EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52000DC0786

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - Att förebygga brottslighet i Europeiska unionen - Synpunkter på gemensamma riktlinjer och förslag om finansiellt stöd från gemenskapen

/* KOM/2000/0786 slutlig */

52000DC0786

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - Att förebygga brottslighet i Europeiska unionen - Synpunkter på gemensamma riktlinjer och förslag om finansiellt stöd från gemenskapen /* KOM/2000/0786 slutlig */


MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET Att förebygga brottslighet i Europeiska unionen Synpunkter på gemensamma riktlinjer och förslag om finansiellt stöd från gemenskapen

(framlagt av kommissionen)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Sammanhang och definitioner

2.1. Det juridiska och politiska sammanhanget

2.2. Definitioner

2.2.1. Begreppet brottslighet

2.2.2. Begreppet förebyggande

3. Inslag i en europeisk strategi

3.1. Motivering med hänsyn till subsidiariteten

3.2. Målsättningar

3.3. Principer

4. Instrument

4.1. Att utveckla brottsförebyggande i Europeiska unionens politik

4.2. Att pröva lagstifningsförslagen: det "brottssäkra samhället"

4.3. Att förbättra kunskapen om brottsliga yttringar

4.4. Att bygga ett nätverk av brottsförebyggandets aktörer

4.5. Att skapa ett finansieringsinstrument

5. Sammanfattning

1. Inledning

Samtliga unionens medlemsstater har under de senaste 20 åren ställts inför en brottslighet med avsevärt breddat register och på en nivå som förblir oroande, antingen den riktar sig mot medborgarna och deras egendom, näringslivet eller den offentliga sektorn. Denna företeelse medför avsevärda kostnader för våra samhällen (mänsklig kostnad för offren, social och politisk kostnad, ekonomisk kostnad). Globaliseringen och öppnandet av marknaderna för varor, tjänster och kapital har utgjort en tillväxtfaktor utan motstycke i Europa men har också kunnat underlätta för den organiserade gränsöverskridande brottsligheten att expandera.

Känslan av osäkerhet, som ofta utvecklar sig utan samband med brottsligheten, beror på medborgarnas individuella eller kollektiva verklighetsuppfattning. Denna känsla svarar inte nödvändigtvis mot verkligheten men är likafullt grundläggande för hur unionens medborgare ser på sin livskvalitet.

Inför detta konstaterande har myndigheterna blivit medvetna om begränsningarna hos rättsväsendets traditionella åtgärder för brottsbekämpning och i varierande grad samt på kompletterande sätt utvecklat initiativ för brottsförebyggande.

Brottsförebyggande har varit föremål för överläggningar på EU-nivå alltsedan 1996. Stockholmskonferensen har således tagit upp förebyggandet av brott knutna till den europeiska ekonomiska integrationen men också förebyggandet av brottslighet som har samband med social utslagning. Flera seminarier har följt (Bryssel 1996, Noordwijk 1997, London 1998) och utgör etapper i utvecklingen av en unionsstrategi i fråga om förebyggande. En av de väsentliga rekommendationer som gjordes då handlade om det nödvändiga i att få till stånd en utväxling av kunnande och nationella erfarenheter. Temat om utbyte av bästa praxis har sedan dess varit återkommande och står i centrum för samarbetet mot brottslighet.

Angående kamp mot oorganiserad brottslighet, det område där unionens agerande har varit mest utvecklat, föreslås i den vid Europeiska rådets möte i Amsterdam 1997 antagna handlingsplanen en inriktning bland annat på preventivt agerande som komplement till de mer repressiva rekommendationerna. Unionens strategi för början av nästa årtusende [1], som antogs den 29 mars 2000 som efterföljare till handlingsplanen 1997, stärker ytterligare denna dimension.

[1] EGT C 124, 3.5.2000, s. 1 - 33.

Amsterdamfördraget medger ett mera målmedvetet handlande på EU-nivå. Syftet med det här meddelandet är att bidra till resonemanget om den europeiska politik i fråga om förebyggande som lanserades den 4 - 5 maj 2000 vid konferensen på hög nivå i Praia da Falésia på initiativ av rådets portugisiska ordförandeskap. Kommissionen hade nämligen tillkännagivit sin avsikt att lägga fram ett meddelande om brottsförebyggande som också skulle innehålla förslag om ett gemenskapsinstrument för finansiering. Detta är syftet med det här dokumentet, som kommer att sändas på remiss till samtliga berörda institutioner och organ.

2. Sammanhang och definitioner

2.1. Juridiskt och politiskt sammanhang

Amsterdamfördraget och Europeiska rådet i Tammerfors

Amsterdamfördraget innebar ett stort steg framåt genom omnämnandet i dess artikel 29 av brottsförebyggande i allmänhet (inte begränsat till organiserad brottslighet) bland de unionens politikområden som ingår i skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Brottsförebyggande, som dittills i princip hade handlat om förebyggande av organiserad brottslighet, skall i fortsättningen bli föremål för ett mer allmänt agerande.

Europeiska rådet i Tammerfors underströk vikten av detta mål i sina slutsatser nr 41 och 42:

"41. Europeiska rådet uppmanar till en integrering av de brottsförebyggande aspekterna i åtgärderna mot brottslighet och till en vidareutveckling av de nationella brottsförebyggande programmen. Gemensamma prioriteringar bör utarbetas och fastställas för brottsförebyggande åtgärder i unionens yttre och inre politik, och dessa bör beaktas vid utarbetandet av ny lagstiftning.

42. Utbytet av bästa praxis bör utvecklas, nätverket av behöriga nationella myndigheter för brottsförebyggande åtgärder och samarbete mellan nationella brottsförebyggande organisationer bör stärkas, och möjligheten att inrätta ett program som finansieras av gemenskapen bör utforskas. Ungdomsbrottslighet, brottslighet i städerna och narkotikarelaterad brottslighet skulle kunna få högsta prioritet."

Även Europaparlamentet har flera gånger begärt att rådet och medlemsstaterna skall ta initiativ på området förebyggande av brott och särskilt narkotikarelaterad brottslighet i städerna.

Konferensen i Praia da Falésia

En konferens arrangerades den 4 - maj 2000 under det portugisiska ordförandeskapet, på ministernivå, för diskussioner om användandet av de möjligheter Amsterdamfördraget erbjuder och genomförandet av slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors. Konferensen gav tillfälle att

- lära känna läget i fråga om initiativ, projekt och synpunkter från Europeiska unionens instanser och från internationella organisationer,

- gå igenom situationen i Europeiska unionen utifrån en första rapport om de nationella erfarenheterna,

- fastställa vissa riktlinjer för kommande satsningar i fråga om förebyggande på EU-nivå.

Med tanke på de band som finns mellan organiserad brottslighet och brottslighet i allmänhet drog konferensen slutsatsen att en europeisk strategi för brottsförebyggande måste innefatta båda aspekterna, även om specifika satsningar kunde visa sig nödvändiga när det gäller organiserad brottslighet.

Rådets resolution om förebyggande av organiserad brottslighet

Efter de första rekommendationerna i handlingsplanen 1997 angående förebyggande av organiserad brottslighet önskade rådet att unionen skulle fortsätta att driva samma politik. I en resolution från december 1998 uppmanade rådet kommissionen och Europol att i samarbete till utgången av år 2000 utforma en rapport med förslag till initiativ på europeisk nivå om förebyggande av organiserad brottslighet. Denna rapport bör med konkreta förslag komplettera dem som redan föreligger i strategin för årtusendets början.

Ett första seminarium arrangerades i Haag med företrädare för offentliga myndigheter, den akademiska världen och näringslivet, liksom företrädare för det civila samhället i november 1999. En andra konferens i Costa da Caparica, förberedd av det portugisiska ordförandeskapet, kommissionen och Europol, hölls i maj 2000 för att följa upp den i Haag inledda dialogen och närmare bestämma inslagen i en europeisk strategi. På det mer specifika området narkotika arrangerade det finländska ordförandeskapet i juli 1999 en konferens om de brottsbekämpande myndigheternas roll i fråga om förebyggande.

Kommissionens och Europols arbetsdokument, som sedermera skall redovisas, stöder sig på slutsatserna från de olika seminarierna liksom på resultaten av specifika utredningar finansierade av programmet Falcone. Där skall ingå förslag om en preventiv strategi med analys och förebyggande av brottstillfällen genomförd med inrättande av erforderliga strukturer för studium och analys av information kring organiserad brottslighet så att de europeiska institutionerna och medlemsstaterna bättre kan förebygga denna.

Brottsförebyggande arbete inom Europeiska unionen och det internationella samfundet

Frågan om brottsförebyggande har tagits upp vid olika tillfällen inom Europeiska unionen. Till att börja med i samband med vissa typer av brott som människohandel och sexuellt utnyttjande av barn. Men också på ett övergripande plan, som till exempel i

- meddelande från kommissionen den 14 juli 1999 om brottsoffer i Europeiska unionen,

- meddelande från kommissionen om ömsesidigt erkännande av slutgiltiga avgöranden vilket omfattar två hithörande områden i fråga om brottsförebyggande, ömsesidigt erkännande av vissa förverkandeåtgärder och ömsesidigt erkännande av slutgiltiga avgöranden i brottmål,

- Europeiska unionens handlingsplan mot narkotika (2000-2004) där en betydelsefull dimension är förebyggande av missbruk och handel,

- kommissionens meddelande om bedrägeri mot gemenskapens budget godkändes den 28 juni med sin helhetsstrategi på detta område. Temat utvecklas därför inte närmare här. Vid genomförandet av denna helhetsstrategi skall bland annat gemenskapens texter utökas så att de blir mer motståndskraftiga mot bedrägeri samtidigt med utarbetandet av en samarbetskultur som gynnar förebyggandet av korruption.

Kommissionen anser det likaså viktigt att utnyttja det arbete som bedrivs och de erfarenheter som görs i olika internationella sammanhang, liksom att upprätthålla konsekvens mellan Europeiska unionens handlande och bland annat Europarådets liksom Förenta nationernas. Denna multilaterala dimension är av särskild betydelse för kampen mot transnationell organiserad brottslighet, och härvidlag kommer Förenta nationernas konvention och dess tilläggsprotokoll, som kommissionen varit fullt delaktig i att förhandla fram, att kunna utgöra en allmän ram ägnad att stärka det internationella samarbetet.

______

Dessa överläggningar och synpunkter har lett kommissionen fram till en helhetssyn i det här meddelandet, där en strategi för att förebygga alla former av brottslighet läggs fram.

2.2. Definitioner

2.2.1. Begreppet brottslighet

I brottslighet innefattas olagliga handlingar begångna av individer eller spontana sammanslutningar av personer. Detta begrepp inrymmer likväl skilda verkligheter, nämligen

- brottslighet i egentlig mening, det vill säga handlingar som utgör brott mot strafflagen enligt nationell rätt (t. ex. dråp, våldtäkt, viss otillåten handel),

- lagöverträdelser som kan betraktas som varande av mindre allvarlig art ur straffrättslig synvinkel, men som förekommer desto oftare (t. ex. stöld, häleri, misshandel, bedrägeri eller svindel),

- det vardagsvåld som tenderar att sprida sig i de mest skilda miljöer (skolor, idrottsplatser, allmän plats, bostaden...),

- bristande medborgaranda, som utan att nödvändigtvis manifesteras i straffbara handlingar tar sig uttryck i olika asociala beteenden som sammantagna kan skapa ett klimat av spänning och osäkerhet.

Genom sin specifika karaktär är organiserad brottslighet föremål för en egen definition, som lämnas [2] i första artikeln av gemensam åtgärd från december 1998 om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott [3], nämligen:

[2] En mycket näraliggande definition har utarbetats inom ramen för Förenta nationernas kommande konvention om transnationell organiserad brottslighet:

[3] Gemensam åtgärd beslutad av rådet den 21.12.1998, EGT L 351, 29.12.1998, s. 1.

- En kriminell organisation är en strukturerad sammanslutning, inrättad för en begränsad tid av mer än två personer som handlar i samförstånd för att begå brott som bestraffas med frihetsberövande (...) på upp till minst fyra år eller ett strängare straff.

- Brotten kan utgöra ett mål i sig själva eller ett medel att erhålla materiella fördelar och i förekommande fall ett sätt att otillbörligt påverka offentliga myndighetens verksamhet.

- De brott som avses i första stycket omfattar dem som nämns i artikel 2 i Europolkonventionen samt i bilagan till konventionen (allvarliga former av internationell brottslighet som smuggling av narkotika, människor, migranter, radioaktiva och nukleära ämnen, bilar osv...) och är belagda med ett straff som minst motsvarar frihetsberövande på upp till högst fyra år eller ett strängare straff.

2.2.2. Begreppet förebyggande

Definition

Det finns ett flertal definitioner på förebyggande av brottslighet. För det här meddelandet föreslår kommissionen följande definition :

Förebyggande av brott omfattar all verksamhet som bidrar till att hejda eller minska brottsligheten som samhällsföreteelse, kvantitativt likaväl som kvalitativt, antingen genom åtgärder för stadigvarande och strukturerat samarbete eller genom tillfälliga initiativ. Denna verksamhet bedrivs av alla aktörer som kan spela en förebyggande roll: lokala folkvalda, brottsbekämpande myndigheter och rättsväsen, sociala myndigheter, utbildningssystemet, föreningsaktörer i vid mening, näringsliv, banker och privat sektor, forskare och vetenskapsmän liksom den breda allmänheten, via medierna.

I specialstudier görs åtskillnad mellan olika syn på förebyggande, med inriktning antingen på offren eller på förövarna av brottsliga eller otillåtna handlingar, eller på riskutsatta personer eller samhällsgrupper, eller också på riskabla situationer.

Tre kategorier av åtgärder kan sålunda urskiljas beroende på om de syftar till att

* minska tillfällena och därmed göra brottet svårare, mer riskabelt och mindre lönande för förbrytarna,

* minska de sociala och ekonomiska faktorer som gynnar brottslighetens utveckling,

* informera och skydda offren samt förebygga övergrepp.

Överensstämmande nationella erfarenheter

Förebyggande som ett kompletterande inslag i politiken för brottsbekämpning är en tanke som är generellt accepterad i medlemsstaterna, och erfarenheterna hittills visar uppmuntrande resultat. Mot bakgrund av pågående erfarenheter noterar kommissionen att det finns återkommande inslag i strategierna, som i allmänhet

* ger uttryck för en ämnesövergripande syn,

* kombinerar insatser på områdena brottsförebyggande, politik för allmän säkerhet med "kompletterande" program (politik för polis och rättsväsen, social-, undervisnings-, forskningspolitik...),

* utvecklar partnerskap mellan brottsförebyggande aktörer med motiveringen att förebyggandet blir effektivt endast om det stöds av alla grupper i samhället.

Dessa principer, som delas av samtliga medlemsstater, gör det redan nu berättigat att tala om en "europeisk modell" för brottsförebyggande.

3. Inslag i en europeisk strategi

3.1. Motivering enligt subsidiaritetsprincipen

Medlemsstaternas åligganden är väsentliga när det gäller förebyggande av brottslighet. De utövas inom de olika nationella politikområden som samverkar till brottsförebyggande, däribland straffrätt, socialpolitik, utbildning, stadsplanering, skattepolitik osv. Beträffande brottsligheten i allmänhet är tendensen därutöver att utforma förebyggande åtgärder i så nära kontakt med verkligheten som möjligt, vilket visas av många framväxande lokala och särskilt avtalade program, kvarterspoliser och rättsliga instanser på lokal nivå (community policing) liksom samarbete med parter från andra samhällsområden.

Likväl skulle en insats från Europeiska unionen kunna tillföra ett verkligt mervärde till denna politik.

Dels erkänns ju nämligen problematiken med organiserad gränsöverskridande brottslighet som en fråga av gemensamt intresse för medlemsstaterna vilken kräver att gemenskapens instrument förenas med rättsligt och polisiärt samarbete. Dels har, när det gäller allmän brottslighet, gemensamma drag redan påvisats av Europeiska rådet i Tammerfors: det handlar om kriminalitet som ofta är lokaliserad till städerna och narkotikarelaterad, med ett oroande inslag av ungdomsbrottslighet. Ett grundligt analysarbete från alla medlemsstaters sida skulle antagligen leda till att andra återkommande inslag kunde påvisas.

Därtill tenderar också metoderna vid förebyggande att närma sig varandra utan att för den skull vara tillräckligt kända utöver lokal, regional eller nationell nivå. Utbyte av erfarenheter eller bästa praxis, vilket åstadkommit goda resultat på andra områden av rättsliga och inrikes frågor, skulle göra det möjligt att förbättra hanteringen av dessa problem.

Europeiska unionens strategi bör alltså omfatta två nivåer:

Den skall i första hand bygga på de nationella preventionsprogrammen. För att uppnå ovan nämnda mål bör medlemsstaterna göra bestämda åtaganden om intensifierade satsningar på att förebygga brottslighet, både organiserad och allmän. För att göra detta bör de anta eller förstärka nationella strategier. Det arbete på att inventera medlemsstaternas politiska program samt det utbyte av information och erfarenheter mellan dessa stater som redan inletts vid konferensen i Praia da Falesia måste fortsättas. Därmed blir det möjligt att få en uppfattning om vad som lämpligen skulle kunna förverkligas på EU-nivå.

I andra hand skall dessa program kompletteras med en satsning av Europeiska unionen som utan att ersätta nationella, regionala eller lokala åtgärder fyller ut pyramiden av ansvarsområden och underlättar utövandet av nationella åtgärder genom att låta områden av gemensamt intresse framträda.

3.2. Målsättningar

Kommissionen anser för det första att ett fullt effektivt svar på utmaningen från brottsligheten måste vara fullständigt och bygga på komplementaritet mellan repressiva och preventiva instrument eftersom snabba, rätt avpassade och proportionerliga sanktioner, liksom en effektiv uppföljning av verkställigheten, har en egen avskräckande och därmed förebyggande karaktär. I detta sammanhang är det viktigt att medlemsstaterna, när så är motiverat, skaffar sig möjlighet till sanktioner mot överträdelser av gemenskapens lagstiftning.

Det bör därefter understrykas att förebyggande definitionsmässigt avser en strävan att förhindra ännu ej begångna handlingar genom ökad kontroll, något som kan innebära för medborgarna orimligt besvärande säkerhetsarrangemang. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att unionen i sitt brottsförebyggande agerande inte bryter mot de grundläggande principerna om allmänna fri- och rättigheter.

Då den förebyggande strategin syftar till att skydda såväl medborgaren som samhället, bör Europeiska unionen ställa upp följande mål:

* Minska antalet tillfällen som underlättar brott, öka riskerna för brottslingen att upptäckas och straffas, minska möjligheterna till vinning av begånget brott.

* Motverka de faktorer som underlättar inträde i kriminalitet liksom återfall.

* Undgå utsatthet, det vill säga samtliga faktorer som placerar en person i en sårbar situation och därmed riskerar att göra henne till offer för en överträdelse.

* Minska känslan av osäkerhet.

* Främja och sprida en laglighetskultur och en förvaltningskultur som förebygger konflikter.

* Främja en sund offentlig förvaltning (good governance) och förebygga särskilt korruption.

* Förebygga infiltration från kriminella miljöer av strukturer inom ekonomi och samhälle.

Då det handlar om en för unionen ny politik, är det kommissionens uppfattning att en rangordning av prioriteringarna måste göras, med hänsyn tagen till den inriktning som fastställdes av Europeiska rådet i Tammerfors liksom vid konferensen i Praia da Falésia. När det gäller allmän brottslighet skall uppmärksamheten till att börja med riktas mot kriminalitet i städerna samt ungdoms- och narkotikabrottslighet. Beträffande den organiserade brottsligheten bör åtgärder inriktas mot kriminalitet som använder avancerad teknik, mot narkotikahandel, människohandel och i synnerhet utnyttjande av kvinnor, sexuellt utnyttjande av barn, ekonomisk brottslighet samt förfalskning av euron.

3.3. Principer

Mot bakgrund av ovanstående resonemang bör unionen för att uppnå målen koncentrara sin strategi på tre punkter:

(1) Kunskap: förbättra förståelsen av brottslighetens yttringar genom tonvikt på upptäckande av nya brottstendenser, studium av de brottsförebyggande satsningarnas inverkan, utvärdering och utbyte av nationella erfarenheter och metoder.

(2) Partnerskap: utveckla samarbetet och nätverksbygget mellan brottsförebyggandets aktörer, på alla nivåer, europeisk, nationell och lokal. Tonvikten bör ligga både på medvetande om begreppet brottsförebyggande, på informationsutbyte, på lanserandet av satsningar och på deras uppföljning inbegripet spridande av deras resultat.

(3) Ämnesövergripande: främja kompletterande instrument för att söka utveckla förebyggandets tekniker och metoder, särskilt genom färre möjligheter att begå brott, samt för att lansera projekt.

När det gäller organiserad brottslighet, och mot bakgrund av vissa särdrag hos denna liksom de särskilda krav som framfördes av rådet i dess resolution från december 1998, kommer en kompletterande analys från kommissionen och Europol sedermera att redovisas.

4. Instrument

Till stöd för genomförandet av denna strategi föreslår kommissionen följande satsningar och instrument av övergripande slag:

4.1. Att utveckla brottsförebyggandet i Europeiska unionens politik

Utan att direkt handla om brottsförebyggande bidrar unionens politik på många sätt därtill genom att främja ekonomisk och social sammanhållning, tillväxt och sysselsättning eller en ekonomisk miljö öppen för insyn.

I rådets resolution från december 1998 om förebyggande av organiserad brottslighet, liksom i slutsatserna från konferensen på hög nivå i maj 2000 om brottsförebyggande, begärs att kommissionen skall utvärdera gemenskapens existerande politik och instrument med avseende på hur de bidrar till förebyggande av brott. Efter denna undersökning önskar kommissionen utveckla en mer strukturerad syn så att gemenskapens politik och instrument kan användas på ett mer systematiskt sätt.

Det handlar närmare bestämt om följande politikområden:

- Reglering av ekonomisk och finansiell verksamhet:

Den politik för kontroll eller reglering av ekonomiska verksamheter som bedrivs på gemenskapsnivå, inte minst inom ramen för den inre marknaden, bidrar till att förebygga bedrägeri, korruption och andra former av kriminalitet. Särskilt betydelsefulla är de instrument som syftar till insyn i offentlig upphandling, hinder för användandet av ekonomiska kretslopp för penningtvätt, pålitliga handelstransaktioner, reglering av juridiska personer, kontroll över förflyttning av känsliga varor samt av samfärdsel eller medel för överförande och behandling av information.

Kommissionen har redan lagt fram förslag i fråga om förebyggande av bedrägeri med betalningsinstrument [4], penningtvätt [5], bedrägeri vid offentlig upphandling [6], förfalskning och piratkopiering [7]. Andra sektorer, likaså prioriterade, kommer att bli föremål för nya förslag eller kompletterande utredning. Således uppdrog gemensamma rådet Ekofin/RIF den 17 oktober åt kommissionen att utreda hur existerande nationella bestämmelser kunde göras mer sammanhängande och förstärkas i fråga om övervakning av kontanta penningmedels rörelser över gränserna. Kommissionen uppmanades också att ange vilka åtgärder som skulle kunna lösa problemen, som man ofta är medveten om på internationell nivå, med täckbolag och andra oklara rättssubjekt i kampen mot penningtvätt. [8]

[4] Kommissionen räknar med att anta en handlingsplan i frågan före årets utgång.

[5] Förslaget till ändring av direktiv av den 10 juni 1991om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar håller på att antas.

[6] Utöver ett förslag om ändring av gemenskapens ordning för offentlig upphandling som för närvarande behandlas av rådet har kommissionen inrättat en arbetsgrupp som skall ta upp frågan om det lämpliga i kompletterande åtgärder, till exempel upprättandet av svarta listor samt informationsutbyte om anbudsgivare.

[7] En handlingsplan kommer att följa på grönboken om bekämpande av förfalskning och piratkopiering på den inre marknaden, antagen 15.10.1998.

[8] Rådet begärde av kommissionen att lägga fram en rapport om möjligheten att upprätta minimikriterier för insyn i olika slags juridiska enheter (bland annat säkerheter, truster och stiftelser) för att bättre kunna avgöra vilka som är berättigade till ekonomiska förmåner.

- Socialpolitik:

Kampen mot social utslagning är ett strategiskt mål för Europeiska unionen som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon den 23 - 24 mars 2000. Då förebyggande av brottslighet ingår i den europeiska sociala modellen som godkändes i Lissabon, verkar det på sin plats att bättre sammankoppla programmet mot social utslagning med den brottsförebyggande strategin. När kommissionen antar en ny social dagordning med tonvikt på högre levnadsstandard kan det ur denna synpunkt vara ett lämpligt tillfälle att bland annat föra in förebyggande av narkotikamissbruk.

Kampen mot rasism och främlingsfientlighet, ett annat inslag i kampen mot diskriminering, har också anknytning till strävan att förebygga brott. Medlen att nå detta mål är hjälp till social, ekonomisk och kulturell integrering av invandrare och deras efterkommande, vidare utbildning, särskilt fostran till det mångkulturella samhället, och kampen mot alla former av diskriminering (bostad, arbete, tillgång till utbildning...). Det av kommissionen utarbetade programmet innefattar bland annat en handlingsplan för att förbättra utbytet av information, erfarenheter och bästa praxis [9].

[9] Målsättningen med detta program, som omfattar perioden 2001-2006, ansluter sig direkt till den här behandlade om brottsförebyggande, och det diskuteras vidare i rådet samt i parlamentet.

- Stadspolitiken:

I likhet med parlamentet och Regionkommittén understryker kommissionen stadsdimensionens betydelse i en brottsförebyggande politik. Enligt artikel 4.1 och 4.7 i förordning nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna får kommissionen på förslag av medlemsstaten inbegripa krisdrabbade tättbebyggda områden. Det gäller särskilt områden med omfattande brottslighet vilka är berättigade till mål 2-stöd. Därutöver kan krisdrabbade tättbebyggda områden integreras i mer omfattande program inrättade såväl i regioner berättigade till mål 1 som i regioner berättigade till mål 2, genom en multisektoriell territorialpolitik [10]. Slutligen är initiativet URBAN, lanserat 1994 och förnyat 1999 samt med finansiering från Europeiska regionala utvecklingsfonden (FEDER), ett uttryck för denna vilja att främja lokala initiativ och satsningar, inte minst i de stora städernas kriskvarter [11]. Det kan också utgöra en brygga mellan nyskapande upplägg i liten skala och en satsning på att ingå i och medverka i strukturfondernas huvudprogram.

[10] Jämför En hållbar utveckling i Europeiska unionens städer: Ett handlingsprogram (KOM/98/605 av den 28 oktober 1998) och meddelandet från kommissionen Strukturfonderna och samordningen med Sammanhållningsfonden - Utkast till riktlinjer för programmen för perioden 2000-2006, del III.1.

[11] Berörda stadsområden, städer eller stadsdelar, skal uppfylla minst tre av villkoren hög arbetslöshet, hör nivå på fattigdom och utslagning, stort antal invandrare, etniska minoriteter eller flyktingar, låg utbildningsnivå, hög kriminalitet och synnerligen förfallen miljö.

I framtiden bör tonvikten läggas på brottslighet som ett resultat av olämplig stadsplanering. Särskilt osäkerhet och/eller brottslighet bör vara en av indikatorerna i de stadsrevisioner som regelbundet skall utföras i Europeiska unionens stora städer.

- Regionalpolitiken:

Gemenskapen stöder initiativ för ekonomisk och social sammanhållning vilka indirekt bidrar till förebyggande av brottslighet. Mera direkt kan FEDER redan tas i anspråk via nationella program för stöd till initiativ för kamp mot och förebyggande av brottslighet. Det mest betydelsefulla exemplet är det av Italien redovisade programmet om säkerhet i Mezzogiorno (landets södra delar), vilket ingick i projekteringen för mål 1 under 1994 - 1999 och förnyades för 2000 - 2006. Det handlar på detta stadium om ett särfall där det framgår hur strukturproblem påverkar den sociala sammanhållningen och blir avgörande för regionens ekonomiska liv.

Därutöver medger programmet INTERREG, likaså finansierat av FEDER, insatser som är mer inriktade på unionens gränser samt inre och yttre gränsregioner, särskilt i fråga om stadsutveckling, social sammanhållning eller samarbete på de rättsliga och administrativa områdena.

Även om politiken för sammanhållning inte för närvarande ställer upp brottsförebyggande som ett mål, kan man säga att den inte utesluter projekt på detta område som en dag kan komma att ingå i regionalpolitikens "huvudfåra" (mainstream).

- Forskningspolitik:

Nätsäkerhet och kamp mot databrottslighet är redan föremål för särskilda forskningsprogram. Som ett inslag i Europeiska området för forskningsverksamhet (2002 - 2006) skall kommissionen undersöka möjligheterna att använda i synnerhet nya tekniska metoder för brottsförebyggande i allmänhet.

Angående forskningen i ekonomi- och samhällsvetenskap ger femte rampprogrammet för forskning [12] tillfälle att studera de sociala problemens orsaker, lära känna deras statistiska verklighet och jämföra bästa praxis. En arbetsgrupp har således inrättats med uppgift att i deras sammanhang betrakta problemen med våld i skolor och i städer, narkotikamissbruk, eller mera allmänt känslan av osäkerhet och de europeiska staternas sätt att möta den. Nya initiativ skulle till exempel kunna gå ut på att studera den förebyggande politikens effektivitetsfaktorer.

[12] Beslut av rådet och Europaparlamentet 1999/182/EG, EGT L26, 1.02.1999, s.27

- Informationssamhället:

Kommissionens nästa meddelande Rendre plus sûre la société de l'information en combattant le crime informatique kommer att innehålla förslag om ett helhetsupplägg syftande till att göra informationsnätverken säkrare, bland dem Internet.

Då meddelandets åtgärder och rekommendationer hör till unionens prioriteringar, önskar kommissionen att de sätts i verket snabbt. Den kommer för den skull att samråda med berörda kretsar, branscher, användare och polismyndigheter, liksom för att utvärdera lämpligheten av nya juridiska instrument.

- Politik gentemot tredje land:

Gemenskapens politik samt samarbets- och biståndsprogram innefattar redan till stor del kamp mot brottslighet. Kommissionen föreslår att EG/EU arbetar vidare i olika aktuella internationella forum, inte minst Förenta nationerna och Europarådet. Den erinrar för övrigt om gemenskapens avsikt att ansluta sig till Förenta nationernas konvention mot transnationell organiserad brottslighet och dess två protokoll om kampen mot människohandel och smuggling av migranter. OSSE:s samlade sakkunskap, särskilt om de "nya säkerhetsriskerna" och om främjandet av rättsstatens sak, bör tas med i beräkningen.

Kommissionen skulle anse det värdefullt att utveckla samarbetet med vissa tredje länder via redan existerande internationella nätverk och forum som Internationella centrumet för förebyggande av brottslighet [13], vars sakkunskap är välkänd. Slutligen blir det nödvändigt att gradvis engagera kandidatländerna i unionens överläggningar på området förebyggande av brottslighet. Redan används Phare-programmen, genom vilka kandidatländerna förbereds för sin anslutning till unionen, till att finansiera brottsförebyggande åtgärder [14]. Kommissionen avser att helt och hållet utnyttja dessa länders möjligheter till medverkan i olika existerande såväl som kommande finansiella instrument och program, särskilt sådana som berörs i det här meddelandet (finansprogrammet, Forum för förebyggande...).

[13] Detta centrum (CIPC), inrättat till tjänst för städer och länder genom minskad osäkerhet och brottslighet och sitt agerande, är bildat av städer, nationella organ och förebyggande inrättningar samt institut och stöds av flera medlemsstater, Frankrike, Portugal, Förenade kungariket och Nederländerna.

[14] Man kan till exempel nämna Phare-programmet mot narkotika med flera mottagare, Phare-programmet för samarbete över gränserna eller programmet för modernisering av tullväsendet.

- Miljöpolitik;

De olika initiativ eller tillfälliga insatser som kommer till stånd på grund av förpliktelserna i miljölagstiftningen internationellt eller på gemenskapsnivå bidrar redan till kampen mot miljöbrott (inbegripet olaglig handel med utrotningshotade vilda djur- och växtarter och deras produkter, dumpning och illegal transport av radioaktiva avfallsprodukter och substanser, olaglig nedsmutsning samt tömning och lagring av avfall, inbegripet införsel i och utförsel från unionen av farligt avfall, samt olaglig handel med ämnen som tunnar ut ozonlagret). Ändå skulle dessa initiativ och insatser lättare kunna genomföras med större samarbete samt utväxling av upplysningar och erfarenheter mellan de olika aktörerna. Dessutom sträcker sig miljöbrotten utanför gemenskapens gränser - det handlar ju om en global företeelse vars förebyggande torde leda till samarbete med kandidatländerna och tredje land.

Som framgår av ovanstående exempel erbjuder gemenskapens existerande instrument redan talrika möjligheter till agerande. För att ställa dem mer i förebyggandets tjänst eftersträvar kommissionen ett sammanhängande program för brottsförebyggande med användande av hithörande inslag i denna politik och dessa instrument.

4.2 Att pröva lagstiftningsförslagen: det "brottssäkra samhället" (crime proofing)

Detta tema togs upp både i slutsatserna från toppmötet i Tammerfors och i dem från konferensen i Praia da Falésia. Trots att begreppet måste preciseras [15], inte minst i förhållande till det "bedrägerisäkra samhället" (fraud proofing) [16], kan det likväl definieras som utvärdering av lagtexter, existerande eller under utarbetande, med avseende på om de är "vattentäta" mot brottsliga verksamheter.

[15] En utredning om denna fråga, finansierad genom programmet Falcone, kommer att redovisa sina första resultat i slutet av 2000.

[16] Då det handlar om bedrägerier mot gemenskapens budget, har kommissionen (Olaf) i ett meddelande den 28 juni 2000 tillkännagivit sin avsikt att inrätta ett instrument för mer systematisk utvärdering av lagstiftningens kvalitet.. "Enligt målen med reformen skall kommissionen se till att byrån rådfrågas på förberedandestadiet och under de olika etapperna i beslutsprocessen, när det gäller lagstiftningsinitiativ som kommer att få direkta eller indirekta konsekvenser för skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen. Detta skall öka motståndskraften mot bedrägerier och korruption genom att ta vara på lärdomarna från fältet och resultaten av det praktiska arbetet." (KOM 2000/358 s. 7)

Denna utvärdering kan göras vid förberedandet av alla nya lagtexter eller beslut, både på Europeiska unionens och på medlemsstaternas nivå. Man bör därvid fråga sig vilka brottstillfällen som de skulle kunna leda till.

Kommissionen tänker se till att utvärdera den möjliga inverkan av sina lagförslag mätt i brottstillfällen, särskilt inom känsliga sektorer. Förberedelserna för införandet av euron erbjuder ett exempel på en planering där hänsyn har tagits till de risker som den gemensamma valutan skulle kunna leda till. Den bästa tidpunkten för granskningen bör vara inte bara samrådet mellan myndigheter utan också den fas då lagstiftningen förbereds, vilken rentav skulle kunna gå ända tillbaka till utarbetandet av ett samrådsdokument (meddelande, grönbok eller vitbok).

En liknande granskning bör också företas av medlemsstaterna när det gäller deras initiativ i enlighet med nationella regler för utarbetande av texter till lagar och förordningar.

Likväl inskränker sig inte riskerna för brottslig användning till de nya texterna enbart. Existerande lagstiftning bör likaså utvärderas, antingen det gäller gemenskapens rättsakter eller internationella instrument till vilka gemenskapen har anslutit sig. Även om det är orealistiskt att föreslå en fullständig genomgång av denna lagstiftning, kan man tänka sig att utföra en analys av riskerna område för område inom denna för att utröna vilka som är minst vattentäta mot brottslig verksamhet och formulera rekommendationer för att fylla dessa luckor. Kommissionen avser att ta hänsyn till denna bedömning vid utarbetandet av rapporterna om genomförande av gemenskapens lagstiftning för att vid behov kunna lägga förslag som gör dem ännu mer vattentäta mot brott, eller kompletterande förslag särskilt på det polisiära och rättsliga området.

Antingen den utförs i förväg eller i efterskott förutsätter denna genomgång en förstärkning av kommissionens möjligheter att samråda internt och genomföra analyser. En ordentlig granskning bör innefatta specialister och praktiskt verksamma, särskilt från polisiära och rättsliga myndigheter. Detta är ett område där informationsutbyte mellan experter och kunskapscentrum bör utvecklas.

4.3 Förbättra kunskapen om brottsliga yttringar

Jämförbara uppgifter

I den handlingsplan för kamp mot organiserad brottslighet som i juni 1997 antogs av Europeiska rådet i Amsterdam erkändes nyttan av att insamla och analysera uppgifter på europeisk nivå. Medlemsstaterna och kommissionen ombads upprätta eller bestämma "en mekanism för insamling och analys av data som är så konstruerad att den kan ge en bild av situationen i fråga om organiserad brottslighet i medlemsstaten och som kan bistå de brottsbekämpande myndigheterna i kampen mot den organiserade brottsligheten" (rekommendation nr 2). I handlingsplanen preciserades också vad som krävs för att uppnå detta mål, med uppmaning till medlemsstaterna att använda "gemensamma standarder" för insamling och analys av uppgifter. Europol och medlemsstaterna har slagit in på denna väg vid utarbetandet av årsrapporten om situationen när det gäller organiserad brottslighet i Europeiska unionen.

Beträffande allmän brottslighet är avsaknaden av tillförlitliga och jämförbara uppgifter om brottsliga yttringar i de europeiska länderna ett hinder för jämförelse av programmen på nationell nivå för bekämpande och förebyggande av brottslighet. En sådan jämförelse, med alla sina begränsningar, är ett betydelsefullt medel för prövning och godkännande av politiken samt utvärdering av bra metoder så som har understrukit vid olika seminarier.

Med tanke på närheten eller likheten hos vissa situationer i medlemsstaterna, trots de alltid markerade juridiska skillnaderna, liksom på den allt större samordningen mellan de nationella programmen, måste en satsning göras på unionsnivå för bättre jämförbarhet mellan uppgifter, kvantitativa och kvalitativa. Europarådet har inlett överläggningar i frågan liksom Förenta nationerna, bland annat beträffande frågor om allmän brottslighet.

Med mångfalden av användare och deras behov, behov som för övrigt torde uppstå medan Amsterdamfördraget genomförs, bör de insatser som skall göras vara ämnesövergripande men också engagera olika aktörer som kommissionen (med dess statistikkontor), Europol och Europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk så att dubbelarbete undviks och ansträngningar och resultat bättre motsvarar varandra.

Vissa initiativ har inletts. På narkotikaområdet begärs till exempel i Europeiska unionens handlingsplan (2000-2004) att rådet och kommissionen på grundval av överläggningarna i Europol och Europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk utarbetar en gemensam definition av begreppet narkotikarelaterad brottslighet för att kunna objektivt jämföra antalet begångna överträdelser med anknytning till narkotika. På sitt område har också Europeiskt centrum för kontroll av rasism och främlingsfientlighet till uppgift att insamla statistiska underrättelser.

Indikatorer

Att lämna objektiva och relevanta indikatorer är en väsentlig dimension i en strategi byggd på bättre kännedom om brottsliga yttringar. Indikatorerna torde vara till nytta för samarbetet mellan såväl offentliga myndigheter som grupper och enheter utsatta för brottsrisker.

Hittills genomförda utredningar och seminarier har visat vilket bidrag korsvisa uppgifter med olika ursprung skulle kunna ge både till förståelsen av dessa yttringar och till uppföljningen av nya brottstendenser. På detta område skulle en komplettering av de sedvanliga informationskällorna med upplysningar särskilt från privat håll tillföra ett visst mervärde.

Utarbetandet av en strategi för brottsförebyggande nära medborgarna kräver likaså en analys av känlan av otrygghet och hur den sprids. Bland de studier som bör genomföras på området utgör opinionsundersökningar en värdefull informationskälla. En eurobarometer om uppfattningen av säkerhet bland europeiska medborgare förverkligades 1996. Kommissionen avser att periodiskt genomföra sådana undersökningar.

Utvärdering av praxis

Utbytet av erfarenheter och bästa praxis förutsätter att de utvärderas enligt gemensamma kriterier så att det kan bestämmas om och på vilka villkor de kan leda till efterföljd eller göras allmänna.

När det gäller förebyggande av organiserad brottslighet pågår en utredning om de huvudsakliga kriterierna och de förfaranden som skulle kunna underlätta detta utbyte. Ändamålet med denna utredning är att föreslå en teknik för utvärdering av nationell praxis och belysa de villkor under vilka dessa erfarenheter har vunnits samt vilka inslag som skulle kunna upprepas.

Slutsatserna från denna utredning skulle kunna utnyttjas för analys av bästa praxis i fråga om förebyggande av allmän brottslighet. Det arbete som utfördes under det tyska ordförandeskapet på att utarbeta en europeisk handbok för bästa praxis bör också tas i beaktande.

4.4 Att bygga nätverk mellan aktörerna på det brottsförebyggande området

Att skapa ett europeiskt forum för förebyggande av organiserad brottslighet

Det tillvägagångssätt som föreslås i det här meddelandet bygger till stor del på mobilisering och nätverksbyggande bland brottsförebyggandets aktörer, antingen det gäller "småbrottslighet" eller transnationell brottslighet..

De teman som skall behandlas är mångfaldiga, de upplysningar som skall utväxlas är inte av samma karaktär, och samma experter skulle inte kunna utan åtskillnad behandla så vitt skilda frågor som medling i arbetstvister eller databrottslighet. När det gäller allmän brottslighet är det närmare bestämt arbetsmarknadens partner som skall engageras i de offentliga myndigheternas arbete, men i fråga om ekonomisk och finansiell brottslighet, och särskilt organiserad brottslighet, är det nödvändigt att engagera ekonomi och näringsliv i förebyggandet.

Kommissionen stöder det franska ordförandeskapets och Sveriges initiativ om att inrätta ett europeiskt nätverk för brottsförebyggande med särskild inriktning på stads-, ungdoms- och narkotikabrottslighet. Inrättandet av detta nätverk, som var en särskild nämnd prioritering i Tammerfors, kommer att utgöra ett led i genomförandet av den nu aktuella strategin och måste flätas samman med övriga förslag inom ramen för denna strategi.

Angående organiserad brottslighet, noterar kommissionen, har arbetet med att göra ekonomi och näringsliv, eller vissa branscher som särskilt riskerar att dras in i korruption eller penningtvätt eller bedrägeri, medvetna om faran för brottslighet och dess kostnader ännu bara börjat. Initiativ som rundabordssamtal för det europeiska näringslivet om frågor kring säkerhet och brottsförebyggande, eller den europeiska stadgan om känsliga yrken som undertecknades den 27 juli 1999 bör uppmuntras och följas upp på unionsnivå.

Ett initiativ tycks alltså vara nödvändigt och kommissionen föreslår därför inrättandet av ett europeiskt forum för förebyggande av organiserad brottslighet. Ytterst olikartade områden berörs, laglig och olaglig varuhandel, databrottslighet, korruption, finansbrott, miljöbrott, eller vissa nyckelyrkens roll, och förebyggandet av organiserad brottslighet liksom ekonomisk brottslighet kräver att forumet kan sammanträda i olika formationer anpassade till de ämnen som behandlas, och vid behov inrätta specialiserade arbetsgrupper.

Särskild anledning att delta i forumet har företrädare för europeiska institutioner och organ som arbetar med brottsförebyggande, nationella samordningsorgan, de mest berörda offentliga förvaltningarna samt inte minst rättsliga och polisiära myndigheter, lokala/regionala myndigheter, ekonomi och näringsliv. Dessutom skall föreningslivet, de mest berörda branscherna som fria yrken, medier eller professionella på säkerhetsområdet engageras beroende på vilka områden som behandlas.

Det europeiska forumet för förebyggande av organiserad brottslighet syftar till att bredda debatten om brottsförebyggande och inbegripa alla samverkande, väcka initiativ och pilotprojekt av europeiska dimensioner så att program som uppfyller villkoren i finansprogrammet kan växa fram. Bland dessa projekt kan nämnas användandet av detaljerade redskap och instrument i den gemensamma analys som Europol och kommissionen genomför.

Forumets roll

Det europeiska forumet för förebyggande av organiserad brottslighet är ett initiativ av kommissionen som i första hand syftar till att strukturera överläggningarna om brottsförebyggande på europeisk nivå. Inom denna ram skall det upprättas ett nätverk av experter och lanseras initiativ. Emellertid bör också, på samma sätt som forumet avser att främja och samordna dialogen om brottsförebyggande på europeisk nivå, samordningsstrukturer inrättas på nationell nivå där sådana inte finns, båda inom offentliga förvaltningar och i det civila samhället. Hur vittgående verkningar den på europeisk nivå inledda dialogen får beror till stor del på i vilken omfattning dessa strukturer kan föra arbetet vidare.

Dessutom kommer forumet att sammanflätas med andra existerande diskussionsforum eller arbetsgrupper inom olika sektorers områden på europeisk och internationell nivå [17] samt medverka i deras överläggningar.

[17] Så till exempel i fråga om miljöskydd överläggningarna inom IMPEL-nätverket eller beträffande kamp mot bedrägeri och skydd av gemenskapens finansiell intressen överläggningarna inom COCOLAF.

Forumet skall

- stå till de europeiska institutionernas och medlemsstaternas förfogande för att bistå dem i frågor om förebyggande av detta slags brottslighet,

- bidra till att upptäcka nya tendenser inom brottsligheten,

- underlätta utväxlingen av upplysningar om satsningar på brottsförebyggande,

- bidra till inrättandet av expertcentrum (kunskapscentrum, nätverk, databanker) för särskilda frågor och till driften av dessa,

- bidra till att utpeka områden för forskning, utbildning och utvärdering.

Kommissionen tänker sig ett forum med en behändig ledningsstruktur som kan rekryteras bland dess egna medarbetare.

Informationsspridning

Kommissionen och berörda medverkande kommer att undersöka om en Internet-plats för frågor om brottsförebyggande behöver inrättas. En sådan skulle ge lättare tillgång till politik och praxis på EU-nivå och i medlemsstaterna samt medge informationsutbyte i samband med överläggningarna inom nätverken för brottsförebyggande på europeisk nivå.

4.5 Att skapa ett finansieringsinstrument

Vid Europeiska rådet i Tammerfors angav stats- och regeringscheferna som en tänkbar möjlighet ett finansiellt stöd från Europeiska unionen till strategin för brottsförebyggande. Kommissionen har dragit slutsatsen att ett finansieringsinstrument skulle tillföra ett mervärde till medlemsstaternas agerande, vilket den också meddelade vid konferensen på hög nivå i Praia da Falésia.

Syftet med instrumentet skall vara att främja genomförandet av den strategi som redovisas i det här meddelandet. Som framgår av punkterna 41 och 42 i slutsatserna från Tammerfors bör det avse alla former av brottslighet och, i enlighet med senare fastställda prioriteringar, stödja de satsningar som här nämns. Vid angivandet av dessa prioriteringar skall avseende också fästas vid de satsningar som föreslås i det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionen och Europol om förebyggande av organiserad brottslighet.

Det europeiska bidraget kommer att ta formen av ett finansieringsinstrument ad hoc. Satsningarna kommer att stå öppna för kandidatländerna på samma villkor som för dessa.

Vilken modell som än väljs bör finansinstrumentet omfatta två delar: en för organiserad gränsöverskridande brottslighet, den andra för allmän brottslighet.

De satsningar som får stödjas genom finansieringsinstrumentet och som bygger på material från överläggningarna inom Europeiska nätverket för brottsförebyggande samt Europeiskt forum för förebyggande av ekonomisk brottslighet skulle kunna vara följande:

- Möten och seminarier

- Studier och utredningar: Framsteg bör göras mot en bättre förståelse av denna företeelse (jfr metoden problem-oriented policing eller begreppet knowledge-based crime prevention).

- Pilotprojekt: Finansieringsinstrumentet skulle kunna bidra till nyskapande projekt av europeiska dimensioner (t. ex. kunskapscentrum, databanker)

- Utbyte av bästa praxis

I likhet med andra satsningar enligt avdelning VI skulle finansieringsinstrumentet förvaltas av kommissionen, biträdd av en förvaltningskommitté med företrädare för medlemsstaterna. Den skulle årligen bestämma finansieringsinstrumentets prioriteringar och uttala sig om kommissionens förslag beträffande anslagsanvändningen. Projekten skulle kunna finansieras upp till 70 %, vilket skulle ge möjlighet att stödja projekt från medverkande utanför regeringarna.

Finansieringsinstrumentet skulle anses som en pilotoperation och upprättas genom beslut enligt artikel 34 i EU-fördraget för en inledande period om två år (2000 - 2002). Vad angår finansbeloppen är det önskvärt att räkna med en försiktig start. En årlig budget om en miljon euro verkar rimlig, i avvaktan på kommissionens helhetsförslag om de program som den förvaltar.

Slutligen skulle de första prioriteringarna kunna fastställas under loppet av år 2001. Den konferens som arrangeras under det svenska ordförandeskapet i februari 2001 skulle kunna ge tillfälle att ställa upp några första konkreta prioriteringar och underlätta lanserandet av finansieringsinstrumentet så snart motsvarande beslut godkänts.

5. Sammanfattning

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet, Regionkommittén samt Ekonomiska och sociala kommittén att ta upp det här meddelandet till behandling och lämna sina kommentarer om den strategi för brottsförebyggande som föreslås där.

Med tanke på det föreslagna tillvägagångssättet, som bygger på att alla medverkande i förebyggande av brott engageras i valet av nya satsningar, uppmanar kommissionen föreningar, särskilt inom näringslivet, samt organisationer som företräder industri och tjänster, liksom varje annan organisation eller förening som företräder det civila samhället och som kan vara berörd, att likaså ta del av det här meddelandet och lämna sina kommentarer.

Top