52001IE0042

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke"

(2001/C 123/05)

Den 13 juli 2000 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande om "Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke".

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 10 januari 2001. Föredragande var María Candelas Sánchez Miguel.

Vid sin 378:e plenarsession den 24-25 januari 2001 (sammanträdet den 24 januari 2001) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande enhälligt.

1. Inledning

1.1. Detta yttrande syftar till att stödja kommissionens beslut från maj 2000 att inte ändra det nuvarande systemet för konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke, vilket delvis motiveras av att det är nödvändigt att skydda europeiska varor och tjänster som identifieras genom sina varumärken.

1.2. Varumärken ingår i lagstiftningen på den industriella och immateriella äganderättens område. På Europanivå har diskussionen om varumärken koncentrerats dels på Europeiska gemenskapens anslutning till Madridprotokollet, dels på systemet för konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke.

1.3. Den nuvarande gemenskapslagstiftningen(1) på immaterialrättens område (mönsterskydd, registrerade varumärken, upphovsrätt och närliggande rättigheter) föreskriver principen om konsumtion av varumärkesrätt. Syftet med detta system är att garantera fri rörlighet för varor inom EU, och det innebär att innehavaren av ett varumärke kan förbjuda import av produkter av detta märke som först har saluförts utanför EU.

1.4. Kommissionen lade i november 1999 fram ett arbetsdokument som skulle tjäna som grundval för framtida detaljerade diskussioner, när den expertgrupp som utsetts av medlemsstaterna på uppmaning av rådet skulle diskutera EU:s inställning till en eventuell ändring av det nuvarande systemet för konsumtion av varumärkesrätt.

1.5. Under rådets (inre marknaden) möte den 25 maj 2000 diskuterade ministrarna sina meningsskiljaktigheter med utgångspunkt i resultaten av de diskussioner som just hållits på expertgruppsnivå. Under detta rådsmöte informerade kommissionsledamoten Frederik Bolkestein medlemsstaternas ministrar om att kommissionen beslutat att inte ändra det nuvarande systemet för konsumtion av varumärkesrätt.

1.6. Detta system infördes på begäran av Europaparlamentet, genom artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 40/94 och artikel 7 i rådets direktiv 89/104/EEG.

2. Allmänna kommentarer: argument för och emot en ändring av systemet för konsumtion av varumärkesrätt

2.1. NERA-undersökningen

2.1.1. I november 1998 gav kommissionen National Economic Research Associates (NERA), SJ Berwin & Co och IFF Research i uppdrag att göra en undersökning om vilka följder valet av system för konsumtion av rättigheter får på varumärkesområdet.

2.1.2. Huvudsyftet med denna undersökning var att se vilka de ekonomiska följderna för EU kan bli av en eventuell ändring av systemet för konsumtion av varumärkesrätt. I undersökningen analyserade man hur konsumtionssystemen (gemenskapens och det internationella) kunde påverka priser och handelsvolym, produkt- och marknadsstrukturer, konsumenterna och makroekonomiska indikatorer som sysselsättning.

2.1.3. I undersökningen drogs den slutsatsen att endast parallellimportörerna och transportsektorn verkligen skulle gynnas om gemenskapens konsumtionssystem byttes ut mot ett internationellt system. De nationella importörerna/exportörerna och tillverkarna skulle drabbas hårdast.

2.1.4. En systemändring skulle innebära en nästan omärklig prissänkning för konsumenterna (mellan 0 och 2 procent). Undersökningen visade även att den inledande prissänkningen förmodligen skulle försvinna på lång sikt.

2.1.5. Undersökningen innebar inte någon kvantifiering av den sysselsättningsminskning som en systemändring skulle kunna innebära, men den visade att jobb förmodligen skulle försvinna hos de "nationella" produktleverantörerna, samtidigt som det skulle uppstå nya hos de "utländska".

2.1.6. Andra slutsatser i undersökningen visar också att en ändring av gemenskapens konsumtionssystem även skulle påverka produkternas kvalitet och konsumenternas tillgång till produkter och service.

2.2. Den offentliga hearingen

2.2.1. Den 28 april 1999 anordnade kommissionen en offentlig hearing. 180 företrädare för olika intressegrupper deltog, däribland innehavare av varumärken inom olika branscher, konsumenter, parallellhandlare och detaljhandlare.

2.2.2. Under hearingen framfördes såväl argument för en ändring som argument för att behålla gemenskapens nuvarande system för konsumtion av varumärkesrätt.

- Argumenten för att behålla gemenskapens nuvarande system gick ut på att ett internationellt system för konsumtion av varumärkesrätt skulle medföra att de rättigheter som är knutna till ett varumärke fick lägre ekonomiskt värde, och detta skulle inverka negativt på forskningen, minska investeringarna och därmed ge högre arbetslöshet.

- Ett annat argument mot ett internationellt system som framfördes av flera deltagare var att det finns nära band mellan parallellhandeln och piratindustrin.

- Argumenten för att ändra det nuvarande systemet stöder sig huvudsakligen på att de europeiska konsumenterna skulle gynnas av lägre priser (0-2 procent enligt NERA-undersökningen).

- Möjligheten till ett bredare produktutbud var ett annat argument från dem som försvarade det internationella konsumtionssystemet.

2.3. Expertgrupperna i rådet

2.3.1 Kommissionen har hållit många möten med medlemsstaterna och de berörda parterna. Två möten med experter från medlemsstaterna har hållits med utgångspunkt i det arbetsdokument kommissionen utarbetade i november 1999.

2.3.2. ESK stöder i synnerhet följande argument som förts fram av de nationella experterna:

- Införande och användning av ny teknik, exempelvis elektronisk handel, kan göra att konsumenterna får tillgång till ett större utbud med billigare produkter. I detta sammanhang blir en ändring av det nuvarande konsumtionssystemet mindre relevant.

- I många fall skyddas produkterna inte endast genom varumärkena, utan genom flera olika immateriella rättigheter (industriellt mönsterskydd). Ett internationellt konsumtionssystem skulle därför endast beröra ett mindre antal sektorer och på ett begränsat sätt.

- Varumärken som registrerats i Europa regleras av direktiv 89/104/EEG (nationella varumärken) och förordning (EG) nr 40/94 (gemenskapsvarumärken). Det är nödvändigt att systemen för konsumtion av rättigheter är desamma för både nationella varumärken och gemenskapsvarumärken. Två olika system skulle skapa förvirring på marknaden och bland konsumenterna, särskilt när frågan är om en produkt av ett visst märke saluförts på laglig väg eller ej.

2.4. Följderna av en eventuell ändring av systemet

2.4.1. Följderna för gemenskapslagstiftningen

2.4.1.1. I första hand och som en förutsättning, anser kommittén att det är oundgängligt att systemen för konsumtion av varumärkesrätt är ett och samma för nationella varumärken och gemenskapsvarumärken. Det är viktigt att beakta att man inte kan garantera en ändring av konsumtionssystemet i de båda lagtexter som reglerar detta område (direktivet om nationella varumärken och förordningen om gemenskapsvarumärken), eftersom direktivet kan ändras med kvalificerad majoritet i rådet, medan en ändring av förordningen kräver enhällighet.

2.4.1.2. Vissa medlemsstater skulle förmodligen motsätta sig en ändring av förordningen. Följden skulle då bli att det fanns två olika system för konsumtion av varumärkesrätt, och detta skulle leda till förvirring på marknaden och bland konsumenterna. Å andra sidan bidrar gemenskapens konsumtionssystem till integration av den inre marknaden. Ett internationellt konsumtionssystem skulle kunna missgynna de europeiska företagen eftersom en liknande integrationsprocess ännu inte har ägt rum på internationell nivå. Särskilt hårt skulle de små och medelstora företagen drabbas, eftersom de ingår i det nationella varumärkessystemet på grund av att kostnaderna är lägre där.

2.4.2. Följderna för de övriga immateriella rättigheterna

2.4.2.1. Registrerade varumärken är endast en liten del i den totala lagstiftningen på den industriella och immateriella äganderättens område. I praktiken omfattas de flesta produkterna av en uppsättning rättigheter som omfattar industriell äganderätt, registrerade varumärken, patent, kopieringsrättigheter och mönster. Det är alltså ovanligt att ett registrerat varumärke är den enda immateriella rättighet som skyddar en produkt. När det till exempel gäller en cd-skiva med musik, skyddas musiken genom upphovsrätt, tekniken genom patent och märket genom rättigheter som är knutna till ett varumärke.

2.4.2.2. Man måste räkna med att lagstiftningsprocesser som gäller immateriell och industriell äganderätt är komplexa och tar lång tid. Den europeiska debatten om mönster inleddes 1993 och är ännu inte avslutad. Som kommissionen nyligen konstaterat(2) skulle en ändring av systemet för konsumtion av rättigheter som är knutna till varumärken inte påverka marknaden i någon större utsträckning, eftersom de flesta produkterna omfattas av ett antal immateriella rättigheter. Kommissionen anser inte att det är befogat att införa ett internationellt konsumtionssystem för alla immateriella rättigheter.

2.4.3. Följderna för den ekonomiska tillväxten i Europa

2.4.3.1. En ändring av gemenskapens konsumtionssystem skulle på lång sikt kunna förhindra investeringar i nya produkter, eller till och med leda till att innehavare av registrerade varumärken drog tillbaka produkter som redan etablerats på marknaden eftersom dessa inte stod sig i konkurrensen mot importerade produkter.

2.4.3.2. Å andra sidan kan det hända att innehavare av varumärken beslutar sig för att dra in på service eller andra produktkvaliteter som parallellimportörerna inte erbjuder de europeiska konsumenterna eftersom de inte omfattas av gemenskapslagstiftningen.

2.4.3.3. Gemenskapens system för konsumtion av varumärkesrätt svarar mot behovet av att ytterligare integrera den inre marknaden. Ett internationellt system skulle innebära att de europeiska företagen måste konkurrera på dåliga villkor, eftersom denna integrationsprocess ännu inte har ägt rum på internationell nivå. Produkter från tredje land får tillgång till marknaden på villkor som skiljer sig mer åt än inom EU.

2.4.3.4. Den inre marknaden har medfört ekonomisk integration och prisutjämning på EU-nivå. Dessa villkor gäller dock inte på världsmarknaden. De länder som omfattas av WTO utgör inte en tullunion eller ekonomisk union som EU, eller ens ett frihandelsområde. Många tullhinder och andra hinder kvarstår fortfarande mellan dessa länder, liksom skillnader i ekonomierna, rättssystemen, graden av rikedom och utveckling, kontroller och reglering.

2.4.3.5. Förutom de följder ett en ändring av systemet skulle få för de europeiska producenterna, måste man ta hänsyn till produkternas saluförings- och distributionskanaler, särskilt när det gäller specialiserad handel och tullfrihet. I dag ger tullfrihetssystemen de europeiska konsumenterna tillgång till kvalitetsprodukter med klara kännetecken. En ändring av systemet skulle skapa förvirring bland de europeiska konsumenterna, som skulle kunna hitta en produkt med ett välkänt varumärke som dock inte har de förväntade kvaliteterna.

2.4.3.6. En annan fråga som rör den inre marknaden är risken för förfalskning och pirattillverkning av produkter från tredje land. I enlighet med bestämmelserna i grönboken om varumärkesförfalskning och pirattillverkning(3) och det meddelande som utarbetades som en uppföljning av denna, är det i detta sammanhang lämpligt att beakta följande:

- Dessa produkter påverkar den europeiska ekonomin negativt.

- Det finns en risk för att parallellimportens distributionskanaler används för dessa produkter.

- Det är nödvändigt att de insatser kommissionen gör för att utveckla grönboken är konsekventa.

2.4.3.7. Skillnaderna i administrativa villkor och arbetskostnader kan påverka parallellhandelns kostnader. Gemenskapspolitiken har lett till att dessa skillnader inte finns inom EU, en situation som inte har någon motsvarighet på internationell nivå.

3. Motiv för att stödja det nuvarande systemet för konsumtion av varumärkesrätt

3.1. Konsumenterna

3.1.1. Kommittén anser att dagens europeiska konsumenter förutom konkurrenskraftiga priser kräver en viss kvalitetsnivå och service, vilket erkänns i gemenskapslagstiftningen. Men framför allt vill de betala för det de tror att de får. Ibland använder varumärkesproducenter sig av olika modeller och smaker för olika kundkategorier. Exempelvis är de populäraste europeiska tandkrämerna de med mintsmak, medan de som är populärast i Indonesien smakar kryddnejlika. Ett annat exempel är försäljningen av smörjolja för motorer, vars komponenter kan variera efter det klimat som konsumenterna använder oljan i.

3.1.2. Tillgång till produkter som inte är utformade med utgångspunkt i europeiska klimatförhållanden och tekniska villkor kan äventyra de europeiska konsumenternas säkerhet. Här är det viktigt att framhålla de följder som parallellimporten av läkemedelsprodukter kan få för européernas hälsa, med tanke på att den europeiska läkemedelsbranschen är omgärdad av kontroller som är en garanti för konsumenternas hälsa.

3.1.3. Utbud: Det nuvarande systemet för konsumtion av varumärkesrätt garanterar att produkter av alla slag, och inte bara de mest efterfrågade, finns tillgängliga. På så vis erbjuder en jeansförsäljare alla storlekar, och inte bara de som passar den största gruppen inom befolkningen.

3.1.4. Service: Producenterna erbjuder de europeiska konsumenterna en service som de inte har tillgång till när de köper parallellimporterade produkter. Det kan vara så att en TV-apparat som har köpts från en icke-officiell leverantör inte omfattar någon installationsservice eller garanti mot fel. Ofta är även bruksanvisningarna till importerade produkter skrivna på det språk som talas i det land där parallellimportören har köpt produkten, i stället för på konsumentens eget språk.

3.1.5. Förfalskning och pirattillverkning: De kanaler som används för parallellimportörer är ofta desamma som används för piratkopior. Ett internationellt system för konsumtion av varumärkesrätt kan leda till att antalet piratkopior inom EU ökar, och dessa produkters skadliga inverkan på en välfungerande inre marknad bekräftades genom svaren på grönboken. Som påpekats ovan i punkt 2.4.3.6 slår de negativa effekterna på Europas ekonomiska tillväxt även mot konsumenterna, eftersom det är de som importerar dessa produkter som skall följa gemenskapsbestämmelserna. Det är även viktigt att framhålla de allvarliga följder som förfalskning och pirattillverkning kan få för konsumentskyddet, folkhälsan och den allmänna säkerheten. Om vi tar med i beräkningen att vissa förfalskade produkter/piratkopior används dagligen blir riskerna oroväckande. Bland de mest intressanta fall av varumärkesförfalskning som kommissionen upptäckte under 1999(4) återfinns 530000 tandborstar och 21 ton ris och energidryck. Produkternas kvalitet och ursprung undgår helt de kontroller som EU:s och medlemsstaternas myndigheter gör.

3.1.6. Priser: De som försvarar parallellhandeln använder prisminskningen nästan som enda argument. Redan NERA:s undersökning visade att denna prisminskning är närmast obefintlig (mellan 0 och 2 procent), och att den helt kan försvinna på lång sikt. En annan uppgift som NERA tog fram i sin undersökning är att producenterna förlorar upp till 35 procent av sina inkomster, vilket skulle medföra att investeringarna i forskning och utveckling av europeiska produkter minskade. Å andra sidan måste de europeiska producenterna göra ständiga innovationer för att kunna konkurrera och ge konsumenterna mervärde. Detta mervärde finns i allt högre grad i varumärkets "immateriella" innehåll (antingen en teknisk innovation eller ny design), varför det blir allt viktigare att skydda den immateriella äganderätten.

3.2. Gemenskapslagstiftning

3.2.1. Om det nuvarande systemet för konsumtion av varumärkesrätt behålls, innebär det inte någon ändring av gemenskapslagstiftningen om registrerade varumärken eller någon annan industriell eller immateriell äganderätt (förordningar och direktiv).

3.3. Den inre marknaden

3.3.1. Gemenskapens system för konsumtion av varumärkesrätt är en naturlig del av den inre marknaden, där hindren för den fria rörligheten för varor och arbetstagare avskaffas och medlemsstaternas ekonomier konvergerar.

3.3.2. EU:s konkurrensregler är till för att förhindra eventuell begränsning av marknadsintegrationen, bland annat en begränsning av konsumenternas frihet att handla vad de vill och var de vill inom EU. De företag som känner sig hotade eller diskriminerade inför fall av dominerande ställning på marknaden får genom EU:s konkurrensregler möjlighet att lämna in klagomål om detta.

3.3.3. Gemenskapens nuvarande system för konsumtion av varumärkesrätt ger producenterna och leverantörerna garantier när det gäller investeringar i forskning och utveckling av nya produkter.

3.4. Handelsförbindelser med tredje land

3.4.1. Först och främst måste man ta hänsyn till att gemenskapens system för konsumtion av varumärkesrätt är en naturlig del av den inre marknaden, som medlemsstaternas ekonomier anpassas till och som skall innebära att alla hinder för fri rörlighet för varor avskaffas.

3.4.2. På internationell nivå kan den europeiska integrationen och ansträngningarna för att undanröja hindren för varornas fria rörlighet inte jämföras med WTO-processen. Det finns inte heller någon parallell politisk process som kan minska de nuvarande skillnaderna mellan EU och tredje land.

3.4.3. Varumärkena är viktiga på internationell nivå. De europeiska företag som konkurrerar på en världsmarknad konfronteras med företag som har avsevärt lägre produktionskostnader. Gemenskapens system för konsumtion av varumärkesrätt företräder till viss del intressena hos dessa företag och hos de icke-europeiska företag som arbetar på den inre marknaden.

3.4.4. Ett internationellt system för konsumtion av varumärkesrätt skulle medföra att ett varumärke som är etablerat inom EU inte skulle kunna etablera sig på marknaderna i utvecklingsländer genom att använda marginalprissättning, eftersom dessa produkter omedelbart skulle återvända till EU och skada den ursprungliga marknaden. De företag som följer en strategi med marginalprissättning skulle bli tvungna att välja mellan att inte exportera och att flytta ut sin produktion från EU till marknader med lägre kostnader.

3.4.5. Man måste även ta hänsyn till att parallellimporten från tredje land i hög grad kan motverka produktion och investeringar i innovation inom EU. Detta skulle kunna leda till att den europeiska exporten minskar och att företag uppmuntras till att flytta produktionen till platser där kostnaderna är lägre än i EU.

3.4.6. Eventuella överträdelser från vissa företag bemöts bäst genom EU:s konkurrensregler(5).

Bryssel den 24 januari 2001.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) Rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar, rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, rådets direktiv 87/54/EEG av den 16 december 1986 om rättsligt skydd för kretsmönster i halvledarprodukter, direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram, direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området, rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt samt Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser.

(2) Kommissionens meddelande av den 7 juni 2000.

(3) Yttrande av Malosse, EGT C 116, 28.4.1999. "Grönbok - Att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden" (KOM(1998) 569 slutlig) och meddelandet om uppföljning av grönboken "Att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden" (KOM(2000) 789 slutlig).

(4) Årsrapporten om gemenskapens tullverksamhet på området pirattillverkning och förfalskning 1999.

(5) Framför allt artikel 82 i fördraget om missbruk av en dominerande ställning.