51998IP0488

A4-0488/98

Resolution om institutionella effekter av Europaparlamentets godkännande av kommissionens ordförande samt kommissionsledamöternas oavhängighet

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av artiklarna 213, 214, 216 och 219 (f.d. artiklarna 157, 158, 160 och 163) samt förklaring nr 32 i Amsterdamfördraget ((EGT C 340, 10.11.1997, s. 137.)),

- med beaktande av artiklarna 32, 33 och 148 i arbetsordningen,

- med beaktande av sin resolution av den 21 april 1994 om tillsättningen av kommissionen ((EGT C 128, 9.5.1994, s. 358.)),

- med beaktande av sina resolutioner av den 17 maj 1995 om hur Fördraget om Europeiska unionen fungerar inför regeringskonferensen 1996 «Genomförande och utveckling av unionen» ((EGT C 151, 19.6.1995, s. 56.)), den 13 mars 1996 om regeringskonferensen, utvärderingen av reflektionsgruppens arbete och preciseringen av Europaparlamentets politiska prioriteringar inför regeringskonferensen ((EGT C 96, 1.4.1996, s. 77.)), den 10 december 1996 om de europeiska politiska partiernas konstitutionella ställning ((EGT C 20, 20.1.1997, s. 29.)), den 19 november 1997 om Amsterdamfördraget (KONF 4007/97 - C4-0538/97) ((EGT C 371, 8.12.1997, s. 99.)), den 16 juli 1998 om det nya medbeslutandeförfarandet efter Amsterdamfördraget ((EGT C 292, 21.9.1998, s. 105.)) samt av den 16 september 1998 om översynen av villkoren för utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter - «Kommittéförfarandet» (Rådets beslut av den 13 juli 1987) ((EGT C 313, 12.10.1998, s. 101.)),

- med beaktande av betänkandet från utskottet för institutionella frågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt och utskottet för arbetsordningen, valprövning och ledamöters immunitet (A4-0488/98), och av följande skäl:

A. De ändringar som Maastrichtfördraget införde i fråga om valet av kommissionens ordförande och ledamöter samt om en anpassning av kommissionens mandatperiod till parlamentets har legat till grund för de ändringar som införts via Amsterdamfördraget.

B. Enligt de nya bestämmelserna skall «medlemsstaternas regeringar (...) i samförstånd nominera den person som de vill utse till kommissionens ordförande» och nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet. Kommissionens ledamöter skall däremot utses av regeringarna i samråd med den nominerade ordföranden.

C. «Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de övriga personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen», och som tillsammans med ordföranden samfällt skall «godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet».

D. Genom EG-fördraget, och senare även genom bestämmelserna i Maastrichtfördraget och Amsterdamfördraget som ger parlamentet befogenhet att genom samtycke (obligatoriskt och bindande) godkänna utnämningen, införs viktiga faktorer för demokratiseringen av gemenskapens institutioner. I detta fördrag ställs det också krav på att parlamentet med nödvändig beslutsamhet skall utöva sina nya befogenheter för att ge ett förtroendeuppdrag som så snabbt som möjligt måste fyllas med politiskt och programmässigt innehåll.

E. Betonas bör att fördragets nya bestämmelser för nomineringen av kommissionens ordförande strikt måste följas.

F. Kommissionens ordförande är numera delaktig i nomineringen av de enskilda kommissionsledamöterna. I enlighet med artikel 129 och förklaring nr 32 i Amsterdamfördraget får ordföranden den mycket betydelsefulla institutionella uppgiften att bland annat fastställa ett program för Europaparlamentets mandatperiod.

G. Parlamentet har i punkt 21 i sin ovannämnda resolution av den 17 maj 1995 uttalat sig för att öka ordförandens ledningsbefogenheter och för en intern omorganisation av kommissionen i syfte att anpassa dess struktur och sammansättning till institutionens nya uppgifter och till utvidgningens krav, vilket är nödvändigt för att bevara dess ansvar och effektivitet som kollegium. Detta motsvarar innehållet i Amsterdamfördraget.

H. Genom de utökade befogenheter som i och med Amsterdamfördraget tilldelas Europaparlamentet, även vad gäller lagstiftningsfrågor, ges Europaparlamentet också en ny dimension i beslutsförfarandet, vilket utan tvekan kommer att stärka den politiska dimensionen av parlamentets förbindelser med kommissionen.

I. För att gradvis komma till rätta med den politiska obalans som fortfarande existerar mellan den integration som redan har genomförts och medborgarnas och det politiska etablissemangets deltagande i den europeiska processen krävs det att man i enlighet med Maastricht- och Amsterdamfördragets anda upprättar ett tydligt, starkt och offentligt samband mellan de val som medborgarna gör i samband med tidpunkten för valet till Europaparlamentet och utnämningen av kommissionens ordförande, bl.a. för att undvika att valet till Europaparlamentet endast upplevs som ett nationellt valförfarande.

J. Formerna för detta närmande måste definieras preliminärt, även vad gäller deras politiska och institutionella konsekvenser samt dess konsekvenser för arbetsordningen.

K. Ändringarna i fördraget rörande tillsättandet av kommissionens ordförande kan utlösa genomgripande förändringar av de interinstitutionella förbindelserna.

L. Valet av kommissionens ordförande medför ett beslut som inte enbart rör nominerade personer, utan även struktur och interinstitutionella kompromisser samt kommissionens övergripande lagstiftningsprogram. Parlamentets samfällda godkännande måste uttrycka förtroende för kommissionen som helhet på grundval av en positiv bedömning av den metod och det innehåll som kommer att antas samt av kvaliteten på förbindelserna med parlamentet.

M. Kommissionen skulle riskera att bli ett svagt organ med alltför många nationella intressen på spel som är oförmöget att ta initiativ och övervaka tillämpningen av gemenskapsrätten. Endast en ordförande med erforderlig auktoritet kan säkerställa att en av unionens viktigaste institutioner fortfar att spela den roll som politisk pådrivare som fördraget ålägger den.

N. Inför 1996 års regeringskonferens uttalade sig parlamentet för en ändring av fördraget i syfte att garantera parlamentet såväl som rådet möjligheten att kräva en kommissionsledamots avgång i enlighet med artiklarna 157 och 160 i EG-fördraget.

O. Även om artikel 213 i Amsterdamfördraget (f.d. artikel 157 i EG-fördraget) om villkoren och garantierna för kollegiets oavhängighet inte har ändrats måste den tillämpas strikt för att konkretisera och effektivisera skyddet av en gemenskapsinstitutionernas grundvalar.

P. Parlamentets arbetsordning måste ändras med utgångspunkt i de nya bestämmelserna i fördraget.

Utskottet:I. Utnämningssätt och omröstning om godkännande av kommissionens ordförande

1. anser att den person som medlemsstaternas regeringar vilka företräder olika politiska inriktningar och sammansättningar och som fått sin demokratiska legitimitet vid andra tillfällen än vid valet till Europaparlamentet, i samförstånd nominerar till ämbetet som kommissionens ordförande måste besitta sådana personliga och politiska egenskaper att han eller hon vinner det nyvalda parlamentets förtroende,

2. anser att det vore ett viktigt framsteg i den politiska integrationen om de politiska rörelserna i framtiden skulle ange namnet eller namnen på de personer som de avser att nominera till ordförandeämbetet under kampanjen inför valet till Europaparlamentet, för att på detta sätt se till att kandidaterna står i fokus under kampanjen, vilket bör bidra till att göra valet till Europaparlamentet tydligare,

3. anser att det vore klokt om medlemsstaternas regeringar tog hänsyn till resultaten av valet till Europaparlamentet och till vilken kandidat de europeiska politiska partierna föredrar när de i samförstånd nominerar kandidaten till ämbetet som Europeiska kommissionens ordförande,

4. anser därför att, om datum för Europeiska rådet i Köln fastställs till den 3-4- juni 1999, kan nomineringen av kommissionens ordförande inte göras vid detta tillfälle, eftersom valen till Europaparlamentet då ännu inte hållits,

5. anser att parlamentet efter förhandlingar mellan Europaparlamentet och den nominerade ordföranden, så snart som möjligt bör rösta om godkännandet av den ordförande som medlemsstaternas regeringar i samförstånd nominerat; omröstningen bör ske på grundval av ordförandens åtaganden rörande de «politiska riktlinjer» som kommer att känneteckna dennes mandat, kvaliteten på de interinstitutionella förbindelserna, villkoren för ordförandens medverkan i samarbete med regeringarna, till utnämningen av de personer som skall nomineras till ledamöter av kommissionen samt, i synnerhet, tidsplanen och metoden för att genomföra den institutionella reform som måste föregå utvidgningen av unionen,

I. Kommissionens sammansättning och interna omorganisation

Utskottet betonar att:1. ett stort antal av kommissionens ledamöter bör väljas bland befintliga parlamentsledamöter och att samtliga utnämnda personer bör ha en betydande politisk, institutionell och parlamentarisk erfarenhet av Europafrågor, varvid de i samtliga fall måste respektera jämvikten mellan män och kvinnor och mellan olika politiska inriktningar, på grundval av det antagna programmet,

2. kommissionens interna organisation och fördelningen av uppgifter bör säkerställa att kommissionen blir samspelt och samstämmig, och att dess arbete blir samordnat och effektivt så att man undviker dubbelarbete och överlappning av det slag som skedde vid omröstningen om godkännande av kommissionen i januari 1995,

3. för att slå fast sitt förfarande för att granska villkoren för en omröstning för samfällt godkännande bör parlamentet åter anordna utfrågningar av enskilda kommissionsledamöter och samtidigt ta hänsyn till de begränsningar och den brist på överensstämmelse som noterades under det förfarande som genomfördes 1995,

4. om kommissionens ordförande omfördelar kommissionsledamöternas ansvarsområden bör Europaparlamentet få information om detta.

III. Kommissionens oberoende

Utskottet framhåller att:1. behovet av att slå vakt om kommissionens oberoende i sin roll som försvarare av gemenskapsintresset, beskyddare av fördragen och ensam innehavare av initiativrätten innebär att konceptet om oberoende måste stärkas och att parlamentet måste få tillgång till effektiva kontrollinstrument, inbegripet möjligheten att rådet tillmötesgår en eventuell begäran från Europaparlamentet om avsättning av en enskild kommissionsledamot i enlighet med artiklarna 213 och 216 i EG-fördraget (f.d. artiklarna 157 och 160),

2. Europaparlamentet bör övervaka att förfarandet för att stärka kommissionens ordförandes roll genomförs effektivt och att det i rimlig tid utarbetas en modell för en bättre intern organisation som säkerställer garantin om kommissionens fulla oberoende,

3. det vore lämpligt att det vid sidan av de åtgärder som redan föreskrivs i artikel 213 i EG-fördraget vidtogs åtgärder som stärker garantierna för förebyggande av sådana intressekonflikter som har sin upprinnelse i att gemenskapsbefogenheterna har ökat i förhållande till den personliga koppling som kommissionsledamöterna kan tänkas ha till olika intressen; följande åtgärder är särskilt viktiga:

- obligatoriskt offentliggörande av tillgångar och externa inkomster,

- förbud mot att delta i diskussioner som rör intressen som är oförenliga med deras mandat

- användande av «blind trust»-institutet, varvid en förtroendeman («trustee») får i uppdrag att förvalta förmögenheter och finansiella tillgångar som kan ge upphov till konflikter,

4. det är nödvändigt att utvidga garantin om oberoende även till kommissionsledamöternas kabinett och sammansättningen av dessa, i enlighet med tanken om att bevara den europeiska offentliga förvaltningen, eftersom en åternationalisering av gemenskapsförvaltningen allvarligt skulle skada inte bara institutionens möjligheter att verka och fungera effektivt, utan även möjligheten att uppnå unionens mål.

5. kommissionsledamöterna måste kunna ställas till svars politiskt för allvarliga fel som begåtts av deras underordnade.

IV. Program och tidsplan

Utskottet:1. hoppas att de ändrade förfarandena för nominering, utnämning och godkännande av kommissionens ordförande och ledamöter ger upphov till en process som inleds i och med valet till Europaparlamentet nästa vår och som avslutas före utgången av december 1999 för att den nya kommissionen, efter att omröstningen om ett samfällt godkännande har ägt rum, skall kunna tillträda från och med januari år 2000,

2. anser att medlemsstaternas regeringar bör se till att den person som föreslås till ämbetet som kommissionens ordförande kan få stöd av en bred majoritet vid omröstningen i Europaparlamentet, och att han eller hon har erforderlig auktoritet för att utöva den politiska ledning som enligt Amsterdamfördraget åligger kommissionens ordförande,

3. begär att den person som man avser att nominera till ämbetet som kommissionens ordförande gör en avsiktsförklaring, om möjligt följd av en debatt under sammanträdesperioden i juli 1999,

4. kommissionens ordförande skall, då han i enlighet med artikel 214.2 tar sitt ansvar beträffande nomineringen av de övriga kommissionsledamöterna, ta full hänsyn till sin demokratiska legitimitet,

5. anser att det är nödvändigt att de personer som regeringarna avser att utnämna till kommissionsledamöter i samförstånd med kommissionens ordförande nomineras före den 1 november 1999 för att ge parlamentets utskott möjlighet att i god tid anordna utfrågningarna så att parlamentet kan genomföra sin slutliga omröstning om ett samfällt godkännande under sammanträdesperioden i december 1999,

6. påminner om betydelsen av de parlamentariska utskottens utfrågningar av de nominerade kommissionensledamöterna och betonar vikten av att se till att stor offentlighet ges åt utfrågningarna, vilka ger omröstningen om godkännande all dess tyngd och stärker kommissionens demokratiska legitimitet,

7. rekommenderar att arbeten inleds för att förbereda de ändringar i lagstiftningen som är bäst lämpade att garantera genomförandet av den institutionella modellen och en effektiv utformning av de interinstitutionella förbindelserna i enlighet med denna resolution,

8. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar.