51998IP0061

A4-0061/98

Resolution om kommissionens meddelande om praktiska aspekter av införandet av euron (KOM(97)0491 - C4-0524/97) och kommissionens arbetsdokument om förberedelser för de offentliga förvaltningarnas övergång till euron (SEK(97)2384 - C4-0025/98)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(97)0491 - C4-0524/97),

- med beaktande av kommissionens arbetsdokument (SEK(97)2384 - C4-0025/98,

- med beaktande av sitt yttrande av den 28 november 1996 om förslaget till rådets förordning om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron ((EGT C 380, 16.12.1996, s. 47.)),

- med beaktande av sitt yttrande av den 28 november 1996 om förslaget till rådets förordning införandet av euron ((EGT C 380, 16.12.1996, s. 50.)),

- med beaktande av rådets resolution av den 7 juli 1997 om den rättsliga ramen för införandet av euron ((EGT C 236, 2.8.1997, s. 7.))

- med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Madrid i december 1995 om den politiska överenskommelsen om tidsplanen för övergången till euron,

- med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 13 oktober och 17 november 1997,

- med beaktande av Europeiska monetära institutets beslut om utformningen av de framtida eurosedlarna,

- med beaktande av förslaget till rådets förordning om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro (KOM(97)0247 - C4-0340/97 - 97/0154(SYN)) och de beslut som redan fattats av vissa medlemsstater om de nationella sidorna av euromynten,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik (A4-0061/98), och med beaktande av följande:

A. Det är mycket viktigt att förbereda de berörda medlemsstaternas medborgare på införandet av euron för att garantera att den europeiska monetära unionen blir framgångsrik samt i vissa avseenden för att valutastabilitet skall råda.

B. Från och med nu bör informationskampanjer, utbildning och information om införandet av euron inledas i de medlemsstater där detta ännu inte genomförts och intensifieras i de andra medlemsstaterna. Dessa åtgärder bör utföras av medlemsstaternas offentliga myndigheter och av handels- och distributionssektorerna å ena sidan samt av bank- och finanssektorn å andra sidan och i direkt samarbete med de nationella konsumentorganisationerna.

C. Eftersom euron kan börja att användas av medborgarna från och med den 1 januari 1999 vid betalningar, utom då det gäller betalningar i kontanter, kommer medborgarna att kunna vänja sig vid priser och värden i euro innan sedlar och mynt införs.

D. Man bör komma ihåg att sedan EMU trätt i kraft kommer sedlarna i de deltagande staterna att vara desamma som idag, men deras reala värde kommer inte längre att uttryckas i mark, franc, gulden, lire, peseta eller schilling, utan motsvarande värde i euro.

E. Datumet för införande av sedlar och mynt har fastställts till den 1 januari 2002, vilket man enades om vid toppmötet i Madrid och vilket Ekofinrådet bekräftade den 17 november 1997. Treårsperioden (från den 1 januari 1999 till den 1 januari 2002) är psykologiskt nödvändig för att införa euron under tillfredsställande omständigheter.

F. Eftersom arbetena med de tekniska specifikationerna av de framtida eurosedlarna och euromynten har gett goda resultat kan tillverkningen av dem börja i maj 1998.

G. Införandet av euron kan under de första åren bli en källa till bedrägeri och missbruk, och särskild uppmärksamhet bör riktas på att bekämpa förfalskning och försök till bedrägeri.

H. Alla ekonomiska, politiska och sociala aktörer bör vara fullt medvetna om de omfattande insatser som de måste göra för att övergången till euron skall ske under goda förutsättningar och utan ekonomisk eller psykologisk oro.

1. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om de «praktiska aspekterna av införandet av euron» med tanke på hur snabbt beslut måste fattas, i synnerhet av de offentliga myndigheterna; uppmanar dock kommissionen att regelbundet informera om utvecklingen av situationen i de olika medlemsstaterna och särskilt i dem som kommer att kunna införa euron den 1 januari 1999,

2. konstaterar att även om de nationella offentliga förvaltningarna i de flesta berörda medlemsstater redan har infört en formell organisation för att förbereda övergången till euron bör arbetena nu övergå i en aktiv fas; detta gäller också införandet av euron i gemenskapens institutioner och de nationella myndigheternas stimulans av den privata sektorn,

3. anser att de berörda medlemsstaterna särskilt bör beakta villkoren för införandet av euron och dess användning för de små och medelstora företagen redan från den 1 januari 1999, så att de inte behöver ta några risker att förlora sin konkurrenskraft i förhållande till andra företag,

4. rekommenderar medlemsstaterna att särskilt rikta uppmärksamheten på införandet av euron bland «svaga» socialgrupper i befolkningen (äldre, låginkomsttagare, funktionshindrade),

5. anser att de berörda medlemsstaterna snarast måste lägga fram sina övergångsplaner och i synnerhet sina förklaringar om redovisning, framläggande av rapporter och skattedeklarationer i euro, så att medborgarna, företagen och de statliga organen får den korrekta och snabba information som de behöver om införandet om euron, samt att medlemsstaterna måste se till att spridningen på dessa områden blir så omfattande som möjligt,

6. anser vidare att de berörda medlemsstaterna bör säkerställa att man snabbt antar de lagar som hänger samman med dessa övergångsplaner liksom tekniska tillämpningsbestämmelser, till exempel om hur statsskulder skall räknas om i euro för att åstadkomma harmonisering; anmodar kommissionen att avge i detta avseende lämpliga rekommendationer,

7. anser att de berörda medlemsstaterna snarast bör informera om utformningen av myntens nationella sida,

8. rekommenderar de blivande medlemsstaterna som skall ingå i eurozonen att i samarbete med gemenskapens institutioner så snart som möjligt från och med andra halvåret av 1998 inleda sina nationella informationskampanjer, eftersom medborgarna kommer att behöva korrekt och snabb information om de praktiska frågorna om införandet av euron,

9. påminner kommissionen och medlemsstaternas offentliga myndigheter om den särskilda roll som Europaparlamentets ledamöter kan spela i informationskampanjerna om euron genom att de företräder allmänheten och har demokratisk europeisk legitimitet; hänvisar till artikel 8 i överenskommelsen om information angående euron genom vilken medlemsstaterna, kommissionen och Europaparlamentet har kommit överens om att partierna tillsammans skall kunna bestämma vilken roll ledamöterna skall spela,

10. stödjer den informationskampanj angående praktiska aspekter i samband med euron som kommissionen har utvecklat inom ramen för Prince-programmet, anser trots detta att programmet borde utnyttja europeisk expertis från reklamsektorn i syfte att bland medborgarna sprida en känsla av delaktighet, förtroende och en positiv inställning till den gemensamma valutan, och uppmanar sålunda kommissionen att rådfråga europeiska experter inom reklambranschen, och att samla alla berörda intressenter till en rundabordskonferens för att med eftertanke diskutera dessa frågor,

11. anser att parallell prisangivelse bör vara frivillig under övergångsperioden för att ge marknaderna stor flexibilitet att finna de bästa lösningarna för att låta konsumenternas krav och försäljarnas behov sammanfalla vid anpassningen till användningen av euron; branschorganisationerna bör dock uppmuntra sina medlemmar att tillämpa parallell prisangivelse eller att tillfälligt göra det,

12. anser dock att de offentliga myndigheterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att parallell prisangivelse skall bli obligatorisk inom detaljhandeln om parallell prisangivelse endast tillämpas frivilligt i ringa utsträckning, anser vidare att en dubbel prismärkning verkligen innebär en konkurrensfördel för detaljhandeln, men att det just är små och medelstora företag inom detaljhandeln som man bör främja i deras strävan att genomföra en dubbel prismärkning,

13. anser att perioden då nationella mynt och sedlar används parallellt med mynt och sedlar i euro skall förkortas så mycket som möjligt för att undvika olägenheter för konsumenterna och begränsa merkostnaderna för handeln,

14. anser att de praktiska aspekterna vid övergången till euron hänger ihop med relationerna mellan arbetstagare och arbetsgivare och att det bästa vore om arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna sinsemellan skulle kunna sköta detta,

15. anser att obligatoriska omräkningar mellan respektive nationell valuta och euro - både vad gäller pengar på konton och kontanter - måste vara avgiftsfria, och att det skall råda fullständig insyn i fastställandet av avgifter,

16. anser att de kommersiella avgifter som kommer att tas ut för omräkning från enheter av de deltagande staternas nationella valutorna till euro (UMN, enheter av euro utan decimaler) kommer att reduceras genom att det inte föreligger någon risk i samband med växlingen och att det åligger bankerna och finansinstituten att, stimulerade av konkurrensen, finna de affärsmässiga former som kommer att innebära minsta möjliga kostnader för konsumenterna,

17. betonar den oerhörda vikten av att datasektorn inbegrips i införandet av euron och hoppas alltså att denna industri skall underlätta och noggrant följa övergången till euron, genom att utveckla produkter som har förbindelse med användningen av euron, och att man skall lyckas föregripa så många av de anpassningar av tekniken som är nödvändiga som möjligt; rekommenderar vidare att det är lämpligt att dessa förändringar samordnas med dem som nödvändiggörs av övergången till ett nytt årtusende,

18. rekommenderar att registreringen av eurosymbolen vid berörda organ skall påskyndas och rekommenderar med eftertryck att tillverkare och leverantörer av datamateriel så snabbt som möjligt inför eurosymbolen på de nya tangentborden för datorer samt i skrivare för att vänja allmänheten vid euron,

19. anser att medlemsstaterna skall ge medborgarna förtroende för den nya valutan genom att garantera att alla kriminella handlingar i samband med införandet av euron skall bekämpas,

20. framhåller att det redan från och med nu är nödvändigt att alla medlemsstater planerar en rad intensiva utbildnings- och yrkesutbildningsprogram i tillräcklig omfattning om införandet av euron, anpassade efter de faktiska behoven i olika kretsar och samhällsgrupper, och att särskild vikt fästs vid de skillnader som grundar sig på att de har olika uppgifter att fylla,

21. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till kommissionen och rådet.