51999PC0313

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (EMAS)

MOTIVERING

I enlighet med artikel 250.2 i fördraget lägger kommissionen för Europaparlamentet och rådet fram ett ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (EMAS). I det ändrade förslaget beaktas en rad ändringsförslag som Europaparlamentet antog vid sitt plenarsammanträde i april 1999.

Kommissionen kan godta ändringsförslagen 1, 4 (skäl 1) och 26 (sista strecksatsen), i vilka klargörs att systemet är öppet för alla organisationer som inverkar på miljön och där medlemsstaterna uppmanas att sporra organisationer att delta i EMAS, eftersom kommissionens förslag därigenom får större genomslagskraft och blir attraktivare för näringslivet.

I ändringsförslagen 3 och 18 (tre strecksatser) understryks behovet av att ständigt förbättra miljökontrollanternas kompetens och av en enhetlig tillämpning av ackrediteringskraven i EMAS-förordningen i alla medlemsstater. Kommissionen kan godta dessa ändringsförslag, eftersom de bidrar till att garantera trovärdigheten för EMAS.

EMAS enhetlighet och jämförbarhet i medlemsstaterna är en grundläggande förutsättning för att systemet skall fungera. Genom ändringsförslagen 34 och 43 lyfts detta fram, och därför kan dessa förslag godtas av kommissionen. Genom ändringsförslagen införs dels en hänvisning till den europeiska standarden EN ISO 14001, dels uppmanas kommissionen att fastställa riktlinjer för miljöredovisningens form och innehåll.

En annan ledstjärna i förslaget är subsidiaritetsprincipen. Kommissionen kan därför i princip godta ändringsförslagen 11, 20 och 21 i så måtto medlemsstaterna genom dessa får möjlighet att utse nationella, regionala eller lokala strukturer till behöriga EMAS-organ. De tre ändringsförslagen beaktas genom att definitionen på behöriga organ ändras. Genom denna ändring tas också hänsyn till den begäran som Ekonomiska och sociala kommittén framlade i sitt yttrande av den 26 maj 1999.

Ändringsförslagen 8 och 45, där man definierar begreppet intressenter, kan i princip godtas av kommissionen i den mån förslagen stämmer överens med ordalydelsen och definitionerna i ISO 14001 och inte begränsar EMAS kommunikationssyften. Definitionen beaktas genom att begreppet intressenter ändras till "berörda parter" för att bevara överensstämmelsen med ISO 14001. "Berörda parter" definieras i artikel 2. Därmed beaktas också Ekonomiska och sociala kommitténs begäran om att definiera begreppet berörd part.

Ändringsförslag 27 kan i princip godtas, eftersom deltagandet i EMAS inte får leda till en alltför stor administrativ belastning för små och medelstora företag. Ordalydelsen måste dock väljas med omsorg så att inte EMAS-kraven på små och medelstora företag sänks. Ändringsförslaget beaktas genom att det införs en ny strecksats i artikel 10.1.

Ändringsförslag 42 kan i princip godtas. Man bör dock varken upprepa sådant som redan nämns i andra sammanhang i texten eller blanda ihop försäljningsstrategier och obligatoriska krav genom att göra användningen av EMAS-symbolen obligatorisk. Ändringsförslaget beaktas genom den nya ordalydelsen i bilaga III 3.2.

Produkter kan på ett betydande sätt bidra till en organisations miljöeffekter och måste därför rapporteras inom ramen för EMAS. Det kan därför i princip godtas att man använder symbolen i samband med produktinformation i enlighet med ändringsförslag 24, så länge detta inte leder till någon förväxling med miljömärkningen. Ändringsförslaget beaktas genom den nya ordalydelsen i artikel 8.3.

Införandet av en hänvisning till verksamhetsindikatorer enligt ändringsförslag 48 kan i princip godtas, om det klart framgår att de hänför sig till miljöindikatorer.

Ändringsförslag 60 kan i princip godtas för att ge privata företag goda exempel. Kommissionen kan dock inte göra åtaganden åt andra institutioner och en sådan hänvisning hör kanske snarare hemma i ett skäl. Tidsgränsen bör dessutom vara mer flexibel, beroende på hur institutionerna bedömer de betydande miljöeffekterna.

Ändringsförslag 5, enligt vilket kommissionen skall bistå de länder som är kandidater till ett EU-medlemskap, kan i princip godtas. Detta ingår i strategin inför anslutningen för att ge tekniskt stöd, men får inte innebära att mer specifika resurser ägnas åt denna process.

Ändringsförslag 26 (tredje strecksatsen) kan godtas, eftersom inga organisationer utesluts från att bidra till tillämpningen av EMAS och hantverkarorganisationer kan spela en aktiv roll. Däremot skulle en föreskrift om att informationen om EMAS måste gå via organisationerna eventuellt begränsa informationens omfattning och ta för liten hänsyn till lokala förhållanden. Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslag 31.

Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 4 (skäl 2), eftersom kommissionens och medlemsstaternas roller blandas ihop. Dessutom begränsas medlemsstaternas rätt att införa lämpliga strukturer för att omsätta EMAS-förordningen i praktiken.

Enligt parlamentets ändringsförslag 7 (da och db), 12 (b första stycket) och 25 skall organisationerna använda bästa tillgängliga teknik (BAT) när de tillämpar EMAS. BAT-tanken hör hemma inom industrin och passar inte inom alla de ekonomiska sektorer som omfattas av EMAS utvidgade tillämpningsområde. Dessutom definieras begreppet BAT uttryckligen i befintlig gemenskapslagstiftning, nämligen i direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Minimikraven på en organisationen för att få gå med i EMAS är att den uppfyller befintlig miljölagstiftning. De organisationer på vilka BAT är tillämpligt omfattas således redan av befintlig gemenskapslagstiftning. Kommissionen kan därför inte godta dessa ändringsförslag.

Enligt ändringsförslagen 26 (första strecksatsen) och 30 skall medlemsstaterna göra det lättare för EMAS-registrerade organisationer att få tillgång till offentlig upphandling och ge dem förtur i samband med offentliga upphandlingsförfaranden. De gränser som sätts i direktivet om offentlig upphandling gör att kommissionen inte kan godta dessa ändringsförslag.

Förslaget har utarbetats för att kunna tillämpas på företag oberoende av deras storlek. Att föreslå ett nedbantat EMAS för små och medelstora företag är inte i dessa företags intresse, eftersom marknaden skulle kunna tillmätta ett sådant system ett lägre värde. Av denna anledning kan kommissionen inte godta ändringsförslagen 2, 52 (sista stycket) och 56 om att sänka EMAS-kraven för små och medelstora företag.

Kommissionen kan inte godta ändringsförslagen 7 (2a och 2b), 13, 14, 41, 44, 46 (de två första ändringarna), 53 och 54, eftersom de endast upprepar sådant som redan förekommer på annat ställe i förslaget och därigenom stör textens logiska struktur och gör den mindre lättläst för organisationerna.

Enligt ändringsförslagen 18 (första stycket) och 32 skall medlemsstaterna komma överens om ett "samförståndsavtal" avseende ackreditering och sanktioner. Enligt ändringsförslag 22 krävs ett system för informationsutbyte mellan "lokala organ" och enligt ändringsförslag 26 (andra strecksatsen) skall organisationerna få förtursrätt till "offentligt finansierade incitament". Dessa ändringsförslag kan inte godtas, eftersom de innehåller odefinierade och oklara begrepp som inte kan tillämpas.

Kommissionen kan inte godta ändringsförslagen 9 och 10, enligt vilka dels den ansvariga myndigheten skall vara delaktig vid fastställandet av en organisations deltagande i EMAS, dels anläggningens storlek skall begränsas av ett "lokalt organ" som inte definieras närmare. Båda ändringsförslag står i motsats till den ansvarskedja som föreskrivs i förordningen och som syftar till att på ett lämpligt sätt fastställa vilka organisationer som skall EMAS-registreras.

Enligt ändringsförslag 12 (första ändringen) skall organisationerna anta en miljöpolitik enligt bilaga I.B.4., vilket inte kan godtas, eftersom det inte finns någon sådan bilaga.

Ändringsförslagen 7 (d), 36, 37 och 38 handlar om hur de anställda skall göras delaktiga i EMAS tillämpning. Denna tanke förekommer redan i förslaget i och med att det där föreskrivs att de anställda skall vara delaktiga i samband med de informationskanaler och hjälpmedel som organisationen använder. Krav av detta slag begränsar eventuellt de anställdas delaktighet, eftersom det förekommer stora skillnader både i organisationerna och medlemsstaterna. Det bästa sättet att lösa problemet är att sprida information om bästa praxis via vägledningsdokument framtagna av kommissionen tillsammans med arbetstagarorganisationer. Kommissionen kan därför inte godta dessa ändringsförslag.

Genom ändringsförslagen 16, 17, 39 och 52 (första stycket) försämras EMAS-förfarandets öppenhet och trovärdighet genom att den tidsperiod inom vilken miljöredovisningen senast måste godkännas utökas från 12 till 36 månader. Miljöredovisningen är den del av EMAS tillämpning som syns utåt, och den måste därför innehålla tillförlitlig och aktuell information. Detta säkerställs genom extern och oberoende granskning och godkännande som utförs av en miljökontrollant. Kontrollen måste genomföras åtminstone en gång inom en tidsperiod på 36 månader.

Enligt förslaget skall man dessutom varje år godkänna uppdateringar i miljöredovisningen för att löpande sörja för trovärdigheten. Detta skapar förtroende för öppenheten i samband med EMAS-kraven på miljöredovisningen. Det bidrar dessutom till att organisationerna drar största möjliga nytta av sitt EMAS-deltagande, särskilt vad gäller en förenkling av de administrativa förfarandena. Kommissionen kan därför inte godta dessa ändringsförslag.

Ändringsförslagen 7 (aa), 15, 35, 40 (ca och den sista ändringen), 59 och 64 handlar om att organisationernas verksamhet skall överensstämma med miljöpolitiken. Ändringsförslagen kan inte godtas av kommissionen, eftersom de inte tillför förslaget något nytt. Kravet enligt ändringsförslag 15 om att organisationer endast beviljas registrering om de uppfyller miljölagstiftningen förekommer redan i texten. Enligt ändringsförslag 35 skall organisationerna säkerställa denna efterlevnad, vilket visar att EMAS funktion på detta område delvis har missuppfattats. Genom ändringsförslagen 40 (ca), 59 och 64 ändras EMAS karaktär genom att man reducerar det till ett enkelt efterlevnadsregister som normalt omfattas av obligatorisk lagstiftning. I ändringsförslagen 7 (aa) och 40 (sista ändringen) görs regionalpolitiska frågor obligatoriska, vilket visar att man blandar ihop organisationens ansvar när det gäller att utarbeta en politik med kravet på att organisationen skall uppfylla miljölagstiftningen.

EMAS är ett frivilligt system och påverkar inte organisationernas skyldighet att uppfylla miljölagstiftningen. I samband med tillsynen kan EMAS emellertid vara ett värdefullt verktyg för att urskilja de organisationer som gör ett sämre miljöarbete än andra. På så sätt bör tillsynsmyndigheterna bättre kunna inrikta sina resurser på att förbättra organisationernas miljöarbete. Kommissionen uppmuntrar därför i sitt förslag medlemsstaterna att undersöka huruvida EMAS kan utnyttjas i samband med utfärdandet av föreskrifter. EMAS får dock inte påverka befintlig miljölagstiftning. Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslag 7 (3a).

Kommissionen kan inte godta ändringsförslagen 55 och 58 där det införs två element som inte hänger ihop med bedömningen av miljöeffekterna enligt definitionen i bilaga VI till förslaget.

Enligt ändringsförslag 40 (c och d) krävs en översikt över miljösyftena och miljömålen. Rätt ordalydelse med hänsyn till förordningen är emellertid "en beskrivning av miljösyftena och miljömålen", varför ändringsförslagen inte kan godtas.

Ändringsförslag 12 (a andra ändringen) kan inte godtas, eftersom organisationerna enligt detta förslag vid miljöutredningen måste beakta sin miljöpolitik och sitt miljöprogram, medan den första miljöredovisningen genomförs efter det att miljöpolitiken och miljöprogrammet har lagts upp.

Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 12 (sista ändringen), eftersom det tyder på en missuppfattning av förhållandet mellan EMAS och ISO 14001. Ett av målen med EMAS är att knyta ihop certifieringen enligt ISO 14001 med EMAS-registreringen. En organisation kan inte registreras förrän kontrollanten har förvissat sig om att de övriga EMAS-kraven är uppfyllda.

Ändringsförslag 19 kan inte godtas, eftersom det där föreskrivs att utländska kontrollanter först måste godkännas, vilket begränsar kontrollanternas rätt att arbeta i annan medlemsstat under förutsättning att de har anmält sin verksamhet och att de står under tillsyn.

EMAS-symbolen informerar inte om produktens miljökvalitet. Den har en annan betydelse än miljömärkningen. Det är vore därför vilseledande att tillåta en EMAS-märkning av produkter och förpackningar oberoende av miljömärkningen såsom föreslås i ändringsförslag 23. Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslaget.

Kommissionen kan inte godta ändringsförslagen 28 och 29, enligt vilka kommissionen skall utarbeta en årlig rapport till parlamentet om genomförandet av artikel 10.4 och en rapport om de åtgärder som vidtas enligt artikel 10.2. Uppgifter till parlamentet kan lämnas på begäran, men det vore bättre att koncentrera resurserna på EMAS-arbetet. Dessutom är tidsgränsen januari 2000 inte realistisk med tanke på att lagstiftningsprocessen ännu inte är avslutad.

Att EMAS-förordningen skall ses över med jämna mellanrum visar hur dynamiskt systemet är. Man måste dock ge systemet tid att verkligen komma igång, innan man kan bedöma dess effektivitet. Kommissionen kan därför inte godta att en översyn skall göras redan efter tre år i stället för fem såsom krävs i ändringsförslag 33.

Öppenhet är ett av EMAS viktigaste kännetecken. Detta får dock inte bli en alltför stor belastning för organisationerna. Enligt ändringsförslag 47 skall miljöredovisningen läggas fram för allmänheten i stället för att bara göras allmänt tillgängligt. Detta skulle leda till en ökad arbetsbörda för företagen, vilket framför allt skulle drabba små och medelstora företag. Kommissionen kan inte godta detta ändringsförslag.

Ändringsförslag 57, som gäller införandet av en kunduppföljningspolitik, skulle innebära en onödig belastning för organisationerna och eventuellt leda till att EMAS-deltagandet begränsas. Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslaget.

När det gäller kompetenssäkring för miljökontrollanterna, är det mycket oklart vad som avses med ändringsförslagen 50 och 62. I förslaget fastställs redan vilken kompetens som krävs av kontrollanten och hur denna kompetens skall upprätthållas. Kommissionen kan därför inte godta dessa ändringsförslag.

Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 6, där man hänvisar till modus vivendi.

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (EMAS)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130 S (1) 175 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 189c 251 i fördraget, i samarbete med Europaparlamentet, och

av följande skäl:

(1) I artikel 2 i fördraget föreskrivs att en av gemenskapens uppgifter skall vara att främja en hållbar tillväxt, och i rådets resolution av den 1 februari 1993 (1) betonas vikten av en sådan hållbar tillväxt.

(1) EGT C 138, 17.5.1993, s. 1.

(2) I kommissionens program "Mot en hållbar utveckling", som till sin allmänna inriktning godkändes genom rådets resolution av den 1 februari 1993, betonas företagens roll och ansvar både när det gäller att stärka ekonomin och att skydda miljön inom hela gemenskapen.

(3) I programmet "Mot en hållbar utveckling" efterlyses en breddning av de styrmedel som används inom miljöskyddsområdet och användning av marknadsmekanismer för att uppmuntra företag att vidta aktiva åtgärder inom detta område, utöver att uppfylla alla gällande föreskrifter med avseende på miljön.

(4) Rådets förordning (EEG) nr 1836/93 som möjliggör frivilligt deltagande för industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (EMAS) har visat sig vara verksam då det gäller att driva fram förbättringar av industrins miljöarbete.

(5) EMAS bör därför göras tillgänglig för alla organisationer som har betydande miljöeffekter, som ett sätt för dessa att hantera dessa betydande effekter och att förbättra sitt allmänna miljöarbete.

(6) Erfarenheter från genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 1836/93 bör användas för att förbättra EMAS förmåga att driva fram förbättringar av organisationers allmänna miljöarbete.

(7) I enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen som omnämns i artikel 3b 5 i fördraget bör EMAS, för att på ett effektivt sätt bidra till bättre miljöprestanda i europeiska organisationer, genomföras på gemenskapsnivå. Syftet med denna förordning är att säkerställa ett likartat genomförande av EMAS i hela gemenskapen genom att fastställa gemensamma regler, förfaranden och grundläggande krav beträffande EMAS, medan åtgärder som på ett tillfredsställande sätt kan vidtas på nationell nivå överlåts åt medlemsstaterna.

(8) Organisationer bör uppmuntras att delta i EMAS på frivillig basis, vilket bör gagna dem i form av tillsyn, kostnadsbesparing och anseende.

(9) Det är viktigt att små och medelstora företag deltar i EMAS, och deras deltagande bör uppmuntras genom inrättande av eller stöd till tekniska åtgärder och strukturer som har till syfte att ge sådana företag tillgång till relevant expertis och tillräckligt stöd.

(10) Kommissionen bör använda den information som tillhandahålls av medlemsstaterna för att bedöma om det finns behov av särskilda insatser för att öka organisationers, i synnerhet små och medelstora företags, deltagande i EMAS.

(11) Öppenheten och trovärdigheten hos organisationer som tillämpar miljöstyrningssystem förbättras när deras styrningssystem, revisionsprogram och miljöredovisningar kontrolleras för att verifiera att de uppfyller kraven i denna förordning och när miljöredovisningen och uppdaterade versioner av denna godkänns av ackrediterade miljökontrollanter.

(12) Det är därför nödvändigt att garantera, och genom vidareutbildning ständigt förbättra, kompetensen hos miljökontrollanterna genom att lägga grunden till ett oberoende och neutralt ackrediteringssystem och en lämplig tillsyn över miljökontrollanternas verksamhet, i syfte att garantera den allmänna trovärdigheten för EMAS. För detta ändamål bör ett nära samarbete mellan de nationella ackrediteringsorganen upprättas.

(13) Organisationerna bör uppmuntras att ta fram och offentliggöra regelbundna miljöredovisningar för att ge allmänheten och andra intressenter information om sitt miljöarbete.

(14) Kommissionen bör, i enlighet med ett gemenskapsförfarande, anpassa bilagorna till denna förordning, erkänna europeiska och internationella miljöstandarder som är relevanta för EMAS och fastställa riktlinjer i samarbete med EMAS intressenter för att garantera en konsekvent tillämpning av EMAS-kraven i samtliga medlemsstater.

(15) För att sporra organisationer att ta del i EMAS bör medlemsstaterna ge incitament.

(16) Kommissionen bör bistå de länder som är kandidater till ett EU-medlemskap att inrätta nödvändiga strukturer för tillämpningen av EMAS.

(17) De europeiska institutionerna bör sträva efter att anta de principer som ingår i denna förordning.

(18) Denna förordning bör efter en tids tillämpning ses över med hänsyn till de erfarenheter som gjorts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Miljöstyrnings- och miljörevisionsordningen och dess mål

1. Härmed inrättas en gemenskapsordning för frivilligt deltagande av organisationer, i det följande kallad EMAS, för att utvärdera och förbättra organisationers miljöarbete och för att informera allmänheten och andra intressenter. berörda parter om detta.

2. Målet med EMAS är att främja en fortsatt förbättring av organisationers miljöarbete genom

(a) att organisationerna utarbetar och förverkligar ett miljöstyrningssystem,

(b) att effekten av dessa system regelbundet utvärderas på ett systematiskt och objektivt sätt,

(c) att allmänheten och andra intressenter berörda parter får information om organisationernas miljöarbete,

(d) att de anställda engageras i arbetet.

3. EMAS skall inte påverka tillämpningen av gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning eller tekniska standarder rörande miljökontroll vilka inte omfattas av gemenskapslagstiftning, och inte heller de skyldigheter organisationer har enligt dessa lagar och standarder.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

(a) miljöpolicy: organisationens övergripande mål och handlingsprinciper i fråga om miljön, vilka skall uppfylla alla tillämpliga krav i gällande miljölagar.

b) miljöutredning: en inledande heltäckande analys av de miljöförhållanden, den miljöpåverkan och det miljöarbete som är förknippat med verksamheten inom en organisation.

c) miljöaspekt: ett inslag i en organisations verksamhet, produkter eller tjänster som kan ha inverkan på miljön.

OBS - En betydande miljöaspekt är en miljöaspekt som har eller kan ha en betydande miljöeffekt.

d) miljöeffekt: varje negativ eller positiv förändring i miljön som helt eller delvis är en följd av en organisations verksamhet, produkter eller tjänster.

e) miljöprogram: en beskrivning av organisationens särskilda mål och aktiviteter för att säkerställa ett förbättrat skydd av miljön, inklusive en beskrivning av de åtgärder som vidtagits eller planeras för att uppnå dessa mål och i tillämpliga fall tidpunkten när dessa åtgärder senast skall genomföras.

f) miljösyfte: ett övergripande miljömål, om möjligt kvantifierat, som är en följd av miljöpolicyn och som en organisation har föresatt sig att uppnå sig.

g) miljömål: detaljerade konkreta krav, om möjligt kvantifierade, som gäller för organisationen eller delar av denna och som är en följd av gällande miljösyfte och som måste definieras och uppfyllas för att nå detta syfte.

h) miljöstyrningssystem: den del av det övergripande styrningssystemet som omfattar organisationsplan, ansvarsfördelning, rutiner, arbetsmetoder, processer och resurser för att fastställa och förverkliga miljöpolicyn.

i) miljörevision: ett styrmedel som innefattar systematisk, dokumenterad, regelbunden och objektiv utvärdering av en organisations miljöarbete och de styrningssystem och arbetsmetoder som upprättats för att skydda miljön, i syfte att

i) göra det lättare för ledningen att kontrollera förfaranden som kan påverka miljön,

ii) utvärdera om organisationens miljöpolicy efterlevs.

j) revisionsperiod: den period under vilken all verksamhet vid en viss anläggning revideras.

k) miljöredovisning: den information som specificeras i bilaga III 3.21 a-g.

l) berörd part: enskild eller grupp, även myndigheter, som berörs eller påverkas av en organisations miljöarbete.

l)m) organisation: företag, bolag, firma, rörelse, myndighet eller institution eller del av eller kombination av sådana, börsnoterade eller ej, offentliga eller privata, som har sina egna funktioner och sin egen administration.

Den enhet som skall registreras skall fastställas i samråd med kontrollanten, med hänsyn till kommissionens riktlinjer vilka fastställs i enlighet med förfarandet i artikel 14, men skall inte gå utöver gränserna för någon medlemsstat. I fall där organisationen utgör en anläggning skall anläggningen ligga till grund för registreringen.

m)n) anläggning: hela det område på en viss ort som står under organisationens kontroll och som omfattar verksamhet, produkter och tjänster. Detta omfattar all infrastruktur, utrustning och materiel.

n)o) revisor: en person eller en grupp som, oavsett av om vederbörande är anställd av organisationen eller ej, handlar på den högsta organisationsledningens vägnar och som enskilt eller gemensamt har den kompetens som avses i bilaga II 2.4, och som är tillräckligt oberoende av den verksamhet som revideras för att kunna göra en objektiv bedömning.

o)p) ackrediterad miljökontrollant: en person eller organisation som är oberoende av den organisation som kontrolleras och som har ackrediteras enligt de villkor och förfaranden som avses i artikel 4.

p)q) ackrediteringssystem: ett system för att ackreditera och utöva tillsyn över miljökontrollanter, vilket administreras av en av medlemsstaten utsedd eller inrättad opartisk institution eller organisation, som har de resurser och den kompetens, samt lämpliga förfaranden för att utföra de uppgifter som en sådan institution skall ha enligt denna förordning.

q)r) behöriga organ: de organ som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 5 för att utföra de uppgifter som anges i denna förordning, vare sig organen är nationella, regionala eller lokala.

Artikel 3

Deltagande i EMAS

EMAS är öppen för varje organisation som har önskemål om att förbättra sitt miljöarbete.

1. Registrering i EMAS

För att en organisation skall registreras i EMAS måste den göra följande:

a) Genomföra en miljöutredning av sin verksamhet, sina produkter och sina tjänster i enlighet med bilaga VII till denna förordning och därvid behandla de punkter som nämns i bilaga VI.

b) Mot bakgrund av resultatet av denna utredning, införa ett miljöstyrningssystem som täcker alla de punkter som beskrivs i bilaga I.A till denna förordning. En organisation skall också i enlighet med bilaga I.B sörja för att gällande lagstiftning efterlevs, att miljöarbetet förbättras och att den externa kommunikationen fungerar.

Organisationer som har ett certifierat miljöstyrningssystem, godkänt i enlighet med kraven i artikel 9, behöver inte genomföra en formell inledande miljöutredning när de övergår till tillämpning av EMAS, om den nödvändiga informationen för identifiering och utvärdering av miljöaspekterna i enlighet med bilaga VI framgår av det certifierade miljöstyrningssystemet.

c) Genomföra eller låta genomföra en miljörevision i enlighet med kraven i bilaga II till denna förordning. Miljörevisionen måste vara sådan att den värderar organisationens miljöarbete.

d) Utarbeta en miljöredovisning i enlighet med bilaga III 3.2. Miljöredovisningen skall lägga särskild vikt vid organisationens miljöarbete inom ramen för dess miljösyften och miljömål.

e) Låta granska miljöutredningen, om sådan genomförts, samt styrningssystemet, revisionsförfarandet och miljöredovisningen eller delar av denna som tagits fram för vissa intressenter berörda parter, om detta är ett krav från organisationens sida, för att verifiera att den uppfyller relevanta krav i denna förordning samt låta godkänna miljöredovisningen för att garantera att den uppfyller kraven i bilaga III 3.2.

f) Skicka den godkända miljöredovisningen till det behöriga organet i den medlemsstat där organisationen har sitt säte och göra den tillgänglig för allmänheten efter registrering.

2. Bibehållande av EMAS-registrering

a) För att en organisation skall kunna förbli EMAS-registrerad måste den låta kontrollera miljöstyrningssystemet och revisionsprogrammet i enlighet med kraven i bilaga V 5.6,

b) skicka den årligen godkända uppdateringen av miljöredovisningen till behörigt organ och göra den tillgänglig för allmänheten.

Artikel 4

Ackreditering av och tillsyn över miljökontrollanter

1. Medlemsstaterna skall inrätta ett system för att ackreditera oberoende miljökontrollanter och för att utöva tillsyn över deras verksamhet. För detta ändamål får medlemsstaterna antingen använda befintliga ackrediteringsinstitutioner, de behöriga organ som avses i artikel 5 eller utse eller upprätta ett annat organ med lämplig behörighet.

Medlemsstaterna skall säkerställa att dessa organ är sammansatta på ett sådant sätt att deras oberoende och opartiskhet när de fullgör sina uppgifter är garanterad.

2. Medlemsstaterna skall se till att dessa system är i funktion inom 3 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft.

3. Medlemsstaterna skall på lämpligt sätt samråda med berörda parter om hur ackrediteringssystemet skall utformas och styras.

4. Ackrediteringen av miljökontrollanter och tillsynen över deras verksamhet skall ske enligt kraven i bilaga V.

5. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om de åtgärder de vidtagit i enlighet med denna artikel och meddela relevanta förändringar i struktur och förfaranden med avseende på ackrediteringssystemen.

6. Kommissionen skall, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 14, främja samarbetet mellan medlemsstaterna, i synnerhet för att

- undvika skillnader i fråga om kraven i denna förordning och de kriterier, villkor och förfaranden som tillämpas vid ackreditering av miljökontrollanter,

- undvika skillnader i fråga om kraven i denna förordning och förfaranden och åtgärder som tillämpas för tillsyn över de ackrediterade miljökontrollanterna,

- undvika skillnader i fråga om kraven i denna förordning och förfaranden och åtgärder som tillämpas för tillsyn över miljökontrollanter som ackrediterats i andra medlemsstater.

7. Miljökontrollanter som är ackrediterade i en medlemsstat får kontrollera miljöredovisningar i alla andra medlemsstater, i enlighet med de krav som anges i bilaga V.

8. Ett forum, bestående av alla ackrediteringsorgan, skall inrättas av ackrediteringsorganen i syfte att ge kommissionen de verktyg och de förutsättningar som är nödvändiga för att den skall kunna uppfylla sina åtaganden i enlighet med artikel 4.6. Det skall, i mån av behov, sammanträda minst två gånger per år i närvaro av en representant för kommissionen.

Detta forum skall utveckla riktlinjer inom området ackreditering, kompetens och tillsyn över miljökontrollanter genom att utveckla en gemensam förståelse för kraven i bilaga V. Dessa riktlinjer skall vara underställda förfarandena enligt artikel 14 i förordningen.

För att garantera att ackrediteringsorganen och kontrollförfarandet fungerar på samma sätt i samtliga medlemsstater skall detta forum utveckla metoder för ömsesidig granskning. Syftet med den ömsesidiga granskningen är att se till att ackrediteringssystemen i de olika medlemsstaterna uppfyller förordningens krav. En rapport från den ömsesidiga granskningen skall översändas till kommissionen.

Artikel 5

Behöriga organ

1. Inom 3 månader efter att denna förordning har trätt i kraft skall varje medlemsstat utse det behöriga organ som ansvarar för att genomföra de uppgifter som föreskrivs i förordningen, framför allt i artiklarna 6 och 7, och skall informera kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga organens sammansättning är sådan att deras oberoende och neutralitet garanteras och att de behöriga organen tillämpar föreskrifterna i denna förordning på ett konsekvent sätt.

3. Medlemsstaterna skall för de behöriga organens räkning ta fram riktlinjer beträffande tillfällig eller permanent avregistrering av organisationer. Behöriga organ skall i synnerhet fastställa förfaranden

* för att behandla anmärkningar från berörda parter med avseende på registrerade organisationer, och

* för att avslå registreringsansökningar och tillfällig eller permanent avregistrera organisationer.

4. Det behöriga organet skall ansvara för registrering i EMAS. Det skall därför kontrollera nya och befintliga registreringar. När en ansökan om registrering avslås och när en organisation tillfälligt eller permanent avregistreras krävs samråd med berörda parter för att förse det behöriga organet med den information det behöver för att kunna fatta sitt beslut.

5. Behöriga organ från alla medlemsstater skall, i mån av behov, sammanträda minst två gånger per år i närvaro av en representant från kommissionen. Syftet med dessa möten är att garantera konsekvent tillämpning av de förfaranden som gäller för organisationers registrering i EMAS. En ömsesidig granskningsprocess skall införas av de behöriga organen i syfte att de skall utveckla en gemensam förståelse för den praktiska tillämpningen av registreringsförfarandet. En rapport från den ömsesidiga granskningen skall överlämnas till kommissionen och offentliggöras.

Artikel 6

Registrering av organisationer

1. Registrering av organisationer skall hanteras av behöriga organ i enlighet med följande kriterier:

a) Om ett behörigt organ

- har tagit emot en godkänd miljöredovisning,

- har tagit emot en ifylld blankett (bilaga VIII) från organisationen,

- har tagit emot eventuell registreringsavgift i enlighet med artikel 16, och

- utifrån mottagen information bedömer att organisationen uppfyller de krav som ställs i denna förordning,

skall det behöriga organet registrera den sökande organisationen och tilldela den ett registreringsnummer. Det behöriga organet skall informera organisationens ledning om att organisationen är införd i registret.

b) Om ett behörigt organ tar emot en rapport från ackrediteringsorganet som visar att kontrollantens verksamhet inte är tillräckligt väl genomförd för att garantera att kraven enligt denna förordning uppfylls av den sökande organisationen skall ansökan om registrering avslås till dess att garanti för uppfyllande av EMAS-kraven erhålls.

c) Om en organisation underlåter att inom 3 månader från uppmaning härom till behörigt organ inlämna

- den årligen godkända uppdateringen av miljöredovisningen,

- en ifylld blankett (bilaga VII) från organisationen,

- eventuella registreringsavgifter,

skall organisationen tillfälligt eller permanent avregistreras, beroende på vilken typ av försummelse det är fråga om och dess omfattning. Det behöriga organet skall informera organisationens ledning om orsakerna till de åtgärder som vidtagits.

d) Om det behöriga organet vid något tillfälle, utgående från mottagen information, finner att organisationen inte längre uppfyller ett eller flera villkor i denna förordning, skall organisationen tillfälligt eller permanent avregistreras, beroende på vilken typ av försummelse det är fråga om och dess omfattning. Det behöriga organet skall informera organisationens ledning om orsakerna till de åtgärder som vidtagits.

e) Om ett behörigt organ av den behöriga tillsynsmyndigheten informeras om att en organisation har brutit mot gällande miljölagstiftning skall organet, beroende på omständigheterna, antingen avslå ansökan om registrering av organisationen eller avregistrera organisationen.

Det behöriga organet skall informera organisationens ledning om orsakerna till de åtgärder som vidtagits och om den pågående diskussionen med tillsynsmyndigheten.

f) Beslutet att avslå ansökan eller avregistrera organisationen skall upphävas om det behöriga organet har fått en betryggande försäkran från den behöriga tillsynsmyndigheten om att bristerna har rättats till och att tillräckliga åtgärder har vidtagits för att undvika att de uppkommer igen.

2. Det behöriga organet skall månadsvis uppdatera listan över organisationer registrerade i EMAS.

Artikel 7

Lista över registrerade organisationer och ackrediterade miljökontrollanter

1. Ackrediteringssystemet skall upprätta, revidera och uppdatera en lista över ackrediterade miljökontrollanter i varje medlemsstat och skall varje månad underrätta kommissionen om ändringar i denna lista, antingen direkt eller via de nationella myndigheterna, allt efter respektive medlemsstats beslut.

2. De behöriga organen skall upprätta en lista över registrerade organisationer i varje medlemsstat och hålla den uppdaterad. De behöriga organen skall varje månad underrätta kommissionen om ändringar i denna lista, antingen direkt eller via de nationella myndigheterna, allt efter respektive medlemsstats beslut.

3. Registret över ackrediterade miljökontrollanter och registrerade organisationer skall hållas uppdaterat av kommissionen, som skall göra det tillgängligt för allmänheten.

Artikel 8

Symbol

1. Organisationer som deltar i EMAS får använda den symbol som beskrivs i bilaga IV. Bilaga IV skall kompletteras av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 14. Symbolen får endast användas av organisationer som har en gällande registrering i EMAS.

Symbolen får inte användas i någon annan form än den som beskrivs i bilaga IV.

2. EMAS-symbolen får endast användas av organisationer i följande sammanhang:

* På godkända miljöredovisningar.

* På registrerade organisationers brevpapper.

* På information som meddelar att en organisation deltar i EMAS.

3. Symbolen får också användas av organisationer i samband med miljöinformation, exempelvis informationsblad om relaterad till organisationens verksamhet, produkter och tjänster

* under förutsättning att informationen och hänvisningarna ingår i miljöredovisningen och har godkänts av kontrollanten som

a) korrekt och icke vilseledande,

b) belagd och verifierbar,

c) relevant och ingående i korrekt sammanhang,

d) specifik och tydlig med avseende på de speciella aspekter som beskrivs,

e) svår att feltolka,

f) viktig i relation till den totala miljöeffekten,

* och under förutsättning att ordalydelsen "godkänd information" läggs till symbolen i enlighet med beskrivningen i bilaga IV.

4. Symbolen får inte användas i följande sammanhang:

* På produkter eller deras förpackningar.

* I samband med jämförande reklam med avseende på produkter, verksamhet och tjänster.

* I annonser för produkter, verksamheter och tjänster.

Artikel 9

Förhållande till europeiska och internationella standarder

1. Organisationer som tillämpar europeiska eller internationella miljöstandarder som är relevanta för EMAS, och som är certifierade i enlighet med tillämpliga certifieringsförfaranden, skall anses uppfylla motsvarande krav i denna förordning under förutsättning

a) att standarderna har erkänts av kommissionen enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 14,

b) att ackrediteringen som utfärdats till certifieringsorganet är godkänd av kommissionen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 14.

Hänvisningar till erkända standarder (inklusive tillämpliga avsnitt av EMAS) och officiell ackreditering skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas offentliga tidning.

2. För att sådana organisationer skall kunna registreras i EMAS behöver de bara visa för kontrollanten att de uppfyller de krav som inte omfattas av den erkända standarden.

Artikel 10

Främjande av organisationers, i synnerhet små och medelstora företags, deltagande

1. Medlemsstaterna skall främja alla organisationers, och i synnerhet de små och medelstora företagens, deltagande i EMAS genom att

* göra det lättare för dem att få tillgång till information, stödfonder och allmänna strukturer, och

* vidta eller stimulera tekniska stödåtgärder, särskilt när det gäller initiativ från branschspecifika eller lokala kontaktställen (exempelvis lokala myndigheter, handelskammare, branschorganisationer och hantverkarorganisationer), och

* se till att rimliga registreringsavgifter leder till högre deltagande, och

* se till att systemet inte onödigt belastar organisationer, i synnerhet inte små och medelstora företag.

För att främja deltagande av små och medelstora företag som är koncentrerade i väl avgränsade geografiska områden kan lokala myndigheter i samarbete med industriförbund, handelskammare och berörda parter hjälpa till att fastställa vilka betydande miljöeffekter som förekommer inom detta område. Små och medelstora företag kan sedan använda denna information när de utarbetar sina miljöprogram och fastställer syften och mål med sitt miljöstyrningssystem enligt EMAS.

2. Medlemsstaterna skall överväga hur registrering i EMAS enligt denna förordning kan utnyttjas för att undvika onödigt dubbelarbete från organisationers och behöriga myndigheters sida vid genomförandet av miljölagstiftningen och kontroll av att den efterlevs.

3. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna artikel.

4. Kommissionen skall främja en konsekvent tillämpning av de rättsliga instrument som utvecklats på gemenskapsnivå inom miljöskyddets område.

Artikel 11

Information

1. Varje medlemsstat skall se till

- att organisationerna informeras om innehållet i denna förordning,

- att allmänheten informeras om systemets syfte och de huvudsakliga delarna i EMAS.

Medlemsstaterna skall i synnerhet använda facktidskrifter, lokaltidningar, reklamkampanjer och varje annat medel för att öka den allmänna medvetenheten om EMAS.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna artikel.

3. Kommissionen ansvarar för att främja EMAS på gemenskapsnivå.

Artikel 12

Överträdelser

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga rättsliga och administrativa åtgärder vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och meddela kommissionen vilka åtgärder som vidtagits.

Artikel 13

Bilagor

Kommissionen skall anpassa bilagorna till denna förordning i enlighet med förfarandet i artikel 14 med hänsyn till den praktiska erfarenhet som vunnits under tillämpningen av EMAS och för att tillgodose behovet av vägledning om EMAS-kraven.

Artikel 14

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 205.2 i fördraget tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt anvisningarna i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionens beslut skall ha omedelbar verkan.

b) Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall

- får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättades.

- Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i föregående stycke.

Artikel 15

Revision

Kommissionen skall se över EMAS mot bakgrund av den erfarenhet som vunnits under dess tillämpning och skall, om så behövs, senast fem år efter ikraftträdande föreslå rådet lämpliga ändringar.

Artikel 16

Kostnader och avgifter

1. Ett avgiftssystem får införas, i enlighet med regler som medlemsstaterna själva fastställer, för att täcka de administrativa kostnader som uppstår i samband med registreringsförfarandena för organisationer, kostnader för ackreditering och tillsyn över miljökontrollanter samt kostnaderna för EMAS.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits enligt denna artikel.

Artikel 17

Upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1836/93

1. Rådets förordning (EEG) nr 1836/93 skall upphöra att gälla från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

2. Ackrediteringssystem och behöriga organ som införts i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1836/93 skall kvarstå. Medlemsstaterna skall ändra de förfaranden som tillämpas av ackrediteringssystem och behöriga organ i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. Medlemsstaterna skall se till att dessa system är i funktion inom 3 månader efter denna förordnings ikraftträdande.

3. Miljökontrollanter som ackrediterats i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1836/93 kan fortsätta sin verksamhet i enlighet med de krav som fastställs i denna förordning.

4. Anläggningar som registreras i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1836/93 kvarstår i EMAS-registret. De nya kraven enligt denna förordning som är tillämpliga för organisationen i fråga skall kontrolleras i samband med nästa kontroll.

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall börja tillämpas 3 månader efter offentliggörandet.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat/Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

A. Krav i fråga om miljöstyrningssystem

Miljöstyrningssystemet skall genomföras i överensstämmelse med avsnitt 4 i internationell standard för miljöstyrningssystem, EN ISO 14001:1996.

B. Frågor som måste hanteras av organisationer som tillämpar EMAS

1. Uppfyllande av gällande lag

Organisationerna måste kunna visa att de

* är medvetna om all relevant miljölagstiftning och känner till vilka konsekvenser den har för organisationen,

* ser till att denna lagstiftning efterlevs, och

* att de har utarbetat rutiner som tillåter organisationen att fortlöpande uppfylla dessa krav.

2. Resultat

Organisationer måste kunna visa att deras styrningssystem och revisionsrutiner inriktar sig på det faktiska miljöarbetet inom organisationen, med avseende på de aspekter som identifieras i bilaga VI och att resultatutvärderingen ingår som en del av översynen. Organisationen måste också ha ett dokumenterat åtagande om kontinuerlig förbättring av sitt miljöarbete.

3. Extern kommunikation

För att det skall vara möjligt att ringa in intressenternas de berörda parternas problem måste organisationen kunna visa att den för en öppen dialog med berörda parter, inklusive lokala myndigheter och kunder, med avseende på miljöeffekterna av organisationens verksamhet, produkter och tjänster.

BILAGA II

Krav i fråga om intern miljörevision

2.1 Allmänna krav

Internrevisioner har till syfte att garantera att den verksamhet som bedrivs av en organisation genomförs i enlighet med fastställda rutiner. Revisionen kan också identifiera eventuella problem med dessa fastställda rutiner eller möjligheter att förbättra rutinerna. Omfattningen av de revisioner som genomförs inom en organisation kan sträcka sig från revision av en enkel rutin till revision av ett verksamhetskomplex. Under en given tidsperiod skall all verksamhet inom en given organisation genomgå revision. Den tidsperiod som fastställs för att genomföra revision av samtliga verksamheter inom organisationen betecknas som revisionsperioden. För mindre och okomplicerade organisationer kan det vara möjligt att revidera all verksamhet på en gång. För dessa organisationer utgör revisionsperioden intervallet mellan dessa revisioner.

Internrevisioner skall genomföras av personer som är tillräckligt oberoende av den reviderade verksamheten för att opartisk revision skall kunna garanteras. Revisionerna kan genomföras av organisationens anställda eller av extern personal (anställda från andra organisationer, anställda från andra delar av samma organisation eller konsulter).

2.2 Syfte

I organisationens miljörevisionsprogram skall ingå en närmare skriftlig beskrivning av syftena med varje revision eller revisionsperiod och i programmet skall även fastställas hur ofta varje enskild verksamhet skall revideras.

I syftet måste framför allt ingå att utvärdera om styrningssystemen är ändamålsenliga och fungerande, om de stämmer överens med organisationens miljöpolicy och med miljöprogrammen för anläggningen samt om tillämpliga krav i miljölagstiftningen efterlevs.

2.3 Omfattning

Den totala omfattningen av varje revision eller, i förekommande fall, av varje del av en revisionsperiod måste klart definieras och det skall särskilt framgå

1. vilka förhållanden som skall utvärderas,

2. vilka verksamheter som skall revideras,

3. vilka miljöstandarder som skall beaktas,

4. vilka perioder som revisionen skall täcka.

I miljörevisionen skall ingå att utvärdera uppgifter från verksamheten i den omfattning som är nödvändig för att kunna kontrollera organisationens miljöarbete.

2.4 Organisation och resurser

Miljörevisioner skall utföras av personer eller grupper av personer som har tillräcklig kunskap om de sektorer eller områden som skall revideras, inklusive kunskap om och erfarenhet av frågor som rör miljöstyrning, teknik, miljö och juridik samt tillräcklig utbildning och erfarenhet av det särskilda revisionsmetoderna för att kunna uppfylla de fastställda målen. De resurser och den tid som avsätts för revisionen skall stå i rimlig proportion till revisionens omfattning och mål.

Revisionen skall stödjas av organisationens högsta ledning.

Revisorerna skall vara tillräckligt oberoende av de verksamheter som revideras för att kunna göra en objektiv och opartisk utvärdering.

2.5 Planering och förberedelse för revision

Varje miljörevision skall planeras och förberedas i syfte att

- säkerställa att tillräckliga resurser avsätts,

- säkerställa att alla som deltar i revisionen (inklusive revisorer, organisationsledning och medarbetare) förstår sina roller och ansvarsområden.

I förberedelserna ingår att deltagarna sätter sig in i verksamheten inom organisationen och i det miljöstyrningssystem som används och resultaten av tidigare revisioner.

2.6 Revisionsarbetet

I revisionen ingår att diskutera verksamheten med personalen, inspektera driftsförhållandena och utrustningen samt att gå igenom journaler, rutinbeskrivningar och annat relevant material för att utvärdera om organisationens miljöarbete med avseende på den reviderade verksamheten uppfyller gällande standarder, föreskrifter, syften och mål och om de system som tillämpas för att styra miljöansvaret är effektiva och ändamålsenliga. Stickprov kan användas för att kontrollera huruvida dessa kriterier uppfylls och för att fastställa om systemet är effektivt.

I revisionsarbetet skall särskilt ingå

a) att skaffa kännedom om miljöstyrningssystemen,

b) att utvärdera styrningssystemens starka och svaga sidor,

c) att samla in relevant information,

d) att utvärdera resultaten av revisionen,

e) att förbereda slutsatser av revisionen,

f) att rapportera resultaten och slutsatserna av revisionen.

2.7 Rapportering av revisionens resultat och slutsatser

1. Revisorerna skall genom att utarbeta en skriftlig rapport i lämplig form och med lämpligt innehåll se till att resultat och slutsatser av revisionen presenteras på ett fullständigt och formellt riktigt sätt i slutet av varje revision eller revisionsperiod.

Resultaten och slutsatserna av revisionen måste formellt delges organisationens högsta ledning.

2. Det grundläggande syftet med en skriftlig revisionsrapport är

a) att visa revisionens omfattning,

b) att ge ledningen information om hur organisationens miljöpolicy efterlevs och om miljöutvecklingen inom organisationen,

c) att ge ledningen information om hur effektiva och pålitliga systemen är när det gäller att övervaka organisationens miljöeffekter,

d) att påvisa eventuella behov av korrigerande åtgärder.

2.8 Uppföljning av revisionen

Revisionen skall avslutas med att en plan för lämpliga korrigerande åtgärder utarbetas och genomförs.

Lämpliga rutiner måste finnas och vara i kraft för att garantera att revisionsresultaten följs upp.

2.9 Revisionsfrekvens

Den frekvens med vilken varje verksamhet revideras kan variera beroende på

a) verksamhetens art, omfattning och komplexitet,

b) betydelsen av aktuella miljöeffekter,

c) hur viktiga och angelägna de problem är som konstaterats vid tidigare revisioner,

d) tidigare miljöproblem i samband med verksamheten.

Mer komplexa verksamheter med större risk för miljöskador måste revideras oftare. En organisation skall definiera sitt eget revisionsprogram och sin egen revisionsfrekvens med kommissionens riktlinjer som grund.

BILAGA III

Miljöredovisning

3.1 Syfte

Syftet med miljöredovisningen är att tillhandahålla information om organisationens inverkan på miljön och resultatet av dess miljöarbete. Det är också ett sätt att beakta de krav från intressenter berörda parter som fastställts som ett resultat av bilaga I B.3 och som organisationen anser vara viktiga (bilaga VI 4 d). Även om organisationen inte är skyldig att sammanställa den information som anges i punkt 3.2 i en enda rapport är det viktigt att informationen kan presenteras på ett klart och sammanhängande sätt i papperskopia för dem som inte kan tillägna sig informationen på annat sätt.

3.2 Miljöredovisning

Vid den första registreringen av en organisation skall organisationen överlämna miljöinformation vilken betecknas som miljöredovisning. Denna redovisning skall godkännas av miljökontrollanten. Informationen måste överlämnas till behörigt organ efter godkännande och därefter offentliggöras. Miljöredovisningen är ett verktyg för kommunikation och dialog med berörda parter om miljöarbetet. Organisationen skall ta hänsyn till allmänhetens och de berörda parternas informationsbehov, då den utarbetar och utformar miljöredovisningen.

Som minimum skall följande ingå:

a) En klar och otvetydig beskrivning av organisationens registrering i EMAS och en sammanfattning av dess verksamhet, produkter och tjänster samt, i förekommande fall, dess relation till eventuella moderföretag.

b) Organisationens miljöpolicy.

c) En beskrivning av organisationens samtliga miljöeffekter och av deras karaktär.

d) En beskrivning av miljösyftena och miljömålen satta i relation till de betydande miljöeffekterna.

e) En sammanfattning av tillgängliga data om organisationens miljöarbete satt i relation till dess miljösyften och miljömål mot bakgrund av de betydande miljöeffekterna.

f) Övriga faktorer med avseende på miljöarbetet.

g) Miljökontrollantens namn och ackrediteringsnummer samt datum för godkännandet.

Kommissionen skall fastställa riktlinjer för form och minimiinnehåll i syfte att göra miljöredovisningen tydligare och mer enhetlig.

3.3 Uppdatering av offentlig information

Organisationen måste årligen uppdatera den information som definieras i 3.2. Dessa förändringar skall underställas en miljökontrollant för godkännande. Efter godkännande skall förändringarna dessutom överlämnas till behörigt organ och offentliggöras.

3.4 Offentliggörande av information

Organisationer kan önska gå ut till särskilda olika målgrupper eller berörda parter med den information som kommer fram från deras miljöstyrningssystem och endast använda utvald information från miljöredovisningen. All miljöinformation som offentliggörs av organisationen kan förses med EMAS-symbolen, under förutsättning att informationen har godkänts av en miljökontrollant såsom varande

a) korrekt och ej vilseledande,

b) belagd och verifierbar,

c) relevant och ingående i korrekt sammanhang,

d) representativ för organisationens allmänna miljöarbete,

e) svår att feltolka,

och att den innehåller en hänvisning till den miljöredovisning från vilken den har hämtats.

3.5 Lokal redovisningsskyldighet

Organisationer som är registrerade i EMAS kan önska ta fram en samlad miljöredovisning som omfattar ett antal anläggningar på olika geografiska platser. Syftet med EMAS är att säkerställa lokal rapporteringsplikt, varför organisationerna måste se till att anläggningar som har betydande miljöeffekter klart identifieras och beskrivs i den samlade redovisningen.

3.6 Allmänhetens tillgång till information

Den information som genereras i 3.2 a-g, vilken utgör en organisations miljöredovisning, och den uppdaterade information som specificeras i 3.3, skall vara tillgänglig för allmänheten. Detta innebär inte att organisationen behöver publicera och trycka ett samlat dokument och distribuera det på begäran. Organisationerna uppmuntras att utnyttja alla tillgängliga metoder (elektronisk publicering, bibliotek etc). Organisationen måste kunna påvisa för miljökontrollanten att enskilda personer med berättigat intresse för organisationens miljöarbete på ett enkelt och kostnadsfritt sätt kan få tillgång till den information som krävs i enlighet med 3.2 a g och 3.3.

3.7 Resultatrapportering

Rådata som genereras av ett miljöstyrningssystem kan användas på en mängd olika sätt för att redovisa miljöarbetet inom en organisation. Organisationerna uppmuntras att använda miljöresultatindikatorer där är så är lämpligt Om en organisation använder resultatindikatorer (exempelvis energiförbrukning per ton produkt). Organisationen måste i så fall, måste den försäkra sig om att de resultatindikatorer som den väljer

a) ger en korrekt bild av organisationens resultat,

b) är förståeliga och otvetydiga,

c) tillåter jämförelse från år till år av en organisations resultat,

d) i förekommande fall möjliggör jämförelse med referenstal inom den aktuella sektorn, det aktuella landet eller den aktuella regionen,

e) möjliggör en jämförelse med tillämpliga lagstadgade krav.

BILAGA IV

Symbol

P.M.

BILAGA V

Ackreditering av och tillsyn över miljökontrollanter samt deras uppgifter

5.1 Allmänt

Ackreditering av miljökontrollanter skall baseras på följande generella principer. Ackrediteringsorgan kan välja att ackreditera enskilda personer och/eller organisationer som miljökontrollanter. Formella krav och detaljerade kriterier för ackreditering av miljökontrollanter definieras enligt artikel 4 i denna förordning av nationella ackrediteringssystem i enlighet med dessa principer. Principerna förankras genom de ömsesidiga granskningsprocesser som fastställs i artikel 4.

5.2 Krav för ackreditering av miljökontrollanter

5.2.1. Följande kompetens utgör de minimikrav som en kontrollant skall uppfylla, oberoende av om det är en person eller en organisation:

* Kunskap om och förståelse för denna förordning och för relevanta standarder och riktlinjer som utfärdas av kommissionen i enlighet med artiklarna 4 och 14 inom ramen för denna förordning.

* Kunskap om och förståelse för de krav i lagstiftning och andra författningar samt för de policykrav som är relevanta för den verksamhet som skall kontrolleras.

* Kunskap om och förståelse för miljöfrågor.

* Kunskap om och förståelse för de miljörelaterade tekniska aspekterna av den verksamhet som skall kontrolleras.

* Förståelse för den kontrollerade verksamhetens allmänna funktion, i syfte att utvärdera styrningssystemets lämplighet.

* Kunskap om och förståelse för miljörevisionskrav och -metodik.

* Kunskap om informationsrevision (miljöredovisning).

Dessutom skall kontrollanten vara oberoende, opartisk och objektiv i sin verksamhet.

5.2.2. Ackrediteringens omfattning

Omfattningen av ackreditering av miljökontrollanter skall definieras i enlighet med klassificering av ekonomisk verksamhet (NACE-koder), såsom fastställs i rådets förordning 761/93/EEG (EGT L 83, 3.4.1993). Kontrollantens ackreditering skall i fråga om kompetens och omfattning motsvara storleken och komplexiteten hos den organisation som skall kontrolleras.

5.2.3 Ytterligare krav för ackreditering av enskilda miljökontrollanter som genomför kontroller på egen hand.

Enskilda miljökontrollanter som genomför kontroller på egen hand skall, förutom de krav som anges i 5.2, ha

* all nödvändig kompetens för att genomföra kontroller inom de områden för vilka de är ackrediterade,

* en begränsad ackrediteringsomfattning, beroende på personlig kompetens.

Uppfyllande av dessa krav garanteras genom ackrediteringsorganets tillsynsfunktion.

5.3 Tillsyn över miljökontrollanter

5.3.1 Tillsyn över ackrediterade miljökontrollanter genom det ackrediteringsorgan som utfärdat ackrediteringen

Den ackrediterade miljökontrollanten skall omedelbart underrätta ackrediteringsorganet om alla ändringar av betydelse för ackrediteringen eller dess omfattning.

Åtgärder skall vidtas för att med regelbundna intervall, ej överstigande 12 månader, tillse att den ackrediterade miljökontrollanten fortfarande uppfyller ackrediteringskraven samt övervaka kvaliteten hos de genomförda kontrollerna. Tillsynen kan bestå av frågeformulär, granskning av miljöredovisningar som godkänts av kontrollanterna, granskning av kontrollrapporterna eller övervakning av kontrollanten under hans arbete inom organisationen. Tillsynen skall stå i proportion till den verksamhet som kontrollanten utför.

Varje beslut som fattas av ackrediteringsorganet för att upphäva eller tillfälligt dra in ackrediteringen eller begränsa ackrediteringens omfattning får tas först efter att den ackrediterade miljökontrollanten har getts tillfälle att lämna sin syn på saken.

5.3.2 Tillsyn över ackrediterade miljökontrollanter genom ackrediteringsorganet i den medlemsstat där kontrollen sker.

En kontrollant som är ackrediterad i en medlemsstat skall, innan han genomför kontrollverksamhet i en annan medlemsstat, fyra veckor i förväg till ackrediteringsorganet i den aktuella medlemsstaten inlämna information om

* ackrediteringsdata och, i förekommande fall, gruppsammansättning,

* när och var kontrollen skall genomföras: organisationens adress och kontaktpersonens namn samt, i förekommande fall, de åtgärder som vidtagits för att hantera juridiska och språkliga frågor.

Denna information skall överlämnas före varje ny kontroll.

Ackrediteringsorganet skall inte kräva några andra villkor som skulle kunna begränsa kontrollantens rätt att utföra tjänster i en annan medlemsstat än i den där ackrediteringen getts. Ackrediteringsorganet får heller inte använda anmälningsförfarandet för att fördröja kontrollantens verksamhet. Varje angivet hinder att utöva tillsyn över kontrollantens arbete vid angivet datum skall vara berättigat.

Om det övervakande ackrediteringsorganet inte finner kvaliteten hos det arbete som kontrollanten utfört tillfredsställande skall tillsynsrapporten översändas till den aktuelle kontrollanten, till ackrediteringsorganet som ackrediterat vederbörande, till behörigt organ där organisationen har sitt säte samt till ackrediteringsorganets forum.

5.4 Kontrollanternas uppgifter

5.4.1. Kontrollanten skall, utan att detta påverkar medlemsstaternas tillsyn över efterlevnaden av lagar och bestämmelser, ha till uppgift att kontrollera

a) att alla krav i denna förordning, i synnerhet i fråga om inledande miljöutredning (om sådan gjorts), miljöstyrningssystem, miljörevisionsprogram och miljöredovisning är uppfyllda,

b) att sakuppgifter och information i följande dokument är tillförlitlig:

* Miljöredovisningen (bilaga III 3.2 och 3.3).

* Utdrag ur miljöredovisningen (bilaga III 3.4).

* Miljöinformation (artikel 8.3).

Den ackrediterade miljökontrollanten skall på ett professionellt sätt undersöka den tekniska kvaliteten på den inledande miljöutredningen, om sådan gjorts, eller på miljörevisionen och andra rutiner som tillämpas av organisationen, utan att i onödan upprepa dessa förfaranden.

5.4.2. Vid den första kontrollen skall miljökontrollanten framför allt kontrollera att följande krav uppfylls av organisationen:

* Ett fullt fungerande miljöstyrningssystem i enlighet med bilaga I.

* Ett fullt planerat revisionsprogram, som redan har tagits i bruk (åtminstone en revision skall vara genomförd på verksamheten med den största miljörisken) i enlighet med bilaga II.

* En genomförd ledningsgenomgång.

* Framtagning av en miljöredovisning i enlighet med bilaga III 3.2.

5.4.3. Efterlevnad av gällande lag

Kontrollanten skall undersöka om organisationen har rutiner för att kontrollera de aspekter av dess verksamhet som omfattas av gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning och om dessa rutiner säkerställer att organisationen följer lagarna i fråga. Syftet med revisionskontrollen är främst att se om de använda rutinerna leder till efterlevnad av gällande lag.

Kontrollanten skall inte godkänna miljöredovisningen om han under kontrollen konstaterar, exempelvis genom stickprov, att organisationen uppenbart bryter mot gällande lag.

5.4.4. Organisationsdefinition

Vid kontroll av miljöstyrningssystemet och godkännande av miljöredovisningen skall kontrollanten tillse att komponenterna i organisationen är otvetydigt definierade och motsvarar verksamhetens faktiska indelning. Innehållet i redovisningen skall tydligt täcka de olika delarna av organisationen för vilket EMAS gäller.

5.5. Villkor under vilka kontrollanten utför sin verksamhet

5.5.1. Kontrollanten skall arbeta enligt ett skriftligt avtal med organisationen vilket definierar omfattningen av arbetet och gör det möjligt för kontrollanten att verka på ett oberoende och professionellt sätt och som förpliktar organisationen till nödvändigt samarbete.

5.5.2. I kontrollen ingår att gå igenom dokumentationen, att besöka organisationen och då framför allt att intervjua personalen, att utarbeta en rapport till organisationens ledning och att utforma lösningar på de problem som upptäcks.

5.5.3. I den dokumentation som skall gås igenom före besöket vid anläggningen ingår information om anläggningen och den verksamhet som bedrivs där, miljöpolicyn och programmet, en beskrivning av det miljöstyrningssystem som används av organisationen, uppgifter om miljöutredning och miljörevisioner som tidigare utförts, rapporter från dessa utredningar och revisioner och om eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits därefter samt förslaget till miljöredovisning.

5.5.4. Kontrollanten skall sammanställa en rapport till organisationsledningen. I denna rapport skall ingå

a) all information som är relevant för det arbete som utförts av kontrollanten,

b) organisationens utgångspunkt på sin väg mot genomförande av ett miljöstyrningssystem,

c) eventuella överträdelser av denna förordning i allmänhet och i synnerhet

* tekniska brister i den inledande miljöutredningen eller revisionsmetoden eller miljöstyrningssystemet eller andra relevanta rutiner,

* avvikelser från utkastet till miljöredovisningen, tillsammans med detaljinformation om ändringar och tillägg som bör göras till miljöredovisningen.

d) jämförelse mellan tidigare rapporter från och resultatutvärdering av organisationen.

5.6 Kontrollfrekvens

Kontrollanten skall med ett intervall som inte överstiger 12 månader godkänna eventuell uppdaterad information i miljöredovisningen. Dessutom skall kontrollanten i samarbete med organisationen utarbeta ett program för att se till att alla element som krävs för EMAS-registrering kontrolleras under en period på högst 36 månader. Frekvensen för miljökontrollantens besök vid organisationen skall ta hänsyn till kommissionens riktlinjer.

BILAGA VI

Miljöaspekter

6.1 Allmänt

För att kunna bedöma sina betydande miljöeffekter skall en organisation beakta alla miljöaspekter av sin verksamhet, sina produkter och sina tjänster och, utgående från de kriterier som definieras av organisationen, besluta vilka miljöaspekter som har betydande effekter.

Organisationen skall beakta såväl direkta som indirekta miljöaspekter av sin verksamhet, sina produkter och sina tjänster.

6.2 Direkta miljöaspekter

Dessa täcker den del av organisationens verksamhet som den har direkt kontroll över och som genomförs lokalt inom organisationen. Sådana aspekter omfattar men begränsas inte till

a) utsläpp i luft,

b) utsläpp i vatten,

c) avfallshantering,

d) markföroreningar,

e) användning av naturtillgångar och råvaror (inklusive energi),

f) lokala frågor (buller, vibrationer, lukt, estetiska frågor etc),

g) transportfrågor (med avseende på såväl varor som tjänster och anställda).

När organisationen bedömer betydelsen av miljöeffekterna från dessa verksamheter skall den inte bara studera normala driftsförhållanden utan även start- och stoppförhållanden samt rimligen tänkbara nödsituationer. Hänsyn skall tas till tidigare, nuvarande och planerade verksamheter, produkter och tjänster.

6.3 Indirekta miljöaspekter

Som ett resultat av de verksamheter, produkter och tjänster som levereras av en organisation kan det förekomma betydande miljöeffekter som organisationen inte har direkt kontroll över eller som uppträder på avstånd från organisationen.

Dessa aspekter omfattar men begränsas inte till

a) produktrelaterade frågor (formgivning, förpackning, transport, användning och avfallshantering),

b) kapitalinvesteringar, låneverksamhet och försäkringsverksamhet,

c) nya marknader,

d) val av tjänster och deras sammansättning (exempelvis transport eller catering),

e) administrativa och planeringsmässiga beslut,

f) produktutbud.

Organisationen skall dessutom kunna visa att den fastställt betydande miljöaspekter i samband med sina inköpsprocedurer och att betydande effekter i samband med dessa aspekter behandlas inom ramen för miljöstyrningssystemet.

Miljöaspekterna skall vara relevanta inom ramen för miljöprogrammet, miljöstyrningssystemet och miljörevisionen i den mån organisationen har ställt upp mål för dessa.

Vad gäller ovannämnda indirekta miljöaspekter skall en organisation beakta hur stor inverkan den kan ha på dessa aspekter och vilka åtgärder som kan vidtas för att minska miljöpåverkan.

6.4 Miljöaspekternas betydelse

Det är organisationens ansvar att definiera kriterier för värdering av miljöaspekternas betydelse med avseende på organisationens verksamhet, produkter och tjänster. Tanken är inte att genomföra en detaljerad livscykelanalys, men kriterierna som utvecklas av en organisation skall vara omfattande, de skall tillåta oberoende kontroll och de skall vara reproducerbara.

De punkter som skall beaktas vid fastställande av betydelsen av en organisations miljöaspekter kan omfatta men begränsas inte till

a) identifiering av organisationens verksamheter, produkter och tjänster, de specifika miljöaspekterna som är kopplade till dessa verksamheter, produkter och tjänster samt typen av inverkan relaterad till varje enskild miljöaspekt.

b) insamling av information om miljöns tillstånd i syfte att kunna bestämma vilken inverkan organisationens verksamhet, produkter och tjänster kan ha under specifika förhållanden,

c) värdering av organisationens befintliga data med avseende på material- och energianvändning, utsläpp, avfall och utsläpp uttryckt som risker,

d) identifiering av intressenters åsikter och användning av denna information som stöd vid fastställande av organisationens betydande miljöaspekter,

e) identifiering av miljöaktiviteter inom organisationen som regleras och för vilka data kan förväntas ha samlats in av organisationen,

f) identifiering av inköpsverksamhet som är av betydelse sett till organisationens direkta och indirekta miljöeffekter,

g) beaktande av konstruktion, utveckling, tillverkning, distribution, service, användning, återanvändning, materialåtervinning och bortskaffande av organisationens produkter,

h) identifiering av de aktiviteter inom en organisation som har de största miljömässiga kostnaderna, fördelarna eller andra finansiella effekter.

BILAGA VII

Inledande miljöutredning

7.1 Allmänt

En organisation som saknar miljöstyrningssystem i enlighet med artikel 9 måste till en början fastställa sin aktuella position ur miljösynpunkt genom en utredning. Syftet med utredningen skall vara att beakta organisationens samtliga miljöaspekter som grund för att fastställa ett miljöstyrningssystem.

7.2 Krav

Utredningen skall täcka följande fyra nyckelområden:

a) Lagar och förordningar.

b) Identifiering av betydande miljöaspekter.

c) Undersökning av alla befintliga miljöstyrningsrutiner och -förfaranden.

d) Utvärdering av återkoppling från undersökningar av tidigare incidenter.

I samtliga fall skall såväl normala som onormala driftstillstånd beaktas inom organisationen, med hänsyn tagen till potentiella nödsituationer.

En lämplig utgångspunkt för utredningen kan vara checklistor, intervjuer, besiktning på plats, mätningar och resultaten från tidigare revisioner eller andra utredningar, beroende på verksamhetens art.

Processen att identifiera betydande miljöaspekter som är kopplade till de olika anläggningarnas verksamheter skall, i tillämpliga fall, beakta

a) utsläpp i luft,

b) utsläpp i vatten,

c) avfallshantering,

d) markföroreningar,

e) användning av råvaror och naturresurser,

f) andra lokala miljö- och samhällsfrågor.

Denna process skall beakta normala driftsförhållanden, stopp- och startförhållanden liksom potentiell inverkan i samband med rimligen tänkbara nödsituationer.

Förfarandet har till syfte att identifiera betydande miljöaspekter i samband med verksamhet, produkter eller tjänster. Den är inte avsedd som en detaljerad livscykelanalys. Organisationerna behöver inte utvärdera varje enskild produkt, komponent eller råvaruaspekt. Organisationen kan välja kategorier av verksamheter, produkter eller tjänster för att identifiera de aspekter som med största sannolikhet kommer att ha betydande effekter.

BILAGA VIII

Registreringsinformation

Minimikrav

Organisationens namn

Organisationens adress

Kontaktperson

Verksamhetens NACE-kod

Antal anställda

Kontrollantens namn

Ackrediteringsnummer

Ackrediteringens omfattning

Datum för nästa miljöredovisning

Behörig tillsynsmyndighet samt kontaktperson

Utfärdat i .....den ../../199

Underskrift av behörig representant för organisationen