51999IP0221

A4-0221/99

Resolution om multilaterala handelsförbindelser - Europeiska unionen och dess partner bland utvecklingsländerna

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av artikel 148 i arbetsordningen,

- med beaktande av att beslutanderätten delegerats enligt artikel 52 i arbetsordningen till utskottet för externa ekonomiska förbindelser,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för externa ekonomiska förbindelser och yttrandet från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik (A4-0221/99), och av följande skäl:

A. Världshandelsorganisationens (WTO) ministerdeklaration av den 20 maj 1998 anger ramarna för förberedelsearbetet vad gäller att fastställa agendan för de nya multilaterala förhandlingarna.

B. De fördelar och kostnader som uppkommit till följd av den multilaterala handelsliberaliseringen efter Uruguayrundan har fördelats ojämnt mellan industriländer och utvecklingsländer. Denna obalans behöver åtgärdas till förmån för utvecklingsländerna.

C. Initiativ har tagits som uppföljning till WTO:s möte på hög nivå om de minst utvecklade länderna (oktober 1997), och de ansträngningar som har gjorts inom den integrerade ramen för handelsrelaterat tekniskt stöd till dessa länder är särskilt välkomna.

D. Glädjande nog görs insatser i syfte att skynda på ett anslutningsinitiativ från WTO:s sida, något som skulle kunna göra det möjligt för flera små utvecklingsländer och flera av de minst utvecklade länderna att genom snabba och förenklade förfaranden upptas som medlemmar i WTO före 1999 års utgång.

E. Även om utvecklingsländerna utgör fyra femtedelar av WTO:s medlemsländer är deras intressen av varierat slag, liksom deras förmåga att till fullo engagera sig i omfattande och samfällda multilaterala WTO-förhandlingar.

F. Tyvärr ökar antalet bestridanden och rättsliga frågor som avgörs av WTO:s tvistlösningsmekanismer, något som innebär en ökad börda för utvecklingsländerna och som nästan helt har eliminerat förutsättningarna för att avgöra tvister genom förlikning.

1. Parlamentet anser att de nya multilaterala förhandlingarna innebär en möjlighet att säkerställa ett mer bärkraftigt sätt att liberalisera handeln; anser att detta på lång sikt ligger i såväl industriländernas som utvecklingsländernas intresse med beaktande av att aktörerna inom världsekonomin blir allt mer beroende av varandra,

2. uppmanar EU och dess partner bland utvecklingsländerna att samarbeta om den «handlingsplan» som fastställdes vid rundabordskonferensen mellan Europaparlamentet och WTO den 18 februari 1999 och vars huvudlinjer dras upp i denna resolution,

3. betonar att resultatet av WTO:s symposier på hög nivå om «handel och miljö» och «handel och utveckling» (Genève den 15-18 mars 1999) tydligt framhåller betydelsen av denna «handlingsplan» och dess förslag, som läggs fram i denna resolution,

4. uppmanar EU att säkerställa den samstämmighet som behövs mellan dess prioriterade åtgärder på utvecklingsområdet och dess strategier för liberalisering av handeln vid regionala och multilaterala handelsförhandlingar, i synnerhet genom att ombesörja att regionala och multilaterala insatser för att liberalisera handeln mellan utvecklingsländerna inte störs av den interregionala handelsliberaliseringen mellan EU och utvecklingsländerna,

5. betraktar detta som ett område som bör behandlas vid de pågående förhandlingarna mellan EU och AVS vad avser förslag om att inrätta regionala preferensavtal med AVS-länderna,

6. uppmanar i detta avseende EU att underbygga sina löften till AVS-länderna i fråga om flexibilitet vid regionala avtal enligt artikel XXIV (om övergångsperioder och i huvudsak all slags handel) med ett åtagande om att säkerställa denna flexibilitet såsom en del av en översyn av tillämpningen av bestämmelserna om särskild och differentierad behandling i samband med artikel XXIV,

7. uppmanar rådet och kommissionen att ta tillfället i akt att under det första toppmötet mellan statscheferna från EU, Latinamerika och Västindien, som kommer att hållas i juni 1999 i Rio de Janeiro, nå en överenskommelse som driver på utvecklingen av handelsförbindelserna mellan de nämnda geografiska regionerna till förmån för en ökad liberalisering och i syfte att inrätta ett frihandelsområde; uppmanar rådet och kommissionen att påskynda de pågående förhandlingarna med Mexiko och förhandlingarna med Mercosur och Chile så att de kan slutföras senast den 31 december 1999,

8. erinrar om att utvecklingsländernas rätt till särskild och differentierad behandling är en integrerad del av WTO-avtalen och att en översyn av tillämpningen av dessa bör betraktas som en nödvändig åtgärd inför de nya multilaterala förhandlingarna,

9. stöder till fullo förslag om en översyn av bestämmelserna om särskild och differentierad behandling i syfte att förbättra och realisera tillämpningen av dem i olika WTO-avtal, i synnerhet avtalen om handelsrelaterade investeringar, handelsrelaterade immaterialrättigheter, antidumpnings- och antisubventionsåtgärder, subventioner och utjämningsbidrag, handelsbalans, hygien- och växtskyddsåtgärder, tekniska handelshinder, allmänna tjänstehandelsavtal (GATS), jordbruk, textilier och beklädnad samt avtal om lösning av tvister,

10. betonar att denna översyn bör innefatta en genomgång av undantag, övergångsperioder och trösklar i de olika avtalen i enlighet med det faktiska genomförandet på ort och ställe i utvecklingsländerna och bör leda till att man inrättar en mekanism som effektivt kopplar kriterierna för genomförande av åtaganden enligt olika avtal till olika utvecklingsnivåer och de kvalitativa framstegen inom social och ekonomisk utveckling i de enskilda utvecklingsländerna,

11. anser att en sådan översyn till förmån för utvecklingsländerna skall kopplas till ett åtagande från deras sida att respektera Internationella arbetsorganisationens arbetsmarknadsnormer som grundläggande,

12. stödjer förslag om att omvandla bestämmelserna om särskild och differentierad behandling till rättsligt bindande skyldigheter som gör det lättare att säkerställa att panelens beslut tar större hänsyn till sociala och ekonomiska återverkningar i utvecklingsländerna,

13. efterlyser - såsom en del av översynen av bestämmelserna om särskild och differentierad behandling - att ursprungsbestämmelserna i det allmänna preferenssystemet skall förenklas och göras mer flexibla i enlighet med ursprungsbestämmelserna i Lomékonventionen, som är mycket mindre restriktiva; anser att detta skulle förbättra utvecklingsländernas marknadstillträde avsevärt,

14. uttrycker sitt starka stöd för de förslag som syftar till att reducera komplexiteten i WTO:s system för de minst utvecklade länderna, såsom rationaliseringen av WTO:s anmälningskrav och inrättandet av en rättsenhet för riktat bistånd i enskilda fall till de minst utvecklade länderna under förutsättning att det kan garanteras att rättsenheten är opartisk,

15. betonar att behandling av frågorna om genomförande av bestämmelserna om särskild och differentierad behandling skulle skapa en solid utgångspunkt för samtliga WTO-medlemmar när det gäller att gå vidare till nya och omfattande multilaterala förhandlingar på nya områden, vilka bör inbegripa avtal om investeringar, konkurrenspolitik, öppenhet inom offentlig upphandling, främjande av handel och elektronisk handel,

16. anser att undersökningen av förutsättningarna för att nå en överenskommelse om bestämmelser på WTO-nivå om multilaterala investeringar behöver kompletteras av en undersökning av de bestämmelser som berör konkurrenspolitik, med upprättandet av en global rättslig ram i sikte, som genom överenskomna, rättvisa och icke-diskriminerande regler för investeringar och konkurrens skapar lika villkor för utvecklingsländer och industriländer,

17. betonar att planen för nya multilaterala förhandlingar bör vara positiv och syfta till att åtgärda hindren inom vissa sektorer där utvecklingsländerna har fått eller håller på att få konkurrensfördelar jämfört med industriländernas produktion (jordbruk, textilier, beklädnad, skinnprodukter m.m.) och där de fortfarande stöter på tariffer på upp till 350 procent även efter det att åtagandena enligt Uruguayrundan har genomförts fullt ut,

18. uttrycker sitt starka stöd för unionens förslag om att samtliga industriländer inom WTO år 2003 eller allra senast 2005 skall tillämpa nolltariffer på praktiskt taget alla produkter som de minst utvecklade länderna exporterar,

19. erkänner att ökad industrialisering i utvecklingsländerna på grundval av förädling av jordbruksprodukter som socker hämmas av den mindre effektiva men väl skyddade produktionen i Europa; anser att denna strukturella obalans i världsekonomin bör åtgärdas och att EU behöver tillämpa effektiva begränsningar för exportersättningar och andra snedvridningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken och säkerställa att dessa tillämpas såväl nationellt och regionalt som multinationellt,

20. fördömer sådana metoder där antidumpningsförfaranden och utjämningsbidrag används som skyddsåtgärder mot konkurrerande export från utvecklingsländerna,

21. välkomnar det ökade samarbetet mellan WTO, Världsbanken, Internationella valutafonden och UNCTAD till förmån för utvecklingsländerna, vilket syftar till att säkerställa såväl fördelar i samband med liberaliseringen som stöd för kostnaderna av denna liberalisering genom kombinerade insatser för att bygga upp kapacitet, bevilja skuldnedsättning och ge utvecklingsländerna fullständigt tillträde till marknaderna i industriländerna,

22. efterlyser ett ökat samarbete mellan WTO och de FN-organ vars kompetensområden berör handel och hållbar utveckling, såsom Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s kvinnofond (UNIFEM),

23. uppmanar samtliga WTO-medlemmar att säkerställa att den agenda för nya multilaterala förhandlingar som skall antas under WTO:s tredje ministerkonferens (i slutet av 1999) klart avspeglar förhandlingarnas främsta mål, nämligen en hållbar utveckling till förmån för alla,

24. efterlyser en undersökning av de förändringar som krävs inom själva Världshandelsorgansationen för att den effektivt skall kunna delta i en internationell handelsstrategi till förmån för en hållbar utveckling, i synnerhet när det gäller behovet av balans mellan företrädare för regeringar och det civila samhället i WTO:s arbete och behovet att utveckla arbetsmarknadsnormer samt åtgärda miljöproblem såsom nödvändiga förutsättningar för en hållbar utveckling,

25. betonar hur viktigt det är att, såväl på EU- som WTO-nivå, ta hänsyn till utvärderingarna av hur den hållbara utvecklingen (hälsa, miljö, fattigdom etc.) i utvecklingsländerna påverkas av liberaliseringsåtgärderna och efterlyser en undersökning av hur resultaten av sådana utvärderingar systematiskt kan tas till vara i WTO:s arbete och regelverk,

26. anser att man bör överväga att upprätta en arbetsgrupp för arbetsmarknadsnormer vid ministerkonferensen i Seattle,

27. uppmanar EU:s förhandlare att arbeta för genomförandet av denna «handlingsplan», att hålla Europaparlamentets behöriga utskott fullt informerade under förhandlingarnas gång samt agera i enlighet med deras rekommendationer,

28. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar.