51998IE1163

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Den socioekonomiska situationen i Chile och landets relationer med Mercosur och EU"

(98/C 407/44)

Den 29 januari 1998 beslöt Ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande om "Den socioekonomiska situationen i Chile och landets relationer med Mercosur och EU".

Sektionen för externa relationer, handels- och utvecklingspolitik, som ansvarade för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 23 juli 1998. Föredragande var Giacomo Regaldo.

Vid sin 357:e plenarsessionen den 9-10 september 1998 (sammanträdet den 9 september 1998) antog Ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1. Motivering

1.1. Ekonomiska och sociala kommittén har noterat att Europeiska kommissionen i juli 1998 lade fram riktlinjer för ett förhandlingsmandat med Chile och Sydamerikanska gemensamma marknaden (Mercosur) om framtida politiska och ekonomiska associationsavtal som kan vara färdiga att skrivas på under 2000-talet.

1.2. Kommittén vill påminna om att i och med inledningen av dessa förhandlingar går relationerna mellan EU och Mercosur respektive mellan EU och Chile in i en andra etapp, efter undertecknandet av ramavtalet om samarbete, med Mercosur den 15 december 1995 och med Chile den 21 juni 1996, vars målsättning var att förbereda en association mellan parterna. I de nya avtalen kommer det att ingå en intensifiering av den politiska och institutionella dialogen och en progressiv och ömsesidig avreglering av handeln, i enlighet med Världshandelsorganisationens (WTO) regler.

1.3. Kommittén välkomnar de framsteg som gjorts i den ömsesidiga handelsdialogen. Vid trepartsmötet på ministernivå mellan EU-Mercosur-Chile den 12 februari 1998 i Panama mottog parterna positivt det arbete som gjorts för att ta en "ögonblicksbild" av handelsrelationerna. Med dessa resultat som grund återupprepade ministrarna sina löften att upprätta politiska och ekonomiska associationsavtal. Likaså noterade de beslutet att Chile skall delta i Mercosurs institutionella struktur. Vid det därpå följande sammanträdet med de två underkommissionerna för handel EU-Chile och EU-Mercosur den 14 maj 1998 i Bryssel fastställde parterna slutligen "ögonblicksbilden" av handelsrelationerna och gav grönt ljus för att lägga fram förhandlingsmandatet för förhandlingarna om de framtida avtalen.

1.4. För sin del har kommittén följt upp denna process av ömsesidigt närmande och intensifierat sina relationer med Chile och Mercosur. Den 3 oktober 1995 i samband med det nära förestående undertecknandet av ramavtalet om interregionalt samarbete (IFCA) mellan EU och Mercosur antog kommittén ett yttrande om kommissionens meddelande "Europeiska gemenskapen och Mercosur: En fördjupad politik".

1.5. Ett år senare, den 15 till 19 december 1997, gjorde en delegation från ESK ett officiellt besök i Uruguay och Chile. Vid detta tillfälle skrev kommittén under en överenskommelse om institutionellt samarbete med Mercosurs ekonomiska och sociala forum (FCES) för att upprätta ett regelrätt utbyte av information och råd och inleda en dialog om relationerna mellan EU och Mercosur. Dessa interinstitutionella kontakter konsoliderades vid ett andra besök från ESK i Chile och hos Mercosur, från den 4 till den 7 maj 1998, under vilket delegationen deltog i ett möte med FCES och träffade representanter för olika chilenska organisationer. Med beaktande av att Chile deltar i sammanträdena med Mercosurs institutionella struktur kan samarbetet mellan kommittén och FCES i framtiden även utsträckas till att omfatta socioekonomiska representanter för Chile.

2. Målsättning

2.1. I detta utkast till yttrande undersöks trepartsrelationerna mellan EU, Chile och Mercosur. Den nuvarande situationen i Chile får särskild uppmärksamhet, liksom detta lands förbindelser med EU och Mercosur, med beaktande av de kommande förhandlingarna om ett undertecknande av politiska och ekonomiska associationsavtal mellan EU och var och en av parterna.

2.2. För att utvärdera Europeiska kommissionens nya initiativ gentemot Chile och Mercosur och formulera Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över detta kommer denna text att utvärdera fyra olika aspekter:

- Chiles nuvarande situation.

- Närmandeprocessen mellan Chile och Mercosur.

- Relationerna mellan Chile och EU.

- De framtida associationsavtalen mellan EU och Chile respektive EU och Mercosur.

3. Chiles nuvarande situation

3.1. Både på grund av sin politiska historia och på grund av sin ekonomiska modell är Chile ett undantag i Latinamerika. Även om landet för tio år sedan inledde vägen mot demokratisk omvandling kvarstår fortfarande ett antal regler som fastställdes i konstitutionen från 1980 - godkänd under militärregimen - som begränsar det fulla utövandet av demokratin (se bilaga 1). Vad gäller situationen för den demokratiska omvandlingsprocessen har emellertid den nuvarande regeringen under Eduardo Frei föresatt sig att gå vidare mot en perfekt fungerande demokrati.

3.2. Inom det ekonomiska området genomförde Chile under general Augusto Pinochets auktoritära regim (1973-1990) en drastisk process av strukturreformer, vilken omfattade privatisering av offentliga företag, ensidig avreglering av handeln, minskningar av statsförvaltningen och de sociala utgifterna. Det faktum att Chile inledde den ekonomiska anpassningen relativt tidigt och under auktoritärt styre står i kontrast till de andra latinamerikanska ländernas erfarenheter, i vilka den ekonomiska öppenheten följde efter demokratins återinförande. Chile har i dag en gynnsam ekonomisk situation som ger de demokratiska regeringarna större handlingsutrymme för att förändra den sociala dagordningen och bekämpa fattigdomen.

3.3. Nu har Chile en av de bäst skötta och mest avreglerade ekonomierna i Latinamerika och anses både i regionen och utanför den som ett exempel på framgångsrik utveckling. Sedan 14 år tillbaka har den chilenska ekonomin en fortsatt årlig tillväxt, vilken mellan 1990 och 1997 var högre än 7 % årligen i genomsnitt, nästan dubbelt som mycket som regionen i övrigt. Chile har vidare ett av de högsta talen för nationellt sparande och investeringar i Latinamerika (21,4 % respektive 27 % av BNP 1997), ett litet överskott i de offentliga finanserna och låga inflationstal.

3.4. Under de senaste åren har emellertid en del hinder dykt upp som har gett upphov till frågetecken kring den chilenska modellens överlevnad på lång sikt. Chile är ett av de länder som hårdast har drabbats av den finansiella krisen i Asien, eftersom denna region är landets största marknad och 1997 representerade cirka 32,7 % av Chiles totala export. Enligt de första uppskattningarna sjönk Chiles export till Asien under de tre första månaderna 1998 med 25 %, jämfört med samma period förra året. Mellan oktober 1997 och april 1998 förlorade den chilenska peson cirka 9,5 % av sitt värde, vilket är positivt för exporten, men kan ge upphov till ökad inflation (6 % 1997). Likaså har tillväxttakten avstannat; under de två senaste åren mellan 1995 och 1997 minskade ökningen av Chiles BNP från 8,5 % till 7,1 % och i centralbankens prognoser förutses en maximal ökning på 5,5 % för 1998.

3.5. Den avtagande tillväxttakten motsvarar framför allt ett underskott i utlandshandeln. Sedan strukturreformerna inleddes 1975 har den chilenska ekonomin orienterat sig mot exportsektorn, vilken motsvarar nära 30 % av landets BNP (jämfört med 24 % för Mexiko och 15 % för Argentina) och anses vara "motorn" bakom tillväxten. Chile är den största världsexportören av koppar, som utgjorde 42,7 % av dess totala försäljning till utlandet 1997, följt av trävaror, frukt, fiskeriprodukter och industrivaror. Fallet för världskopparpriset och en ökad importefterfrågan gav 1997 upphov till ett underskott i handelsbalansen med 1,3 miljarder dollar vilket enligt preliminära uppskattningar under 1998 kan nå 2,3 miljarder, främst på grund av den minskade exporten till Asien.

3.6. Den negativa handelsbalansen har lett till ett ökande underskott i betalningsbalansen som enligt centralbanken 1997 uppgick till 6 % av BNP. Även om Chile har en omfattande valutareserv (cirka 18 miljarder dollar) och kan finansiera underskottet med den höga nivån för sparande och investeringar från utlandet, måste landet långsiktigt befria sig från det avsevärda beroendet på traditionell export och den därav följande sårbarheten för den internationella ekonomins svängningar. I detta sammanhang har president Frei tillkännagivit att för att inleda en "andra exportetapp" kommer hans regering att stödja en diversifiering av exporten och försäljning av produkter med högt mervärde.

3.7. Härvidlag bör den chilenska regeringens framtida ekonomiska politik ta i beaktande den enormt stora andel av den chilenska ekonomin som de små och medelstora företagen representerar, 98,5 % av den nationella privata sektorn, och som börjar att ha en växande del i exportsektorn. Likaså anställer de små och medelstora företagen nära 79,8 % av landets arbetsstyrka, enligt uppskattningar av de små och medelstora hantverks- och industriföretagens förbund (CONUPIA). Trots denna sektors framstående betydelse har ingen speciell strategi satts i verket för att främja och stödja de små och medelstora företagen, vars verkliga vikt för ekonomin uppenbarligen inte motsvarar deras deltagande i beslutsprocessen.

3.8. Genom att följa en politik av öppen regionalism har Chile spritt sina handelsrelationer till flera länder och ekonomiska block. Inom den amerikanska hemisfären har landet tecknat frihandelsavtal med Kanada, Colombia, Ecuador, Mercosur, Mexiko, Peru och Venezuela. 1997 riktades dess export till fyra huvudmarknader: Asien och Stillahavsområdet var med 32,7 % den största mottagaren, följt av EU med 25,9 %, Latinamerika med 19,3 % och USA med 16,1 %. Dess viktigaste leverantörsländer är Latinamerika (26 %), USA (23 %) och EU (20,8 %). Chile är det enda landet i Latinamerika som har privilegierad tillgång till Asien och Stillahavsområdet. Följande länder - Japan, Sydkorea, Hong Kong, Indonesien och Taiwan - utgör sedan 1993 Chiles viktigaste marknad och Chile deltar i några av deras politiska och handelsmässiga forum, som till exempel APEC (Asian-Pacific Economic Cooperation).

3.9. Vidare är Chile ett av de största mottagarländerna för utländska direktinvesteringar i Latinamerika. Enligt uppgifter från centralbanken mottog landet 1996 investeringsflöden till ett värde av 3 561 miljoner dollar och 1997 till ett värde av 3 467 miljoner dollar. De länder som investerar mest i Chile är USA, EU:s medlemsstater och Kanada (som leder sina investeringar i Latinamerika i huvudsak till Chile). Enligt kommittén för utländska investeringar ökade nettoinflödet av investeringar till Chile med 26,6 % 1997 jämfört med föregående år, tack vare ökningen av utländska direktinvesteringar från Storbritannien, Spanien och Japan.

Den sociala dimensionen

3.10. Chiles makroekonomiska stabilitet kontrasterar mot en markant social orättvisa. Två decennier av strukturella reformer, inklusive en ensidig avreglering av handeln och ett ambitiöst privatiseringsprogram, har inneburit stora kostnader för den sociala välfärden. Även om de demokratiska regeringarna under Patricio Aylwin och Eduardo Frei har lyckats minska fattigdomsnivån från 38,6 % 1990 till 23,3 % 1996 är antalet fattiga fortfarande högre än 1970. Den låga lönenivån som knappt har ökat sedan militärregeringarnas tid när den sänktes drastiskt och koncentrationen av välfärd är de viktigaste orsakerna till detta sociala underskott. Chile, jämte Brasilien och Guatemala, har den mest sneda inkomstfördelningen i Latinamerika. Enligt uppgifter från Världsbanken 1996 samlar de 20 procenten rikaste chilenarna 61 % av inkomsterna i landet medan de 20 fattigaste procenten delar på bara 3,5 %.

3.11. Chile har emellertid sociala indikatorer som överstiger det latinamerikanska genomsnittet. Enligt Förenta nationernas index för mänsklig utveckling för 1997 är Chile på första plats i Latinamerika och på 30:e plats bland 175 länder. Enligt Världsbankens uppgifter är läskunnighetsgraden 95,4 %, antalet som genomgått grundläggande utbildning 96 % och den förväntade medellivslängden 75 år. Jämfört med medeltalet för Mercosur är den sociala situationen i Chile bättre: antalet läskunniga och de som har genomgått grundskola är högre, arbetslöshetssiffrorna lägre (6,1 % 1997) och socialförsäkringstäckningen större (79 %).

3.12. Detta positiva resultat är en effekt av den aktiva socialpolitik som bedrivits under Patrick Aylwins och Eduardo Freis demokratiska regeringar. Sedan 1990 har de sociala utgifterna ökat med 24,2 % och representerade 1996 67 % av statens samtliga utgifter. Den största delen av de sociala utgifterna motsvarar socialförsäkringssystemet (44 %), därefter kommer utbildning (27,4 %) och hälsovård (cirka 10 %). För att fördjupa dessa förändringar presenterade president Eduardo Frei i mars 1998 en "social plan" som skall ge prioritet åt tre områden: investeringar i humankapital, hälsovård och välfärd.

3.13. På sista tiden har en framgång nåtts på arbetsmarknadsområdet som också kan öppna för en trepartsdialog. Den 6 maj 1998 nådde regeringen och fackföreningen Central Unitaria de Trabajadores (CUT) en treårsuppgörelse om höjning av minimilönerna, vilket påverkar 9 % av den ekonomiskt aktiva befolkningen. Från och med den 1 juni 1998 kommer minimilönen att öka från 71 400 pesos per månad till 80 500 pesos (12,75 %), 1999 till 90 500 pesos (12,4 %) och år 2000 når den 100 000 pesos i månaden (10,4 %). ESK hälsar med stor tillfredsställelse detta avtal, vilket i dess ögon inte bara utgör ett första steg mot en större social rättvisa, utan också ett stort framsteg för den sociala dialogen.

De politiska förutsättningarna

3.14. Den sociala dimension och reformeringen av 1980 års författning utgör huvudfrågorna i den politiska debatt som förs i Chile idag inför presidentvalen som skall hållas den 11 december 1999. I det sammanhanget har anledningen till det kristdemokratiska partiets (PDC) röstförluster huvudsakligen ansetts vara missnöjet över åtta år av kristdemokratiskt styre och de bestående sociala klyftorna. President Frei gick i svaromål mot denna missnöje i ett tal den 21 maj och angav härvid tre prioriteringar fram till slutet av hans mandatperiod år 2000: en hållbar tillväxt i ekonomin, en modernisering av institutionerna och en reformering av utbildningssystemet.

3.15. Genomförandet av en mer ambitiös socialpolitik när det gäller att omfördela inkomsterna och modernisera arbetslagstiftningen från 1979 - som avskaffade den tidigare inflytelserika fackföreningsrörelsen - är emellertid beroende av förändringar i det politiska systemet. Regeringen har vid ett flertal tillfällen föreslagit ändringar i författningens "förankringslagar" ("leyes de amarre"), bland annat dem som avser de utnämnda senatorerna - och har lagt fram ett förslag till arbetslag. Dessa initiativ har dock inte godkänts av senaten, där oppositionspartierna tillsammans med en antal utnämnda senatorer och livstidssenatorer är i majoritet. Dessa förslag till reformer och utnämningen av den tidigare arméchefen Augusto Pinochet till senator på livstid den 11 mars 1998 har åter öppnat debatten i det chilenska samhället om den övergång till demokrati som ännu ej är fullständig. I sitt nyligen hållna tal till nationen framhöll president Frei nödvändigheten av att påskynda demokratiseringen av institutionerna och föreslog att de konstitutionella mekanismerna skulle anpassas så att en folkomröstning kan hållas om dessa frågor.

3.16. När det gäller det aktuella läget i Chile anser ESK att regeringens senaste förslag är positivt och framhåller sitt stöd för en konsolidering av demokratin och freden. Den anser samtidigt att det vore önskvärt att alla hinder för en institutionell fördjupning av det demokratiska systemet avlägsnades. Enligt kommitténs uppfattning utgör den fullständiga demokratiseringen av Chile en förutsättning för att uppnå större social jämlikhet. Till det ändamålet vill kommittén framhålla betydelsen av att åstadkomma mer omfattande reformer på det sociala området, särskilt beträffande arbetslivet, utbildning och hälsa.

3.17. Kommittén menar vidare att fördelningspolitik och större social rättvisa är centrala element i bevarandet av den "chilenska modellen" på lång sikt och uppmanar regeringen, fackföreningarna och arbetsgivarna att inrätta en beständig och självständig social dialog. Den anser härvid att regeringens initiativ att skapa ett forum för produktiv utveckling, i vilket huvudaktörerna i det chilenska samhällslivet finns representerade, är ett steg i rätt riktning, på samma sätt som överenskommelsen nyligen om minimilöner. För övrigt vill kommittén erinra om att Chile är medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) och att landet har skrivit under, men ännu ej ratificerat, de grundläggande konventionerna, vilka bland annat omfattar fullständig frihet för fackföreningar, förbud mot barnarbete och respekt för de mänskliga rättigheterna.

4. Närmandet mellan Chile och Mercosur

4.1. Chile har knutit närmare förbindelser med Mercosur. Tillsammans med Bolivia är man associerad medlem och vid Mercosurs 13:e presidentmöte den 14-15 december 1997 i Montevideo fattades beslut om att Chile skall få delta i blockets institutionella struktur, utom när det gäller tullunionsfrågor. Den politiska alliansen mellan Chile och Mercosur har på så sätt förstärkts. Denna process påbörjades när Mercosur och de associerade länderna kom överens om en gemensam ståndpunkt inför förhandlingarna om det framtida amerikanska frihandelsområdet som lades fram vid det andra amerikanska toppmötet den 18-19 april 1998 i Santiago de Chile.

4.2. För övrigt har det politiska närmandet mellan parterna öppnat möjligheten för Chile att delta på lång sikt i Mercosurs "socialpolitik". Eftersom man för närvarande deltar i Mercosurs institutionella struktur, är det möjligt att Chile framöver kan delta i FCES, antingen som observatör eller som fullvärdig medlem. Chile kunde också ansluta sig till Mercosurs multilaterala överenskommelse om social trygghet, som antogs vid det 13:e toppmötet och enligt vilket socialförsäkringsrättigheterna för arbetstagare i medlemsstaterna och andra länder som anslutit sig till överenskommelsen erkänns.

4.3. Chile och Mercosur undertecknade den 21 juni 1996 en överenskommelse om ekonomisk komplementaritet, enligt vilken ett frihandelsområde skall inrättas inom loppet av tio år - med undantag för några "känsliga produkter" - tillsammans med en mekanism för regelbundna konsultationer. Chile kommer dessutom att delta i projekt som avser Mercosurs fysiska integration. För tillfället deltar Chile inte i tullunionen på grund av skillnaderna i tullsystem. Medan Mercosur har tullar på mellan 0 % och 23 % (efter den senaste ökningen med 3 %) på import utifrån har Chile en mycket lägre extern tull på 11 %, vilken sannolikt kommer att sänkas från och med 1999. Även om detta är det huvudsakliga hindret för anslutning till Mercosur, finns det också några problem på jordbruksområdet. Även om Chile har en modern och effektiv jordbrukssektor är produktionskostnaderna för mjölk, kött, vete, majs och ris högre än i Mercosur. Längre övergångsperioder har därför beslutats för dessa produkter.

4.4. Även om graden av ömsesidigt kommersiellt beroende är relativt låg är Mercosur Chiles främsta handelspartner i Latinamerika. År 1997 gick 10,9 % av Chiles export till Mercosur, och ökningen har uppgått till 15,6 % årligen sedan 1992. På samma sätt är Mercosur en viktig leverantör för Chile och svarade 1997 för 17 % av landets totala import. För övrigt är Mercosur - och framför allt Argentina - med en siffra på 80 % den största mottagaren av direkta investeringar från Chile. Enligt siffror från Ekonomiska rådet för Latinamerika och Karibien (ECLAC) var Chile med sina tre miljarder dollar år 1997 den störste investeraren i Latinamerika. Argentina (40,4 %) var samtidigt den störste mottagaren av investeringsflödet till regionen.

4.5. Samarbetet mellan Chile och Mercosur ger komparativa fördelar åt båda sidor. För Mercosurs medlemsstater är Chile ett stabilt samhälle med en stabil och öppen ekonomi, som erbjuder nya möjligheter för samarbete, handel och investeringar. Landet utgör också en bro till Asien och Stilla havet samt ger blocket en förstärkt ställning i regionala och internationella fora. Ur Chiles synvinkel är Mercosur dess främsta mottagare av investeringar i Latinamerika, och blocket tar emot en hög andel av exporten av förädlade varor - 34 % jämfört med den genomsnittliga siffran på 12 %. Grupperingen är därför en viktig plattform från vilken steget till "den andra exportfasen" kan tas. Associeringen med Mercosur underlättar också överenskommelser med tredje länder och handelsblock samt stärker landets förhandlingssits inför det framtida amerikanska frihandelsområdet (FTAA) samt inom ramen för WTO.

4.6. ESK ser positivt på det gradvisa närmandet mellan Chile och Mercosur och erinrar om att kommittén intensifierat förbindelserna med bägge parterna genom att påbörja en regelbunden dialog med arbetsgivare, fackföreningsföreträdare och företrädare för det civila samhället. Kommittén uttrycker härvid en önskan att fördjupa förbindelserna med Chile och Mercosur och uppskattar att den politiska dialogen mellan de båda parterna intensifierats samtidigt som de ömsesidiga ekonomiska förbindelserna ökat i omfattning. På samma sätt och med beaktande av de förbindelser som vissa företrädare för näringsliv och samhälle i Chile har med FCES anser ESK att det vore värdefullt om Chile framdeles kunde knytas till den nyligen påbörjade dialogen med detta forum.

5. Förbindelserna mellan Chile och EU

5.1. EU och Chile har av tradition nära politiska och ekonomiska förbindelser på grundval av gemensamma kulturella band, likartade partipolitiska system samt det stöd som Europa lämnat till chilenare i exil och under den efterföljande övergången till demokrati. I detta sammanhang undertecknade Chile och EU den 21 juni 1996 i Florens en ramöverenskommelse om samarbete, som syftar till att utvidga den tidigare överenskommelsen av "tredje generationen" (undertecknad den 20 december 1990) och som omfattar tre huvudfrågor:

- Ett ökat samarbete på det ekonomiska området och mellan företagen.

- En regelbunden politisk och institutionell dialog.

- Ett förberedande av en stegvis och ömsesidig liberalisering av handeln.

5.2. Den nya överenskommelsen liknar den mellanregionala ramöverenskommelsen om samarbete EU - Mercosur (IFCA), men i fallet Chile täcks även samarbete på området social utveckling (utbildning, hälsa och sysselsättning). Den institutionella strukturen liknar också den för IFCA. En gång per år sammanträder ministrarna och den gemensamma kommittén medan den gemensamma underkommittén för handelsfrågor sammanträder två gånger per år. Härutöver planeras toppmöten mellan statscheferna och utbyten mellan andra fora på bägge sidor. Den gemensamma underkommittén EU - Chile för handel har mötts tre gånger sedan avtalet undertecknades och efter mönster från IFCA har man inrättat tre arbetsgrupper för varor, tjänster respektive standarder och regler.

5.3. I likhet med övriga länder i Latinamerika utgör EU och dess medlemsstater Chiles huvudsakliga källa för offentligt utvecklingsbistånd (ODA), som svarade för 85 % av allt samarbete mellan 1991 och 1997 samt uppgick till 1 046 miljoner dollar. På bilateral nivå har Tyskland och Frankrike varit de främsta givarna. Europeiska kommissionen har för sin del under åren 1990 till 1997 avsatt sammanlagt 164 miljoner ecu till samarbetet med Chile, vilket motsvarar ett årligt genomsnitt på mellan 19 och 23 miljoner ecu. Inom ramen för detta bidrag utgör det klassiska utvecklingsbiståndet och resurserna avsedda för icke-statliga organisationer, som tredubblades under 1997 i förhållande till 1996, viktiga komponenter.

5.4. Vidare mottar Chile ett årligt genomsnitt av 4 miljoner ecu i ekonomiskt samarbete, vilket kanaliseras via programmen AL-Invest och ECIP och företagsstiftelsen Euro-Chile, som spelar en viktig roll för företagssamarbetet mellan de två parterna. Landet deltar också i andra övergripande program som Europeiska kommissionen har instiftat för regionen som till exempel Latinamerika - akademisk utbildning (ALFA), programmen för lokalt samarbete AL-URB och för energisamarbete ALURE. Likaså har Chile tecknat ett ramavtal med Europeiska investeringsbanken (EIB), och tar del av lån till ett värde av 150 miljoner dollar.

5.5. ESK hälsar med tillfredsställelse kommissionens stöd till samarbetet till förmån för Chiles utveckling och yrkar på att dessa resurser skall bibehållas och diversifieras, med speciell betoning på den ekonomiska och sociala dimensionen. Härvidlag vill kommittén påminna om att den i sitt yttrande av den 31 januari 1990 om ekonomiskt och socialt samarbete mellan Europeiska unionen och Latinamerika föreslog att de latinamerikanska länderna skulle inkluderas i EIB:s lån och att nya instrument för ekonomiskt samarbete borde inrättas. I enlighet med detta och med beaktande av de alltmer intensiva kontakterna mellan EU och Chile inom ramen för det nya samarbetsavtalet anser ESK att det är nödvändigt att öka den nuvarande nivån av ekonomiskt samarbete och samarbete mellan företag mellan de två parterna. Vidare rekommenderar kommittén att projekt som speciellt är avsedda för de små och medelstora företagen tas fram, inklusive tekniskt stöd för att underlätta för chilenska företag i denna sektor att delta programmen AL-Invest och ECIP, liksom att få lån genom EIB.

5.6. Både EU och Chile förväntar sig att det nya avtalet skall stimulera samarbetsflöden, handelsströmmar och investeringar. Det finns anledning att påpeka att EU har förlorat i ekonomisk närvaro i Chile. Om EU 1990 var Chiles främsta handelspartner, låg unionen 1997 på andra plats vad gäller import och export till och från Chile, efter Asien. Under denna period minskade EU:s andel i den chilenska importen medan Chile omdirigerade sina försäljning till Europa - 38,4 % 1990 - mot Asien och Stillahavsområdet.

5.7. Denna utveckling står i kontrast till utvecklingen för EU:s export till Mercosur, vilken under perioden 1992-1997 hade en genomsnittlig årlig ökning på 26,1 %, jämfört med en ökning på 14,3 % av försäljningen till Chile. Därför fortsätter Chile att ha ett litet handelsöverskott gentemot Europa, vilket 1997 hade ökat till 189,6 miljoner dollar, jämfört med 145 miljoner året innan. Denna tendens förstärktes under de första månaderna 1998 när EU ånyo blev huvudmottagare för Chiles försäljning till utlandet, på grund av den asiatiska krisen. Tyskland, Storbritannien och Italien är Chiles viktigaste handelspartner i EU.

5.8. Vidare är EU den andra i storlek av utländska investerare i Chile: mellan 1990 och 1996 bidrog EU med 25,5 % av flödet av utländska direktinvesteringar, jämfört med 73,5 % från USA. Sedan 1990 har nettoflödet av utländska direktinvesteringar från Europa ökat vilket gjort att EU 1995 stod för 34 % av alla utländska direktinvesteringar. I jämförelse med föregående år registrerades 1996 en ny minskning av utländska direktinvesteringar från EU, på grund av minskade investeringar från Storbritannien, som mellan 1990 och 1996 var den största investeraren i Chile bland EU-länderna, före Nederländerna, Spanien och Tyskland.

5.9. I detta sammanhang kan inledningen av förhandlingarna om ömsesidig avreglering av handeln vara ett första steg mot att återta EU:s plats som privilegierad handelspartner med Chile och öka investeringstakten. För närvarande är utsikterna goda till större europeisk ekonomisk närvaro i Chile, eftersom Chiles anslutning till NAFTA - vilken beslutades vid det amerikanska toppmötet 1994 - alltmer verkar vara ett avlägset scenario, på grund av de svårigheter som USA:s president har att genomdriva ett "fast track"-förfarande som skulle accelerera kongressens beslutsprocess och som var ett villkor från den chilenska regeringen. Denna utveckling bekräftades även vid det andra amerikanska toppmötet i Santiago de Chile vid vilket frågan inte togs upp, även om USA och Chile förband sig att upprätta en gemensam kommission för handel och investeringar och den 19 maj 1998 undertecknade ett avtal om detta.

6. De framtida associationsavtalen mellan EU och Chile respektive EU och Mercosur

6.1. I den mån som Chiles anslutning till Mercosur gör framsteg kommer också trepartsdialogen med EU att intensifieras. Det långsamma närmandet mellan de tre parterna återspeglas i en parallell förberedelseprocess (EU-Mercosur och EU-Chile) av förhandlingarna om den fortlöpande och ömsesidiga avregleringen av handeln. Resultaten från denna dialog är likartade: vid mötet med respektive underkommission för handel den 14 maj 1998 i Bryssel fastställdes "ögonblicksbilden" av handelsrelationerna ur teknisk synvinkel. På basis av slutsatserna från de bägge partssammansatta kommissionerna kommer Europeiska kommissionen snart att lägga fram direktiv för ett förhandlingsmandat för en politisk och ekonomisk association med Chile och med Mercosur. Kommittén hoppas att inledandet av den nya förhandlingsprocessen inte kommer att hindras av några få känsliga produkter.

6.2. Även om Chile och Mercosur tecknar skilda avtal med EU, med hänsyn till varje parts egenskaper, är det troligt att förhandlingarna kommer att föras parallellt, även om de inte nödvändigtvis avslutas samtidigt. Oberoende av framtiden för förhandlingarna om associationsavtal ger de allt närmare förbindelserna mellan Chile och Mercosur, liksom fyra händelser på sista tiden, anledning att förmoda att dialogen mellan de tre parterna kommer att intensifieras:

- Vid två parallella möten, den 14 maj 1998 i Bryssel, fastställde underkommissionerna för handel EU-Chile och EU-Mercosur "ögonblicksbilden" av handelsrelationerna mellan parterna.

- Den 12 februari 1998 i Panama hölls det första gemensamma ministermötet mellan EU, Mercosur och Chile för att analysera utvecklingen av förhandlingarna inför avtalen.

- Chilenska företag deltog i det första "partnerskapet EU-Mercosur" som hölls den 5-7 december 1997 i Montevideo, med 700 deltagande företag från de tre länderna.

- Chiles deltagande i Mercosurs beslutsstruktur ökar landets inflytande i blocket och gentemot dess utländska partner, bland vilka EU spelar en nyckelroll.

6.3. ESK välkomnar de senaste framstegen i EU:s samarbete med Chile och Mercosur. Vi vill också påminna om att ESK har deltagit aktivt i denna gemensamma närmandeprocess, genom en parallelldialog med representanter för näringsliv och samhälle i Mercosur och Chile. Som en följd av sina överläggningar med FCES och för att institutionalisera sina relationer med Mercosur önskar ESK att en blandad rådgivande kommitté ESK-FCES skall inrättas inom ramen för det framtida mellanregionala politiska och ekonomiska associationsavtalet som inom kort skall förhandlas fram.

6.4. Samtidigt vill ESK förstärka sin dialog med representanter för fackföreningar och näringsliv i Chile för att följa upp och fördjupa relationerna mellan parterna. Detta samarbete borde återspeglas i det nya politiska och ekonomiska associationsavtalet mellan EU och Chile. Vidare önskar ESK att i den utsträckning som förbindelserna mellan Chile och Mercosur förstärks skall den framtida blandade rådgivande kommittén ESK-FCES stå öppen för deltagare från det chilenska näringslivet och samhället.

6.5. Mot denna bakgrund rekommenderar ESK att förhandlingsprocessen om de framtida associeringsavtalen som skall inledas under 1998 skall beakta ett deltagande från intresseorganisationer i näringsliv och samhälle genom överläggningar och en regelbunden dialog med arbetsgivarrepresentanter, fackföreningar och andra sektorer. Särskilt önskvärd är ESK:s och FCES:s deltagande vid utarbetandet av det framtida mellanregionala associationsavtalet. Vidare riktar kommittén en vädjan till Europeiska kommissionen att den skall informera kommittén i god tid om målen för de framtida avtalen, med tanke på att dessa skall bidra till att modernisera de ekonomiska och sociala strukturerna i de inblandade länderna, liksom fördjupa deras demokratiska och institutionella strukturer.

6.6. Kommittén anmodar kommissionen att i de framtida associationsavtalen ge yrkesorganisationerna en viktig roll vid genomförandet av de samarbetsprojekt som finansieras av gemenskapsmedel, till exempel inom området social dialog och yrkesutbildning.

6.7. Vad avser dess relationer till Chile uppmanar ESK Europeiska kommissionen att bibehålla nuvarande samarbetsnivå med detta land för att bidra till att minska de fortfarande höga nivåerna av fattigdom och sociala skillnader. Vidare, inför inledningen till en ny etapp i förbindelserna, rekommenderar kommittén att man ökar de medel som är avsedda till ekonomiskt och företagsmässigt samarbete mellan EU och Chile, med beaktande av den sociala dimensionen. Slutligen föreslår kommittén att det i det framtida ekonomiska och politiska associationsavtalet införs en referens till samarbete på det sociala området, särskilt inom områdena utbildning, hälsa och arbete.

Bryssel den 9 september 1998.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

BILAGA 1 till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Grundläggande politiska uppgifter

Officiellt namn: Republiken Chile

Befolkning: 14 622 000 (1997), 83,2 % i städerna, 16,8 % på landsbygden

Etniska grupper: cirka 10 % indianer (mapuche, aymara and rapanui)

Självständighet: 18 september 1810

Författning: 1980 (ändrad 1989, 1991 och 1993)

Statschef: Eduardo Frei Ruiz-Tagle, president

Valsystem: Presidenten väljs med absolut majoritet. Om ingen av kandidaterna får mer än hälften av rösterna, utlyses en andra valomgång mellan de två kandidater som har fått det största antalet röster. Presidenten väljs för en mandatperiod på sex år och får inte väljas om omedelbart. Den förste demokratiskt valde presidenten Patricio Aylwin utövade emellertid ämbetet i endast fyra år (1990-1994).

Parlament: Parlamentet består av två kammare. Deputeradekammaren har 120 ledamöter som väljs för en period på fyra år i 60 valkretsar genom ett tvånamnssystem.

Senaten har 48 ledamöter, av vilka 38 väljs och högst 9 utnämns. Dessutom ingår på livstid de tidigare presidenter som har utövat ämbetet i sex år. (Hittills har endast Augusto Pinochet suttit mandatperioden ut.) Mandatperioden för de utnämnda senatorerna och valda ledamöterna är åtta år. Hälften av senaten förnyas vart fjärde år.

Val: Presidentval: 11 december 1993. (Nästa val skall hållas den 11 december 1999). Parlamentsval: 11 december 1997.

De viktigaste politiska partierna:

Concertación de Partidos por la Democracia (CPPD) ():

Partido Demócrata Cristiano (PDC) bildades 1957 och leds av Enrique Krauss. Det är koalitionens viktigaste politiska parti från vilket de två senaste demokratiskt valda presidenterna kommer. Inom PDC ryms ett brett spektrum av politiska riktningar. Den 8 maj 1998 anmälde sig PDC:s förste vice ordförande och ordförande i senaten Andrés Zaldívar som PDC:s kandidat vid nästa presidentval.

Partido por la Democracia (PPD) är det näst viktigaste partiet i koalitionen och bildades 1987 ur Partido Socialista (PS). Partiet företräder liberala och moderata socialdemokratiska idéer och fungerade som politiskt forum för PS till dess att det legaliserades. PPD leds av Jorge Bitar och kommer eventuellt att föra fram Ricardo Lagos som partiets kandidat till presidentposten.

Partido Socialista (PS) bildades 1933 och leds av Camilo Escalona. Partiet omfattar olika ideologier, från socialdemokratiska till nästan marxist-leninistiska ståndpunkter. I partiet börjar det växa fram en majoritet som vill se ministern för offentliga arbeten Ricardo Lagos som PS-PPD:s presidentkandidat.

Unión por Chile (UPC):

Renovación nacional (RN) är det största partiet inom oppositionskoalitionen. Det är ett moderat konservativt parti och leds av Alberto Espina. Det bildades 1987 inför folkomröstningen om Pinochet-regimen den 5 oktober 1988. Partiet har ännu inte utsett någon presidentkandidat.

Unión Democrática Independiente (UDI) är ett parti på högerkanten och leds av Jovino Novoa. Det anses vara det parti som står den tidigare militärregimen närmast och bildades 1989 ur RN. Partiets presidentkandidat kommer eventuellt att bli Joaquín Lavín.

>Plats för tabell>

() På grund av tvånamnssystemet är det mycket sannolikt att varje partikoalition endast utser en presidentkandidat till valet 1999.

BILAGA 2 till Ekonomiska och sociala komitténs yttrande

Statistisk profil

1. Grundläggande uppgifter

>Plats för tabell>

2. Sociala uppgifter (de senaste beräkningarna)

>Plats för tabell>

3. Bruttonationalinkomst (BNI) 1990-1997 (fasta priser 1986)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4. Makroekonomiska indikatorer, 1990-1997

>Plats för tabell>

5. Handel: de viktigaste handelspartnerna

5.1. Export av varor 1992-1997 (miljoner dollar och procent)

>Plats för tabell>

5.2. Import av varor 1992-1997 (miljoner dollar och procent)

>Plats för tabell>

5.3. Handelsbalans 1992-1997 (miljoner dollar)

>Plats för tabell>

6. Handel med Europeiska unionen

6.1. Export av varor 1992-1997 (miljoner dollar och procent)

>Plats för tabell>

6.2. Import av varor 1992-1997 (miljoner dollar och procent)

>Plats för tabell>

6.3. Handelsbalans 1992-1997 (miljoner dollar)

>Plats för tabell>

7. Export per område 1992-1997 (miljoner dollar)

>Plats för tabell>

8. Import per område 1992-1997 (miljoner dollar)

>Plats för tabell>

9. De viktigaste direkta utländska investeringsflödenas ursprung 1990-1996

(nettoflöden i miljoner dollar och procent av totalt)

>Plats för tabell>

10. Betalningsbalans 1990-1997 (miljoner dollar)

>Plats för tabell>

11. Fördelning av Europeiska kommissionens samarbete med Chile 1990-1996 (åtaganden i miljoner ecu och procent av totalt)

>Plats för tabell>

12. Offentligt utvecklingsbistånd 1990-1996 (nettoutgifter, miljoner dollar och procent av totalt)

>Plats för tabell>