51999DC0065

Meddelande från kommissionen till rådet om sysselsättningsaspekterna av beslutet att avskaffa den skattefria försäljningen för resenärer inom gemenskapen (1999/C 66/04)

INLEDNING

Europeiska rådet i Wien (den 11 och 12 december 1998) bad" i samband med beslutet från 1991 om skattefri försäljning för resenärer inom gemenskapen kommissionen och rådet (Ekofin) att senast till mars 1999 undersöka de problem som kan uppstå för sysselsättningen och på grundval ett förslag från kommissionen undersöka hur dessa problem kan lösas, inbegripet möjligheten till en begränsad förlängning av övergångsarrangemangen (1)

(1) Punkt 24 i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet.".

Som svar på Europeiska rådets begäran föreslås i meddelandet olika förslag till lösningar på de problem som avskaffandet av den skattefria försäljningen för resenärer inom gemenskapen (1) skulle kunna ge upphov till, särskilt vad gäller möjliga förluster av arbetstillfällen. Detta görs inom ramen för EU:s sysselsättningsstrategi. Kommissionen noterar att en konsekvent politik som syftar till att göra de nationella skattesystemen mer sysselsättningsvänliga nu utgör en fastslagen målsättning för medlemsstaterna. Denna målsättning bekräftades också nyligen av Europeiska rådet i Wien.

Systemet med den skattefria försäljningen kan inte betraktas isolerat. Dess förekomst påverkar inte enbart sysselsättningen i den egna sektorn, utan får återverkningar på hela ekonomin genom att det leder till snedvridning av konkurrensen mellan återförsäljare och mellan olika transportsätt. Den skattefria försäljningen (nedan taxfree-försäljningen) kan i själva verket ses som ett testfall i fråga om beslutsamheten inom EU att använda skattesamordning för att bekämpa skadlig skattekonkurrens och dolda subventioner som sätter tryck på arbetskostnaderna och därigenom reducerar skapandet av nya arbetstillfällen.

I linje med mandatet från Wien-toppmötet undersöks i meddelandet främst olika sätt att hantera de potentiella sysselsättningsproblemen i samband med avskaffandet av taxfree-försäljningen, inklusive möjligheten av en begränsad förlängning. På grundval av den genomförda analysen anser kommissionen att avskaffandet av taxfree-försäljningen generellt sett inte kommer att få märkbara bestående negativa konsekvenser för sysselsättningen. Tvärtom beräknas, på motsvarande sätt som i fråga om avvecklingen av en subvention som snedvrider konkurrensen, de kortsiktiga negativa effekterna på sysselsättningen mer än väl uppvägas av de långsiktiga effekterna vad gäller skapandet av nya arbetstillfällen.

1. VARFÖR FATTADES 1991 OCH 1992 ÅRS RÅDSBESLUT?

Skapandet av den inre marknaden innebar att de fiskala gränserna avskaffades, vilket innebar att begreppen import och export försvann vad gäller handeln inom EU. Detta har lett till att medborgarna i EU kan välja i vilken medlemsstat de vill göra sina varuinköp och betala skatt för varorna endast på platsen för inköpet. Trots det allmänna erkännandet av den inre marknadens oerhörda fördelar, fanns det en insikt om att avlägsnandet av de fiskala gränserna på kort sikt skulle kunna inverka menligt på vissa sektorer.

Rådet föreskrev därför om nedanstående särskilda åtgärder för att hjälpa dessa sektorer att anpassa sig:

- Ett yrkesutbildningsprogram infördes för att hjälpa nationella förvaltningar (2) att omorganisera sin tullförvaltning och utbilda tulltjänstemän (Matteus-programmet).

- Ett åtgärdsprogram med en budget på 30 miljoner ecu (3) startades i syfte att omskola och ge nya arbetsuppgifter till tulltjänstemän och medlemsstaterna gavs möjlighet att använda gemenskapens strukturfonder (Europeiska socialfonden och INTERREG I) för att införa beledsagande åtgärder; 63 000 tulltjänstemän har hjälpts genom dessa program.

- Genom rådsbeslut från 1991 (mervärdesskatt) och 1992 (punktskatter), infördes en övergångsordning (4) fram till och med den 30 juni 1999 för att möjliggöra för tax-free-butikerna att fortsätta att sälja en fastställd mängd varor, som säljaren har skyldighet att kontrollera, utan påförande av mervärdesskatt och/eller punktskatter. Denna ordning möjliggjorde för de företag som drev denna taxfree försäljningsverksamhet att förbereda sig för och anpassa sig till en inre marknad utan fiskala gränser.

2. VAD FICK DEN INRE MARKNADEN FÖR KONSEKVENSER FÖR TAXFREE-SEKTORN?

Genom upprättandet av den inre marknaden och avskaffandet av de fiskala gränserna fråntogs återförsäljarna möjligheten att undanta varor från beskattning eller återbetala skatt som erlagts i en medlemsstat då varorna exporterades till en annan medlemsstat.

För att lindra de effekter som detta beslut fick för vissa återförsäljare, tillät emellertid rådet, i form av en övergångsåtgärd, medlemsstaterna (5) att från mervärdesskatt och/eller punktskatter undanta varor som köpts av resande inom EU ombord på färjor, flygplan, eller på flygplatser (Kanaltunnelterminalerna tillkom senare). Alla medlemsstater (Tyskland och Luxemburg dock med vissa begränsningar) antog denna åtgärd. Det förekommer inte någon skattefri försäljning ombord på tåg och bussar i EU. Det bör noteras att varor endast får säljas skattefritt upp till ett visst belopp eller en viss kvantitet (6). Konsumenter är mycket ofta inte medvetna om att det inte ges någon skattebefrielse för mycket dyra artiklar (exempelvis alla artiklar över 90 euro).

En politisk överenskommelse nåddes i rådet om miniminormer för kontroll som medlemsstaterna måste uppfylla (7). En rapport från kommissionen i vilken detta nya kontrollsystem granskades (8) visade att de införda kontrollsystemen inte i samtliga fall gav garantier för att begränsningarna i fråga om skattebefrielsen efterlevdes.

3. SÄRDRAGEN HOS TAXFREE-SEKTORN

Taxfree-butikerna har i allmänhet fördel av attraktiva lägen och en relativt omgärdad marknadsställning och åtnjuter därför en naturlig konkurrensfördel. Genom skattebefrielsen tillkommer ett inslag av en ytterligare, konstlad konkurrensfördel gentemot övriga återförsäljare och andra transportföretag (landsvägs- och järnvägstransporter) som säljer beskattade varor. Taxfree-försäljningen snedvrider således inte enbart konkurrensen mellan näringsidkare, utan i synnerhet mellan olika transportsätt.

Den skattebefrielse som taxfree-butikerna åtnjuter gör det möjligt för dem att tillämpa högre vinstpålägg än vad som annars är fallet inom detaljhandeln. Av olika jämförande prisundersökningar (9) framgår att prisfördelen för den resande konsumenten ofta är relativt liten eller till och med obefintlig. Undersökningar visar att priserna i taxfree-butiker ofta är högre än i butikerna på affärshuvudgatorna. Även när det gäller punktskattepliktiga varor (alkohol och tobak) där nivån på punktskatten, i flertalet fall högre än mervärdesskatten, skapar den högsta potentialen för lägre priser, utgör den besparing som konsumenten får del av i de flesta fall endast en bråkdel av skattebefrielsen. Detta kan beläggas om man jämför priset före skatt med detaljhandelspriset (efter skatt). Således subventionerar i praktiken skattebefrielsen vinsterna i de företag som bedriver skattefri försäljning i större utsträckning än den subventionerar efterfrågan på de produkter dessa företag säljer. Det är viktigt att hålla detta i minnet när man bedömer de eventuella konsekvenserna av avskaffandet av taxfree-försäljningen.

4. TAXFREE-SEKTORN I SIFFROR (10)

Enligt tillgänglig statistik från taxfree-branschen uppgick inom EU 1996 den totala taxfree-försäljningen i taxfree-butiker på flygplatser samt ombord på flygplan och färjor till 5,8 miljarder euro, en ökning från 3,6 miljarder euro 1991. Den gemenskapsinterna taxfree-försäljningen utgjorde 71 % av den totala taxfree-försäljningen (4,1 miljarder euro), vilket motsvarar 0,06 % av total BNP i EU år 1996 (11). Den ökade försäljningen visar tydligt att branschen har utvidgat sin verksamhet under den övergångsperiod som beviljades de näringsidkare som driver taxfree-försäljningsverksamhet, för att ge dem möjlighet att anpassa verksamheten.

Taxfree-försäljningen kan generellt indelas i följande tre huvudkategorier: flygplatser, där den gemenskapsinterna taxfree-försäljningen uppgick till 1,6 miljarder euro (39 %), färjor, där försäljningen uppgick till 2,1 miljarder euro (51 %), och ombord på flygplan, där försäljningen uppgick till 0,4 miljarder euro (10 %).

De varor som säljs av taxfree-butiker indelas i fyra varugrupper: vin och sprit, tobak, parfym och kosmetika och diverse. Det framgår av statistiken över den gemenskapsinterna taxfree-försäljningen att kategorin "diverse" med en omsättning på 1,2 miljarder euro utgjorde 29 % av försäljningen. Med en försäljning på 1,1 miljarder euro, var andelen för vin och sprit 27 %. Försäljningen av parfym och kosmetika respektive tobaksförsäljningen uppgick båda till 0,9 miljarder euro, vilket utgör 22 % av försäljningen för båda grupperna. Punktskattebelagda produkter (dvs. alkohol och tobaksvaror) utgjorde 49 % av den totala taxfree-försäljningen inom EU.

Taxfree-sektorn har själv (12), på grundval av 1996 års statistik, uppskattat att taxfree-butikerna och taxfree-handeln totalt sysselsätter 140 000 personer. Eftersom 70 % av omsättningen gäller resor inom EU, kan det antas att omkring 100 000 av dessa arbetstillfällen gäller gemenskapsintern taxfree-verksamhet. Detta motsvarar 0,066 % av den totala sysselsättningen i EU 1996.

Omsättningen per anställd inom detaljhandeln uppgår till 146 000 euro, vilket anges i bilaga I. Omsättningen per anställd i den gemenskapsinterna taxfree-sektorn är på grundval av ovannämnda statistik endast 41 000 euro. Detta tyder antingen på att det i praktiken är färre sysselsatta inom taxfree-sektorn eller att det i siffran 100 000 medräknas personer som inte direkt arbetar med försäljningsaktiviteter.

Det är svårt att fördela arbetstillfällen på olika produktkategorier. Med hänsyn till att de punktskattepliktiga varorna (sprit och tobak) utgör 49 % av den totala gemenskapsinterna taxfree-försäljningen (13), är det personer som arbetar med dessa produktkategorier som kan tänkas bli mest berörda av avskaffandet av taxfree-handeln. Det är emellertid troligt att relativt sett färre personer arbetar med försäljningen av vin, sprit och tobak än inom kategorin försäljning av diverse varor, för vilka det finns större försäljningsutrymme och som kräver mer försäljningsstöd.

5. VILKA KONSEKVENSER SKULLE RÅDSBESLUTEN FRÅN 1991 OCH 1992 KUNNA FÅ PÅ SYSSELSÄTTNINGEN?

För att undersöka sysselsättningseffekterna av rådets beslut att avskaffa taxfree-handeln inom EU, är det nödvändigt att noggrant fastlägga ramen för de möjliga sysselsättningseffekterna.

5.1 BRANSCHENS UPPFATTNING

Taxfree-branschen uppskattar att den direkta sysselsättningseffekten av avskaffandet av den gemenskapsinterna taxfree-försäljningen uppgår till 50 000 berörda arbetstillfällen. När de potentiella indirekta effekterna på sysselsättningen medräknas, skulle enligt branschens uppskattningar så mycket som 140 000 arbetstillfällen kunna beröras (14). Detta skulle kunna bli följden av att lägre försäljning och lägre vinster skulle leda till högre transportpriser, minskad efterfrågan och förlorade arbetstillfällen inom transportsektorn. På sikt skulle detta kunna få negativa konsekvenser för insatsprodukter och investeringar (t.ex. skeppsvarv).

Dessa ackumulerade beräkningar grundas på undersökningar som gjorts på uppdrag av branschen med användning av olika metoder och antaganden. Dessa uppskattningar har framräknats genom att addera de enskilda ländernas siffror, vilka inkluderar alla möjliga negativa faktorer. Dessa uppskattningar tar dock inte hänsyn till positiva sysselsättningseffekter för de försäljningsställen som säljer beskattade varor. Oberoende studier antyder (15) att denna beräkningsmetod leder till att siffrorna överskattas.

5.2 MEDLEMSSTATERNAS UPPFATTNING

Nationella undersökningar som genomförts av fem medlemsstater bekräftar att avskaffandet av taxfree-försäljningen inom EU inte kommer att påverka den allmänna sysselsättningsnivån (16). Enligt dessa undersökningar beräknas effekterna på sysselsättningen att till sin natur bli specifika och lokala, och huvudsakligen uppträda inom sjötransportsektorn.

För att närmare undersöka detta ombads medlemsstaterna att förse kommissionen med alla upplysningar som kan vara till hjälp för att kartlägga de lokala sysselsättningsproblemens storlek och omfång. Kommissionen har erhållit upplysningar från de nationella förvaltningarna i samtliga medlemsstater (17), vilka bekräftar uppfattningen att avskaffandet av taxfree-försäljningen inom EU inte kommer att få några övergripande konsekvenser för sysselsättningen i stort.

5.3 BEDÖMNING

Det är först och främst viktigt att komma ihåg att avskaffandet per den 30 juni 1999 endast gäller taxfree-försäljningen till resenärer inom EU, och att resenärer som avreser till destinationer i tredje land fortfarande kommer att ha rätt att göra skattefria inköp.

Dessutom kommer avskaffandet av taxfree-försäljningen inte att påverka de EG-bestämmelser som gäller för skeppshandeln, enligt vilka medlemsstaterna får bevilja befrielse från mervärdesskatt och punktskatter för varor som konsumeras ombord på fartyg. Detta är särskilt viktigt för kryssningsrederier.

Sysselsättningen i taxfree-sektorn utgörs huvudsakligen av arbetstillfällen inom transportsektorn och angränsande sektorer vilka endast delvis är beroende av taxfree-försäljningen. Det är inte troligt att den växande efterfrågan på transporttjänster kommer att påverkas märkbart av avskaffandet av taxfree-försäljningen eftersom de flesta människor som reser gör det av nödvändighet. Det är endast inom sjötransportsektorn som det, vid sidan av de verkliga resenärerna, också finns en grupp människor som reser för att handla. Ofta företas dock färjeturer över en dag inte bara för att kunna göra skattefria inköp, utan även för att kunna handla i medlemsstater som har lägre punktskatter.

Man får dessutom inte glömma att taxfree-försäljningen ofta drar nytta av stordriftsfördelar i fråga om att kunna kombinera olika arbetsuppgifter, dvs. att samma personal både arbetar med den löpande transportverksamheten och med taxfree-försäljningen, samt att det i många fall, exempelvis när det gäller kabinpersonal till flygplan, är säkerhetsföreskrifterna och inte försäljningsverksamheten som avgör personalstyrkan. För många resande innebär möjligheten till skattefria inköp endast en ytterligare attraktion. Medan de väntar på flygplasten eller tillbringar tid ombord på en färja, är shopping ett av de vanligaste tidsfördriven, och kommer förmodligen att förbli så även efter avskaffandet av taxfree-försäljningen.

Detta bekräftas av erfarenheten på flyplatserna i USA där taxfree-försäljning aldrig har varit tillåten på inrikesflygningar, och där det inte desto mindre finns en jättelik och växande marknad. Detta bekräftas av expansionen för vanliga butiksgallerior på flygplatserna till följd av en ökad efterfrågan från resenärerna, vilket har dragit till sig internationella investeringar, också från europeiska taxfree-företag.

Av alla dessa skäl kommer shoppingen att fortsätta även efter avskaffandet av taxfree-försäljningen och expediter, butiksbiträden osv. kommer fortfarande att behövas. För flera av de produkter som säljs i taxfree-butiker måste butikernas unika försäljningssituation tas med i beräkningen, eftersom skillnaden mellan vissa taxfree-priser och priserna inklusive skatt ofta är mycket liten. Detta ger stöd för uppfattningen att de resandes inköp inte nödvändigtivs beror på prisfördelen utan i stor utsträckning på taxfree-butikernas relativt sett förmånliga läge eller på själva varans attraktionsvärde (rökare kommer exempelvis inte att sluta röka bara av den anledningen att de inte längre kan köpa sina cigaretter skattefritt). Följaktligen förväntas det inte leda till någon betydande effekt på den totala försäljningen av varorna i fråga, eftersom den totala slutliga efterfrågan helt enkelt kommer att styras om till vanliga butiker utan att den totala försäljningen minskar (18). Det är därför inte troligt att avskaffandet av taxfree-försäljningen ens på kort sikt kommer att få betydande negativa sysselsättningseffekter på produktionssidan.

Det erkänns emellertid att vissa enskilda färjelinjer kan komma att påverkas. Det är tydligt att färjelinjer i högre grad är beroende av intäkter från taxfree-försäljningen än flygplatser och flygplan. De uppgifter kommissionen har tillgång till tycks utvisa att ett antal färjelinjer skulle kunna bli tvingade att dra ned på eller lägga ned verksamheten till följd av avskaffandet av taxfree-försäljningen. Exempel på detta är bland andra året runt-förbindelsen mellan två INTERREG-regioner i den norra delen av Bottenviken, vissa kortdistansfärjelinjer mellan Tyskland och Danmark och åtminstone en linje mellan Irland och Frankrike. För dessa tre specifika exempel kan den direkta sysselsättningsförlusten beräknas uppgå till 100 arbetstillfällen. Detta antyder att det skulle kunna uppstå betydande sysselsättningseffekter på andra håll i färjebranschen, men den totala effekten på branschen som helhet kommer troligtvis att bli mer begränsad, eftersom flertalet färjelinjers turtäthet inte i någon betydande grad kommer att beröras av avskaffandet av taxfree-försäljningen.

I stället skulle sysselsättningsminskningen i taxfree-butikerna kunna uppvägas av en motsvarande ökning för de vanliga affärerna, vilkas intresseorganisationer har inlämnat klagomål till kommissionen om den nuvarande snedvridningen av konkurrensen.

Kommissionen har beräknat att taxfree-systemet 1996 kan ha kostat medlemsstaterna så mycket som 2 miljarder euro i förlorade skatteintäkter. Med beaktande av svårigheten att beräkna den verkliga punktskattesatsen, skulle även enligt den mest konservativa uppskattningen intäktsförlusten för 1996 ha uppgått till minst 1 miljard euro. Detta intäktsbortfall skulle naturligtvis bli högre idag. Det är i verkligheten den europeiska skattebetalaren som finansierar punktskattebefrielsen. Om dessa medel i stället användes för att minska de allmänt gällande nivåerna för den indirekta beskattningen skulle konsumtionen öka, vilket skulle förväntas leda till att nya arbetstillfällen skapas.

Kommissionen lägger i detta sammanhang inom kort fram ett förslag till rådet om möjligheten att under en försöksperiod tillämpa reducerade mervärdesskattesatser för arbetsintensiva tjänster. Detta är ett instrument som syftar till att omvandla de skatteintäkter som uppstår genom avskaffandet av taxfree-försäljningen till stöd för sysselsättningen.

Denna positiva effekt skulle bli ännu större om dessa skatteintäkter användes för att finansiera en minskning av socialförsäkringsavgifterna med inriktning på tämligen lågutbildade och lågavlönade arbetstagare i enlighet med de föreslagna sysselsättningsriktlinjerna för 1999 (19). Det gradvisa avskaffandet av taxfree-försäljningen skulle därför på lång sikt kunna leda till en nettoökning av sysselsättningen om dessa intäkter användes till att minska skatten på arbete. Tidigare erfarenheter och av kommissionens enheter offentliggjorda simuleringar visar att minskningar av lönebikostnaderna som riktar sig till vissa bestämda grupper på ungefär 1 miljard euro skulle kunna leda till skapandet av i storleksordningen 20 000 nya arbetstillfällen (20).

Alternativt skulle medlemsstaterna kunna använda dessa skatteintäkter till att sanera de offentliga finanserna, vilket upprepade gånger framförts av rådet i stablitets- och tillväxtpakten och i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Det är entydigt en fråga för den enskilda medlemsstaten att besluta vilken av dessa inriktningar som bör följas. På lång sikt bör dessa sammanvägda effekter (förflyttning av efterfrågan från taxfree-butiker till de stora affärsgatornas butiker, omläggningen från skattebefrielse till en minskning av lönebikostnaderna, saneringen av de offentliga finanserna) uppväga de på kort sikt förlorade arbetstillfällena.

Sammanfattningsvis tyder analysen på att effekterna på arbetslösheten kommer att bli begränsade i tiden och begränsas till vissa specifika geografiska områden och sektorer av ekonomin, samtidigt som nettosysselsättningsvinster kan förväntas på medellång sikt.

6. POLITISKA ÅTGÄRDER

6.1 FÖRLÄNGNING AV ÖVERGÅNGSPERIODEN

En förlängning av övergångsperioden för att tillåta taxfree-försäljningen inom gemenskapen att fortsätta efter den 30 juni 1999, skulle kunna utformas på följande alternativa sätt: en förlängning under en fastställd tidsperiod, eller som begränsas till vissa sektorer, eller som begränsas till vissa produkter. Vissa allmänna överväganden gäller för alla dessa varianter.

Förlängningen av taxfree-försäljningen skulle innebära en fortsatt diskriminering mellan jämförbara transportmedel (dvs. flyg- sjö- och järnvägsförbindelser mellan medlemsstaterna utan mellanliggande uppehåll). Endast flyg- och sjötransporter kan dra nytta av taxfree- ordningarna, medan järnvägs- och vägtransporter inte har tillträde till dem.

Det finns en verklig risk för att näringsidkare som påverkas negativt av den snedvridning av konkurrensen som taxfree-försäljningen ger upphov till kan komma att inför domstol överklaga giltigheten av varje förlängning av taxfree-försäljningen. Det nyligen avgjorda Eurotunnel-ärendet (21) har entydigt visat att näringsidkare mycket väl kan komma att inför EG-domstolen överklaga giltigheten av en gemenskapsbestämmelse, särskilt inom ramen för ett förhandsavgörande enligt artikel 177 i fördraget. Organisationer med egenintresse i frågan har redan deklarerat sin avsikt att överklaga varje eventuell förlängning av taxfree-ordningen inför EG-domstolen.

Varje nytt förslag från kommissionen måste beakta reglerna om statligt stöd. Att tillåta försäljning av varor utan att påföra den mervärdesskatt och punktskatt som i normala fall måste betalas innebär en ekonomisk fördel för den som åtnjuter ett sådant privilegium, vilket när det gäller taxfree-försäljningen bör innefatta näringsidkare och transportföretag. Taxfree-privilegiet skulle därför kunna betraktas som ett driftstöd som kommissionen är skyldig att granska i enlighet med fördraget.

Det föreligger en risk att varje förlängning skulle kunna bli oförenlig med EU:s politik på andra områden, exempelvis folkhälsopolitiken genom att uppmuntra tillgången till tobak och alkohol till låga priser. Det bör noteras att alkohol och tobak står för omkring hälften av den omsättning som taxfree-försäljningen skapar.

Alla handlingsalternativ för en förlängning har ett annat viktigt gemensamt särdrag. I den mån som de utgör en prorogation av en övergångsperiod som fastställts genom ett rådsbeslut, äventyrar de alla bestämmelser i gemenskapslagstiftningen som grundas på övergångsperiodernas trovärdighet. Särskilt inom beskattningsområdet skulle trovärdigheten för viktiga delar av gemenskapspolitiken kunna äventyras, vilken har som ett av sina mål att ge skattesystemet en mer sysselsättningsfrämjande inriktning. I det särskilda fallet med uppförandekoden för företagsbeskattning, som bygger på ett frivilligt åtagande från medlemsstaternas sida att inom en fastställd tidsperiod skära ned på de skatteåtgärder som av rådet har bedömts vara skadliga, skulle en ytterligare prorogation av en mycket längre genomförandeperiod på mer än sju år, som fastställs på ett rättsligt bindande sätt genom ett direktiv, undergräva hela åtagandet.

Därtill kommer att särskilda överväganden gäller för de olika former som förlängningen av övergångsperioden kan ta.

1. En tidbegränsad förlängning

Ett möjligt handlingsalternativ skulle kunna bestå i att tillåta taxfree-försäljningen att vara kvar under en tidsbegränsad period. På kort sikt (en period på sex månader eller ett år har nämnts) skulle en förlängning inte få några verkliga och bestående effekter på sysselsättningen, eftersom effekterna av en sådan förlängning definitionsmässigt inte skulle kunna bli långvariga.

En ytterligare förlängning riskerar att sända felaktiga signaler till taxfree-branschen. I tron att ytterligare förlängningar skulle vara möjliga senare, skulle aktörerna i branschen vänta med att vidta de nödvändiga anpassningarna. Detta skulle på lång sikt förvärra det eventuella sysselsättningsproblemet. Erfarenheten från de gångna sju åren tyder på att aktörerna med den starkaste marknadsställningen av fullt motiverade affärsmässiga skäl skulle anstränga sig att utveckla marknaden för att öka sina vinster, samtidigt som de aktörer som befinner sig i svårigheter skulle frestas att skjuta upp oundvikliga strukturanpassningar.

Detta handlingsalternativ skulle endast kunna lösa eventuella sektoriella sysselsättningssvårigheter om taxfree-branschen utnyttjar den förlängning som erbjuds till att verkligen förbereda sig inför avskaffandet. Detta skulle annars kunna leda till att vissa av de berörda sektorernas strukturproblem förvärras.

2. En förlängning som är tidsbegränsad och som även begränsas till vissa sektorer (t.ex. färjor)

På grund av deras olika särdrag berörs de olika grenarna av taxfree-verksamheten inte i lika stor utsträckning av avskaffandet av taxfree-försäljningen inom unionen. Ett möjligt handlingsalternativ skulle därför kunna bestå i att låta taxfree-försäljningen få vara kvar under en begränsad tidsperiod enbart för färjerederierna, eftersom deras verksamhet är mer beroende av taxfree-försäljningen än flygplatsernas och flygbolagens. Samtidigt som detta skulle ha fördelen av att vara en mer riktad, begränsad lösning, skulle detta alternativ emellertid definitionsmässigt i ännu större utsträckning strida mot principen om likabehandling och förstärka alla eventuella skillnader i behandlingen av olika transportmedel.

Kommissionen riktlinjer för statligt stöd inom sjötransportsektorn erbjuder redan en ram för medlemsstaternas stöd till färjelinjer. Dessa riktlinjer är restriktiva genom att de endast godtar driftstöd i undantagsfall där tjänsterna subventioneras inom ramen för ett kontrakt avseende allmänt tillgängliga tjänster. Medlemsstaterna är normalt sett skyldiga att använda sig av ett öppet anbudsförfarande när de sluter avtal om färjelinjer som anses vara nödvändiga att upprätthålla. Om en medlemsstat emellertid skulle anse att det vore nödvändigt att bevilja stöd att behålla väsentliga färjelinjer, skulle dessa riktlinjer ha fördelen av att vara öppna och överblickbara och därigenom skulle den rättsliga osäkerhet som är förbunden med en förlängning av undantagen för taxfree-försäljningen undvikas.

Sammanfattningsvis skulle detta andra handlingsalternativ, samtidigt som det är mer målinriktat, följaktligen kunna ytterligare förvärra de redan existerande inslagen av snedvridning av konkurrensen. Dessutom skulle det endast kunna avhjälpa de möjliga sektoriella sysselsättningsproblemen om det användes för att verkligen förbereda för avskaffandet av taxfree-försäljningen och det skulle också kunna bidra till att förvärra branschens strukturella svårigheter.

3. Ett gradvis införande av punktskatter (på alkohol och tobak) och ett omedelbart uttag av mervärdesskatt

Detta handlingsalternativ framfördes i en fransk undersökning som publicerades i juli 1998 (22). Enligt denna lösning föreslås att mervärdesskatt respektive punktskatter behandlas olika när taxfree-försäljningen avskaffas. Den föreslagna lösningen innebär att mervärdesskatt skulle tas ut från och med den 1 juli 1999 och att punktskatter etappvis skulle införas med en tredjedel i taget tills de nådde upp till den genomsnittliga europeiska punktskattesatsen (för tobak och alkohol). Mellan den tidpunkten och ett framtida datum skulle punktskatterna harmoniseras eller, om det inte är möjligt att uppnå en harmonisering tas ut av var och en av medlemsstaterna enligt dess normala nationella punktskattesats. Detta grundas på antagandet att fördelen för konsumenterna, i fråga om mervärdesskatt, är tämligen begränsad eftersom endast varor med ett värde av mindre än 90 euro undantas från mervärdesskatt enligt taxfree-ordningen (dvs. det beviljas ingen skattebefrielse för lyxvaror som exempelvis kameror).

Det potentiellt tilltalande i ett sådant tillvägagångssätt är att det kommer att tvinga företagen i taxfree-branschen till en gradvis anpassning. Det skulle emellertid bli tekniskt mycket svårt att genomföra, inte minst eftersom det inom samma skatteområde skulle finnas två olika skattesatser.

Detta handlingsalternativ, skulle dessutom strida mot den allmänna principen som fastställts i gemenskapens punktskattelagstiftning om att endast en skattesats får tillämpas i en medlemsstat. Om ett första undantag från denna princip gjordes, skulle detta skapa ett tryck på att tillämpa reducerade skattesatser på andra områden, särskilt i gränsregioner. Det skulle också innebära att de ekonomiska aktörerna skulle få ökade administrativa kostnader till följd av den krävda etappvisa anpassningen.

Detta handlingsalternativ löser slutligen inte problemet med olikformig behandling av jämförbara transportmedel och sysselsättningsfördelarna är inte heller särskilt uppenbara eftersom alkohol- och tobaksbranscherna är mindre arbetsintensiva.

En något annorlunda variant av detta handlingsalternativ skulle bestå i att som ovan omedelbart införa mervärdesskatt, men att införa punktskatt i ett enda steg vid ett senare tillfälle. Detta skulle bli lättare att genomföra, men saknar fördelen av en gradvis förändring. Det skulle indirekt kunna resultera i en obegränsad förlängning av taxfree-försäljningen med avseende på punktskattepliktiga varor, eftersom det skulle vara svårt, om inte omöjligt, att nå enighet om harmonisering av skattesatser.

6.2 ÅTGÄRDER FÖR ATT LÖSA SPECIFIKA SYSSELSÄTTNINGSPROBLEM

Detta tillvägagångssätt har den stora fördelen att direkt angripa det centrala problemet som togs upp av Europeiska rådet i Wien, nämligen de möjliga effekterna på sysselsättningen av avskaffandet av taxfree-försäljningen inom gemenskapen. I kommissionens interna arbetsdokument av den 20 november 1998 (SEK(98) 1994) beskrivs den allmänna ram inom vilken gemenskapsinstrument kan användas i dessa situationer.

1. Inom ramen för befintliga gemenskapsinstrument

Inom denna ram och enligt befintliga förfaranden, skulle det vara möjligt att finna lämpliga svar på problem av lokal eller regional natur. I såväl nationella som oberoende undersökningar har man kommit fram till att avskaffandet av taxfree-försäljningen inte skulle få några makroekonomiska konsekvenser och att eventuella konsekvenser på mikroekonomisk nivå skulle bli av begränsad regional eller lokal natur.

Det vore följdriktigt att eftersträva en lösning som skulle falla inom ramen för de befintliga målsättningarna för gemenskapspolitiken för att inrikta sig på varje lokalt, regionalt eller socialt problem som medlemsstaterna kan komma att konstatera.

- Strukturfonderna

Som framhållits i kommissionens arbetsdokument kan strukturfonderna hjälpa till att lindra ekonomiska och sociala problem som vissa regioner kan komma att ställas inför till följd av avskaffandet av taxfree-försäljningen. Europeiska socialfonden exempelvis finansierar yrkesutbildning för personer som hotas av arbetslöshet överallt inom gemenskapen (mål 4). Den innevarande planeringsperioden för strukturfonderna löper ut i slutet av 1999. En genomgång per den 1 januari 1999 av den finansiella planeringen för samtliga strukturfonder avseende den innevarande perioden (1994-1999) ger vid handen att medlemsstaterna fortfarande har ett betydande manöverutrymme för att täcka in åtgärder som skulle hjälpa till att fånga upp de möjliga konsekvenserna av avskaffandet av taxfree-försäljningen. En del av detta skulle kunna inbegripa redan planerade åtgärder inom programmen, men det är troligt att det även finns utrymme för en viss omfördelning av medel till ytterligare åtgärder som specifikt syftar till att avhjälpa de regionala och lokala konsekvenserna av avskaffandet av taxfree-försäljningen (23).

Hittills har medlemsstaterna inte uttryckt önskemål om att någon åtgärd vidtas. Kommissionen kommer i vilket fall att välvilligt bedöma varje begäran som inkommer från en medlemsstat eller region före innevarande års utgång om att inkludera åtgärder av det slaget i de program som för närvarande genomförs. Eftersom den nuvarande programperioden går ut i slutet av 1999, bör det understrykas att de beslut som kommissionen kommer att behöva fatta till följd av en sådan begäran också måste tas före den 31 december 1999.

Den följande programperioden, som kommer att löpa från 2000 till 2006, har den fördelen att de berörda medlemsstaterna och regionerna ges mer tid att föreslå strukturåtgärder för att lindra eventuella ekonomiska och sociala svårigheter som uppstår på regional eller lokal nivå. Åtgärder av detta slag kan föreslås som allmänna stödåtgärder (de nya insatserna inom mål 1, 2 och 3) och inom ramen för INTERREG III-programmet. Regioner där den regionala ekonomin är starkt beroende av taxfree-försäljningen men som inte är berättigade till stöd enligt mål 1 skulle av de nationella myndigheterna kunna föreslås för stöd enligt mål 2.

- Sammanhållningsfonden

I fråga om sammanhållningsfonden skulle de medlemsstater som omfattas kunna inrikta projekt på hamn- och flygplatsinfrastruktur som uppfyller kriterierna för att berättiga till stöd från fonden och särskilt de som ingår i de transeuropeiska näten (TEN).

Inom denna ram kommer kommissionen att välvilligt bedöma varje begäran som inkommer från en medlemsstat eller region före innevarande års utgång om att åtgärder av detta slag bör inkluderas i de program som för närvarande genomförs. Eftersom den innevarande programperioden kommer att löpa ut vid slutet av året, måste kommissionen ges möjlighet att besluta om varje eventuell sådan begäran före den 31 december 1999.

- Statligt stöd

Medlemsstater som önskar bevilja statligt stöd för att hantera lokala sysselsättningssvårigheter i taxfree-sektorn är, vilket ovan diskuterats, skyldiga att följa gemenskapens regler om statligt stöd. Särskilda regler gäller emellertid för små och medelstora företag, för sysselsättningsstöd och för stöd till förmån för regional utveckling. Inom transportsektorn har medlemsstaternas uppmärksamhet fästs på gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjö- och lufttransportsektorerna.

Sammanfattningsvis uppmuntrar kommissionen medlemsstaterna att ansöka om stöd enligt strukturfonderna eller de särskilda gemenskapsinitiativen (bland annat till förmån för små och medelstora företag), eller till att få ett godkännande av statliga stödåtgärder i enlighet med de gällande riktlinjer som fastställts av kommissionen.

2. En specifik gemenskapsåtgärd

I den utsträckning som de befintliga gemenskapsinstrumenten inte erbjuder någon lämplig grund för att lösa de specifika, kortfristiga problem som identifierats, skulle en ytterligare möjlighet kunna bestå i att införa en ny och separat åtgärd för att tillhandahålla specifikt riktat stöd enligt ungefär samma linjer som förordningen från 1992 om tulltjänstemän (24). Ett sådant instrument skulle kunna ha följande syfte:

- Att erbjuda specifikt, riktat stöd till de områden som är särskilt beroende av taxfree-försäljningen både med avseende på sysselsättning och inkomst.

- Att bidra till omvandlingen av de kraftigast berörda företagen i branschen i syfte att genom en diversifiering av verksamheten kunna bibehålla arbetstillfällen (samt skapa alternativ sysselsättning).

Alla sådana förslag skulle kräva en tydlig bedömning av dessa åtgärders potentiella effektivitet och mervärde samt en kartläggning av problemets omfattning och en precisering av målgrupperna för stödåtgärderna. De måste också ligga i linje med den nya budgetplanen och vara förenliga med de tillämpliga gemenskapsreglerna (t.ex. reglerna om statligt stöd).

7. SLUTSATS

- Enligt kommissionens analys, som bekräftas av uppskattningar som tillhandahållits av medlemsstaterna, kommer konsekvenserna för sysselsättningen av avskaffandet av taxfree-försäljningen inom EU troligtvis att vara tidsbegränsade och specifika både i fråga om de orter och sektorer som berörs, och med sjötransportsektorn (transport- och hamntjänster) som den potentiellt mest berörda sektorn.

- Enligt kommissionens analys, som bekräftas av åtminstone den enda medlemsstat som har utvecklat en sådan infallsvinkel, kan resultatet av återföring av skatteintäkter och omlokalisering av försäljning mycket väl bli ett nettoskapande av arbetstillfällen på medellång sikt.

- Kommissionen ger främjandet av sysselsättningen högsta prioritet. Den anser att effekterna på andra sektorer (i synnerhet andra transportsätt och den ordinarie detaljhandeln) också måste beaktas. Dessutom anser kommissionen att sysselsättningen bör främjas med hjälp av flera sammanhängande politiska åtgärder, däribland - vilket betonades av Europeiska rådet - de som syftar till att göra skattesystemet mer sysselsättningsvänligt genom att motverka skadlig skattekonkurrens.

- Kommissionen anser därför att en förlängning av taxfree-ordningen inte effektivt skulle kunna lösa den typen av begränsade och specifika sysselsättningsproblem som den har kartlagt. Det är ett alltför trubbigt instrument och skulle också medföra ganska höga kostnader med hänsyn till de begränsade sysselsättningskonsekvenser för den europeiska ekonomin som avskaffandet av taxfree-försäljningen ger upphov till. Erfarenheten har dessutom visat att förlängningen av taxfree-ordningen inte uppmuntrar kommersiella aktörer att förbereda sig för en ny situation.

- Kommissionen anser att det lämpliga sättet att möta dessa är att använda de befintliga gemenskapsintrument som beskrivits ovan. Kommissionen uppmanar därför medlemsstaterna att i full utsträckning utnyttja alla möjligheter som står till buds inom den befintliga gemenskapsramen för strukturfonderna och inom den framtida ramen (2000-2006) genom att lämna särskilda förslag om vad fondmedlen bör avsättas till.

- Om rådet finner det lämpligt finns det dessutom utrymme för att utveckla en ny åtgärd för att möta de begränsade och specifika sysselsättningsproblem som identifierats i form av en för det ändamålet skräddarsydd åtgärd för gemenskapsfinansiering, som kommissionen på rådets begäran är beredd att lägga fram förslag om.

(1) Fotnot enbart av betydelse för den engelska versionen.

(2) Kommissionens beslut nr 94/844/EEG.

(3) Rådets förordning (EEG) nr 3904/92.

(4) Rådets direktiv 91/680/EEG och rådets direktiv 92/12/EEG.

(5) Artikel 28k i direktiv 91/680/EEG samt artikel 28 i direktiv 92/12/EEG.

(6) Se tabell 1 i bilaga I.

(7) Riktlinjer för kontrollen av taxfree-försäljningen inom gemenskapen, som godkändes av ministerrådet den 14 december 1992.

(8) Rapport om de system för försäljningskontroll som tillämpas av medlemsstaterna (KOM(96) 245 av den 26 juli 1996).

(9) Exempelvis av den europeiska konsumentsammanslutningen (BEUC) i en undersökning från 1994 och av kommissionen (december 1998).

(10) Se bilaga I.

(11) Det är viktigt att notera att detta mått övervärderar sektorns storlek eftersom försäljningen (omsättningen) inbegriper värdet av input från andra sektorer till taxfree-handeln (dvs. varorna). Mervärdet av taxfree-verksamheten kan uppskattas till cirka 0,02 % av BNP.

(12) European Travel Research Foundation. Organisationen grundades 1995 av tax-free industrin. Den har 30 medlemmar som representerar tax-free butikernas innehavare och producenter och distributörer för tax-free marknaden.

(13) Se tabell 4 i bilaga I.

(14) International Duty Free Confederation (IDFC) and Association Francaise de Commerce Hors-Taxes (AFCOHT), "Contribution of Duty- & Tax-Free Sales to the EU and its citizens", från september 1997.

(15) Enligt en undersökning som gjorts av IFO-institutet om EU:s inre marknad och systemet med taxfree-försäljning (IFO Financial Policy Studies 68) bedömdes effekten på sysselsättningen ha överskattats i de flesta av de undersökningar so genomförts av taxfree-sektorn eller för dess räkning.

(16) Danmark: Rapport om bedömningen av konsekvenserna av avskaffandet av taxfree-försäljningen för resande mellan Danmark och EU-länderna den 1 juli 1999, december 1997, skatteministeriet.

Frankrike: Rapport till premiärministern om avskaffandet av taxfree-handeln inom EU: Konsekvenser och förslag (impact et propositions) av den 23 juli 1998, framtagen av André Capet, parlamentsledamot från Pas-de-Calais-regionen (Frankrike).

Irland: Rapport om konsekvenserna av avskaffandet av taxfree-försäljningen för resande inom EU 1999, mars 1998, KMPG konsultbyrå i samarbete med Fitzpatrick Associates och MDS Transmodal, beställd av finansministeriet.

Sverige: Rapport om konsekvenserna av avvecklingen av taxfree-försäljningen inom EU (Statens offentliga utrednigar) från den 25 mars 1998, kommunikationsdepartementet.

Förenade kungariket: Studie över de ekonomiska konsekvenserna av avskaffandet av de skattefria försäljningsransonerna för resande inom EU, 1998, Department of the Environment, Transport and the Regions.

(17) Se bilaga II.

(18) Det är riktigt att efterfrågan på dessa varor stadigt har minskat samtidigt som priserna på dem ökat under de två senaste årtiondena. Höga punktskatter förklarar trots det endast en mycket marginell del av trenden. Förändringar i sociala vanor och smak, samt även hälsoskäl har varit de huvudsakliga faktorer som minskat efterfrågan på vin, sprit och tobak.

(19) Förslag till en rådsresolution om sysselsättningsriktlinjerna för 1999 av den 18 januari 1999.

(20) OECD 1997, Beskattning och ekonomisk utveckling.

(21) Mål C-408/95, domstolens dom av den 11 november 1997.

(22) Rapport till premiärministern om avskaffandet av taxfree-försäljningen inom EU: Konsekvenser och förslag av den 23 juli 1998, utarbetad av André Capet, parlamentsledamot för Pas-de-Calais-regionen (Frankrike).

(23) Se bilaga III.

(24) Se kapitel 1, s. 2 i detta meddelande.

BILAGA I

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

BILAGA II

Uppgifter rörande sysselsättningen som tillhandahållits av medlemsstaterna

Medlemsstaterna svarade i januari 1999 på kommissionens begäran om upplysningar rörande de förväntade effekterna på sysselsättningen av genomförandet av rådets beslut att avskaffa taxfree-försäljningen inom EU. De gjorde detta på olika sätt, med utgångspunkt från olika grundläggande antaganden. Detta innebär att den sammanställda statistiken inte är helt jämförbar, även om den ger en översiktlig lägesbeskrivning.

Av denna statistik framgår att de lämnade uppgifterna inte är lika detaljerade för alla medlemsstater. Vissa nationella förvaltningar har inte kunnat tillhandahålla underbyggd statistik över de möjliga sysselsättningseffekterna.

De uppgifter som har erhållits från de nationella förvaltningarna är emellertid värdefulla för bedömningen av effekterna på sysselsättningen av rådets beslut från 1991 och 1992. De förefaller ge stöd för uppfattningen att effekterna på sysselsättningen inte är av makroekonomisk betydelse. Uppgifterna tyder på att det troligen kommer att uppstå omställningsproblem, men att det bör vara möjligt att bemöta dessa problem genom insatser inom ramen för strukturfonderna.

Den statistik som medlemsstaterna har tillhandahållit visar att effekterna för varje enskild medlemsstat av avskaffandet av taxfree-försäljningen inom gemenskapen är mycket begränsade.

Till följd av de olikartade metoder som medlemsstaterna har använt för att ta fram denna statistik, är det inte möjligt att enbart addera siffrorna. Vissa medlemsstater har valt att ta hänsyn till indirekta effekter (genom ospecificerade framskrivningar i fråga om effekterna på turismen osv.), medan andra har tittat på taxfree-branschen i dess helhet även om den endast kommer att beröras av förlusten av den gemenskapsinterna delen av denna försäljning. En del medlemsstater räknade också in nettoeffekten av återföring av skatteintäkter. Den sistnämnda aspekten gör det än svårare att jämföra de eventuella totala effekterna.

Det bör även nämnas att vissa medlemsstater själva har uttryckt reservationer beträffande uppskattningarna, eftersom analysen hade genomförts av taxfree-branschen själv.

Vid en genomgång av de uppskattningar som sammanfattas nedan framgår det slutligen tydligt att flertalet nationella myndigheter endast förväntar sig en liten indirekt effekt på sysselsättningen.

Belgien:

Inga uppskattningar har lämnats. Den belgiska förvaltningen har dock noterat att avskaffandet av taxfree-försäljningen förmodligen kommer att få effekter på sysselsättningen.

(Källa: Finansministeriet)

Danmark:

1 800 arbetstillfällen skulle kunna komma att beröras inom flyg- och sjötransportsektorn, men de skatteintäkter (cirka 1 miljard danska kronor) som uppkommer till följd av avskaffandet av den nuvarande skattebefrielsen på denna försäljning skulle kunna skapa 2 200 arbetstillfällen. Danmark nämner därför skapandet av 400 nya arbetstillfällen på lång sikt.

(Källa: Rapport från Skatteministeriet - december 1997)

Tyskland:

- Inom flygtransportsektorn: 1 350 arbetstillfällen kan komma att direkt beröras.

- Inom sjötransportsektorn: 3 000 arbetstillfällen av totalt 5 700 i branschen kan tänkas gå förlorade.

(Källa: Analys grundad på branschundersökningar som utförts för taxfree-branschens räkning)

Grekland:

Förvaltningen lämnar i sin översiktsanalys inte någon uppskattning. Den framhäver emellertid att betydande konsekvenser för sysselsättning är möjliga till följd av ökade transportpriser och eventuellt minskad turism.

(Källa: Studie av KPMG för European Travel Research Foundation (taxfree-branschen (1) från november 1997)

Spanien:

En total siffra på 22 406 förlorade arbetstillfällen anges. Ökade flygtransportavgifter i kombination med en nedgång i turismen skulle bli följderna av avskaffandet av denna taxfree-försäljning.

(Källa: Finansministeriet)

Frankrike:

Analysen är i huvudsak inriktad på sjötransportsektorn och olika tillverkningssektorer.

- Regioner i norra Frankrike - Regionerna Calais och Bretagne: Sjötransportföretag: 1 500 förväntade förlorade arbetstillfällen. Hamnar: 600 berörda arbetstillfällen. Handelssektorer: 2 500 arbetstillfällen.

- Cognac-regionen (tillverkning och försäljning): 2 500 arbetstillfällen.

- Övriga produktionsområden för alkohol (tillverkning och försäljning): 290 arbetstillfällen.

- Parfym-branschen (tillverkning och försäljning): 1 100 arbetstillfällen.

- Övriga branscher (tillverkning och försäljning): 900 arbetstillfällen.

(Källa: Ekonomi- finans- och industriministeriet - januari 1999)

Irland:

- Inom flygtransportsektorn: 466 hotade arbetstillfällen.

- Inom sjötransportsektorn: 700 hotade arbetstillfällen.

- Indirekta förluster av arbetstillfällen (tillverkning osv.) har inte beaktats.

- Budgeteffekten av avskaffandet beräknas leda till en ökning av skatteintäkterna på mellan 30 och 45 miljoner irländska pund.

(Källa: Studie utförd av KPMG på uppdrag av Finansministeriet - mars 1998)

Italien:

Italien lämnade inte någon uppskattning, men betydande förluster av arbetstillfällen nämns inom flygtransportsektorn till följd av den betydande del av omsättningen som härrör från flyglinjer inom gemenskapen (66 % av branschens omsättning 1998).

(Källa: En särskild undersökning som utförts av Finansministeriet)

Luxemburg:

Enbart flygtrafiksektorn kommer att beröras: 6 permitteringar på kort sikt och mellan 4 och 6 permitteringar på medellång sikt är möjliga.

(Källa: Finansministeriet på grundval av uppgifter från branschen)

Nederländerna:

- I fråga om direkta arbetstillfällen, bedömer Nederländerna att antalet förlorade arbetstillfällen kan komma att uppgå till mellan 681 (branschens uppskattning från Benelux Duty-Free Association, juli 1997) och 3 258 (branschuppskattningar från ETRF (2), oktober 1998).

- I fråga om indirekta arbetstillfällen, skulle de förlorade arbetstillfällena uppgå till mellan 362 (branschens uppskattning från juli 1997 681 (branschens uppskattning från oktober 1998). Med hänsyn till informationskällan tillråder den nationella förvaltningen att ta dessa uppskattningar med försiktighet.

(Källa: Finansministeriet på grundval av taxfree-branschens uppskattningar)

Österrike:

Flygtransportsektorn kommer att beröras och 250 arbetstillfällen av totalt 500 kan komma att förloras.

(Källa: Finansministeriet)

Portugal:

Omsättningen i den gemenskapsinterna taxfree-försäljningen utgör nästan 70 % av branschens totala omsättning. Enligt en pessimistisk prognos skulle aktivitetsminskningen i denna sektor kunna uppgå till cirka 57 %.

(Källa: Finansministeriet på grundval av taxfree-branschens uppskattningar)

Finland:

Inom flygtransportsektorn: 100 arbetstillfällen riskerar att förloras.

Inom sjötransportsektorn:

- Mellan 2 500 och 3 000 arbetstillfällen skulle kunna gå förlorade inom Östersjötrafiken. Situationen beträffande dessa arbetstillfällen är emellertid anhängig av färjeoperatörernas affärsstrategi när det gäller förbindelserna via Åland (som ligger utanför gemenskapens skattemässiga territorium).

- I fråga om Bottniska viken: 300 arbetstillfällen riskerar att förloras. En nationell stödåtgärd (baserad på en skyldighet att tillhandahålla allmänt tillgängliga tjänster) håller emellertid på att utarbetas.

- 200 indirekta arbetstillfällen berörs också av avskaffandet av taxfree-försäljningen.

(Källa: Finansministeriet)

Sverige:

Sveriges svar grundas på en undersökning som genomfördes i mars 1998 och konsekvenserna för sysselsättningen är koncentrerade på färjeverksamheten där antalet förlorade arbetstillfällen uppskattas till mellan 500 och 1 200 tjänster.

Ytterligare 500 arbetstillfällen skulle också kunna vara i riskzonen, men detta avhänger av färjeoperatörernas affärsstrategi för förbindelserna via Åland (som ligger utanför gemenskapens skattemässiga territorium).

Beträffande de indirekta effekterna, anges inte någon struktureffekt på detaljhandeln, medan en begränsad effekt anges i fråga om turismen, samt en marginell effekt i fråga om priset på lastbilstransporter. Prishöjningarna för färjepassagerarna förväntas bli ungefär 15 %.

(Källa: Utredning från Kommunikationsdepartementet från mars 1998)

Förenade kungariket:

De direkta förlusterna av arbetstillfällen inom taxfree-handeln i flygplatsbutikerna och vid flygbolagen, färjerederierna och Eurotunnel, beräknas uppgå till mellan 1 300 och 2 700.

Mellan 780 och 915 arbetstillfällen beräknas kunna gå förlorade på färjorna, i hamnarna och i den lokala ekonomin.

Därutöver skulle mellan 580 och 1 300 indirekta arbetstillfällen också kunna gå förlorade, främst inom tillverkningsindustrin (tobak, alkohol och parfym).

(Källa: En undersökning gjord av Ministeriet för miljö-, transport- och regionala frågor).

(1) Se fotnot 13.

(2) Se fotnot 13.

BILAGA III

>Plats för tabell>