51998IP0073

A4-0073/98

Resolution med Europaparlamentets rekommendationer till kommissionen om förhandlingarna inom ramen för OECD om ett multilateralt avtal om investeringar (MAI)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution:

- med beaktande av sin resolution av den 14 december 1995 om kommissionens meddelande om världsomspännande direktinvesteringar på lika villkor ((EGT C 17, 22.1.1996, s. 175. )),

- med beaktande av sin resolution av den 15 januari 1998 om omlokaliseringar och utländska direktinvesteringar i tredje land ((Protokollet av detta datum, del II.8.)),

- med beaktande av förslaget till avtal om ett multilateralt avtal om investeringar, i den lydelse det hade i versionen av den 6 oktober 1997,

- med beaktande av artikel 90.5 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för externa ekonomiska förbindelser samt yttrandena från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik, utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media, utskottet för utveckling och samarbete och fiskeriutskottet (A4-0073/98) och av följande skäl:

A. Den mycket kraftiga ökningen av utländska direktinvesteringar till följd av att ekonomierna globaliserats ställer krav på multilaterala bestämmelser på detta område.

B. Det finns visserligen över 1 800 bilaterala avtal om utländska direktinvesteringar som på olika sätt försöker skapa ramvillkor för utländska direktinvesteringar. Sådana rambestämmelser erbjuder emellertid ingen fullständig garanti för bättre överskådlighet och större säkerhet, men skapar i alla fall generellt större säkerhet för investerare och gör det möjligt att ställa övergripande krav på de världsomspännande ekonomiska transaktionerna.

C. Det finns en risk att frånvaron av ett sådant multilateralt regelverk medför att de utländska direktinvesteringarna förblir underställda omfattande inskränkningar, men också att det uppstår okontrollerade omlokaliseringar av företag.

D. Det är oroande att det i förslaget till multilateralt avtal om investeringar (MAI) finns en obalans mellan investerarnas rättigheter och deras skyldigheter, genom att ge investerarna fullständigt skydd om fullständiga rättigheter och, samtidigt som de avtalsslutande parterna påtar sig långtgående skyldigheter som kan medföra att befolkningen i dessa stater lämnas utan skydd.

E. MAI skall inte enbart medföra fördelar för näringslivet och ursprungsländerna, utan skall även bidra till en ansvarsfull utveckling i det land i vilket etableringen sker genom att stimulera den tekniska utvecklingen, en hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättning, sunda sociala förhållanden och bevarande av miljön.

F. Syftet med ett multilateralt avtal om investeringar borde vara att undvika konkurrens som är skadlig för berörda befolkningar mellan investerare, i syfte att stödja en globalt sett ekologiskt, socialt och regionalt lämplig och hållbar utveckling av ekonomin.

G. Det är beklagligt att förhandlingarna hittills förts i hemlighet, och att även nationella parlament hållits utanför, trots att såväl genomsiktlighet som parlamentarisk kontroll i globala ekonomiska kärnfrågor är av avgörande betydelse för legitimiteten hos internationella avtal av detta slag.

H. EU har ännu inte har redovisat några undersökningar («impact studies») av vilka effekter det multilaterala avtalet om investeringar har på trafik, handel, arbetsmarknad eller immaterialrätt, och frågan om dess förenlighet med den befintliga miljö-, social- och kulturlagstiftningen, den immaterialrättsliga lagstiftningen, förbindelserna med AVS-länderna och EU:s utvecklingspolitik, samt hur de multilaterala avtalen om investeringar förhåller sig till internationella miljöavtal (MEA), de internationella konventionerna om immaterialrätt och regionala avtal (REIO) är fortfarande outforskad.

I. Parlamentet formulerar följande rekommendationer till kommissionen:

1. Parlamentet betonar att det krävs en bredare allmän debatt och regelbunden parlamentarisk bevakning av de förhandlingar som för närvarande pågår inom ramen för OECD, med tanke på att de beslut som skall fattas faller inom delstatsparlamentens, de nationella parlamentens, Europaparlamentets och rådets behörighet,

2. uppmanar kommissionen att inom en rimlig tidsperiod genomföra en oberoende och grundlig utvärdering av effekterna på det sociala området och miljö- och utvecklingsområdet; av utvärderingen skall framgå i vilken utsträckning förslaget till multilateralt avtal om investeringar står i strid med

a) relevanta internationella avtal, som Riodeklarationen, Agenda 21, FN:s uppförandekodex för konsumentskydd (1985), UNCTAD:s «Set of Multilaterally Agreed Principles for the Control of Restrictive Business Practices (1981), Habitats «Global Plan of Action» och av OECD redan ingångna internationella avtal,

b) av OECD redan beslutade riktlinjer, som beslutet att integrera den ekonomiska och sociala politiken och miljöpolitiken (maj 1997), avtalen om multinationella företags ansvar som detta formulerats i OECD:s uppförandekod från 1992 och OECD:s riktlinjer om utvecklingssamarbete som de formulerats i «Shaping the 21st Century: The contribution of Development Cooperation» (1997),

c) regional och nationell lagstiftning samt lagstiftning på EU-nivå som syftar till att främja hållbar utveckling,

3. konstaterar att det eftersträvade avtalet kommer att stå öppet även för länder som inte är medlemmar i OECD, och därmed i synnerhet utvecklingsländer; anser emellertid att det faktum att dessa stater inte själva kommer att kunna utöva något inflytande över avtalets innehåll är en stor brist i MAI och uppmanar de stater som beslutar om MAI att inte utöva något tryck på utvecklingsländerna för att förmå dessa att skriva under avtalet,

4. konstaterar att det är nödvändigt att en utvidgning av avtalet till ett territorium vars internationella förbindelser är en av avtalsparternas ansvar måste anmälas till depositariestaten och övriga avtalsparter, efter vilket vilken stat som helst som redan är medlem kan besluta att inte tillämpa vad som föreskrivs i avtalet på territoriet i frågan,

5. anhåller om att frågan om skydd av investeringarna behandlas i ett multilateralt forum, där alla utvecklingsländer deltar; denna fråga bör därför läggas fram både för UNCTAD och Världshandelsorganisationen; Världshandelsorganisationen bör i sin behandling av frågan beakta resultaten av FN:s konferenser, särskilt vad gäller miljön och den sociala dimensionen,

6. understryker att det är av avgörande betydelse att principen om partnerskap, som både OECD och G8 nu menar bör känneteckna relationerna mellan industriländerna och utvecklingsländerna, respekteras på detta område, vilket betyder att hänsyn skall tas såväl till utvecklingsländernas intressen och deras nationella politik som till investerarnas intressen,

7. välkomnar att förutom EU:s medlemsstater även kommissionen deltar aktivt i förhandlingarna, trots att EU inte är medlem i OECD,

8. kräver att frågor om utländska direktinvesteringar under överskådlig framtid överförs till EU:s ansvarsområde som en del av den gemensamma handelspolitiken, under förutsättning att Europaparlamentet ges motsvarande rätt till medbeslutande och kontroll,

9. anser att icke-diskriminering, den fria etableringsrätten och insyn samt skydd mot godtycklig expropriation utgör väsentliga grundprinciper för ett multilateralt avtal om investeringar,

10. anser att principen om mest gynnad nation, insyn och likabehandling av inhemska och utländska företag är de huvudsakliga grundvillkoren för MAI; påpekar emellertid att utländska investerare inte får ges en mer gynnsam behandling än inhemska,

11. anser det vara nödvändigt att inrätta en undantagsbestämmelse för obalanser i betalningsbalansen, som bör kompletteras med en bestämmelse som tar sikte på otillbörlig hänvisning till betalningsbalansproblem,

12. är oroat över att kraven på resultat («performance requirements») skulle kunna begränsa staternas rätt att i framtiden genomföra och efter behov utveckla den befintliga industripolitiken, i synnerhet på områdena för social-, miljö- och kultur-samt immaterialrättslagstiftning och fruktar att EU:s medlemsstater under de kommande åren kommer att hamna under tryck på dessa områden,

13. uppmanar därför kommissionen att när den formulerar förbud mot vissa krav på resultat säkerställa att dessa inte hindrar miljö-, social-, struktur- och kulturpolitiken i EU eller dess medlemsstater,

14. fordrar dessutom att det inte bara i ingressen till det multilaterala avtalet om investeringar görs en hänvisning till respekten för internationella människorättsöverenskommelser samt normer om miljö och på det sociala området; fordrar att MAI skall innehålla entydiga bestämmelser som förhindrar att det sker en sänkning av befintliga miljönormer och standarder på det sociala området till följd av MAI och möjliggör att det införs nya normer,

15. välkomnar införlivandet av OECD-riktlinjer för multinationella företag som bilaga till det multilaterala avtalet om investeringar; förespråkar emellertid att dessa skall göras till en obligatorisk del av MAI och kräver i detta sammanhang åtminstone av medlemsstaternas regeringar att dessa stimulerar de utländska företagen att själva inrätta uppförandekodexar med föreskrifter på området för miljöskydd, mänskliga rättigheter och social trygghet,

16. välkomnar den omfattande definition som gjorts av begreppet «investerare», som inkluderar såväl privata som offentliga investerare; kräver emellertid en mer exakt definition av investeringar på området för patent på gener från växter, djur och människor; kräver dessutom att det inte införs några immaterialrättsliga bestämmelser eller bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter i MAI, mot bakgrund av att det redan finns motsvarande internationella avtal,

17. anser det vara motiverat med en viss skepsis eftersom den omfattande definition av begreppet «investerare» som gjorts kan leda till problem i framtiden; uppmanar därför kommissionen att noggrant övervaka processen för «definiering i efterhand» och att hålla Europaparlamentet informerat om eventuella förändringar,

18. kan inte gå med på att stödja något avtal som skulle innebära att EU:s lagstiftning undanträngs eller som skulle hindra vidare harmonisering av EU:s lagstiftning; insisterar därför på att det skall införas ett särskilt avsnitt i en REIO-klausul om organisationer för ekonomiska integrationsområden (REIO) som möjliggör nya harmoniserade åtgärder, till exempel för miljölagstiftning som antas inom ramen för en sådan organisation och som ersätter åtgärder som tidigare tillämpats av dessa stater; anser att länder som tillhör EUREIO inte skall vara tvungna att låta den förmånsbehandling som är förbehållen medlemsstaterna även omfatta länder som inte tillhör organisationen,

19. begär att alla förslag skall vara förenliga med internationella avtal som EG redan ratificerat,

20. är medvetet om att avtalsparterna i första hand måste kräva ett begränsat antal undantag från grundbestämmelserna i MAI, kräver emellertid samtidigt att det klargörs huruvida «standstill»- och «roll-back»-skyldigheterna står i vägen för en ytterligare harmonisering av lagstiftningen inom EU:s medlemsstater,

21. fordrar att det fastställs objektiva kriterier som kan kontrolleras inom ramen för tvistlösningsförfaranden och som kan tas i anspråk av nationella säkerhetsintressen; uttalar sig i detta sammanhang också för att det inrättas en klausul mot missbruk,

22. beklagar att MAI om investeringar i liten utsträckning behandlar frågor om beskattning av internationellt verksamma företag, men välkomnar samtidigt att det skall beslutas om bestämmelser för investeringssubventioner som skall förhindra att det uppstår en internationell tävling i att erbjuda subventioner som snedvrider konkurrensen; uppmanar de förhandlande parterna att ta med områdena beskattning och internationell konkurrenspolitik i den inbyggda dagordningen («Built-in-Agenda»),

23. anser att de planerade bestämmelserna till skydd för investeringar, i synnerhet de som avser expropriation, skadestånd och överföring av kapital och vinster är alltför långtgående, anser att regeringarna måste se till att de inte kommer att kunna åläggas att betala skadestånd för att ha infört bestämmelser för miljö, arbete, hälsa och säkerhet,

24. kräver dessutom att det planeras bestämmelser om bojkottåtgärder mot sekundära investeringar som förbjuder de avtalsslutande parterna att införa skyldigheter eller förbud riktade mot investerare respektive investeringar som genomförts av en annan avtalspart till följd av investeringar som genomförts i ett tredje land, vilket är effekten av Helms-Burton-lagen och d'Amato-lagen,

25. påpekar den nyhet som det föreslagna tvistlösningsförfarandet utgör i och med att det även tillåter privata företag att vidta åtgärder riktade mot en avtalsparts regering; anser att denna vidareutveckling av rättsskyddet är tvivelaktig och uppmanar till eftertanke om de befintliga nationella och internationella tvistlösningsförfarandena inte är tillräckliga; fordrar under alla omständigheter ett anpassat rättsskyddssystem som gör det möjligt för investerare att genomdriva de rättigheter de åtnjuter med stöd av avtalet och avtalsstaten att säkerställa att de tvingande bestämmelserna i fråga om social säkerhet och miljö iakttas,

om kultursektorn

26. påpekar dessutom att det kulturella självbestämmandet och självstyret i signatärmakterna inte får komma att ifrågasättas och att de kulturpolitiska målen och de olika EU-initiativen till stöd för en europeisk kulturpolitik inte får äventyras till följd av MAI, kräver därför en undantagsklausul avseende tillämpningen av MAI på kultursektorn inom Europeiska unionen och i synnerhet för den audiovisuella sektorn, klausulen skulle kunna se ut som följer:

"Ingenting i detta avtal skall tolkas som ett hinder för en avtalsslutande part att vidta åtgärder för att reglera investeringar från utländska företag och villkoren för dessa företags verksamhet inom ramen för en politik som utformats för att bevara och främja kulturell och språklig mångfald."

27. hävdar att en tillämpning av MAI inom kultursektorn skulle förhindra genomförandet av Europeiska unionens lagstiftning enligt artikel 128 i fördraget, eftersom principerna i investeringsavtalet om «nationell behandling» och «mest gynnad nation», om de tillämpas på kultursektorn, direkt skulle underminera verksamheten inom EU:s olika initiativ inom kultursektorn och den audiovisuella sektorn,

28. anser att MAI åtminstone bör innehålla ett undantag för den audiovisuella sektorn; detta bör genomföras i form av en reservation vad gäller nationell behandling, mest gynnad nation och prestationsrelaterade skyldigheter vad beträffar aktuell och framtida politik, oavsett vilken teknik som används,

29. slår fast att de redan existerande multilaterala avtal som reglerar immaterialrätten är rättsligt bindande internationella avtal; dessa gör ytterligare multilaterala avtal, under MAI, inom dessa områden överflödiga; avtalen inbegriper EU:s egna avtal, World Intellectual Property Organizations (WIPO) avtal och World Trade Organization's Treaty on Intellectual Property-avtalet(TRIPS),

30. kräver därför att immateriella rättigheter skall undantas från tillämpningsområdet för MAI, så att de traditioner om upphovsrätt och etiska rättigheter som finns i många europeiska länder kan bevaras; konstaterar att det skulle strida mot de multilaterala avtal som redan finns på detta område att inbegripa strikt ekonomiska definitioner av immateriell egendom som inte tar hänsyn till sambandet med upphovsrätt och etiska rättigheter,

31. beklagar de påtryckningar om att inte tillämpa EU:s audiovisuella regelverk som vissa OECD-medlemsstater utsätter kandidatländerna för; anser att sådana påtryckningar är fullständigt oetiska och verkar emot EU:s utvidgningsprocess,

32. understryker att ingenting får äventyra Europeiska unionens eller dess medlemsstaters frihet att ta initiativ för att främja och stödja kulturell och språklig mångfald, nu eller i framtiden,

33. hävdar att en villkorslös avreglering av kulturindustrin kommer att motverka kulturpolitikens egentliga mål; om grundprinciperna för MAI, det vill säga principerna om likabehandling av utländska och inhemska företag och om mest gynnad nation, tillämpas på kultursektorn kommer detta att direkt underminera verksamheten inom EU:s olika initiativ för kultursektorn och den audiovisuella sektorn; dessa initiativ är nödvändiga för att EU skall kunna fortsätta att uppfylla sina rättsliga skyldigheter enligt artikel 128 i fördraget; hävdar att ett införlivande av kultursektorn i MAI skulle därför förhindra ett korrekt genomförande av Europeiska unionens lagstiftning; de stödsystem som finns inom EU och i enskilda medlemsstater är särskilt utformade för att stödja europeisk kulturell pluralism och mångfald; detta är definitivt oförenligt med ett automatiskt öppnande av dessa system för tredje land,

om fiskerisektorn

34. uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att inte underteckna och ratificera det multilaterala avtalet om investeringar förrän följande punkter säkerställts:

- fiskeorganisationer i hela EU skall ha rådfrågats och ha haft rikliga möjligheter till att diskutera följderna av MAI för deras industri,

- Europeiska unionens möjlighet att upprätthålla och genomföra politiska riktlinjer för att bevara fiskbestånden och förvalta gemenskapens fiskeripolitik får inte äventyras,

- kommissionen och medlemsstaterna skall även fortsättningsvis kunna föra sin regionala och strukturella politik på det sätt som de själva väljer för att gynna de områden som till en betydande del är beroende av fiske för att tjäna sitt uppehälle,

- Europeiska unionen ska kunna förvalta sin inre marknad för fiskeprodukter på ett hållbart sätt och i enlighet med sina egna politiska riktlinjer,

- gemenskapen skall bevara sin möjlighet att förhandla om fiskeavtal med tredje land, något som är förenligt med bevarande av fiskbestånden och överensstämmande med gemenskapens utvecklingspolitik,

- Europaparlamentet har hörts utförligt i enlighet med samtyckesförfarandet,

om de rättsliga aspekterna

35. föreslår att strukturer för demokratisk ratificering av varje avtal som ingås inom ramen för WTO eller OECD inrättas och att förhållandet mellan internationella organisationer, EU och medlemsstaterna granskas,

36. uppdrar åt sin rättstjänst att i nära samarbete med behöriga kommissionsenheter bevaka utvecklingen av utkastet till MAI och den relevanta gemenskapsrätten för att bedöma om befintliga rättsakter som antagits i enlighet med artikel 189b skulle påverkas av MAI; uppdrar också åt sin rättstjänst att regelbundet rapportera om resultaten av den genomförda bedömningen,

37. uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att, i enlighet med förfarandet i artikel 228.6 i EG-fördraget, överlämna det slutliga utkastet till MAI till domstolen för fullständig granskning,

II. Uppmanar OECD att på ett individuellt och detaljerat sätt reagera på de ovan angivna kommentarerna om förslaget till multilateralt avtal om investeringar,

III. Ett förfarande med en öppen dialog och samråd i dessa frågor bör utgöra en integrerande del av utarbetandet av MAI och man bör uttryckligen förbinda sig att öka insynen i förhandlingarna; Europaparlamentets yttrande bör genomsyra kommissionens ståndpunkt i förhandlingarna, på Europeiska unionens vägnar och MAI avser att på nytt rådfråga sina behöriga utskott då den slutliga avtalstexten har tillställts Europaparlamentet för dess samtycke,

IV. uppmanar medlemsstaternas parlament och regeringar att inte acceptera det multilaterala avtalet om investeringar i nuvarande form,

V. uppmanar rådet, i enlighet med artikel 228.3 andra stycket i EG-fördraget, att genom samtyckesförfarandet höra Europaparlamentet vid det eventuella ingåendet av det multilaterala avtalet om investeringar för Europeiska unionens räkning,

VI. Parlamentet ger i uppdrag åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och OECD:s generalsekretariat.