52001PC0181

Förslag till RÅDETS DIREKTIV om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. MINIMINORMER FÖR MOTTAGANDE AV ASYLSÖKANDE I MEDLEMSSTATERNA: YTTERLIGARE ETT STEG MOT ETT GEMENSAMT EUROPEISKT ASYLSYSTEM

Enligt ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Tammerfors i oktober 1999, skall ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt omfatta ett tydligt och praktiskt genomförbart sätt att fastställa vilken stat som är ansvarig för prövning av en asylansökan, gemensamma normer för ett rättvist och effektivt asylförfarande, gemensamma minimivillkor för mottagande av asylsökande samt tillnärmning av reglerna för erkännande och innebörd av flyktingstatus. Det bör också kompletteras med åtgärder för andra former av skydd som erbjuder en lämplig status för den som behöver sådana. Dessutom klargörs att gemenskapsbestämmelserna på längre sikt bör leda till ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljas asyl inom hela unionen. Slutligen riktade Europeiska rådet en uppmaning till rådet om att öka ansträngningarna för att nå en överenskommelse om frågan om tillfälligt skydd för fördrivna personer på grundval av solidaritet mellan medlemsstaterna.

Den 28 september 2000 antog rådet ett beslut 2000/596/EG om inrättande av en europeisk flyktingfond som en solidaritetsåtgärd för att främja en balans mellan medlemsstaternas ansträngningar för att ta emot flyktingar och fördrivna personer och bära följderna av detta.

Den 11 december 2000 antog rådet en förordning 2725/2000/EG om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i Europeiska unionen.

Utöver förslagen till ovan nämnda rättsakter som godkänts av rådet antog kommissionen

* den 24 maj 2000 ett förslag till rådets direktiv om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer på en grundval av solidaritet mellan medlemsstaterna,

* den 20 september 2000 ett förslag till rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus, och

* den 22 november 2000 ett meddelande om ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status giltig i hela unionen för dem som beviljas asyl.

Som framgått av resultattavlan för framstegen i skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen, som godkändes av rådet den 27 mars 2000, är kommissionen nu i början av 2001 i färd med att lägga fram ett direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

Förslaget har utarbetats på grundval av en rad förberedande insatser och arbetsunderlag.

I början av november 2000 framlades på kommissionens uppdrag en undersökning om "rättsliga ramar och administrativ praxis i Europeiska unionens medlemsstater vad gäller mottagningsvillkoren för asylsökande, fördrivna personer och personer som söker internationellt skydd".

I juni 2000 lade den franska delegationen fram ett arbetsdokument om villkoren för mottagande av asylsökande, som följdes av att slutsatserna från rådets möte i december antogs.

I slutet av juli 2000 offentliggjorde FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) en omfattande undersökning i samma ämne.

I december 2000 fann kommissionen det lämpligt att inleda bilaterala diskussioner med medlemsstaterna på grundval av ett diskussionsunderlag om en framtida gemenskapsrättsakt om mottagningsvillkor för asylsökande i Europeiska unionen. Utöver medlemsstaterna kontaktade kommissionen särskilt UNHCR och några icke-statliga organisationer som är särskilt engagerade i denna fråga.

Rådets slutsatser från decembermötet, undersökningen om mottagningsvillkor och de skriftliga och muntliga kommentarerna till kommissionens diskussionsunderlag har fungerat som underlag vid utformningen av detta förslag. UNHCR-undersökningen, det danska flyktingrådets fjärde rapport om asylsökande och flyktingar i västeuropeiska länder, relevanta icke-bindande rättsakter (i första hand 1997 års rådsresolution om underåriga medborgare i tredje land utan medföljande vuxen) har också beaktats. Slutligen har kommissionen även beaktat utkastet till gemensam åtgärd om villkor för mottagande av asylsökande, som lades fram av det spanska ordförandeskapet 1995 men aldrig godkändes.

2. FÖRSLAGETS MÅL

Genom detta direktivförslag vill kommissionen uppnå följande:

1. Genomföra artikel 63.1 b i fördraget, punkt 36 b v) i handlingsplanen från Wien, punkt 14 i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors och andra ledet i punkten om ett rättvist och effektivt asylförfarande i den resultattavla som lades fram för rådet och Europaparlamentet i mars 2000.

2. Ange miniminormer för mottagande av asylsökande i Europeiska unionen som under normala förhållanden är tillräckliga för att garantera dem en värdig levnadsstandard.

3. Identifiera vilka olika mottagningsvillkor som möter asylsökande under olika faser eller vid olika typer av asylförfaranden, vilka villkor som gäller för grupper med särskilda behov, inklusive underåriga, och skäl för indragning, inskränkning eller omprövning.

4. Skissera möjliga åtgärder för att förbättra de nationella mottagningssystemens effektivitet.

5. Begränsa incitamenten för asylsökande att söka sig vidare till andra länder enbart på grund av skillnader i de gällande bestämmelserna om mottagningsvillkor.

6. Säkerställa att asylsökande ges jämförbara levnadsvillkor i alla medlemsstater, eftersom de i enlighet med Dublinkonventionen inte har rätt att själva välja vilken medlemsstat som skall pröva deras ansökan.

3. EN ÖVERSIKT ÖVER NORMERNA I FÖRSLAGET

Förslaget är uppbyggt kring fem grupper av bestämmelser:

(a) Den första gruppen utgörs av förslagets generella bestämmelser, som inkluderar syfte och räckvidd samt definitioner av begrepp som behövs för förståelsen av förslaget.

(b) Den andra gruppen regler är inriktade på vilka mottagningsvillkor som i princip borde erbjudas, på alla nivåer och vid alla former av asylförfaranden (information, dokumentation, fri rörlighet, inkvartering, mat, kläder, bidrag för dagliga utgifter, familjesammanhållning, vård, skolgång för underåriga). Övervägandet att ingen bör berövas normala levnadsvillkor under alltför lång tid ligger till grund för bestämmelserna, vilket innebär att medlemsstaterna i princip inte bör neka vissa mottagningsvillkor när de asylsökande själva inte är ansvariga för hur länge förfarandet pågår och de har varit föremål för ett förfarande under en lång period (tillträde till arbetsmarknaden och yrkesutbildning).

(c) I en tredje avdelning regler fastställs kraven (eller miniminormerna) för vissa mottagningsvillkor (materiella mottagningsvillkor och vård) som medlemsstaterna måste tillhandahålla. Den metod som tas upp i förslaget är tillräckligt flexibel för att varje medlemsstat skall ha kvar betydande manöverutrymme vid genomförandet av miniminormerna. Den allmänna hållningen är att de asylsökandes levnadsvillkor alltid skall vara värdiga, men bör förbättras om det konstaterats att ansökningarna kan bli föremål för prövning och inte är uppenbart ogrundade och om förfarandet inte pågår alltför länge. Om de asylsökande tillhör en grupp med särskilda behov, bör mottagningsvillkoren vara anpassade för att möta dessa.

(d) Den fjärde regelgruppen inkluderar föreskrifter om att kunna inskränka eller dra in vissa eller alla av mottagningsvillkoren och möjlighet att i domstol begära omprövning av ett beslut om att inskränka eller dra in mottagningsvillkor. Dessa regler är avsedda att säkerställa att mottagningssystemet inte missbrukas. Eftersom inskränkning eller indragning av mottagningsvillkoren kan påverka de sökandes levnadsstandard och deras möjlighet att använda förfarandegarantierna på ett effektivt sätt, är det ytterst viktigt att besluten i dessa frågor blir föremål för granskning.

(e) Slutligen innehåller förslaget flera regler som syftar till att säkerställa att förslaget genomförs fullständigt och att de nationella mottagningssystemen förbättras. Om de slutliga målen för det framtida direktivet skall kunna uppfyllas, måste de instrument som inrättas för nå dessa mål kontrolleras, omprövas och anpassas så att man kan vara säker på att de leder till de väntade resultaten. Detta måste ske på olika nivåer. På medlemsstatsnivå finns behov av styrning, tillsyn och kontroll av systemet och av att kunna förbättra det och åtgärda källor till ineffektivitet. Dessutom bör det utses en nationell kontaktpunkt och vidtas lämpliga åtgärder för att upprätta direkt samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter. På gemenskapsnivå är det viktigt att bedöma huruvida målen med detta direktiv uppfylls eller om det finns plats för förbättringar. När det gäller allmänhetens attityd till asylsökande står det klart att den politiska och sociala synen på asylfrågor hos befolkningen generellt och i lokalsamhällen i synnerhet, spelar en viktig roll för de asylsökandes livskvalitet. Direktivet ålägger inte medlemsstaterna några detaljerade skyldigheter utan uppställer mål som skall eftersträvas (främja harmoniska förbindelser mellan lokalsamhällena och de flyktingmottagningar och -förläggningar som finns inom deras områden).

Kommissionen planerar för sin del att införa en kontaktkommitté. Kontaktkommittén kommer att underlätta införlivandet och genomförandet av direktivet genom regelbundna samråd om alla praktiska problem som uppstår vid tillämpningen. Det kommer att bidra till att undvika dubbelarbete när gemensamma normer fastställs. Därutöver vill kommissionen underlätta samråd mellan medlemsstaterna om vilka normer för mottagande av flyktingar som kan föreskrivas på nationell nivå. Detta skulle vara till stor hjälp vid skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem i enlighet med ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Tammerfors i oktober 1999. Slutligen kommer kommittén, om det behövs, att samråda med kommissionen om eventuella tillägg till eller ändringar av detta direktiv eller om justeringar som anses nödvändiga.

4. VAL AV RÄTTSLIG GRUND

Valet av rättslig grund överensstämmer med de ändringar av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som följde med Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. I artikel 63.1 b i EG-fördraget föreskrivs att rådet skall besluta om åtgärder som avser asyl, i enlighet med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning samt andra fördrag som är av relevans när det gäller miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. Artikel 63 är följaktligen den korrekta rättsliga grunden för införande av miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

Avdelning IV i EG-fördraget är inte tillämplig på Förenade kungariket och Irland, såvida inte dessa medlemsstater beslutar annorlunda i enlighet med förfarandet i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogats till fördragen. Avdelning IV är heller inte tillämplig på Danmark enligt protokollet om Danmarks ställning som fogats till fördragen.

5. Subsidiaritet och proportionalitet: motivering och FÖRDELARNA MED FÖRSLAGET

Subsidiaritet

Införandet av den nya avdelning IV (visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer) i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är ett tecken på de höga fördragsslutande parternas vilja att tilldela Europeiska gemenskapen befogenheter i dessa frågor. Men Europeiska gemenskapen är inte ensam behörig inom dessa områden. Även om det finns en politisk vilja att föra en gemensam asyl- och invandringspolitik, måste gemenskapen alltså handla i enlighet med artikel 5 i EG-fördraget. Det innebär att gemenskapen skall vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. Det föreslagna direktivet uppfyller dessa villkor.

Upprättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa kräver beslut om åtgärder som avser asyl. Det särskilda målet med detta initiativ är att föreskriva miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. Normerna i förslaget måste kunna tillämpas genom minimivillkor i samtliga medlemsstater. Gemensamma miniminormer måste fastställas på det sätt som föreslås här. De kommer att bidra till att minska de asylsökandes benägenhet att flytta mellan medlemsstaterna på grund av skillnader i medlemsstaternas förfaranden. Framdeles kommer asylsökande att vara mindre benägna att välja destinationsland på grundval av mottagningsvillkoren där. En fortsatt avsaknad av normer för mottagningsvillkor skulle påverka effekten av andra asylpolitiska instrument negativt. Även det omvända gäller: först när miniminormer för asylförfaranden har införts, blir det helt berättigat att bl.a. genomföra ett effektivt system för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan. Asylsökande som inte helt fritt kan välja var de skall lämna in sin ansökan bör ges samma minimivillkor för mottagandet i vilken som helst av Europeiska unionens medlemsstater. Idén med en enda medlemsstat som ansvarig för prövningen av en ansökan blir mer rättvis för de asylsökande om de omfattas av samma miniminormer för mottagningsvillkoren i alla medlemsstater. Samtidigt kan miniminormer för mottagningsvillkoren begränsa betydelsen av en av de faktorer som påverkar flyttning mellan medlemsstaterna i unionen och på det sättet bidra till ett effektivare val av ansvarig medlemsstat. Miniminormer för mottagningsvillkoren för asylsökande är ett grundläggande verktyg för att göra de nationella asylsystemen mer effektiva och konkretisera ett gemensamt europeiskt asylsystem.

Proportionalitet

En gemenskapsåtgärd skall utformas så att målen med åtgärden kan uppnås med enklast tänkbara medel och genomföras så effektivt som möjligt. Vi har valt att föreslå ett direktiv, eftersom det gör det möjligt att föreskriva miniminormer, samtidigt som nationella myndigheter kan välja den lämpligaste formen och metoden för att införliva det med de sociala trygghetssystemen och även mer generellt i medlemsstaterna. Förslaget är inriktat på ett antal miniminormer som är strikt nödvändiga för en konsekvent utformning av den planerade åtgärden, utan att normer för andra asylpolitiska frågor införs. För flera situationer föreslås olika modeller som ger medlemsstaterna möjlighet att välja den som passar deras egna förhållanden. För andra fall föreskriver förslaget tidsfrister som motsvarar dem i förslaget till direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus (KOM(2000) 578), i syfte att säkra överensstämmelse inom det gemensamma europeiska asylsystemet. Slutligen innebär flera regler att medlemsstaterna endast måste uppfylla vissa mål (de uppmanas t.ex. att beakta aspekter på skyddet av personer med särskilda behov i nationella regler om mental och fysisk hälsa och materiella mottagningsvillkor), medan de helt fritt kan välja vilka medel de vill använda för att uppnå dessa mål. Förslaget går därför inte utöver vad som krävs för att uppnå direktivets mål.

KOMMENTARER TILL DE ENSKILDA ARTIKLARNA

Kapitel I: Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I artikeln anges direktivets syfte. Mottagningsvillkoren för asylsökande skall omfattas av de miniminormer som anges i detta direktiv.

Artikel 2

Artikeln innehåller definitioner av olika begrepp och termer som används i direktivförslaget.

(a) Med Genèvekonventionen avses genomgående konventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967. Alla medlemsstater är parter i båda dessa avtal utan tidsmässiga eller geografiska begränsningar.

(b) Asylansökan definieras med hänvisning till Genèvekonventionens definition av flykting. Varje begäran från en person om skydd vid gränsen till eller inom medlemsstaternas territorium skall anses falla inom Genèvekonventionens tillämpningsområde, såvida inte personen uttryckligen begär en annan form av skydd och medlemsstaten har ett särskilt förfarande för detta. Begreppen tredjelandsmedborgare och statslösa personer omfattar inte unionsmedborgare som söker asyl.

(c) Asylsökande definieras mot bakgrund av det förfarande som används för att nå ett slutligt beslut om flyktingstatus. Varje vuxen familjemedlem kan vara asylsökande. Även om en sökandes ansökan också omfattar familjemedlemmarna, skall alla vuxna bland dessa underrättas enskilt om sin rätt att lämna in en separat ansökan, i enlighet med direktivet om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

(d) Begreppet familjemedlemmar är samma som i artikel 13 i förslaget till direktiv om miniminormer för tillfälligt skydd. Den artikeln avser villkoren för att hålla familjen samlad under hela perioden av tillfälligt skydd. Det förefaller lämpligt att använda samma lösning i detta direktiv, eftersom statusen som asylsökande också den är per definition tillfällig.

i. Detta stycke avser äkta makar och ogifta par (som kan vara av samma kön). Bestämmelsen om ogifta par gäller endast i medlemsstater där ogifta behandlas på samma sätt som gifta ur juridisk synvinkel och leder inte till någon direkt harmonisering av nationella bestämmelser om erkännande av ogifta par. Den ger bara utrymme för principen om likabehandling att verka. För att undvika missbruk skall ogifta par ha ett stabilt förhållande som styrks av bevisning om samboende eller trovärdiga vittnesmål.

ii. Här avses gifta eller ogifta pars barn som är ogifta och som föräldrarna ansvarar för ekonomiskt, oavsett om de är underåriga eller inte. Det görs ingen åtskillnad i behandlingen av barn födda utom äktenskap, i ett tidigare äktenskap eller som är adopterade. Ogifta barn som inte är underåriga täcks därför om de är beroende av föräldrarna för sin försörjning, antingen för att de är objektivt oförmögna att uppfylla sina egna behov eller av hälsoskäl.

iii. Detta stycke avser familjemedlemmar som inte täcks av de föregående bestämmelser, om de är beroende av andra familjemedlemmar för sin försörjning. De måste därför vara objektivt oförmögna att uppfylla sina egna behov, lida av allvarliga hälsoproblem eller ha genomgått särskilt traumatiska upplevelser. Det kan röra sig om barnbarn, far- eller morföräldrar eller andra vuxna som är beroende av andra familjemedlemmar.

(e) Begreppet medföljande familjemedlemmar definieras mot bakgrund av definitionen av familjemedlemmar i punkt d och att de skall vara närvarande i mottagarlandet när ansökan lämnas in. Anledningen är att från familjeåterförening enligt detta direktiv utesluta familjemedlemmar som är i det mottagande landet av andra skäl (t.ex. arbete) eller befinner sig i en annan medlemsstat eller i tredje land.

(f) En flykting är en person som uppfyller rekvisiten i artikel 1.A i Genèvekonventionen.

(g) Enligt artikel 63.1 i EG-fördraget är flyktingstatus den rättsliga ställning en medlemsstat beviljar en person som är flykting och som upptas som sådan på den medlemsstatens territorium.

(h) De förfaranden som det hänvisas till i förslaget fastställs i direktivet om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

(i) Underårig utan medföljande vuxen definieras på samma sätt som i rådets resolution av den 26 juli 1997 om underåriga medborgare i tredje land utan medföljande vuxen.

(j) Begreppet mottagningsvillkor täcker samtliga åtgärder som medlemsstaterna vidtar i enlighet med detta direktiv (procedurfrågor omfattas därför inte) till förmån för asylsökande i samband med prövningen av deras ansökan.

(k) Materiella mottagningsvillkor täcker allt materiellt stöd som medlemsstaterna beviljar asylsökande, dvs. inkvartering, mat, kläder, bidrag till dagliga utgifter.

(l) Kvarhållande i förvar omfattar alla former av medlemsstaters kvarhållande av asylsökande inom begränsade områden, där den asylsökandes rörelsefrihet är avsevärt begränsad.

(m) En flyktingförläggning skall ha följande egenskaper: endast asylsökande med familjer får bo där och den skall vara avsedd för kollektivt boende (vilket utesluter lägenheter eller hotellrum). Ju längre vistelse som förutses, desto fler tjänster och bekvämligheter skall de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar ha tillgång till.

(n) För att en anläggning skall vara en anläggning för kvarhållande i förvar räcker det att den används för att hysa asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar som fått sin rörelsefrihet avsevärt beskuren. Därför kan även följande typer av anläggningar definieras som anläggningar för kvarhållande i förvar i direktivets mening: dels anläggningar som satts upp särskilt för att hysa asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar under prövningen av deras ansökan, om det pågår ett förfarande för att besluta om deras rätt att lagligt resa in på medlemsstatens territorium, dels flyktingförläggningar, om de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar i princip inte tillåts lämna förläggningen.

Artikel 3

I artikeln anges direktivets syfte.

1) Genom att vi i denna punkt använder uttrycket tredjelandsmedborgare eller statslösa personer i stället för bara personer, klargörs det att direktivets bestämmelser endast är tillämpliga på tredjelandsmedborgare och statslösa personer och inte på EU-medborgare, som omfattas av de bestämmelser om välfärd och fri rörlighet som gäller för EU-medborgare.

Enligt denna punkt är direktivet tillämpligt också när beslut fattas om huruvida en asylansökan kan upptas till prövning och/eller i sakfrågan inom ramen för en prövning av den asylsökandes rätt att lagligt resa in i en medlemsstat. Mottagningsvillkoren för tredjelandsmedborgare och statslösa personer som befinner sig i så kallade gränsförfaranden omfattas därför fullt ut av detta förslag.

2) Direktivet är inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar. Varken beviljande av diplomatisk asyl (vanligtvis i asylsökandens ursprungsland) eller (preliminär) prövning av territoriell asyl (vanligtvis i ett tredje land), där asylansökan ges in till medlemsstaternas beskickningar, behöver underkastas miniminormer för förfaranden som gäller för asylansökningar vid gränsen eller på medlemsstaternas territorium.

3) Enligt denna punkt får medlemsstaterna även tillämpa direktivet på tredjelandsmedborgare och statslösa personer som lämnar in en ansökan om andra former av skydd än de som regleras i Genèvekonventionen. Redan tidigare har diskussioner på olika nivåer i rådet om räckvidden av framtida gemenskapsinstrument klargjort att flera möjligheter stod till buds. Enligt detta förslag bör man välja det alternativ som innebär att beslutet om huruvida gemenskapsinstrumentet skall vara tillämpligt på andra former av skydd helt och hållet överlåts på medlemsstaterna. Denna lösning ligger närmare intentionerna bakom Amsterdamfördraget och det stegvisa införandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem som det hänvisas till i slutsatserna från Tammerfors. Den överensstämmer också med förslaget till rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus. Under alla omständigheter medger den presumtion som anges i artikel 2 b i förslaget en så vid tillämpning som möjligt av reglerna i detta direktiv.

Artikel 4

Detta förslag till direktiv är endast inriktat på miniminormer för mottagande av asylsökande. De relevanta bestämmelserna i Amsterdamfördraget bör inte tolkas så att de förbjuder medlemsstaterna att gå längre än de överenskomna miniminormerna på detta område (generellt eller för särskilda grupper: det kan t.ex. röra sig om sökande som är släkt med medborgare i Europeiska unionen). Denna artikel ger följaktligen medlemsstaterna möjlighet att bevilja asylsökande förmånligare villkor, så länge de överensstämmer med miniminormerna i detta direktiv.

Kapitel II: Allmänna bestämmelser om mottagningsvillkor

Artikel 5

I denna artikel behandlas vilken information som skall tillhandahållas de asylsökande.

1) Denna punkt, som utformats i överensstämmelse med slutsatserna från rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 30 november och den 1 december, avser den information som bör tillhandahållas asylsökande i fråga om vilka rättigheter och förmåner som de kan begära och de skyldigheter de har att uppfylla. Det måste fastställas en tydlig tidsgräns för när skyldigheten att informera träder in och tidpunkten för inlämningen av ansökan förefaller vara en lämplig sådan gräns. Skyldigheten att informera är en förutsättning för att de asylsökande skall kunna kräva vad de har rätt till och respektera de skyldigheter de förväntas uppfylla. De asylsökande måste också underrättas om organisationer eller enskilda som kan tillhandahålla särskilt juridiskt bistånd och om organisationer som kan hjälpa dem i fråga om de tillgängliga mottagningsvillkoren, eftersom dessa organisationer kan bidra till att de asylsökande får praktisk tillgång till juridiskt bistånd och mottagning. Därför är detta stycke den nödvändiga motsvarigheten till artikel 9.1 i direktivet om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus ("Medlemsstaterna skall säkerställa att alla asylsökande har faktisk möjlighet att under alla stadier av förfarandet kontakta organisationer eller personer som tillhandahåller juridisk rådgivning"). Slutligen finns här krav på att asylsökande skall informeras om organisationer som kan hjälpa dem att lösa problem avseende den faktiska tillgången på vård.

2) Även om en asylsökandes ansökan också omfattar familjemedlemmarna, skall alla vuxna bland dessa underrättas enskilt om sin rätt att lämna in en separat ansökan, i enlighet med direktivet om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

3) Behovet av att ge asylsökande samma typ av information oavsett var ansökan lämnas in och de sökandes behov av att behålla denna information innebär att den måste ges skriftligt. Informationen skall vara begriplig också för personer som saknar juridiska kunskaper och, så långt som möjligt (eftersom det är omöjligt att tillhandahålla skriftlig information på alla existerande språk), på ett språk som de asylsökande förstår.

4) Språkkurser hjälper de asylsökande att förstå det samhälle som tar emot dem. System för frivilligt återvändande kan spela en viktig roll för att lösa vissa av de problem som kan uppstå i samband med återsändandet av asylsökande som fått avslag till deras respektive hemländer. Därför bör asylsökande uppmärksammas på dessa möjligheter, om sådana står till buds.

Artikel 6

Denna artikel uppfyller kraven i rådets slutsatser vad gäller de asylsökandes dokumentation.

1) Genom detta stycke åläggs medlemsstaterna att förse asylsökande och var och en av de medföljande vuxna familjemedlemmarna med ett dokument som styrker deras status antingen som asylsökande eller som vuxna medföljande familjemedlemmar till en asylsökande. Hänvisningen i rådets slutsatser till annat slags bevis var inte tillräckligt tekniskt detaljerad för att tas med i texten. Asylsökande i medlemsstaterna kan tillåtas stanna inom territoriet antingen utan att ha rätt att röra sig fritt eller efter att ha beviljats sådan rätt. I det senare fallet skall medlemsstaterna följaktligen se till att ovan nämnda dokument styrker att de är lagligt bosatta på mottagarstatens territorium. Handlingen bör även kunna användas för att underlätta för asylsökande som behöver tillgång till vård eller som har fått tillträde till arbetsmarknaden genom att det anges på handlingen vilka rättigheter sökanden har på områdena i fråga.

2) Här säkerställs att underåriga utan medföljande vuxen erhåller en sådan handling som avses i punkt 1.

3) I denna punkt anges under vilken tidsperiod de asylsökande skall ha tillgång de handlingar som nämns i föregående stycken. Perioden skall motsvara den tid under vilken de sökande har rätt att stanna i landet.

4) Detta är ett undantag från artikeln som träder in vid gräns- och flygplatsförfaranden. Sådana förfaranden går ofta mycket snabbt och medan de pågår anses de sökande i normala fall inte befinna sig i den medlemsstat som prövar ansökan om rätt till inresa på dess territorium.

5) Denna regel kan hjälpa medlemsstaterna att lösa ett praktiskt problem. I normala fall beviljas inte asylsökande rätt till fri rörlighet genom medlemsstaterna. Det kan dock i vissa fall bli nödvändigt att förse asylsökande med en resehandling om det uppstår allvarliga humanitära skäl som kräver deras närvaro i en annan medlemsstat.

Artikel 7

1) Frågan om fri rörlighet har visat sig vara mycket svår att enas kring under diskussionerna i rådet om mottagningsvillkor för asylsökande. Rådets slutsatser från den 30 november och den 1 december 2000 stödjer principen om fri rörlighet inom den aktuella medlemsstatens territorium, men lämnar utrymme för vissa alternativ vad gäller gränserna för denna fria rörlighet. Den första punkten i artikeln bekräftar principen om rörelsefrihet för asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar inom medlemsstatens territorium eller inom ett avgränsat område av detta territorium och anger att sådan rörelsefrihet skall beviljas med de begränsningar som föreskrivs i följande stycken.

2) Andra stycket, som utesluter att asylsökande kvarhålls i förvar enbart på den grunden att de är asylsökande, är en logisk följd av principen om rörelsefrihet och en motsvarighet till den relevanta bestämmelsen i förslaget till direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

3) Genom denna punkt kan medlemsstaterna besluta att asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar måste bo inom ett begränsat område av landets territorium (detta område får inte vara lika begränsat som i kvarhållandesituationer). Det har ansetts att begränsningar i rörelsefriheten som inte går så långt att de tar bort kärnan i denna rätt (kvarhållandesituationer) borde tillåtas om de är nödvändiga för att genomföra detta direktiv eller för att säkerställa en rimligt snabb prövning av ansökan. Medlemsstaterna måste visa att begränsningarna är nödvändiga på grund av de angivna skälen. Nämnda begränsningar av asylsökandes fria rörlighet överensstämmer med tolkningen av protokoll 4 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i praxis från Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna. Under alla omständigheter påverkar begränsningar i utövandet av en rättighet de asylsökandes livskvalitet till den grad att så långt möjligt ersättningar för dessa begränsningar (t.ex. skyldighet att anmäla sig varje dag vid flyktingförläggningen) bör inrättas.

4) För att hindra oönskade effekter av de begränsningar som avses i punkt 3 behövs en möjlighet att göra undantag i allvarliga situationer. Alla beslut rörande ansökningar om tillfälliga tillstånd att förflytta sig till platser utanför det angivna området måste fattas på individuell, objektiv och opartisk grund. Om beslutet går sökanden emot krävs en motivering för att möjliggöra en så omsorgsfull omprövning som möjligt.

5) I överensstämmelse med stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel 47) och EG-domstolens praxis, säkerställs i denna punkt att begränsningar enligt punkt 3 och negativa beslut enligt punkt 4 kan omprövas av ett judiciellt organ (inklusive administrativa judiciella organ som Conseil d'État i Frankrike), åtminstone i sista instans.

6) Asylsökande som kan välja bosättningsort får åläggas att underrätta behöriga myndigheter om sin aktuella adress och om eventuella adressändringar.

Artikel 8

I rådets slutsatser från den 30 november och den 1 december 2000 om mottagningsvillkor anges att "[o]m den asylsökandes resurser är otillräckliga bör värdmedlemsstaten se till att det antingen ordnas inkvartering på ansvar av dess behöriga myndigheter, inbegripet bostad, mat och täckande av elementära dagliga utgifter eller att det utbetalas ett ekonomiskt bidrag, i förekommande fall utökat beroende på familjens sammansättning". Denna artikel beaktar rådets slutsatser i frågan och hänvisar till kapitel III, som innehåller bestämmelser om detta.

Artikel 9

I denna artikel behandlas frågan om familjesammanhållning mot bakgrund av rådets slutsatser. Familjesammanhållning görs beroende av sökandens vilja att förbli förenad med sin familj (t.ex. genom efterforskningar, om nödvändigt begränsade till medlemsstatens territorium). Syftet med denna bestämmelse är att lösa problem som uppstår när familjemedlemmar anländer till värdstaten samtidigt eller vid olika tidpunkter (och under förutsättning att ett asylförfarande fortfarande pågår för alla de sökande), men av olika skäl inkvarterats på olika orter.

Artikel 10

I denna artikel behandlas frågan om vård. Den beaktar rådets slutsatser i frågan ("De asylsökandes tillgång till lämplig läkarvård som svarar mot deras omedelbara behov bör garanteras") och hänvisar till kapitel IV, som innehåller bestämmelser om detta.

Artikel 11

Denna artikel avser hälsoundersökningar för asylsökande. Det måste säkerställas att det organ som utför kontrollerna använder metoder som är säkra och inte kränker den mänskliga värdigheten. Kommissionen har samma uppfattning som vissa av de tillfrågade icke-statliga organisationerna, dvs. att åtminstone tuberkulostester bör genomföras, eftersom det är en av de vanligaste infektionssjukdomarna hos tredjelandsmedborgare som anländer till Europeiska unionen.

Artikel 12

1) I denna punkt behandlas skolgång och utbildning för underåriga barn till asylsökande och underåriga asylsökande. Möjligheten till skolgång för underåriga är ett av de mottagningsvillkor som bör harmoniseras i medlemsstaterna. Det hänvisas till begreppet "underåriga" utan särskild hänvisning till "skolålder", eftersom denna ålder varierar från en medlemsstat till en annan, och enligt FN-konventionen om barnets rättigheter är underårigas rätt till skolgång inte beroende av ålder.

I princip skall de ha fritt tillträde åtminstone till det allmänna utbildningssystemet (den privata sektorn kan vara undantagen) till dess att ett utvisningsbeslut kan verkställas. Syftet med att hänvisa till det allmänna utbildningssystemet är att ge möjlighet att utesluta privata skolor från denna skyldighet. Bestämmelsen illustrerar den särskilda hänsyn som tas till underåriga i förslaget överlag.

När den underårige har börjat i skolan bör han eller hon kunna fortsätta skolgången så länge som möjligt, dvs. till dess att verkställelsen av ett utvisningsbeslut gör det omöjligt. Detta möjliggör fortsatt utbildning för ett barn som fyllt 18 år i situationer där andra elever (medborgare i landet) kan fortsätta.

2) Tillträdet till skolgång kan försenas med upp till 65 dagar av skäl förknippade med den "spridningspolitik" som vissa länder tillämpar eller med den tidpunkt under ett skolår då direktivet börjar att tillämpas på den berörda underåriga personen.

3) Syftet med den här punkten är att så skyndsamt som möjligt säkerställa utbildning för barn i fall när underåriga inte kan gå i vanlig skola på grund av bristande kunskaper i värdlandets språk. I dessa fall måste barnen erbjudas språkkurser. Deras föräldrar eller vårdnadshavare bör uppmärksammas på vikten av att även underåriga lär sig värdlandets språk.

Artikel 13

Denna artikel handlar om tillträdet till arbetsmarknaden. Att helt överlåta på medlemsstaterna att besluta om de skall bevilja rätt att arbeta eller inte skulle inte främja överensstämmelsen mellan de nationella systemen och strida mot både de allmänna målen med detta förslag och slutsatsen om mottagningsvillkor som antogs av rådet den 30 november-1 december 2000. Denna artikel förefaller vara en rimlig kompromiss som uppfyller rådets krav (på viss harmonisering i denna fråga) och de asylsökandes och deras medföljande familjers behov av att leva ett normalt liv, utan att ålägga medlemsstaterna att bevilja rätt att arbeta. Medlemsstaterna kommer alltså även i fortsättningen att ha full kontroll över den interna arbetsmarknaden, eftersom de kan bestämma vilken typ av arbete de asylsökande kan söka, tid per månad eller år de tillåts arbeta, vilken kompetens de skall ha etc. Det relevanta i sammanhanget är längden på förfarandet och därför görs det ingen åtskillnad mellan fall enligt Dublinkonventionen och andra fall, när det gäller förfarandet för rätt till inresa och vistelse. Skälen till att ett förfarande drar ut på tiden är i princip ovidkommande för denna bestämmelse, så länge som de inte sammanhänger med den sökandes egen vilja. Slutligen överensstämmer artikeln med lösningen i artikel 15.4, som tillåter medlemsstaterna att bevilja asylsökande rätt att arbeta så snart som de anser detta lämpligt.

1) Som miniminorm föreslår kommissionen att medlemsstaterna skall åläggas att införa regler som innebär att asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar har tillträde till arbetsmarknaden sex månader efter det att de lämnat in sin ansökan.

2) När medlemsstaterna beviljat tillträde till arbetsmarknaden, får de inte dra tillbaka denna rättighet enbart på grund av att överklagande med suspensiv verkan är under behandling. Att undvika avbrott i arbetet när asylsökande tillåts stanna i landet i väntan på beslut i ett överklagandeärende är ett skäligt sätt att möta deras behov. Det ligger också i medlemsstatens intresse (asylsökande kan bli utblottade eller dras in i illegal verksamhet).

3) Medlemsstaterna får göra undantag från punkt 1 när negativt beteende från sökandens sida (t.ex. att sökanden gömmer sig under viss tid) kan bekräftas i enlighet med artikel 22. Att överklaga ett beslut som gått sökanden emot får dock aldrig bedömas som negativt beteende.

Artikel 14

I denna artikel behandlas frågan om yrkesutbildning. Här gäller samma överväganden som för artikel 13.

1) Punkt 1 baserar sig på samma överväganden som de som redovisats i fråga om tillträde till arbetsmarknaden i samband med artikel 13.1. Dessutom bör det påpekas att EU:s initiativ Equal, som syftar till att motverka olika former av diskriminering på arbetsmarknaden, hänvisar särskilt till asylsökande. Yrkesutbildning kan innefatta verksamhet som ger asylsökande möjlighet att bibehålla sin kompetens.

2) Denna punkt bygger på de överväganden som gjordes i samband med artikel 13.2.

3) Denna punkt bygger på de överväganden som gjordes i samband med artikel 13.3.

Kapitel III: Materiella mottagningsvillkor

Artikel 15

Här handlar det om att identifiera vem som skall komma i åtnjutande av de materiella mottagningsvillkoren och hur länge sådana villkor skall komma sökanden till godo. De materiella mottagningsvillkoren måste uppfylla vissa miniminormer. Kommissionens förslag innebär i princip att asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar skall ges materiella mottagningsvillkor vid ordinarie och påskyndade förfaranden samt vid förfaranden för att fastställa om prövning skall medges. Följande argument stöder detta:

* Om det inte fanns några som helst materiella mottagningsvillkor för dem som söker asyl i en medlemsstat, så skulle det kunna utgöra en överträdelse av folkrättsliga avtal, särskilt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

* Lösningen ligger helt i linje med detta förslags mål som framgår av avsnitt 2 i motiveringen. Det skulle vara svårt att fullständigt utesluta alla materiella mottagningsvillkor för vissa kategorier av asylsökande och samtidigt ha som mål att ge de asylsökande en värdig levnadsstandard och goda mottagningsvillkor inom hela Europeiska unionen. Sådan uteslutning skulle också vara svår att förena med målet att begränsa sekundära förflyttningar av asylsökande enbart till följd av skillnader i mottagningsreglerna.

* Andra alternativ kunde leda till situationer där ett många människor hamnar på gatan, med tillgång endast till det skyddsnät som tillhandahålls av civilsamhället, kyrkor osv. (i medlemsstater där det finns ett sådant skyddsnät).

1) Denna punkt innefattar principen att asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar bör beviljas materiella mottagningsvillkor vid ordinarie och påskyndade förfaranden samt vid förfaranden för att avgöra om en ansökan skall tas upp till prövning. Det måste skapas större överensstämmelse mellan medlemsstaterna bestämmelser rörande denna fråga för att inte riskera det generella målet med direktivet. När medlemsstaterna har beviljat materiella mottagningsvillkor (eller, alternativt, arbetstillstånd) vid ordinarie och påskyndade förfaranden samt vid förfaranden för att avgöra om en ansökan skall tas upp till prövning, bör dessa villkor (eller möjlighet att arbeta) beviljas även under prövningen av ett överklagande med suspensiv verkan eller om sökande tillåts stanna i värdmedlemsstaten i väntan på beslut i överklagandeärenden.

2) Denna punkt tar upp de allmänna principer som föreskrivs i artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. De materiella mottagningsvillkoren måste garantera de asylsökande och medföljande familjemedlemmar en levnadsstandard som säkrar deras hälsa och välfärd (till exempel skall kvinnor och män inkvarteras åtskilda, om inte familjesammanhållningen kräver sammanboende). Vid tillhandahållandet av materiella mottagningsvillkor skall medlemsstaterna skydda de asylsökandes och de medföljande familjemedlemmarnas grundläggande rättigheter. Denna princip grundar sig främst på de rättigheter som följer av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (exempel: artikel 9 i konventionen innefattar rätten att utöva sin religion och medlemsstaterna skall göra detta möjligt genom att tillhandahålla en plats för andakt).

Medlemsstaterna åläggs att anpassa den allmänna norm som föreskrivs i punkt 2 första stycket till den specifika situation som personer med särskilda behov befinner sig i (exempel: äldre och handikappade kan behöva särskilda bostäder, och om underåriga är inhysta vid en flyktingförläggning krävs utrustade utrymmen för studier och fritidsaktiviteter) i enlighet med artikel 23 (individuell prövning av om särskilda behov finns) och till personer som hålls i förvar (det är t.ex. nödvändigt att ge tillgång till ytor utomhus och utrymmen för fritidsaktiviteter).

Slutligen innehåller punkten en bestämmelse om att nuvarande förfaranden måste göras kortare. Det antas att ju längre ett förfarande pågår, desto större insatser krävs för att garantera de asylsökandes välfärd.

3) Medlemsstaterna kan välja att bevilja materiella mottagningsvillkor i form av antingen direkta ekonomiska bidrag eller kuponger. Bestämmelsen är tillräckligt flexibel för att medlemsstaterna skall kunna välja det sätt att tillhandahålla materiella mottagningsvillkor som är mest lämpligt med hänsyn till förhållandena i respektive land.

4) Punkten grundar sig på principen att medlemsstaterna kan begränsa sin skyldighet att tillhandahålla materiella mottagningsvillkor om de ger de asylsökande möjlighet att bli ekonomiskt självförsörjande genom att ge dem tillträde till arbetsmarknaden. Medlemsstaterna skall i sådana fall tillhandahålla de asylsökande materiella mottagningsvillkor under minst tre månader, med hänsyn till den tid som behövs för att finna ett arbete. För att säkra anständiga levnadsvillkor under den tid som asylsökande söker arbete, måste medlemsstaterna fortsätta att bevilja dem matbidrag och tillgång till grundläggande social omsorg (t.ex. den socialhjälp som erbjuds hemlösa), så länge de inte är ekonomiskt självförsörjande.

Artikel 16

1) I denna punkt behandlas olika former av inkvartering som medlemsstaterna får välja. Det står klart från tidigare erfarenheter i medlemsstaterna att det inte behöver vara en särskild aktör utvald på gemenskapsnivå som ansvarar för förvaltningen av bostäderna. Det är av värde att behålla de nuvarande alternativen som ger medlemsstaterna möjlighet att lätt anpassa mottagandet till olika (lokala) förhållanden. Förteckningen över bostadsalternativ är uttömmande, men alternativen kan kombineras.

(a) Anläggningar som upprättats i särskilt syfte att hysa asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar under prövningen av deras ansökan och i samband med ett förfarande för att fastställa om de har rätt att lagligt resa in på en medlemsstats territorium (dessa anläggningar kan vara belägna vid flygplatser, hamnar och gränsövergångar, men även på andra platser).

(b) Inkvartering i flyktingförläggningar.

(c) Inkvartering i privathus, lägenheter eller hotell är typer av inkvartering som typiskt sett kan beviljas i nödsituationer, när det inte finns plats i flyktingförläggningar eller det endast finns ett fåtal sökande inom ett visst område.

(d) Detta stycke behandlar den situationen att de asylsökande själva kan välja hur de vill bo, genom att de beviljas ett ekonomiskt bidrag eller kuponger som gör att de kan söka bostad på egen hand.

2) I denna punkt föreskrivs vissa särskilda krav på bostäder avsedda för asylsökande: Det skall finnas tillgång till akutvård, psykologiskt stöd och vård som inte kan uppskjutas; familjelivet (familjer skall hållas samman i största möjliga utsträckning) och privatlivet skall skyddas;; det skall finnas möjlighet att kommunicera med omvärlden (dvs. åtminstone en konkret möjlighet att kommunicera med släktingar, juridiska rådgivare, UNHCR och företrädare för relevanta icke-statliga organisationer) och de sökande skall vara skyddade mot sexuella övergrepp inom de anläggningar som avses i punkt 1 a och 1 b (män och kvinnor som inte tillhör samma familj skall vara åtskilda).

3) Enligt denna punkt skall barn bo tillsammans med föräldrarna eller den vuxna familjemedlem som ansvarar för dem enligt lag eller sedvänja. Samma bör gälla när den vårdnadsansvariga vuxna familjemedlemmen levde i landet innan den underåriga anlände. Den vuxna personen i fråga behöver inte själv vara asylsökande. Underåriga måste tillåtas stanna med den vuxne under hela vistelsen i värdlandet. Denna regel medger avvikelser endast i särskilda undantagsfall (till exempel plötslig massiv tillströmning av asylsökande), och då endast under kortare perioder.

4) Eftersom överflyttning av sökande från en anläggning till en annan kan vara stressande för de asylsökande, bör flyttning endast komma i fråga om den är nödvändig för prövningen av ansökan eller av säkerhetsskäl. Om asylförfarandet skall kunna fungera ordentligt måste de sökande i dessa fall ges en faktisk möjlighet att underrätta sina juridiska rådgivare om att de har förflyttats och den nya adressen.

5) De asylsökandes och deras familjemedlemmars särskilda behov gör att personer som arbetar på förläggningarna måste vara särskilt utbildade eller ha speciell erfarenhet. Eftersom asylsökande eller deras familjer som fortfarande befinner sig i ursprungslandet riskerar att bli föremål för repressalier, måste personer som arbetar med dem vara bundna av tysthetsplikt.

6) Myndigheter och organisationer som driver förläggningarna och de asylsökande själva har alla intresse av att förhållandena inom förläggningarna är så harmoniska som möjligt. Därför föreslås, som ett viktigt sätt att se till att förhållandena förblir harmoniska och så att de sökande behåller ett visst ansvar för sin egen välfärd, att sökande kan delta i förvaltningen av både de materiella resurserna och de immateriella aspekterna av livet vid förläggningen genom en representativ styrelse eller ett råd. Medlemsstaterna bör av samma skäl ge dem gemensamt ansvar när det är möjligt.

7) Asylsökande behöver ha kontakt med sina juridiska rådgivare för att kunna medverka fullt ut vid prövningen av deras asylansökningar. Dessa rådgivare bör därför ha tillträde till de bostadsanläggningar där de sökande har inkvarterats. Vidare har FN:s flyktingkommissariat och relevanta icke-statliga organisationer ett särskilt intresse av att få tillträde till alla bostadsanläggningar. Inskränkningar i denna princip medges bara om anläggningens eller de sökandes säkerhet är i fara. Eftersom medlemsstater kan besluta att sprida asylsökande över det nationella territoriet, måste det säkerställas att de områden där de sökande förväntas uppehålla sig faktiskt är tillgängliga för nämnda personer och organisationer. Det är ett underförstått minimikrav att inkvarteringen skall ordnas i sådana områden.

8) Denna punkt gäller inkvartering för asylsökande som lämnar in sin första ansökan vid flygplatser, hamnar eller gränsövergångar och genomgår ett "gränsförfarande". Om de tvingas vänta i 12 timmar eller mer för ett beslut om rätt att resa in på medlemsstaternas territorier, skall de erbjudas inkvartering i de anläggningar som upprättats särskilt för detta ändamål. Denna regel medger avvikelser endast i särskilda undantagsfall (till exempel plötslig massiv tillströmning av asylsökande), och då endast under kortare perioder.

Artikel 17

I denna artikel behandlas de totala bidrags- eller kupongbelopp som skall täcka de asylsökandes materiella mottagningsvillkor. Bestämmelsen innebär inte att det införs några ytterligare bidrag för asylsökande.

1) För att uppfylla målen med detta förslag måste alla medlemsstater hålla en gemensam nivå av stöd (oavsett om det rör sig om direkta ekonomiska bidrag, kuponger eller bidrag in natura) i fråga om de materiella mottagningsvillkor som gäller för asylsökande (när det gäller inkvartering, mat, kläder och dagliga utgifter). Eftersom det inte har gått att på ett objektivt sätt identifiera en miniminivå för detta stöd innehåller denna punkt en generalklausul som är tänkt att utesluta att stödnivån i en medlemsstat är så låg att de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar hamnar i fattigdom. Innehållet i denna generalklausul skall fastställas av de enskilda medlemsstaterna med hänsyn till deras egna välfärdssystem och levnadsomkostnaderna inom deras territorier.

Erfarenheten på detta område har visat att asylsökande som tillåts att bo hos släktingar eller vänner fast de har rätt till alla de bidrag som anges i förslaget, kan bli en stor börda för dem som hyser dem, om de inte kan bidra till att täcka de extra kostnaderna. I andra stycket föreskrivs följaktligen att medlemsstaterna i sådana fall kan bevilja de asylsökande 50 % av det belopp som avses i första stycket.

2) Bidraget till dagliga utgifter (artikel 8) kan dras in om de asylsökande hålls i förvar, eftersom bidraget i sådana fall eventuellt inte behövs för att säkerställa de sökandes och deras medföljande familjemedlemmars välfärd.

Artikel 18

Denna artikel innehåller bestämmelser om ett oberoende kontor som kan höra klagomål och slita tvister rörande inkvarteringsvillkoren i artiklarna 15, 16 och 17. Tanken bakom detta är att formell prövning av klagomål rörande inkvarteringsförhållandena inte alltid är effektiv eller ens nödvändig. Det är vidare viktigt att ha harmoniska förhållanden i förläggningarna och möjligheter till åtgärder om det förekommer missbruk. De sökande skall ha praktiska förutsättningar att rapportera missförhållanden i förläggningarna utan att avslöja sina namn för ledningen. Detta får inte utesluta rätt för asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar att vända sig till domstol, åtminstone om deras grundläggande rättigheter har kränkts.

Artikel 19

Artikel 19 avser det ekonomiska bidrag asylsökande kan uppmanas tillhandahålla om de får del av materiella mottagningsvillkor.

1) Enligt detta stycke får medlemsstaterna kräva att de asylsökande som har ekonomiska förutsättningar bidrar till kostnaderna för de materiella mottagningsvillkoren. Detta är ett svar på rådets övervägande av kravet på att de asylsökande skall sakna tillräckliga försörjningsmedel. Medlemsstaterna bör under alla omständigheter se till att de asylsökande har en möjlighet att erhålla inkvartering eftersom även sökande med god ekonomi kan ha svårt att hitta en bostad. Beslut om att sökande skall bidra måste fattas på individuell, objektiv och opartisk grund. Beslut som går sökanden emot skall motiveras för att möjliggöra en så effektiv prövning som möjligt.

2) I överensstämmelse med stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel 47) och EG-domstolens praxis, säkerställs i denna punkt att negativa beslut enligt punkt 1 kan omprövas av ett rättskipande organ (inklusive ett administrativt rättskipande organ som Conseil d'État i Frankrike), åtminstone i sista instans.

Kapitel IV: Vård och psykologiskt stöd

Artikel 20

1) Denna punkt innehåller normer för vård och psykologiskt stöd under ordinarie förfaranden och överklaganden. Det fanns olika lösningar att välja mellan på detta område, bland annat att ge de asylsökande samma vårdnivå som medborgare under hela förfarandet eller bevilja olika vård beroende på en rad faktorer. Förslaget innebär att asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar som ett minimum bör vara berättigade till primärvård som tillhandahålls av allmänpraktiserande läkare och psykologiskt stöd samt till vård som inte kan skjutas upp (tandvård bör omfattas av denna bestämmelse). Bedömningen av vilken vård som inte kan vänta till ett senare tillfälle bör göras av den aktuella läkaren tillsammans med den myndighet som står för kostnaderna. Denna vård bör tillhandahållas med hänsyn tagen till de fyra olika förfarandesituationer som anges i punkten.

2) Genom denna punkt införs en särskild regel om skydd för asylsökande eller medföljande familjemedlemmar som är gravida, underåriga, psykiskt sjuka eller funktionshindrade eller varit offer för våldtäkt eller andra former av könsrelaterat våld.

3) Här behandlas vård som syftar till att förhindra att befintlig sjukdom förvärras. Det krävs att medlemsstaterna inför eller bibehåller bestämmelser om asylsökandes och deras familjemedlemmars tillgång till denna typ av vård.

4) I sådana fall som anges i punkt 1 får medlemsstaterna begära att sökande som har ekonomiska förutsättningar skall bidra till kostnaderna för vård och psykologiskt stöd. Beslut om att tillhandahålla vård och psykologiskt stöd till viss självkostnad skall fattas på individuell, objektiv och opartisk grund. Besluten skall motiveras.

5) Medlemsstaterna skall se till att de sökande kan begära att beslut som avses i punkt 4 blir föremål för omprövning som, åtminstone i sista instans, görs av ett rättskipande organ (kan även vara ett administrativt rättskipande organ som Conseil d'État i Frankrike), och att de även har tillgång till juridiskt bistånd.

Artikel 21

1) Akutvård och psykologiskt stöd samt vård som inte kan uppskjutas erbjuds för närvarande de asylsökande i alla medlemsstater. Här bekräftas att denna praxis skall gälla även vid förfaranden om rätt till inresa, vid påskyndade förfaranden och under den del av prövningen av en asylansökan då det gäller att fastställa sökandens rätt att lagligt resa in på en medlemsstats territorium. Utgångspunkten är när asylansökan lämnades in. Om en tredjelandsmedborgare eller statslös person inte längre kan betraktas som asylsökande (till exempel för att han har fått slutligt avslag på sin asylansökan), skall frågan om hans vård avgöras genom relevanta gemenskapsregler eller nationella regler, med hänsyn till hans rättsliga ställning (som föremål för andra former av skydd, illegal invandrare etc.).

2) I denna punkt införs en regel för särskilt skydd av asylsökande eller medföljande familjemedlemmar som är gravida, underåriga, psykiskt sjuka eller funktionshindrade eller varit offer för våldtäkt eller andra former av könsrelaterat våld. Deras särskilda behov måste beaktas enligt de förfaranden som anges i punkt 1.

3) Denna punkt handlar om vård för att förebygga att redan befintlig sjukdom förvärras. Medlemsstaterna måste införa eller bibehålla bestämmelser om asylsökandes och medföljande familjemedlemmars tillgång till denna typ av vård. Av hänsyn till principen att levnadsvillkoren för asylsökande alltid skall vara värdiga, men förbättras när ansökningarna godtas för prövning, får bestämmelser som bygger på denna punkt avvika från bestämmelserna enligt artikel 20.3.

4) När tidsfristen för ett beslut i förfaranden om huruvida en ansökan skall prövas eller beslut vid påskyndade förfaranden löper ut utan att beslut fattats, skall medlemsstaterna se till att de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar har tillgång till primärvård och vård som inte kan uppskjutas, det vill säga sådan vård som beviljas under ordinarie förfaranden. Denna bestämmelse gäller sökande som inväntar beslut enligt Dublinkonventionen.

5) Genom denna punkt införs samma bestämmelse som den i punkt 4 för sådana fall där tidsfristen för beslut om huruvida prövning skall ske eller för beslut i påskyndade förfaranden har löpt ut utan att beslut fattats.

6) I denna punkt behandlas den ekonomiska kostnaden för akutsjukvård. Den tar upp rådets slutsats rörande "otillräckliga ekonomiska resurser". Medlemsstaterna har rätt att begära att asylsökande som har råd bidrar till eller fullt ut betalar för sin vård eller sitt psykologiska stöd. Beslut om att sökande skall bidra måste fattas på individuell, objektiv och opartisk grund. Beslut som går sökanden emot skall motiveras för att möjliggöra en så effektiv prövning som möjligt.

7) Genom denna punkt säkerställs att negativa beslut enligt punkt 6 kan bli föremål för omprövning som, åtminstone i sista instans, görs av ett rättskipande organ (kan även vara ett administrativt rättskipande organ som Conseil d'État i Frankrike), och att de har tillgång till juridiskt bistånd.

Kapitel V: Inskränkning eller indragning av mottagningsvillkoren

Artikel 22

Denna artikel tar upp grunder för inskränkning eller indragning av mottagningsvillkoren på grund av sökandens negativa beteende. Medlemsstaterna bestämmer själva om de vill genomdriva bestämmelsen eller inte.

1) I denna punkt ges en uttömmande förteckning över grunderna för inskränkning eller indragning av mottagningsvillkoren.

(a) Syftet med bestämmelsen i detta stycke är bestraffa sådant beteende från den asylsökandes sida som visar på ointresse för asylförfarandet. Sökande som försvinner utan rimliga skäl, underlåter att uppfylla sin anmälningsplikt, inte följer uppmaningar att tillhandahålla information eller underlåter att infinna sig för en personlig intervju i samband med asylförfarandet under minst 30 arbetsdagar, visar klart att de inte tänker samarbeta med den beslutande myndigheten eller att de har för avsikt att gömma sig utan rimlig orsak. Fristen på 30 arbetsdagar är samma som föreskrivs i artikel 16.2 i förslaget till direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus. Där anges att om en asylsökande har försvunnit, får den beslutande myndigheten lägga ned utredningen av ansökan om sökanden utan godtagbara skäl har underlåtit att fullgöra rapporteringsskyldigheter eller att inkomma med begärda upplysningar eller att inställa sig för en personlig intervju under åtminstone trettio arbetsdagar. Bestämmelsen täcker inte avsaknad av identitetshandlingar, eftersom avsaknad av sådana handlingar inte i sig får betraktas som negativt beteende från den asylsökandes sida.

(b) Asylsökande som drar tillbaka sin ansökan är inte längre asylsökande i detta direktivs mening och därför inte heller längre berättigade till de förmåner som föreskrivs här. Det är tillåtet att dra tillbaka en ansökan, men en sådan åtgärd visar att ansökan lämnades in utan tillräcklig eftertanke.

(c) Detta stycke syftar till att beakta fall där sökande har dolt sina ekonomiska resurser och därigenom utan rätt har fått del av de materiella mottagningsvillkoren.

2) Genom denna punkt införs begränsade påföljder för eventuellt olämpligt uppträdande på platser där asylsökande inkvarteras.

3) Det införs även en begränsad påföljd för vuxna som hindrar barn under deras ansvar från att gå till skolan eller individuell undervisning inom ramen för ordinarie skolprogram. Bestämmelsen skall vara ett instrument för att främja full respekt för barnets rätt att gå i allmän skola.

4) Dessa grunder för inskränkning eller indragning måste grundas enbart på den berörda personens personliga uppträdande (andra sökande och medföljande familjemedlemmar än personen i fråga bibehåller sina mottagningsvillkor). Besluten måste grunda sig på proportionalitetsprincipen (eftersom följderna av ett negativt beslut är mycket allvarliga i en asylsökandes liv, måste det beteende som bestraffas också vara av allvarlig art). De beslut som avses i punkterna 1, 2 och 3 måste fattas på individuell, objektiv och opartisk grund. Beslut som går sökanden emot skall motiveras om de innefattar inskränkning eller indragning av mottagningsvillkor, för att möjliggöra en så effektiv prövning som möjligt.

5) I överensstämmelse med stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel 47) och EG-domstolens praxis, säkerställs i denna punkt att negativa beslut enligt punkterna 1, 2 och 3 kan omprövas av ett judiciellt organ (inklusive ett administrativt judiciellt organ som Conseil d'État i Frankrike), åtminstone i sista instans. Eftersom indragning, inskränkning av mottagningsvillkoren eller vägran att bevilja sådana villkor är ett mycket viktigt beslut med tanke på de asylsökandes livskvalitet under förfarandet, förefaller det lämpligt och förenligt med rådets slutsatser att de asylsökande i dessa fall ges tillgång till juridiskt bistånd, som skall vara kostnadsfritt om sökandena inte kan betala själva.

6) Reglerna i denna artikel skall inte tillämpas i fråga om akutvård och psykologiskt stöd samt vård som inte kan uppskjutas. Rätten till sådan vård får aldrig inskränkas.

Kapitel VI: Personer med särskilda behov

Artikel 23

1) I denna artikel införs en generalklausul till förmån för personer med särskilda behov. Bestämmelsen är inte uttömmande (varje annan grupp av personer med särskilda behov bör beaktas: det kan t.ex. röra sig om transsexuella, som det visat sig mycket svårt att inkvartera med vare sig män eller kvinnor, samtidigt som de ofta behöver psykologiskt stöd) utan förtecknar de grupper som i medlemsstaternas praxis har ansetts ha särskilda behov när det gäller inkvartering, vård och psykologiskt stöd. Det ansågs nödvändigt att precisera att ensamstående kvinnor vanligen har "särskilda behov" om de kommer från länder där de utsätts för betydande laglig könsdiskriminering, eftersom det inte kan förutsättas att ensamstående kvinnor i sig har särskilda behov som behöver tillgodoses.

2) De särskilda behoven hos individer som tillhör dessa grupper måste prövas individuellt.

Artikel 24

Denna artikel rör underårigas särskilda behov.

1) Enligt artikel 3 i FN-konventionen om barnets rättigheter från 1989 skall barnets intressen komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Denna princip upprepas här, så att den kan användas som stöd vid tolkningen av alla bestämmelser som rör underåriga i detta förslag.

2) Underåriga är ofta offer för många typiska former av övergrepp, försummelse, exploatering, tortyr, omänsklig och förnedrande behandling eller för väpnade konflikter. Medlemsstaterna åläggs att om det behövs förse underåriga som varit offer för sådana händelser med rehabilitering, lämplig psykiatrisk vård och kvalificerad psykosocial rådgivning.

Artikel 25

Artikel 25 rör de särskilda behoven för underåriga utan medföljande vuxen.

1) Medlemsstaterna skall så snabbt som möjligt skaffa nödvändiga ombud för asylsökande underåriga utan medföljande vuxen, så att den underåriga får sina behov vederbörligen tillgodosedda enligt bestämmelserna i detta direktiv. Med tanke på den underåriges utsatthet och risken för övergrepp införs en princip om regelbundna bedömningar av den underåriges situation genom lämpliga sociala myndigheter.

2) I punkt 2 behandlas regler som skall ses som ett uttryckligt krav på genomförande av principen om att skydda barnets intressen när det gäller mottagningsvillkor. Medlemsstaterna skall tillhandahålla asylsökande underåriga utan medföljande vuxen en av de angivna typerna av inkvartering från det att de tillåts resa in på territoriet till dess att de måste lämna den medlemsstat där asylansökan inlämnats eller prövas. Vidare föreskrivs att syskon måste hållas samman (denna regel medger avvikelser endast i särskilda undantagsfall, till exempel vid plötslig massiv tillströmning av asylsökande, och då endast under kortare perioder) och att de bör byta bostad så sällan som möjligt.

3) Här behandlas uppspårning och den konfidentialitetsprincip som gäller i samband med sådan verksamhet. Det är barnets intresse som skall tillvaratas.

4) För att i största möjliga utsträckning tillgodose asylsökande underårigas behov under asylförfarandena, skall medlemsstaterna se till att personal som arbetar med barn utan medföljande vuxen får lämplig utbildning om barnens behov.

Artikel 26

Denna artikel rör offer för tortyr och organiserat våld.

I rådets slutsatser från den 30 november och den 1 december sägs om mottagningsvillkoren: "Värdmedlemsstaterna bör tillhandahålla särskild sjukvård för asylsökande som har varit utsatta för tortyr, våldtäkt eller andra grova övergrepp". Här föreskrivs att särskild sjukvård skall tillhandahållas och till de nämnda kategorierna läggs offer för organiserat våld, för att även människor som traumatiserats genom att vara utsatta för etnisk rensning skall omfattas av bestämmelsen .

Kapitel VII: Åtgärder för att förbättra mottagningssystemens effektivitet

Artikel 27

I artikel 27 behandlas samarbete mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och kommissionen.

1) Medlemsstaterna åläggs att utse en nationell kontaktpunkt och vidta lämpliga åtgärder för att etablera direkt samarbete, inklusive ömsesidiga studiebesök, och utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna. Denna typ av verksamhet kan lätt finansieras genom Europeiska flyktingfonden.

2) Denna punkt rör information och uppgifter som skall översändas till kommissionen för att den skall kunna uppfylla sina skyldigheter i samband med genomförandet av direktivet och tillföra eventuella framtida förbättringar.

Artikel 28

Med beaktande av rådets slutsatser i fråga om icke-statliga organisationer, föreslås i denna artikel en mer samlad insats för att inbegripa samordning mellan myndigheter och alla andra aktörer som deltar i mottagandet av asylsökande på nationell nivå eller lokalt.

Artikel 29

Allmänhetens uppfattning om asylsökande och den politiska och sociala synen på asylrelaterade frågor hos befolkningen i stort och lokalsamhällen i synnerhet, spelar en avgörande roll för de asylsökandes livskvalitet.

I denna artikel åläggs medlemsstaterna att införa bestämmelser om lämpliga åtgärder för att främja harmoniska förbindelser mellan lokalsamhällen och flyktingförläggningar. Syftet är att undvika rasistiska, könsdiskriminerande och främlingsfientliga handlingar riktade mot asylsökande.

Artikel 30

Denna artikel handlar om medlemsstaternas styrning, tillsyn och kontroll av mottagningssystemen. För att kunna ge de asylsökande samma levnadsvillkor i alla medlemsstater och för att begränsa sekundär förflyttning på grund av att mottagningsvillkoren skiljer sig åt i olika länder är det viktigt att medlemsstaterna inrättar ett system för permanent styrning, tillsyn och kontroll av de asylsökandes mottagningsvillkor.

Enligt första stycket skall medlemsstaterna föreskriva regler om styrning, tillsyn och kontroll av mottagningsvillkoren enligt detta direktiv för att säkra vissa mål. Det föreslås dock ingen särskild modell för hur styrning, tillsyn och kontroll av nivån på mottagningsvillkoren skall utformas. Bortsett från den verksamhet som anges i andra stycket kan medlemsstaterna själva välja hur de skall uppnå de angivna målen.

I andra stycket ges den rättsliga grunden för att inrätta eller utse det kontor som föreskrivs i artikel 18 (under alla omständigheter står det medlemsstaterna fritt att besluta att ett redan existerande oberoende kontor, t.ex. en ombudsmannafunktion, skall ansvara för översynen enligt artikel 18). Dessutom specificeras vissa verksamheter som medlemsstaterna bör inrätta för att garantera ett effektivt fungerande mottagningssystem.

Artikel 31

I artikel 31 behandlas frågor om personal och materiella resurser.

1) Denna punkt bygger på uppfattningen att asylsökande är en grupp med särskild bakgrund och särskilda behov. Medlemsstaterna skall se till att myndigheter och organisationer som medverkar till genomförandet av detta direktiv har fått den utbildning som behövs med hänsyn till deras behov.

2) I punkt 2 åläggs medlemsstaterna att anslå de medel som behövs för att kunna genomföra de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv.

Kapitel VIII: Slutbestämmelser

Artikel 32

En standardbestämmelse om icke-diskriminering införs genom denna artikel. Lydelsen bygger på artikel 3 i Genèvekonventionen, artikel 13 i EG-fördraget och artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Bestämmelsen påverkar inte skyldigheter som följer av folkrättsliga instrument, t.ex. Europeiska konventionen om skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 14).

Artikel 33

I denna artikel behandlas rapportering. Kommissionen åläggs att upprätta en rapport om medlemsstaternas tillämpning av direktivet för att uppfylla sin roll att genomföra de bestämmelser som institutionerna antagit i enlighet med fördraget. Kommissionen tilldelas också uppgiften att föreslå eventuella ändringar av direktivet.

En första rapport skall inlämnas senast två år efter slutdatum för införlivande av direktivet i medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör sända kommissionen all information som behövs för att utarbeta denna rapport, inklusive sådana statistiska uppgifter som föreskrivs i artikel 27.2 och resultaten av de åtgärder som föreskrivs i artikel 29.

Efter den första rapporten skall kommissionen upprätta en rapport om tillämpningen av direktivet åtminstone vart femte år.

Artikel 34

Denna artikel är en standardbestämmelse i gemenskapsrätten och föreskriver effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder. Den ger medlemsstaterna rätt att fritt fastställa påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv.

Artikel 35

Medlemsstaterna skall ha införlivat direktivet senast den 31 december 2002.

Artikel 36

I denna artikel föreskrivs vilken dag direktivet skall träda i kraft.

Artikel 37

Direktivet riktar sig enbart till medlemsstaterna.

2001/0091 (CNS)

Förslag till RÅDETS DIREKTIV om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 b i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, [1]

[1] EGT C

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, [2]

[2] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, [3]

[3] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande, [4] och

[4] EGT C

av följande skäl:

(1) En gemensam asylpolitik, som omfattar ett gemensamt europeiskt asylsystem, är en del av Europeiska unionens mål att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för alla som av olika omständigheter tvingas söka skydd inom gemenskapen på laglig väg.

(2) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, det vill säga att principen om "non-refoulement" bevaras.

(3) I slutsatserna från Tammerfors anges att ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta gemensamma miniminormer för mottagande av asylsökande.

(4) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Direktivet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten och de asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars rätt att söka asyl samt till att främja tillämpningen av artikel 1 och artikel 18 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(5) Vad gäller målsättningar och innehåll syftar detta direktiv, i överensstämmelse med artiklarna 2 och 3.2 i EG-fördraget, till att undanröja bristande jämställdhet mellan män och kvinnor och att främja jämställdhet mellan dem.

(6) Det bör föreskrivas mininormer för mottagande av asylsökande som under normala förhållanden räcker till för att ge dem en värdig levnadsstandard och jämförbara levnadsvillkor i alla medlemsstater.

(7) En harmonisering av asylsökandes mottagningsvillkor bör bidra till att begränsa asylsökandes sekundära förflyttningar på grund av att villkoren skiljer sig åt.

(8) Levnadsvillkoren för asylsökande bör alltid vara värdiga, men bör förbättras när ansökningarna väl konstaterats vara godtagbara för prövning och inte uppenbart ogrundade.

(9) De rättigheter som följer av mottagningsvillkoren bör bli fler och mer omfattande ju längre förfarandena pågår, förutsatt att längden på förfarandet inte påverkas genom negativt beteende från de asylsökandes sida.

(10) Mottagandet av grupper med speciella behov bör utformas särskilt för att möta dessa behov.

(11) Mottagandet av asylsökande som hålls i förvar bör utformas särskilt för att möta deras behov i denna situation.

(12) För att säkra överensstämmelse med förfarandets minimigarantier, som består av möjlighet att kontakta organisationer och personer som tillhandahåller juridisk rådgivning, bör faktisk tillgång ges till sådana organisationer och personer oberoende av var inkvartering sker.

(13) Juridiska rådgivare för asylsökande, FN:s flyktingkommissariat och relevanta icke-statliga organisationer bör ha tillträde till alla platser där flyktingar inkvarteras.

(14) Möjligheterna att missbruka mottagningssystemet bör minskas genom att det fastställs grunder för när mottagningsvillkoren för asylsökande får inskränkas eller dras in.

(15) Det måste säkerställas att de nationella mottagningssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller mottagning av asylsökande kan fungera effektivt.

(16) Den politiska och sociala synen på asylfrågor hos befolkningen i stort och i lokalsamhällen i synnerhet spelar en avgörande roll för de asylsökandes livskvalitet. Harmoniska förbindelser mellan dessa samhällen och flyktingförkläggningar bör därför främjas.

(17) Det ligger i miniminormernas natur att medlemsstaterna får införa eller bibehålla förmånligare bestämmelser för tredjelandsmedborgare och statslösa personer som söker internationellt skydd i en medlemsstat.

(18) Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv även på förfaranden för att besluta om ansökningar om andra skyddsformer än Genèvekonventionens för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som inte befinns vara flyktingar.

(19) Medlemsstaterna bör föreskriva påföljder vid eventuella överträdelser av de nationella bestämmelser som antas till följd av detta direktiv.

(20) Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas regelbundet.

(21) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 5 i fördraget, kan målet för den planerade åtgärden, nämligen att fastställa miniminormer för mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre uppnås på gemenskapsnivå. Detta direktiv inskränker sig till det minimum som krävs för att nå det målet och går inte utöver vad som är nödvändigt för det syftet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, DEFINITIONER OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att skapa miniminormer för mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

(a) "Genèvekonventionen": Konventionen om flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967.

(b) "Asylansökan": En ansökan genom vilken en tredjelandsmedborgare eller statslös person begär skydd av en medlemsstat och som kan antas ha lämnats in på den grunden att den personen är en flykting i den mening som avses i artikel 1.A i Genèvekonventionen. En ansökan om skydd presumeras vara en asylansökan, om inte personen i fråga uttryckligen begär en annan typ av skydd som det kan ansökas om separat.

(c) "Sökande" eller "asylsökande": En tredjelandsmedborgare eller statslös person som har ansökt om asyl, men vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut. Ett slutligt beslut har fattats när alla möjligheter till omprövning enligt rådets direktiv .../.../EG [om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus] [5] har uttömts.

[5] (KOM(2000) 578 slutlig).

(d) "Familjemedlemmar": Följande personer skall räknas som familjemedlemmar till den asylsökande, förutsatt att familjen bildades redan i ursprungslandet:

(i) maken/makan eller en ogift partner i ett stabilt förhållande, om ogifta par behandlas på samma sätt som gifta enligt lagstiftningen i den medlemsstat där asylansökan lämnas in eller prövas,

(ii) barn till sådana par som avses i (i) eller till den sökande, på villkor att de är ogifta och beroende av honom för sin försörjning, men utan åtskillnad beroende på om de fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats,

(iii) andra familjemedlemmar om de är beroende av den asylsökande för sin försörjning eller har genomgått särskilt traumatiska upplevelser eller behöver särskild läkarvård.

(e) "Medföljande familjemedlemmar": Familjemedlemmar till den asylsökande som befinner sig i samma medlemsstat med avseende på asylansökan.

(f) "Flykting": En person som uppfyller kraven i artikel 1.A i Genèvekonventionen.

(g) "Flyktingstatus": Den rättsliga ställning som en medlemsstat beviljar en person som är flykting och som vistas i denna egenskap inom den medlemsstatens territorium.

(h) "Ordinarie förfarande": Det förfarande som föreskrivs i direktiv .../.../EG [om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus].

(i) "Underåriga utan medföljande vuxen": Personer som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorier utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för dem, så länge de i praktiken inte tas om hand av en sådan person. Det gäller även underåriga som ställts ensamma efter det att de rest in på medlemsstaternas territorium.

(j) "Mottagningsvillkor": Samtliga åtgärder som medlemsstaterna vidtar till förmån för de asylsökande i enlighet med detta direktiv.

(k) "Materiella mottagningsvillkor": Mottagningsvillkor som innefattar inkvartering, mat och kläder och tillhandahålls in natura, i form av penningbidrag eller i form av kuponger samt ett bidrag till dagliga utgifter.

(l) "Kvarhållande i förvar": En medlemsstats kvarhållande av en asylsökande inom ett begränsat område, till exempel ett fängelse eller häkte eller i transitområden på flygplatser, där den sökandes rörelsefrihet begränsas avsevärt.

(m) "Flyktingförläggning": Varje anläggning som används enbart för kollektiv inkvartering av asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar.

(n) "Anläggning för kvarhållande i förvar": Varje anläggning som används för att hysa asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar som är kvarhållna i förvar, innefattat förläggningar där de asylsökandes rörelsefrihet är begränsad till själva anläggningen.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv skall tillämpas på alla tredjelandsmedborgare och statslösa personer, inklusive deras medföljande familjemedlemmar, som lämnar in en asylansökan vid gränsen till eller inom en medlemsstats territorium.

Bestämmelserna i detta direktiv är också tillämpliga när en asylansökan prövas i samband med ett förfarande för att besluta om sökandens rätt att lagligen resa in på en medlemsstats territorium.

2. Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som ges in till medlemsstaternas beskickningar.

3. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv på förfaranden för att besluta om ansökningar om andra skyddsformer än Genèvekonventionens för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som inte befinns vara flyktingar.

Artikel 4

Förmånligare bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller bibehålla förmånligare bestämmelser om mottagningsvillkor för asylsökande, förutsatt att de är förenliga med detta direktiv.

KAPITEL II

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM MOTTAGNINGSVILLKOREN

Artikel 5

Information

1. Medlemsstaterna skall omedelbart efter det att de asylsökande har lämnat in sina ansökningar informera dem och deras medföljande vuxna familjemedlemmar om vilka förmåner de är berättigade till och vilka skyldigheter de skall uppfylla för att komma i åtnjutande av mottagningsvillkoren.

Medlemsstaterna skall se till att de sökande informeras om organisationer och personer som tillhandahåller särskild juridisk rådgivning och om organisationer som kan bistå dem när det gäller tillgängliga mottagningsvillkor, inklusive sådan vård de har rätt till.

2. Medlemsstaterna skall se till att varje medföljande vuxen familjemedlem till en sökande informeras enskilt om rätten att lämna i en separat asylansökan.

3. Medlemsstaterna skall se till att den information som avses i punkt 1 är skriftlig och, så långt möjligt, på ett språk som de sökande förstår.

4. De sökande skall upplysas om vilka språkkurser och program för frivilligt återvändande som finns tillgängliga för dem.

Artikel 6

Dokumentation

1. Medlemsstaterna skall se till att den asylsökande och varje medföljande vuxen familjemedlem omedelbart efter det att en ansökan inlämnats förses med en handling, utfärdad i deras eget namn, som styrker deras rättsliga ställning som asylsökande eller som en medföljande vuxen familjemedlem till den asylsökande. Om innehavaren har rätt att röra sig fritt inom hela eller delar av den aktuella medlemsstatens territorium, skall handlingen även styrka att innehavaren vistas lagligt inom den medlemsstat där asylansökan inlämnats eller prövas. Information om innehavarens rätt till vård och psykologiskt stöd och om dennes ställning på arbetsmarknaden får anges i handlingen.

2. Medlemsstaterna skall se till att underåriga utan medföljande vuxen förses med en handling motsvarande den som anges i punkt 1.

3. Medlemsstaterna skall se till att de handlingar som anges i punkt 1 och punkt 2 gäller eller förnyas fram till dess att ett beslut i asylärendet har meddelats. Medlemsstaterna skall ge möjlighet att förnya handlingens giltighet under hela överklagandeperioden om den sökande överklagar eller om överklagande sker automatiskt med följd att avslaget upphävs tills vidare eller om den sökande har erhållit ett preliminärt beslut om suspensiv verkan.

4. Medlemsstaterna får avstå från att tillämpa denna artikel om prövning av en ansökan sker i samband med ett förfarande för att fastställa den sökandes rätt att lagligen resa in på en medlemsstats territorium.

5. Medlemsstaterna får förse asylsökande med en resehandling om det uppkommer allvarliga humanitära skäl som kräver deras närvaro i en annan medlemsstat.

Artikel 7

Rörelsefrihet

1. Medlemsstaterna skall bevilja asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar individuell rätt att röra sig fritt inom sina territorier eller ett avgränsat område av dessa under de förutsättningar som anges i denna artikel.

2. Medlemsstaterna får inte kvarhålla asylsökande i förvar endast av det skälet att deras asylansökan måste prövas. Medlemsstaterna får dock kvarhålla en asylsökande i syfte att fatta beslut i sådana situationer som anges i artikel [ ] i direktiv .../... EG [om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus].

3. Medlemsstaterna får begränsa de asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars rörelsefrihet till ett visst område inom sina nationella territorier endast om det är nödvändigt för genomföra detta direktiv eller för att möjliggöra skyndsam behandling av asylansökningar.

4. I sådana fall som anges i punkt 3 skall medlemsstaterna ge de asylsökande och deras medföljande vuxna familjemedlemmar möjlighet att erhålla tillfälliga tillstånd att lämna det område där de får vistas av personliga skäl, hälsoskäl eller familjeskäl eller av skäl som har att göra med prövningen av deras ansökan. Beslut om ansökningar om tillfälliga tillstånd skall fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och skall motiveras om de går den sökande emot.

5. Medlemsstaterna skall se till att de sökande kan väcka talan vid domstol mot begränsningar av rörelsefriheten som fastställts i enlighet med punkt 3 och beslut som anges i punkt 4 och att sökande som inte själva har råd med juridiskt bistånd erhåller sådant bistånd kostnadsfritt.

6. Medlemsstaterna får kräva att asylsökande som själva får välja bostadsort skall underrätta behöriga myndigheter om sin aktuella adress och meddela dessa myndigheter om eventuell adressändring så snabbt som möjligt.

Artikel 8

Materiella mottagningsvillkor

Medlemsstaterna skall se till att asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar får del av materiella mottagningsvillkor i enlighet med bestämmelserna i kapitel III.

Artikel 9

Familjer

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att hålla samman familjer inom sina territorier, om de sökande och deras medföljande familjemedlemmar erhåller inkvartering av samma medlemsstat och de berörda sökande så önskar.

Artikel 10

Vård

Medlemsstaterna skall se till att asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar har tillgång till vård och psykologiskt stöd, i enlighet med bestämmelserna i kapitel IV i detta direktiv.

Artikel 11

Hälsoundersökningar

Medlemsstaterna får begära att sökande skall hälsoundersökas. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga organ som utför undersökningarna använder säkra metoder som är förenliga med respekten för den mänskliga värdigheten.

Artikel 12

Underårigas skolgång och utbildning

1. Medlemsstaterna skall se till att underåriga barn till asylsökande och underåriga asylsökande har tillgång till utbildningssystemet på samma villkor som de egna medborgarna så länge ett utvisningsbeslut mot dem eller deras föräldrar inte kan verkställas.

Medlemsstaterna får begränsa sådan tillgång till utbildning till det offentliga utbildningssystemet.

Underårig är den som inte har uppnått laglig myndighetsålder i den medlemsstat där asylansökan lämnats in eller prövas. Medlemsstaterna får inte vägra tillträde till fortsatt skolgång endast på grund av att barnet uppnått laglig myndighetsålder.

2. Tillgång till utbildningssystemet skall ges senast 65 dagar efter det att ansökan inlämnats av den underårige eller av dennes föräldrar.

3. Medlemsstaterna skall se till att de underåriga som avses i punkt 1 erbjuds språkkurser, om bristande kunskaper i medlemsstatens språk omöjliggör normal skolgång.

Artikel 13

Sysselsättning

1. Medlemsstaterna får inte neka de sökande och deras medföljande familjemedlemmar tillträde till arbetsmarknaden under längre tid än sex månader från det att de lämnade in sin ansökan. Medlemsstaterna skall själva fastställa villkoren för tillträde till arbetsmarknaden efter denna period.

2. Tillträdet till arbetsmarknaden får inte dras in enbart på grund av att en ansökan har avslagits, om ett överklagande med suspensiv verkan är under prövning, eller ett beslut har erhållits om att den sökande har rätt att stanna i den medlemsstatdär asylansökan inlämnats eller prövas under den tid ett överklagande av ett negativt beslut prövas.

3. Tillträde till arbetsmarknaden får nekas om det konstateras att sökanden betett sig på det sätt som anges i artikel 22.

Artikel 14

Yrkesutbildning

1. Medlemsstaterna får inte neka de sökande och deras medföljande familjemedlemmar tillgång till yrkesutbildning under längre tid än sex månader från det att de lämnade in sin ansökan. Medlemsstaterna skall själva fastställa villkoren för tillgång till yrkesutbildning efter denna period.

2. Tillgången till yrkesutbildning får inte dras in enbart på grund av att en ansökan har avslagits, om ett överklagande med suspensiv verkan är under prövning eller ett beslut erhållits om att den sökande har rätt att stanna i den medlemsstat där asylansökan inlämnats eller prövas under den tid ett överklagande av ett negativt beslut prövas.

3. Tillgång till yrkesutbildning får nekas om det konstateras att den sökande betett sig på det sätt som anges i artikel 22.

KAPITEL III

MATERIELLA MOTTAGNINGSVILLKOR

Artikel 15

Allmänna bestämmelser

1. Medlemsstaterna skall se till att materiella mottagningsvillkor finns tillgängliga för asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar

(a) under ordinarie förfaranden, förfaranden om upptagande till prövning och påskyndade förfaranden: fram till dess att ett avslag i första instans har meddelats,

(b) under överklagandeförfarandet, om överklagandet av ett beslut om avslag har suspensiv verkan: fram till dess att ett avslag på överklagandet har meddelats, och

(c) när de har meddelats ett beslut om att de får stanna vid gränsen till eller på den medlemsstats territorium där asylansökan inlämnats eller prövas: under den tid som deras överklagande av ett avslag prövas.

2. Medlemsstaterna skall utfärda bestämmelser om materiella mottagningsvillkor för att garantera en levnadsstandard som täcker de asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars behov i fråga om hälsa och välfärd samt tillgodoser deras grundläggande rättigheter.

Medlemsstaterna skall se till att kraven på levnadsstandard även uppfylls för personer med särskilda behov, i enlighet med artikel 23, och för personer som hålls i förvar.

Medlemsstaterna skall se till att denna standard fastställs med hänsyn till förfarandets längd.

3. Materiella mottagningsvillkor får tillhandahållas in natura eller i form av ekonomiska bidrag eller kuponger.

4. Medlemsstaterna får inskränka eller dra in de materiella mottagningsvillkoren tre månader efter det att de sökande och deras medföljande familjemedlemmar har givits tillträde till arbetsmarknaden. I sådana fall skall medlemsstaterna, så länge de sökande och deras medföljande familjemedlemmar inte är självförsörjande, bevilja dem ett matbidrag och tillgång till grundläggande socialvård.

Artikel 16

Inkvartering

1. Inkvartering skall beviljas i en eller flera av följande former:

(a) Anläggningar som upprättats i särskilt syfte att hysa asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar under prövningen av en ansökan, när denna görs i anslutning till ett förfarande för att fastställa de sökandes rätt att lagligen resa in på en medlemsstats territorium.

(b) Flyktingförläggningar.

(c) Privathus, lägenheter eller hotell.

(d) Ett ekonomiskt bidrag eller kuponger som räcker för att ge de sökande möjlighet att finna en bostad på egen hand.

2. Medlemsstaterna skall se till att de sökande och deras medföljande familjemedlemmar som försetts med sådan inkvartering som anges i punkt 1 a, 1 b och 1 c

(a) har tillgång till akutvård, psykologiskt stöd och vård som inte kan uppskjutas,

(b) åtnjuter skydd för sitt familje- och privatliv,

(c) har möjlighet att kommunicera med omvärlden, innefattat åtminstone släktingar, juridiska rådgivare och företrädare för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och relevanta icke-statliga organisationer.

Medlemsstaterna skall se till att de sökande och deras medföljande familjemedlemmar åtnjuter skydd från sexuella övergrepp inom de anläggningar som anges i punkt 1 a och 1 b.

3. Medlemsstaterna skall se till att underåriga barn till asylsökande eller asylsökande som själva är underåriga inkvarteras med sina föräldrar eller med den vuxne familjemedlem som ansvarar för dem enligt lag eller sedvana. Underåriga barn till asylsökande eller asylsökande som själva är underåriga, med vuxna familjemedlemmar med ansvar för dem vilka redan bor i den medlemsstat där asylansökan inlämnats eller prövas, skall ha rätt att bo hos dessa familjemedlemmar under hela sin vistelse i landet.

4. Medlemsstaterna skall se till att flyttning av sökande från en anläggning till en annan sker endast om det är nödvändigt för prövningen av ansökan eller av säkerhetsskäl. Medlemsstaterna skall ge de sökande möjlighet att underrätta sina juridiska rådgivare om förflyttningen och sin nya adress.

5. Personer som arbetar vid flyktingförläggningar skall vara särskilt utbildade eller ha en bakgrund som är särskilt lämplig med hänsyn till de asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars särskilda behov. De skall vara bundna av tystnadsplikt.

6. Medlemsstaterna får låta de asylsökande delta i förvaltningen av materiella resurser och icke-materiella aspekter på livet i förläggningen genom en representativ rådgivande styrelse eller ett råd, som skall ha en jämn könsfördelning.

7. Medlemsstaterna skall se till att de asylsökandes juridiska rådgivare eller ombud och företrädarna för UNHCR och de relevanta icke-statliga organisationerna har tillträde till alla inkvarteringsställen. Detta tillträde får endast begränsas med hänsyn till säkerheten vid förläggningarna och för de asylsökande själva.

8. Inkvartering som avses i punkt 1 a skall vara tillgänglig för de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar om de måste vänta i minst tolv timmar på ett beslut om rätt att resa in på territoriet.

Artikel 17

Totalt bidragsbelopp i form av kontanter eller kuponger

1. Medlemsstaterna skall se till att det totala beloppet i form av bidrag eller kuponger som är avsett att täcka de materiella mottagningsvillkoren är tillräckligt för att undvika att de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar hamnar i fattigdom. I fall där sökande som är berättigade till sådana bidrag eller kuponger, tillåts bo med släktingar eller vänner, får medlemsstaterna bevilja dem 50 % av de bidrag eller kuponger som de har rätt till enligt nationell lagstiftning som tillämpas i enlighet med detta direktiv.

2. Medlemsstaterna får besluta att inte utbetala ett bidrag för dagliga utgifter när asylsökande hålls i förvar.

Artikel 18

Klagomål och tvister rörande de materiella mottagningsvillkoren

Medlemsstaterna skall se till att de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar har tillgång till ett oberoende kontor som kan höra klagomål och lösa tvister rörande de materiella mottagningsvillkor för föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17.

Artikel 19

Bidrag från de asylsökande

1. Medlemsstaterna får begära att sökande som har ekonomiska förutsättningar bidrar till utgifterna för sina materiella mottagningsvillkor eller täcker hela kostnaden. Beslut om att de materiella mottagningsvillkoren inte skall vara kostnadsfria skall fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och innefatta en motivering.

2. Medlemsstaterna skall se till att de asylsökande kan väcka talan vid domstol mot beslut som anges i punkt 1 och att de därvid har tillgång till juridiskt bistånd.

KAPITEL IV

VÅRD OCH PSYKOLOGISKT STÖD

Artikel 20

Vård och psykologiskt stöd under ordinarie förfaranden

1. Medlemsstaterna skall se till att de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar har tillgång till primärvård som tillhandahålls av allmänpraktiserande läkare, psykologiskt stöd och vård som inte kan uppskjutas

(a) under det ordinarie förfarandet: fram till dess att ett avslagsbeslut i första instans har meddelats,

(b) under överklagandeförfarandet, om ett överklagande av ett beslut om avslag i ett ordinarie förfarande har suspensiv verkan: fram till dess att ett negativt avgörande har meddelats i överklagandeärendet, och

(c) när de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar har meddelats ett beslut om att de får stanna vid gränsen till eller på den medlemsstats territorium där asylansökan inlämnats eller prövas under den tid som deras överklagande av ett avslag inom ramen för ett ordinarie förfarande prövas.

2. Medlemsstaterna skall i de situationer som anges i punkt 1 tillgodose de särskilda behoven för asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar som är gravida, underåriga, psykiskt sjuka, funktionshindrade eller offer för våldtäkt eller andra former av könsrelaterat våld.

3. Medlemsstaterna skall i de situationer som anges i punkt 1 fastställa villkor för de asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars tillgång till vård som förebygger att en redan ådragen sjukdom förvärras.

4. Medlemsstaterna får i de situationer som anges i punkt 1 begära att sökande som har ekonomiska förutsättningar bidrar till kostnaderna för sin vård eller sitt psykologiska stöd eller täcker hela kostnaden. Beslut om att dessa typer av vård inte skall vara kostnadsfria skall fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och innefatta en motivering.

5. Medlemsstaterna skall se till att de asylsökande har rätt att väcka talan vid domstol mot beslut som anges i punkt 4 denna artikel och att de därvid har tillgång till juridiskt bistånd.

Artikel 21

Vård och psykologiskt stöd under andra förfaranden

1. Medlemsstaterna skall se till att asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar har tillgång till akutvård och psykologiskt stöd samt vård som inte kan uppskjutas under förfaranden om upptagande till prövning och påskyndade förfaranden, och under prövningen av deras ansökningar om denna görs i anslutning till ett förfarande för att fastställa de sökandes rätt att lagligen resa in på en medlemsstats territorium.

2. Medlemsstaterna skall i de situationer som anges i punkt 1 tillgodose de särskilda behoven för asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar som är gravida, underåriga, psykiskt sjuka, funktionshindrade eller offer för våldtäkt eller andra former av könsrelaterat våld.

3. Medlemsstaterna skall i de situationer som anges i punkt 1 fastställa villkor för asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars tillgång till vård som förebygger att en redan ådragen sjukdom förvärras.

4. Om ett beslut om att avvisa en ansökan eller anse den som uppenbart ogrundad inte har fattats inom 65 arbetsdagar från det att ansökan lämnades in, skall medlemsstaterna se till att de asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar har samma tillgång till vård som under det ordinarie förfarandet.

5. Om ett beslut i ett överklagandeärende inte har fattats inom 65 arbetsdagar från det att en underrättelse om överklagande lämnades i ett förfarande om upptagande till prövning eller ett påskyndat förfarande, skall medlemsstaterna se till att de asylsökande och medföljande familjemedlemmar har samma tillgång till vård som under det ordinarie förfarandet.

6. Medlemsstaterna får begära att sökande som har ekonomiska förutsättningar bidrar till kostnaderna för sin vård eller sitt psykologiska stöd eller täcker hela kostnaden. Beslut om att dessa typer av vård inte skall vara kostnadsfria skall fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och innefatta en motivering.

7. Medlemsstaterna skall se till att de asylsökande har rätt att väcka talan vid domstol mot beslut som anges i punkt 6 denna artikel och att de därvid har tillgång till juridiskt bistånd.

KAPITEL V

INSKRÄNKNING ELLER INDRAGNING AV MOTTAGNINGSVILLKOREN

Artikel 22

Inskränkning eller indragning av mottagningsvillkoren på grund av negativt beteende

1. Medlemsstaterna får inskränka eller dra in mottagningsvillkoren i följande fall:

(a) Om en asylsökande har försvunnit eller, utan rimliga skäl, har underlåtit att uppfylla sin anmälningsplikt eller att följa uppmaningar att tillhandahålla information eller komma till en personlig intervju angående asylförfarandet under minst 30 arbetsdagar. Om den saknade asylsökande spåras upp eller frivilligt anmäler till relevant myndighet efter den perioden, skall det fattas ett motiverat beslut baserat på orsakerna till försvinnandet angående återinförande av vissa eller alla av de ovan nämnda mottagningsvillkoren. Mottagningsvillkor som är beroende av längden på förfarandet skall inte beviljas.

(b) Om den sökande drar tillbaka sin ansökan.

(c) Om den sökande har undanhållit sina ekonomiska resurser och därför utan rätt fått del av de materiella mottagningsvillkoren.

(d) Om den sökande anses som ett hot mot den nationella säkerheten eller om det finns allvarliga skäl att anta att den sökande har begått en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten, eller om det under prövningen av asylansökan framkommer allvarliga och påtagliga skäl för att anta att artikel 1.F i Genèvekonventionen kan vara tillämplig på den sökande.

2. Medlemsstaterna får inskränka eller dra in de materiella mottagningsvillkoren i följande fall:

(a) Om en asylsökande eller en medföljande familjemedlem vid upprepade tillfällen har uppträtt våldsamt eller hotfullt mot personer som tjänstgör vid flyktingförläggningar eller mot personer som bor på förläggningarna.

(b) Om en asylsökande eller en medföljande familjemedlem inte följer ett beslut om att de skall hålla sig på en viss plats som fastställts av relevant myndighet.

3. Medlemsstaterna får inskränka de materiella mottagningsvillkoren om en sökande hindrar underåriga som sökanden ansvarar för från att gå i skolan eller delta i enskild undervisning inom ramen för ordinarie skolundervisning.

4. Beslut om att inskränka eller dra in mottagningsvillkoren i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 skall grundas uteslutande på den berörda personens personliga uppträdande och på proportionalitetsprincipen. Medlemsstaterna skall se till att sådana beslut fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och att de innefattar en motivering.

5. Medlemsstaterna skall se till att de sökande har rätt att väcka talan vid domstol mot beslut som anges i denna artikel och att sökande som inte själva har råd med juridiskt bistånd erhåller sådant bistånd kostnadsfritt.

6. Akutvård och vård som inte kan uppskjutas får inte inskränkas eller dras in.

KAPITEL VI

PERSONER MED SÄRSKILDA BEHOV

Artikel 23

Allmän princip

1. Medlemsstaterna skall i den nationella lagstiftningen för genomförande av bestämmelserna i kapitel 3, 4 och 5 om materiella mottagningsvillkor, psykologiskt stöd och vård beakta den speciella situationen för personer med särskilda behov som underåriga, underåriga utan medföljande vuxen, funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående kvinnor som i ursprungslandet utsatts för betydande laglig könsdiskriminering, ensamstående föräldrar med underåriga barn, offer för sexuella övergrepp eller sexuellt utnyttjande.

2. Punkt 1 skall endast tillämpas på personer som befunnits ha särskilda behov efter en individuell utvärdering av deras situation.

Artikel 24

Underåriga

1. Barnets bästa skall komma i första hand när medlemsstaterna genomför bestämmelser som gäller underåriga i detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall se till att underåriga som varit utsatta för någon form av övergrepp, försummelse, utnyttjande, tortyr eller grym, inhuman och förnedrande behandling eller som har drabbats av väpnade konflikter ges tillgång till rehabilitering. För att underlätta återhämtning och återintegrering skall lämpligt psykologiskt stöd göras tillgängligt och kvalificerad psykologisk rådgivning tillhandahållas när så behövs.

Artikel 25

Underåriga utan medföljande vuxen

1. Medlemsstaterna skall se att det så snabbt som möjligt utses en vårdnadshavare för varje underårig utan medföljande vuxen, med uppgift att se till att den underårige får sina behov tillgodosedda vid genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv. Behöriga sociala myndigheter skall utföra regelbundna utvärderingar.

2. Underåriga utan medföljande vuxen som lämnar in en asylansökan skall från den tidpunkt då de tillåts resa in på territoriet fram till dess att de måste lämna den medlemsstat där asylansökan inlämnats eller prövas placeras i följande prioriteringsordning

(a) hos vuxna familjemedlemmar,

(b) hos en fosterfamilj,

(c) i förläggningar som utformats särskilt för mottagande av underåriga, eller

(d) i annan typ av inkvartering med lämpliga förhållanden för underåriga.

Syskon skall hållas samman. Underåriga skall byta inkvartering så sällan som möjligt.

3. Om det ligger i barnets intresse skall medlemsstaterna försöka att spåra familjemedlemmar till underåriga utan medföljande vuxen så snabbt som möjligt. I situationer som kan vara livshotande eller integritetskränkande för den underårige eller dennes familj, särskilt om familjen har stannat i ursprungslandet, är det viktigt att se till att insamling, behandling och spridning av sådan information sker konfidentiellt, för att inte riskera deras säkerhet.

4. Personal som arbetar med underåriga utan medföljande vuxen skall erhålla lämplig utbildning om barnens behov.

Artikel 26

Offer för tortyr och organiserat våld

Medlemsstaterna skall se till att offer för tortyr eller organiserat våld, våldtäkt, annat könsrelaterat våld eller andra grova våldshandlingar om nödvändigt inkvarteras i särskilda anläggningar för traumatiserade människor eller har tillgång till särskilda rehabiliteringsprogram. Särskild psykiatrisk vård skall om nödvändigt tillhandahållas personer som lider av posttraumatisk stress.

KAPITEL VII

ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBÄTTRA MOTTAGNINGSSYSTEMENS EFFEKTIVITET

Artikel 27

Samarbete

1. Med avseende på det administrativa samarbete som krävs för att genomföra detta direktiv, skall var och en av medlemsstaterna utse en nationell kontaktpunkt och meddela dennas adress till kommissionen, som i sin tur vidarebefordrar den till övriga medlemsstater. Medlemsstaterna skall i samarbete med kommissionen vidta alla nödvändiga åtgärder för att skapa ett direkt samarbete, som även omfattar ömsesidiga besök och utbyte av information mellan behöriga myndigheter.

2. Medlemsstaterna skall regelbundet och med minsta möjliga dröjsmål informera kommissionen om antalet personer, uppdelade efter kön och ålder, som omfattas av mottagningsvillkoren och tillhandahålla fullständiga uppgifter om typ, beteckning och format på de handlingar som föreskrivs i artikel 6.

Artikel 28

Samordning

Medlemsstaterna skall se till att det finns samordning mellan behöriga myndigheter och andra aktörer, inklusive icke-statliga organisationer som på nationell eller lokal nivå deltar i mottagandet av asylsökande i enlighet med detta direktiv.

Artikel 29

Lokalsamhällen

Medlemsstaterna skall se till att det vidtas lämpliga åtgärder för att främja harmoniska förbindelser mellan lokalsamhällen och de flyktingförläggningar som finns inom deras områden, i syfte att förebygga rasisitiska dåd, könsdiskriminering och främlingsfientlighet riktad mot asylsökande.

Artikel 30

Styrning, tillsyn och kontrollsystem

Medlemsstaterna skall föreskriva regler om styrning, tillsyn och kontroll av nivån på mottagningsvillkoren för att säkerställa att

a) mottagningsvillkoren ligger på samma nivå inom det nationella mottagningssystemet,

b) det råder jämförbar standard mellan olika anläggningar, och

c) det finns adekvat utbildning för personalen i fråga.

Dessa regler skall även innehålla bestämmelser om det kontor som föreskrivs i artikel 18, om regelbundna inspektioner samt riktlinjer för nivåerna på mottagningsvillkor och åtgärder för att rätta till eventuella brister i mottagningssystemet.

Artikel 31

Personal och resurser

1. Medlemsstaterna skall genom lämpliga åtgärder se till att myndigheter och andra organisationer som ansvarar för genomförandet av detta direktiv har erhållit tillräcklig utbildning med hänsyn till både manliga och kvinnliga asylsökande och deras medföljande familjemedlemmar.

2. Medlemsstaterna skall anslå de resurser som behövs i anknytning till de nationella bestämmelser som antagits för genomförandet av detta direktiv.

Kapitel VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Icke-diskriminering

Medlemsstaterna skall tillämpa bestämmelserna i detta direktiv på asylsökande, utan diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska egenskaper, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åsikter, tillhörighet till en nationell minoritet, egendom, födelseort, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Artikel 33

Rapportering

Senast den 31 december 2004 skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna och föreslå eventuella ändringar som krävs.

Medlemsstaterna skall senast den 30 juni 2004 sända kommissionen all information som behövs för att utarbeta denna rapport, inklusive sådana statistiska uppgifter som anges i artikel 27.2 och resultaten av de åtgärder som föreskrivs i artikel 29.

Efter det att rapporten lagts fram, skall kommissionen minst en gång vart femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna.

Artikel 34

Påföljder

Medlemsstaterna skall föreskriva påföljder för överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av detta direktiv och skall vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder genomförs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag som anges i artikel 35, och alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt.

Artikel 35

Införlivande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2002. De skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de lagar och andra författningar som antas inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 36

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 37

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

Politikområde: RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR

Verksamhet: Asyl och invandring

Åtgärdens beteckning: Förslag till rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna

1. BERÖRDA BUDGETPOSTER

A0 7030 (möten)

2. ALLMÄNNA UPPGIFTER

2.1. Sammanlagda anslag för åtgärden (avsnitt B): ... miljoner euro inom ramen för åtagandebemyndiganden

2.2. Tillämpningsperiod:

2001(juni)-2006

2.3. Flerårig total uppgiftsberäkning:

a) Förfalloplan för åtagandebemyndiganden/betalningsbemyndiganden (finansiellt stöd) (se punkt 6.1.1)

miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

b) Tekniskt och administrativt stöd och stödutgifter (se punkt 6.1.2)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

c) Total budgetkonsekvens i form av personalutgifter och andra administrativa utgifter (se punkterna 7.2 och 7.3)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2.4. Förenlighet med den ekonomiska planeringen och budgetplanen

| | Förslaget är förenligt med gällande ekonomisk planering

2.5. Påverkan på inkomsterna [6]:

[6] Ytterligare upplysningar finns i den separata vägledningen.

| | Inkomsterna påverkas inte (gäller tekniska aspekter på genomförandet av en åtgärd)

Obs.: den metod som använts för att beräkna påverkan på inkomsterna skall redovisas närmare på ett separat blad som bifogas denna finansieringsöversikt.

>Plats för tabell>

(Om flera budgetrubriker påverkas skall varje rubriks nummer anges i tabellen.)

3. BUDGETSPECIFIKATIONER

>Plats för tabell>

4. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 63.1 b i EG-fördraget

5. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN OCH SKÄL FÖR ÅTGÄRDEN

5.1. Behovet av gemenskapsåtgärder [7]

[7] Ytterligare upplysningar finns i den separata vägledningen.

5.1.1. Mål

Målet med detta direktiv är att skapa miniminormer på gemenskapsnivå för mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna.

Förslaget är ett initiativ om asylfrågor som gemenskapen tagit i syfte att uppnå ett gemensamt europeiskt asylsystem. I kommissionens meddelande från 2000 om asyl anges att behovet av att harmonisera mottagningsvillkoren har två huvudsyften (ge asylsökande en likvärdig levnadsstandard i hela gemenskapen och undvika vidareflyttning) och att det, förutsatt att det planerade målet har uppnåtts, i en andra fas kommer att bli nödvändigt att vidta ytterligare steg för att standardisera mottagandet i medlemsstaterna.

5.1.2. Förhandsutvärdering

Ej tillämplig

5.1.3. Åtgärder som vidtagits som följd av en efterhandsutvärdering

Ej tillämplig

5.2. Planerad verksamhet och villkor för finansiering via budgeten

Kommissionen avser att inrätta en kontaktkommitté för detta direktiv.

Skälen för att inrätta denna kommitté är följande. För det första skall kommittén hjälpa medlemsstaterna att genomföra miniminormerna med framförhållning och under samordnade former. För det andra skall den vara ett forum för medlemsstater som tillsammans vill gå längre än miniminormerna under denna fas av harmoniseringsarbetet. För det tredje är den tänkt att undanröja svårigheter och skapa de nödvändiga förutsättningarna för att uppnå det mål som Europeiska rådet satte upp i Tammerfors.

Därmed skulle kommittén kunna bidra till ytterligare tillnärmning av asylpolitiken och bana väg för en övergång från miniminormer för mottagande till mottagningssystem som är mer lika varandra, om detta skulle visa vara ett nödvändigt eller ett viktigt steg mot ett gemensamt europeiskt asylsystem.

Under perioden fram till den 31 december 2003 kommer kontaktkommittén att mötas tre gånger per år för att förbereda införlivandet av direktivet och därefter två eller tre gånger om året för att underlätta samråd mellan medlemsstaterna om kompletterande normer etc.

5.3. Genomförandebestämmelser

Ej tillämplig

6. BUDGETKONSEKVENSER

6.1. Totala budgetkonsekvenser för avsnitt B (för hela programperioden)

(De beräkning som ligger till grund för nedanstående tabell skall redovisas genom uppdelningen i tabell 6.2.)

6.1.1. Finansiellt stöd

Åtagandebemyndiganden, miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

6.2. Kostnadsberäkning per åtgärd för avsnitt B (för hela programtiden) [8]

[8] Ytterligare upplysningar finns i den separata vägledningen.

(Om det i en övergripande åtgärd ingår flera konkreta insatser skall det för var och en av dessa redovisas detaljer som gör det möjligt att bedöma omfattning och kostnad för genomförandet).

Åtaganden i miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

Redogör vid behov för beräkningsmetoderna

7. EFFEKTER PÅ PERSONALRESURSER OCH ADMINISTRATIVA UTGIFTER

7.1. Personalbehov för åtgärden

>Plats för tabell>

7.2. Total budgetkonsekvens av ytterligare personalbehov

>Plats för tabell>

Beloppen avser total utgifter för tolv månader.

7.3. Övriga administrativa utgifter till följd av åtgärden

>Plats för tabell>

Beloppen avser totala utgifter för tolv månader.

(1) Ange typ av kommitté samt vilken av de två kategorierna den tillhör.

I. Totalbelopp/år (tabell 7.2 + 7.3)

II. Varaktighet

III. Totalkostnad för åtgärden (I x II) // 29 250 euro

6 år

175 500 euro

8. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING

8.1. Metod för uppföljning

Ej tillämplig

8.2. Planerad form och tidsplan för utvärderingar

Ej tillämplig

9. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

Ej tillämplig