51999AC0944

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Arbetsmarknadspolitikens makroekonomiska dimension"

(1999/C 368/13)

Den 27 maj 1999 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 23.2 i arbetsordningen att utarbeta ett tilläggsyttrande om "Arbetsmarknadspolitikens makroekonomiska dimension."

Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 29 september 1999. Föredragande var Vasco Cal.

Vid sin 367:e plenarsession den 20-21 oktober 1999 (sammanträdet den 20 oktober 1999) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 76 röster för, 2 emot och 4 nedlagda röster.

1. Ekonomiska och sociala kommittén konstaterar med glädje att det önskemål om "... en makroekonomisk dialog som kan förbättra samordningen av löneutvecklingen, budgetpolitiken och penningpolitiken för att stimulera tillväxten och sysselsättningen, och som samlar rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och arbetsmarknadens parter på europeisk nivå, ..." som den framförde i sitt senaste yttrande om utformningen av allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik(1) kommer att förverkligas redan i höst. Deltagarna i denna makroekonomiska dialog kan räkna med stöd från ESK, som i enlighet med de politiska uppgifter den fått genom fördragen kan ge sitt speciella bidrag till denna dialog.

2. Det är kommitténs ståndpunkt att denna makroekonomiska dialog möjliggör ett integrerat grepp på alla politikområden som berör sysselsättningen. Arbetslösheten bekämpas ju inte enbart med arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan genom en samordning av alla makroekonomiska politiska verktyg. Den ekonomiska politiken, forskningspolitiken, social- och finanspolitiken skall ses som en funktion av det som måste göras i fråga om sysselsättningen.

3. Kommittén står fast vid de kommentarer och synpunkter om den ekonomiska utvecklingen (som inte är tillräckligt kraftfull) och arbetslösheten (som fortfarande är för hög i genomsnitt) i gemenskapen som den framförde i det yttrande som nämndes under punkt 1. I föreliggande yttrande kommer kommittén dock att koncentrera sig på de viktigaste punkterna.

4. Kommittén blir alltmer övertygad om att stabilitets- och tillväxtpolitiken (minskat budgetunderskott, prisstabilitet och reallöneökningar som är produktivitetsrelaterade och baserade på en avkastning på investeringarna som kan leda till ökad tillväxt) är den enda rätta för EU som till 90 % är beroende av den inre marknaden. Man måste därför driva vidare denna stabilitets- och tillväxtpolitik under de närmaste åren. I dagens konjunkturläge och med hänsyn till behovet av ekonomisk och social sammanhållning, måste budgetbalans och reducering av statsskulden förbli målet på medellång och lång sikt i hela EU.

5. Medlemsstaterna måste naturligtvis vara vaksamma på att budgetsaneringen inte sker på bekostnad av produktiva investeringar - vilket varit fallet i några medlemsstater de senaste åren - eftersom det riskerar att dämpa kraften i den uppgång som obestridligen sker i EU tack vare en i grunden sund situation. Den manar till försiktighet, men också till handling. Det finns inte längre anledning till pessimism utan vi kan se framtiden an med tillförsikt och optimism eftersom den ekonomiska konjunkturen är bättre än vad som förutsågs i vårprognosen.

5.1. Enligt kommittén har EU de ekonomiska, tekniska och kunskapsmässiga förutsättningarna för att inifrån hämta den kraft som krävs för att möta hoten utifrån. De viktigaste besluten om införandet av euron har nu fattats, och gemenskapen måste förlita sig på en huvudsakligen intern efterfrågeuppgång. "Europa har som ekonomisk enhet en stor tillväxtpotential, och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör föreslå åtgärder som skulle kunna förverkliga denna potential."(2)

5.2. ESK anser att EU bör ha ett medellångt tillväxtmål på minst 3,5 % för att kunna skapa så många arbetstillfällen att man inom en tioårsperiod kan minska den nuvarande arbetslösheten till 3-4 % och öka sysselsättningsgraden till ca 70 %, vilket är i linje med kommissionens förslag från hösten 1997 i det första förslaget till riktlinjer för sysselsättningen. Det gäller emellertid att vara uppmärksam på att dessa utmaningar skiljer sig från land till land; en del av dessa målsättningar har uppnåtts i vissa länder. Detta visar att den makroekonomiska dialogen också måste fortsätta på nationsnivån.

5.2.1. Tillväxten på medellång sikt bör baseras på en ihållande ökning av de produktiva investeringarna (cirka 7 % per år för att de skall öka från dagens 19 % till 22-23 % av BNP) för att skapa de arbetstillfällen som krävs och hålla tillbaka inflationstendenser på grund av bristande produktionskapacitet. Nivån på långa räntan och företagens lönsamhet utgör för närvarande gynnsamma förutsättningar. Det återstår att utforma en makroekonomisk politik som möjliggör en långsiktig tillväxt och en lämplig efterfrågeutveckling. Denna politik måste åtföljas av ekonomiska reformer i enlighet med dem som inleddes med Luxemburg- och Cardiff-processerna. Dessa reformer syftar till att förbättra konkurrenskraften och arbetsmarknadens och varu-, tjänste- och kapitalmarknadernas sätt att fungera.

5.2.2. I många medlemsstater har ansträngningarna för att uppnå konvergenskriterierna för tillträde till EMU:s tredje fas skett på bekostnad av de offentliga investeringarna. Kommittén vill därför återigen understryka att en omstrukturering av de offentliga utgifterna i större utsträckning måste främja investeringar. I synnerhet bör regeringarna verka för ett partnerskap mellan offentlig och privat sektor i fråga om investeringar. Initiativen på gemenskapsnivå och de initiativ som berör de transeuropeiska näten bör konkretiseras.

6. Den fortfarande något tvekande uppgången bör stabiliseras med stimulansåtgärder för att öka investeringarna och stärka konsumenternas förtroende. Fler investeringar betyder bättre förutsättningar för fler nya arbetstillfällen, något som skapar större förtroende bland medborgarna, företagen och konsumenterna. En investeringsinjektion med ca 0,5 % av BNP skulle kunna bidra till att befästa uppgången. Det tar mer än ett år innan effekterna av investeringarna slår igenom inom produktionen.

7. Informations- och kunskapssamhället ställer Europa inför stora utmaningar. Det krävs därför en aktivare politik för att stimulera investeringar, framför allt i fråga om teknik och kunskap, och för att stödja företagen i deras strävan att försvara sin konkurrensposition på en allt mer globaliserad marknad. I de branscher som inte är direkt berörda av globaliseringen kan dock investeringarna med fördel inriktas på att förbättra deras förmåga att möta den interna efterfrågan och mer allmänt på att skapa fler arbetstillfällen. Strukturfondernas nya mål 3 kan i betydande mån stimulera politiska insatser för kompetensutveckling i medlemsstaterna, i kombination med andra utvecklingsåtgärder som finansieras av strukturfonderna. Det är också viktigt att framhålla vikten av grundutbildning och fortlöpande vidareutbildning. Arbetsmarknadsorganen bör främja anställbarhet genom att ge ungdomar och arbetslösa stöd och råd i utbildningsfrågor, så att de kan dra nytta av sina förutsättningar att sköta ett visst arbete. Arbetsmarknadens parter skulle i detta sammanhang kunna utforma manualer och medverka till en större dynamik på arbetsförmedlingarna.

8. Kommittén anser att man med alla medel måste försöka upprätthålla den inhemska efterfrågan och förbättra de allmänna förhållandena för företagsinvesteringar och upprättandet av företag. I detta sammanhang och med hänsyn till budgetmässiga restriktioner och budgetens omfördelande funktion skulle en minskning av skattebördan, inte bara för företagen utan även för hushållen, samtidigt kunna stimulera investeringar och stärka företagarnas och konsumenternas förtroende. Kommittén har i flera år krävt att man under vissa villkor, i de medlemsstater som önskar det, skall tillåta en sänkning av momsen för arbetskraftsintensiva produkter och tjänster. Kommittén välkomnar att kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv i den riktningen(3), ett förslag som ESK har yttrat sig mycket positivt om.

9. En gemensam valutapolitik inom eurozonen, som även tvingar de fyra övriga länderna att tillämpa praktiskt taget samma politik, innebär en kraftig belastning på finanspolitiken (skatter och utgifter), som både skall stödja valutapolitiken och ta hänsyn till att de olika medlemsstaterna befinner sig i olika faser i konjunkturcykeln. Detta är kanske den största nya utmaningen sedan den gemensamma valutapolitiken formulerades. Det skall understrykas att en nödvändig samordning av finanspolitiken inte innebär att samma politik måste tillämpas i samtliga medlemsstater.

10. Kommittén understryker att tillväxten är den viktigaste motorn för att skapa arbetstillfällen. De sysselsättningspolitiska åtgärder som rekommenderades i Luxemburg, tillsammans med det strukturprogram för tjänste- och kapitalmarknaderna som lanserades i Cardiff, bör komplettera den adekvata makroekonomiska policy-mixen - som innefattar finanspolitiken, valutapolitiken och inkomstpolitiken - för att skapa ett förtroendefullt klimat som stimulerar konsumtion och investeringar och därmed förbättrar sysselsättningen på ett hållbart sätt.

11. ESK vill upprepa att löneökningar inte bara måste ta hänsyn till inflationen (som fortfarande är mycket låg) utan också till produktivitetsökningen och nödvändigheten att säkerställa företagens lönsamhet (i genomsnitt mycket god i EU) och en stärkt köpkraft. Med ökad konsumtion och fler privata och offentliga investeringar kommer EU:s ekonomi att bli än starkare.

12. ESK anser att medlemsstaternas strukturinsatser och samtliga insatser för forskning och teknisk utveckling på ett varaktigt och långsiktigt sätt måste bidra till att skapa fler arbetstillfällen.

13. ESK konstaterar att bankerna i vissa länder under de senaste månaderna har överreagerat på rykten om ökad inflation genom att höja hypotekskostnaderna orimligt mycket (från 4,6 till nästan 6 %). Denna höjning av hypotekskostnaderna uppvägs dessutom inte av höjd sparränta, som i samtliga medlemsstater är central för hushållens ekonomi.

14. ESK vill återigen fästa uppmärksamheten på faran att det uppstår systemrisker, som bland annat beror på kreditgivningsfunktionen (ränterisker), finansiella produkter som blir allt mer sofistikerade och snabbheten i samband med köp och försäljning och andra finansiella transaktioner. Kommittén välkomnar att Internationella regleringsbanken nyligen föreslagit strängare och framför allt effektivare tillsynsregler för bankernas finansiella organisation (storleken på eget kapital), för en intern och extern kontroll av finansinstitutens kapitalflöden och för marknadsdisciplin (klara regler) mellan aktörer som sinsemellan utför finansiella transaktioner. Kommittén anser att de regler som man till slut enas om måste vara tillämpliga på alla aktörer på finansmarknaden. Eftersom Europeiska unionen svarar för 60 % av lånen till utvecklingsländerna bör kommissionen före mars 2000 vidta de åtgärder som krävs för att unionens särskilda intressen skall beaktas i Baselkommitténs beslut.

15. De nya koncentrationstendenserna inom näringslivet (samarbetsmodeller, fusioner, samriskprojekt mellan mycket stora företag) kan vara nödvändiga för att förbättra produktionssystemets relativa konkurrensposition. Omstruktureringen får dock inte bara ske på arbetskraftens bekostnad. Avskedanden i stor skala får konsekvenser för medborgarnas förtroende, efterfrågan och därmed för hela ekonomins funktionssätt och tillväxt, som också de stora finansinstituten och företagsgrupperingarna drar fördel av.

Slutsatser

16. ESK framhåller att man måste utforma en stabilitets- och tillväxtpolitik för ökad sysselsättning. Deltagarna i den makroekonomiska dialog som inleds i oktober, det vill säga regeringarna och kommissionen (finanspolitik, strukturpolitik), Europeiska centralbanken (penningpolitik) och arbetsmarknadens parter (löne- och arbetsmarknadspolitik), bör fortsätta att i samverkan sträva efter ett ökat förtroende bland konsumenter och investerare för att stimulera efterfrågan, som tillsammans med strukturella reformer för främjandet av europeiska företags konkurrenskraft är den viktigaste faktorn för ökad tillväxt och skapandet av fler arbetstillfällen.

17. ESK stöder Europeiska centralbankens stabilitetspolitik. När banken den 8 april 1999 beslutade att sänka räntorna bidrog den till en stabilitetspolitik som gagnar sysselsättningen och skapandet av nya arbetstillfällen. ECB tog därmed sitt ansvar i enlighet med fördraget.

Bryssel den 20 oktober 1999.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

(1) ESK:s yttrande av den 27 maj 1999 om Ekonomisk årsrapport 1999 - "EU:s ekonomi vid tidpunkten för införandet av euron: att främja tillväxt, sysselsättning och stabilitet", EGT C 209, 22.7.1999, punkt 3.4.2.

(2) ESK:s yttrande av den 27 maj 1999 om Ekonomisk årsrapport 1999 - "EU:s ekonomi vid tidpunkten för införandet av euron: att främja tillväxt, sysselsättning och stabilitet", EGT C 209, 22.7.1999, punkt 3.4.2.

(3) Yttrande av den 26 maj 1999 om "Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG beträffande möjlighet att på försök tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på arbetsintensiva tjänster", EGT C 209, 22.7.1999.