52002AG0046

GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 46/2002

antagen av rådet den 7 juni 2002

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/.../EG av den ... om byggnaders energiprestanda

(2002/C 197 E/02)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1) I artikel 6 i fördraget föreskrivs att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet.

(2) I artikel 174 i fördraget anges att naturresurserna skall utnyttjas varsamt och rationellt; dessa resurser utgörs bland annat av oljeprodukter, naturgas och fasta bränslen, som är viktiga energikällor men också det främsta upphovet till utsläpp av koldioxid.

(3) Ökad energieffektivitet är en viktig del av det paket av handlingsprogram och åtgärder som krävs för att följa Kyotoprotokollet och bör finnas med i varje politiskt åtgärdspaket avsett att uppfylla ytterligare åtaganden.

(4) Styrning av efterfrågan på energi är ett viktigt instrument för gemenskapen för att kunna påverka den globala energimarknaden och därigenom försörjningstryggheten avseende energi på medellång och lång sikt.

(5) I sina slutsatser av den 30 maj 2000 och den 5 december 2000 stödde rådet kommissionens handlingsplan för ökad energieffektivitet och begärde särskilda åtgärder i byggnadssektorn.

(6) Bostads- och tjänstesektorn som till största delen utgörs av byggnader, står för mer än 40 % av den slutliga energianvändningen i gemenskapen och expanderar, vilket ofrånkomligen innebär att energianvändningen i sektorn kommer att öka och följaktligen även koldioxidutsläppen.

(7) Rådets direktiv 93/76/EEG av den 13 september 1993 om begränsning av koldioxidutsläpp genom en förbättring av energieffektiviteten (SAVE)(5), som innehåller krav på medlemsstaterna att utveckla, genomföra och rapportera om program inom området energieffektivitet i byggnadssektorn, har nu börjat visa resultat. Det behövs dock ett kompletterande rättsligt instrument för fastställande av mer konkreta åtgärder, så att den stora outnyttjade potentialen för energibesparingar kan realiseras och de stora skillnaderna mellan medlemsstaternas resultat inom denna sektor kan minskas.

(8) I rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter(6) krävs att byggnadsverket och dess installationer för uppvärmning, kylning och ventilation skall vara projekterade och utförda på ett sådant sätt att den mängd energi som behövs är liten med hänsyn till klimatförhållandena på platsen och värmekomforten för brukarna.

(9) Vid åtgärder för att ytterligare förbättra byggnaders energiprestanda bör klimatförhållanden och lokala förhållanden beaktas samt även inomhusklimat och kostnadseffektivitet. Åtgärderna bör inte strida mot andra väsentliga krav på byggnader som tillgänglighet, varsamhet och byggnadens avsedda användning.

(10) Byggnaders energiprestanda bör beräknas på basis av en metodik, som kan differentieras på regional nivå, som förutom värmeisolering även inbegriper andra allt viktigare faktorer, exempelvis värme- och luftkonditioneringsanläggningar, användning av förnybara energikällor samt utformning av byggnaden. Ett gemensamt tillvägagångssätt, genomfört av kvalificerade och/eller auktoriserade experter, vars oberoende garanteras på grundval av objektiva kriterier, kommer att bidra till att medlemsstaterna får gemensamma spelregler i fråga om deras insatser för att spara energi i byggnadssektorn och kommer att förbättra insynen för presumtiva köpare och användare i fråga om energiprestanda på gemenskapens fastighetsmarknad.

(11) Kommissionen avser att ytterligare utveckla standarder såsom EN 832 och prEN 13790, även med hänsyn till luftkonditioneringssystem och belysning.

(12) Eftersom byggnader påverkar den långsiktiga energianvändningen bör nya byggnader uppfylla de minimikrav för energiprestanda som är skräddarsydda efter det lokala klimatet. Bästa praxis bör i detta avseende riktas mot optimalt utnyttjande av sådana faktorer som innebär förbättrad energiprestanda. Eftersom möjligheten att använda sig av alternativa energiförsörjningssystem i allmänhet inte är utforskad till fullo, bör den tekniska, miljömässiga och ekonomiska genomförbarheten övervägas i fråga om alternativa energiförsörjningssystem; detta kan göras en gång, av medlemsstaten, genom en utredning som resulterar i en förteckning över energihushållningsåtgärder - för genomsnittliga lokala marknadsvillkor - som uppfyller kriterierna för kostnadseffektivitet. Innan byggande inleds kan det krävas specifika analyser om åtgärden eller åtgärderna bedöms vara genomförbara.

(13) Större renoveringar av befintliga byggnader över en viss storlek bör ses som en möjlighet att vidta kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra energiprestandan. Större renoveringar är exempelvis sådana fall där den totala renoveringskostnaden för byggnadens skal och/eller energiinstallationer såsom uppvärmning, varmvattenförsörjning, luftkonditionering, ventilation och belysning överstiger 25 % av byggnadens värde, exklusive värdet av den mark där byggnaden är belägen, eller där mer än 25 % av skalet på byggnaden skall renoveras.

(14) Förbättring av en befintlig byggnads totala energiprestanda innebär emellertid inte nödvändigtvis totalrenovering av byggnaden utan kan vara begränsad till de delar som är mest betydelsefulla för en byggnads energiprestanda och som är kostnadseffektiva.

(15) Krav som ställs vid renovering av befintliga byggnader bör inte vara oförenliga med byggnadens avsedda funktion, kvalitet eller karaktär. Det bör vara möjligt att tjäna in merkostnader för en sådan renovering inom en rimlig tid i förhållande till investeringens förväntade tekniska livslängd genom ökad energibesparing.

(16) Certifiering kan åtföljas av stimulansprogram i syfte att underlätta lika tillgång till förbättrad energiprestanda eller grunda sig på avtal mellan intressentorganisationer och ett organ som utses av medlemsstaten eller genomföras av energitjänsteföretag som har åtagit sig att göra de särskilda investeringarna. De antagna systemen bör övervakas och följas upp av medlemsstaterna, som även bör underlätta användandet av incitamentsystem. I möjligaste mån bör certifikatet beskriva den faktiska situationen beträffande byggnadens energiprestanda och det kan revideras i enlighet därmed. Myndighetsbyggnader och byggnader som allmänheten ofta besöker bör fungera som förebilder genom att man där tar hänsyn till miljö- och energifaktorer, och därför bör dessa byggnader energicertifieras med jämna mellanrum. Denna information om energiprestanda bör spridas bättre till allmänheten genom att energicertifikaten anslås tydligt. Om man dessutom visar den rekommenderade inomhustemperaturen jämte den faktiska inomhustemperaturen, bör det avhålla från obetänksam användning av värme-, luftkonditionerings- och ventilationssystem. Detta bör bidra till att onödig energianvändning undviks och till att ett behagligt inomhusklimat (värmekomfort) garanteras i förhållande till utomhustemperaturen.

(17) Under de senaste åren har luftkonditionering blivit allt vanligare i de sydeuropeiska länderna. Detta skapar betydande problem vid tidpunkter med effekttoppar, elkostnaderna ökar och energibalansen störs i dessa länder. De strategier som leder till förbättring av byggnaders termiska prestanda under sommarmånaderna bör prioriteras. Därför bör passiv kylteknik vidareutvecklas, framför allt sådan teknik som leder till förbättring av inomhusklimatet och av mikroklimatet kring byggnaderna.

(18) Regelbundet underhåll av värmepannor och luftkonditioneringssystem av kvalificerad personal bidrar till att systemen förblir korrekt inställda enligt produktspecifikationerna och säkerställer därigenom att de ur miljö-, säkerhets- och energisynpunkt fungerar optimalt. I varje situation då ett utbyte kan vara aktuellt med tanke på kostnadseffektiviteten bör en oberoende bedömning göras av hela värmesystemet.

(19) I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i fördraget bör de allmänna principerna i ett system för krav på energiprestanda samt systemets mål fastställas på gemenskapsnivå, men detaljerna i genomförandet bör lämnas åt medlemsstaterna, så att varje medlemsstat kan välja den ordning som bäst överensstämmer med dess särskilda förutsättningar. Detta direktiv är begränsat till det minimum som krävs för att uppnå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för ändamålet.

(20) Det bör finnas möjlighet att snabbt anpassa beräkningsmetodiken och för medlemsstaterna att regelbundet se över minimikraven för byggnaders energiprestanda med hänsyn till den tekniska utvecklingen och till den framtida utvecklingen inom standardiseringen.

(21) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(7).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att främja en förbättring av energiprestanda i byggnader i gemenskapen samtidigt som hänsyn tas till utomhusklimat och lokala förhållanden samt till krav på inomhusklimat och kostnadseffektivitet.

I detta direktiv fastställs krav i fråga om följande:

a) Den allmänna ramen för en beräkningsmetodik för byggnaders integrerade energiprestanda.

b) Tillämpningen av minimikrav på nya byggnaders energiprestanda.

c) Tillämpningen av minimikrav på energiprestanda i befintliga stora byggnader som genomgår större renoveringar.

d) Energicertifiering av byggnader.

e) Regelbundna kontroller av värmepannor och luftkonditioneringssystem i byggnader samt en bedömning av värmeanläggningen om värmepannorna i den är äldre än 15 år.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med:

1. byggnad: en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet; med byggnad kan avses en byggnad i sin helhet eller delar av byggnaden som har utformats eller ändrats för att användas separat,

2. en byggnads energiprestanda: en byggnads totala energieffektivitet, återgiven i en eller flera numeriska indikatorer, som beräknats med beaktande av isolering, tekniska egenskaper och typ av installation, byggnadens utformning och placering ur klimatperspektiv, exponering för sol och påverkan av närliggande byggnader, egen energiproduktion samt andra faktorer, inbegripet inomhusklimatet, som påverkar energibehovet,

3. en byggnads energicertifikat: ett certifikat, som erkänns av medlemsstaten eller en juridisk person som har utsetts av denna stat, vilket innehåller en byggnads energiprestanda, beräknad i enlighet med en metodik som grundas på den allmänna ramen i bilagan,

4. kombinerad värme- och elproduktion: samtidig omvandling av primära bränslen till mekanisk eller elektrisk energi och värmeenergi, med uppfyllande av vissa kvalitetsvillkor för energieffektiviteten,

5. luftkonditioneringssystem: en kombination av alla de komponenter som krävs för att åstadkomma en form av luftbehandling som innebär att temperaturen regleras eller kan sänkas, eventuellt i kombination med reglering av ventilationen, fuktigheten och luftens renhet,

6. värmepanna: kombination av hölje och brännare som är konstruerad för att till vattnet överföra den värme som uppkommer vid förbränningen,

7. nominell effekt (uttryckt i kW): den maximala värmeeffekt som tillverkaren fastställt och garanterar vid kontinuerlig drift om de av tillverkaren angivna verkningsgraderna respekteras,

8. värmepump: en anordning eller installation som utvinner värme vid låg temperatur från luft, vatten eller jord och levererar värmen till byggnaden.

Artikel 3

Antagande av metodiker

Medlemsstaterna skall tillämpa metodiker, på nationell eller regional nivå, för beräkning av byggnaders energiprestanda på grundval av den allmänna ramen i bilagan. Delarna 1 och 2 i denna ram skall anpassas till den tekniska utvecklingen i enlighet med förfarandet i artikel 14.2, med beaktande av de standarder eller normer som tillämpas i medlemsstaternas lagstiftning.

Denna metodik skall fastställas på nationell eller regional nivå.

En byggnads energiprestanda skall uttryckas på ett klart sätt och får innehålla en indikator för koldioxidutsläpp.

Artikel 4

Fastställande av krav på energiprestanda

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att minimikrav på byggnaders energiprestanda fastställs på grundval av de metodiker som anges i artikel 3. Medlemsstaterna får, när de fastställer dessa krav, skilja mellan nya och befintliga byggnader och olika kategorier av byggnader. Dessa krav skall ta hänsyn till allmänna förhållanden när det gäller inomhusklimatet för att möjliga negativa effekter såsom otillfredsställande ventilation undviks liksom till lokala förhållanden och till byggnadens avsedda användning och ålder. Dessa krav skall ses över med jämna mellanrum minst vart femte år och vid behov uppdateras för att återspegla den tekniska utvecklingen inom byggnadssektorn.

2. Kraven på energiprestanda skall tillämpas i enlighet med artiklarna 5 och 6.

3. Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:

- Byggnader eller monument med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, om överensstämmelse med kraven skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

- Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

- Tillfälliga byggnader som är avsedda att användas två år eller mindre, industrianläggningar, verkstäder och jordbruksbyggnader med lågt energibehov som inte är avsedda som bostäder samt jordbruksbyggnader som inte är avsedda som bostäder och som används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda.

- Bostadshus som är avsedda för användning mindre än fyra månader per år.

- Fristående byggnader med en total användbar golvyta på mindre än 50 m2.

Artikel 5

Nya byggnader

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att nya byggnader motsvarar de minimikrav på energiprestanda som avses i artikel 4.

I fråga om nya byggnader med en total användbar golvyta över 1000 m2 skall medlemsstaterna se till att det sker en bedömning av om alternativa system är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbara, exempelvis

- decentraliserade energiförsörjningssystem, som baseras på förnybar energi,

- kombinerad värme- och elproduktion,

- fjärr/närvärme eller fjärr/närkyla, om sådan finns tillgänglig,

- värmepumpar, under vissa förutsättningar,

och detta skall beaktas innan byggandet inleds.

Artikel 6

Befintliga byggnader

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att, när byggnader med en total användbar golvyta på över 1000 m2 genomgår en större renovering, deras energiprestanda förbättras så att de uppfyller minimikrav, i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Medlemsstaterna skall fastställa dessa minimikrav avseende energiprestanda på grundval av de krav på energiprestanda som fastställs för byggnader enligt artikel 4. Kraven får fastställas antingen för den renoverade byggnaden i dess helhet eller för de renoverade systemen eller komponenterna när de ingår såsom en del i en renovering som skall genomföras inom en begränsad tidsperiod, med ovan nämnda syfte att förbättra byggnadens totala energiprestanda.

Artikel 7

Energicertifikat

1. Medlemsstaterna skall se till att ett energicertifikat görs tillgängligt för ägaren eller att ägaren gör ett sådant certifikat tillgängligt för den presumtive köparen eller hyresgästen i respektive fall, när byggnader byggs, säljs eller hyrs ut. Certifikatets giltighetstid får inte överskrida 10 år.

Utfärdande av certifikat för lägenheter eller enheter för individuellt bruk i byggnadskomplex får grunda sig

- på en gemensam certifiering för hela byggnaden för byggnadskomplex med ett gemensamt värmesystem,

eller

- på bedömningen av en annan representativ lägenhet i samma byggnadskomplex.

Medlemsstaterna får göra undantag från tillämpningen av denna punkt för de kategorier som anges i artikel 4.3.

2. Energicertifikatet för byggnader skall innehålla referensvärden, såsom aktuella rättsliga normer och riktmärken, så att konsumenter kan jämföra och bedöma byggnadens energiprestanda. Certifikatet skall åtföljas av rekommendationer för hur energiprestanda kan förbättras kostnadseffektivt.

Syftet med certifikaten skall vara begränsat till att tillhandahålla information och alla de effekter som dessa certifikat kan ha när det gäller rättsliga förfaranden eller annat skall beslutas i enlighet med nationella bestämmelser.

3. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att se till att det i byggnader, med en total användbar golvyta på över 1000 m2 och som inhyser offentliga myndigheter och institutioner som tillhandahåller offentliga tjänster för ett stort antal personer och därför ofta besöks av dessa personer, placeras ett energicertifikat som inte får vara äldre än tio år och det på en plats som är framträdande och klart synlig för allmänheten.

4. Intervall för rekommenderad och aktuell inomhustemperatur och, i tillämpliga fall, andra relevanta klimatfaktorer får också vara tydligt anslagna.

Artikel 8

Inspektion av värmepannor

När det gäller minskning av energianvändning och begränsning av koldioxidutsläpp skall medlemsstaterna antingen göra vad som föreskrivs i a eller vad som föreskrivs i b nedan:

a) Fastställa nödvändiga åtgärder för regelbunden inspektion av värmepannor som eldas med icke förnybara flytande eller fasta bränslen med en nominell effekt på 20-100 kW. Sådana inspektioner får också tillämpas på värmepannor för annat bränsle.

Värmepannor med en nominell effekt på över 100 kW skall inspekteras åtminstone vartannat år. För värmepannor som eldas med gas kan denna period utsträckas till 4 år.

I fråga om värmeanläggningar med värmepannor med en nominell effekt på över 20 kW och som är äldre än 15 år skall medlemsstaterna fastställa nödvändiga åtgärder för en engångsinspektion av hela värmeanläggningen. På grundval av inspektionen, som skall innehålla en bedömning av värmepannans effektivitet samt pannans dimensionering i förhållande till byggnadens värmebehov, skall experter ge råd till användarna om utbyte av värmepannorna, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar.

b) Vidta åtgärder för att säkerställa att råd ges till användare om utbyte av värmepannorna, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar som kan omfatta inspektioner för att bedöma värmepannans effektivitet samt huruvida den är av lämplig storlek. Den totala verkan av ett sådant tillvägagångssätt bör i stort motsvara verkan av bestämmelserna i a. Medlemsstater som väljer detta alternativ skall vartannat år översända en rapport till kommissionen där likvärdigheten i tillvägagångssättet bedöms.

Artikel 9

Inspektion av luftkonditioneringssystem

När det gäller minskning av energianvändning och begränsning av koldioxidutsläpp skall medlemsstaterna fastställa nödvändiga åtgärder för regelbunden inspektion av luftkonditioneringssystem med en nominell effekt på mer än 12 kW.

Denna inspektion skall innefatta en bedömning av luftkonditioneringens effektivitet samt luftkonditioneringens dimension i förhållande till byggnadens kylbehov. Lämpliga råd skall ges till användarna om möjlig förbättring eller utbyte av luftkonditioneringssystemet och om alternativa lösningar.

Artikel 10

Oberoende experter

Medlemsstaterna skall se till att certifieringen av byggnader, utarbetandet av åtföljande rekommendationer och inspektionen av värmepannor och luftkonditioneringssystem utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade och/eller auktoriserade experter, oavsett om dessa arbetar som egenföretagare eller är anställda av offentliga organ eller privata företag.

Artikel 11

Översyn

Kommissionen skall, biträdd av den kommitté som inrättas genom artikel 14, utvärdera detta direktiv mot bakgrund av erfarenheterna av dess tillämpning och vid behov lägga fram förslag om bland annat följande:

a) Eventuella kompletterande åtgärder avseende renoveringar i byggnader med en total användbar golvyta på mindre än 1000 m2.

b) Allmänna incitament för ytterligare energieffektiviseringsåtgärder i byggnader.

Artikel 12

Information

Medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att informera dem som använder byggnader om de olika metoder som bidrar till förbättrad energiprestanda. Kommissionen skall på medlemsstaternas begäran biträda medlemsstaterna vid organiserandet av dessa informationskampanjer, som kan handhas i gemenskapsprogram.

Artikel 13

Anpassning av ramen

Delarna 1 och 2 i bilagan skall ses över med regelbundna mellanrum, som inte får vara kortare än 2 år.

De ändringar som krävs för att anpassa delarna 1 och 2 i bilagan till den tekniska utvecklingen skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.

Artikel 14

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 15

Införlivande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ...(8). De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna får på grund av bristande tillgång på kvalificerade och/eller auktoriserade experter ta ytterligare 4 år på sig för att fullt ut tillämpa bestämmelserna i artiklarna 7, 8 och 9. När medlemsstaterna utnyttjar denna möjlighet skall de underrätta kommissionen och tillhandahålla tillbörlig motivering tillsammans med en tidsplan för det fortsatta genomförandet av detta direktiv.

Artikel 16

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 17

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT C 213 E, 31.7.2001, s. 266.

(2) EGT C 36, 8.2.2002, s. 20.

(3) Yttrandet avgivet den 15 november 2001 (EGT C 107, 3.5.2002, s. 76).

(4) Europaparlamentets yttrande av den 6 februari 2002 (ännu ej offentliggjort i EGT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 7 juni 2002 och Europaparlamentets beslut av den ... (ännu ej offentliggjort i EGT).

(5) EGT L 237, 22.9.1993, s. 28.

(6) EGT L 40, 11.2.1989, s. 12.

(7) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(8) 36 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

BILAGA

Allmän ram för beräkning av byggnaders energiprestanda (artikel 3)

1. Beräkningsmetodikerna för byggnaders energiprestanda skall åtminstone integrera följande faktorer:

a) Termiska egenskaper hos byggnaden (yttre skal och mellanväggar osv.). Dessa egenskaper kan också inbegripa lufttäthet.

b) Värmeanläggningar och varmvattenförsörjning, inbegripet deras isoleringsegenskaper.

c) Luftkonditioneringsanläggningar.

d) Ventilation.

e) Inbyggda belysningsinstallationer (huvudsakligen den sektor som inte är avsedd för bostadsändamål).

f) Placering och orientering av byggnaderna, inklusive utomhusklimat.

g) Passiva solvärmesystem och solskydd.

h) Naturlig ventilation.

i) Förhållanden avseende inomhusklimatet, inklusive planerat inomhusklimat.

2. Positiv påverkan av följande aspekter skall tas med i beräkningen i tillämpliga fall:

a) Aktiva solvärmesystem och andra värme- eller elsystem som baseras på förnybara energikällor.

b) El från kombinerad värme- och elproduktion.

c) Fjärr-/närvärmesystem och fjärr-/närkylsystem.

d) Naturligt ljus.

3. I syfte att användas i beräkningen bör byggnader delas in i kategorier, såsom följande:

a) Enfamiljshus av olika typer.

b) Flerfamiljshus.

c) Kontor.

d) Utbildningsanstalter.

e) Sjukhus.

f) Hotell och restauranger.

g) Idrottsanläggningar.

h) Byggnader för parti- och detaljhandel.

i) Andra typer av energianvändande byggnader.

RÅDETS MOTIVERING

I. INLEDNING

1. Den 14 maj 2001 lade kommissionen fram ett förslag(1) grundat på artikel 175.1 i fördraget.

2. Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande(2) den 17 oktober 2001.

3. Europaparlamentet antog sitt yttrande vid första behandlingen den 6 februari 2002 och godkände därvid 30 ändringar. Mot bakgrund av detta yttrande lade kommissionen fram ett ändrat förslag den 18 april 2002.

4. Den 7 juni 2002 antog rådet sin gemensamma ståndpunkt i enlighet med artikel 251 i fördraget.

II. SYFTET MED FÖRSLAGET

5. Förslaget syftar till att främja förbättringen av byggnaders energiprestanda. De viktigaste delarna i förslaget, vars praktiska tillämpning faller inom medlemsstaternas ansvarsområde, är följande: En allmän ram för en metod att beräkna byggnaders energiprestanda, tillämpningen av minimikrav på nya byggnader och på befintliga byggnader vars yta överstiger 1000 m2, när dessa genomgår större renoveringar, energicertifiering av byggnader och regelbundna kontroller av värmepannor och luftkonditioneringssystem.

III. ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

6. De viktigaste ändringar som rådet infört är följande:

7. Rådet har klargjort att syftet med direktivet är att främja en förbättring av energiprestandan i byggnader i gemenskapen (artikel 1). Syftet bör nås på grundval av en metod som skall fastställas på nationell eller regional nivå och som grundar sig på en allmän ram enligt bilagan till direktivet. Delarna 1 och 2 i denna ram skall anpassas till den tekniska utvecklingen enligt det (föreskrivande) kommittéförfarande som anges i artikel 14.

8. Rådet har klargjort definitionerna på byggnad (artikel 2.1), energiprestanda (artikel 2.2) och energicertifikat (artikel 2.3) och strukit definitionerna på offentliga byggnader, minimistandarder för energiprestanda och verkningsgrad, eftersom de inte fyller någon funktion i artikeldelen av den gemensamma ståndpunkten.

9. I artikel 4 uppmanas medlemsstaterna att se till att det fastställs minimikrav på byggnaders energiprestanda. Rådet har dock klart angett att när medlemsstaterna fastställer dessa krav får de skilja mellan nya och befintliga byggnader. Dessutom får de för vissa byggnadskategorier göra undantag från fastställandet (eller tillämpningen) av dessa krav, t.ex. officiellt skyddade monument.

10. I artikel 5 anges det att alla nya byggnader måste uppfylla minimikraven på byggnaders energiprestanda, i artikel 6 föreskrivs det att energiprestanda i befintliga byggnader med en golvyta på över 1000 m2 också måste uppgraderas så att de uppfyller dessa krav, men endast om de genomgår en större renovering. Definitionen på vad "större renovering" innebär får nu avgöras av medlemsstaterna själva för att ge nödvändig flexibilitet. Emellertid anges det i skäl 13 att "större renoveringar" skulle kunna omfatta sådana renoveringar där renoveringskostnaderna uppgår till minst 25 % av byggnadens värde, exklusive den tomt på vilken byggnaden är uppförd, eller de renoveringar där mer än 25 % av byggnadens skal renoveras.

11. Energicertifikatet enligt artikel 7 har specificerats både vad gäller dess giltighetstsid (förlängt från 5 till 10 år) och certifieringen av lägenheter eller enheter för individuellt bruk (detta kan grunda sig på ett gemensamt certifikat för hela byggnaden eller på bedömningen av en representativ lägenhet i samma flerfamiljshus).

12. Bestämmelser om inspektion av värmepannor har ingående beskrivits i artikel 8 (en beskrivning som i det ursprungliga förslaget återges i bilagan). I denna beskrivning fastställs framför allt följande:

- Värdet för den nominella effekten fastställs till mellan 20-100 kW (i stället för "mer än 10 kW").

- För värmepannor med en nominell effekt på över 100 kW får en differentierad inspektion äga rum om dessa värmepannor eldas med gas.

Dessutom har rådet ansett att medlemsstaterna kan införa antingen den obligatoriska inspektionsordningen eller en alternativ lösning förutsatt att detta alternativ i stort sett har samma verkan.

13. Slutligen när det gäller övergångsperioden har rådet fastställt tidsfristen för att genomföra direktivet till 36 månader (ingen tidsperiod var fastställd i det ändrade förslaget); dessutom har rådet ansett att medlemsstaterna under vissa förutsättningar får ta ytterligare fyra år på sig för att fullt ut tillämpa bestämmelserna i direktivet (artikel 15). Kommissionen har gjort ett uttalande till rådets protokoll om denna bestämmelse.

IV. GODTAGNA ÄNDRINGAR

14. Rådet har godtagit 17 av Europaparlamentets 30 ändringsförslag, några av dem i sak eller i princip.

Godtagna och införlivade ändringar:

Ändring 36/rev.: Avser utnyttjandet av bästa praxis för förbättrad energiprestanda (skäl 12).

Ändring 2: Anger att tillkommande kostnader för renovering skall kunna ge avkastning inom rimlig tid (skäl 15).

Ändring 18: Klargör begreppet "större renovering" (skäl 13).

Ändring 3: Rekommenderar att det införs stimulansprogram i medlemsstaterna för att garantera lika tillgång till den förbättrade energiprestanda som är resultatet av certifieringen (skäl 16).

Ändring 4: Avser problemet med toppbelastningar (skäl 17).

Ändring 5: Kommissionen avser att ytterligare utveckla standarderna för byggnaders energiprestanda (skäl 11).

Ändring 8: Anger att regelbunden översyn är nödvändig för att anpassa minimikraven till den tekniska utvecklingen (skäl 20).

Ändring 9: Anger att hänsyn skall tas till utomhusklimat och lokala förhållanden (artikel 1).

Ändring 10: Klargör definitionen på en byggnad genom att ange att en byggnad är en takförsedd konstruktion med väggar (artikel 2).

Ändring 15: När det gäller energiprestandakraven måste hänsyn tas till lokala förhållanden och till byggnadens användning och ålder (artikel 4).

Ändring 19: Gemensam certifiering för byggnaden är möjlig under vissa förutsättningar (artikel 7).

Ändring 37/rev.: Anger de organ som utses för att göra inspektioner (artikel 10).

Ändring 23: Kommissionen skall utvärdera direktivet och framlägga förslag om kompletterande åtgärder för att förbättra byggnaders energiprestanda (artikel 11).

Ändring 24: Kommissionen skall biträda medlemsstaterna vid genomförandet av informationskampanjer om förbättrad energiprestanda (artikel 12).

Ändring 25: Medlemsstaterna får 36 månader på sig för att införliva direktivet (artikel 15).

Ändring 26: Aspekten "förhållanden avseende inomhusklimatet" har införts i beräkningsmetoderna för byggnaders energiprestanda (bilagan, del 1).

Ändring 29: "Idrottsanläggningar" är ytterligare en kategori som byggnader kan delas in i (bilagan, del 3).

V. EJ INFÖRLIVADE ÄNDRINGAR

15. Ej införlivade ändringar: 1, 6, 7, 11-14, 30, 20, 21, 31, 27, 28, av vilka kommissionen avslog ändringarna 1, 12, 13, 30, 21, 27.

Rådet ansåg att dessa ändringar var antingen för detaljerade (7, 11, 12, 20), oförenliga med direktivets syfte (1, 6, 13, 14, 31, 27, 28) eller att de redan omfattades av befintliga bestämmelser.

(1) EGT C 213 E, 31.7.2001, s. 266.

(2) EGT C 36, 8.2.2002, s. 20.