51999AC0943

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik år 2000"

(1999/C 368/12)

Den 6 oktober 1999 beslutade rådet att i enlighet med artikel 128 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 30 september 1999 (Föredragande var Colin Lustenhouwer).

Vid sin 367: e plenarsession den 20-21 oktober 1999 (sammanträdet den 20 oktober 1999) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 78 röster för, 1 emot och 1 nedlagd röst.

1. Inledning

1.1. Ekonomiska och sociala kommittén har med stort intresse tagit del av kommissionens förslag om riktlinjer för sysselsättningen under 2000. Kommittén välkomnar att man nu på basis av en formell rådfrågning från rådet har möjlighet att yttra sig i ärendet, såsom krävs efter Amsterdamfördragets ikraftträdande. Kommittén ser detta som ett viktigt erkännande av sin roll i utformningen av en europeisk sysselsättningspolitik.

Med dessa förslag uppfyller kommissionen de krav som framfördes vid Europeiska rådets sammanträde i Köln den 3-4 juni 1999. Dessutom avspeglar förslagen att kommissionen planerar att fortsätta med den strategi som utformats inom ramen för Luxemburgprocessen.

1.2. Kommittén är medveten om att föreliggande förslag till riktlinjer är de första som skall betraktas inom ramen för den europeiska sysselsättningspakt som slöts vid Europeiska rådets sammanträde i Köln. Genom denna pakt infogas sysselsättningspolitiken (Luxemburg) i samordningen av den ekonomiska politiken (Kölnprocessen) och den politik som syftar till att främja nyskapande och göra varu-, tjänste- och kapitalmarknaden mer effektiv (Cardiffprocessen).

1.3. Med denna övergripande politik, som har som främsta målsättning att få till stånd en hållbar sänkning av arbetslösheten inom EU, uppfyller rådet i hög grad kommitténs önskemål på området.

I sitt yttrande om genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna för 1999(1) betonade kommittén behovet av en sådan övergripande strategi. Kommittén ansåg då, och anser fortfarande, att i en sådan övergripande strategi bör den makroekonomiska politiken stämmas av med andra politikområden som har effekter på sysselsättningen. Kommittén konstaterar till exempel att det skulle vara önskvärt att ställa sysselsättningspolitiken i relation till politiken för arbetarskydd. En förbättrad politik för arbetarskydd bidrar alltid till förbättrad anställbarhet och förbättrad arbetskvalitet.

ESK gläder sig åt att detta integrerade synsätt ingick i rådets rekommendation av den 12 juli 1999 om övergripande riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (f.d. artikel 99 andra stycket i EG-fördraget(2)). I rekommendationen domineras den ekonomiska politiken nämligen av den kombinerade huvudmålsättningen: Stark och hållbar tillväxt och sysselsättning!

1.4. När rådet nu har godtagit denna ståndpunkt i form av en europeisk pakt kommer även kommittén att betrakta föreliggande förslag till riktlinjer som en del i ett större sammanhang. Kommittén kommer således att följa utvecklingen inom ramen för Köln- och Cardiffprocesserna och framföra sin ståndpunkt vid Europeiska rådets särskilda sammanträde i Portugal våren 2000 där framstegen inom ramen för de tre nämnda processerna står på dagordningen.

Detta hindrar inte att man under tiden, på grundval av medlemsstaternas uppgifter, kan göra en första bedömning av åtgärdernas ändamålsenlighet och kvalitet. Kommittén inser att det med hänsyn till den kommande utvidgningen av Europeiska unionen kommer att bli mycket svårt, och just därför nödvändigt, att snarast möjligt engagera kandidatländerna i (diskussionen om) denna sysselsättningsstrategi och få till stånd ett erfarenhetsutbyte på de områden där en enhetlig tillämpning av de mest välfungerande metoderna kan vara lämplig.

2. Allmän bedömning

2.1. Kommittén konstaterar att kommissionens förslag ligger i linje med de nuvarande riktlinjerna för sysselsättningen. Kommittén samtycker till kommissionens strävan efter kontinuitet. För att sysselsättningsstrategin skall kunna genomföras krävs emellertid vissa justeringar från medlemsstaternas sida. Sådana justeringar tar tid och det finns knappast utrymme för några mer omfattande justeringar under året. Enligt kommittén bör man dock fastställa ytterligare tidsmässigt och/eller kvantitativt definierade mål i sysselsättningsriktlinjerna. Dessutom är kommittén medveten om att erfarenheterna från tidigare endast ger begränsad kunskap om de mätbara effekterna av den nuvarande metoden. För att kunna anpassa metoden krävs att effekterna av målsättningarna i större utsträckning blir mätbara. Eventuellt skulle man vid Europeiska rådets sammanträde kunna utarbeta en första "midterm review". Som framgår av kommissionens rekommendation om rådets rekommendationer angående genomförandet av sysselsättningspolitiken i de enskilda medlemsstaterna bör en förbättring av de statistiska uppgifterna genomföras på kort sikt, och då i synnerhet på nationell nivå.

2.2. Kommittén anser dessutom att det är viktigt att man behåller och på ett sammanhängande och balanserat sätt fortsätter att tillämpa de fyra pelarna inom riktlinjerna, i synnerhet med hänsyn till de medlemsstater som enligt förslaget till den gemensamma rapporten om sysselsättningen, som publicerades samtidigt med förslaget till riktlinjer, släpar efter i genomförandet av dessa riktlinjer. I den bemärkelsen tjänar föreliggande förslag också som en ständig påminnelse.

3. De fyra riktlinjerna

3.1. Förbättring av anställbarheten

3.1.1. Det kommer att framstå som uppenbart att kommittén förespråkar en fortsatt verksamhet inom denna pelare. Alla medlemsstater bör vidta förebyggande och aktiva åtgärder för att förhindra arbetslöshet. Trots att de ekonomiska utsikterna verkar mer lovande än för ett år sedan finns det inget utrymme för självbelåtenhet när det gäller sysselsättningssituationen för ungdomar och långtidsarbetslösa, i synnerhet som det av olika rapporter framgår att de mätbara målsättningarna enbart i begränsad utsträckning har uppnåtts. Just anställbarhet är ett område där förändringar sker långsamt och stegvis. Detta förutsätter en utveckling av arbetsförmedlingen och arbetsmarknads - och utbildningstjänsterna i allmänhet, samt att tillräckliga resurser avsätts till att nå målsättningarna. En aktiv sysselsättningspolitik förutsätter ofta ett anpassat skatte - och socialförsäkringssystem. Eftersom medlemsstaterna inte i tillräcklig utsträckning samordnar dessa viktiga områden är det tyvärr fortfarande svårt att uppnå en optimalt effektiv europeisk sysselsättningspolitik. Sådana förändringar tar tid och bör genomföras under flera år för att resultat skall uppnås. Trots att man på EU-nivå och i vissa medlemsstater har gjort stora framsteg på vissa områden, till exempel när det gäller livslångt lärande, där medlemsstaterna själva har kunnat styra den egna utvecklingen, bör åtgärderna på andra områden intensifieras. Kommittén vill i detta sammanhang återigen påpeka vikten av yrkesutbildning, till exempel inom ramen för lärlingsplatser (kombinationer av arbete och utbildning). För vissa grupper ungdomar kan "learning by doing" vara ett attraktiv sätt att utbilda sig och öka sin anställningsbarhet. För att kunna mäta resultaten av dessa åtgärder måste medlemsstaterna, i enlighet med kommissionens förslag, anstränga sig mer för att få en uppfattning om i vilken utsträckning arbetslösa ungdomar verkligen har integrerats på arbetsmarknaden. Med hjälp av entydiga indikatorer bör man kunna utläsa om utbildning, information om hur och var man kan söka arbete, och andra former av aktiv politik verkligen leder till ett arbete. Vid utformningen av framtida åtgärder är det inte medlemsstaternas löften som räknas, utan resultatet. Härvidlag får man för övrigt inte glömma bort att det jämte erbjudandena om utbildningsaktiviteter också måste finnas ett visst eget ansvar hos de berörda att aktivt medverka för att behålla och förbättra sin anställbarhet genom att i stor utsträckning vara villiga att verkligen ta del av erbjudandena om omskolning eller vidareutbildning.

3.1.2. Enligt kommitténs uppfattning finns det ingen anledning att nöja sig med en långsamt sjunkande arbetslöshet. Arbetslösheten är i detta sammanhang inte det enda problemet. Andelen yrkesverksamma kommer på sikt att utgöra ett betydligt större problem, eftersom den demografiska utvecklingen kan göra att en alltför liten grupp yrkesverksamma tvingas finansiera äldreomsorgen. Med hänsyn till riktlinjerna för den ekonomiska politiken hävdar rådet följande i sin rekommendation (EGT L 217, 17.8.1998, s. 31): "Sysselsättningsgraden inom EU som helhet (ca 61 % 1998) är emellertid låg vid såväl en historisk som en internationell jämförelse. En betydligt högre sysselsättningsgrad och lägre arbetslöshet på medellång sikt skulle främja en avsevärd höjning av levnadsstandarden, underlätta hållbarheten i de offentliga finanserna och stärka sammanhållningen i samhället."

3.1.3. Oviljan att ur social och ekonomisk synpunkt acceptera arbetslöshet kan, om sysselsättningsgraden inte ökar, komma att förstöra den struktur som ligger till grund för hela vårt samhälle. Man kan ifrågasätta om kommissionens val att i riktlinjerna betona (i synnerhet riktlinje 4) vikten av att äldre arbetstagare så länge som möjligt deltar i arbetslivet på kort sikt inte motverkar strävan att få in arbetslösa ungdomar i arbetslivet. Man måste uppnå en balans i politiken som inte ger upphov till en artificiell motsättning mellan ungdomar och äldre. Därför är en grundlig diskussion nödvändig om alla aspekter av arbete och arbetstider som kan komma i fråga under ett yrkesliv (inklusive aspekter som frivillig "degradering", frivillig deltidspension, mentorskap eller fadderskap) i kombination med en modernisering av arbetsorganisationen.

Kommittén konstaterar med glädje att kommissionen inom ramen för denna pelare erkänner den ständiga utvecklingen i informationssamhället. När det gäller övergången från skola till arbetsliv bör åtgärder utarbetas för att ungdomars kunskapsnivå när det gäller datorer och annan utrustning som krävs i informationssamhället skall stämma överens med arbetslivets behov. Utbildning av hög kvalitet är ett steg i rätt riktning, under förutsättning att man i skolorna har tillgång till samma utrustning som används i arbetslivet (datorer, Internetanslutning, databaser). För att förhindra att ungdomar redan då de tar steget in på arbetsmarknaden befinner sig i ett underläge när det gäller kunskap om denna typ av informations - och kommunikationsteknik måste man anpassa utbildningssystemen i medlemsstaterna och investera i lämplig utrustning.

3.1.4. Kommittén betonar än en gång hur viktigt det är att motverka och förhindra social utslagning, vilket även framgår av riktlinje 9. Kommittén är av den uppfattningen att denna del i riktlinjerna endast i mycket begränsad utsträckning har omsatts i konkreta åtgärder i medlemsstaterna. Det är av största betydelse att eftersatta grupper (funktionshindrade, etniska minoritetsgrupper och andra grupper) i samhället ges lika möjligheter och att man uppmuntrar att lika möjligheter integreras på alla politikområden på samma sätt som lika möjligheter för kvinnor integreras genom mainstreaming (se punkt 3.4).

3.2. Utveckling av företagande

I nästan alla medlemsstater, och även på EU-nivå(3), betraktas självständigt företagande av statsmakterna som en viktig drivkraft bakom ekonomin, en drivkraft som inte enbart bidrar till landets BNP, utan även bidrar till att skapa arbetstillfällen. Småföretag är ofta arbetsintensiva och skapar relativt sett fler arbetstillfällen än stora kapitalintensiva företag. Även i detta sammanhang ser man betydelsen av rekommendationen om att sänka skatten på faktorn arbete, vilket endast genomförts i ett fåtal medlemsstater. Som framgår av de nationella handlingsplanerna från de flesta medlemsstaterna består deras verksamhet i upplysning och information, främjande av företagarandan hos ungdomar och i skolor, och endast i begränsad utsträckning i konkret anpassning av lagar och förordningar. Just när det gäller villkor för att starta eller utöka företag kan man dock göra mycket för att främja företagandet, till exempel genom att avskaffa alla onödiga administrativa avgifter och formaliteter, något som framför allt skulle gynna mikroföretag. Men som framgår av resultaten från europeiska fackföreningsinstitutets(4) undersökning är en ökning av antalet småföretag i EU ingen tillförlitlig indikator på att den politik som förs är lyckad. I stället måste man se till att antalet nyskapande småföretag ökar och att människor inte tvingas starta eget på grund av att det på arbetsmarknaden inte finns möjligheter eller utsikter att få ett jobb som anställd. Därför måste företagandet främjas, och då inte enbart när det gäller vinstinriktad verksamhet på den traditionella marknaden. I vad som kallas den sociala ekonomin ges inte tillräckligt utrymme för främjande av företagande. Vissa områden som ständigt hotas av nedskärningar inom den offentliga sektorn (barn, äldre och funktionshindrade) skulle kunna utvecklas enormt under nya former av företagande. Kommittén stöder därför kommissionens beslut att betona vikten av denna typ av företag för den lokala utvecklingen. I denna typ av företag är professionellt företagande (när det gäller företagsekonomisk styrning) ofta nog i mycket begränsad omfattning utvecklat och bör därför ges särskilt stöd. Kommittén anser att det i detta avseende är nödvändigt att säkerställa att samma villkor gäller som för mer konventionella företag för att förhindra att konkurrensen snedvrids(5). Om man sänker mervärdesskatten på denna typ av tjänst skulle man kunna få ner priserna på en nivå som är realistisk för målgruppen i fråga. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till detta när listorna sammanställs över de tjänster som medlemsstaterna önskar skall komma i fråga för sänkt mervärdesskatt(6).

3.3. Främjande av företagens och de anställdas anpassningsförmåga

3.3.1. Främjande av företagens och de anställdas anpassningsförmåga är tillsammans med nyskapande (punkt 4.1) av avgörande betydelse för näringslivet i EU. Ur detta perspektiv gäller det att få skilda aspekter (attityder, kulturell öppenhet, det ramverk som lagar och förordningar utgör och arbetstagarnas och företagens ställning) att närma sig varandra så att var och en stämmer överens med de andra. En avvägning mellan trygghet och dynamik kännetecknar de komplexa frågor som tas upp i kapitlet. Därför har arbetsmarknadens parter på de områden som faller inom ramen för denna pelare tilldelats en viktig roll(7). I företag och organisationer måste nödvändiga förändringar genomföras.

3.3.2. Som kommittén framhöll i sitt yttrande till EU-kommissionens grönbok "Ett partnerskap för en ny arbetsorganisation"(8) (CES 1404/97) kommer Europas konkurrenskraft i en globaliserad ekonomi att stå och falla med "huruvida man lyckas stärka den innovativa kapaciteten och hitta 'intelligentare' lösningar vad gäller arbete och teknik. Det gäller att optimera förhållandet mellan teknik och arbetsorganisation och satsa på mänskliga resurser. Hierarkiska företagsorganisationsformer och traditionella tayloristiska arbetsorganisationsformer är inte alltid förenliga med kraven på en flexibel produktions - och tjänsteorganisation som snabbt kan reagera på ändrade marknadsvillkor. Man måste hitta nya former av produktions - och arbetsorganisation, där den mänskliga potential som utgör förutsättningen för innovation ges möjlighet att utvecklas fullt ut."

3.3.3. Kooperativa, delägarinriktade arbetsstrukturer och omväxlingsrika arbetsuppgifter med höga kvalifikationskrav är karakteristiskt för sådana nya arbetsorganisationsformer. Enligt en undersökning som genomförts av Dublin-fonden för förbättring av levnads - och arbetsvillkor inom företag i 10 europeiska länder har arbetstagarnas direkta deltagande lett till en produktionsökning i 72 % av de tillfrågade företagen och till en kvalitetsförbättring i 96 % av fallen. Samtidigt kunde dessutom direktinflytandet leda till att arbetstagarna trivdes bättre, eftersom sjukanmälningarna och frånvaron sjönk i cirka en tredjedel av de tillfrågade företagen(9).

3.3.4. Resultaten visar att nya former av arbetsorganisation som grundar sig på samarbete och arbetstagarinflytande kan leda till både ökad produktivitet och ökad konkurrenskraft och till en förbättring av arbetsförhållandena. ESK betonade därför även i sitt yttrande om kommissionens grönbok att kommissionen "bör ta initiativ till att mer ingående diskussioner inleds med arbetsmarknadens parter". Dessa diskussioner bör framför allt hållas på företagen i syfte att påbörja konkreta projekt för att modernisera arbetsorganisationen. Erfarenheter och resultat från sådana företagsprojekt kan tas med i diskussionerna om nya former av arbetsorganisation på sektorsnivå för att undersöka om det är möjligt - i linje med den roll som arbetsmarknadens parter ges i de sysselsättningspolitiska riktlinjerna - att även på sektorsnivå ingå överenskommelse i det avseendet. Detta förtydligande i kommissionens förslag syftar enligt kommittén till att skissera huvudlinjerna för olika diskussionsämnen och möjliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Särskilt betonas vikten av utbildning och fortbildning, som är nödvändigt till följd av de nya krav som den informationstekniska omvandlingen och de nya arbetsformerna ställer.

3.3.5. Kommissionen skulle kunna främja utvecklingen genom att t.ex. anordna konferenser för erfarenhetsutbyte med avseende på efterföljansvärda exempel på nya former av arbetsorganisation.

3.4. Förstärkning av lika möjligheter för män och kvinnor

3.4.1. I ett flertal yttranden har kommittén uppmärksammat kvinnornas diskriminerade ställning i samhället. I ESK:s yttrande om kommissionens första förslag till riktlinjer för år 1998 välkomnade kommittén därför att kommissionen hade lagt tonvikten vid "lika möjligheter"(10). Det gläder kommittén att kommissionen, i enlighet med Amsterdamfördragets målsättning, har agerat för att män och kvinnor skall behandlas lika och lika möjligheter skall främjas på alla områden i EU.

3.4.2. Av kommissionens årsrapport för 1998 om "lika möjligheter"(11), som för övrigt är väl strukturerad, framgår att politiken för "mainstreaming" (d.v.s. att lika möjligheter integreras i politiken på alla EU:s politikområden) tillsammans med ett antal särskilda åtgärder nu verkligen håller på att genomföras på EU-nivå. Kommittén anser att medlemsstaterna bör utforma mycket mer kraftfulla åtgärder för att nå framgång när det gäller lika möjligheter för kvinnor på arbetsmarknaden. Kommittén betonar att det är absolut nödvändigt att fortsätta med dessa åtgärder(12). Det löfte som kandidaten till kommissionär inom detta politikområde gav vid Europaparlamentets hearing den 31 augusti om att man kommer att utarbeta ett femte åtgärdsprogram "Lika möjligheter" med tillhörande budget bör därför välkomnas. Bristen på konkreta resultat gör att medlemsstaternas trovärdighet ifrågasätts, i synnerhet som vissa medlemsstater inte ens efterlever de skyldigheter som föreskrivs i fördraget att tillämpa direktivet om föräldraledighet(13) i den nationella lagstiftningen. Kommittén anser att även arbetsmarknadens parter bör göra en insats på områden som kvinnors inträde på arbetsmarknaden, tillgång till vidareutbildning och kombinerat ansvar för arbete och familj, där den bristande barnomsorgen tyvärr, trots märkbara ansträngningar från flera medlemsstater, fortfarande utgör ett problem.

4. Nya dimensioner som sträcker sig över flera riktlinjer

4.1. Nyskapande

4.1.1. En dimension som är påfallande i de aktuella förslagsriktlinjerna är utrymmet för nyskapande. Kommittén betonar att nyskapande inte enbart får uppfattas i ren teknisk bemärkelse. Nyskapande i bemärkelsen samhällelig process måste också göra sig gällande på de områden där arbetsmarknaden inte fungerar optimalt. Detta kan innebära en ny rollfördelning mellan ansvariga myndigheter och parter på arbetsmarknaden där arbetsmarknadens parter tilldelas en mer central roll i samband med de åtgärder som vidtas, till exempel i kampen mot arbetslösheten. I synnerhet på lokal nivå kan innovativ tillämpning av en modern aktiv arbetsmarknadspolitik på basis av de mest välfungerande metoderna leda till stora framgångar.

4.1.2. Nyskapande i den tekniska bemärkelsen (både vad gäller produkter och produktionsprocesser) bör ligga till grund för EU:s och medlemsstaternas sysselsättningspolitik när det gäller att öka den europeiska produktions- och tjänsteindustrins kunskapsintensitet. Ökad kunskapsintensitet är en förutsättning för att man skall uppnå ett ökat mervärde som i sin tur gör det möjligt för det europeiska näringslivet att klara av den internationella konkurrensen. Vid Europeiska rådets sammanträde i Portugal i mars 2000 måste man med hänsyn till temat "Europa i innovationens och kunskapens tecken" ge en kraftig impuls till denna process.

I detta sammanhang måste man främst uppmärksamma kvinnornas diskriminerade ställning, både när det gäller tillgång till utbildning och deras deltagande i vetenskaplig forskning.

4.1.3. Kommittén välkomnar de beslut som fattades vid toppmötet i Köln att genom Europeiska investeringsbanken avsätta mer pengar till den så kallade europeiska mekanismen för teknik och till riskkapitalfinansiering för högteknologi inom småföretag. Kommittén förväntar sig dessutom att EIB i större utsträckning tar egna risker genom att anslå medel till de företag som annars på grund av de höga riskerna inte skulle erhålla det stöd som är nödvändigt för dessa investeringar. I EIB:s nästa årsrapport bör detta diskuteras närmare.

4.1.4. Kommittén förväntar sig att medlemsstaterna vid sidan av aspekten "Lika möjligheter" även ger stort utrymme åt aspekten "nyskapande i vid bemärkelse" i de nationella sysselsättningsplanerna inom ramen för pelarna "främjande av företagande" och "främjande av anpassningsförmågan".

4.2. Framhålla betydelsen av tjänstesektorn

Av en undersökning som nyligen genomförts på uppdrag av kommissionen framgår att Europa inte tar vara på den enorma sysselsättningspotential som finns inom tjänstesektorn. Utvecklingen i USA och Japan visar att en viktig del av de arbetstillfällen som har gått förlorade i den traditionella produktiva industrin har kompenserats genom en kraftig ökning av sysselsättningen inom tjänstesektorn. Kommittén anser att medlemsstaterna inom sysselsättningspolitikens alla pelare till varje pris måste utnyttja alla möjligheter att utveckla tjänstesektorn på en marknad med lovande utsikter och hög kunskapsnivå. Vidare kännetecknas tjänstesektorn av mycket varierande företag, däribland många arbetsintensiva verksamheter. I synnerhet inom konsumenttjänstesektorn påträffar man sådana, ofta små, företag (bland annat i detaljhandeln och konsumenttjänster inom hantverk). Att bevara sådana företag och främja deras möjligheter till fortsatt verksamhet är därför nödvändigt ur sysselsättningssynpunkt. Detta kommer inte enbart att bli nödvändigt ur ekonomisk synpunkt, utan även när det gäller att förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden kan sådana åtgärder leda till stora framgångar, med tanke på att kvinnor traditionellt är väl representerade inom just denna sektor.

5. Avslutande kommentar

5.1. Under alltför lång tid har de lokala aktörernas deltagande ägnats för lite uppmärksamhet. Logiken i riktlinjerna har en dragning mot toppstyrning.

5.2. Som företrädare för det organiserade civila samhället framför kommittén åsikter från olika aktörer i samhället. Det är emellertid på lokal nivå som de politiska målsättningarna genomförs. De måste genomföras på lokal nivå, nära medborgarna och i samarbete med medborgarna. Det är en förutsättning för att den europeiska integrations - och samarbetsprocessen skall bli synlig och för att människor skall kunna dra nytta av varandras erfarenheter. Det är dessutom en förutsättning för att uppifrån-och-ned-förfarandet skall kunna kompletteras med en nedifrån-och-upp-insats så att behov, önskemål och framsteg kan leda till en bättre och effektivare politik.

5.3. Kommittén uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna, de lokala myndigheterna och arbetsmarknadens parter i vidaste bemärkelse att förverkliga riktlinjerna för sysselsättningen på lokal nivå. Kommittén är en möjlig plattform för utbyte av sådana lokala erfarenheter.

5.4. Det mervärde som har uppnåtts genom kommitténs bidrag i diskussionen kan och bör inte underskattas. Det är enbart genom en sådan växelverkan mellan de berörda aktörerna (organisationer och institutioner) som man kan uppnå de önskade resultaten.

Bryssel den 20 oktober 1999.

Ordföranden i

Ekonomiska och sociala kommittén

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

(1) EGT C 209 av den 22.7.99.

(2) EGT L 217, 17.8.1999.

(3) EGT C 219, 30.7.1999.

(4) Entrepreneurship in the European employment strategy, Europeiska fackföreningsinstitutet, Bryssel, 1999.

(5) EGT C 209, 22.7.1999.

(6) Se även Ekofinrådets slutsatser, 12.7.1999.

(7) EGT C 219, 30.7.1999.

(8) EGT C 73, 9.3.1998.

(9) Jfr. EPOC: Neue Formen der Arbeitsorganisation - Kann Europa sein Potential verwirklichen?, Dublin 1998.

(10) EGT C 19, 21.1.98.

(11) Europeiska kommissionen "Lika möjligheter för kvinnor och män i Europeiska unionen, årsrapport 1998", Bryssel, mars 1999.

(12) Ett exempel på detta är att sysselsättningsgraden för kvinnor på arbetsmarknaden i de femton medlemsstaterna endast uppgår till 50 %. I sex av medlemsstaterna ligger genomsnittet till och med lägre än genomsnittet i EU.

(13) Lika möjligheter, årsrapport 1998, s. 24.