51999PC0219

Förslag till RÅDETS DIREKTIV om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Innehållsförteckning

1. ALLMÄNT

1.1 Bakgrund

1.2 Förhandlingarna om konventionen om "översändande av handlingar"

2. FÖRSLAG TILL RÅDETS DIREKTIV

2.1 Syfte

2.2 Rättslig grund

3. MOTIVERING TILL KOMMISSIONENS FÖRSLAG MED TANKE PÅ PRINCIPERNA OM PROPORTIONALITET OCH SUBSIDIARITET

4. GENOMGÅNG AV DE FÖRESLAGNA BESTÄMMELSERNA

4.1 Allmänt mål

4.2 Kontinuitet

4.3 Anpassning av texten

4.4 Jämförande tabell

4.5 Kommentarer till varje artikel

1. ALLMÄNT

1.1. Bakgrund

I artikel 2 i det nya fördraget formuleras målet att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras och där medborgarna vid kontakter med rättssystemet har samma rättigheter och åtnjuter samma garantier som vid en domstol i sitt hemland.

I syfte att steg för steg uppnå detta mål antar gemenskapen bland annat bestämmelser inom området civilrättsligt samarbete som är nödvändiga för att skapa en fungerande inre marknad. För att ett europeiskt område med avseende på rättsliga frågor skall upplevas som påtagligt av EU-medborgarna krävs ett framgångsrikt civilrättsligt samarbete (1); detta utgör något av en grundstomme i utvecklingen, och många bedömare anser att det civilrättsliga samarbetet hittills har utvecklats alltför långsamt.

(1) Rådets och kommissionens handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, punkt 16, EGT C 19, 23.1.1999.

En av de nödvändiga åtgärderna för en väl fungerande inre marknad är att förbättra och påskynda översändande för delgivning mellan medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

Snabba förfaranden samt rättssäkerhet utgör i detta hänseende väsentliga krav vid en tidpunkt då de allt mer utvecklade kontakterna, såväl inom privatlivet som när det gäller ekonomiska och kulturella förbindelser, oundvikligen leder till allt fler tvister.

Särskilt översändande av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur från en medlemsstat till en annan för delgivning bör kunna ske under tillfredsställande förhållanden, eftersom det är ett nödvändigt steg för att ett förfarande skall kunna fungera väl.

För tiden fram till Amsterdamfördragets ikraftträdande har medlemsstaterna, på grundval av artikel K.3 2 i Fördraget om Europeiska unionen, slutit en konvention om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, inrättad genom rådets rättsakt av den 26 maj 1997 (2). Konventionen har emellertid ännu inte ratificerats av medlemsstaterna.

(2) EGT C 261, 27.8.1997.

1.2. Förhandlingarna om konventionen om "översändande av handlingar"

Rådet (justitieministrarna) som sammanträdde den 29 och 30 oktober 1993 gav Arbetsgruppen för förenkling av översändande av handlingar i uppdrag att utveckla ett instrument för att förenkla och påskynda förfarandena för översändande av handlingar mellan medlemsstaterna. Granskningen av svaren på det frågeformulär som utarbetades i april 1992 under det portugisiska ordförandeskapet i samarbete med Nederländerna och Förenade kungariket visade att det nuvarande systemet kännetecknas av att det är komplicerat, heterogent och inte tillräckligt effektivt.

Eftersom de flesta medlemsstaterna är parter i Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, men även i bilaterala och regionala instrument, har det gradvis uppstått viss förvirring beträffande vilka förfaranden som bör användas eller bör ges företräde, vilket utgör en källa till tröghet, misstag och mindre lämpliga val.

Den nederländska delegationen lade år 1993 fram ett utkast som syftar till att anpassa artikel IV om delgivning av handlingar mellan Europeiska unionens medlemsstater i protokollet till Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område.

Detta utkast har varit föremål för inledande diskussioner inom arbetsgruppen och ett frågeformulär om gällande förfarande i varje medlemsstat har utarbetats av det tyska ordförandeskapet.

I början av år 1995 lade det franska ordförandeskapet fram ett nytt utkast som framför allt grundar sig på inrättandet av en enda ordning, som skall vara bindande för medlemsstaterna.

På grundval av förslag från medlemsstaterna och resultaten av det samråd som på initiativ av kommissionens tjänstemän hållits med jurister, har utkastet inriktats på en lösning genom vilken jämvikt nås mellan de olika intagna hållningarna.

Sedan arbetsgruppen avslutat sitt arbete, överlämnade det nederländska ordförandeskapet, i enlighet med artikel K 6 i Fördraget om Europeiska unionen, texten till utkastet till konvention för granskning av Europaparlamentet (3).

(3) Yttrande avgett den 11 april 1997 (EGT C 132).

Den 26 maj 1997 fastlade rådet konventionen och samma dag skrevs den under av företrädarna för samtliga medlemsstater.

2. FÖRSLAG TILL RÅDETS DIREKTIV

Eftersom konventionen av den 26 maj 1997 om "översändande av handlingar" inte kunnat ratificeras före Amsterdamfördragets ikraftträdande kan dess bestämmelser inte tillämpas. Konventionen är den ena av de blott två landvinningar som skett inom området för rättsligt samarbete under Maastrichtfördraget, och dess syfte är att lösa de konkreta juridiska problem som medborgarna stöter på i sitt dagliga liv. Det faktum att bestämmelserna nu överförs till gemenskapsdelen av lagstiftningen kommer att medverka till att de börjar genomföras samtidigt, på ett homogent sätt och med minsta möjliga dröjsmål.

2.1. Syfte

Detta förslag till direktiv är det första exemplet (4) på den nya initiativrätt inom civilrättsligt samarbete som tilldelas kommissionen genom att området förts in i "gemenskapsdelen" av lagstiftningen. Förslaget syftar till att förbättra och påskynda översändande för delgivning mellan medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Direktivet syftar till att ersätta bestämmelserna i konventionen om "översändande av handlingar", och resultaten av de förhandlingar som föregick konventionen tas till största delen till vara i förslaget. Kommissionen inför således huvuddelen av konventionens bestämmelser i detta förslag till direktiv.

(4) Hänvisning till förslaget till ny utformning för « Bryssel II »-konventionen.

2.2. Rättslig grund

Det område som konventionen gäller faller från och med nu under artikel 65 i fördraget, och den rättsliga grunden till förslaget är artikel 61 c i EG-fördraget.

Eftersom betydande förpliktelser vilar på medlemsstaterna har formen direktiv valts, så att myndigheterna i medlemsstaterna själva blir behöriga att utforma de exakta metoderna för att uppnå rättsaktens syfte.

Rättsakten måste antas enligt artikel 67 i fördraget. Enligt denna artikel, som bland annat tillämpas på samarbetet i civilrättsliga frågor, skall rådet under en övergångsperiod på fem år besluta enhälligt på förslag av kommissionen eller på initiativ av en medlemsstat, och efter att ha hört Europaparlamentet.

Den nya avdelning IV i fördraget, som omfattar det politikområde som det föreslagna direktivet gäller, tillämpas inte på Förenade kungariket och Irland såvida inte dessa länder väljer att ansluta sig enligt villkoren i det protokoll som bifogas fördragen. Vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 12 mars uttryckte emellertid båda dessa medlemsstater sin vilja att delta fullt ut i samarbetet på detta område. Dessa medlemsstater bör således vid lämplig tidpunkt inleda förfarandet enligt artikel 3 i ovan nämnda protokoll.

Enligt ett särskilt protokoll tillämpas avdelning IV i det nya fördraget inte heller på Danmark. Danmark kan dock välja att frångå bestämmelserna i detta protokoll. Till dags dato har Danmark emellertid inte uttryckt sin avsikt att inleda förfarandet enligt artikel 3 i protokollet.

Detta förslag till direktiv har därför anpassats till den situation som råder idag. Om direktivet i framtiden skall tillämpas på en eller flera av ovan nämnda medlemsstater måste texten ändras på lämpligt sätt.

3. MOTIVERING TILL KOMMISSIONENS FÖRSLAG MED TANKE PÅ PRINCIPERNA OM PROPORTIONALITET OCH SUBSIDIARITET

Hur kan syftena med den planerade åtgärden sättas i samband med gemenskapens förpliktelser på området

Målet med förslaget är att förbättra och förenkla systemet för översändande för delgivning av handlingar inom den inre marknaden. Detta ingår i det mer övergripande målet att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras och där medborgarna vid kontakter med rättssystemet har samma rättigheter och åtnjuter samma garantier som vid en domstol i sitt hemland. I syfte att steg för steg uppnå detta mål antar gemenskapen bland annat bestämmelser inom området civilrättsligt samarbete som är nödvändiga för att skapa en fungerande inre marknad.

Är den föreslagna åtgärden i linje med subsidiaritetsprincipen?

Varje medlemsstat kan inte individuellt uppfylla målen för denna åtgärd, eftersom dess konsekvenser verkar över nationsgränserna. Det är därför nödvändigt att vidta åtgärden på gemenskapsnivå.

Står gemenskapens insats i proportion till målen?

Den föreslagna rättsakten är begränsad till det som är absolut nödvändigt med tanke på ändamålet.

4. GENOMGÅNG AV DE FÖRESLAGNA BESTÄMMELSERNA

4.1. Allmänt mål

Liksom den konvention som det är avsett att ersätta utgör direktivet en förlängning av 1965 års Haagkonvention och återger ett antal lösningar ur denna, men innehåller också nyheter som bygger på fyra huvudprinciper.

För det första inför det, i syfte att undvika upprepade förseningar vid översändande av handlingar mellan flera mellanhänder, mer direkta förbindelser mellan de personer eller myndigheter som är ansvariga för översändningen och dem som har som uppgift att delge eller låta delge handlingarna.

I direktivet anges vidare ett antal praktiska metoder för att underlätta arbetet för de tjänstemän som sköter de praktiska detaljerna, så som moderna metoder för översändande, ett fullständigt formulär som är lättare att fylla i samt förteckningar över de mottagande organ som staterna har utsett.

I syfte att skydda parternas rättigheter införs dessutom nya bestämmelser om översättning av handlingarna.

Genom direktivet inrättas också en rådgivande kommitté med uppgift att biträda kommissionen i arbetet med tillämpningen av bestämmelserna.

I förhållandet mellan medlemsstaterna och parterna skall direktivet också ersätta det system för delgivning som fastställs i artikel IV i protokollet till 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (5) och genom Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

(5) EGT C 27, 26.1.1998.

4.2. Kontinuitet

För att i mesta möjliga mån ta vara på resultaten av de tidigare förhandlingarna har kommissionen i huvudsak överfört bestämmelserna från konventionen. Undantagen gäller sådana bestämmelser i konventionen som inte är kompatibla med den valda typen av rättsakt (direktiv), samt de delar av texten som står i relation till den nya rättsliga inramningen, nämligen bestämmelserna om samarbete i civilrättsliga frågor i Amsterdamfördraget.

Med tanke på de många likheterna mellan förslaget till direktiv och den tidigare konventionen bygger denna genomgång av bestämmelserna på den förklarande rapporten till konventionen, vilken godkändes av rådet den 26 juni 1997 (6).

(6) EGT C 261, 27.8.1997.

4.3. Anpassning av texten

Eftersom det ju rör sig om två skilda instrument måste emellertid direktivet avvika från konventionen i en rad avseenden:

- EG-domstolens behörighet: med tanke på artikel 68 i fördraget behöver direktivet inte reglera EG-domstolens roll såsom sker i artikel 17 i konventionen.

- Vad gäller bestämmelserna för genomförandet anges i artikel 18 i konventionen att detta arbete skall skötas av en verkställande kommitté inrättad inom ramen för rådet med ansvar för genomförandet av konventionen. När det gäller direktivet ges i stället kommissionen ansvar för att utforma tillämpningsföreskrifter för texten, med stöd av en rådgivande kommitté (förfarande I enligt "beslutet om kommittéförfaranden" (7)), i enlighet med artiklarna 202 och 211 i fördaget.

(7) Rådets beslut nr 373 av den 13 juli 1987 om närmare villkor för utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 197, 18.7.1987, s. 33).

- Rättsaktens förhållande till andra avtal och arrangemang: 1997 års konvention uteslöt inte ett ännu närmare samarbete mellan medlemsstaterna (artikel 20). I direktivet har för samma ändamål införts en bestämmelse enligt vilken medlemsstaterna var för sig eller i samarbete får påskynda översändandet av rättsakter – en typ av bestämmelse som också förekommer i en rad andra gemenskapsrättsakter. Kommissionen skall övervaka hur sådana initiativ sker, och förslagen skall meddelas kommissionen. I artikel 20 i direktivet fastställs också att direktivets bestämmelser om översändande av handlingar för delgivning skall ha företräde i förhållande till bestämmelserna i de konventioner som slutits mellan medlemsstaterna, i synnerhet protokollet till 1968 års Brysselkonvention samt Haagkonventionerna från 1954 och 1965.

- Reservationer: i motsats till konventionen (artikel 23) ger direktivet inte möjligheten till reservationer, men det innehåller däremot en rad övergångs- och specialbestämmelser (artiklarna 2.3, 9.3, 13.2 och 15.2). Sådana bestämmelser skall anmälas till kommissionen och offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

- Formella bestämmelser: artikel 24–27 i konventionen kan av formella skäl inte användas i en gemenskapsrättsakt. Vad gäller direktivets ikraftträdande kan artiklarna 249 och 254 i fördraget tillämpas utan inskränkning. Kommissionen tilldelas också rollen som övervakare av direktivets tillämpning i enlighet med artikel 211 i fördraget (enligt konventionen vilade denna uppgift på den verkställande kommittén), liksom ansvaret för att föreslå eventuella ändringar och att meddela medlemsstaterna och allmänheten i fråga om utbyte av handlingar och delgivning genom att offentliggöra nödvändiga uppgifter i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (artiklarna 2–4, 9, 10, 13–15 och 19).

4.4. Jämförelsetabell

1997 års konvention // Förslaget till direktiv

Ingress // Ingår ej i direktivet

// Skäl 1 (syfte)

// Skäl 2 (syfte med förslaget)

// Skäl 3 (område)

// Skäl 4 (subsidiaritet och proportionalitet)

// Skäl 5 (kontinuitet i förhållande till konventionen)

// Skäl 6 (principen om decentralisering vad gäller översändande av handlingar)

// Skäl 7 (metoder för översändande; formulär)

// Skäl 8 (när delgivning vägras)

// Skäl 9 (tidsfrist)

// Skäl 10 (språk)

// Skäl 11(datum för delgivning)

// Skäl 12 (direktivets företräde; förhållande till andra avtal och arrangemang)

// Skäl 13 (skyd för information)

// Skäl 14 (genomförande, kommittébestämmelser)

// Skäl 15 (rapportering och eventuella ändringar)

// Skäl 16 (situationen vad avser Förenade kungariket, Irland och Danmark)

Art. 1 // Art. 1

Art. 2 // Art. 2

Art. 3 // Art. 3

Art. 4 // Art. 4

Art. 5 // Art. 5

Art. 6 // Art. 6

Art. 7 // Art. 7

Art. 8 // Art. 8

Art. 9 // Art. 9

Art. 10 // Art. 10

Art. 11 // Art. 11

Art. 12 // Art. 12

Art. 13 // Art. 13

Art. 14 // Art. 14

Art. 15 // Art. 15

Art. 16 // Art. 16

Art. 17 (EG-domstolens behörighet) // Art. 17 (bestämmelser om genomförande)

Art. 18 (verkställande kommitté) // Art. 18 (kommittéförfarande; rådgivande kommitté)

Art. 19 (tillämpningen av artiklarna 15 och 16 i Haagkonventionen) // Art. 19 (när svaranden inte inställer sig; en överföring av artiklarna 15 och 16 i Haagkonventionen)

Art. 20 (förhållande till andra avtal) // Art. 20 (direktivets företräde)

Art. 21 (rättshjälp) // Art. 21 (rättshjälp)

Art. 22 // Art. 22

// Art 23 (offentliggörande)

Art. 23 (reservationer) // Art. 24 (översyn)

Art. 24 (antagande och ikraftträdande) // Art. 25 (införlivande)

Art. 25 (anslutning) // Art. 26 (ikraftträdande)

Art. 26 (ändringar) // Art. 27 (adressater)

Art. 27 (depositarie och offentliggöranden) //

4.5. Kommentarer till varje artikel

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 – Tillämpningsområde

I artikel 1.1 fastställs direktivets tillämpningsområde. Där klargörs också att direktivet reglerar förbindelserna mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen när det gäller att översända handlingar av civil eller kommersiell natur.

I direktivet behandlas översändande för delgivning av handlingar i mål eller ärenden och andra handlingar. Dessa handlingar definieras inte i direktivet.

Med handlingar i mål eller ärenden bör man givetvis förstå handlingar som har samband med ett rättsligt förfarande. När det gäller andra handlingar förefaller det inte möjligt att ge en exakt definition. Man kan anse att det rör sig om handlingar som har upprättats av en tjänsteman, till exempel en handling upprättad inför notarius publicus, en handling som upprättats av en exekutor, handlingar upprättade av en offentlig myndighet i medlemsstaten eller handlingar, vilkas natur och betydelse motiverar att de översänds och bringas till mottagarens kännedom enligt ett officiellt förfarande.

När det gäller "civil eller kommersiell natur" definieras i direktivet, i likhet med i talrika andra avtal i vilka termerna används, inte på något sätt dessa begrepp och inte heller ges någon hänvisning till definitioner i den sändande eller mottagande statens rätt.

För att få till stånd samstämmighet mellan de olika konventioner som har ingåtts inom ramen för Europeiska unionen skulle det vara ändamålsenligt att hålla sig till den tolkning av begreppet "civil eller kommersiell natur" som gjorts av domstolen, som fastslår en självständig definition med beaktande av instrumentets mål och huvudlinjer, liksom av de allmänna principer som kan urskiljas i de olika nationella rättsordningarna sammantagna. "Civil eller kommersiell natur" är inte begränsat till 1968 års Brysselkonventions materiella tillämpningsområde.

I första hand utesluts brottmål och skattemål från "civil eller kommersiell natur", däremot inte ärenden av civil natur som skall avgöras inom ramen för sådana mål. En flexibel tolkning av dessa termer förefaller dock nödvändig för att skydda ifrågavarande parters rättigheter, i synnerhet svarandens rättigheter.

Punkt 2 har införts i artikel 1 i syfte att befria den mottagande medlemsstaten från allt ansvar för delgivning av en handling om adressatens adress inte är känd.

Detta betyder dock inte att ett organ i den mottagande medlemsstaten, som mottar en framställning om delgivning av en handling med en adressat vars adress är ofullständig eller oriktig, kan underlåta att göra efterforskningar med de medel som står till dess förfogande.

Om det trots sådana föranstaltningar inte är möjligt att utröna adressatens adress, är det önskvärt att handlingen så snart som möjligt återsänds till det sändande organet.

Artikel 2 – Sändande och mottagande organ

Genom bestämmelserna i artikel 2 anges principen om direkt översändande av handlingar för delgivning mellan decentraliserade organ. Detta system, som är ett framsteg på området för rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna, utgör en av de viktigaste nyheterna i direktivet.

I syfte att råda bot på det långsamma översändandet av handlingar på diplomatisk väg, den enda möjligheten för översändande mellan stater som inte är bundna av konventioner, inrättas genom ett antal avtal centrala myndigheter som har till uppgift att, oftast i på varandra följande etapper, sörja för att handlingarna når adressaterna; detta direktiv syftar till att avskaffa mellanliggande etapper mellan avsändningen av en handling i den sändande medlemsstaten och delgivningen i den mottagande medlemsstaten.

Därför är det medlemsstaternas sak att utse tjänstemän, rättsliga eller administrativa myndigheter eller andra personer med behörighet och medel, som gör det möjligt för dem att sköta de uppdrag som anförtros de sändande och de mottagande organen. Genom direktivet förpliktas medlemsstaterna dock inte att förse de privata organ de utser med dessa medel.

Medlemsstaterna har också rätt att utse ett och samma organ att på samma geografiska verksamhetsområde fungera som sändande organ och som mottagande organ, eller att utse olika organ.

Federala stater samt stater där flera rättssystem tillämpas och stater med autonoma territoriella administrationer kan utse flera organ.

De kan dock även göra undantag från decentraliseringsprincipen och förklara att de för hela sitt territorium utser ett enda organ till sändande organ och ett enda organ till mottagande organ, eller att de utser ett och samma organ att sköta båda uppgifterna. Att dessa stater utser ett enda organ bör dock inte medföra förseningar i genomförandet av delgivningsförfarandet.

Sådana centrala organ utses för en tid av fem år. Kommissionen har i enlighet med artikel 23 (översyn) som uppgift att övervaka de decentraliserade organens funktion och säkerställa deras effektivitet. De medlemsstater som har utsett ett centraliserat organ kan efter utvärdering av de uppgifter som har insamlats inom denna ram föredra att senare utse decentraliserade organ med hänsyn till de resultat som har uppnåtts i de medlemsstater som genast införde det decentraliserade systemet. Förklaringen kan dock förnyas i femårsperioder.

Dessutom är medlemsstaterna enligt punkt 4 förpliktade att tillhandahålla de uppgifter om de mottagande organ de har utsett som de sändande organen i andra medlemsstater behöver för att kunna översända handlingar till dem.

De organ som har utsetts av medlemsstaterna skall ha tillgång till en handbok som innehåller alla användbara upplysningar och som skall utarbetas och regelbundet uppdateras av kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 18 i direktivet.

Artikel 3 – Central enhet

I syfte att göra det möjligt för de sändande organen och de mottagande organen att reglera de svårigheter som kan uppstå vid genomförandet av direktivet och som inte kan lösas genom kontakter på deras nivå, anges i direktivet att centrala enheter skall utses med ansvar för att söka lösningar på dessa problem genom direkta förbindelser mellan det sändande organet, å ena sidan, och den centrala enheten i den mottagande medlemsstaten å andra sidan.

Därför föreskrivs det i punkt a att det sändande organet skall ha möjlighet att begära upplysningar av den centrala enheten i en annan stat. Framställningen kan till exempel gälla till vilket mottagande organ en handling skall sändas för delgivning, när de uppgifter det sändande organet förfogar över är otillräckliga.

Punkt b kan gälla ett särfall eller mer generella svårigheter. Ett sändande organ kan till exempel vända sig till den centrala enheten i en annan medlemsstat, om det har sänt en handling till ett mottagande organ i denna medlemsstat för en tid sedan men trots flera framställningar inte har lyckats få några uppgifter om resultatet av översändandet. Organet kan även meddela den centrala enheten om det har förekommit upprepade svårigheter i förbindelserna med något av de mottagande organen.

Punkt c, i vilken det föreskrivs möjlighet att begära att den centrala enheten i den mottagande medlemsstaten översänder en handling till det behöriga mottagande organet för att låta delge den bör, enligt vad som sägs i denna punkt, inte tillämpas annat än "i undantagsfall". Det tillkommer i princip inte den centrala enheten att direkt behandla framställningar om översändande, som bör skötas av det mottagande organet.

Direktivet innehåller dessutom ett antal bestämmelser som gör det möjligt för de sändande organen och de mottagande organen att reglera de svårigheter som uppstår vid en framställning om delgivning och dessa bestämmelser bör tillämpas innan hänvändelse till den centrala enheten övervägs.

Om det är omöjligt för det sändande organet att avgöra vilket det mottagande organet med territoriell behörighet är, bör det alltså inte leda till att handlingen översänds till den centrala enheten utan till en framställning om upplysningar i enlighet med punkt a.

Om det visar sig omöjligt att få reda på adressatens adress eller om den angivna adressen är felaktig och det mottagande organet därför inte kan efterkomma en framställning om delgivning, bör handlingen under inga omständigheter översändas till den centrala enheten. Situationen är i så fall den som behandlas i artikel 1.2 i direktivet, enligt vilken direktivet inte är tillämpligt när adressatens adress inte är känd.

Däremot kan en handling översändas till en central enhet om, trots upprepade framställningar och sedan en rimlig frist löpt ut, inget svar har kommit på frågan vilket mottagande organ som är territoriellt behörigt att delge handlingen.

Mer allmänt kan sägas att översändande av en handling till den centrala enheten i den mottagande medlemsstaten kan tillåtas exempelvis om en domstol som har utsetts till mottagande organ, eller ett exekutorskontor, förstörs genom eldsvåda eller om samhällstjänsterna i den region av medlemsstaten, inom vilken handlingen skall delges, fullständigt lamslås på grund av generalstrejk eller en naturkatastrof.

Under dessa omständigheter skall det sändande organet, mot bakgrund av dessa riktlinjer, avgöra om så ovanliga omständigheter föreligger att det är motiverat att översända en handling till den centrala enheten i den mottagande staten.

Kommissionen skall övervaka att artikel 3 c tillämpas i enlighet med artikel 23 (översyn).

Slutligen förefaller det lämpligt att de stater som är parter i Haagkonventionen av den 15 november 1965 till central enhet utser den centrala myndighet som de har utsett enligt artikel 2 i den konventionen.

Kapitel II – Handlingar i mål eller ärenden

Avsnitt 1 – Översändning och delgivning av handlingar i mål eller ärenden

I detta avsnitt lämnas bestämmelser om de tillämpliga reglerna för det normala tillvägagångssättet vid översändning av handlingar enligt direktivet.

Artikel 4 – Översändning av handlingar

För att möjliggöra snabbt genomförande av hela förfarandet för översändning och delgivning av en handling skall det sändande organet göra vad som behövs för att handlingen direkt och snarast möjligt översänds till det behöriga mottagande organet. För att få veta vilket mottagande organ som är behörigt att mottaga handlingen med anledning av adressatens adress, skall det sändande organet använda sig av den handbok som utarbetas av kommissionen.

I direktivet finns ingen förteckning över de sätt för översändning som får användas. Genom att det tvärtom görs möjligt att använda varje lämpligt sätt, möjliggörs ett val som överensstämmer med den interna rätten och beaktar omständigheterna i det enskilda fallet och de förbindelser som kan inledas med det behöriga mottagande organet.

Denna flexibilitet när det gäller vilka medel som får användas skall emellertid inte förfördela den person som skall delges handlingen. Det är därför som det i direktivet föreskrivs att den mottagna texten skall överensstämma med den som har översänts och att alla uppgifter i den skall kunna läsas utan svårighet. Om så inte är fallet, skall handlingarna utan dröjsmål återsändas till det sändande organet tillsammans med formuläret med rubriken "meddelande om återsändning av framställning och handling", som skall vara vederbörligt ifyllt.

Med hjälp av handboken kommer det sändande organet att kunna ta reda på hur det kan sätta sig i förbindelse med de mottagande organen i den medlemsstaten. Vid den årliga uppdateringen kan tekniska innovationer som nyligen godkänts som tillåtna medel av de mottagande organen komma att beaktas.

De handlingar som skall översändas av det sändande organet skall åtföljas av det formulär om framställning om delgivning som finns i bilagan till direktivet och följaktligen finns på alla språk.

Direktivet innehåller inte någon regel om på vilket språk det förtrycka i formuläret skall avfattas. De sändande organen är följaktligen fria att exempelvis använda formulär som avfattats på deras officiella språk, på det mottagande organets officiella språk eller på det språk inom Europeiska unionen som den mottagande staten har förklarat att den tillåter enligt punkt 3.

Vidare skall det sändande organet fylla i formuläret på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den mottagande staten eller det språk denna har godtagit med tillämpning av punkt 3. Det sändande organet kan avgöra vilket språk som får användas för detta ändamål genom att använda handboken, i vilken det kommer att anges

(a) å ena sidan

- det enda officiella språk som används i den mottagande staten, eller

- de olika officiella språk i den mottagande staten, som kan användas, eller

- de officiella språk i den mottagande staten som skall användas på grund av adressatens adress.

(b) å andra sidan

- ett annat språk som används i ett av Europeiska unionens medlemsstater, vilket den mottagande staten har förklarat sig godta.

Det sändande organet kan, enligt eget val, använda det tillämpliga språk som anges i punkt a eller det språk som anges i punkt b ovan.

Det bör för övrigt observeras att större delen av de upplysningar som skall lämnas i formuläret, som finns i bilagan till direktivet, inte behöver översättas och att kommissionen kommer att få i uppdrag att utarbeta en ordlista som på alla unionsspråk upptar de viktigaste juridiska termer som behövs för att fylla i formuläret.

Det finns bestämmelser om dispens från kravet på legalisering i flera konventioner. Det finns därför ännu mindre anledning att i unionen kräva legalisering av handlingar som översänds endast i syfte att delges.

I artikel 49 i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 föreskrivs för övrigt att ingen legalisering av handlingar eller annat liknande förfarande får krävas av en medlemsstats domstol till vilken en framställning om verkställighet inges av ett beslut som har fattats i en annan medlemsstat.

Bestämmelsen i punkt 5 i denna artikel, där det föreskrivs möjlighet att sända en handling i två exemplar till det mottagande organet och att begära att ett av dessa exemplar återsänds, kommer att kunna användas endast om handlingar översänds på traditionellt sätt, till exempel med post. Praxis bör dock anpassas till andra sätt som kan komma att användas i framtiden, allt eftersom de tas i bruk.

Formuläret för framställning som skall översändas med handlingen möjliggör för det sändande organet att förse det mottagande organet med vederbörliga uppgifter.

Artikel 5 – Översättning av handlingar

När en handling skall översändas till en annan medlemsstat för delgivning, skall det sändande organet upplysa sökanden om att adressaten enligt reglerna i artikel 8 i direktivet kan vägra att ta emot handlingen på grund av det språk som används.

I direktivet anges inte de rättsliga följderna av en vägran att motta en handling på grund av det språk som används, utan det överlåts åt behöriga rättsinstanser att avgöra den frågan.

Det sändande organet skall följaktligen rikta sökandens uppmärksamhet på de risker han kan komma att löpa avseende frister, effektivitet eller förfarandets lagenlighet genom att inte låta utföra en översättning som kan visa sig vara nödvändig.

Om sökanden väljer att låta översätta handlingen, skall han i förskott betala kostnaderna för översättningen, men denna regel hindrar inte att, om detta föreskrivs i lagen i den medlemsstat där förfarandet pågår, ett beslut om ersättningsskyldighet för dessa kostnader senare fattas och eventuellt möjliggör återbetalning till sökanden av hela eller en del av det erlagda beloppet.

Man bör notera att termen "sökande" i samtliga fall avser den part som önskar få handlingen översänd. Den kan således inte avse domstolen.

Artikel 6 – Det mottagande organets mottagande av handlingar

Bestämmelserna i punkt 1 syftar till att säkerställa att det sändande organet underrättas om att det mottagande organet har mottagit de översända handlingarna. I bestämmelserna läggs tonvikten på kravet på snabbhet i det svar som skall sändas av det mottagande organet, då bestämmelserna kräver att ett kvitto sänds snarast möjligt på snabbast möjliga sätt. De mottagande organen skall följaktligen bemöda sig om att sända kvittot till de sändande organen så snart handlingarna har tagits emot.

Det räcker att det mottagande organet till det sändande organet återsänder en kopia av det formulär om framställning om delgivning som översänts tillsammans med handlingarna efter att ha fyllt i den del som rubriceras "mottagningsbevis" (rubrik 8 i formuläret).

Mottagande av kvittot gör det möjligt för det sändande organet att försäkra sig om att det översända dokumentet har nått fram till behörigt mottagande organ.

Har det sändande organet inom rimlig tid efter det att fristen på sju dagar har löpt ut inte mottagit något kvitto, kan det däremot leda till att det sändande organet får uppfattningen att handlingarna kommit bort och att försändelsen bör skickas på nytt, vilket riskerar att framkalla förvirring om de olika försändelserna.

Syftet med punkt 2 är att undvika att handlingen och framställningen om delgivning återsänds till det sändande organet, när det med några enkelt inhämtade kompletterande upplysningar eller handlingar skulle gå att undanröja de svårigheter som hindrar det mottagande organet från att delge eller låta delge handlingen.

Punkt 3 är tillämplig då det mottagande organet inte kan tillgodose framställningen om delgivning ens sedan upplysningar eller kompletterande handlingar har erhållits.

Två fall anges, dels att en framställning uppenbart ligger utanför direktivets tillämpningsområde, dels att delgivning är omöjlig med anledning av att de formella kraven i direktivet inte har uppfyllts.

Det första fallet avser, till exempel, en framställning om delgivning av en handling i skattemål.

Det andra fallet kan omfatta, till exempel, framställningar om delgivning av oläsliga handlingar eller av handlingar som inte åtföljs av någon framställning, eller en framställning där adressatens adress inte har kunnat utrönas.

Denna punkt kan vidare gälla då det mottagande organet inom en rimlig frist över huvud taget inte har fått något svar på en framställning om kompletterande upplysningar eller handlingar enligt punkt 2.

Likaså skall framställningar som felaktigt sänts till ett mottagande organ i en annan medlemsstat än den på vilkens territorium adressaten befinner sig, returneras till det sändande organet, liksom när en särskild delgivningsform, som är oförenlig med lagen på platsen, begärs.

Bestämmelserna i punkt 4 syftar också de till att undvika att handlingar går i retur till det sändande organet av det enda skälet att det mottagande organ som mottog dem inte är det rätta territoriellt behöriga organet i den mottagande medlemsstaten. I dessa bestämmelser föreskrivs följaktligen att detta obehöriga organ skall vidarebefordra handlingen till det behöriga organet i samma medlemsstat.

Denna vidarebefordran skall ske enligt de villkor som anges i artikel 4, dvs. direkt och snarast möjligt på lämpligt sätt. Med hänsyn till den försening som följer av ett andra översändande, skall detta ske med särskild skyndsamhet.

För att vidare undvika att det sändande organet inte känner till denna vidarebefordran, föreskrivs i direktivet att det obehöriga mottagande organ som har vidarebefordrat handlingen samt det behöriga mottagande organet båda skall sända ett meddelande till det sändande organet.

Det organ som har territoriell behörighet skall omedelbart, eller senast inom sju dagar och på snabbast möjliga sätt, enligt villkoren i punkt 1 meddela det sändande organet att handlingen mottagits.

Artikel 7 – Delgivning av handlingar

Det mottagande organet skall underrättas om den begärda delgivningsformen genom uppgifter från det sändande organet på formuläret för framställningen.

Om delgivningsformen är oförenlig med den mottagande statens lag, bör handlingen delges i enlighet med den statens lag, om det sändande organet begärt det. Detsamma gäller om inte någon särskild delgivningsform har begärts av det sändande organet.

Denna begäran kan anges under punkt 5.2.1 i formuläret.

I punkt 2 åläggs det mottagande organet en skyldighet att snabbt genomföra delgivningsförfarandet. Organet skall omedelbart vidta eller låta vidta nödvändiga åtgärder. Emellertid har, med hänsyn till de svårigheter som kan uppstå, en frist på en månad föreskrivits som har ansetts tillräckligt för att slutföra delgivningsförfarandet.

Andra meningen skall inte tolkas som att det mottagande organet åsidosätter sin skyldighet att snarast möjligt vidta eller låta vidta alla nödvändiga åtgärder och sedan underrätta det sändande organet om att det inte har varit möjligt att delge handlingen inom den föreskrivna fristen.

Syftet är att slå fast att det mottagande organet är skyldigt att underrätta det sändande organet om att de förfaranden som genomförts för att få till stånd delgivning ännu inte har lyckats.

Det kan i vissa fall hända att delgivning inte har kunnat ske inom fristen på en månad, men kan ske inom rimlig tid. I detta fall är det mottagande organet alltjämt skyldigt att sända det bevis som finns i formuläret till det sändande organet vid utgången av fristen på en månad.

Artikel 8 – Vägran att ta emot en handling

Språkreglerna i artikel 8 gäller uteslutande själva handlingarna.

För att skydda adressatens intressen anges i direktivet att handlingen skall översättas till den mottagande statens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den staten, till det eller de språk som används på den plats där delgivningen skall äga rum.

I vissa fall kan emellertid översättningen konstateras vara onödigt kostsam och till och med strida mot adressatens intressen. Det är exempelvis fallet när adressaten är medborgare i den sändande staten eller i vart fall förstår språket i den staten.

Man bör observera att när handlingen är avfattad på eller översatt till det officiella språket i den mottagande staten eller det eller de officiella språk som används på den plats där handlingen skall delges, kan adressaten inte vägra att ta emot handlingen av skäl som hänför sig till användningen av detta språk.

Om handlingen däremot inte har översatts, har han den möjligheten om han inte förstår det språk som handlingen är avfattad på.

Emellertid förpliktar direktivet inte den sökande att överlämna en handling avfattad på eller översatt till något av de ovannämnda språken, men låter adressaten vägra ta emot en handling med anledning av att de angivna reglerna inte har iakttagits.

Om det uppstår tvist om huruvida mottagaren förstår det språk handlingen är avfattad på skall den lösas enligt gällande regler, till exempel genom att frågan om delgivning skett enligt gällande bestämmelser tas upp av den domstol där det förfarande pågår inom ramen för vilket handlingen har översänts.

Det mottagande organet skall underrätta adressaten om att han får vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på att av de officiella språken på platsen för delgivningen eller på ett sådant språk i den sändande staten, som han förstår.

Organet kan fullgöra underrättelseskyldigheten enligt denna punkt på olika sätt. Lämpliga sätt skall stå till buds i varje medlemsstat enligt där gällande regler för delgivning av handlingar.

Då handlingen delges genom att en särskild tjänsteman överlämnar den personligen till adressaten får denne också lämna underrättelsen muntligen.

Om handlingen däremot delges med post, får underrättelsen ges genom en handling som bifogas de handlingar som sänds till adressaten.

Under alla förhållanden skall det anges under punkt 12 c i delgivningsbeviset på vilket sätt adressaten har underrättats.

Om adressaten vägrar att ta emot handlingen med hänvisning till det språk som används bör han meddela detta inom rimlig tid så att förfarandet inte försenas.

Det bör noteras att medlemsstaterna kan ha slutit avtal enligt vilka vart och ett av de officiella språken i en av dessa stater av de övriga betraktas som ett av deras egna officiella språk. Så är exempelvis fallet med de nordiska staterna som har angett att de utan åtskillnad använder danska, norska och svenska språken i enlighet med bestämmelserna i den nordiska konventionen från 1974.

För att ge det sändande organet och sökanden möjlighet att vidta för dem lämpliga åtgärder skall det mottagande organet meddela det sändande organet så snart det fått kännedom om eventuell vägran från adressatens sida att ta emot handlingen.

Artikel 9 – Delgivningsdag

Bestämmelserna i denna artikel syftar till att bestämma kriterierna för vilken dag som skall anses vara dagen för delgivning av en handling.

Delgivning av en handling medför, i de flesta fall, rättsliga verkningar och det kan vara viktigt att veta vid vilken tidpunkt de uppstod.

På grund av de skillnader som finns mellan unionens olika medlemsstater, såväl när det gäller procedurregler för delgivning av handlingar som när det gäller materiella regler, varierar emellertid den händelse som är avgörande för vilken dag delgivning har skett från en medlemsstat till en annan.

När 1997 års konvention utarbetades eftersträvades en regel som, i förbindelserna mellan unionens medlemsstater, skulle kunna ersätta regler i den interna rätten och det ledde till att bestämmelserna i artikel 9 antogs.

I punkt 1 slås principen fast om att delgivningsdagen är den dag då delgivning har skett enligt den mottagande statens lag. Syftet är att skydda adressatens rättigheter.

Syftet med punkt 2 är däremot att skydda sökandens rättigheter, vilken kan ha intresse av att handla inom en viss frist eller en bestämd dag. Det förefaller lämpligt att i ett sådant fall låta honom göra sina rättigheter gällande en dag han själv kan bestämma i stället för att utgå från en händelse, delgivningen av en handling i en annan medlemsstat över vilken han inte har direkt kontroll, som skulle kunna inträffa efter utgången av den fastställda fristen.

Punkterna 1 och 2 kan användas kumulativt så att delgivningens verkningar inträder vid olika tidpunkter i förhållande till handlingens adressat respektive till sökanden.

Det skulle till exempel kunna inträffa i samband med viss lagstiftning i de fall där en kallelse skulle medföra preskriptionsavbrott och innehålla uppmaning till inställelse.

När det gäller preskriptionsavbrott i förhållande till sökanden hänvisas till lagen i den sändande medlemsstaten i enlighet med punkt 2.

I förhållande till handlingens adressat skall utgångspunkten för beräkning av inställelsefristen vara den som anges i den mottagande statens lag.

I punkt 3 anges möjligheten för en medlemsstat att förklara att den inte kommer att tillämpa bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 10 – Delgivningsbevis och kopia av den delgivna handlingen

När förfarandet för delgivning av handlingen har fullgjorts, skall motsvarande rubrik i formuläret fyllas i.

Formuläret skall återsändas till det sändande organet, i förekommande fall tillsammans med en kopia av handlingen.

Vidare har regler liknande dem som anges för framställning om delgivning föreskrivits när det gäller vilket språk som skall användas för att fylla i formuläret, eftersom det mottagande organet bör kunna använda sig antingen av ett officiellt språk eller ett av de officiella språken i den medlemsstat till vilken dokumentet skall befordras eller av ett språk som den förklarat sig godta för detta ändamål.

Artikel 11 – Kostnader för delgivning

I punkt 1 antas principen om att de tjänster som erbjuds av den mottagande medlemsstatens administration skall vara kostnadsfria.

Däremot tillåts medlemsstaterna enligt punkt 2 att föreskriva att sökanden skall stå för kostnaderna när formaliteterna för delgivningen inte genomförs av de statliga administrationerna.

Ett förskott för kostnaderna kan krävas innan delgivningsförfarandet sätts igång. Den handbok som utarbetas av kommissionen kommer att innehålla användbara uppgifter i det avseendet och kommer särskilt att ange om en inbetalning skall göras samtidigt som handlingen översänds av det sändande organet.

Avsnitt 2 – Andra sätt att översända och delge handlingar i mål eller ärenden

Detta avsnitt innehåller ett antal subsidiära sätt att översända handlingar.

Artikel 12 – Översändning på konsulär eller diplomatisk väg

Denna artikel, som ger möjlighet att översända handlingar på konsulär eller diplomatisk väg, är avsedd för översändning i undantagsfall.

Den bör således inte tillämpas annat än under ytterst svåra förhållanden, som dem som anges som exempel i anslutning till artikel 3 c, dvs. sociala förhållanden eller klimatförhållanden som gör det omöjligt att befordra handlingar från en medlemsstat till en annan på något annat sätt.

Artikel 13 – Delgivning av handlingar genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän

Med denna artikel införlivas i direktivet en delgivningsform som traditionellt accepteras i internationella förbindelser.

Genom artikeln erbjuds i princip denna möjlighet för varje person, oavsett medborgarskap, som är bosatt på en medlemsstats territorium.

Artikel 14 – Delgivning med post

Genom denna artikel tillåts delgivning med post.

Medlemsstaterna kan emellertid precisera villkoren för delgivning av handlingar med post för att ge garantier till adressater som är bosatta på deras territorium. De kan till exempel kräva att delgivningen skall ske med rekommenderat brev eller i enlighet med konventionens regler om översättning av handlingar.

Det bör påminnas om att världspostkonventionen, i vilken alla medlemsstater är parter, särskilt föreskriver möjligheten med rekommenderade försändelser.

De villkor som medlemsstaterna föreskriver i enlighet med punkt 2 kommer, i förekommande fall, att anges särskilt i den handbok som kommissionen utarbetar.

Artikel 15 – Direkt framställning om delgivning

Denna artikel ger varje person som har ett intresse i översändningen av en handling, som faller inom detta direktivs tillämpningsområde, rätt att vända sig direkt till de behöriga personerna i den mottagande medlemsstaten för delgivning.

Denna artikel skall inte tolkas som rättslig grund för direkt översändning av en handling från en berörd part till en tjänsteman. En sådan direkt överföring är laglig endast om den sker i enlighet med lagreglerna i den medlemsstat där förfarandet äger rum.

I punkt 2 föreskrivs emellertid möjlighet för medlemsstaterna att göra undantag och därför är det lämpligt att använda sig av kommissionens handbok för att kontrollera om ifrågavarande medlemsstat motsätter sig detta förfarande.

Kapitel III – Andra handlingar

Artikel 16 - Översändande

För definition av begreppet andra handlingar hänvisas till artikel 1.

Kapitel IV – Slutbestämmelser

Artikel 17 – Genomförandebestämmelser

Detta är en ny bestämmelse som inte fanns med i konventionen, och som ger kommissionen genomförandebefogenheter i enlighet med artiklarna 202 och 211 i fördraget. I konventionen gavs dessa befogenheter till den verkställande kommittén (artikel 18).

Kommissionen skall ansvara för att sköta praktiska åligganden som är oundgängliga för att direktivet skall fungera, såsom att utarbeta och uppdatera den handbok som de sändande organen skall använda för att kunna avgöra vilka mottagande organ i övriga medlemsstater de skall översända handlingar till och att utarbeta en ordlista över juridiska termer. Handboken skall om möjligt även ange kostnaderna för delgivning av handlingar med avseende på tillämpningen av artikel 11 i direktivet.

Kommissionen skall också ansvara för ändringar i formulärmallen (se bilagan) och för att sätta i kraft bestämmelser för genomförande av direktivet, så att handlingar skall kunna översändas och delges snabbare, bland annat genom att underlätta elektronisk sändning av handlingar mellan medlemsstaterna med bibehållen säkerhet.

Kommissionen kommer att fullgöra dessa uppgifter enligt kommittéförfarandet i artikel 18.

Artikel 18 – Kommitté

Detta är en ny bestämmelse, som skiljer sig från artikel 18 i konventionen.

När det gäller de genomförandebestämmelser som avses i artikel 17 skall kommissionen bistås av en rådgivande kommitté (förfarande I i "beslutet om kommittéförfaranden").

Artikel 19 – När svaranden inte inställer sig

I denna bestämmelse återtas texten från artikel 19 punkt 1 och 2 i konventionen, samtidigt som den uttryckliga hänvisning till 1965 års Haagkonvention som tidigare fanns i titeln till bestämmelsen och i punkt 1 har tagits bort.

Denna artikel införlivar den ordning som infördes genom Haagkonventionen av den 15 november 1965 med en enda formell ändring beträffande villkoren för medlemsstaternas anmälan av den förklaring som avses i punkt 1 b. Artikeln innehåller ett antal regler som är avsedda att skydda rättigheterna för mottagare av handlingar i mål och ärenden som översänds enligt detta direktiv.

Punkt 1 avser stämningar eller motsvarande handlingar och föreskriver att domstolen skall uppskjuta avgörandet så länge det inte har konstaterats att handlingen har delgivits och, när så skett, att delgivningen har ägt rum i så god tid att svaranden haft möjlighet att avge svaromål. Det ges emellertid möjlighet att göra undantag från denna regel för medlemsstater, som önskar att deras domstolar skall kunna avgöra ärendet efter en viss frist, om vissa villkor är uppfyllda.

Punkt 2 avser de fall då ett avgörande har meddelats i svarandens utevaro och ger denne möjlighet att, under vissa omständigheter, få saken omprövad utan hinder av att fristen för ordinära rättsmedel löpt ut. För att undvika att det uppstår juridisk osäkerhet till skada för sökanden i första instans föreskrivs i direktivet att medlemsstaterna, genom att avge en förklaring, kan förkorta den frist inom vilken framställningen om omprövning skall ha ingivits.

Bestämmelserna i punkt 2 är inte tillämpliga i frågor som rör personers status. Det har inte förefallit möjligt att tillåta upphävande av en tredskodom i äktenskapsmål där nytt äktenskap redan har ingåtts av hänsyn till kraven på rättssäkerhet på detta område.

Artikel 20 – Förhållande till avtal och arrangemang som slutits mellan medlemsstater

Enligt denna bestämmelse skall direktivet, i förhållandet mellan medlemsstaterna och parterna, ersätta det delgivningssystem som tillämpats enligt artikel IV i protokollet till 1968 års Brysselkonvention i fråga om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (8) och Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Gemenskapsrätten måste ges företräde i detta avseende.

(8) EGT C 27, 26.1.1998.

I förslaget till direktiv har för ändamålet införts en bestämmelse enligt vilken medlemsstaterna var för sig eller i samarbete får påskynda översändandet av rättsakter – en typ av bestämmelse som också förekommer i en rad andra gemenskapsrättsakter. Direktivet hindrar således inte att medlemsstaterna bibehåller eller inför bestämmelser som syftar till att påskynda översändandet av handlingar, så länge dessa bestämmelser är i linje med direktivet.

Kommissionen skall övervaka dessa initiativ, och förslagen skall meddelas kommissionen.

Artikel 21 – Rättshjälp

I denna artikel föreskrivs att bestämmelser om rättshjälp i andra konventioner, som kan vara tillämpliga mellan vissa medlemsstater, inte skall påverkas.

Artikel 22 – Skydd för information

I denna artikel åläggs de mottagande organen att iaktta sekretess för sådana uppgifter som de får kännedom om inom ramen för sin verksamhetsutövning.

De mottagande organen är ansvariga för att sekretessreglerna i deras interna rätt tillämpas.

De personer som de översända uppgifterna rör kan alltid åberopa gällande lagbestämmelser för att få veta hur dessa uppgifter har använts.

Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av gällande lagstiftning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Artikel 23 – Offentliggörande

Enligt denna artikel skall kommissionen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra de uppgifter som avses i artiklarna 2, 3, 4, 9, 10, 13, 14, 15 och 19 och som medlemsstaterna skall vidarebefordra till kommissionen.

Artikel 24 – Översyn

Denna bestämmelse ingick inte i konventionen.

Enligt direktivet skall kommissionen ansvara för att övervaka dess tillämpning i enlighet med artikel 211 i fördraget, medan denna uppgift enligt konventionen vilade på den verkställande kommittén.

Kommissionen skall ansvara för att följa hur direktivet fungerar, dvs. samla in alla användbara upplysningar om medlemsstaternas genomförande av detta. Kommittén skall särskilt granska effektiviteten hos de sändande och de mottagande organen, under vilka omständigheter de centrala enheterna tar emot direkta framställningar om delgivning av handlingar och hur bestämmelserna om delgivningsdag tillämpas.

Genom att särskild uppmärksamhet ägnas åt vissa bestämmelser i direktivet bör det vara möjligt för kommittén att avgöra om regler som för vissa länder har visat sig svåra att genomföra tillämpas utan problem av övriga och om reglerna därför skulle kunna ges ett utvidgat tillämpningsområde. De upplysningar som kommissionen samlar in kan därför sägas vara av särskilt intresse för ömsesidiga upplysningar medlemsstaterna emellan. Upplysningarna kommer också att tas med i regelbundna rapporter till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, den första vid utgången av en treårsperiod räknat från den dag då direktivet antas och de följande vart femte år.

Dessa rapporter skall där så är lämpligt åtföljas av förslag till hur systemet för delgivning kan anpassas till utvecklingen.

Artikel 25 – Införlivande

Detta är också en ny bestämmelse som inte ingick i konventionen.

Det rör sig om standardbestämmelsen om medlemsstaternas ansvar för att införa bestämmelser i syfte att rätta sig efter direktivet i enlighet med artikel 249 i fördraget.

Kommissionen föreslår att medlemsstaterna senast den 30 juni 2000 skall anta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktivet och till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser som de antar inom det område som omfattas av direktivet.

Medlemsstaterna skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 oktober 2000.

Artikel 26 – Ikraftträdande

Detta är en ny bestämmelse i förhållande till konventionen.

Genom artikel 26 fastställs det datum då direktivet skall träda i kraft, i enlighet med artikel 254 i fördraget.

Artikel 27 – Adressater

I artikel 27, som också är ny i förhållande till konventionen, fastställs att direktivet riktar sig till medlemsstaterna.

Förslag RÅDETS DIREKTIV om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (9),

(9) EGT C...., ...

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (10)

(10) EGT C...., ...

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (11), och

(11) EGT C...., ...

av följande skäl:

(1) Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. I syfte att gradvis upprätta ett sådant område skall gemenskapen bland annat besluta om åtgärder på området för civilrättsligt samarbete som behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2) En väl fungerande inre marknad kräver att man förbättrar och påskyndar översändande för delgivning mellan medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

(3) Detta område omfattas av det civilrättsliga samarbetet enligt artikel 65 i fördraget.

(4) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 5 i fördraget kan målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå. Detta direktiv begränsas till vidtagandet av minsta antal åtgärder för att dessa mål skall kunna uppnås och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

(5) Rådet enades genom en akt av den 26 maj 1997 (12) om en konvention om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, och rekommenderade medlemsstaterna att ansluta sig till denna enligt sina respektive konstitutionella regler. Denna konvention har emellertid inte trätt i kraft. Det är viktigt att bygga vidare på de resultat som har uppnåtts genom konventionen. I detta direktiv återges alltså till största delen sakinnehållet i denna.

(12) EGT C 261, 27.8.1997, s. 1.

(6) Snabba och effektiva förfaranden inom det civilrättsliga området kräver att översändandet av handlingar i mål och ärenden mellan de myndigheter som utses som ansvariga kan ske direkt och genom kanaler som fungerar utan dröjsmål. Medlemsstaterna bör dock få uttrycka sin avsikt att hålla kvar ansvaret hos en central myndighet under fem år. Ett sådant övergångssystem är motiverat i fall där medlemsstatens nuvarande rutiner för översändande av handlingar behöver anpassas.

(7) Kravet att översända handlingar snabbt bör motivera ett fritt val av sändningsmetod, även om vissa villkor i fråga om läslighet och garanti för äkthet också måste uppfyllas. För ett säkert översändande bör varje handling åtföljas av ett formulär, ifyllt på det lands språk där delgivning sker eller på ett annat språk som godtas av den mottagande medlemsstaten.

(8) För att direktivet skall fungera effektivt bör det föreskrivas att delgivning endast får vägras under mycket exceptionella omständigheter.

(9) Ett snabbt översändande av handlingar bör leda till att delgivning kan ske inom några dagar efter mottagandet. Om delgivning emellertid inte skett inom en månad bör det mottagande organet underrätta det sändande organet om detta. Det faktum att tidsgränsen på en månad överskridits bör emellertid inte innebära att ansökan bör skickas tillbaka till sändande organet om det fortfarande förefaller möjligt att delgivning kan genomföras inom rimlig tid.

(10) I mottagarens intresse måste delgivning ske antingen på det språk som används där den skall äga rum eller på ett språk som används i den sändande medlemsstaten och som mottagaren förstår.

(11) Med tanke på att förfarandereglerna kan skilja sig åt mellan olika medlemsstater kan också det datum som registreras som delgivningsdag variera. I dessa fall bör direktivet föreskriva ett system med två olika datum som innebär att det är den mottagande medlemsstatens lag som är avgörande, såvida det inte gäller fall där delgivning måste ske inom en fastställd tid. Denna regel är avsedd att skydda såväl avsändare som mottagare.

(12) Detta direktiv bör, i kontakterna mellan medlemsstaterna och parterna, ha företräde i förhållande till de bestämmelser på området som återfinns i internationella konventioner och avtal som slutits av medlemsstaterna, i synnerhet protokollet till 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (13) och Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Direktivet bör således inte hindra att medlemsstaterna bibehåller eller inför bestämmelser som syftar till att påskynda översändandet av handlingar, så länge dessa bestämmelser är i linje med direktivet.

(13) EGT C 27, 26.1.1998, s. 24.

(13) Uppgifter som översänds enligt dett direktiv bör omfattas av en ordning för skydd. Dessa uppgifter faller inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (14) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet (15).

(14) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(15) EGT L 24, 30.1.1998, s. 1.

(14) Kommissionen bör få ansvaret för att genomföra bestämmelser om tillämpning av detta direktiv. Den bör därvid biträdas av en rådgivande kommitté.

(15) Kommissionen bör senast tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv göra en översyn av hur det tillämpats och om så krävs föreslå ändringar.

(16) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning respektive protokollet om Danmarks ställning deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av direktivet. De är således inte bundna av direktivet, och dess bestämmelser är inte tillämpliga på dem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv skall tillämpas då en handling i ett mål eller ärende av civil eller kommersiell natur skall sändas från en medlemsstat till en annan för delgivning.

2. Detta direktiv är inte tillämpligt när adressen till den person som skall delges inte är känd.

Artikel 2

Sändande och mottagande organ

1. Varje medlemsstat skall utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer, nedan kallade "sändande organ", med behörighet att översända handlingar i mål och ärenden som skall delges i en annan medlemsstat.

2. Varje medlemsstat skall utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer, nedan kallade "mottagande organ", med behörighet att ta emot handlingar i mål och ärenden från en annan medlemsstat.

3. En medlemsstat kan utse endast ett sändande organ och endast ett mottagande organ, eller ett enda organ med båda funktionerna. En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse mer än ett sådant organ. Organen skall utses för en tid av fem år, med möjlighet till förlängning vart femte år.

4. Varje medlemsstat skall till kommissionen lämna uppgifter om

(a) namn på och adresser till de mottagande organ som avses i punkterna 2 och 3,

(b) deras territoriella behörighetsområden,

(c) de sätt på vilka de kan ta emot handlingar, och

(d) de språk som kan användas för att fylla i standardformuläret i bilagan.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om varje senare ändring av sådana uppgifter.

Artikel 3

Central enhet

Varje medlemsstat skall utse en central enhet med ansvar för

(a) att ge information till de sändande organen,

(b) att söka lösningar på svårigheter som kan uppstå när handlingar översänds för delgivning,

(c) att, i undantagsfall och på begäran av ett sändande organ, vidarebefordra en framställning om delgivning till det behöriga mottagande organet.

En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse mer än en central enhet.

KAPITEL II

HANDLINGAR I MÅL ELLER ÄRENDEN

AVSNITT 1

ÖVERSÄNDNING OCH DELGIVNING AV HANDLINGAR

I MÅL ELLER ÄRENDEN

Artikel 4

Översändande av handlingar

1. Handlingar i mål eller ärenden skall översändas direkt och snarast möjligt mellan de organ som utsetts på grundval av artikel 2.

2. Översändning av handlingar, framställningar, bekräftelser, kvitton, bevis och alla andra dokument mellan sändande organ och mottagande organ kan ske på varje lämpligt sätt, förutsatt att innehållet i den mottagna handlingen är riktigt och troget återger innehållet i den översända handlingen och att all information i denna är väl läslig.

3. Den handling som skall översändas skall åtföljas av en framställning som avfattats på standardformuläret i bilagan. Formuläret skall fyllas i på den anmodade medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen skall ske, eller på något annat språk som den medlemsstaten har angivit som godtagbart . Varje medlemsstat skall ange det eller de av Europeiska unionens officiella språk som utöver dess eget eller egna godtas av den staten för ifyllandet av formuläret.

4. För de handlingar och andra dokument som översänds skall ingen legalisering eller motsvarande formalitet krävas.

5. Om det sändande organet önskar att ett exemplar av handlingen skall återsändas tillsammans med det bevis som avses i artikel 10, skall det sända handlingen i två exemplar.

Artikel 5

Översättning av handlingar

1. Det sändande organ till vilket sökanden överlämnar en handling för översändning skall upplysa sökanden om att adressaten kan vägra att ta emot handlingen därför att den inte är avfattad på något av de språk som avses i artikel 8.

2. Sökanden skall stå för alla översättningskostnader innan handlingen översänds, om inte annat följer av ett eventuellt senare beslut av domstol eller behörig myndighet om ersättningsskyldighet för sådana kostnader.

Artikel 6

Det mottagande organets mottagande av handlingar

1. Det mottagande organet skall, genast efter mottagandet av handlingen, sända ett kvitto till det sändande organet på snabbast möjliga sätt så snart som möjligt, och i varje fall senast sju dagar efter mottagandet av handlingen, på standardformuläret i bilagan.

2. Om framställningen om delgivning inte kan tillgodoses på grundval av den information eller de handlingar som översänts, skall det mottagande organet ta kontakt med det sändande organet på snabbast möjliga sätt för att skaffa den information eller de handlingar som saknas.

3. Om framställningen om delgivning uppenbart ligger utanför detta direktivs tillämpningsområde eller om delgivning inte kan ske på grund av att de formella kraven inte har uppfyllts, skall framställningen och de översända handlingarna genast efter mottagandet återsändas till det sändande organet tillsammans med returmeddelandet enligt standardformuläret i bilagan.

4. Det mottagande organ som tar emot en handling för delgivning men saknar territoriell behörighet, skall vidarebefordra den, tillsammans med framställningen, till det behöriga mottagande organet i samma medlemsstat om framställningen uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 4.3 och skall informera det sändande organet på standardformuläret i bilagan. Det senare mottagande organet skall meddela det sändande organet när det tar emot handlingen, på det sätt som anges i punkt 1.

Artikel 7

Delgivning av handlingar

1. Det mottagande organet skall delge eller låta delge handlingen, antingen enligt den mottagande medlemsstatens lag eller i en särskild form som begärts av det sändande organet, om denna inte är oförenlig med lagen i den medlemsstaten.

2. Alla åtgärder för att delge handlingen skall vidtas så snart som möjligt. Om det inte har varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet skall det mottagande organet underrätta det sändande organet med användande av beviset i standardformuläret i bilagan, vilket skall utarbetas i enlighet med artikel 10.2. Tiden skall räknas enligt den mottagande statens lag.

Artikel 8

Vägran att ta emot en handling

1. Det mottagande organet skall underrätta adressaten om att han eller hon kan vägra att ta emot den handling som skall delges, om den är avfattad på ett annat än något av följande språk:

(a) Den anmodade medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen skall ske, eller

(b) ett av den sändande medlemsstatens språk som adressaten förstår.

2. Om det mottagande organet underrättas om att adressaten vägrar att ta emot handlingen enligt punkt 1, skall det omedelbart underrätta det sändande organet med användande av det bevis som avses i artikel 10 och återsända framställningen och de handlingar som begärs översatta.

Artikel 9

Delgivningsdag

1. Dagen för delgivning av en handling enligt artikel 7 skall vara den dag då den delges i enlighet med den anmodade statens lag, om inte annat följer av tillämpningen av artikel 8.

2. Om en handling måste delges inom en viss tid i samband med ett kommande eller pågående förfarande i den översändande medlemsstaten, skall emellertid den dag som beaktas i förhållande till sökanden vara den dag som bestäms enligt den medlemsstatens lag.

3. Varje medlemsstat får förklara att den inte kommer att tillämpa punkterna 1 och 2.

Artikel 10

Delgivningsbevis och kopia på den delgivna handlingen

1. När formaliteterna för delgivning av handlingen har fullgjorts skall ett bevis om fullgörande av dessa formaliteter skrivas ut på standardformuläret i bilagan och tillställas det sändande organet, tillsammans med en kopia av den delgivna handlingen i de fall då artikel 4.5 skall tillämpas.

2. Beviset skall fyllas i på ursprungsmedlemsstatens officiella språk eller ett av dess officiella språk eller på något annat språk, som den medlemsstaten har angivit som godtagbart. Varje medlemsstat skall ange det eller de av Europeiska unionens officiella språk som utöver dess eget eller egna godtas av den staten för ifyllandet av formuläret.

Artikel 11

Kostnader för delgivning

1. För delgivning av handlingar i mål eller ärenden på begäran av en medlemsstat får den mottagande medlemsstaten inte utkräva avgift eller kostnadsersättning.

2. Den sökande skall betala eller ersätta kostnader som föranletts av

(a) medverkan av stämningsman eller annan person som är behörig enligt lagen i den mottagande medlemsstaten,

(b) användandet av en särskild delgivningsform.

AVSNITT 2

ANDRA SÄTT ATT ÖVERSÄNDA OCH DELGE HANDLINGAR

I MÅL ELLER ÄRENDEN

Artikel 12

Översändning på konsulär eller diplomatisk väg

Varje medlemsstat får i undantagsfall översända handlingar för delgivning på konsulär eller diplomatisk väg till de organ i en annan medlemsstat vilka utsetts enligt artikel 2 eller 3.

Artikel 13

Delgivning av handlingar genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän

Varje medlemsstat får, utan användande av tvångsmedel, omedelbart genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat handlingar.

Varje medlemsstat får förklara att den motsätter sig sådan delgivning på sitt territorium, om inte handlingarna skall delges en medborgare i den medlemsstat från vilken handlingarna härrör.

Artikel 14

Delgivning med post

1. Varje medlemsstat får delge handlingar i mål och ärenden med post direkt till personer som är bosatta i en annan medlemsstat.

2. Varje medlemsstat kan precisera villkoren för att den skall godta delgivning av handlingar i mål och ärenden med post.

Artikel 15

Direkt framställning om delgivning

1. Detta direktiv skall inte innebära någon inskränkning i rätten för varje person som har ett intresse i ett rättsligt förfarande att låta delge handlingar i mål och ärenden omedelbart genom tjänstemän eller andra behöriga personer i den mottagande medlemsstaten.

2. Varje medlemsstat kan förklara att den invänder mot att handlingar i mål och ärenden delges på dess territorium enligt punkt 1.

KAPITEL III

ANDRA HANDLINGAR

Artikel 16

Översändande

Andra handlingar får översändas för delgivning i en annan medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 17

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen skall enligt förfarandet i artikel 18 fastställa bestämmelser som syftar till att

a) utarbeta och årligen uppdatera en handbok som innehåller de uppgifter som medlemsstaterna skall lämna enligt artikel 2.4,

b) utarbeta en ordlista på de officiella språken i Europeiska unionen över handlingar som kan delges enligt detta direktiv,

c) införa ändringar i formuläret i bilagan, samt att

d) genomföra bestämmelser om tillämpning av direktivet i syfte att påskynda översändande av handlingar för delgivning.

Artikel 18

Kommitté

Kommissionen skall biträdas av en rådgivande kommitté. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha kommissionens företrädare som ordförande.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning.

Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

Artikel 19

När svaranden inte inställer sig

1. Om en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i detta direktiv och svaranden inte inställer sig, får saken inte avgöras förrän det har konstaterats att

a) handlingen delgivits enligt en delgivningsform som föreskrivs i den anmodade medlemsstatens lagstiftning för delgivning av handlingar i inhemska rättegångar mot personer som är bosatta på statens territorium, eller

b) handlingen lämnats till svaranden eller i hans bostad på annat sätt som är tillåtet enligt detta direktiv,

och att delgivning enligt a eller b ägt rum i så god tid att svaranden haft möjlighet att avge svaromål.

2. Varje medlemsstat kan avge förklaring att domstol utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får meddela avgörande även om bevis om delgivning inte mottagits, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Handlingen har översänts på ett sätt som föreskrivs i detta direktiv.

b) En tidsperiod som domstolen i varje särskilt fall anser skälig, dock minst sex månader, har förflutit sedan handlingen avsändes.

c) Inget bevis av något slag har mottagits, trots att skäliga ansträngningar gjorts att få ett sådant från behöriga myndigheter i den mottagande staten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får domstolen i brådskande fall besluta om interimistiska åtgärder.

4. När en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i detta direktiv och ett avgörande har meddelats mot svaranden i hans utevaro, kan en domstol på ansökan av svaranden medge att saken får omprövas utan hinder av att fullföljdstiden utgått, om följande villkor är uppfyllda:

a) Svaranden har utan egen förskyllan inte fått kännedom om handlingen i sådan tid att han haft möjlighet att avge svaromål, och inte heller haft kännedom om avgörandet i sådan tid att han kunnat fullfölja talan.

b) Svaranden har visat sannolika skäl för sin talan.

En ansökan om omprövning måste inges i rimlig tid efter det att svaranden har fått kännedom om avgörandet.

Varje medlemsstat kan avge förklaring att ansökan kommer att avvisas om den inges efter utgången av en tidsperiod som skall anges i förklaringen men som dock aldrig skall vara kortare än ett år från dagen för avgörandet.

5. Punkt 4 är inte tillämplig på avgöranden angående personers status.

Artikel 20

Förhållande till avtal eller arrangemang som ingåtts av medlemsstaterna

1. Direktivet skall inom sitt tillämpningsområde ha företräde i förhållande till de bestämmelser på området som återfinns i internationella konventioner och avtal som slutits av medlemsstaterna, i synnerhet artikel IV i protokollet till 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område och Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

2. Detta direktiv hindrar inte att medlemsstaterna bibehåller eller inför bestämmelser som syftar till att påskynda översändandet av handlingar, så länge dessa bestämmelser är i linje med direktivet. Medlemsstaterna skall låta kommissionen ta del av förslagen till de bestämmelser de har för avsikt att anta för ändamålet.

Artikel 21

Rättshjälp

Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av artikel 23 i konventionen av den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, artikel 24 i konventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen och konventionen av den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp mellan de medlemsstater som har tillrätt dessa konventioner.

Artikel 22

Skydd för information

1. Uppgifter, särskilt personuppgifter, som översänds enligt detta direktiv skall av det mottagande organet användas endast för det ändamål för vilket de översänts.

2. De mottagande organen skall säkerställa sekretessen för sådana uppgifter enligt den mottagande medlemsstatens lag.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka sådana bestämmelser i tillämplig nationell lag som ger de personer om vilka uppgifter har översänts enligt detta direktiv rätt till information om hur de uppgifter använts som översänts.

4. Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av direktiv 95/46/EG eller direktiv 97/66/EG.

Artikel 23

Offentliggörande

Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra de uppgifter som avses i artiklarna 2, 3, 4, 9, 10, 13, 14, 15 och 19 och som medlemsstaterna skall meddela kommissionen.

Artikel 24

Översyn

Senast tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv och därefter vart femte år skall kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén, och särskilt övervaka hur effektivt de organ fungerar som utsetts i enlighet med artikel 2 i direktivet, samt den praktiska tillämpningen av artikel 3 c och artikel 9. Denna rapport skall vid behov åtföljas av förslag till anpassning av detta direktiv till hur systemen för delgivning har utvecklats.

Artikel 25

Införlivande

1. Medlemsstaterna skall anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 2000 och skall genast underrätta kommissionen om detta. Medlemsstaterna skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 oktober 2000.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 26

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 27

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

FRAMSTÄLLNING OM DELGIVNING AV HANDLING

(Artikel 4.3 i direktivet)

Referensnummer . (*) Kan utelämnas

1. SÄNDANDE ORGAN

1.1 Namn: .

1.2 Adress:

1.2.1 Gata + nummer/box: .

1.2.2 Ort + postnummer: .

1.2.3 Land: .

1.3 Tfn: .

1.4 Fax (*): .

1.5 E-post (*): .

2. MOTTAGANDE ORGAN

2.1 Namn: .

2.2 Adress:

2.2.1 Gata + nummer/box: .

2.2.2 Ort + postnummer: .

2.2.3 Land: .

2.3 Tfn: .

2.4 Fax (*): .

2.5 E-post (*): .

3. SÖKANDE

3.1 Namn: .

3.2 Adress:

3.2.1 Gata + nummer/box: .

3.2.2 Ort + postnummer: .

3.2.3 Land: .

3.3 Tfn.: (*) .

3.4 Fax (*): .

3.5 E-post (*): .

4. ADRESSAT

4.1 Namn: .

4.2 Adress:

4.2.1 Gata + nummer/box: .

4.2.2 Ort + postnummer: .

4.2.3 Land: .

4.3 Tfn: (*) .

4.4 Fax (*): .

4.5 E-post (*): .

4.6 Identitetsnummer eller personnummer eller motsvarande/organisationsnummer eller motsvarande (*):.

5. DELGIVNINGSFORM

5.1 Enligt lagen i den mottagande medlemsstaten

5.2 Enligt följande särskilda form: .

5.2.1 Om denna är oförenlig med lagen i den mottagande medlemsstaten skall handlingen/handlingarna delges i enlighet med den lagstiftningen:

5.2.1.1 ja

5.2.1.2 nej

6. HANDLING SOM SKALL DELGES

a) 6.1 Handlingens art

6.1.1 Rättslig

6.1.1.1 stämningsansökan

6.1.1.2 dom

6.1.1.3 överklagande

6.1.1.4 annan: .

6.1.2 Utomrättslig

b) 6.2 Datum eller tidsfrist som anges i handlingen (*):

c) 6.3 Handlingens språk:

6.3.1 original: D EN DK ES FIN F GR I NL P S något annat: .

6.3.2 översättning (*): D EN DK ES FIN F GR I NL P S något annat: .

d) 6.4 Antal bilagor: .

7. ÅTERSÄNDNING AV ETT EXEMPLAR AV HANDLINGEN TILLSAMMANS MED BEVIS PÅ DELGIVNINGEN (artikel 4.5 i direktivet)

7.1 Ja (i detta fall skall handlingen som skall delges översändas i två exemplar)

7.2 Nej

1. Enligt artikel 7.2 i direktivet är du skyldig att vidta alla åtgärder för att delge handlingen så snart som möjligt. Om det inte är möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet måste du under alla omständigheter meddela detta organ med användande av det bevis som avses i punkt 13.

2. Om framställningen inte kan tillgodoses på grundval av den information eller de handlingar som har översänts är du enligt artikel 6.2 i direktivet skyldig att på snabbast möjliga sätt ta kontakt med detta organ för att få den information eller de dokument som saknas.

Utfärdad i: .

den: .

Underskrift och/eller stämpel: .

Mottagande organs referensnummer: .

MOTTAGNINGSBEVIS

(Artikel 6.1 i direktivet)

Detta mottagningsbevis måste översändas på snabbast möjliga sätt så snart som möjligt efter mottagandet av handlingen och under alla omständigheter inom sju dagar efter mottagandet.

8. DATUM FÖR MOTTAGANDET: .

Utfärdat i: .

den: .

Underskrift och/eller stämpel: .

MEDDELANDE OM ÅTERSÄNDNING AV FRAMSTÄLLNING OCH HANDLING

(Artikel 6.3 i direktivet)

Framställningen och handlingen måste återsändas genast efter mottagandet.

9. ORSAK TILL ÅTERSÄNDNINGEN: .

9.1 Framställningen ligger uppenbart utanför detta direktivs räckvidd:

9.1.1 handlingen är inte av civil eller kommersiell natur

9.1.2 delgivningen sker inte från en medlemsstat till en annan

9.2 De formella kraven har inte uppfyllts och därför är delgivningen omöjlig:

9.2.1 informationen är svårläslig

9.2.2 fel språk används i formuläret

9.2.3 den mottagna handlingen överensstämmer inte med originalet

9.2.4 annan orsak (var vänlig ge närmare förklaring): .

9.3 Delgivningsformen är oförenlig med lagstiftningen i den aktuella medlemsstaten (artikel 7.1 i direktivet)

Utfärdat i: .

den: .

Underskrift och/eller stämpel: .

MEDDELANDE OM VIDAREBEFORDRAN AV FRAMSTÄLLNING OCH HANDLING TILL BEHÖRIGT MOTTAGANDE ORGAN

(Artikel 6.4 i direktivet)

Framställningen och handlingen har vidarebefordrats till följande mottagande organ som har territoriell behörighet att delge den:

10.1 NAMN: .

10.2 Adress:

10.2.1 Gata + nummer/box: .

10.2.2 Ort + postnummer: .

10.2.3 Land: .

10.3 Tfn.: .

10.4 Fax (*): .

10.5 E-post (*): .

Utfärdat i: .

den: .

Underskrift och/eller stämpel: .

Behöriga mottagande organs referensnummer: .

MEDDELANDE OM MOTTAGANDE FRÅN DET BEHÖRIGA MOTTAGANDE ORGANET TILL DET SÄNDANDE ORGANET

(Artikel 6.4 i direktivet)

Detta meddelande måste översändas på snabbast möjliga sätt så snart som möjligt efter mottagandet av handlingen och under alla omständigheter inom sju dagar efter mottagandet.

11. DATUM FÖR MOTTAGANDET: .

Utfärdat i: .

den: .

Underskrift och/eller stämpel: .

BEVIS PÅ DELGIVNING ELLER ICKE-DELGIVNING AV HANDLINGAR

(Artikel 10 i direktivet)

Delgivningen skall ske så snart som möjligt. Om det inte har varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet skall det mottagande organet under alla omständigheter underrätta det sändande organet (enligt artikel 7.2 i direktivet).

12. DELGIVNING

a) 12.1 Datum och adress för delgivningen: .

b) 12.2 Dokumentet

A) 12.2.1 delgavs i enlighet med den mottagande medlemsstatens lag, dvs.

12.2.1.1 överlämnades

12.2.1.1.1 till adressaten personligen

12.2.1.1.2 till en annan person

12.2.1.1.2.1 Namn: .

12.2.1.1.2.2 Adress: .

12.2.1.1.2.2.1 Gata + nummer/box: .

12.2.1.1.2.2.2 Ort + postnummer: .

12.2.1.1.2.2.3 Land: .

12.2.1.1.2.3 Förhållande till adressaten:

familjemedlem anställd annat

12.2.1.1.3 till adressatens hemvist

12.2.1.2 delgavs med post

12.2.1.2.1 utan mottagningsbevis

12.2.1.2.2 med bifogat mottagningsbevis

12.2.1.2.2.1 från adressaten

12.2.1.2.2.2 från en annan person

12.2.1.2.2.2.1 Namn: .

12.2.1.2.2.2.2 Adress: .

12.2.1.2.2.2.2.1 Gata + nummer/box: .

12.2.1.2.2.2.2.2 Ort + Postnummer: .

12.2.1.2.2.2.2.3 Land: .

12.2.1.2.2.2.3 Förhållande till adressaten:

familjemedlem anställd annat

12.2.1.3 delgavs på annat sätt (ange hur): .

B) 12.2.2 delgavs på följande särskilda sätt (ange hur): .

c) 12.3 Adressaten underrättades [muntligt] [skriftligt] om att han eller hon kan vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på ett av de officiella språken på den plats där den delges eller på ett av de officiella språken i den sändande medlemsstaten som han eller hon förstår.

13. UNDERRÄTTELSE I ENLIGHET MED ARTIKEL 7.2

Det har inte varit möjligt att delge handlingen inom en månad från mottagandet.

14. VÄGRAN ATT TA EMOT HANDLINGEN

Adressaten vägrade att ta emot handlingen på grund av det språk den är avfattad på. Handlingarna bifogas.

15. ORSAK TILL ATT HANDLINGEN INTE DELGAVS ADRESSATEN

15.1 Okänd adress

15.2 Adressaten kunde inte nås

15.3 Delgivning kunde inte ske inom angiven tid enligt punkt 6.2

15.4 Annan (orsaken anges): .

Handlingarna bifogas.

Utfärdat i: .

den: .

Underskrift och/eller stämpel: .

FINANSIERINGSÖVERSIKT

1. ÅTGÄRDENS BETECKNING

Förslag till rådets direktiv om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

2. BERÖRD BUDGETPOST

B5-800

3. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 61 c

4. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

4.1 Allmänt mål

Syftet med förslaget är att förbättra och förenkla systemet för delgivning av handlingar i ärenden och mål inom den inre marknaden. Detta faller också inom ramen för Europeiska unionens övergripande mål att bibehålla och utveckla ett område med frihet säkerhet och rättvisa.

4.2 Period som omfattas av åtgärden och bestämmelser om förnyelse

Ej tidsbegränsad.

5. KLASSIFICERING AV UTGIFTER

5.1 Icke-obligatoriska utgifter.

5.2 Differentierade anslag.

6. TYP AV UTGIFTER

Offentlig upphandling.

7. BUDGETKONSEKVENSER (MED AVSEENDE PÅ DEL B I BUDGETEN)

(i tusental euro)

>Plats för tabell>

8. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

Gällande regler för tilldelning, kontroll och revision av offentliga upphandlingskontrakt skall tillämpas.

9. ANALYS AV KOSTNADSEFFEKTIVITET

9.1 Särskilda och kvantifierbara mål. Målgrupp

Alla medborgare och ekonomiska aktörer drar nytta av förslaget så tillvida att direktivet bidrar till att utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa där den fria rörligheten för personer garanteras och där medborgarna vid kontakter med rättssystemet har samma rättigheter och åtnjuter samma garantier som vid en domstol i sitt hemland.

9.2 Skäl för åtgärden

När handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur behöver översändas från en medlemsstat till en annan, i synnerhet i samband med delgivning, måste detta kunna ske på ett tillfredsställande för att förfarandet i helhet skall löpa effektivt.

För att det skall garanteras att de behöriga organ som utses att sända och ta emot handlingar från andra medlemsstater kan fullgöra sin uppgift utan svårigheter fastställs det i direktivet att en handbok skall sammanställas med de uppgifter som sänds in av medlemsstaterna, samt en ordlista på de officiella språken över de handlingar som kan bli aktuella för delgivning.

I förslaget till direktiv föreslås att en rådgivande kommitté inrättas för att biträda kommissionen i genomförandet av bestämmelserna.

9.3. Uppföljning och utvärdering av åtgärden

I artikel 23 i direktivet anges att kommissionen senast tre år efter det att direktivet antagits skall avlägga rapport om dess tillämpning till Europaparlamentet och rådet.

10. ADMINISTRATIVA UTGIFTER (DEL A I BUDGETEN)

Den faktiska avsättningen av nödvändiga administrativa medel kommer att baseras på kommissionens årliga beslut om fördelning av medel, med hänsyn till vilket antal tjänster och vilka ytterligare medel som beviljas av den budgetansvariga myndigheten.

10.1. Kommer den åtgärd som föreslås att innebära en ökning av antalet anställda?

>Plats för tabell>

10.2 Totalkostnad för åtgärden i form av personalresurser

>Plats för tabell>

10.3 Andra utgifter till följd av åtgärden

(i tusental euro)

>Plats för tabell>

Dessa utgifter kommer att täckas genom befintliga resurser inom det berörda generaldirektoratet.