52001DC0104

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN RESULTATTAVLA FÖR GENOMFÖRANDET AV DEN SOCIALPOLITISKA DAGORDNINGEN

1. Inledning

Europeiska rådet i Nice godkände den socialpolitiska dagordningen som skall gälla fram till 2005. Kommissionen uppmanas att varje år redogöra för de framsteg som gjorts i tillämpningen av dagordningen. Den första rapporten skall presenteras vid toppmötet i Stockholm.

Den socialpolitiska dagordningen bygger på kommissionens meddelande av den 28 juni 2000 [1]. Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén antog sina yttranden den 19 oktober 2000 [2] och den 13 december 2000 [3]. Europaparlamentet antog en resolution den 25 oktober, och arbetsmarknads- och socialministrarna enades om bidrag från rådet den 28 november. Både Europaparlamentet och rådet uppmanade kommissionen att lägga fram en resultattavla med vars hjälp man kan följa upp de framsteg som gjorts i genomförandet av dagordningen. Arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer har deltagit fullt ut i hela processen och deras insatser har påverkat de ståndpunkter som antagits av kommissionen, Europaparlamentet och rådet. Den socialpolitiska dagordningen godkändes av statsöverhuvuden och regeringschefer vid toppmötet i Nice.

[1] KOM(2000)379: Ny socialpolitisk dagordning.

[2] CES/2000/1189: Ny socialpolitisk dagordning.

[3] CDR/2000/300/: Ny socialpolitisk dagordning.

Den socialpolitiska dagordningen utgör en enhetlig ram för nya initiativ. De bygger inte endast på Amsterdamfördraget, utan spelar även en viktig roll i införlivandet av de reformer som man enades om i Lissabon i mars 2000.

Vid toppmötet i Lissabon slog man fast ett mycket ambitiöst, men ändå realistiskt strategiskt mål att före 2010 göra Europeiska unionen till "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt, med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning".

För detta behövs en dagordning för ekonomisk och social reform enligt kommissionens strategiska mål för perioden 2000-2005. Europeiska rådet i Lissabon ansåg att antagandet av den nya socialpolitiska dagordningen är ett tecken på att alla medlemsstater, europeiska institutioner och andra aktörer åtagit sig att modernisera och förbättra den europeiska sociala modellen.

För tydlighetens skull följer resultattavlan de sex rubrikerna i den europeiska socialpolitiska dagordningen som bifogades ordförandeskapets slutsatser i Nice. Tillsammans ger de en klar överblick över situationen när det gäller åtgärder för att förstärka kvaliteten på arbete, socialpolitik och industriella relationer.

2. allmän bedömning

Den nya socialpolitiska dagordningen handlar om reform, särskilt att svara på de utmaningar som följer av förändringar i ekonomin och samhället. Den kommer att svara på människors och företags behov på ett positivt sätt, samtidigt som den förstärker såväl produktivitet och konkurrenskraft som solidaritet och social rättvisa.

Den första resultattavlan presenterades vid toppmötet i Stockholm endast några månader efter det att dagordningen hade godkänts i Nice, vilket innehär att man endast hunnit påbörja många av initiativen, medan andra resultat är följden av initiativ som inleddes redan före den nya socialpolitiska dagordningen. Genomförandet är emellertid en dynamisk process som sammankopplar gammalt och nytt och engagerar många deltagare på olika nivåer. Dessa dynamiska och flexibla aspekter återspeglas i resultattavlan.

Framtida resultattavlor för att följa upp framstegen i genomförandet av den nya socialpolitiska dagordningen behöver inte följa form och innehåll i den resultattavla som utformats på detta tidiga stadium.

Ju längre man har kommit i processen desto noggrannare kan och skall man redogöra för alla berörda parters exakta åtgärder. Utvecklingen av bättre redskap för mätning bland annat av kvaliteten är en viktig del av dagordningen. Denna aspekt måste lyftas fram i framtida versioner av resultattavlan. Viktig är även den årliga, sammanfattande rapporten till Europeiska rådets vårmöte. I rapporten betonas särskilt de praktiska resultaten av de åtgärder som vidtagits för att uppnå de strategiska målen och de särskilda målen från Lissabon inom ramen för det övergripande ekonomiska och sociala reformprogrammet.

Effektiva och bestående resultat av den socialpolitiska dagordningen är beroende av alla aktörers aktiva deltagande, positiv samverkan mellan alla politiska åtgärder och de politiska instrumentens komplementaritet. Europeiska institutioner, nationella regeringar, regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter på nationell och europeisk nivå, icke-statliga organisationer och näringslivet har uttryckligen inbjudits att ta sitt ansvar för att genomföra den socialpolitiska dagordningen.

Det är också därför som direkt framgång kan bli verklighet endast om alla initiativ syftar till att uppnå det övergripande strategiska målet. Ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik bör komplettera varandra, och även den öppna samordningsmetoden, lagstiftning, den sociala dialogen, strukturfonderna (särskilt Europeiska socialfonden) och olika program intar en viktig plats. Forskning, särskilt sådan forskning som utförs inom ramen för EU:s forskningsprogram, bidrar till insikter i en rad frågor som ingår i den sociala dagordningen.

3. främjande av fler och bättre arbetstillfällen

I dagordningen efterlyser man en politik som uppmuntrar till en radikal ökning av deltagande på arbetsmarknaden i linje med överenskommelsen vid toppmötet i Lissabon om att full sysselsättning skall vara ett prioriterat område [4] och man framhäver att bättre arbetstillfällen behövs. Det kommer att bidra till ett samhälle som är bättre anpassat efter kvinnors och mäns personliga val. I den socialpolitiska dagordningen betonas därför behovet av att förstärka kvaliteten på arbetet samtidigt som man förbättrar kvaliteten på socialpolitiken och relationerna mellan arbetsmarknadens parter.

[4] Europeiska rådet i Lissabon fastställde som slutmål att sysselsättningsgraden bör vara 70 % år 2010 och andelen kvinnor som arbetar bör uppgå till 60 %.

Framsteg gjordes på båda de centrala områdena till följd av sysselsättningspaketet som omfattade "Gemensam rapport om sysselsättningen 2000" [5], "Rådets rekommendation om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik" [6] och "Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2001" [7]. I sysselsättningsriktlinjerna för 2001 ingår de mål som fastställdes i Lissabon för de politiska initiativen. En förberedande diskussion om en konsekvensanalys av sysselsättningsstrategin för 2001 har påbörjats.

[5] KOM(2000)551: Gemensam rapport om sysselsättningen 2000

[6] KOM(2000)549: Genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik

[7] KOM(2000)548: Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2001

Arbetsmarknadens parter gav sitt stöd till det strategiska målet från Lissabon i ett gemensamt uttalande som antogs den 15 juni 2000. Den 21 november 2000 antog de ett gemensamt uttalande i vilket de bad att ett årligt vårmöte med arbetsmarknadens parter skulle ordnas före varje möte i Europeiska rådet för att bedöma hur den genomförandestrategi för ekonomisk tillväxt och full sysselsättning som fastställdes i Lissabon har lyckats, och där de kan bidra till den.

Den öppna samordningsmetoden har haft en positiv effekt på sysselsättningsstrategin och dess regelverk. De riktlinjer som man enats om på europeisk nivå utgör en allmän ram. Medlemsstaterna införlivar dessa i sin politiska beslutsfattning, som fastställs i de nationella handlingsplanerna, med full respekt för mångfalden inom EU. Ömsesidiga utvärderingar på EU-nivå förstärker dynamiken och engagemanget för verklig förändring. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör i detta hänseende skapa en vid ram som stöder och kompletterar genomförandet av de utförliga målen för sysselsättningsstrategin.

Den makroekonomiska dialogen mellan företrädare för rådet, kommissionen, den europeiska centralbanken och arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll genom ömsesidigt informationsutbyte där respektive part kan redogöra för sina mål och problemområden när det gäller hur den makroekonomiska politiken stödjer strukturreformerna och främjar sysselsättningen.

Det viktigaste finansiella verktyget för stöd till den europeiska sysselsättningsstrategin är Europeiska socialfonden. Programdokumenten för 2000-2006 har slutförts och godkänts av kommissionen. Europeiska socialfonden är ett viktigt redskap för att föra nationell och regional politik närmare EU-politik. I kommissionens meddelande "Europeiska socialfondens stöd till den europeiska sysselsättningsstrategin" ' [8] beskriver man hur investeringen på 60 miljarder euro under åren 2000-2006 skall bidra till att modernisera och förnya arbetsmarknaderna i EU i linje med unionens mål.

[8] KOM(2001)016: Europeiska socialfondens stöd till den europeiska sysselsättningsstrategin.

Equal, gemenskapens initiativ för samarbete över nationsgränserna i kampen mot diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden, har också en viktig uppgift i detta sammanhang. Vidare har kommissionen antagit ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om "Gemenskapens stödåtgärder inom sysselsättningsområdet"' [9] för att finansiellt stödja ytterligare politiska insatser.

[9] KOM(2000)459: Gemenskapens stödåtgärder inom sysselsättningsområdet.

För att man skall kunna uppnå full sysselsättning och bättre arbetskvalitet måste många aktörer på olika nivåer delta. I kommissionens meddelande "Agera lokalt för sysselsättningen - En lokal dimension i den europeiska sysselsättningsstrategin" ' [10] tar man upp frågan om hur framsteg kan göras på dessa områden.

[10] KOM(2000)196: Agera lokalt för sysselsättningen - En lokal dimension i den europeiska sysselsättningsstrategin.

Att främja rörlighet

En europeisk arbetsmarknad bygger på arbetstagarnas rörlighet och rättsliga bestämmelser som underlättar denna rörlighet.

Vissa förbättringar gjordes avseende social trygghet och socialt skydd, särskilt förenkling och förnyelse av förordning 1408/71, och även diverse ändringar i den. Kommissionen antog även ett förslag till ett direktiv "om tjänstepensionsinstituts verksamhet" [11]. När detta initiativ har antagits av rådet och Europaparlamentet, kommer det att främja arbetstagares rörlighet eftersom arbetstagarna därefter kan förbli medlemmar i samma pensionsfond som tidigare, vilket redan är fallet med utsända arbetstagare.

[11] KOM(2000)507: Förslag till ett direktiv om tjänstepensionsinstituts verksamhet.

Att underlätta övergången till en kunskapsbaserad ekonomi

I meddelandet "Strategier för arbetstillfällen i informationssamhället" [12] föreslås konkreta lösningar på problem, såsom att få utbud och efterfrågan på nya färdigheter att mötas i den kunskapsbaserade ekonomin. Man tar även upp frågan om behovet av att motverka den tilltagande "digitala klyftan" mellan dem som har och dem som inte har tillgång till det kunskapsbaserade samhället.

[12] KOM(2000)048: Strategier för arbetstillfällen i informationssamhället.

Som en del av uppföljningen för att övervaka utvecklingen har man färdigställt en rapport med riktmärken för siffror från medlemsstaterna om datorer i skolorna, utbildning av lärare, arbetskraftens IT-kunskaper, distansarbete och allmänhetens tillgång till Internet. Dessutom anpassade man sysselsättningsriktlinjerna till att integrera särskilda mål för medlemsländerna och arbetsmarknadens parter avseende inlärning (skolor, lärare), arbetskraften (färdigheter, distansarbete, arbetsorganisation) och jämställdhet (kvinnor inom teknik). För en övergång till en kunskapsbaserad ekonomi är det ytterst viktigt att medlemsstaterna åtar sig att senast 2010 halvera antalet personer mellan 18 och 24 år som enbart har lägre sekundärutbildning och som inte genomgår vidareutbildning.

4. att förutse och utnyttja förändringar i arbetsmiljön genom att skapa en ny balans mellan flexibilitet och trygghet

Arbetsmarknadens parter, både branschvisa och branschöverskridande organisationer, är särskilt villiga att föreslå initiativ i denna fråga.

Dessutom berör frågan ett flertal särskilda verksamheter i motsats till ett större paket som till exempel för sysselsättningsstrategin. Ett så målinriktat arbete med dem som direkt berörs gör det enklare att komma fram till en lösning, det må gälla lagstiftning, bindande avtal eller andra nödvändiga åtgärder.

Avseende en tung fråga, Europabolagsordningen, lyckades man åstadkomma ett stort politiskt genombrott i Nice. Formell enighet om ordningen nåddes i rådet som sammanträdde omedelbart efter toppmötet i Nice, och nytt samråd med Europaparlamentet pågår. Detta öppnar nya möjligheter för ett avtal om direktivet om information och samråd.

Rådet och Europaparlamentet enades om att utvidga arbetstidsdirektivet till att även omfatta de flesta sektorer och verksamhetsområden som inte omfattas av direktivet. Denna utvidgning berör cirka fem miljoner arbetstagare inom luftfarts-, järnvägs-, väg- och sjötransporter, transporter på inre vattenvägar och sjöar, annat arbete till sjöss samt läkare under utbildning. Rådet gav även en gemensam ståndpunkt om ett direktiv om arbetstidens förläggning för mobila arbetstagare som utför vägtransport och för förare som är egenföretagare. Arbetsmarknadens parter slöt för sin del avtal inom civilflyget [13] om arbetstidens förläggning för flygpersonal, och detta bekräftades av rådet i form av ett direktiv. Arbetsmarknadens parter inom telekommunikationssektorn antog riktlinjer för distansarbete [14]. Arbetsmarknadens parter inom handel förhandlar om distansarbete och äldre arbetstagares ställning.

[13] KOM(2000)382: Det europeiska avtalet om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som slutits mellan Association of European Airlines (AEA), Europeiska transportarbetarfederation (ETF), European Cockpit Association (ECA), European Regions Airline Association (ERA) och International Air Carrier Association (IACA).

[14] Undertecknades den 7 februari.

Rådet nådde politisk enighet om en gemensam ståndpunkt om förslag till direktiv om arbetsmiljö på områdena byggnadsställningar [15] och fysiska agens (vibrationer) [16].

[15] 1998/0327 (COD) och

[16] 1994/0449 (COD) och

Vidare slutförde arbetsmarknadens parter även den första etappen i samrådet om modernisering och förbättring av arbetsförhållandena, förhandlade om personaluthyrningsföretag, undersöker vilka frågor som skall behandlas när det gäller distansarbete, och har inrättat en arbetsgrupp för att finna sätt att främja livslångt lärande och utveckla mäns och kvinnors färdigheter. De har även deltagit i förberedelserna för inrättandet av "European Centre on Change", som ingår i Dublinfondens verksamheter. Som uppföljning av den sedvanliga samrådsrundan med arbetsmarknadens parter om insolvens lade kommissionen fram ett förslag till ändring av direktivet om insolvens [17].

[17] KOM(2000)832 Tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens.

Frågan om företagens ansvar tog ett steg framåt när näringslivet och kommissionären med ansvar för sysselsättning och socialpolitik undertecknade de frivilliga riktlinjerna för företagens sociala ansvar. Etiska regler för sociala rättigheter antogs dessutom inom sko- och läderindustrin [18], vilka kompletterade de tidigare etiska reglerna inom textil- och beklädnadsbranschen och handelssektorn.

[18] November 2000.

5. att bekämpa fattigdom och alla former av utslagning och diskriminering för att främja social integration

Att främja social integration

I den socialpolitiska dagordningen tar man upp frågan om främjandet av social integration på europeisk nivå. På denna nivå kan man ta itu med det problem som vid toppmötet i Lissabon kallades "det oacceptabelt höga antalet personer som lever under fattigdomsgränsen i Europeiska unionen".

Inrättandet av en kommitté för social trygghet [19] (som består av företrädare för medlemsstaterna med kommissionens stöd), som nu även skrivits in i utkastet till Nicefördrag [20], har redan visat sig vara ett lämpligt forum för att föra frågan vidare. Kommittén förberedde en strategi för social integration som godkändes av rådet i oktober, som bland annat omfattade fastställandet av de mål som skall ligga som grund för de nationella handlingsplanerna under de närmaste två åren. De nationella handlingsplanerna skall lämnas in i juni i år. På så sätt kan alla medlemsstaterna föreslå initiativ inom ramen för det öppna samrådsförfarandet för att utveckla en övergripande integrationspolitik som motsvarar de särskilda behoven i det egna landet.

[19] KOM(2000)134: Inrättandet av en kommitté för social trygghet.

[20] SN 533/00: Utkast till Nicefördrag.

För att komplettera strategin föreslog kommissionen ett program [21] för att motverka social utslagning. Syftet är att införa jämförbara sätt att mäta fattigdom, uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna och stödja kapacitetshöjande åtgärder och nätverk bland icke-statliga organisationer i deras arbete för att motverka social utslagning.

[21] KOM(2000)368: Inrättandet av ett program för gemenskapsåtgärder som skall uppmuntra medlemsstaterna att samarbeta för att motverka social utslagning.

Icke-statliga organisationer har deltagit i informella diskussioner med rådet och även i förberedelserna av programmet om utslagning.

Att bekämpa diskriminering och förstärka grundläggande rättigheter

Antagandet av Stadgan om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen, i vilken man sammanfattat de grundläggande ekonomiska och sociala rättigheterna i ett europeiskt dokument, är ett stort framsteg.

Man har gjort mycket betydande framsteg i kampen mot diskriminering. I två direktiv [22] [23], som rådet enhälligt antog på rekordsnabb tid efter samråd med Europaparlamentet, betonas alla medlemsstaters engagemang för en rättslig ram som utgör en gemensam miniminivå för skydd mot diskriminering. I handlingsprogrammet [24], som rådet enades om efter samråd med Europaparlamentet, ges finansiellt stöd till åtgärder som kompletterar lagstiftningen genom kampanjer för ökad medvetenhet, informationsutbyte och spridning av goda metoder både på rättsliga och icke-rättsliga områden. Kommissionen har haft stor nytta av icke-statliga organisationers insatser i förberedelserna av paketet mot diskriminering.

[22] KOM(1999)565: Inrättande av allmänna ramar för likabehandling i arbetslivet.

[23] KOM(1999)566: Genomförandet av principen om likabehandling av enskilda personer oavsett ras eller etniskt ursprung.

[24] KOM(1999)567: Inrättande av gemenskapens handlingsprogram mot diskriminering 2001 - 2006.

Personer med funktionsnedsättning bildar en samhällsgrupp som stöter på särskilda och allvarliga hinder när de vill delta i arbetslivet och samhällslivet. I kommissionens meddelande "För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning"' [25] redogör man för hur dessa hinder kan avlägsnas. Även Europeiska handikappdagen behandlade frågan om diskriminering i arbetslivet. Arbetet med dessa frågor görs i nära samarbete med Europeiskt handikappforum.

[25] KOM(2000)284: För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning.

6. att modernisera socialskyddet

Systemen för social trygghet står inför liknande problem överallt i Europeiska unionen. Därför förstärks samarbetet mellan medlemsstaterna, även om ansvaret för systemen klart är en nationell fråga. Syftet med samarbetet är att underlätta reformer och att anpassa systemen till förändringar i arbetslivet och samhället för att säkerställa de dubbla målen solidaritet och social rättvisa kombinerat med ett aktivt välfärdssamhälle som bygger på incitament och uppmuntran till ett högt deltagande på arbetsmarknaden.

Det formella inrättandet av Kommittén för social trygghet är en milstolpe i europeiskt samarbete på det sociala området. Kommittén kommer att vara en plattform för medlemsstaterna för informationsutbyte som kommer att främja en modernisering av systemen för sociala trygghet.

Kommissionen antog vidare ett meddelande om pensioner [26] inom ramen för den samordnade strategin för social trygghet. Detta var samtidigt inledningen till arbetet i Kommittén för social trygghet som övervägde hur man skall kunna säkerställa hållbara system för social trygghet. Europeiska rådet i Lissabon hade bett Kommittén sammanställa en lägesrapport om social trygghet och om hur pensionssystemen skall kunna fungera i framtiden, med beaktande av det arbete som utförts av Kommittén för ekonomisk politik. Rapporten godkändes av Europeiska rådet i Nice. Kommissionen lade även fram meddelandet "De offentliga finansernas bidrag till tillväxt och sysselsättning: krav på ökad kvalitet och hållbarhet" [27].

[26] KOM(2000)622: Den framtida utvecklingen av den sociala tryggheten på lång sikt: Trygga och stabila pensioner.

[27] KOM(2000)846: De offentliga finansernas bidrag till tillväxt och sysselsättning: krav på ökad kvalitet och hållbarhet.

7. att främja jämställdhet

Förverkligandet av jämställdhet har skrivits in i EG-fördraget som ett viktigt mål och handlingsområde för Europeiska gemenskapen. En ny ramstrategi för perioden 2001 till 2005 har fastställts [28]. Denna strategi, som bygger både på att jämställdhetsperspektivet skall genomsyra all verksamhet och på att nya särskilda insatser skall påbörjas, skall spela en viktig roll i arbetet för att minska bristande jämställdhet i arbetslivet och överallt i samhället. Ramstrategin kompletteras av ett stödprogram [29], som antogs av rådet efter samråd med Europaparlamentet, för att ge finansiellt stöd för kampanjer för ökad medvetenhet, insamling av uppgifter och transnationella projekt.

[28] KOM(2000)335: På väg mot en gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001-2005).

[29] KOM(2000)335: Stödprogram avseende gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001-2005).

Kommissionen antog även ett förslag till direktiv om ändring av direktiv 76/207/EEG [30] om likabehandling av kvinnor och män. I detta utkast till direktiv skall man definiera begreppet sexuella trakasserier på arbetsplatsen som olaglig diskriminering på grund av kön.

[30] KOM(2000)334: om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

Rådgivande kommittén för jämställdhet, som består av företrädare för medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och jämställdhetsorganisationer samt Europeiskt kvinnoforum, har spelat en avgörande roll i arbetet för att åstadkomma konkreta åtgärder.

Som en uppföljning av kvinnokonferensen i Beijing antog rådet slutsatser om möjligheten att förena yrkesliv och familjeliv.

8. att förstärka de socialpolitiska aspekterna i samband med utvidgningen och europeiska unionens yttre relationer

Både utvidgningen av Europeiska unionen och dess yttre förbindelser utgör på många sätt en utmaning och en möjlighet till handling på det sociala området. Förutom att utvidgningsförhandlingarna trappats upp har man lyckats göra viktiga, konkreta framsteg i arbetet för att hjälpa kandidatländerna att utforma politik och införa institutionella strukturer (den offentliga sektorn, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer) som kan åta sig uppgiften att genomföra EU:s initiativ på det sociala området. Tecken på detta är undertecknandet av de så kallade gemensamma utvärderingsrapporterna som kommissionen redan har undertecknat med Tjeckien, Slovenien och Polen [31]. I början av 2001 skall motsvarande rapporter enligt planerna undertecknas med Ungern, Estland, Malta och Cypern.

[31] 11 maj 2000: Joint Assessment of the Employment Policy Priorities of the Czech Republic

När det gäller grundläggande arbetsnormer har kommissionen i sina rekommendationer av den 15 september uppmanat medlemsstaterna att ratificera ILO:s konvention 182 om de värsta formerna av barnarbete.

9. slutsatser

Trots att man fortfarande befinner sig i ett mycket tidigt stadium av genomförandet av den socialpolitiska dagordningen har man redan lyckats införa konkreta politiska åtgärder.

Det fullständiga genomförandet av dagordningen är emellertid beroende av att alla deltagare engagerar sig, tar fullt ansvar och deltar i arbetet för hållbar ekonomisk tillväxt, flera och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Här har arbetsmarknadens parter en viktig och central uppgift att fylla. Det är ytterst viktigt att de åtar sig denna uppgift och gör konkreta framsteg på de områden där de är behöriga.