52002DC0062

Meddelande från Kommissionen till Rådet, Europaparlamentet, ekonomiska och sociala Kommittén och Regionkommittén eEurope ( Benchmarkingrapport

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Att mäta framstegen för eEurope 2002

2.1 Benchmarkingstrategin

2.2 Internetspridningen

3. Billigare, snabbare och säkrare Internet.

3.1 Billigare och snabbare Internet

3.2 Investeringar i människor och kompetens

3.3 Stimulera användningen av Internet

4. Slutsatser

1. Inledning

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon fastställdes målet att EU skall vara världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi 2010. Handlingsplanen eEurope 2002 -som godkändes vid Europeiska rådets möte i Feira i juni 2000- är en central del av denna strategi för att omforma den europeiska ekonomin.

Det övergripande målet för eEurope är att Europa skall bli uppkopplat så fort som möjligt. För att uppnå detta mål är handlingsplanen inriktad på följande tre områden:

i. // Billigare, snabbare och säkrare Internet.

ii. // Investeringar i människor och kompetens.

iii. // Stimulera användningen av Internet.

Handlingsplanen eEurope bygger på en metod som består av snabbare rättsliga åtgärder, omorientering av befintliga program för ekonomiskt stöd samt benchmarking. I två tidigare rapporter, en till Europeiska rådets möte i Nice och en till Europeiska rådets möte i Stockholm [1], utvärderades genomförandet av handlingsplanen. I dessa rapporter har man huvudsakligen beskrivit de olika politiska åtgärderna, särskilt framstegen vad gäller lagstiftningen, samt utvärderat dessa åtgärders inverkan. Sedan dess har information om framstegen regelbundet publicerats på webbplatsen eEurope. [2] I dessa rapporter har man endast gjort en elementär benchmarkingundersökning eftersom både definitionen av benchmarkingmetoden och insamlandet av uppgifter tog lång tid. Detta meddelande handlar huvudsakligen om benchmarking. En uppdatering av utvecklingen av de olika åtgärderna finns på webbplatsen eEurope.

[1] Nice: Uppdatering av eEurope , KOM(2000) 783, november 2000; Stockholm: Påverkan och prioriteringar KOM (2001) 140, mars 2001.

[2] http://europa.eu.int/information_society/eeurope/benchmarking/index_en.htm

Målet för detta meddelande är (i) att ge en första övergripande översikt av benchmarkingresultaten, (ii) att jämföra framsteg på det politiska planet med marknadsutvecklingen och (iii) att dra slutsatser inför sista året för handlingsplanen eEurope och att undersöka om ytterligare åtgärder behövs efter 2002.

2. Att mäta framstegen för eEurope 2002

2.1 Benchmarkingstrategin

Vid europeiska rådets möte i Lissabon fastställdes att utvecklingen mot en kunskapsbaserad ekonomi skall övervakas med hjälp av en "öppen samordningsmetod" [3]. Att jämföra de nationella resultaten med hjälp av benchmarking är en viktig del av denna strategi. Benchmarking genomförs i ett politiskt sammanhang, i detta fallet handlingsplanen eEurope, inom den vidare ramen för Lissabonstrategin. Den måste utformas på ett sätt som är relevant för politiska beslut. Benchmarking är inte något självändamål och det är inte bara en statistisk åtgärd.

[3] Kommissionen har nyligen presenterat sin undersökning av de samlade framstegen i Lissabonstrategin ("Lissabonstrategin -- Möjligheter till förändring" KOM(2002) 14).

Denna benchmarkingstudie hör därför ihop med den särskilda handlingsplanen eEurope. Den grundar sig på en förteckning över 23 indikatorer som diskuterades med medlemsstaterna och som godkändes av rådet den 30 november 2000 [4]. På grundval av dessa indikatorer har kommissionen inlett en insamling av uppgifter då följande riktlinjer tillämpades:

[4] 13493/00 ECO 338.

i. // En metod för samtliga medlemsstater [5]

[5] Under ideala förhållanden skulle komplett och samstämd data ha tillhandahållits av de nationella statistikmyndigheterna. Detta var emellertid inte möjligt med hänsyn till tillgänglig tid, vilket innebär att kommissionen har samlat in data.

ii. // Uppgifterna skall vara färska: Internetstatistik blir snabbt föråldrad och förlorar sin relevans för politiken.

iii. // Uppgifterna skall dubbelkontrolleras med befintliga uppgiftskällor från medlemsstaterna, särskilt statistikbyråer, andra internationella institutioner som t.ex. OECD och undersökningar från den privata sektorn.

iv. // Uppgifterna skall täcka alla 15 medlemsstater samt Norge och Island [6]. Om möjligt skall även USA tas med vilket ger ytterligare resultat för jämförelse.

[6] Benchmarkingstudien finansierades av programmet PROMISE i vilket båda länderna deltar.

Uppgifter som är relevanta för de flesta indikatorerna kan nu presenteras och analyseras. Detaljerade tabeller över uppgifter är tillgängliga på webbplatsen eEurope [7] och meddelandet kommer att vara inriktat på de delar som har störst betydelse för beslutsfattandet.

[7] http://europa.eu.int/information_society/eeurope/benchmarking/index_en.htm

2.2 Internetspridningen

Antagandet bakom de 64 målen för eEurope var att dessa skulle ha en inverkan på Internetspridningen och därigenom på användningen av Internet som är centrala mål för eEurope. I detta avsnitt undersöks först var EU befinner sig när det gäller Internetspridningen innan det i följande kapitel visas vilka framsteg som har gjorts inom de tre åtgärdsområdena.

Internetspridningen mäts på två sätt: hur många hushåll som har tillgång till Internet och hur många människor som använder Internet regelbundet på arbetet, i hemmet, i skolan eller på andra ställen.

Internetspridningen i EU:s hushåll ökade från ca 18 % i mars 2000 till 28 % i oktober 2000, 36 % i juni 2001 och nu i december 2001 ligger den på 38 %. Detta innebär att den snabba tillväxten under 2000 och i början av 2001 kan ha nått en platå. Nästa mätning i maj 2002 kommer att visa om detta stämmer. Den tillgängliga nationella statistiken verkar bekräfta denna trend.

Den dämpade tillväxten för Internetspridningen kan förklaras av det faktum att Internetuppkopplingarna är knutna till tillgången på persondatorer som sätter en övre gräns för spridningsgraden. Andelen Internetuppkopplingar genom TV-apparater och mobil utrustning är fortfarande marginell men dessa uppkopplingssätt kan öka snabbt i framtiden. De EU-länder som har de högsta spridningsnivåerna har nått Internetspridningssiffror på omkring 60 % av hushållen och den ytterligare tillväxten kommer att vara begränsad. Det faktum att de inte längre kommer att vara drivande vad gäller Internetspridningen i EU kan också hjälpa till att förklara avmattningen i tillväxten i EU.

Internetanvändningen för hela befolkningen är högre än den som visas av hushållens spridningssiffror. I november 2001 använde nästan 50 % av befolkningen (över 15 år) Internet, antingen hemma, i skolan, på offentliga platser där Internet finns tillgängligt eller på resa. Över 80 % av Internetanvändarna kopplar upp sig åtminstone en gång i veckan. I absoluta siffror finns det nästan lika många Internetanvändare i Europeiska unionen som det finns i USA. Användningen har ökat för alla olika platser men den överlägset snabbaste tillväxten har skett i hemmet. Internetspridningens tillväxt i Europa under det senaste året var emellertid fortfarande långsammare än tillväxten i USA.

>Hänvisning till>

Diagram 1 visar medlemsstaternas Internetspridning i november 2001 [8]. En grupp på tre länder ligger i topp i EU med hushållstäckning på nära eller över 60 %, och fyra andra ligger betydligt högre än genomsnittet i EU [9]. Fyra länder ligger inom ett intervall av 5 % från genomsnittet medan fyra andra ligger betydligt under genomsnittet i EU. Grekland ligger i ytterkanten med en spridningsnivå på under 10 %. En siffra som varit konstant under det senaste året. De ledande medlemsstaterna har en bättre placering än USA vilket kan ses som en måttstock för Internetspridningen. Resultaten är allmänt sett uppmuntrande men det finns fortfarande områden med långsam tillväxt och med stora skillnader mellan och inom medlemsstaterna. Till exempel använder 40 % av kvinnorna Internet jämfört med 56 % av männen. Denna skillnad har endast ändrats marginellt under det senaste året: i oktober 2000 svarade 35 % av kvinnorna och 50 % av männen att de använde Internet. Användningen av Internet är särskilt hög bland unga personer, människor med högre utbildning och människor som bor i städer.

[8] Observera att undersökningarna är baserade på telefonintervjuer. Hushåll utan fast telefonanslutning anses inte ha Internetuppkoppling hemma. Därför tenderar spridningsnivåerna att vara något överdrivna.

[9] Detta är ett viktat genomsnitt baserat på de nationella befolkningarna.

Internetspridningen i affärsvärlden är mycket högre än i hushållen och nu har nästan 90 % av alla företag med fler än 10 anställda en Internetuppkoppling. Över 60 % har en webbplats. Ett viktigt undantag är Portugal där Internetspridningen i affärsvärlden bara når två tredjedelar av alla företag och bara ungefär en tredjedel av företagen har en egen webbplats. Mer information om företagens Internetanvändning finns i beskrivningen av e-handel nedan.

Slutsatsen är att flera av EU:s medlemsstater bör öka sina ansträngningar för att skapa en miljö som gynnar högre Internetspridningsnivåer. Fram till utgången av 2002 bör en hushållsspridning på minst 30 % och ett genomsnitt i EU på 50 % kunna uppnås.

3. Billigare, snabbare och säkrare Internet.

3.1 Billigare och snabbare Internet

Ökad konkurrens pressar priserna

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

Internationellt tillgänglig statistik har visat ett tydligt omvänt förhållande mellan priset på Internet och dess spridningsnivå. Målet "ett billigare Internet" bör emellertid inte förväxlas med Internet till artificiellt låga eller subventionerade priser. eEuropes tillvägagångssätt är att stimulera konkurrensen för att få ner priserna till konkurrenskraftiga nivåer långt under monopolpriserna. Detta har visat sig framgångsrikt när det gäller tillgång till Internet via en vanlig telefonledning. Priserna för tillgång till Internet via en vanlig telefon har stadigt och kraftigt sjunkit under de senaste två åren. Enligt en kommissions-undersökning som utfördes i november 2001 ligger månadskostnaderna för en typisk privatanvändare, med 20 timmars uppkoppling under lågtrafik, nu på mellan 10 och 20 euro (inklusive samtalskostnader) för det billigaste erbjudandet i de flesta medlemsstaterna. Marginalkostnaderna för tillgång till Internet för en persondatorägare har således blivit små, men de är fortfarande avsevärt mycket högre än i Förenta staterna. De är också mycket högre för Internettillgång genom bredband. En första översikt över kostnaderna för tillgång genom bredband finns i diagram 4.

>Hänvisning till>

Konkurrensen pressar inte enbart ner priserna utan leder även till innovativa prissättningsmodeller. Ett exempel är införandet av Internettillgång med obegränsad omfattning [10] i vissa EU-länder (t.ex. Förenade kungariket).

[10] Internetuppkoppling med obegränsad omfattning innebär att man betalar ett fast pris oavsett hur lång tid man är uppkopplad.

Att främja konkurrensen var ett huvudmål vid liberaliseringen av telekomsektorn den 1 januari 1998. Sedan dess har konkurrensläget på marknaden övervakats genom kommissionens genomföranderapporter [11]. Man har nyligen kommit överens om ett nytt lagstiftningspaket som ytterligare kommer att stärka konkurrensen när medlemsstaterna införlivat den i sin lagstiftning under våren 2003.

[11] http://europa.eu.int/information_society/topics/telecoms/implementation/annual_report/7report/index_en.htm

Internet blir gradvis allt snabbare

>Hänvisning till>

Ett Internet som är långsamt innebär stora hinder för en snabb kommersiell användning. Hastigheten på Internet är ett hinder av två skäl. Den tid det tar för att söka igenom alternativa webbplatser i flera nivåer avskräcker människor, antingen pga. besväret eller kostnaden. För det andra är människor genom TV dessutom vana vid multimedia och ett audiovisuellt rikt innehåll. Dagens Internet kan inte erbjuda detta i tillräckligt hög grad. Kommissionen har fastställt att "Internetanslutning via bredband kommer att vara av central betydelse för en bättre ekonomisk utveckling" i sin rapport till Europeiska rådets vårmöte i Barcelona [12].

[12] "Lissabonstrategin -- Möjligheter till förändring", KOM (2002)14 och det stödjande arbetsdokumentet SEK(2002) 29, 15 januari 2002.

Staminfrastrukturen för Internet består vanligtvis av mycket snabba fiberoptiska kablar som är nedgrävda i marken. Problemet är arvet från smalbandsinfrastrukturen som sammankopplar detta stamnät med hemmen. Detta problem angrips gradvis genom ADSL [13] som tillsammans med kabel är ett första steg mot bredband. Andra alternativ utvecklas genom satellit, interaktiv digital-TV, bredband med fast trådlös access, fiberkopplingar till hemmet, men dessa spelar dock fortfarande en obetydlig roll.

[13] Asymmetriska digitala abonnentlinjer (ADSL) är en teknik som används för att konvertera en partvinnad kopparkabel för telefonnätet till en höghastighetsdigitallinje.

Tillförlitliga siffror över antalet bredbandsanslutningar till hemmet är inte tillgängliga men det är tydligt att utbyggnaden varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Tyskland har över 2 miljoner ADSL-abonnenter, Belgien har nästan 500 000 och Förenade kungariket har 250 000 medan bredbandstjänster inte är tillgängliga i Grekland. De länder som har omfattande nät för kabel-TV [14] ligger längst fram vad gäller Internet via kabelmodem, vilket inte är förvånande. Dessa länder gynnas också av konkurrensen mellan kabel- och ADSL-leverantörer. Öppnandet av accessnätet för konkurrens har fortfarande bara lett till begränsad konkurrens bland ADSL-leverantörer men en del dominerande befintliga operatörer har valt en positiv strategi för marknadsföring av ADSL för att försöka ta en marknadsandel trots konkurrensen från kabel.

[14] I till exempel Belgien och Nederländerna är över 85 % av hushållen kabelanslutna.

>Hänvisning till>

Snabba forskningsnät: ett specialfall

I eEurope har man hanterat en särskild aspekt av bredbandstekniken genom att skapa ett höghastighetsstamnät för universitet och forskningsinstitut. Forskningsnät kan användas som en provbänk för ny Internetteknik och de förväntas leda till att efterfrågan på bredband ökar.

Kommissionen har samfinansierat arbetet hos 27 nationella forsknings- och utbildningsnät, inbegripet alla kandidatländerna, för att uppgradera sina nät. I december 2001 nådde GEANT [15]-nätet en maximal hastighet på 10 Gigabit/s efter en stor uppgradering. Detta europeiska forskningsnät har nu blivit snabbast i världen och det erbjuder den vidaste geografiska täckningen (32 länder). Det är ett välbehövligt infrastrukturverktyg för inrättandet av ett europeiskt forskningsområde. En viktig del av Lissabon-strategin för att skapa världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi genom att man kopplat samman över 3 000 forsknings- och utbildningsinstitutioner i ett höghastighetsnät. Denna ökning av den europeiska stamnätskapaciteten har gjort det möjligt för nationella forskningsnät att kraftigt öka möjligheten att få snabbt tillträde till stamnätet (jfr. diagram 7).

[15] Gigabit European Academic Network (http://www.dante.net.geant)

>Hänvisning till>

Trots denna framgång varierar de nationella nätens maxhastigheter kraftigt mellan de olika medlemsstaterna vilket visas i diagram 6. Detta påverkar forskarnas möjligheter att utnyttja kapaciteten hos det europeiska forskningsnätet.

Handlingsplanen eEurope syftar till att sammankoppla snabba forskningsnät inte bara med universitet utan även med skolor. De flesta universitet är sammankopplade, ibland genom innovativa lösningar (som t.ex. trådlösa universitetsnät), men få skolor är det. Därför behövs det större ansträngningar för att uppgradera de nationella näten och för att koppla samman mera utbildningsresurser med dessa nät.

Ett säkrare Internet

Säkerheten har blivit ett stort problem för datorer och kommunikationsnät överallt. Under den korta tid som gått sedan eEurope lanserades har vi sett en märkbar ökning av antalet hot och säkerhetsincidenter. Särskilt virusattacker har blivit mycket mera vanliga vilket visas i diagram 8.

>Hänvisning till>

eEurope används också för benchmarkingstudien av användningen av skyddssystem. Tillgänglig statistik visar att antalet servrar som är utrustade med en SSL [16]-uppkoppling har ökat avsevärt under det senaste året (se diagram 9). Däremot har inget EU-land ens hälften så många SSL-servrar per capita som USA.

[16] SSL (secure socket layer) är ett protokoll för krypterad överföring över TCP/IP-nät, dvs. webbplatser som börjar med https://.

>Hänvisning till>

Det går sakta med framstegen för att förbättra skyddet mot säkerhetshoten. EU har antagit ett direktiv om elektroniska signaturer [17] men användningen av denna form av autentisering är begränsad. Utbyggnaden av ett säkrare Internet-protokoll går långsamt. Tack vare eEurope har näringslivet dragit igång ett initiativ om smartkort som stöds med 100 miljoner euro i forskningsmedel. Marknadsutsikterna för smartkort, dvs. kort som är utrustade med mikroprocessorer eller minneschips (t.ex. bankkort) är positiva och det finns redan ett smartkort per person i Europa.

[17] Direktiv 99/93/EG som trädde i kraft den 19 juli 2001.

Mot denna bakgrund har den ursprungliga säkerhetsstrategin för eEurope nu utvecklats till en mer övergripande strategi för nät- och informationssäkerhet. På grundval av ett meddelande från kommissionen [18] och en resolution från rådet [19], kommer kommissionen och rådet att vidta ett antal åtgärder under 2002 som omfattar ökat medvetande, tekniskt stöd, reglering och internationell samordning. Man planerar också att inrätta en insatsgrupp för cybersäkerhet vilket kommer att göra det möjligt för unionen att hantera säkerhetsutmaningarna på ett bättre sätt i framtiden.

[18] KOM(2001) 289 av den 6 juni 2001.

[19] 14378/01 av den 6 december 2001.

3.2 Investeringar i människor och kompetens

Detta mål täcker två viktiga delar av Lissabonstrategin, nämligen att ge människor färdigheter så att de kan utnyttja informations- och kommunikationstekniken och att se till att ingen utestängs från informationssamhället.

Internet i skolor

Den offentliga sektorn främjar utvecklingen av färdigheter främst genom utbildning. eEurope är inriktat på infrastruktur och tillgång till Internet medan initiativet e-inlärning [20] främjar nya sätt att studera på i ett kunskapsbaserat samhälle. Att alla skolor skall vara uppkopplade till Internet till slutet av 2001 var ett mål för eEurope. Detta uppnåddes nästan i maj 2001 då över 80 % av EU:s skolor var uppkopplade. Att studera på en skola som är uppkopplad till Internet innebär inte nödvändigtvis att man har tillgång till Internet och det innebär inte heller att Internet används för inlärning. I över 10 % av de uppkopplade skolorna hade eleverna inte tillgång till Internet eftersom det användes för administrativa ändamål i stället för utbildningsändamål.

[20] KOM(2001) 172.

>Hänvisning till>

Betoningen måste därför flyttas till bättre uppkopplingar och en bredare användning för utbildningsändamål. Enbart Internet räcker inte. Skolorna måste vara utrustade så att det blir möjligt att erbjuda en bekväm och ändamålsenlig användning. Internet måste effektivt integreras i läroplanerna och lärarna måste få stöd och utbildning så att de kan använda de nya verktygen på ett effektivt sätt. De viktigaste resultaten från kommissionens rapport om användningen av Internet i skolorna [21] kan sammanfattas på följande sätt:

[21] Arbetsdokument från kommissionen: "eEurope 2002 benchmarking - Europeisk ungdom på väg in i den digitala tidsåldern" SEK(2001) 1583 av den 2 oktober 2001.

i. // I genomsnitt går det 12 elever per dator som saknar Internetuppkoppling och 25 elever per dator som har Internetuppkoppling. Hälften av dessa datorer är under tre år gamla. Det är emellertid stora skillnader mellan medlemsstaterna.

ii. // Uppkopplingen domineras av smalbandsteknik: över två tredjedelar av skolornas uppkopplingar baseras på ISDN och de flesta andra baseras huvudsakligen på uppringning med vanlig telefonlinje. Bredbandstekniken är marginellt använd även om användningen av ADSL och kabelmodem nu är mer utbredd i en del länder.

iii. // Även om majoriteten av lärarna använder datorer är det endast en minoritet av dem som använder sig av Internet för utbildningsändamål. De lärare som inte använder sig av Internet nämner dålig utrustning och uppkoppling som huvudanledning till att de inte använder Internet. Bristande erfarenhet verkar däremot inte vara något stort problem. Över hälften av Europas lärare har utbildats i att använda datorer och Internet och ca 90 % av lärarna använder en dator hemma medan ca 70 % har en Internetuppkoppling hemma.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är en liten grupp länder som agerar föregångare vad gäller utrustning, uppkoppling och användning. Dessa medlemsstater fungerar som referens för unionen och hela världen. Ett litet antal medlemsstater ligger efter på nästan alla områden. Trots denna icke entydiga bild är införandet av Internet i utbildningen en prioritet i alla medlemsstater och de europeiska lärarna verkar vara öppna och välutbildade. Optimalt vore att alla elever har "digital kompetens" när de lämnar skolan.

Att arbeta i den kunskapsbaserade ekonomin

Över hälften av EU:s anställda använder sig av datorer i sina arbeten och denna siffra har ökat med omkring en femtedel sedan förra året. Tre utav fyra tjänstemän använder datorer. IT-kunskaper är nödvändiga för anställningsbarheten i alla sektorer. Tyvärr får man inte den nödvändiga utbildningen och endast omkring en tredjedel av EU:s arbetskraft har någonsin fått datorutbildning för ett arbete.

Det finns markerade skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller den andel av arbetskraften som har fått datorutbildning. I varje medlemsstat är emellertid denna andel lägre än andelen människor som använder datorer i sitt arbete. Slutsatsen är att även de länder som har höga utbildningsnivåer måste öka möjligheterna för arbetskraften att få IT-kunskaper.

Utbildning i digital teknik är nödvändig på alla kunskapsnivåer. Bristen på utbildad personal på expertnivå är särskilt allvarlig eftersom den innebär ett hinder för e-företagen att expandera inom hela näringslivet. IT-kunskaper är nyckeln till många nya branscher och tjänster som anses ha störst potential för att leda återhämtningen i tillväxten. Den inverkan som den digitala tekniken har på de färdigheter som efterfrågas och det antal arbetstagare som har dessa färdigheter kommer att vara betydande, både inom sektorn och i hela skalan av användarsektorer.

I den analys som presenteras i "Benchmarking Report following up the Strategies for Jobs in the Information Society" [22] betonas att informationstekniken hjälper den stora majoriteten användare att arbeta mer produktivt och att bättre kombinera arbetet med privatlivet. I rapporten ges ytterligare bevis för fördelarna med distansarbete. I rapporten från "arbetsgruppen på hög nivå för kompetens och rörlighet" från december 2001 rekommenderades att medlemsstaterna skall uppmuntra de offentlig-privata partnerskapen att övervaka behoven av datorer och e-handels-kunskap. Dessa partnerskap skall också hjälpa till att definiera och prioritera den kunskap som skall stämma överens med näringslivets krav, för att skapa detaljerade kunskapsprofiler och därmed förknippade läroplaner och utbildningsresurser samt för att främja e-inlärning.

[22] Arbetsdokument från kommissionen: "Benchmarkingrapport som uppföljning till 'Strategier för arbetstillfällen i informationssamhället'", 7 februari 2001, SEK (2001)222. Detta och de andra dokument som citeras i detta avsnitt finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/employment_social/soc-dial/info_soc/esdis/index.htm. Som en uppföljning till detta arbetsdokument skall kommissionen lägga fram en rapport om "Arbetstillfällen i informationssamhället: kvalitet för förändring" med stöd av högnivågruppen för sysselsättning och informationssamhällets sociala dimension.

Antalet människor som distansarbetar är fortfarande litet. I november 2001 arbetade mindre än 2 % av arbetskraften regelbundet på distans och lite över 3 % arbetade emellanåt på distans. Nästan en fjärdedel sa emellertid att de var intresserade av att distansarbeta och denna andel var ungefär lika hög i alla medlemsstater. Den högsta andel som var intresserad var 28 % (i Danmark) och den lägsta var 15 % (i Förenade kungariket). Danmark har det överlägset högsta antalet distansarbetare med 17 % av arbetskraften. Denna siffra är tre gånger så hög som genomsnittet i EU och nästan 50 % högre än andelen i nästa medlemsstat.

En kunskapsbaserad ekonomi för alla

>Hänvisning till>

I Lissabonstrategin betonades behovet av en kunskapsbaserad ekonomi som är öppen för alla och eEurope syftar till att förverkliga ett "Informationssamhälle för alla". Det finns fortfarande svårigheter när det gäller tillgången till Internet och IT-kunskaper - mellan män och kvinnor, anställda och arbetslösa, hög- och låginkomsttagare, hög- och lågutbildade samt mellan gamla och unga. Kommissionen vill främja sin strategi om e-integration som en del av den övergripande strategin för social integration. [23]

[23] Arbetsdokument från kommissionen "e-integration - informationssamhällets möjligheter till social integration", 18 september 2001, SEK (2001)1428 och rådet resolution av den 8 oktober 2001 om "e-integration" - att utnyttja informationssamhällets möjligheter för social integration", EGT 2001/C292/02.

Ett av målen för eEurope i detta sammanhang var inrättandet av offentliga Internet-terminaler som ett sätt att tillhandahålla tillgång till Internet till ett överkomligt pris. På grundval av den tillgängliga informationen om antalet Internet-terminaler i medlemsstaterna kan man konstatera att deras antal ökar och att de är acepterade. Nästan 6 % av Internetanvändarna använder också Internet genom offentliga Internet-terminaler. En studie som nyligen utfördes av kommissionen visade att de viktigaste motiven för att använda en offentlig terminal för att få tillgång till Internet är avsaknaden av en Internet-uppkoppling hemma, bättre utrustning och snabbare uppkoppling på den offentliga terminalen samt de låga kostnaderna eller avsaknaden av kostnader för att använda sig av de flesta offentliga Internet-terminaler. I uppgifter från en Eurobarometer-undersökning betonades även de särskilda fördelar som offentliga Internet-terminaler har för missgynnade grupper (19 % av användarna är låginkomsttagare och 12 % av dem är arbetslösa). De offentliga Internet-terminalerna tjänar därför syftet av att göra Internet till ett mer lättillgängligt och prisvärt alternativ.

3.3 Stimulera användningen av Internet

Detta avsnitt omfattar följande åtgärder som är utformade för att öka Internetanvändningen: e-handel, den offentliga sektorns tjänster och innehåll och hälsotjänster via nätet.

>Hänvisning till>

Tillväxten av e-handel går långsammare än förväntat

>Hänvisning till>

Den slutliga efterfrågan från konsumenter på elektroniskt handlade varor och tjänster växte endast långsamt under förra året. I oktober 2000 hade 31 % av Internetanvändarna i EU handlat via nätet och denna siffra ökade till 36 % i november 2001. Detta är något lägre än tillväxten i absoluta siffror eftersom antalet användare ökade med nästan en fjärdedel. Endast 4 % av användarna handlade ofta vilket är ett stort problem för e-handeln.

Det finns skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller andelen Internetanvändare som har handlat via nätet. Mönstret motsvarar i stort mönstret för Internetspridningen, vilket innebär att andelen är högre i norra Europa än i södra Europa. Den relativt större handeln via nätet i Förenade kungariket och Irland kan spegla den stora tillgängligheten av nättjänster på engelska. Förenade kungariket och Irland kan också dra nytta av en större vana med att använda kreditkort. I Tyskland kan en större erfarenhet av att handla via postorder (utanför nätet) öka benägenheten för handel via nätet.

>Hänvisning till>

Det finns också tecken som tyder på att de många intresserade konsumenterna inte fullföljer sina köp på grund av höga kostnader för frakt och hantering. En ökad konkurrens inom postsektorn skulle säkert bidra till sänkta fraktpriser.

>Hänvisning till>

En annan faktor är förtroende, dvs. hur pass säkra konsumenterna känner sig på att kunna få upprättelse vid tvister på nätet [24]. En mer omfattande användning av självreglering genom uppförandekoder och genom att tvistlösning via nätet skulle kunna förenkla procedurerna och även underlätta den gränsöverskridande handeln. Kommissionen har försökt att uppmuntra deras användning genom direktivet om elektronisk handel [25], men förslagen har ännu inte blivit tillräckligt förankrade på marknaden. Små företag lider mest av denna brist på förtroende eftersom stora företag kan dra nytta av sina varumärken. Detta kan vara en annan faktor som förklarar varför de engelskspråkiga länderna har en större handel via nätet eftersom de stora amerikanska företagen har lättare att rikta in sig på dessa länder.

[24] Kommissionen tar itu med detta genom en strategi om e-förtroende som är inriktad på att främja sunda affärsmetoder (inklusive ett särskilt initiativ för att inrätta standarder för online-handel). Denna strategi skall stödjas genom en alternativ tvistlösning och genom ett sista säkerhetsnät genom att konsumenter har tillträde till rättvisan genom det formella rättsväsendet.

[25] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden.

Intressant nog var det ingen som förutsåg den enorma framgången för e-handel baserad på direkta länkar mellan privata köpare och säljare (peer-to-peer, P2P), som verkar tilltala en stor andel av Internetanvändarna. Huruvida P2P kan tillhandahålla en användbar affärsmodell eller inte för B2B kommer att visa sig under de kommande månaderna. I eEurope kommer denna utveckling att mätas.

När det gäller utbudssidan för e-handel är företagens totala utnyttjande relativt begränsat. I genomsnitt 20 % av de europeiska företagen köper och säljer via Internet. Tyskland, Irland och Förenade kungariket ligger i toppen när det gäller säljsidan och Danmark och Finland är starka på köpsidan. Stora företag köper och säljer mer via nätet än små företag och tjänstesektorn leder användningen av Internet för att sälja eller köpa varor och/eller tjänster.

>Hänvisning till>

I sex medlemsstater gör 30 % av alla företag en del eller alla sina inköp via Internet och i Finland och Danmark ligger andelen över 40 %. I andra änden av skalan ligger Portugal och Frankrike där endast 5 % respektive 10 % av företagen gör sina inköp via Internet. Andelen företag som säljer via nätet varierar från 30 % i Förenade kungariket och Tyskland till mindre än 10 % i Spanien, Grekland och Portugal. Lika stora skillnader finns på de elektroniska marknadsplatserna [26] där siffrorna varierar från 3 % för företag i Portugal till 21 % för företag i Tyskland.

[26] Webbplatser som använder mjukvara som möjliggör för flera köpare och säljare att samtidigt utföra handelstransaktioner över Internet. Dessa webbplatser kan vara upplagda på många olika sätt som t.ex. kataloger, auktioner eller bytesplatser. En del är upplagda av säljare, en del av köpare och andra av tredje parter.

Dessa resultat bekräftar både andra benchmarkingresultat och slutsatserna från mätningen av Internetspridningen och kostnaderna för tillgången till Internet. I de länder som har höga Internetspridningsnivåer och låga kostnader för tillgång till Internet är det fler företag som använder Internet för att köpa och sälja via nätet än i länder som inte har kommit lika långt.

Det faktum att det finns färre företag som säljer än som köper via nätet beror förmodligen på de högre kostnaderna för att sälja via nätet. För att köpa behövs det bara en uppkoppling och ett kreditkort medan det för att sälja krävs att det inrättas en webbplats som skall underhållas och som skall ha tillräckligt hög säkerhet [27] och eventuellt en logistisk organisation.

[27] I detta sammanhang kommer kommissionen under 2002 att lansera "marknadsövervakning av e-handeln" som en del av initiativet Go Digital, som har till uppgift att övervaka tillståndet för e-handeln i Europa genom att använda sig av utvalda indikatorer för att mäta dess inverkan. I samband med Go Digital utför kommissionen även en benchmarkingstudie om de små och medelstora företagens införande av e-handel.

Myndighetskontakter på nätet inte tillräckligt utbyggda

Att lägga upp myndighetstjänster på nätet innebär fördelar för konsumenter och myndigheter. För konsumenterna ökar det kraftigt Internets användbarhet genom att det ger ett enklare tillträde till information och genom att den tid som används för kontakter med myndigheter minskar. Myndigheterna tjänar på minskade kostnader för tillhandahållande av tjänster.

Det flesta medlemsstater antar eller är på väg att anta strategier för e-förvaltning för tillhandahållandet av onlinetjänster för medborgare och företag [28]. Målet för eEurope var att ha bastjänster tillgängliga på nätet till slutet av 2002. Rådet (inre marknaden) kom överens om en definition av bastjänster som omfattar 8 tjänster för företag och 12 för medborgare. Utvecklingen för att lägga upp dessa tjänster på nätet övervakades genom en noggrann undersökning [29] i vilken 10 000 offentliga tjänsteleverantörer i EU undersöktes.

[28] Jfr. http://europa.eu.int/information_society/eeurope/egovconf/index_en.htm för information om konferensen om e-förvaltning som organiserades gemensamt av kommissionen och det belgiska ordförandeskapet och vid vilken ministrar från 28 länder antog en ministerdeklaration.

[29] Metoden som användes i undersökningen och den fullständiga rapporten finns på:

I undersökningen definierades fyra nivåer för tillhandahållandet av nättjänster - från att endast tillhandahålla information till ett fullständigt tillhandahållande och inlämnande av formulär (inbegripet autenticering) på elektronisk väg. Resultaten visas i diagram 17 i vilken den genomsnittliga nivån för tillgängligheten på nätet för de 20 tjänsterna har räknats om till en procentsats [30]. De viktigaste resultaten är följande:

[30] Procentsatserna visar den genomsnittliga nivå, för vilken 20 tjänster är tillgängliga, baserad på en klassificering i fyra nivåer. Nivå 1: endast information; Nivå 2: formulär kan laddas ner och skickas in online; Nivå 3: en fullständig behandling av formulär, inbegripet autentisering; Nivå 4: säkra online-transaktioner. Dessa översätts till procentsatser och ett genomsnitt beräknas för alla 20 tjänsterna. I diagrammet mäts tillgängligheten för tjänsterna online, dvs. i vilken omfattning kundtjänsten är online.

i. // Tjänster som tillhandahålls av en enda administrativ enhet tillhandahålls oftare via nätet. Den centrala skattemyndigheten ansvarar vanligtvis för inkomstskatten. Denna myndighet kan läggas på nätet genom en enda tillämpning som kan användas av alla skattebetalare och den har den högsta genomsnittspoängen av alla tjänster. Andra centralt samordnade tjänster som fick höga poäng är arbetssökning, moms, företagsskatt och tulldeklarationer.

ii. // Tjänster som tillhandahålls av decentraliserade lokala myndigheter är inte lika utvecklade. I detta fall kan en del tjänsteleverantörer ha välutvecklade nätsystem men den genomsnittsnivån sänktes av de system som inte hade lagts ut på nätet.

iii. // Komplicerade administrativa procedurer kräver en betydande omorganisation av myndighetens interna struktur för att förvandla komplicerade transaktioner till enkla procedurer. I diagram 17 mäts tillgängligheten av online-tjänster, dvs i vilken utsträckning kundtjänsterna har lagts ut online. Ingen hänsyn tas således till omorganisationen av den interna strukturen, där huvuddelen av kostnadsbesparingarna för online-tillhandahållandet görs.

På efterfrågesidan är myndighetstjänster ett av de områden som är mest efterfrågade av Internetanvändare som söker information. Nästan hälften av de europeiska Internetanvändarna har besökt myndighetswebbplatser. För det mesta söker de emellertid bara information eller laddar ner formulär. Mindre än 10 % av användarna har skickat in formulär. Myndighetstjänsterna bör göras fullständigt interaktiva så snart som möjligt.

>Hänvisning till>

Förutom tillhandahållandet av elektroniska tjänster finns också frågan om offentlig förvaltning. "Att offentliggöra kommunfullmäktiges dagordningar på Internet, elektronisk röstning eller e-postadresser för politiker kommer inte av sig självt att hejda de sjunkande röstningssiffrorna [...] eller återskapa förtroendet i offentliga institutioner och beslutsfattande strukturer". [31] e-förvaltning kan endast vara ett verktyg för att uppnå en öppnare, effektivare och mer konsekvent offentlig förvaltning som präglas av ökat deltagande och större ansvarighet (jfr. ministerdeklarationen vid konferensen i Bryssel den 29-30 november 2001 om e-förvaltning, där det även fastslås att ökad uppmärksamhet bör ges för tillhandahållandet av alleuropeiska e-förvaltningstjänster).

[31] Rådet för europeiska kommuner och regioner om e-förvaltning (28 november 2001).

Hälsovård på nätet

Yrkesverksamma inom hälsosektorn använder Internet i ökad grad som ett sätt att kommunicera med sina patienter. Resultaten av de två undersökningarna visar att det har gjorts betydande framsteg när det gäller allmänläkarnas användning av Internet. I juni 2001 var 60 % av alla leverantör av primärvård anslutna till Internet jämfört med 48 % i maj 2000. Under samma period har kommunikationerna med patienter via e-post blivit mycket vanligare, och andelen allmänläkare som använder Internet för att kommunicera med sina patienter steg från 12 % till 34 %.

Hälsorelaterad information är en av de mest efterfrågade typerna av information på Internet. En nyligen offentliggjord amerikansk undersökning visade att tonåringar och unga föräldrar använder sig av Internet för att hitta hälsorelaterad information i lika stor utsträckning som de laddar ner musik och spelar spel på nätet, och oftare än de handlar på nätet [32]. Liksom allt annat innehåll på nätet är innehållet på de webbplatser som tillhandahåller medicinsk och annan hälsorelaterad information inte föremål för några kontroller vad gäller sanningshalten för den information som tillhandahålls. Det skulle därför vara användbart med en förteckning över kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser för att fastställa minimistandarder för dessa webbplatser. Kommissionen avser att offentliggöra ett meddelande om denna fråga senare under året.

[32] Jfr. "Generation Rx.com: How Young People Use the Internet for Health Information", en undersökning som utfördes av Kaiser Family Foundation i oktober 2001 (http://www.kff.org/content/2001/20011211a/).

4. Slutsatser

I denna rapport redogörs för framväxten av e-ekonomin i Europa [33]. Rapporten visar på stora skillnader när det gäller hur långt informationssamhället har kommit i EU:s medlemsstater. De viktigaste politiska slutsatserna som kan dras från benchmarkingstudien är följande:

[33] Den bekräftar slutsatserna i kommissionens nyligen antagna meddelande om e-ekonomins inverkan på de europeiska företagen (KOM (2001)711, november 2001).

i. // Det finns tecken på att Internetspridningen i EU kan lägga sig på en nivå som ligger under nivån i USA. Det verkar därför vara nödvändigt att ge mer politisk uppmärksamhet till alternativa plattformar för tillgång till Internet, såsom mobila kommunikation och digital-TV.

ii. // e-handel står inför särskilt stora svårigheter. Den växer, men mycket långsammare än vad som förväntats och den verkar huvudsakligen användas av väletablerade företag. Det krävs en brådskande undersökning för att identifiera vilka hinder som finns för att e-handel skall börja användas. Denna benchmarkingstudie kan vara en startpunkt för en bättre övervakning av lagstiftningens inverkan på ekonomin.

iii. // Användningen av bredband har kommit igång långsamt och valet är huvudsakligen begränsat till två plattformar. EEuropes försök med att bredda tillgängligheten avseende plattformar har inte gjort några större framsteg.

iv. // Många av EU:s medlemsstater ligger alltför långt efter när det gäller Internetspridning och användning av Internet. Det behövs större ansträngningar för att minska detta gap. Skillnaderna i användningen av Internet och bredband speglar en skillnad mellan norra och södra EU. Genom strukturfonder och regional benchmarking försöker man ta itu med denna aspekt av informationssamhället. För att stimulera tillgången till bredbandsnät och för att ha nytta av den ekonomiska potentialen för e-ekonomi bör man fortsätta att ge stöd till investeringar.

v. // Medlemsstaterna har gjort betydande framsteg när det gäller att ge skolor Internetuppkopplingar. Fortfarande används dock inte Internet effektivt i skolorna. Medlemsstaterna behöver uppgradera Internetuppkopplingarna till bredband, öka antalet datorer med Internetuppkoppling som är tillgängliga för eleverna och i högre grad betona Internetanvändningens betydelse för utbildningsändamål, i enlighet med de mål som föreslogs i kommissionens rapport till Europeiska rådets vårmöte i Barcelona.

vi. // Benchmarkingresultaten visar på den växande oron vad gäller säkerheten och de ger stöd för de politiska beslut som har tagits. Rådets resolution om inrättandet av en insatsgrupp för cybersäkerhet bör genomföras snabbt.

vii. // Fler och fler människor använder datorer i sina arbeten men många av dem har aldrig fått någon formell utbildning. För att man skall kunna tillgodogöra sig Internets fördelar måste utbildningen expanderas och arbetstagare ges möjlighet att tillägna sig sina IT-kunskaper vilket även är ett viktigt mål för den europeiska sysselsättningsstrategin.

viii. // Socialt missgynnade människor ligger fortfarande efter när det gäller tillgång till datorer och utbildning. Att främja "e-integration" är fortfarande en prioritering för eEurope. Tillgängligheten till informations- och kommunikationssystem för människor med funktionshinder har särskild vikt inför Europeiska handikappåret 2003. [34]

[34] Kommissionen kommer att, med stöd av en expertgrupp, presentera en rapport om e-tillgänglighet i slutet av 2002.

ix. // Ministerdeklarationen för konferensen om e-förvaltning, tillsammans med benchmarkingundersökningen, bör ge politisk drivkraft till att utveckla offentliga online-tjänster och för identifiera behoven av dessa tjänster på alleuropeisk nivå. Detta måste kompletteras av en fokusering på omorganisationen av den interna strukturen, skapandet av elektroniska marknadsplatser för offentlig upphandling och investeringar i ny utrustning för myndigheter. Kommissionen överväger att under 2002 lägga fram ett direktiv som skall underlätta ett större utnyttjande av information från den offentliga sektorn.

x. // Läkarnas Internetanvändning har tagit stora steg framåt. Det råder en stor efterfrågan på online-information för hälsofrågor. Upprättande av kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser och övervakning av deras genomförande skulle bidra till att skapa förtroende för och öka utbudet av hälsoinformation online.

xi. // Kandidatländerna kommer att ha blivit medlemmar av EU till 2010 vilket är måldatumet för Lissabonstrategin. Om ett utvidgat EU skall uppnå sitt Lissabonmål måste kandidatländerna integreras fullt ut i detta förfarande [35].

[35] En handlingsplan för kandidatländerna, eEurope+, lanserades vid europeiska rådets möte i Stockholm. För att övervaka framstegen i Pharekandidatländerna kommer det att genomföras en benchmarkingstudie över denna handlingsplan.

Denna benchmarkingrapport är endast ett första steg. Framstegen under en kort tid är inte alltid mätbara. Mätningar måste utföras regelbundet så att man kan se hur snabbt utvecklingen går framåt. Denna rapport kommer därför att tjäna som en referens för framtida utvärderingar.

Benchmarking är en lärorik process. Statistiska metoder och praktiska studier har förbättrats under processen och de behöver förbättras ytterligare. En avgörande fördel med benchmarking av eEurope jämfört med andra mätningar är att det genom att använda sig av en enda metod i samtliga EU-länder går att jämföra resultaten.

Inriktningen bör nu ändras till att omfatta politiken som ligger bakom de kvantitativa resultaten. Vad är bästa praxis- Medlemsstaterna måste titta på och jämföra olika tillvägagångssätt och lösningar. En omfattande analys av exemplen kräver också att vi är beredda att lära av varandra.

Benchmarking måste också sättas i ett långsiktigt perspektiv gentemot de mål som fastställts i Lissabon för 2010. eEurope utformades till en början som en kortsiktig åtgärd. Man kände att det var nödvändigt med en åtgärd som gav en direkt omedelbar inverkan. Benchmarking innebär att tekniken kan röra sig framåt snabbt, att Internetspridningen kan explodera men att samhällsförändringen tar längre tid. En sådan förändring kräver organisatoriska förändringar, ett ändrat synsätt, modernare lagstiftning, ett annorlunda konsumentbeteende och politiska beslut.

När initiativet eEurope lanserades sågs det som en åtgärd för att Europa snabbt skulle bli uppkopplat. På det hela taget har initiativet varit framgångsrikt och det har bidragit till att många fler människor och de flesta företag nu är uppkopplade. Genom benchmarking har man kunnat belysa nya problem vad gäller användning: anslutningarna är för långsamma och det behövs bredband för att stimulera användningen av nya tjänster och hjälpa till att skynda på tillväxten - e-handel; skolorna är uppkopplade men Internet är ännu inte en del av den pedagogiska processen; myndigheternas online-tjänster har långt kvar i sin utveckling innan det är möjligt att genomföra fullständigt elektroniska transaktioner. Dessa resultat visar att eEurope bör fortsätta efter 2002 och att programmet i högre grad skall vara inriktat på en effektivare användning av Internet och en bättre tillgänglighet, i enlighet med vårrapporten.

Även om allt detta tar tid är det inte lång tid kvar till 2010. Konceptet eEurope behöver stärkas så att det omfattar fler frågor som har att göra med efterfrågesidan - t.ex. medvetande, förtroende, säkerhet och offentliga tjänster - för att förbereda vägen för att man skall uppnå målet 2010.