52001DC0707

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - Räddningstjänst - Beredskap för att hantera krissituationer

1. Den nya utmaningen

Efter de oväntade och tragiska terroristattackerna i USA har regeringar på alla nivåer tvingats ompröva sin beredskap och de möjligheter som står till buds för att förebygga eller mildra följderna av dessa hot mot vårt samhälle.

Inom Europeiska unionen har man reagerat snabbt och beslutsamt. Olika rådskonstellationer [1] har betonat att det krävs samordnade ansträngningar för att samla våra gemensamma resurser. Stats- och regeringscheferna har gett en tydlig signal om att man måste verka för att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna.

[1] Rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 20 september 2001, rådet (forskning) den 30 oktober 2001 och rådet (hälsa) den 15 november 2001.

Vid Europeiska rådets möte i Gent den 19 oktober 2001 uppmanades rådet och kommissionen att utarbeta ett program för att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna om bedömning av risker, beredskap och insatser, upprätthållande av resurser, och inom forskningsområdet. Programmet bör omfatta spårning och identifiering av smittsamma och toxiska agens samt förebyggande och hantering av kemiska och biologiska attacker. Inom ramen för programmet skall det utses en europeisk räddningstjänstsamordnare.

Kommissionen har snabbt mobiliserat de resurser som är tillgängliga inom nuvarande program och åtgärder, och har sammanfört olika tjänster och nätverk med ansvar för räddningstjänst, hälsoskydd och forskningsexpertis under ett och samma paraply.

Denna organisation utgör grunden för samordningen av en optimal gemenskapsinsats i alla typer av krissituationer. Alla länder kan dra nytta av den samlade kunskap och utrustning som finns i medlemsstaterna, och kommissionen kan med sin unika infrastruktur, sin multi nationella personalstyrka och sitt internationella kontaktnät utnyttja sina resurser och sin politiska vilja för att underlätta att våra gemensamma tillgångar delas.

Detta meddelande är ett bidrag till kommissionens och rådets gemensamma svar på den utmaning som stats- och regeringscheferna ställt dem inför. Här presenteras de viktigaste riktlinjerna för att förbättra samarbetet i Europeiska unionen.

2. Räddningstjänstorganisationen

2.1. Växande medvetenhet om behovet av att agera på gemenskapsnivå

På senare år har kommissionens räddningstjänstenhet, genom att samordna och vidare befordra förfrågningar om bistånd, hjälpt myndigheter att hantera större krissituationer. Kommissionens insatser var mycket välkomna efter jordbävningen i Italien 1997, i samband med Erikas förlisning utanför Bretagnes kust 1999 och efter föroreningen av Donau år 2000.

Omfattningen av andra krissituationer, t.ex. jordbävningen i Turkiet 1999, har lett till att det ställts krav på en förstärkning av gemenskapens räddningstjänstresurser. Därmed erkänns värdet av en effektiv central samordning - från kommissionen i Bryssel - av de olika nationella räddnings- och insatsstyrkorna. Kommissionen lade därför i september 2000 fram ett förslag till mekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddnings tjänsten. Mekanismen har nu har antagits av rådet och träder i kraft 2002. Detta innebär att en medlemsstat kan utnyttja mekanismen för att få omedelbar tillgång till resurser över hela gemenskapen.

2.2. Hur mekanismen fungerar

Ett land som drabbas av en kris behöver inte längre spilla värdefull tid på att finna och kontakta olika hjälpkällor. Det räcker att kontakta kommissionens nätverk för att på ett direkt sätt få tillgång till specialiserad personal och andra resurser.

I nära samarbete med medlemsstaternas myndigheter strävar kommissionen efter att utveckla denna mekanism som består av följande fem delar:

- Ett övervaknings- och informationscentrum inom kommissionen för att följa händelse utvecklingen och tillhandahålla information. Centrumet är tillgängligt och har handlings beredskap dygnet runt.

- Inventering av tillgängliga insatsstyrkor inom medlemsstaternas räddningstjänstorgan eller andra beredskapsorgan.

- Ett utbildningsprogram för att förbättra krishanteringsförmågan samt samarbetet och kunskapsspridningen mellan insatsstyrkorna.

- Mobilisering av utrednings- och samordningsgrupper som omedelbart kan sättas in där det behövs.

- Ett gemensamt system för kommunikation mellan medlemsstaternas räddningstjänst myndigheter och berörda enheter inom kommissionen i nödsituationer.

Exempel: Efter terroristattacken den 11 september utlöstes beredskapslarmet vid kommis sionens räddningstjänstenhet. Enheten undersökte hur medlemsstaterna skulle kunna bistå USA och efter bara några timmar var man redo att skicka en fullt utrustad räddningsstyrka på mer än 1 000 personer, från de 15 medlemsstaterna samt Norge och Island, till USA. Genom denna insats, som genomfördes i linje med hur den framtida mekanismen är tänkt att fungera, kunde kommissionen, i nära samarbete med den belgiska generalkonsuln, upprätta kontakter med myndigheterna i New York för att erbjuda Europeiska unionens stöd.

2.3. De första stegen

Vid kommissionens möte med cheferna för medlemsstaternas räddningstjänst [2] drogs slutsatsen att man inom ramen för mekanismen måste upprätta ett nära samarbete på räddningstjänstområdet för att kunna anta dessa nya utmaningar, samtidigt som det även i fortsättningen är den berörda medlemsstaten som har ansvaret för insatserna i samband med terroristattacker. Man antog därför en åtgärdsplan för att hantera konsekvenserna av nukleära, biologiska och kemiska attacker.

[2] Vid det extra mötet i Knocke den 11-12 oktober 2001 med medlemsstaterna, EES- och kandidatländerna.

Inom ramen för denna åtgärdsplan har en första omgång åtgärder vidtagits:

* Inrättandet av ett övervaknings- och informationscentrum i enlighet med mekanismen. Tack vare att Belgien, Frankrike och Sverige omedelbart ställde framstående nationella experter till förfogande från kunde kommissionen inleda verksamheten vid övervaknings- och informationscentrumet den 29 oktober 2001. Kommissionen kan därmed upprätthålla ständig kontakt med de operativa centrumen i medlemsstaterna och göra det möjligt för medlemsstaterna att dela information.

* Insamling av information om nukleär, bakteriologisk och kemisk expertis. Medlemsstaterna lyckades snabbt sammanställa denna information, trots att det visade sig vara en svår uppgift eftersom informationen inte var direkt tillgänglig.

* Insamling av information om serum och vacciner. Det var ännu svårare att sammanställa information om serum och vacciner, främst beroende på att det rör sig om ytterst konfidentiella uppgifter. Erforderliga informationskanaler har nu emellertid upp rättats.

Genom detta arbete erhålls tillgång till gemensam information och till expertis som vid behov kan ställas till förfogande via räddningstjänstmekanismen.

2.4. Framtidsplaner - ett nätverk av nätverk

Omedelbart efter Europeiska rådets möte i Laeken kommer kommissionen tillsammans med det belgiska ordförandeskapet att bjuda in specialister på olika områden, bl.a. räddningstjänst- och hälsospecialister, för att diskutera nukleära, biologiska och kemiska hot. Målsättningen är att förbättra samarbetet och samordningen mellan aktörer på berörda områden. Kommissionen kommer sedan att organisera och finansiera de mest angelägna åtgärderna, i största möjliga utsträckning genom tillgängliga gemenskapsinstrument.

Det här är ett unikt tillfälle att, på grundval av redan beslutade åtgärder och slutsatserna från Laeken, utforma ett program med åtgärder på kort, medellång och lång sikt inom alla berörda områden, särskilt inom räddningstjänsten och på hälso- och forskningsområdet. Dessa olika nätverk och politikområden tillhandahåller värdefulla bidrag och tjänster. Räddnings tjänstmekanismen är ett sätt att sammanföra dessa resurser, om och när det finns behov av det, och att främja diskussion om hur de på bästa sätt kan bidra till att anta de utmaningar som vi ställs inför på grund av terroristhotet.

3. Hälsoskydd

Ett problem med bioterrorism är att hoten är osynliga. De som arbetar inom hälso- och sjukvården befinner sig i frontlinjen i kampen mot dessa hot. För att avvärja sjukdomshoten krävs det därför särskilda beredskapsplaner som är mer långtgående än hittills. Medlemsstaterna håller för närvarande på att se över sina beredskapsplaner med avseende på hälsohot i samband med terroristattacker. Europeiska kommissionen har redan tagit initiativet till en kartläggning och vidareutveckling av befintliga instrument.

3.1. Nätverket för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjuk domar i gemenskapen

1998 bildades ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen [3]. Syftet med det system för tidig varning och reaktion, som är en del av detta nätverk, är att upptäcka alla utbrott av smittsamma sjukdomar oavsett typ och källa. Med utgångspunkt i dessa bestämmelser har kommissionen redan börja genomföra vissa beredskapsaktiviteter. Nätverkets kapacitet att rapportera ovanliga epidemiska företeelser behöver emellertid snarast förstärkas.

[3] Europaparlamentets och rådets beslut 2119/98/EG av den 24 september 1998.

3.2. Tidigare initiativ på hälsoområdet

Efter Europeiska rådet i Gent har de biologiska och kemiska hälsohoten klargjorts vid en rad minister- och högnivåmöten mellan medlemsstaterna och kommissionen.

På internationell nivå har hälsoministrarna inom G 7+ (USA, Kanada, Japan, Frankrike, Italien, Förenade kungariket, Tyskland och Mexiko) vid ett möte i Ottawa (i vilket även kommissionen deltog) diskuterat en plan för att förbättra det internationella hälsoskyddet. I detta sammanhang kommer de redan nära kontakterna med WHO och andra internationella partner att vidareutvecklas.

Vid hälsoministrarnas möte den 15 november 2001 uppmanades kommissionen att utarbeta ett åtgärdsprogram som behandlar följande fem prioriteringar:

(1) Inrätta en samrådsmekanism för kriser som rör risken för bioterrorism, och en möjlighet att tillsätta gemensamma utredningsgrupper.

(2) Inrätta en mekanism för information om europeiska laboratoriers kapacitet att förebygga och bekämpa bioterrorism.

(3) Inrätta en mekanism för information om tillgången på serum, vacciner och antibiotika, och utarbeta gemensamma strategier för att utveckla och utnyttja dessa resurser.

(4) Inrätta ett europeiskt nätverk av experter i medlemsstaterna med ansvar för att utvärdera och hantera risker och informera om dessa.

(5) Främja utvecklingen av vacciner, läkemedel och behandlingar.

Vid utformningen av detta program måste sådana initiativ samordnas med de initiativ som tagits för att inrätta en gemenskapsmekanism för samordning av räddningstjänstinsatser. Det är också nödvändigt att beakta sekretesskraven för känsliga uppgifter. Kommissionen har på begäran av hälsoministrarna inrättat en särskild hälsoskyddskommitté bestående av fram stående företrädare för medlemsstaterna. Som en följd därav bidrar medlemsstaterna med experter till en arbetsgrupp som håller på att inrättas tillsammans med kommissionen för att samordna och främja beredskap och möjligheter att vidta åtgärder på hälsoområdet, och för att förbättra planeringen i händelse av biologiska och kemiska attacker.

Efter rådets (hälsa) möte håller kommissionen och medlemsstaterna nu på att utarbeta ett omfattande samarbetsprogram.

3.3. Åtgärder på läkemedelsområdet

Ett nära samarbete med läkemedelsindustrin utgör naturligtvis en viktig del av planerna för att förebygga och motverka bioterrorism. Kommissionen har redan gjort ett viktigt arbete och resultaten kommer att bli en värdefull resurs som räddningstjänsten kan dra nytta av.

Ett av de första stegen är att inrätta en arbetsgrupp tillsammans med industrin för att titta närmare på en rad frågor, bl.a. behandlingar, produktionskapacitet, distributionskontroll och vacciner. Myndigheter i medlemsstaterna har också undersökt tillgången på läkemedel som kan användas i samband med biologiska hot. En förteckning över möjliga patogener samt tillgängliga behandlingar och aktuella läkemedel har upprättats i samarbete med Europeiska läkemedelsmyndigheten. Med utgångspunkt i denna förteckning har medlemsstaterna ombetts tillhandahålla aktuella uppgifter om de nationella åtgärder som vidtagits. Resultaten kommer att analyseras av kommissionen.

Man har nått en överenskommelse om behovet av ett ökat samarbete mellan behöriga myndigheter och om inrättandet av ett särskilt nätverk (via läkemedelskommittén) bestående av 15 kontaktställen i medlemsstaterna. Inom ramen för detta nätverk kommer man att utbyta information, och möten kan vid behov sammankallas av kommissionen. Nätverket kommer att ha ett nära samarbete med den arbetsgrupp som kommissionen inrättat tillsammans med läkemedelsindustrin och spela en viktig roll för att underlätta diskussionerna med de nationella behöriga myndigheterna.

4. Forskning

4.1. Mobilisering av Europas potential för forskning och teknisk utveckling

För att det skall vara möjligt att förbättra Europas förmåga att reagera på biologiska och kemiska terroristattacker är det nödvändigt att mobilisera dess potential för forskning och teknisk utveckling. Kunskaperna om nya biologiska faror och hur de bör hanteras är uppsplittrade på olika aktörer i Europa.

På kort sikt bör man göra en gemensam bedömning av det nuvarande kunskapsläget, befintlig forskningskapacitet och behovet av fortsatt forskning. Vid sitt möte den 30 oktober 2001 ställde sig rådet (forskning) bakom kommissionens initiativ att sammankalla en grupp nationella experter på forskning om skyddet mot biologiska och kemiska hot. Gruppens uppgift blir att kartlägga pågående verksamhet, fastställa var det finns luckor och definiera behov och möjligheter att samordna nationell forskningsverksamhet på detta område. Ett första möte i gruppen skall enligt planerna hållas den 12 december 2001.

I enlighet med målsättningen att skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet kommer det nya ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2002-2006) att ge möjligheter att stödja samordning av nationella forskningsinsatser och forskning med ett tydligt europeiskt mervärde. Forskningen om skyddet mot biologiska hot skulle vinna mycket på att nationella forskningsaktiviteter och resurser sammanförs på områden av gemensamt intresse.

Det nya ramprogram som Europeiska kommissionen föreslagit kommer under rubriken "Att förutse EU:s vetenskapliga och tekniska behov" att ge möjlighet att tillmötesgå angelägna krav på forskning som kan stödja gemenskapens politik inom områden som folkhälsa eller rättsliga och inrikes frågor. De nya hoten i samband med bioterrorism är ett bra exempel på det fördelaktiga i att gemenskapens forskningsprogram rymmer ett visst mått av flexibilitet. Forskning med ett längre tids perspektiv skulle kunna finansieras inom ramen för tematiska prioriteter som "Genomik och bioteknik inom hälsovården" och "Livsmedelssäkerhet och hälsorisker".

4.2. Tillgången till gemensamma forskningscentrets kompetens

Genom Gemensamma forskningscentret (GFC) har Europeiska kommissionen sin egen vetenskapliga och tekniska expertis på det nukleära, biologiska och kemiska området. GFC arbetar ofta i nätverk med nationella laboratorier och forskningscentrer.

Genom sitt mångåriga arbete för Euratoms säkerhetskontor och Internationella atomenergi organet har GFC blivit något av ett referenscentrum inom kärnsäkerhetsområdet i EU. GFC driver också det europeiska centret för behandling och analys av information om icke-spridning (IAC), som samlar in och validerar den information på det vetenskapliga och tekniska området som behövs för att fatta beslut om icke-spridning av vapen.

På det biologiska området har GFC inrättat en arbetsgrupp om reaktioner på biologiska hot. Gruppen, som samordnas av GFC, har tillgång till avancerad analyskapacitet vid moderna laboratorier i medlemsstaterna och arbetar med framstående experter på spårning av transgena mikroorganismer och fastställande av deras DNA-fingeravtryck. Det är tänkt att gruppen skall samlas den 2 och 3 december för att diskutera olika krisscenarier och hur man kan reagera på dem. Mot bakgrund av den senaste tidens händelser i USA kommer man bland annat att diskutera användningen av transgena växter för framställning av vacciner mot smittkoppor och andra sjukdomar. GFC kommer att använda sina egna resurser och de som finns tillgängliga i den arbetsgrupp om reaktioner på biologiska hot som centret samordnar (inom Europeiska nätverket av GMO-laboratorier) för att spåra och identifiera transgena mikro organismer i samband med biologiska attacker mot livs medels kedjan (agri-terrorism).

Inom det kemiska området har GFC sammanställt information från offentliga källor om förekomsten av sådana kemiska agens som omfattas av konventionen om kemiska vapen. Man kommer på begäran att ställa denna information till förfogande för alla behöriga enheter inom Europeiska kommissionen och medlemsstaterna.

På grundval av sin kapacitet att göra prognoser kommer GFC omedelbart att inleda två undersökningar: en för att fastställa vilka nya vetenskapliga frågeställningar och problem som är aktuella i samband med bioterrorismen och en för att bedöma vårt moderna samhälles tekniska, sociala, ekonomiska och psykologiska sårbarhet vid en eventuell terroristattack.

4.3. Global övervakning av miljö och säkerhet (GMES)

Kommissionen antog nyligen ett meddelande (KOM 2001(609) av den 23 oktober 2001) om ett system för global övervakning av miljö och säkerhet. EU:s och Europeiska rymd organisationens råd har godkänt åtgärdsplanen, som går ut på att förbereda inrättandet av en fristående operativ EU-kapacitet på detta område. Räddningstjänsten är en av de främsta användarna av GMES-tjänsterna. Denna rymdtillämpning är en prioritering i nästa ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2002-2003). Utformningen av ett pilotprojekt skulle kunna övervägas bland annat för att visa hur GMES kan tillgodose räddningstjänstens behov, särskilt i kampen mot terrorismen.

5. Åtgärder på andra områden

Inom kommissionens alla verksamhets- och politikområden finns det många värdefulla resurser som räddningstjänstmekanismen kan dra nytta av.

5.1. Säkerheten vid kraftverk och i samband med transporter

Frågor som gäller säkerheten vid kraftverk och i samband med transporter är en del av uppföljningen av grönboken "Mot en strategi för trygg energiförsörjning" som kommissionen lade fram i november 2000. På begäran av Europeiska rådet i Nice arbetar kommissionen vidare med dessa frågor och planerar att lägga fram en rapport om trygg energiförsörjning för Europeiska rådet i Barcelona.

I och med de tragiska tunnelbränderna i Mont Blanc, Tauern (Österrike) och senast i Gothard har debatten om säkerheten i tunnlar och om räddnings- och utrymningssystem i händelser av olyckor tagit ny fart. Det här är en viktig aspekt vid upprättandet av de nationella planer som är nödvändiga för utrymning och ingripande i krissituationer. Förutom att finansiera de transeuropeiska näten kommer kommissionen under 2002 att lägga fram ett förslag om europeiska miniminormer för tunnlar.

Galileo, det europeiska satellitnavigeringssystemet som nu befinner sig i utvecklingsfasen, kommer att erbjuda en tjänst för exakt och tillförlitlig lägesbestämning och kommer därmed att bli ett värdefullt stöd vid genomförandet av räddningsoperationer.

5.2. Kärnenergi- och strålsäkerhet

Kärnenergi

De säkerhetsnormer som gäller för kärnenergisektorn är bland de strängaste inom hela industrin. Genom en strikt bokföring av kärnämnen gör man på gemenskapsnivå allt för att förhindra att de sprids och används för icke-fredliga ändamål.

Kommissionen samordnar de strålskyddsåtgärder som vidtas av de nationella säkerhets myndigheterna. Händelserna den 11 september gör att det nu är nödvändigt att titta närmare på faktorer som hänger samman med kärn kraftverkens sårbarhet. I samarbete med Internationella atomenergiorganet (IAEA) i Wien gör kommissionen därför en utvärdering av säkerheten vid kärnkraftverk. Mot bakgrund av resultaten av denna utvärdering kommer kommissionen att ta ställning till vilken uppföljning som är lämplig.

Kärnkraftsolyckor

Kommissionen och medlemsstaterna är ansvariga för att inrätta och upprätthålla ett system för snabb varning i händelse av kärnkrafts- och strålningsolyckor.

Europeiska gemenskapens system för snabbt informationsutbyte i händelse av strålnings olyckor (Ecurie) drivs av miljödirektoratet och är tillgängligt dygnet runt. För att undvika språkproblem används kodad information, och man organiserar regelbundet övningar för att försäkra sig om att systemet fungerar.

EG:s främsta roll i händelse av en kärnkraftsolycka är att ta emot olycksanmälan, kontrollera meddelandets innehåll, slå larm till alla medlemsstater och IAEA samt ta emot ytterligare information och vidarebefordra den till samtliga medlemsstater.

5.3. Nät- och informationssäkerhet

IT-nätens tillgänglighet är inte bara kritisk för kommunikationskanalerna (t.ex. räddnings tjänsten) i krissituationer (nukleära, biologiska eller kemiska hot eller attacker) utan också för andra infrastrukturer (vatten, elförsörjning, energi m.m.). Europeiska rådet i Stockholm har redan slagit fast att de elektroniska nätens säkerhet är en prioriterad fråga. Konkreta genomförandeåtgärder håller på att tas fram i nära samarbete med rådet och kommer att ingå i ett förslag till rådsresolution som skall läggas fram för rådet (telekommunikationer) den 6 december för att ta hänsyn till den nya dimension som frågan fått till följd av terroristhotet.

5.4. Strukturfonderna

Via strukturfonderna är det möjligt att finansiera åtgärder för att förebygga naturolyckor och tekniska olyckor. Vissa regionala program omfattar till exempel åtgärder för att förebygga naturliga risker (förstärkning av flodbankar, erosionsskydd, utrustning för center som bekämpar skogsbränder osv.). Förebyggande åtgärder planeras också som ett led i det gräns överskridande samarbete och samarbetet mellan länder (beredskap i samband med över svämningar och tekniska olyckor, upprättande av internationella center för bekämpning av skogsbränder, samarbete om säkerheten i populära bergsområden osv.).

Strukturfonderna kan också medfinansiera visst återuppbyggnadsarbete efter naturolyckor och tekniska olyckor som en del av regionala program och i de områden som normalt är stödberättigade.

5.5. Säkerheten inom den kemiska sektorn

Kemiska anläggningar och anläggningar för lagring av kemikalier, framför allt de som ligger i närheten av städer, skulle kunna bli ett mål för terrorism. Verksamhetsutövarna vid sådana anläggningar måste redan nu tänka efter hur de kan hantera risken för en allvarlig olyckshändelse. De förväntas stärka säkerhetsåtgärderna, i synnerhet kontrollen av tillträdet till anläggningen, i den mån detta är praktiskt möjligt.

Terroristattackerna och explosionen i Toulouse den 21 september 2001 visade att den fysiska planeringen spelar en viktig roll när det gäller att begränsa konsekvenserna av en eventuell olycka för befolkningen, och detta oberoende av olycksorsakerna. Tillsammans med medlemsstaterna arbetar kommissionen för närvarande med denna svåra fråga.

6. Europeisk samordare av räddningsinsatser

De åtgärder som beskrivs ovan skall ses i samband med Europeiska rådets begäran vid det informella mötet i Gent, nämligen att en samordnare av räddningsinsatser bör utses.

Kommissionen har unika förutsättningar att arbeta med grupper i alla medlemsstater och i andra länder. Den spelar en viktig roll när det gäller att sammanföra olika gemenskapsnätverk - forskning, hälsa, räddningstjänst - för att arbeta med denna fråga. Kommissionen kan i detta sammanhang erbjuda tre typer av stöd:

- Omedelbar reaktion på händelser genom mobilisering av expertgrupper osv.

- Planering för att förbättra beredskapen, t.ex. genom att främja utbildning och lagring av vacciner och serum.

- Långsiktig forskning och information för att stödja politiska och operativa insatser.

För att spela denna roll krävs ett effektivt och ökat samarbete med befintliga nätverk och resurser samt lyhördhet och förmåga att samarbeta med en rad olika organisationer och intressegrupper. I praktiken kan detta bäst uppnås genom att vidareutveckla den nuvarande verksam heten inom räddningstjänsten och särskilt genom att gemenskapens räddnings tjänst mekanism genomförs fullt ut.

Kommissionen tänker därför utse en person från sina egna led till europeisk samordnare, som bland annat skall svara för ledningen av gemenskapens mekanism för samordning av räddnings insatser. Till uppgifterna hör också att samordna lansering, genomförande och uppföljning av många gemenskapsinitiativ, och i synnerhet de som beskrivs i detta meddelande.

7. Slutsatser

Den senaste tidens terroristattacker har lett till ökad oro bland Europeiska unionens befolkning.

Regeringarna har reagerat genom att vidta en rad åtgärder på nationell nivå, men har också inom Europeiska unionen diskuterat vad man skulle kunna uppnå genom gemensamma ansträngningar. Stats- och regeringscheferna har uppmanat Europeiska kommissionen och rådet att reagera och svara för organisationen av detta arbete.

Kommissionen har visat - och i det här meddelandet beskrivs tydligt hur - att den redan har den vilja, de kunskaper och de förutsättningar som behövs för att göra en viktig insats för räddnings tjänsten. Den har föregripit ikraftträdandet av den så kallade räddningstjänst mekanismen, som redan fungerar och är tillgänglig för medlemsstaterna, kandidat länderna och andra länder. I praktiken innebär detta att man använder moderna ledningsmetoder och modern teknik för att samordna alla de resurser som finns inom nätverk på områdena miljö, hälsa, forskning, transport, energi och andra politik områden och se till att de är tillgängliga.

På uppmaning av hälsoministrarna håller kommissionen på att utarbeta ett åtgärdsprogram för hälsoområdet med följande målsättning:

- Inrättandet av en mekanism för informationsutbyte, samråd och samordning, för att hantera hälsofrågor i samband med attacker där biologiska och kemiska agens kan komma att användas eller har använts.

- Skapa förutsättningar att på EU-nivå snabbt spåra och identifiera biologiska och kemiska agens som misstänks användas i attacker, och att snabbt göra en tillförlitlig bestämning och diagnos av misstänkta fall.

- Skapa en databas över läkemedelslager och hälso- och sjukvårdstjänster samt en beredskap för att göra läkemedel och hälso- och sjukvårdsspecialister tillgängliga vid fall av misstänkta eller konstaterade attacker.

- Ställa upp regler och tillhandahålla riktlinjer för hur man bör bemöta attacker från hälsosynpunkt, samt samordna EU:s insats och kontakter med tredje land och internationella organisationer.

För att uppnå dessa mål måste kommissionen prioritera en intensifiering av sin verksamhet inom ramen för nuvarande åtgärder och program. I framtiden kommer den att behöva ompröva omfattningen av denna verksamhet i samband med utarbetandet av den årliga politiska strategin och budgetarbetet.

Kommissionens olika enheter har ett nära samarbete med nationella myndigheter, industrin och med varandra för att stärka det arbete som redan gjorts och ytterligare förbättra kommissionens insats inom räddningstjänstområdet. Beslutet att utse en europeisk samordnare är en bekräftelse på att detta arbetsområde är prioriterat.

Det här är ett tydligt exempel på värdet av att vidta åtgärder på gemenskapsnivå, där det nationella ansvaret (för den direkta hanteringen av krissituationer) inte ifrågasätts, utan underlättas och stöds av de samlade resurserna på gemenskapsnivå.

Kommissionen kommer att hålla rådet och parlamentet underrättade om framstegen med genomförandet av detta program.