52002PC0436

Förslag till RÅDETS BESLUT om ytterligare makroekonomiskt stöd till Förbundsrepubliken Jugoslavien

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. inledning

Efter de politiska och demokratiska förändringarna i Förbundsrepubliken Jugoslavien i oktober 2000 har de jugoslaviska myndigheterna gjort stora framsteg när det gäller att (åter)upprätta förbindelser med internationella organisationer, särskilt när det gäller att normalisera landets ekonomiska förbindelser med multilaterala och officiella bilaterala fordringsägare. I december 2000 blev man på nytt medlem i Internationella valutafonden (IMF). Under första halvåret 2001 blev Jugoslavien medlem av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och efterträdde före detta socialistiska federala republiken Jugoslavien i Världsbanken. I oktober 2001 betalade Jugoslavien alla sina utestående skulder till Europeiska investeringsbanken (EIB), vilket banade väg för att landet skulle kunna anslutas till EIB:s garantimandat för åtgärder i tredje land och för att de efterföljande första utlåningsåtgärderna för investeringsprojekt skulle kunna inledas. I november slöt Jugoslavien ett avtal med Parisklubbens fordringsägare om en sextiosexprocentig minskning i två faser av nettonuvärdet på de förfallna skulderna till Parisklubbens fordringsägare (cirka 4 500 miljoner US-dollar i slutet av 2001). Den första fasen (51 %) trädde i kraft i början av maj 2002 när IMF:s styrelse godkände en treårig utvidgad facilitet för att stödja Jugoslaviens ekonomiska program under 2002-2005. Den andra fasen kommer att träda i kraft när IMF-programmet har slutförts (förväntas ske i mars 2005). Förhandlingarna fortsätter med Londonklubbens fordringsägare för att betala Jugoslaviens utestående skulder till kommersiella långivare (cirka 2 800 miljoner US-dollar vid utgången av 2001).

Den politiska utvecklingen spelar en betydande roll med avseende på den ekonomiska ramens utveckling. Belgradavtalet om att omstrukturera förbindelserna mellan Serbien och Montenegro undertecknades i mitten av mars 2002 av president Kostunica samt av myndigheterna från de båda republikerna. I avtalet ges en allmän ram för att omstrukturera förbindelserna mellan Serbien och Montenegro och avtalet har under tiden antagits av det federala parlamentet och republikernas parlament. Ett fullständigt genomförande av Belgradavtalet är av ytterst stor betydelse för att Jugoslavien skall kunna göra framsteg inom ramen för EU:s stabiliserings- och anslutningsprocess. En ny konstitutionell stadga som fortfarande måste antas borde klarlägga landets institutionella struktur. På grundval av detta måste landets politiska ledare uppfylla sina åtaganden och harmonisera sin politik, skapa en inre marknad och en gemensam handels- och tullpolitik eftersom detta är avgörande för ett närmande till EU.

Sedan oktober 2000 har de jugoslaviska myndigheterna gjort avsevärda framsteg när det gäller att återupprätta makroekonomisk stabilitet, avreglera växelkursen, priserna och handeln samt förbättra marknadsaktörernas framtidstro. Viktiga lagar och förordningar har antagits för att stärka omstruktureringen av ekonomin och man har särskilt infört en sund och öppen privatiseringsram samt ny banklagstiftning. Viktiga framsteg har också gjorts när det gäller att förbättra den offentliga utgiftskontrollen, och skattepolitiken inriktades på lägre skattesatser och en bredare skattebas vilket resulterade i en förbättrad skatteuppbörd.

Utöver allmänt gemenskapsstöd som tillhandahållits inom ramen för Cards-programmet (434 miljoner euro 2000 och 2001, och 195 miljoner euro förväntas 2002) har gemenskapen stött de ekonomiska reformerna i Jugoslavien genom makroekonomiskt stöd på 345 miljoner euro som tillhandahölls inom ramen för IMF:s stand-by-avtal som antogs i juni 2001. Den 16 juli 2001 beslutade rådet att bevilja Jugoslavien ett makroekonomiskt stöd på högst 300 miljoner euro. [1] Den 10 december 2001 ändrade rådet detta beslut genom att öka bidragsdelen från 75 miljoner euro till 120 miljoner euro, vilket ledde till att det totala stödbeloppet ökades till 345 miljoner euro. [2] När Jugoslavien hade betalat av alla förfallna skulder till EIB och Europeiska gemenskaperna (totalt 232 miljoner euro) kunde den första delen av stödet på 260 miljoner euro (som omfattade en lånedel på 225 miljoner euro och en bidragsdel på 35 miljoner euro) betalas ut i oktober 2001. Den andra delen (bidrag) på 40 miljoner euro betalades ut i januari 2002 efter det att en kontroll av att villkoren var uppfyllda givit ett tillfredsställande resultat och undertecknande av ett extra samförståndsavtal med de ekonomisk-politiska och strukturpolitiska villkor som måste vara uppfyllda för att den tredje delen (bidrag) på 45 miljoner euro skall kunna betalas ut. I april 2002 granskade kommissionens enheter den senaste ekonomiska och strukturella utvecklingen, särskilt de jugoslaviska myndigheternas framsteg med avseende på villkoren i det extra samförståndsavtalet. Kommissionens enheter fann att ett stort antal villkor hade uppfyllts och man kom överens med myndigheterna om att ett antal ytterligare åtgärder som skulle vara uppfyllda innan den tredje och slutliga delen kunde utbetalas. Under tiden uppfylldes villkoren i det extra samförståndsavtalet och utbetalningen av den sista delen inleddes i början av juli.

[1] Beslut 2001/549/EG (EGT L 197, 21.7.2001, s. 36).

[2] Beslut 2001/901/EG (EGT L 334, 18.12.2001, s. 30).

Trots imponerande resultat vad gäller stabilisering och reformer sedan slutet av 2000 står Jugoslavien inför betydande ekonomiska utmaningar som myndigheterna avser att bemöta inom ramen för det nya IMF-programmet. De ekonomiska villkoren är fortfarande mycket svåra. BNP-nivån ligger på en historiskt låg nivå och industriproduktionen är svag. Kraftansträngningarna måste fortsätta när det gäller reformerna för att lägga grunden till en varaktig tillväxt och ökning av antalet arbetstillfällen. De måste främst gälla omstruktureringen av de insolventa, kapitalsvaga och överbemannade offentligägda företagen. Ytterligare åtgärder behövs för att modernisera en eftersläpande och svag banksektor. Nya och stora investeringar är avgörande för att uppgradera en förfallen infrastruktur som inte har underhållits på många år.

Den jugoslaviska ekonomins externa bärkraftighet är fortfarande en stor utmaning även efter den avsevärda skuldlättnad som avtalats med Parisklubben och trots att de internationella finansinstituten ger kraftigt ekonomiskt stöd. Betydande återstående finansieringskrav kommer att fortsätta att utsätta betalningsbalansen för kraftiga påfrestningar. Enligt IMF:s prognoser kommer den jugoslaviska ekonomin att fortsätta att vara beroende av offentlig finansiering eftersom den privata finansieringen, som visserligen visar en positiv tendens, inte på långt när kommer att uppnå tillräckligt hög nivå för att svara mot finansieringsbehoven på medellång sikt.

Mot denna bakgrund och efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén föreslår nu kommissionen att rådet skall anta ett beslut om beviljande av kompletterande makroekonomiskt stöd till Förbundsrepubliken Jugoslavien.

2. Makroekonomisk utveckling

Den reala BNP-tillväxten i Jugoslavien steg med uppskattningsvis 5,5 % under 2001 (inbegripet 3,5 % i Montenegro), vilket var något snabbare än beräknat och detta berodde huvudsakligen på att jordbruksproduktionen återhämtade sig (20-25 %) och ökad aktivitet inom tjänstesektorn. Industriproduktionen har utvecklats dåligt under hela 2001 och under de två första månaderna 2002 var industriproduktionen 4,7 % lägre än under samma period föregående år.

I Serbien har inflationen för helåret 2001 sjunkit avsevärt (från 115 % vid utgången av 2000 till 39 % vid utgången av 2001) trots att elpriserna och de indirekta skatterna har ökat. Den underliggande inflationen är beräknad till 15 %. Under de första tre månaderna 2002 låg den genomsnittliga månatliga inflationen på 0,8 %, vilket pekar mot en årsinflation på cirka 10 %, vilket är avsevärt lägre än den beräknade nivån på 20 %. Montenegro uppvisade en inflation för helåret 2001 på cirka 24 %, vilket var högre än målet på 15 %, men lägre än i Serbien. Frysningen av reallönerna inom den offentliga sektorn har helt klart bidragit till att inflationen sjunkit och de jugoslaviska myndigheterna enades med IMF om att under 2002 hålla löneutgifterna inom den offentliga sektorn konstanta i förhållande till BNP.

De konsoliderade offentliga finanserna i Jugoslavien uppvisade ett likviditetsunderskott före bidrag på cirka 1,3 % av BNP 2001 (cirka 140 miljoner US-dollar) jämfört med det ändrade programmålet på 4,0% av BNP. Detta inbegriper ett montenegrinskt underskott i de offentliga finanserna (före bidrag) på cirka 5 % av republikens BNP. Det avsevärt lägre än planerade likviditetsunderskottet berodde delvis på ökade inkomster till följd av de skattepolitiska åtgärder som genomfördes under första halvåret 2001 (omsättningsskatt, punktskatter och bruttoinkomstskatt). Huvudsakligen beror det lägre underskottet dock på de åtgärder som vidtagits för att kraftigt minska utgifterna till följd av att privatiseringsinkomsterna och det utländska ekonomiska försenades. Underskottet finansierades genom inhemsk upplåning (0,6 % av BNP enligt plan) och utländsk finansiering (0,8 % av BNP jämfört med planerade 2,1 %). I linje med en hållbar utgiftsnivå förväntas Jugoslaviens konsoliderade underskott i de offentliga finanserna för 2002 att ligga på cirka 5,6 % av BNP, vilket skall finansieras genom inhemsk upplåning (0,6 % av BNP), privatiseringsintäkter (1,4 %) och utländskt stöd (3,6 %).

Den nationella valutans värde låg i stort sett stabilt på cirka 59 dinarer per euro, vilket återspeglar en strikt penning- och finanspolitik i Serbien under hela 2001 och en relativt fördelaktig utveckling av betalningsbalansen. Bytesbalansunderskottet (före bidrag) låg avsevärt lägre än vad som ursprungligen beräknats (10,9 % istället för 14,6 %), även om importen ökade mer än väntat (med 30 % istället för 21 %) och exporten låg något lägre än det beräknade beloppet. Förbättringen berodde på att inflödet av överföringar från utlandet var högre än väntat. Den jugoslaviska centralbankens bruttoreserv uppgick till cirka 1 200 miljoner US-dollar vid utgången av 2001 (jämfört med 605 miljoner US-dollar vid årets början), vilket motsvarar 2,4 månaders import, och steg med ytterligare 160 miljoner US-dollar under de två första månaderna 2002. Att upprätthålla balansen i Jugoslaviens utrike saffärer kommer dock att vara en stor utmaning. Stora finansieringsbehov, som i huvudsak beror på skuldtjänståligganden och behovet av att ytterligare stärka den officiella valutareserven, kommer att fortsätta utsätta betalningsbalansen för kraftiga påfrestningar.

3. Ramen för den ekonomiska politiken på medellång sikt

3.1. Beskrivning av målen för den ekonomiska politiken under 2002-2005

Ramen för Jugoslaviens ekonomiska politik på medellång sikt har fastställts i IMF:s treåriga utvidgade facilitet som antogs av styrelsen den 13 maj 2002. Myndigheterna förväntar sig att den årliga reala tillväxten skall öka till cirka 5 % 2003-2005, efter att ha legat på 4 % 2002. Målet är att inflationen för helåret skall minska till 8 % vid utgången av 2004 i Serbien (efter att ha uppgått till 20 % 2002 och 12 % 2003) och till 12 % vid utgången av 2002 i Montenegro, vilket skall följas av ytterligare minskad inflation 2003 och 2004. Underskottet i bytesbalansen förväntas öka 2002 från 10,9 % till 12,9 % av BNP för att sedan stadigt förbättras i förhållande till BNP under åren 2003 till 2005, vilket huvudsakligen beror på ökad export. Myndigheterna räknar dock med ett genomsnittligt årligt inflöde av utländskt stöd i storleksordningen 840 miljoner US-dollar per år för att finansiera en betydande del av underskottet i bytesbalansen. Den officiella valutareserven beräknas öka till motsvarande 4,3 månaders import från en nivå på 2,4 månader vid utgången av 2001.

3.2. Makroekonomiska effekter

De jugoslaviska myndigheterna avser att uppnå dessa mål genom att fortsätta att bedriva en försiktig makroekonomisk politik på medellång sikt. När det gäller finanspolitiken planerar man att ytterligare hålla tillbaka de offentliga utgifterna, särskilt genom minskade subventioner, en reform av lönepolitiken inom statsförvaltningen och den offentliga sektorn samt reformer inom pensions- och hälso- och sjukvårdsområdena. Från att ha legat på en relativt hög nivå på cirka 49 % 2002 förväntas utgifterna i förhållande till BNP minska med 3 % av BNP 2005. På inkomstsidan avser myndigheterna att ytterligare bredda skattebasen genom förbättrad skatteförvaltning och stärkt skatteuppbörd. I likhet med andra övergångsekonomier förväntas underskottet i de offentliga finanserna att ligga relativt högt under perioden, vilket huvudsakligen beror på behovet av investeringar för att modernisera den föråldrade infrastrukturen och på skuldtjänstkraven från utlandet. Dessutom betraktas de sociala utgifterna för de mest utsatta grupperna i befolkningen som avgörande för att upprätthålla allmänhetens stöd för reformer. Den offentliga skulden som andel av BNP förväntas halveras från cirka 130 % vid utgången av 2001 till 65 % vid utgången av 2005.

Penningpolitikens övergripande mål kommer även i fortsättningen att vara att minska inflationen. Liksom under 2001 kommer ökningen av den monetära basen i första hand att bero på ökningar av de utländska nettotillgångarna, medan ökningarna av de inhemska nettotillgångarna kommer att fortsätta att vara strikt begränsade. Därför kommer den inhemska upplåningen från banksystemet till den offentliga sektorn att ligga kvar under 0,5-1,0 % av BNP på medellång sikt. En försiktig lönepolitik inom den offentliga sektorn anses vara avgörande för ytterligare inflationsminskningar. Systemet med en flytande, men delvis styrd växelkurs kommer att fortsätta, även om myndigheterna kommer att undersöka närmare om man i växelkurspolitiken också skall beakta landets konkurrenskraft och export. Växelkurspolitiken kan också ses över på nytt med tanke på den nyligen antagna lagen om transaktioner i utländsk valuta. Dessutom planeras avskaffande av alla bytesbalansrestriktioner och en avsevärd avreglering av kapitalbalanstransaktioner på medellång sikt.

3.3. Strukturreformer

Myndigheterna planerar att fortsätta strukturreformerna på medellång sikt, särskilt vad gäller finanspolitik, banker och företag, som ett viktigt komplement till fortsatt makroekonomisk stabilisering. Detta kommer att åtföljas av ytterligare avregleringar av priserna, särskilt en justering av energipriserna till en nivå som ger full kostnadstäckning i början av andra halvåret 2004. När det gäller handeln kommer de kvarvarande handelshindren, dvs. de kvantitativa restriktioner som inte är motiverade av hälso-, miljö- och säkerhetsskäl, att avskaffas inom ramen för den utvidgade faciliteten.

När det gäller finanspolitiken prioriteras en institutionell förstärkning genom att man inför ett fullt utvecklat system för utgiftsbegränsning i Serbien och förstärker skatteförvaltningen. Utgiftspolitiken kommer att ges en ny inriktning för att förbättra de offentliga tjänsternas kvalitet och öka effektiviteten. En förbättrad koncentration av de sociala överföringarna och förmånerna, däribland en reform av pensionssystemet, samt en översyn av de statliga subventionerna skall bidra till ytterligare rationalisering av de offentliga utgifterna. Den viktigaste reformen inom skattepolitiken i Serbien kommer att vara införandet av moms som planeras till början av 2004.

Inom banksektorn ligger betoningen på att förbättra övervakningen på grundval av striktare tillsynsbestämmelser i linje med internationella standarder för att stärka bankernas finansiella ställning. Ytterligare åtgärder planeras med avseende på att återställa lönsamheten i och göra eventuella omstruktureringar av de banker som står under förstärkt övervakning av Jugoslaviens centralbank eller är placerade under ett bankrekonstruktionsorgan. Dessutom planerar myndigheterna att skynda på privatiseringen av de finansiella institutionerna. I Montenegro krävs beslut inom kort om huruvida ett antal banker skall beviljas nya oktrojer eller läggas ner.

Omstruktureringen och privatiseringen av de stora offentligägda företagen kommer att komma igång på medellång sikt. Cirka 150 företag har valts ut för privatisering genom offentliga anbud. Av dessa företag är förfarandena långt framskridna för 70 företag, 28 företag förväntas säljas före 2002 års slut och de återstående företagen under de följande åren. Dessutom planerar man för närvarande att via auktionsförfaranden privatisera cirka 150-200 företag som förväntas säljas före utgången av 2002. När det gäller majoriteten av de cirka 4 000 offentligägda företagen beräknas privatiseringsprocessen att komma igång på medellång sikt och att vara fullbordad till halvårsskiftet 2005. Myndigheterna avser också att omstrukturera 40 stora koncerner före en eventuell privatisering.

4. Förbundsrepubliken Jugoslaviens externa finansieringsbehov 2002 och 2003

Även om Jugoslavien fortsätter med makroekonomisk stabilisering och ett tillfredsställande genomförande av de strukturreformer som planerats inom ramen för den utvidgade faciliteten, kan det förväntas - i linje med IMF:s bedömning och prognoser i en nyligen publicerad rapport (EBS/02/73 av den 26 april 2002) - att landet även i fortsättningen kommer att vara kraftigt beroende av externt finansiellt stöd på medellång sikt, däribland makroekonomiskt stöd. De betydande finansieringsbehoven beror i synnerhet på utländska skuldtjänståligganden, behovet att öka den utländska valutareserven och på kostnader i samband med förnyelsen av den offentliga infrastrukturen och i samband med omstruktureringar av företag och banker.

Enligt IMF:s betalningsbalansprognoser kommer bruttofinansieringsbehoven 2002 och 2003 att uppgå till cirka 8 450 miljoner US-dollar, vilket i huvudsak innefattar resterande förfallna skulder till utlandet (cirka 4 000 miljoner US-dollar) och beräknade bytesbalansunderskott före bidrag (cirka 3 370 miljoner US-dollar) samt en planerad ökning av den utländska bruttovalutareserven med cirka 900 miljoner US-dollar före 2003 års slut, vilket motsvarar 3,5 månaders planerad import vilket anses vara lämpligt mot bakgrund av ytterligare avregleringar när det gäller transaktioner i utländsk valuta.

Bruttofinansieringsbehovet förväntas minska genom nettoinflöde av privat kapital (cirka 1 670 miljoner US-dollar), förväntade skuldlättnader (4 231 miljoner US-dollar) från i huvudsak Londonklubben, till samma villkor som överenskommits med Parisklubben, och genom bestämda åtaganden om bilaterala officiella lån och bidrag (421 miljoner US-dollar), vilket leder till ett resterande finansieringsbehov på 2 131 miljoner US-dollar.

Om man beaktar de bestämda åtaganden som de internationella finansinstituten hittills gjort under 2002 (350 miljoner US-dollar) samt förväntad IMF-finansiering under 2002 och 2003 (562 miljoner US-dollar) skulle finansieringsbehovet minska till cirka 1 220 miljoner US-dollar. För denna brist behövs och förväntas ytterligare försäkringar om finansiering från de internationella finansinstituten och bilaterala givare (300 miljoner US-dollar under 2002 och 920 US-dollar under 2003). Eftersom IMF räknar med finansiering från de internationella finansinstituten (utom IMF) till ett belopp av 360 miljoner US-dollar under 2003, måste resterande cirka 860 miljoner US-dollar finansieras genom bilaterala finansiella åtaganden 2002 och 2003.

Enligt IMF:s uppgifter är en del av finansieringsbehovet, närmare bestämt 280 miljoner US-dollar, en makroekonomiskt finansieringsbehov (cirka 100 miljoner US-dollar under 2002 och cirka 180 miljoner US-dollar under 2003). Detta innefattar dock inte det betalningsbalansstöd som tillhandahållits av de bilaterala fordringsägarna i Parisklubben, dvs. kontantlättnader genom kapitalisering av uppskjutna räntebetalningar som uppskattas till cirka 100-120 miljoner US-dollar för perioden 2002-2003.

För att fylla en avsevärd del av detta makroekonomiska finansieringsbehov påpekade IMF att det behövs ytterligare makroekonomiskt stöd från gemenskapen redan under 2002.

5. Möjligt ytterligare makroekonomiskt stöd från gemenskapen och stödets huvudsammansättning

Kommissionen föreslår att gemenskapen skall bevilja Jugoslavien ytterligare makroekonomiskt stöd med upp till 130 miljoner euro. Det föreslagna stödet förefaller vara förenligt med IMF:s beräkningar av finansieringsbehoven för makroekonomiskt stöd och kraven på finansiering.

Ytterligare makroekonomiskt stöd från gemenskapen skulle kunna bidra till att stötta landets ekonomiska, sociala och politiska stabilitet, och även främja dess viktiga roll som stabilitetsfaktor i regionen. I synnerhet bedöms det vara en lämplig åtgärd att hjälpa till att lätta på landets yttre finansiella begränsningar, stödja betalningsbalansen och stärka valutareserven. Ytterligare makroekonomiskt stöd från gemenskapen är avsett att komplettera de finansiella resurser som de internationella finansiella instituten och bilaterala givare ställer till förfogande. Om inte den utlovade officiella finansieringen blir tillräcklig finns det risk för att detta får negativa konsekvenser för fortsättningen av den ekonomiska politik som planeras inom ramen för IMF:s utvidgade facilitet och således också för de övergripande tillväxtutsikterna, sysselsättningsgraden och levnadsstandarden.

Det föreslagna stödet är avsett att åtfölja den första hälften av IMF:s utvidgade facilitet under 2002 och 2003. Stödet skulle utbetalas i minst två delutbetalningar och skulle förenas med lämpliga makroekonomiska och strukturella villkor motsvarande huvudinslagen i det nya IMF-programmet.

Med hänsyn till att Jugoslaviens upplåningsförmåga är svag, trots de åtgärder som vidtagits av Parisklubbens medlemmar, innehåller det föreslagna makroekonomiska stödet från gemenskapen en betydande bidragsdel på högst 75 miljoner euro. Dessa medel är redan anslagna under budgetpost B7-548 för 2002 och 2003. Låneinslaget på upp till 55 miljoner euro i det föreslagna stödet har en löptid på högst 15 år, jämförbart med nyligen beslutade makroekonomiska stödpaket till andra länder i Västra Balkan. Gemenskapen skall anskaffa medlen genom upplåning på marknaden med en garanti genom den allmänna budgeten. Jugoslavien skulle därefter låna från gemenskapen. Upp- och utlåningstransaktionerna skulle helt motsvara varandra och inte innebära någon kommersiell risk för gemenskapen. I enlighet med garantifondssystemet skulle budgetkonsekvenserna av ett beslut att erbjuda lån på högst 55 miljoner euro till Jugoslavien innebära att 4,95 miljoner euro avsätts till garantifonden, vilket är möjligt genom att det finns en tillräcklig marginal i reserven för garantier.

Rådet ombeds därför anta det bifogade utkastet till beslut om beviljande av ytterligare makroekonomiskt stöd till Jugoslavien.

2002/0192 (CNS)

Förslag till RÅDETS BESLUT om ytterligare makroekonomiskt stöd till Förbundsrepubliken Jugoslavien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 308 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [3],

[3] EGT

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [4], och

[4] EGT

av följande skäl:

(1) Kommissionen har samrått med Ekonomiska och finansiella kommittén innan den lade fram förslaget.

(2) Förbundsrepubliken Jugoslavien har återupprättat förbindelser med internationella organisationer och gjort särskilda framsteg när det gäller att normalisera landets ekonomiska förbindelser med multilaterala fordringsägare, däribland Europeiska investeringsbanken, och med officiella bilaterala fordringsägare.

(3) Sedan oktober 2000 har Förbundsrepubliken Jugoslavien gjort avsevärda framsteg vad gäller ekonomisk stabilisering och reformer samt tagit viktiga steg mot en väl fungerande marknadsekonomi.

(4) Inom ramen för stabiliserings- och anslutningsprocessen, som utgör ramen för EU:s relationer med regionen, är det önskvärt att stödja de ansträngningar som görs för att upprätthålla politisk och ekonomisk stabilitet i Förbundsrepubliken Jugoslavien i syfte att utveckla fullt utbyggda samarbetsförbindelser med gemenskapen.

(5) Ekonomiskt stöd från gemenskapen skall bidra till att föra Förbundsrepubliken Jugoslavien närmare gemenskapen. Under 2001 har gemenskapen redan beviljat makroekonomiskt stöd till Förbundsrepubliken Jugoslavien på 345 miljoner euro. [5]

[5] Beslut 2001/549/EG (EGT L 197, 21.7.2001, s. 36) och beslut 2001/901/EG (EGT L 334, 18.12.2001, s. 30).

(6) I maj 2002 godkände Internationella valutafonden (IMF) en treårig utvidgad facilitet för Förbundsrepubliken Jugoslavien på cirka 829 miljoner US-dollar för att stödja myndigheternas ekonomiska program 2002-2005.

(7) I maj 2001 beslutade Världsbanken att bevilja Förbundsrepubliken Jugoslavien ett antal tillfälliga mycket fördelaktiga lån på 540 miljoner US-dollar under en treårsperiod. Hittills har två strukturanpassningslån på 70 miljoner respektive 85 miljoner US-dollar beviljats i januari och maj 2002 för att stödja reformer inom offentlig finansiering, energisektorn och på det sociala området samt för att främja utvecklingen inom den privata sektorn.

(8) Medlemmarna i Parisklubben kom i november 2001 överens om en avsevärd skuldnedskrivning för Förbundsrepubliken Jugoslavien, som redan avlastar trycket på betalningsbalansen.

(9) Myndigheterna i Förbundsrepubliken Jugoslavien har begärt ekonomiskt stöd från de internationella finansiella instituten, gemenskapen och andra bilaterala bidragsgivare.

(10) Utöver den beräknade finansiering som kan erhållas från IMF och Världsbanken kvarstår ett betydande finansieringsbehov som behöver täckas för att stödja de ekonomisk-politiska målsättningar som är förbundna med myndigheternas reformansträngningar.

(11) Makroekonomiskt stöd från gemenskapen till Förbundsrepubliken Jugoslavien är en lämplig åtgärd för att medverka till att lätta på landets externa finansieringsrestriktioner, stödja betalningsbalansen och stärka landets valutareserv.

(12) Ekonomiskt stöd från gemenskapen i form av ett långfristigt lån kombinerat med ett direkt bidrag är en lämplig åtgärd för att stödja Förbundsrepubliken Jugoslaviens externa finansiella ställning, med tanke på dess begränsade upplåningskapacitet.

(13) Budgetmyndighetens befogenhet påverkas inte av att en bidragsdel inkluderats i stödet.

(14) Detta stöd bör förvaltas av kommissionen i samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén.

(15) För att anta detta beslut föreskrivs i fördraget inga andra befogenheter än de som anges i artikel 308.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Gemenskapen skall ställa makroekonomiskt stöd till Förbundsrepubliken Jugoslaviens förfogande i form av ett långfristigt lån och ett direkt bidrag i syfte att säkerställa en hållbar betalningsbalanssituation och stärka landets valutareserv.

2. Lånekapitaldelen av stödet skall vara högst 55 miljoner ecu, med en maximal löptid på 15 år. Kommissionen skall i detta syfte vara bemyndigad att på Europeiska gemenskapens vägnar låna upp de nödvändiga medlen som kommer att ställas till Förbundsrepubliken Jugoslaviens förfogande i form av ett lån.

3. Stödets bidragsdel skall uppgå till högst 75 miljoner euro.

4. Gemenskapens ekonomiska stöd skall förvaltas av kommissionen i nära samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och med beaktande av bestämmelserna i de avtal som ingåtts mellan Internationella valutafonden och Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Artikel 2

1. Kommissionen bemyndigas att efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén avtala med myndigheterna i Förbundsrepubliken Jugoslavien om de villkor i fråga om den ekonomiska politiken som skall vara förbundna med gemenskapens ytterligare makroekonomiska stöd. Dessa villkor skall vara i överensstämmelse med de avtal som avses i artikel 1.4.

2. Kommissionen skall regelbundet i samarbete med Ekonomiska och finansiella kommittén och samordnat med Internationella valutafonden kontrollera att Förbundsrepubliken Jugoslaviens ekonomiska politik överensstämmer med detta makroekonomiska stöds syften och att stödvillkoren uppfylls.

Artikel 3

1. Stödets låne- och bidragsdel skall ställas till Förbundsrepubliken Jugoslaviens förfogande i form av minst två delutbetalningar. Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 2 skall den första utbetalningen ske på grundval av ett tillfredsställande genomförande av Förbundsrepubliken Jugoslaviens makroekonomiska program inom ramen för IMF:s utvidgade facilitet.

2. Den andra och eventuella ytterligare utbetalningar skall ske på grundval av ett fortsatt tillfredsställande genomförande av den ekonomiska politik som avses i artikel 2 och tidigast ett kvartal efter den föregående utbetalningen.

3. Medlen skall utbetalas till Förbundsrepubliken Jugoslaviens centralbank.

Artikel 4

1. De upp- och utlåningstransaktioner som avses i artikel 1 skall genomföras med användande av samma valuteringsdag och får inte utsätta gemenskapen för risker vad gäller omvandling av löptider, valuta- eller ränterisker eller andra kommersiella risker.

2. Kommissionen skall, om Förbundsrepubliken Jugoslavien så begär, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en klausul om förtida återbetalning införs i lånevillkoren och att den får åberopas.

3. På begäran av Förbundsrepubliken Jugoslavien och i de fall omständigheterna medger en förbättring av räntesatsen på lånen, får kommissionen refinansiera hela eller en del av sin ursprungliga upplåning eller ändra motsvarande finansiella villkor. Refinansierings- eller ändringstransaktionerna skall genomföras i enlighet med de villkor som anges i punkt 1 och får inte förlänga den genomsnittliga löptiden för upplåningen i fråga eller öka beloppet, beräknat enligt den aktuella valutakursen, av det kapital som är utestående på dagen för refinansieringen eller ändringen av de finansiella villkoren.

4. Alla kostnader som kommissionen ådrar sig i samband med att avtala eller genomföra de transaktioner som avses i detta beslut skall i förekommande fall bäras av Förbundsrepubliken Jugoslavien.

5. Ekonomiska och finansiella kommittén skall minst en gång om året informeras om utvecklingen vad gäller de transaktioner som avses i punkt 2 och 3.

Artikel 5

Kommissionen skall minst en gång om året före september månad överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet som skall innehålla en utvärdering av genomförandet av detta beslut under föregående år.

Artikel 6

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Det upphör att gälla två år efter den dag då det offentliggjordes.

Utfärdat i ...

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

BUDGETMEDEL SOM KRÄVS FÖR INBETALNINGAR TILL GARANTIFONDEN UNDER 2002 SAMT RESERVMARGINAL FÖR LÅN OCH LÅNEGARANTIER TILL FÖRMÅN FÖR TREDJE LAND

(I MILJONER EURO)

>Plats för tabell>

FINANSIERINGSÖVERSIKT

1. Åtgärdens beteckning

Ytterligare makroekonomiskt stöd till Förbundsrepubliken Jugoslavien.

2. Berörd budgetpost

a) Stödets bidragsdel

B7-548

b) Stödets lånedel

B0-215 beträffande Europeiska gemenskapens garanti för upplåningsprogram som gemenskapen har ingått för att ge ekonomiskt stöd till Västra Balkan.

3. Rättslig grund

Artikel 308 i fördraget.

4. Beskrivning av och motiv för åtgärden

a) Beskrivning av åtgärden

Tillhandahållande av gemenskapslån (som skall finansieras genom att gemenskapen lånar upp pengar på den internationella kapitalmarknaden) på högst 55 miljoner euro och bidrag från gemenskapen på högst 75 miljoner euro (som skall finansieras genom den allmänna budgeten) till Förbundsrepubliken Jugoslavien för att stödja regeringens reformsträvanden och säkerställa en hållbar betalningsbalanssituation.

b) Motiv för åtgärden

Mottagarlandet är i hög grad beroende av externt finansiellt stöd från officiella källor på gynnsamma villkor för att genomföra varaktiga ekonomiska reformer.

5. Klassificering av utgifterna

a) Bidragsdel: icke-obligatoriska, differentierade.

b) Lånedel: obligatorisk.

6. Typ av utgifter

a) Direkt stöd (100 % bidrag), som skall utbetalas i minst två delutbetalningar.

b) Möjligt ianspråkstagande av budgetgarantin för den gemenskapsupplåning som syftar till att finansiera lånet.

7. Budgetkonsekvenser

a) Beräkningsmetod

Beräkningen av det stödbelopp som bedömts vara nödvändigt grundar sig på de nuvarande uppskattningarna av mottagarlandets återstående externa finansieringsbehov. Lånedelen av stödet förväntas inte kräva att budgetgarantin tas i anspråk.

b) Åtgärdens effekt på interventionskrediter

Den budgetpost som motsvarar stödets bidragsdel kommer endast att tas i anspråk under förutsättning att ett antal ekonomisk-politiska villkor som skall avtalas med Förbundsrepubliken Jugoslaviens myndigheter uppfylls.

Den budgetpost som motsvarar budgetgarantin för stödets lånedel kommer endast att tas i anspråk om garantin faktiskt används.

c) Finansiering av interventionsutgifter

i) Bidrag

Nedanstående fördelning föreslås för anslag som skall finansieras under det maximala utgiftstaket för kategori 4 i den nuvarande budgetplanen (i miljoner euro):

>Plats för tabell>

ii) Om budgetgarantin tas i anspråk gäller följande:

- Ianspråkstagande av Garantifonden som upprättades genom rådets förordning (EG, EURATOM) nr 2728 av den 31 oktober 1994, senast ändrad genom förordning nr 1149 av den 25 maj 1999.

- Om garantifondens medel inte skulle vara tillräckliga kommer ytterligare medel att tillföras från budgeten genom överföring

av eventuellt resterande marginal i garantireserven, av eventuella försenade betalningar till gemenskapens budget för vilka budgetgarantin har tagits i anspråk (enligt artikel 27.3 i budgetförordningen), av eventuellt tillgänglig marginal under det maximala utgiftstaket för kategori 4 i budgetplanen eller genom omfördelning inom den kategorin.

- För att fullgöra sina förpliktelser kan kommissionen provisoriskt säkerställa skuldtjänstbetalningarna genom sina egna likvida medel. I detta fall gäller artikel 12 i rådets förordning (EEG, EURATOM) nr 1552/89 av den 29 maj 1989.

8. Bestämmelser om bedrägeribekämpning

Medlen kommer att utbetalas direkt till mottagarlandets centralbank först efter det att kommissionens enheter, i samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och i samverkan med IMF:s enheter, har kontrollerat att den makroekonomiska politik som genomförs i landet är tillfredsställande och att de specifika villkor som är knutna till stödet uppfylls.

Revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning kommer att ansvara för kontroll och revision av stödet.

9. Analys av kostnadseffektivitet

a) Skäl för åtgärden och särskilda mål

Genom att stödja Förbundsrepubliken Jugoslaviens makroekonomiska reformansträngningar och komplettera den internationella finansiering som landet fått tillgång till inom ramen för det IMF-stödda programmet skulle stödet underlätta landets omvandling mot marknadsekonomi.

b) Uppföljning och utvärdering av åtgärden

Detta stöd är av makroekonomisk karaktär och uppföljning och utvärdering görs inom ramen för det treåriga IMF-stödda anpassnings- och reformprogrammet som mottagarlandet genomför.

Kommissionens avdelningar kommer att övervaka åtgärden med hjälp av ett särskilt system med indikatorer för den makroekonomiska och strukturella politiken, om vilket överenskommelse skall träffas med mottagarlandets myndigheter. Kommissionen kommer även i fortsättningen att stå i nära kontakt med IMF:s och Världsbankens enheter och dra nytta av deras bedömning av resultaten av mottagarlandets ekonomiska och institutionella reformer.

I förslaget till rådsbeslut förutses en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet, vilken skall innehålla en utvärdering av genomförandet av denna åtgärd.

10. Administrativa utgifter

Denna åtgärd är av engångskaraktär och kommer inte att innebära någon ökning av antalet kommissionsanställda.