52003DC0130

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - om ett enhetligt och effektivt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken

En av de möjligheter som tas upp i Grönbok om den framtida gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2001)135 slutlig, 20.3.2001) berör

"Möjligheten att bygga upp en gemensam organisation för inspektioner i gemenskapen för att samordna inspektionspolitik och inspektionsverksamhet mellan gemenskapen och medlemsstaterna och att samordna medel och resurser för kontrolländamål".

I kommissionens meddelande om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken ("vägledande tidsplan") (KOM(2002)181 slutlig, 28.5.2002) föreslås, utöver ett nytt regelverk för kontroll och tillsyn, följande initiativ:

* En handlingsplan för samarbete om tillsyn, som omfattar de åtgärder som skall vidtas gemensamt av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen, och

* dessutom, efter en genomförbarhetsstudie i samarbete med medlemsstaterna under 2003, ett förslag från kommissionen om en gemensam organisation för inspektioner i gemenskapen.

I detta meddelande belyses dessa initiativ.

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - om ett enhetligt och effektivt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Förbättrat genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken

3. Del I - handlingsplan för samarbete om tillsyn

3.1. Tillämpningsområde och syfte

3.2. Gemenskapens strategi för inspektion och övervakning

3.2.1. Effektivare utnyttjning av befintliga medel för inspektion och övervakning

3.2.2. Särskilda övervakningsprogram

3.2.3. Övervakning och utvärdering

3.3. Förbättringar av det operativa samarbetet

3.3.1. Tillträde till information och användning av ny teknik

3.3.2. Rapportering av uppgifter om fiskeaktiviteter

3.3.3. Operativa förfaranden och konfidentialitet

3.3.4. Säkra kommunikationsmedel mellan inspektionsfarkoster

3.3.5. Uppföljning av oegentligheter och överträdelser

3.4. Enhetligare inspektion och övervakning

3.4.1. Rättvisa och icke-diskriminering

3.4.2. Samarbete och säkerhet

3.5. Feedback och översyn

4. Del II - Inrättande av en gemensam organisation för inspektioner

4.1. Inledning

4.2. Tillämpningsområde och mål

4.2.1. Gemenskapens kontrollorgan för fiske

4.2.2. Kontrollorganets grundläggande funktion och uppgifter

4.2.3. Samspel med medlemsstater

4.2.4. Samspel med kommissionen

4.3. Utgifter för kontroll och tillsyn

4.4. Genomförbarhetsstudie i samarbete med medlemsstaterna

4.4.1. Ytterligare uppgifter för Gemenskapens kontrollorgan för fiske

4.4.2. Särskilda frågor som skall utvärderas

5. SLUTSATS

1. INLEDNING

Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken antogs genom rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken [1]. I kapitel V i denna förordning fastställs ett nytt regelverk för gemenskapens system för kontroll och tillsyn. Detta system är utformat så att tillträdet till och utnyttjandet av fiskbestånd kontrolleras i hela fiskekedjan, liksom att bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken följs, även när det gäller struktur- och marknadspolitik. Medlemsstaternas och kommissionens ansvar definieras tydligt, liksom villkoren för att få bedriva fiskeriverksamhet och därmed förbunden verksamhet. Genom systemet fastställs metoder för kontroll och tillsyn samt villkor för samarbete och samordning mellan medlemsstaterna. Dessa bestämmelser utgör den rättsliga grunden för gemenskapen för ett enhetligt och ändamålsenligt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken.

[1] EGT L 358, 31.12.2002, s. 59

Utöver det nya regelverket krävs samordning på gemenskapsnivå för att tillämpa bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken och i synnerhet regelverket. Medlemsstaterna och kommissionen måste nu se till att bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas och kontrolleras effektivt.

I detta syfte föreslår kommissionen

* en handlingsplan som skall sättas i verket på kort sikt, och

* att bygga upp en gemensam inspektionsorganisation i gemenskapen för att samordna de behöriga nationella myndigheternas inspektions- och tillsynsverksamheter.

2. FÖRBÄTTRAT GENOMFÖRANDE AV DEN GEMENSAMMA FISKERIPOLITIKEN

Genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken kräver en sund organisationsstruktur för inspektion och kontroll, tillräckliga medel för inspektion och övervakning samt en lämplig strategi för att på ett samordnat sätt utnyttja dessa medel.

De målsättningar som skall uppnås är

* ändamålsenligt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken, och

* enhetlig inspektion och tillsyn i gemenskapen.

Det är av största vikt att uppnå dessa mål för att få fiskerinäringens stöd för den gemensamma fiskeripolitiken.

I det nya regelverket för kontroll och tillsyn fastställs ansvarsfördelningen mellan kommissionen och medlemsstaterna för kontroll och tillsyn över fiske. Medlemsstaterna är i första hand ansvariga för den gemensamma fiskeripolitiken, medan kommissionen är ansvarig för övervakning och genomförande av medlemsstaternas korrekta tillämpning av gemenskapsrätten.

De flesta medlemsstaterna har, inom ramen för sina juridiska och administrativa system, tilldelat flera myndigheter på både nationell och regional nivå (såsom fiskeriinspektionen, kustbevakningen, flottan, tullen, polisen etc.) ansvaret för inspektion och tillsyn av den gemensamma fiskeripolitiken. Flera av dessa myndigheter har inte enbart skyldigheter inom fiskerisektorn utan även inom andra områden. Samordning av inspektions- och tillsynsverksamheten innebär en betydande utmaning för dessa myndigheter på nationell nivå och en ännu större sådan på gemenskapsnivå.

De nationella myndigheterna måste förbättra sin samordning inom gemenskapen av inspektions- och tillsynsverksamheten. Samordningen bör baseras på en lämplig gemenskapsstrategi. Därför föreslår kommissionen att

* kommissionen antar enhetliga strategier för inspektion och övervakning på gemenskapsnivå, och

* att nationella medel för inspektion och övervakning slås samman så att de kan utnyttjas gemensamt i enlighet med ovan nämnda gemenskapsstrategi.

Gemensamt utnyttjande av nationella medel för inspektioner och övervakning, enligt lämplig gemenskapsstrategi, kommer att kräva en avpassad organisationsstruktur. Denna organisationsstruktur bör säkerställa en operativ samordning som är av intresse för gemenskapen. Detta tillvägagångssätt är avgörande för ett effektivt och enhetligt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken.

Tillvägagångssättet kommer att baseras på samarbete mellan alla nationella myndigheter som deltar i inspektionerna och tillsynen av den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt i enlighet med artikel 28 i förordning (EG) nr 2371/2002. Det kommer att grundas på initiativ som medlemsstaterna utvecklat under åren. Resultatet kommer att ge mer valuta för pengarna. Nationella medel för inspektion och övervakning kommer att utnyttjas så rationellt som möjligt inom en enhetlig gemenskapsstrategi.

Handlingsplanen bör sättas i verket 2003.

Initiativet som förts fram i handlingsplanen kommer att drivas vidare och ständigt vidareutvecklas under utarbetningen av den gemensamma inspektionsstrukturen . Inrättandet av den gemensamma inspektionsorganisationen kommer att ta mer tid eftersom alla berörda frågor måste behandlas ingående. I den vägledande tidsplanen anges att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna avser genomföra en genomförbarhetsstudie om den gemensamma inspektionsstrukturen. Kommissionen kommer att lägga fram ett lagförslag om den gemensamma inspektionsstrukturen som skall antas av rådet 2004.

3. DEL I - HANDLINGSPLAN FÖR SAMARBETE OM TILLSYN

3.1. Tillämpningsområde och syfte

Syftet med handlingsplanen för samarbete om tillsyn är att integrera nationella kontrollstrategier i en gemensam kontrollstrategi. Handlingsplanen kommer även att främja en europeisk kultur av kontroll och tillsyn.

Kommissionen kommer, för att säkerställa att handlingsplanen sätts i verket, att ha ett nära samarbete med medlemsstaterna inom ramen för Förvaltningskommittén för fiske och vattenbruk och Expertgruppen för fiskeövervakning som ger råd till kommissionen.

I princip bör åtgärderna vidtas under 2003-2005.

3.2. Gemenskapens strategi för inspektion och övervakning

Syftet med den första gruppen av åtgärder är att effektivare utnyttja nationella medel för inspektion och övervakning genom att

a) utnyttja tillgängliga medel i första hand inom vissa fisken eller för vissa bestånd,

b) anta särskilda övervakningsprogram, vilket inbegriper att gemensamma prioriteringar och riktmärken fastställs för inspektion av valda fisken eller bestånd. I programmen kommer även att krävas att resultaten av inspektions- och övervakningsaktiviteterna blir öppet redovisade,

c) med jämna mellanrum utvärdera huruvida de särskilda övervakningsprogrammen tillämpas effektivt.

3.2.1. Effektivare utnyttjning av befintliga medel för inspektion och övervakning

Gemenskapens strategi för inspektion och övervakning kommer att baseras på befintliga nationella medel för inspektion och övervakning. I enlighet med artikel 23.3 i förordning (EG) nr 2371/2002 måste medlemsstaterna se till att de tilldelar tillräckligt med ekonomiska och mänskliga resurser för inspektion och övervakning av fiskeaktiviteter. Ytterligare ekonomiska och mänskliga resurser kan inte tilldelas med kort varsel. Budgetanslag måste godkännas, nya inspektörer rekryteras och utbildas och övervakningsfartyg inkallas eller byggas.

Med gemenskapsstrategin säkerställs att befintliga medel utnyttjas på effektivast möjliga sätt. I kommissionens rapport om uppföljning av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken fastställs en sammanställning av medlemsstaternas genomförande av kontrollsystemet för den gemensamma fiskeripolitiken. [2]

[2] KOM(2001)526 slutlig, 28.9.2001

I de flesta fiskena kan medlemsstaternas inspektioner och övervakningsaktiviteter samordnas mycket bättre ur gemenskapsperspektiv. Varje led från fisket till detaljhandeln kommer att inspekteras och övervakas. Det är inte svårt att hitta exempel där bättre samordning skulle resultera i effektivare tillämpning av den gemensamma fiskeripolitiken. Östersjön, Nordsjön, Västra vattnen, Medelhavet och internationellt vatten kan tjäna som exempel.

Följande exempel kan tjäna som illustrationer:

* Över hälften av fångsterna av det nordliga kummelbeståndet görs i irländska vatten. Irländska övervakningsfartyg inspekterar dessa fiskeaktiviteter. Övervakningsfartyg från Förenade kungariket, Frankrike och Spanien får ännu inte patrullera i dessa vatten. Däremot landas mer än 60 % av fångsterna av nordliga kummelbeståndet i Spanien. Spanska inspektörer får dra det största lasset när det gäller att inspektera landningar av kummel.

* En stor del av fångsterna av torsk i Nordsjön dras upp i norska vatten och i östra Nordsjön medan största delen landas i Förenade kungariket. Landningsinspektionerna faller på inspektörerna i Förenade kungariket.

* Fartyg från flera medlemsstater liksom fartyg som finns upptagna i en förteckning över fartyg som bedrivit olaglig, oreglerad eller icke rapporterad fiskeaktivitet, använder till exempel hamnen i Las Palmas. För närvarande faller skyldigheten att kontrollera landningar i Las Palmas enbart på spanska inspektörer.

* I Östersjön skulle bevarandeåtgärderna vara mycket effektivare om det vore möjligt att garantera att inspektioner utförs lika ofta i varje landningshamn.

I alla exemplen skulle inspektion och övervakning till havs bli mycket effektivare om samordningen förbättrades och landningsinspektioner utfördes oftare.

Befintliga medel för inspektion och övervakning bör kunna utnyttjas effektivare genom att prioritera urvalet av fisken och bestånd. Om man börjar med dessa bestånd skulle åtgärden så småningom kunna utvidgas till alla relevanta fisken eller bestånd. Vilka fisken eller bestånd som kommer att väljas ut bestäms på gemenskapsnivå.

Av olika informationskällor, såsom kommissionens rapport om uppföljning av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken och Internationella havsforskningsrådets vetenskapliga utvärderingar av bestånd, framgår att bevarande- och kontrollåtgärder inte har vidtagits fullt ut inom viktiga fisken. Detta rör i synnerhet torsk- och kummelbestånd, men även pelagiska och långvandrande arter, särskilt i Medelhavet. Dessutom måste kommissionen samarbeta aktivt med tredjeländer, särskilt enligt FAO:s handlingsplan mot olaglig, oreglerad eller icke rapporterad fiskeaktivitet. Ansvaret för kontroll och tillsyn ligger hos flaggstaterna, kuststaterna och hamnstaterna tillsammans.

Det är brådskande att effektivisera genomförandet och tillsynen av åtgärder för att bevara och kontrollera de mest hotade bestånden, såsom torsk- och kummelbestånden i gemenskapens vatten. Detta innebär att alla fisken som utnyttjar dessa bestånd måste omfattas (fiske efter bottenlevande arter i Östersjön, Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön och Västra vatten). De kontrollproblem som uppmärksammats i andra fisken äventyrar bevarandet av vissa andra bestånd (pelagiskt fiske i Östersjön, Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön och Atlanten samt långvandrande arter).

I detta syfte bör fisken som utnyttjar ovan angivna bestånd och landningar av fartyg som bedrivit olaglig, oreglerad eller icke rapporterad fiskeaktivitet prioriteras vid samordnat utnyttjande av nationella medel för inspektion i gemenskapen.

Syfte: Prioritera utnyttjande av befintliga medel för inspektion och övervakning av vissa fisken eller bestånd

Åtgärd 1

Urval av relevanta fisken eller bestånd

* Fiske efter bottenlevande arter i region 2 och 3

* Långvandrande arter i Medelhavet

* Fiske efter torsk, sill och skarpsill i ICES-områdena III b, c och d

* Industriellt och pelagiskt fiske i region 1, 2 och 3

* Landningar av fartyg som bedrivit olaglig, oreglerad eller icke rapporterad fiskeaktivitet i gemenskapshamnar

3.2.2. Särskilda övervakningsprogram

Ett särskilt övervakningsprogram för fiskeaktiviteter måste antas och genomföras. Strategier måste skräddarsys efter de aktuella fiskeaktiviteternas särskilda egenskaper liksom efter gällande bevarande- och kontrollåtgärder. Programmet kommer att omfatta inspektion och övervakning till sjöss, inspektioner av landningar, inbegripet den första försäljningen av landade fångster, samt transport och saluföring.

I enlighet med artikel 34 c i förordning (EEG) nr 2847/93, [3] i dess ändrade lydelse, [4] får kommissionen fastställa vilka fisken med två eller flera berörda medlemsstater som skall bli föremål för särskilda kontrollprogram, vilka får pågå under begränsad tid, samt de villkor som skall gälla för sådana program. Kommissionen kommer att anta dessa program i enlighet med kommittéförfarandena. De berörda medlemsstaterna måste vidta de åtgärder som krävs för att underlätta genomförandet av dessa program, i synnerhet när det gäller mänskliga och materiella resurser, samt ange under vilka perioder och i vilka områden resurserna ska användas.

[3] EGT L 261, 20.10.1993, s. 1

[4] EGT L 358, 31.12.1998, s. 5

Dessa program kommer att bygga på erfarenheter från flera medlemsstater som under åren har experimenterat med gränsöverskridande samarbete. Olika operativa samarbetsformer har testats och testas av nationella myndigheter i ett pragmatiskt försök att stärka kontroll och tillsyn i kritiska fisken.

Samtliga myndigheter som var inblandade i kontrollen och tillsynen av dessa åtgärder samarbetade aktivt om ett tillfälligt förbud mot torskfiske i en stor del av Nordsjön 2001.

Detta samarbete omfattade utnyttjande av inspektionsmedel i grannländernas vatten (Förenade kungariket, Nederländerna och Norge utförde flygövervakning i sydöstra Nordsjön, i tyska och danska vatten, och ett tyskt övervakningsfartyg med nederländska inspektörer ombord patrullerade i den nordliga den nederländska vatten). Utbyte av inspektörer ombord på övervakningsfartyg var en pragmatisk lösning för att se till att en nationell inspektör från den berörda kustmedlemsstaten skulle kunna sammanställa inspektionsrapporterna. Denna typ av samarbete bidrog till en effektivare tillämsyn av den gemensamma fiskeripolitiken. Förbudet mot torskfiske i Nordsjön genomfördes således fullt ut. Uppföljning av det fåtal överträdelser som angetts ovan har tillsammans med intensiv övervakning i praktiken visat sig ha en påtagligt avskräckande effekt.

I enlighet med artikel 28.3 i förordning (EG) nr 2371/2002 kan ovanstående samarbete formaliseras när kommissionen väl har antagit tillämpningsföreskrifterna. Kommissionen kommer att anta närmare föreskrifter så fort som möjligt efter det att experter från medlemsstaterna har avslutat granskningen. De särskilda övervakningsprogrammen kommer att bygga på dessa föreskrifter.

De särskilda övervakningsprogrammen kommer endast att genomföras effektivt av de behöriga myndigheterna i var och en av medlemsstaterna om varje myndighet uppfyller sina åtaganden som en del av gemenskapens enhetliga kontrollstrategi. I detta syfte är det nödvändigt att fastställa gemensamma prioriteringar för inspektion och övervakning i varje led från fiske till saluföring, samt ange intensitetsgrad i form av riktmärken (benchmarks) för inspektion och övervakning.

Till exempel kommer kommissionen i nära samarbete med de nationella myndigheterna att fastställa vilken procentsats av fartygslandningar som skall inspekteras. Sådana riktmärken för inspektioner bör fastställas för varje led i inspektionskedjan. Varje behörig myndighet bör åta sig att uppnå dessa riktmärken.

De gemensamma prioriteringarna för inspektion och övervakning och riktmärken kommer att utformas enligt det berörda fiskenas eller beståndens och gällande bevarande- och kontrollåtgärdernas särskilda egenskaper. De kommer att definieras tillsammans med de berörda medlemsstaternas experter. Dessa prioriteringar kommer att baseras på använda fiskemetoder och fartygens egenskaper i förhållande till deras överensstämmelse med bevarande- och kontrollåtgärderna.

Syfte: Effektivare inspektion och övervakning

Åtgärd 2

Kommissionen kommer att anta förordningar om särskilda övervakningsprogram för relevanta fisken och bestånd samt fastställa:

* gemensamma prioriteringar för inspektion och övervakning,

* riktmärken för inspektion och övervakning av fiskeaktiviteter, och

* kontroller som inspektörer skall utföra.

Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som krävs för att genomföra de särskilda övervakningsprogrammen, särskilt när det gäller mänskliga och materiella resurser.

Medlemsstaterna bör se till att deras behöriga myndigheter kommer att uppnå de gemensamma prioriteringarna för inspektion och riktmärken.

3.2.3. Övervakning och utvärdering

Hela inspektions- och övervakningsverksamheten måste vara öppen för insyn och gå att kontrollera. Inspektören måste ange resultaten av varje inspektion i en inspektionsrapport. Iakttagelser av fiskefartyg måste registreras i en övervakningsrapport. På så sätt kan inspektörer bokföra inspektions- och övervakningsaktiviteter.

Nationella myndigheter kommer att övervaka och utvärdera inspektions- och övervakningsaktiviteterna på grundval av allmänna prioriteringar och riktmärken och utvecklingen av fiskeaktiviteter. Resultaten kommer att göras tillgängliga för andra medlemsstater och kommissionen.

Kommissionen kommer att göra en bedömning av resultaten av hur de särskilda övervakningsprogrammen tillämpas. I detta sammanhang kommer kommissionen även att utföra oanmälda kontrollbesök i medlemsstaterna utan att åtföljas av nationella inspektörer. Genom dessa kontrollbesök kommer kommissionen, på en objektiv grund, att kunna bedöma hur bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken verkligen efterlevs.

Syfte: Större öppenhet och insyn vid inspektion och övervakning

Åtgärd 3

Kommissionen kommer med jämna mellanrum att kontrollera om samarbetet med nationella kontrollexperter rörande inspektion och övervakning är effektivt.

3.3. Förbättringar av det operativa samarbetet

I artikel 28 i förordning (EG) nr 2371/2002 fastställs en solid grund för att öka samarbetet och samordningen mellan medlemsstater. Kommissionen avser organisera det operativa samarbete mellan de behöriga nationella myndigheterna på ett systematiskt sätt. I detta syfte kommer kommissionen att fästa särskild vikt vid formuleringen och antagandet av närmare föreskrifter för genomförande av de nya föreskrifter som nämnts ovan.

I dessa närmare föreskrifter kommer bland annat förfaranden föreskrivas för delgivning och rutiner för samarbete när nationella medel för inspektion och övervakning används i vatten som lyder under en annan medlemsstats jurisdiktion. Kustmedlemsstaterna är ytterst ansvariga för inspektioner och övervakning som utförs i deras vatten. Tydliga och överskådliga regler måste därför antas i enlighet med artikel 28.6 förordning (EG) nr 2371/2002 så att det operativa samarbetet inom gemenskapen regleras.

Erfarenheter av frivilligt operativt samarbete mellan nationella myndigheter som är ansvariga för kontroll och tillsyn visar att det finns ett antal praktiska problem. Dessa problem rör tillträde till information, operativt samarbete mellan övervakningsfartyg och flygplan från olika medlemsstater samt uppföljning av oegentligheter och överträdelser. Kommissionen kommer, när så är lämpligt, att underlätta det operativa samarbetet mellan berörda myndigheter.

Ökad användning av modern teknik är en avgörande faktor för framgång. Till exempel är satellitbaserade tillämpningar för positions- och tidsbestämning och navigering, såsom användning av det globala satellitnavigationssystemet, av största vikt för att uppnå de viktigaste målen med den gemensamma fiskeripolitiken. De medför förbättrade möjligheter för lokalisering, övervakning, navigering samt lokalisering och räddning. I synnerhet är Galileo-programmet för radionavigering via satellit det första programmet som utarbetats av EU och ESA (Europeiska rymdorganisationen) tillsammans. Syftet med Galileo syftar är att utveckla spetsteknologi som kan ge alla användare med mottagare tillträde till de signaler som sänds ut från en konstellation av satelliter för att med mycket stor noggrannhet bestämma sin exakta position i tid och rum var som helst på jorden. Gemenskapens inspektions- och övervakningsavdelningar kan utnyttja moderna navigerings- och kommunikationssystem fullt ut i sina strategier eftersom en klar majoritet av fiskefartyg av olika storlekar har sådan utrustning ombord för att själva kunna navigera.

Praktiska problem bör lösas inom följande områden:

3.3.1. Tillträde till information och användning av ny teknik

Kontroll, inspektion och övervakning måste rationaliseras genom användning av ny teknik. Vid fiske efter gemensamma levande marina resurser krävs att information om dessa aktiviteter rapporteras och registreras av fiskefartygens befälhavare och köpare i första försäljningsledet.

Tillträde till information om fiskeaktiviteter och inspektion är av yttersta vikt vid förberedelser och genomförande av inspektion och övervakning. I medlemsstaterna är inspektörerna garanterade tillträde till information i enlighet med nationella lagar och förfaranden.

Följande åtgärder har utarbetats för att underlätta inspektörernas tillträde till information på gemenskapsnivå. Inspektörer skall tillhandahållas eller ges tillträde till alla uppgifter som är relevanta för den inspektion och övervakning som de skall utföra i ett visst område. När inspektörerna utför sitt arbete i en annan medlemsstats vatten i enlighet med artikel 28.3 i förordning (EG) nr 2371/2002, skall denna medlemsstat se till att relevanta uppgifter överlämnas eller görs tillgängliga. Informationen måste vara tillgänglig på följande två nivåer:

* Den information som lagras i nationella databaser.

* Operativ kommunikation mellan olika medlemsstaters flygplan och övervakningsfartyg.

Kontrollsystemet (spårning och lokalisering) kan utvidgas till att omfatta alla fiskefartyg genom användning av fjärrsystem för lägesbestämning av fartyg (VDS).

Kort sagt är bildframställning genom satellitburen radar ett komplement eftersom den ger en verklig bild av trafiken i en region, medan fartygsövervakningssystemet VMS endast visar de fartyg som är föremål för eller själva använder VMS. Således kan ny teknologi täcka dessa aspekter.

3.3.2. Rapportering av uppgifter om fiskeaktiviteter

Bearbetningen av information och rapporteringen därav måste rationaliseras. Elektronisk registrering av uppgifter och kommunikationssystem kan underlätta arbetet för befälhavare på fiskefartygen, köpare och myndigheter.

Elektroniska loggböcker är avgörande för datoriseringen av registrering och rapportering av information. Fiskefartyg är verksamma i olika medlemsstaters vatten, i internationella vatten och tredjeländers vatten. Inspektörer från olika parter bör därför ha tillträde till loggböckerna ombord. De måste ha tillträde till informationen i elektroniska loggböcker för att kunna utöva tillsyn (att bevis på överträdelser är kontinuerliga och säkra). De elektroniska loggböcker som för närvarande finns i handeln garanterar inte att bevis på överträdelser är kontinuerliga och säkra.

Vidare måste uppgifter i elektroniska loggböcker rapporteras till behöriga myndigheter, kuststater, hamnstater och flaggstater. Myndigheterna måste vara i stånd att bearbeta rapporterna elektroniskt. Rapporterna och uppgifterna måste därför standardiseras.

Av ovan angivna skäl krävs ett minimum av harmonisering av loggböckerna. Elektroniska loggböcker måste uppfylla minimivillkor för att fiskeloggböcker skall erkännas som kontrollredskap. I detta syfte undersöks ovanstående frågor redan av en arbetsgrupp som består av nationella kontrollexperter, företrädare för kommissionen och Norge.

För att utveckla och testa elektroniska rapporteringsredskap och elektroniska loggböcker är det viktigt att starta pilotprojekt på ett internationellt plan. Det är särdeles viktigt att inbegripa fiskefartyg som är verksamma i internationella vatten och tredjeländers vatten enligt till exempel bilaterala fiskeavtal. Hanteringen av uppgifter om sådana fisken är för närvarande inte rationaliserad.

Syfte: Rationaliserad registrering och rapportering av uppgifter till myndigheter

Åtgärd 4

I samarbete med kommissionen och tredjeländer kommer medlemsstaterna att anta bestämmelser om att starta pilotprojekt för utveckling och testning av elektroniska rapporteringsredskap och loggböcker.

3.3.3. Operativa förfaranden och konfidentialitet

I sitt arbete kan inspektörerna omgående behöva vissa uppgifter. Om det ännu inte finns fjärrstyrt tillträde till dessa genom elektroniska medel bör de nationella myndigheterna utnämna samordnare som omgående kan tillhandahålla uppgifterna.

Syfte: Effektivare inspektion och övervakning genom tillträde till relevanta uppgifter

Åtgärd 5

Medlemsstaterna skall utnämna samordnare som skall tillhandahålla relevanta uppgifter till inspektörer från andra medlemsstater.

Alla uppgifter som finns lagrade i en nationell databas är inte konfidentiella. I artikel 37 i förordning (EEG) nr 2847/93 fastställs villkor för konfidentialitet för uppgifter om kontroll av fiskeaktiviteter. Operativa förfaranden för att tillhandahålla inspektörer från andra medlemsstater sådana uppgifter måste inrättas så att uppgifter om enskilda fartygs fiskeaktiviteter eller om inspektion och övervakning som kräver konfidentiell behandling blir konfidentiellt behandlade.

Med fartygsövervakningssystemet VMS har ett elektroniskt nätverk skapats mellan övervakningcentren för fiskefartyg (Fishing vessel Monitoring Centres). Erfarenheten har visat att detta nätverk är pålitligt och säkert. Nordostatlantiska fiskerikommissionens erfarenheter har visat att nätverket även kan användas för att skicka standardiserade fördefinierade rapporter som innehåller uppgifter om fiskeaktiviteter och inspektion och övervakning.

Varje myndighet som har tillträde till information om fiskeaktiviteter eller inspektion och övervakning bör tillämpa procedurer där konfidentialiteten garanteras. De procedurer som Nordostatlantiska fiskerikommissionen antagit kan vara en utgångspunkt. Den myndighet som tillhandahåller inspektörer från andra medlemsstater med konfidentiella uppgifter måste tillämpa samma garantier för konfidentialitet som när de tillhandahåller dessa uppgifter till nationella inspektörer.

Syfte: Garanterad konfidentiell behandling av uppgifter om enskilda fartyg eller enskilda aktörer

Åtgärd 6

I samarbete med nationella myndigheter kommer kommissionen se över nationella förfaranden och krav rörande tillträde till enskilda uppgifter och, vid behov införa minimikrav på harmonisering genom lagstiftning.

3.3.4. Säkra kommunikationsmedel mellan inspektionsfarkoster

Kommunikation mellan flera övervakningsfartyg och flygplan från olika medlemsstater innebär ytterligare en utmaning för medlemsstaterna när det gäller operativ samordning mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. En av de tillvägagångssätt som för närvarande används av nationella myndigheter är baserat på militära förfaranden (NATO). Civila inspektionsmedel är emellertid inte utrustade med samma installationer, medan vissa av de civila kommunikationsmedlen kan visa sig vara dyra.

Ytterligare jobb måste uträttas både på bilateral och internationell nivå för att optimera kommunikation och operativa rutiner så att medel för inspektion och övervakning kan utvecklas. Rutinmässigt informationsutbyte om fiskeaktiviteter kan baseras på VMS-teknologi, förutsatt att alla inspektionsfartyg kan anslutas till berörda medlemsstaters övervakningscentrer för fiskefartyg.

Allt informationsutbyte kan dock inte standardiseras. Spontant informationsutbyte rörande oegentligheter eller misstänkt verksamhet bör också vara möjligt att genomföra på ett säkert och konfidentiellt sätt. Standardiserade kommunikationsrutiner bör därför utarbetas.

Syfte: Harmonisering av operativa kommunikationsrutiner mellan inspektionsfarkoster

Åtgärd 7

I samarbete med nationella myndigheter kommer kommissionen se över de operativa kommunikationsförfarandena och vid behov införa enhetliga kommunikationsrutiner.

3.3.5. Uppföljning av oegentligheter och överträdelser

Inspektörer bör, för att i praktiken säkerställa efterlevnaden av internationella lagar och gemenskapsbestämmelser om uppföljning av överträdelser både i gemenskapsvatten och internationella vatten, informeras om kännetecken för och registreringsuppgifter om fartyg som gjort sig skyldiga till överträdelser, samt ges upplysningar som behövs för att kontakta flaggstatens eller det berörda fartygets myndigheter.

Enligt FAO:s handlingsplan mot olaglig, oreglerad eller icke rapporterad fiskeaktivitet måste alla stater överlämna uppgifter om olaglig, oreglerad eller icke rapporterad fiskeaktivitet till den stat som begär sådana uppgifter. Flagg-, kust- och hamnstater måste skapa ett nätverk mellan samtliga behöriga myndigheter för att stärka samarbetet och säkerställa en effektiv uppföljning av överträdelserna.

Syfte: Effektivare uppföljning av överträdelser som begåtts av fartyg som för en annan medlemsstats flagg eller ett tredjelands flagg

Åtgärd 8

Kommissionen kommer att sammanställa en förteckning över nationella samordnare som är ansvariga för att med kort varsel svara på begäran om upplysningar om vilka kännetecken som de fartyg har som seglar under den berörda medlemsstatens flagg, och överlämna förteckningen till andra parter. Medlemsstaterna måste se till att samordnaren kan agera på alla de behöriga myndigheternas vägnar.

3.4. Enhetligare inspektion och övervakning

Fiskerinäringen anser att inspektion och tillsyn i gemenskapen för närvarande inte sker enhetligt. Medlemsstaternas kontroll av huruvida fiskeaktiviteterna utförs i enlighet med bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan.

Följande åtgärder förväntas medföra enhetligare inspektion och övervakning i gemenskapen.

På den internationella konferensen om kontroll och övervakning av fiskeverksamheter [5] och konferensen om den framtida gemensamma fiskeripolitiken, [6] lade fiskerinäringen fram förslag om ökad enhetlighet.

[5] Internationell konferens om kontroll och övervakning av fiskeverksamheter, Bryssel, 24-27 oktober 2000

[6] Bryssel, 5-7 juni 2001

3.4.1. Rättvisa och icke-diskriminering

Inspektion och övervakning av att fiskeaktiviteterna utförs i enlighet med bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken, måste utföras av inspektörerna på ett rättvist och professionellt sätt. Inspektionerna måste baseras på principen om att man anses oskyldig tills motsatsen bevisas. Inspektören, befälhavaren och besättningen är alla ansvariga för att inspektionen skall förlöpa korrekt. De måste samarbeta med inspektörerna när så krävs. Inspektörerna bör i minsta möjliga mån blanda sig i verksamheterna på fartyget.

Inspektion och övervakning måste uppfylla samma höga standard oavsett i vilket område fiskeverksamheterna utförs, vilken flagg fartyget seglar under eller vilken nationalitet de berörda aktörernas har. Genom att anta gemensamma prioriteringar för inspektion kan inspektörerna, på objektiva grunder, välja fartyg eller landning för inspektion.

Utbyte av inspektörer mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater kommer även medföra enhetligare inspektion och övervakning. Inspektörerna kommer att lära sig av de metoder och den praxis som tillämpas i andra medlemsstater.

I arbetet med inspektion och övervakning är det oundvikligt att konflikter och oenighet uppstår mellan inspektörer och de personer som bär ansvaret för de kontrollerade verksamheterna. Vissa aktörer kommer att tycka att de inte har behandlats rättvist. Det är ofta svårare att protestera i en annan medlemsstat. Därför måste det finnas garantier på att alla får underrätta kommissionen om oegentligheter eller fall där bestämmelser inte har efterlevts. Kommissionen kommer att utreda sådana underrättelser och agera om så krävs.

Syfte: Enhetligare inspektion och övervakning

Åtgärd 9

Medlemsstater bör vidta de åtgärder som krävs för att underlätta för behöriga myndigheter att systematiskt ha ett utbyte av inspektörer, särskilt när det gäller inspektion och övervakning av gränsöverskridande fiskeaktiviteter, och att utbilda nationella inspektörer i språk.

Varje år kommer kommissionen tillsammans med företrädare för fiskerinäringen att kontrollera de underrättelser om oegentligheter och fall då bestämmelser inte har efterlevts som den fått av tredje part.

3.4.2. Samarbete och säkerhet

Förhållningsregler för inspektion om inspektörernas arbetsuppgifter och vilka förfaranden befälhavare och inspektörer måste följa under insektionerna till sjöss, kommer att öka enhetligheten i gemenskapen. I förhållningsreglerna kommer grundläggande riktlinjer att fastställas om hur inspektörerna och befälhavarna bör utföra inspektioner på gemenskapsnivå.

Befälhavarens och besättnings samarbete omfattar även att de tillhandahåller säkra lejdare för ombordstigning, bistår inspektörer och möjliggör säkert tillträde till lastrum där fisken förvaras och till andra relevanta ställen på fartyget. Dessa frågor skall lösas av de nationella inspektörerna, befälhavarna och besättningen.

I förhållningsreglerna kommer omfattningen av befälhavares och besättningens skyldigheter att samarbeta med inspektörerna anges, och samtidigt kommer även riktlinjer för inspektörer att föreskrivas om hur en inspektion skall utföras samtidigt som inblandning i fiskeverksamheterna ombord skall minimeras.

Syfte: Rättvis, professionell och säker inspektion och övervakning av fiskeaktiviteter i gemenskapen, i inspektörernas, befälhavarnas och besättningarnas intresse

Åtgärd 10

Kommissionen kommer att göra ett utkast till förhållningsregler för inspektion som skall tas upp till diskussion med nationella inspektörer och fiskerinäringen under mitten av 2003.

3.5. Feedback och översyn

Det är viktigt att få fram pålitliga uppgifter om huruvida den gemensamma fiskeripolitiken genomförs effektivt. Kommissionen kommer att utvärdera resultaten av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken och kommer under 2003 lägga fram den kontrollrapport som rör perioden 2000-2002.

I enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 2371/2002 kommer kommissionen även att rapportera om sin egen verksamhet och särskilt om sina inspektörers arbete.

De resultat som rör svagheter som kommissionens inspektörer fastställer vid kontroll av vissa fisken eller utnyttjande av vissa bestånd kommer att ställas till de berörda nationella myndigheternas förfogande för kommentar. Detta kan leda till att kommissionen i samarbete med samtliga berörda myndigheter skärper kontrollerna på kort sikt.

Kommissionen har endast 25 inspektörer. I deras arbete måste prioriteringar fastställas. Kommissionen kommer att se över prioriteringarna tillsammans med nationella kontrollexperter så att kontrollen av medlemsstaternas genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken samordnas bättre med åtgärderna 1-3.

Kommissionen kommer således att ha ett nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna. De nationella myndigheterna kommer att få feedback, även i fråga om de inspektioner som kommissionens inspektörer har utfört.

Syfte: Närmare samarbete mellan kommissionen och de behöriga nationella myndigheterna

Åtgärd 11

Kommissionen kommer regelbundet att ge feedback till nationella kontrollexperter om inspektioner.

4. DEL II - INRÄTTANDE AV EN GEMENSAM ORGANISATION FÖR INSPEKTIONER

4.1. Inledning

Att samordna inspektion och övervakning mellan alla involverade myndigheter kommer även fortsättningsvis att vara en stor utmaning för medlemsstaterna och till och med ännu större för gemenskapen. På lång sikt går det inte att säkerställa samordningen enbart genom frivilliga arrangemang och ad hoc-lösningar. Samordningen måste grundas på en lämplig organisationsstruktur, såväl på nationell nivå som på gemenskapsnivå.

Inspektionerna till sjöss och i hamnar kommer att bli mycket effektivare om berörda inspektörer alltid har tillträde till relevanta uppgifter om fiskeaktiviteterna i fråga i god tid. Den operativa samordningen mellan berörda myndigheter kan organiseras på ett mer logiskt sätt och effektivare inom gemenskapen.

Samarbete om inspektion och tillsyn mellan medlemsstaterna och kommissionen kan skötas bättre på permanent grund inom ramen för en gemensam organisation för inspektion.

Den gemensamma organisationen för inspektion bör bygga på initiativ som de behöriga nationella myndigheterna har utvecklat frivilligt under åren för att samordna sina verksamheter. Dessa frivilliga arrangemang måste förankras i en ständig och enhetlig organisationsstruktur på gemenskapsnivå. Gemenskapen måste således se till att en sådan organisation upprättas och har möjligheten att säkerställa samordnat utnyttjande av nationella medel för inspektion och övervakning.

I artiklarna 23-25 i förordning (EG) nr 2371/2002 fastställs medlemsstaternas och i artikel 26 kommissionens skyldigheter i fråga om kontroll och tillsyn. Den gemensamma organisationen för inspektion skall upprättas utan att det påverkar dessa skyldigheter som medlemsstaterna och kommissionen har.

Den gemensamma organisationen för inspektion kommer särskilt att grundas på artikel 28 i förordningen, där de grundläggande kraven för samarbete och samordning mellan medlemsstater fastställs.

4.2. Tillämpningsområde och mål

Medlemsstaterna måste utnyttja medel för inspektion och övervakning enligt en genuint europeisk strategi som omfattar gemensamma prioriteringar och riktmärken. I den organisatoriska strukturen för kontroll och tillsyn måste det byggas in garantier för att det gemensamma angreppssättet skall vara hållbart.

Detta syfte kommer att uppnås genom enhetliga kontroller och enhetlig övervakning. Multinationella inspektionslag kommer att spela en viktig roll i detta angreppssätt. De multinationella inslagen i inspektion och övervakning som utförs under den gemensamma organisationen för inspektion är avgörande för fiskerinäringens förtroende för kontrollen och tillsynen av att bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.

Kontroll av genomförandet av bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas inbegriper i synnerhet inspektion och övervakning av licenser, fartygens egenskaper samt fiskeaktiviteter i gemenskapsvatten, internationella vatten och i tredjeländers vatten.

Inom den gemensamma organisationen för inspektion kommer gemenskapen aktivt att samarbeta med andra parter i gemenskapens intresse. Genom internationellt samarbete kan man säkerställa att de åtgärder för bevarande av bestånd som utnyttjas av gemenskapens fiskefartyg vidtas effektivt.

Det går inte att säkerställa en effektiv kontroll enbart genom inspektion och övervakning till sjöss. Det är även nödvändigt att inspektera landningar (inklusive första försäljningen) eftersom det inte alltid är möjligt att till sjöss inspektera hur stor fångst, per art, som bevaras ombord. Enbart inspektioner till sjöss skulle därför medföra för stor osäkerhet när det gäller efterlevnaden av i synnerhet fångstbegränsningar. Den gemensamma organisationen för inspektion skulle därför även samordna inspektioner av landningar, även sådana som utförs av multinationella inspektionslag.

Medlemsstaterna är ansvariga för kontroll och tillämpning av bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstaterna har infört rättsliga ramar för kontroll och utsett behöriga myndigheter inom ramen för sina rättsliga och administrativa system. Medlemsstaterna har även gett inspektörerna rättslig behörighet att utföra kontroller och inleda påföljdsförfaranden.

Dessa rambestämmelser bör i princip räcka för att medlemsstaterna skall kunna ha tillsyn över efterlevnaden av gemenskapens lagar. Skillnaderna mellan medlemsstaternas praktiska tillämpning är emellertid fortfarande avsevärd inom detta område, vilket medför att fiskerinäringen anser att fiskare i olika delar av gemenskapen behandlas olika.

4.2.1. Gemenskapens kontrollorgan för fiske

Kommissionen föreslår att arbetet med att upprätta den gemensamma organisationen för inspektion fortskrider på följande sätt:

- Kommissionen antar gemensamma strategier för inspektion och övervakning, särskilt i enlighet med artikel 34.c i förordning (EEG) nr 2847/93.

- Medlemsstaternas medel för inspektion och övervakning skall slås ihop.

- Gemenskapens kontrollorgan för fiske får utnyttja dessa sammanslagna medel.

Gemenskapens kontrollorgan för fiske skall se till att sammanslagna medel för inspektion och övervakning utnyttjas i enlighet med gemenskapens strategier för inspektion och övervakning.

Gemenskapens kontrollorgan för fiske kommer att ha eget ansvar för att utföra sina arbetsuppgifter samt ekonomiskt ansvar för de budgetanslag som gemenskapen tilldelar dem. Behovet av samarbete mellan organet och de behöriga nationella myndigheterna måste beaktas i organets strukturer för operativt arbete (utnyttjandet av medlemsstaternas medel för inspektion och övervakning). Andra frågor, såsom kontroll av hur väl organet fungerar och finansiell kontroll av organets utgifter, måste regleras i stadgarna.

Frågor som rör organets strukturer måste behandlas i det förslag från kommissionen som skall meddelas rådet och Europaparlamentet innan slutet av 2003.

4.2.2. Kontrollorganets grundläggande funktion och uppgifter

Gemenskapens kontrollorgan för fiske kommer inte att ändra medlemsstaternas ansvar för kontroll och tillämpning av bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken.

Organets viktigaste funktion är att samordna utnyttjningen av medlemsstaternas medel för inspektion och vid behov andra medel som skaffats för gemensam inspektion och övervakning av fiskeriaktiviteterna i enlighet med bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken. Organet måste se till att samordna utnyttjandet av nationella medel enligt de prioriteringar och riktmärken som anges i gemenskapens inspektionsstrategier.

I organets arbete ingår följande uppgifter:

- Planera hur de medel för inspektion och övervakning som medlemsstaterna slagit ihop kan utnyttjas.

- Organisera hur medel för inspektion och övervakning kan utnyttjas.

Att organisera användningen av dessa medel omfattar att ge instruktioner om vilka geografiska områden, bestånd, fisken och flottor som skall undersökas och inspekteras under en viss period (organisering innebär inte urval av enskilda fiskefartyg som skall inspekteras). Planeringen av hur dessa medel för inspektion och övervakning skall utnyttjas omfattar sammanställandet av multinationella lag för inspektion till sjöss och på land.

Varje år bör organet sluta avtal med var och en av de nationella myndigheterna om sammanslagning av medel för inspektion och övervakning. I dessa avtal bör anges vilka av de medel som avsatts för den gemensamma reserven som är tillgängliga och på vilka villkor de får utnyttjas.

Varje kustmedlemsstat och inspekterande medlemsstat förblir fullt ansvariga för tillämpningen av bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken. Organet kommer att se till att de nationella myndigheternas inspektions- och övervakningsaktiviteter samordnas fullt ut. I praktiken måste organet och de nationella myndigheterna utveckla en ändamålsenlig arbetsrelation.

Utnyttjandet av medel för inspektion och övervakning bör styras av organet i nära samarbete med de behöriga nationella myndigheterna närhelst detta ligger i gemenskapens intresse. Den operativa samordningen bör ske i gemenskapens intresse.

4.2.3. Samspel med medlemsstater

Varje medlemsstat är och kommer att förbli ansvarig för att kontrollera att bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas.

Inom den gemensamma organisationen för inspektion är medlemsstaterna ansvariga för följande uppgifter:

* Avsätta medel för inspektion och övervakning till reserven för den gemensamma inspektionsorganisationen.

* Se till att medel som avsätts till reserven för den gemensamma inspektionsorganisationen är i enlighet med fastställda bestämmelser om

- underhåll av och utrustning i övervakningsfartyg och -flygplan och

- utbildning av inspektörer och besättningar i enlighet med den gemensamma inspektionsorganisationen.

* Se till att de medel som avsätts för reserven för den gemensamma inspektionsorganisationen överensstämmer med bestämmelserna om planerna för och användningen av dessa.

* Ansvara för sina medel för inspektion och övervakning samt för den inspektion och övervakning som deras inspektörer utför.

Enskilda nationella inspektörer är ansvariga för översyn av fiskefartyg och inspektion av fiskeaktiviteter så att de kan undersöka om bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken följs, samt för att föra in resultaten i en övervakningsrapport respektive inspektionsrapport. De är även ansvariga för att bevis på överträdelser av bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken är kontinuerliga och säkra.

Kustmedlemsstaten, och utanför gemenskapsvatten flaggmedlemsstaten, är ansvarig för uppföljning av överträdelser i enlighet med de berörda bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Om inspektörer fastställer någon överträdelse bör den omedelbart anmälas till medlemsstaten i fråga.

4.2.4. Samspel med kommissionen

Utöver sin skyldighet inom lagstiftningsområdet och att företräda gemenskapen i internationella förhandlingar, är kommissionen även ansvarig för att utvärdera och kontrollera medlemsstaternas efterlevnad av bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken, samt för att underlätta samordning och samarbete mellan medlemsstater.

Kommissionen kommer att underlätta samordning och samarbete mellan medlemsstater bland annat genom att anta gemensamma strategier för inspektion och övervakning som omfattar gemensamma prioriteringar och riktmärken för inspektion.

Med ett gemensamt program för inspektion och övervakning för ett visst fiske eller bestånd, som kommissionen antagit i enlighet med förvaltningskommittéförfarande, skulle inte enbart gemensamma prioriteringar och riktmärken för inspektion och övervakning föreskrivas, utan även hur mycket medel som skulle krävas för inspektion och övervakning inom programmet.

Lämpliga garantier bör införas på gemenskapsnivå för att det skall finns tillräckligt med medel tillgängliga för inspektion och övervakning. Kommissionen skall i detta syfte fatta beslut i enlighet med förvaltningskommitéförfarandena, om hur mycket medel för inspektion och övervakning som varje medlemsstat skall avsättas för reserven för den gemensamma inspektionsorganisationen.

Gemenskapens kontrollorgan för fiske bör på kommissionen begäran ge tekniska råd om utformningen av gemensamma inspektionsstrategier. Organet bör även medverka vid formuleringen av utvärderingsrapporter om kontroll och tillsyn.

Gemenskapens kontrollorgan för fiske bör rapportera till kommissionen om problem som rör kontroll och tillsyn. Detta bör göra det möjligt för kommissionen att reagera på ett tidigt stadium.

Varje år bör Gemenskapens kontrollorgan för fiske rapportera till kommissionen om resultaten av det arbete som de är ansvariga för och om utnyttjandet av de budgetanslag som de blivit tilldelade av gemenskapen. Den årliga rapporten bör läggas fram för Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen har under åren kommit att spela en aktiv roll vid inspektion och övervakning i internationella vatten. Kommissionens ansvar att kontrollera att bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas omfattar inte operativa uppgifter vid inspektion och övervakning av fiskeaktiviteter. Genom att upprätta den gemensamma inspektionsorganisationen bör kommissionen kunna undandra sig från sådana uppgifter.

4.3. Utgifter för kontroll och tillsyn

Inspektion och övervakning av fiskeaktiviteter, särskilt till sjöss, medför betydande statliga utgifter. Hur stora budgetanslag som behöver tas i anspråk beror på hur stor fiskeaktiviteten är och på vilka egenskaper de områden och vatten som skall kontrolleras har.

Den gemensamma inspektionsorganisationen förväntas få bättre förhållande mellan kostnad och effekt vid inspektion och övervakning. En undersökning av riktmärkena kan visa att det råder brist på medel för inspektion och övervakning, vilket följaktligen medför ytterligare utgifter. Definitiva slutsatser kan endast dras efter en grundlig analys av samtliga villkor för säkerställande av effektiv kontroll och tillsyn.

Kommissionen kommer att grundligt undersöka denna fråga innan den lägger fram ett lagförslag om den gemensamma inspektionsorganisationen.

4.4. Genomförbarhetsstudie i samarbete med medlemsstaterna

Upprättandet av Gemenskapens kontrollorgan för fiske bör utredas i detalj. Eftersom Gemenskapens kontrollorgan för fiske hjälper de nationella myndigheterna att utnyttja medlemsstaterna medel för inspektion och övervakning i enlighet med en verkligt gemensam strategi, bör genomförbarhetsstudien utföras i samarbete med medlemsstaterna. Fördelen med kostnadseffektivare användning av nationella medel bör betraktas mot bakgrund av kostnaden att upprätta ett nytt organ.

Genomförbarhetsstudien måste baseras på ett tydligt koncept. Alla uppgifter som skulle kunna åläggas Gemenskapens kontrollorgan för fiske bör identifieras.

4.4.1. Ytterligare uppgifter för Gemenskapens kontrollorgan för fiske

Utöver organets grundläggande funktion och uppgifter (att planera och organisera hur medel för inspektion och övervakning skall utnyttjas), bör det åläggas följande arbetsuppgifter:

a) Inom gemenskapsvatte

- Samla in och utvärdera information om inspektion och övervakning samt om fiskeaktiviteter

- Skriva rapporter om inspektion och övervakning

- Ta emot och sprida information om fiskeaktiviteter och om inspektion och övervakning

b) Fullgöra gemenskapens skyldigheter när det gäller inspektion och övervakning inom ramen för regionala fiskeorganisationer eller bilaterala fiskeavtal, i enlighet med bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken, vilket även omfattar följande uppgifter:

- Utnyttja de sammanslagna nationella medelen för inspektion

- Samla in och sammanställa uppgifter om inspektion och övervakning

- Ta emot och förmedla uppgifter om fiskeaktiviteter och om inspektion och övervakning

- Operativ samordning och operativt samarbete med andra relevanta inspektionsmyndigheter

- Skriva rapporter om inspektions- och övervakningsaktiviteter

c) På begäran ge tekniskt stöd till kommissionen.

- Bedöma vilka medel för inspektion och övervakning som krävs för överensstämmelse med bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken

- Bedöma och fastställa prioriteringar och riktmärken (benchmarks) för inspektion och övervakning

- Utveckla inspektionsmetoder och harmoniserade förfarande och praxis för inspektion

- Administrera de ekonomiska bidragen till kontrollutgifter

d) Hjälpa till att organisera utbildningen av inspektörer

4.4.2. Särskilda frågor som skall utvärderas

I genomförbarhetsstudien bör särskilt undersökas vilka ekonomiska och personella resurser som krävs för att upprätta det gemensamma kontrollorganet för fiske.

För att det gemensamma kontrollorganet för fiske skall fungera kommer det att vara nödvändigt att med jämna mellanrum ha samordningsmöten med de nationella behöriga myndigheterna. Samtliga myndigheter som berörs av kontroll och tillsyn av fiskena och bestånden i fråga bör träffas regelbundet för att se över inspektions- och övervakningsaktiviteterna och vid behov anpassa planeringsstrategierna.

Det gemensamma kontrollorganet för fiske bör få obegränsat tillträde till de uppgifter om fiskeaktiviteter och om inspektion och övervakning som de behöriga nationella myndigheterna förfogar över. Det kommer således finnas behov av avancerad data- och kommunikationsutrustning. Det gemensamma kontrollorganet för fiske bör vara bemannat dygnet runt för att kunna svara på eventuella frågor från inspektörer eller tredje parter.

Behöriga nationella myndigheter kan på kontrakts basis delegera vissa nationella uppgifter till det gemensamma inspektionsorganet för fiske. Med hjälp av genomförbarhetsstudien bör undersökas om sådana synergieffekter kan uppstå i medlemsstaterna.

I synnerhet bör följande aspekter behandlas:

- Gemenskapsvatten

När det gäller inspektion och övervakning av vissa fiskeaktiviteter i gemenskapens vatten bör följande punkter tas upp:

- Arbetsbörda som rör organisationen av den operativa samordningen av sammanslagna medel för inspektion och övervakning och, särskilt organisationsstrukturen för samarbete mellan gemenskapens kontrollorgan för fiske och behöriga nationella myndigheter.

- Organets behov av uppgifter om fiskeaktiviteter som krävs för att samordna utnyttjandet av sammanslagna medel

- Arbetsbörda i samband med insamling, sammanställning och bedömning av uppgifter om inspektion och övervakning av vissa fiskeaktiviteter.

- Hur mycket medel som krävs för inspektion och övervakning enligt gemenskapens kontrollstrategi, med beaktande av fiskets egenskaper och gällande bevarande- och kontrollåtgärder.

- Internationella fisken

I studien bör följande frågor som rör inspektion och övervakning av vissa fiskeaktiviteter tas upp:

- Kostnads-intäktsanalys av de lösningar som är baserade på nationella medel för inspektion och chartrade medel.

- Hur mycket medel som krävs, med beaktande av fiskenas egenskaper och gällande bevarande- och kontrollåtgärder.

- Behov i form av samordnad utnyttjning av medel samt uppföljning av inspektion och övervakning av internationella fisken.

- De administrativa uppgifter som inspektion och övervakning av internationella fisken medför.

- Det arbete som kommunikation i samband med inspektion och övervakning av internationella fisken medför

5. SLUTSATS

Nu när reformen av den gemensamma fiskeripolitiken har antagits måste medlemsstaterna och kommissionen se till att bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas och genomförs effektivt. I detta meddelande föreskrivs en gemenskapsstrategi, både på kort och lite längre sikt, för att den gemensamma fiskeripolitiken skall genomföras enhetligt och effektivt. Enligt kapitel V i förordning (EG) nr 2371/2002 är medlemsstaterna skyldiga att stödja de åtgärder som anges i handlingsplanen. Det krävs stöd från rådet och Europaparlamentet för att upprätta en sådan gemensam organisation för inspektion som anges i punkt 4.

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

Politikområde(n): FISKE

Verksamhet(er):

1107 - Bevarande av fiskbestånden, kontroll och tillsyn

Åtgärdens beteckning:

GENOMFÖRBARHETSSTUDIE AV EN GEMENSAM INSPEKTIONSORGANISATION

1. BERÖRDA BUDGETPOSTER (NUMMER OCH BETECKNING)

Kapitel B2-90, artikel B2-902

110703 - Kontroll och övervakning av fiskeverksamhet in EG-vatten och tredjelands vatten

2. ALLMÄNNA UPPGIFTER

2.1. Sammanlagda anslag för åtgärden (del B): 1 miljon euro i åtagandebemyndiganden

2.2. Tillämpningsperiod:

2003

2.3. Flerårig total utgiftsberäkning:

a) Förfalloplan för åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden (ekonomiskt stöd) (se punkt 6.1.1)

Miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

b) Tekniskt och administrativt stöd och stödutgifter (se punkt 6.1.2)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

c) Total budgetkonsekvens i form av personalutgifter och övriga administrativa utgifter(se punkt 7.2 och 7.3)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2.4. Förenlighet med den ekonomiska planeringen och budgetplanen

[X] Förslaget är förenligt med gällande ekonomisk planering.

[...] Förslaget kräver omfördelning under den berörda rubriken i budgetplanen.

[...] Förslaget kan kräva att bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet tillämpas.

2.5. Påverkan på inkomsterna [7]

[7] För ytterligare uppgifter, se förklarande anmärkningar.

[X] Inkomsterna påverkas inte (gäller tekniska aspekter på genomförandet av en åtgärd).

ELLER

[...] Inkomsterna påverkas enligt följande:

(Obs. Uppgifter och kommentarer till den metod som använts för att beräkna påverkan på inkomsterna ska redovisas i en separat bilaga)

Miljoner euro (avrundat till första decimalen)

>Plats för tabell>

(Om flera budgetposter påverkas ska varje posts nummer anges i tabellen)

3. BUDGETTEKNISKA UPPGIFTER

>Plats för tabell>

4. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 28 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, 31.12.2003)

5. BESKRIVNING OCH SKÄL

5.1. Behovet av gemenskapsåtgärder [8]

[8] För ytterligare uppgifter, se förklarande anmärkningar.

5.1.1. Mål för åtgärden

Frågan om en gemensam inspektionsorganisation, som även omfattar ett fiskerikontrollorgan inom gemenskapen, måste undersökas noga. Eftersom fiskerikontrollorganet skall stödja de nationella behöriga myndigheterna när det gäller att utveckla nationella metoder för kontroll och övervakning i enlighet med en heltigenom gemensam strategi, bör genomförbarheten undersökas i samarbete med medlemsstaterna. Fördelarna av en mer kostnadseffektiv användning av nationella medel bör ses i relation till kostnaderna för att upprätta organet.

Genomförbarhetsstudien måste grunda sig på ett tydligt koncept. Alla tänkbara uppgifter för kontrollorganet måste fastställas.

5.1.2. Åtgärder som vidtagits i samband med en förhandsbedömning

Möjligheten att skapa en gemensam inspektionsorganisation är ett resultat av grönboken om den framtida gemensamma fiskeripolitiken (KOM (2001) 135 slutlig av den 20.3.2001) och kommissionens meddelande om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (vägledande tidsplan) (KOM (2002) 0181 slutlig av den 28.5.2002.

5.1.3. Åtgärder som vidtagits till följd av en efterhandsbedömning

/

5.2. Planerad verksamhet och villkor för finansiering via budgeten

- Målgrupp(er) för den gemensamma inspektionsorganisationen är medlemsstater och fiskare.

- Det särskilda syftet med att upprätta en gemensam inspektionsorganisation är att genom internationellt samarbete åstadkomma ett bättre genomförande av bevarandeåtgärderna för alla de bestånd som utnyttjas av gemenskapsfartyg.

- Vilka konkreta insatser som krävs för att genomföra åtgärden skall bedömas i en genomförbarhetsstudie.

- Målet är att samordna och organisera sammanslagningen av nationella medel för kontroll och övervakning av efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Genomförbarhetsstudien bör särskilt ta upp vilka finansiella medel som krävs för driften av ett fiskerikontrollorgan och vilken pesonal som krävs för att utföra uppgifter i gemenskapens vatten, uppgifter som rör efterlevnaden av gemenskapsbestämmesler om kontroll och övervakning inom ramen för regionala fiskeriorganisationer eller bilaterla fiskeriavtal, tekniskt stöd på begäran av kommissionen liksom bidrag till organiseringen av utbildning av inspektörer.

5.3. Genomförandemetoder

Efter genomförbarhetsstudien kommer ett förslag till rådets förordning om upprättande av en gemensam inspektionorganisation att läggas fram för rådet och Europaparlamentet.

6. BUDGETKONSEKVENSER

6.1. Totala budgetkonsekvenser för avsnitt B - (för hela programperioden)

(Den beräkning som ligger till grund för nedanstående tabell skall redovisas genom fördelningen i tabell 6.2 )

6.1.1. Finansiellt stöd

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

6.2. Kostnadsberäkning per åtgärd för avsnitt B (för hela programtiden) [9]

[9] För ytterligare uppgifter, se förklarande anmärkningar.

(Om det i en övergripande åtgärd ingår flera insatser ska tillräckliga uppgifter lämnas om de specifika insatserna i dessa så att omfattningen och kostnaderna för genomförandet kan uppskattas)

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

7. EFFEKTER PÅ PERSONALRESURSER OCH ADMINISTRATIVA UTGIFTER

7.1. Personalbehov

>Plats för tabell>

7.2. Total budgetkonsekvens för personalbehovet

>Plats för tabell>

Beloppen avser totala utgifter för 12 månader.

7.3. Övriga administrativa utgifter

>Plats för tabell>

Beloppen avser totala utgifter för 12 månader.

1 Ange vilken typ av kommitté samt vilken av kategorierna denna tillhör.

>Plats för tabell>

8. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING

Genomförbarhetsstudien ingår i förhandsbedömningen av upprättandet av en gemensam inspektionsorganisation. En konsekvensanalys kommer att läggas fram tillsammans med förslaget till rådets förordning.

9. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING