51998AR0277

Yttrande från Regionkommittén om "Meddelande från kommissionen om det sociala handlingsprogrammet 1998-2000"

(1999/C 93/09)

BAKGRUND

- Meddelande från kommissionen: "Det sociala handlingsprogrammet 1998-2000" (KOM(1998) 259 slutlig).

- Kommissionens beslut av den 5 maj 1998 att remittera detta ärende för yttrande till Regionkommittén, i enlighet med artikel 198c första stycket i EG-fördraget.

- Presidiets beslut av den 13 maj 1998 att ge utskott 5 "Socialpolitik, folkhälsa, konsumentskydd, forskning, turism" i uppdrag att utarbeta yttrandet.

- Utkast till yttrande (CdR 277/98 rév.) som antogs av utskott 5 den 9 november 1998 (föredragande: Martine Buron).

Vid sin 27:e plenarsessionen den 13-14 januari 1999 (sammanträdet den 14 januari) antog Regionkommittén följande yttrande.

1. Inledning: ett väl motiverat meddelande från kommissionen

1.1. Socialpolitiken går in i en ny fas

Regionkommittén anser att kommissionens meddelande "Det sociala handlingsprogrammet 1998-2000" utgör ett väsentligt bidrag till den europeiska samhällsmodellens utveckling.

1.1.1. Regionkommittén har redan tidigare redogjort för sina prioriteringar beträffande den europeiska samhällsmodellen i följande yttranden av den:

- 11 juni 1997 - "Expertgruppens rapport: för ett Europa med medborgerliga och sociala rättigheter",

- 20 september 1995 - "Socialt handlingsprogram på medellång sikt (1995-1997)",

- 16 november 1994 - "Den europeiska socialpolitiken - en väg att följa för unionen".

Det sociala handlingsprogrammet 1998-2000 är särskilt betydelsefullt eftersom det markerar en ny etapp i EU:s socialpolitik, som utmärks av följande:

1.1.2. Ett övergripande perspektiv som innefattar:

- främjande av sysselsättningen,

- kamp mot utslagning och för lika möjligheter,

- en vilja att genom reformer slå vakt om en effektiv social trygghetsmodell.

1.1.3. Bredare och solidare rättsliga grunder, särskilt till följd av att avtalet om socialpolitik och en avdelning om sysselsättning förts in i Amsterdamfördraget.

1.1.4. Stärkta kopplingar mellan socialpolitiken och gemenskapens andra politikområden, vilket innebär att man slutligen erkänner sambandet mellan den ekonomiska politiken och socialpolitiken. Detta tar sig bland annat uttryck i gemensamma rådsmöten mellan EU:s finansministrar och socialministrar. Antagandet av årliga riktlinjer för sysselsättningen och granskningen av de nationella sysselsättningsplanerna förebådar en strategi som är jämförbar med den "multilaterala övervakning" som tillämpas på det ekonomiska området.

1.1.5. En ny drivkraft för lagstiftning, med stöd i avtal mellan arbetsmarknadens parter, vilket har resulterat i antagandet av flera viktiga direktiv.

1.2. Den europeiska samhällsmodellen: utmaningar och brådskande frågor

Denna nya etapp var nödvändig eftersom EU:s sociala modell står inför många utmaningar, något som kommissionen mycket riktigt understryker i sitt meddelande:

- Arbetslösheten är fortfarande hög.

- Det krävs snabba åtgärder för att utforma nya former av arbetsorganisation och skapa beredskap inför det framväxande informationssamhället.

- Den sociala utslagningen ökar i samhället, trots att det är "rikt" jämfört med övriga världen.

- Befolkningen blir allt äldre.

- Samhällets strävan efter en fördjupad demokrati och verklig "dialog mellan medborgarna".

1.3. I dag står det dessutom klart att det finns spänningar mellan den ekonomiska konkurrenskraften och den europeiska sociala modellen: budgetrestriktioner och resursfördelning (pensioner, bidrag), arbetskostnader och minimilöner, flexibilitet och trygghet. För att dessa konflikter inte skall leda till betydande motsättningar är det viktigt att Europa utvecklar sin samhällsmodell. Denna förändring måste äga rum snabbt. Utslagningen ökar i städerna och orsakar ofta rasism och splittring mellan olika samhällsgrupper. Antalet utslagna på arbetsmarknaden ökar. Bidrags- och pensionssystemen är nära att kollapsa. Förändringen kommer att vara svår att genomföra, särskilt med hänsyn till de begränsade budgetanslagen på samtliga (nationella, regionala och lokala) nivåer i Europa, men alla inser att det är absolut nödvändigt att få till stånd en rad förändringar.

1.4. Regionkommittén är övertygad om att den europeiska samhällsmodellen bör utformas med hänsyn till de förändringar som ägt rum i samhället och att resurser bör anslås för att föregripa den fortsatta utvecklingen. En strategi på EU-nivå är därför absolut nödvändig om man skall kunna slå vakt om samhällets miniminormer samt den ekonomiska och sociala sammanhållningen, som för övrigt är ett villkor för samhällets ekonomiska dynamik.

1.5. De lokala och regionala myndigheternas roll i fråga om de stora förändringarna i samhället

I detta sammanhang berörs samtliga samhällsnivåer (unionen, medlemsstaterna, regionerna och kommunerna) och kommissionen spelar en avgörande roll när det gäller att samordna verksamheten och ta initiativ till nya åtgärder. Även om medlemsstaterna ansvarar för respektive lands socialpolitik är det de lokala och regionala myndigheterna som i första hand påverkas av samhällsförändringarna. Dessa förändringar dyker för övrigt först upp på lokal nivå och sprider sig därefter till regionen, och de regionala myndigheterna har tvingats ta hänsyn till dessa förändringar samt deras konsekvenser. Trots att de bara kan avsätta begränsade ekonomiska resurser till dessa uppgifter har de lokala myndigheterna visat att de kan anpassa sig till situationen. De driver på den ekonomiska utvecklingen för att främja sysselsättningen, säkerställer integrationen i samhället, moderniserar sin service och verksamhet i syfte att bevara sammanhållningen inom det egna området. De utgör ett utmärkt exempel på hur subsidiaritetsprincipen omsätts i praktiken i vardagen. Med stöd av denna princip bör de lokala och regionala myndigheterna involveras i utarbetandet av den europeiska socialpolitiken och bidra till arbetet med att hitta lösningar på de problem som kännetecknar deras vardag. De lokala och regionala myndigheterna, speciellt de mindre, har i själva verket ännu en gång visat att de inte bara besitter goda kunskaper när det gäller att förutse behoven inom sina områden, men också när det gäller att avgöra vilka sociala medel och åtgärder som krävs för att med framgång tillgodose dessa behov. Detta förutsätter att man med hänsyn till den administrativa indelningen i medlemsstaterna har bättre kunskap (baserad på tillförlitlig statistik) om vilka behörigheter och insatsmöjligheter lokala och regionala myndigheter har på de olika åtgärdsområden som beskrivs i meddelandet.

1.6. ReK vill dessutom framhålla att lokala och regionala myndigheters insatser för att främja sysselsättningen och bekämpa utslagning måste stödjas finansiellt av de nationella myndigheterna och EU.

I detalj föranleder kommissionens meddelande följande anmärkningar:

2. Grunden för förnyelse

Kommissionen betonar med rätta att unionens socialpolitik i dag har en solidare grund och en rad verktyg för vidare förnyelse: den rättsliga grunden i fördraget har breddats, nya lagförslag har antagits, den sociala dialogen har fördjupats och debatten om socialpolitiken har breddats.

Förnyelsen av socialpolitiken måste således ske både med utgångspunkt från unionens grundvalar och i form av konkreta åtgärder som är noga samordnade med den övergripande strategin.

2.1. Hittills uppnådda resultat: ratificeringen av Amsterdamfördraget

Det viktigaste framsteget utgörs av Amsterdamfördraget. Regionkommittén menar att det på vissa områden är nödvändigt att redan nu planera åtgärder, såsom skett i fråga om sysselsättningspolitiken, innan fördraget ratificerats av samtliga medlemsstater. Till exempel bör åtgärder som kan förbättra de funktionshindrades situation presenteras, på basis av artikel 95 i EG-fördraget (konsoliderad version), ändrad genom Amsterdamfördraget, förklaringen till denna bestämmelse och med hänsyn tagen till medlemsstaternas befogenheter

2.2. Att fullfölja lagstiftningsarbetet

Det andra etappmålet är alla de direktiv som antagits eller föreslagits av kommissionen om folkhälsa, säkerhet, arbetsvillkor och lika möjligheter. De senaste direktiven om företagskommittéer, föräldraledighet och atypiska anställningsvillkor visar att kommissionen, rådet och parlamentet måste gå lagstiftningsvägen för att skapa en solid grund för de sociala miniminormerna, vilket kommissionen också betonar. Regionkommittén vill särskilt betona att kommissionen bör genomföra de åtgärder som förutses i meddelandets andra bilaga. Detta arbete bör för övrigt fortsätta och i första hand grunda sig på den sociala dialogen i EU.

2.3. Arbetsprogrammet

Regionkommittén ställer sig positiv till genomförandet av kommissionens arbetsprogram. Kommittén påminner om att dessa strategiska initiativ kommer att få konsekvenser för de lokala och regionala myndigheterna och begär att kommissionen skall rådfråga kommittén om programmet som helhet.

2.4. Debatt om socialpolitiken

Regionkommittén håller med om att den europeiska socialpolitiken bör beakta områden som demografiska trender, det sociala trygghetssystemet och kampen mot rasism. Det är absolut nödvändigt att socialpolitiken betraktas ur ett övergripande perspektiv och integreras med gemenskapens övriga politik.

Integreringen av socialpolitiken får inte begränsas till frågor som enbart rör exempelvis jämställdhet. Samtliga sociala aspekter av gemenskapens politik bör beaktas på ett systematiskt sätt.

3. Att möta utmaningarna i en föränderlig värld

Dessa förändringar, som till stor del är kopplade till utvecklingen på arbetsmarknaden, får ofta mycket allvarliga konsekvenser för de lokala myndigheterna, som ställs inför olika krissituationer (nedlagda företag, en bristfällig arbetsmarknad, utslagning). De lokala myndigheterna måste ständigt försöka hitta nya lösningar i syfte att bistå sina medborgare. Även om staterna i många frågor styr socialpolitiken, spelar de lokala och regionala myndigheterna en allt viktigare roll i egenskap av:

- arbetsgivare,

- aktörer för att bekämpa social utslagning,

- drivkraft för ekonomin inom det egna området,

- aktörer som ombesörjer samhällsservice,

- ansvariga för hälso- och sjukvård samt sociala trygghetsfrågor,

- ansvariga för medborgarnas demokratiska deltagande,

- aktörer som säkerställer offentliga tjänster på lokal och regional nivå.

De lokala och regional myndigheterna är redo att ta på sig detta ansvar förutsatt att de får förfoga över tillräckliga finansiella resurser.

3.1. Ute på det "sociala" fältet: Den lokala myndighetens specifika roll: att tillhandahålla service

Arbetslösheten är den största utmaningen. Sysselsättningsnivån är alltför låg, ofta av mycket olika skäl, men bristfälliga kvalifikationer är särskilt oroväckande. Att bli av med jobbet eller inte kunna komma ut på arbetsmarknaden medför utslagning och fattigdom samt ställer krav på en utbildningsanpassning. Även om de lokala och regionala myndigheterna har ett mycket begränsat finanspolitiskt manöverutrymme, spelar de en viktig roll när det gäller att stödja företagens utveckling och utbildning och yrkesutbildning av kvinnor och män och de måste säkerställa att medborgarna har tillgång till viss service (bidrag, bostäder, vård och omsorg, integration i samhället såsom fullvärdiga medborgare). För att myndigheterna skall kunna göra detta måste de modernisera sin administration.

3.2. Arbetets former och organisation är på väg att förändras. Anpassningsförmågan och flexibiliteten kan utgöra ett svar på samhällsförändringarna, om de kommer till stånd genom förhandlingar och slår vakt om tryggheten.

3.3. Statens bidragspolitik kan inte råda bot på den sociala utslagningen, som hotar den europeiska samhällsmodellen. På lokal och regional nivå försöker man att hitta nya sätt att bekämpa utslagningen. Dessa experiment bör ligga till grund för analyser på nationell och europeisk nivå av hur socialpolitiken bör förnyas.

3.4. Regionkommittén vill betona att det är viktigt att utvärdera befogenheter och vilka åtgärder som vidtas av lokala och regionala myndigheter på dessa områden, och anmodar medlemsstaterna och rådet att se till att de medverkar fullt ut i dessa åtgärder. I synnerhet mot bakgrund av den kommande reformen av strukturfonderna är denna översyn mycket viktig för att EU skall kunna beakta de olika åtgärderna fullt ut som genomförts av de lokala och regionala myndigheterna inom det sociala området.

3.5. Regionkommittén uppmanar kommissionen att se till att konkurrenspolitiken (kontroll av det regionalpolitiska och statliga stödet) och sysselsättningspolitiken inte står i strid mot varandra.

3.6. Vikten av statistik och kännedom om olika indikatorer

De lokala myndigheterna bär i många avseenden ansvaret för socialpolitiken, både på grund av deras befogenheter och närheten till medborgarna, men de har sällan kännedom om de indikatorer och statistiska uppgifter som krävs för att bedöma utvecklingen på arbetsmarknaden och den demografiska utvecklingen i området samt för att utvärdera effekten av olika åtgärder. Gemenskapens institutioner behöver dessutom uppgifter från lokal nivå för att de skall kunna utvärdera sammanhållningspolitiken, storstadspolitiken och strukturfondernas inverkan samt fördjupa diskussionerna kring utvecklingsplaneringen i europeiskt perspektiv (ESDP). För att bespara lokala och regionala myndigheter orimligt höga utgifter är det önskvärt att denna åtgärd integreras i andra aktiviteter för att ta fram statistik inom unionen.

Regionkommittén begär att utarbetandet av dessa indikatorer sker på lokal eller regional nivå (NUTS II eller III).

3.7. Med avseende på hela det europeiska bygget: Integration mellan ekonomi och det sociala området

I och med valutaunionen håller Europa på att fullborda integrationen av den inre marknaden. Detta är direkt avgörande ur ekonomisk synvinkel, men det sociala området får på inga villkor försummas, och samspelet mellan ekonomi och samhällsliv måste vägas in. Kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala instanserna behöver instrument för att uppmärksamma denna sammanfogning. De måste också inleda debatter och överläggningar som kan leda till samordning mellan ekonomisk och social politik på alla nivåer.

3.8. Demografiska utvecklingstendenser

Kommissionen understryker med all rätt hur viktigt detta problem är. Den demografiska utvecklingen ger - och kommer i allt högre grad att få - effekter på systemen för sysselsättning och social trygghet, men också på boende, vård och allmänna tjänster. Dessa funktioner faller under lokala förvaltningars ansvarsområden, och om de innebär ökade investeringar kan de också bli sysselsättningsskapande.

3.9. Utvidgningen

Förnyelsen av den europeiska sociala modellen måste ta hänsyn till utvidgningen av unionen. Ett absolut krav för att nya medlemsstater skall anslutas är att de anammar gemenskapens regelverk. De framtida medlemsländerna har ekonomiska, sociala och demografiska strukturer som skiljer sig markant från dagens medlemsstaters. Det gäller att föregripa deras anslutning till unionen så att vissa effekter kan förebyggas: skillnader i arbetskostnader, social trygghet och arbetsvillkor. Det är inte ett alternativ för dessa länder att justera detta radikalt. Därför är det helt centralt att hjälpa dem att redan i dag förbereda de anpassningar som krävs för att bibehålla sammanhållningen i Europa i morgon.

3.10. Kontakter mellan de framtida medlemsländerna och ReK

Regionkommittén anser att de lokala och regionala instanserna - även om de är outvecklade i dessa länder i dag - kommer att ha en grundläggande roll i denna process eftersom de finns nära medborgarna. Kommittén uppmanar EU att ge de blivande medlemsstaternas lokala och regionala instanser observatörsstatus inom kommittén, så att de kan ta aktiv del i unionens utvidgning.

3.11. Erfarenhetsutbyte

Regionkommittén vill dessutom att ett erfarenhetsutbyte med dessa framtida medlemsstaters lokala instanser skall underlättas när det gäller specifika frågor. Kommittén anser att man bör föreslå att Phare-programmet ses över och att det införs ett delprogram om socialpolitik.

4. Nästa steg: förändring som prioriterat mål

Regionkommittén stöder de målsättningar som kommissionen presenterar: social utveckling måste gå hand i hand med ekonomisk utveckling. Om begreppet levnadsstandard är centralt måste det innefatta respekt för livskvalitet, lika möjligheter och social sammanhållning. Och om sysselsättningen är direkt avgörande måste det sägas att den inte i sig leder till ett samhälle utan utslagning. Integrering, folkhälsa, livskvalitet (boende, transporter, utbildning) gör det lättare att få arbete. I dessa avseenden spelar de lokala och regionala nivåerna en avgörande roll.

4.1. Verktygen: Partnerskap

Den lokala nivån är partnerskapets naturliga placering. Detta är partnerskapets struktur:

Kommissionen betonar att partnerskap är det primära verktyget för att förnya den europeiska socialpolitiken. Regionkommittén stöder detta synsätt. Kommissionen hoppas att partnerskapet skall göra det möjligt att fördjupa debatten om socialpolitiken via en politisk, social och medborgerlig dialog. Regionkommittén understryker att den viktigaste arenan för att bygga upp denna dialog är det geografiska närområdet. Det är på lokal och regional nivå som politiska, ekonomiska och sociala samarbetspartner kan samlas för att definiera gemensamma strategier och utveckla en politisk samsyn.

4.2. Ett ny faktor bör också vägas in i sammanhanget: det nya europeiska medborgarskapet och efterfrågan på en medborgardialog som komplement till den sociala dialogen, som redan funnit sin plats inom det institutionella systemet.

4.3. Det är på lokal nivå som denna dialog med medborgarna är som mest verkningsfull, omkring gemensamma och allmänt omfattade målsättningar. De lokala och regionala förvaltningarna är samarbetspartner i främsta ledet, både i fråga om sysselsättningspolitiken och ett solidariskt samhälle.

4.4. Det är glädjande att kommissionen har förstärkt partnerskapsprincipen i strukturfonderna, och Regionkommittén vill att samma princip skall tillämpas vid översynen av den europeiska socialpolitiken. De lokala och regionala myndigheterna måste kunna medverka vid utformningen av socialpolitiken i ljuset av sina praktiska erfarenheter, och vid genomförandet, som berör dem direkt, och i utvärderingen av den inom ramen för ett program som samordnas av kommissionen.

4.5. Att skapa diskussionsforum

Kommissionen har inrättat arbetsgrupper med en målsättning som direkt berör de lokala och regionala instanserna (exempelvis prognoser om industriell strukturomvandling). Kommittén erinrar om att de lokala och regionala myndigheterna alltför ofta saknas i sådana diskussioner, och vill fortsättningsvis vara representerad både i dessa grupper och i de återkommande diskussioner som kommissionen nämner i sitt meddelande. ReK vill, som tidigare, särskilt delta i kommande Europeiska socialforum, som bör förberedas i samarbete med lokala och regionala myndigheter. De bör också delta i de diskussioner om socialpolitiken som framtida EU-ordförandeskap kan komma att organisera.

4.6. Att ge lokala myndigheter bättre stödvillkor

Regionkommittén ser positivt på kommissionens förslag inom ramen för ESF och mål 3. Kommittén vill ändå påminna om att den mänskliga dimensionen i yrkeslivet kräver att planering, utförande och uppföljning genomförs så nära medborgarna som möjligt. Kommittén understryker också att stöd måste utgå till pilotprojekt riktade till lokala instanser, särskilt på sysselsättningsområdet. Stödet till de lokala myndigheterna måste utgå på klart angivna villkor och vara enkelt att administrera.

4.7. Planerade åtgärder

Sysselsättningen

* Ramen: De lokala myndigheternas bidrag till de nationella handlingsplanerna och utvärderingen av dessa

Kommissionen betonar särskilt att den konvergens av sysselsättningspolitiken som unionen beslutat om är ett oumbärligt komplement till den ekonomiska och monetära konvergensen. Denna skall åstadkommas med hjälp av nationella planer för sysselsättningen, utarbetade av varje medlemsstat. I meddelandet understryker kommissionen att de regionala instanserna måste engageras i denna process. Regionkommittén anser att detta är ett oeftergivligt krav. En granskning av de nationella planerna för 1998 visar att de lokala och regionala nivåerna - trots att de har en nyckelroll i sysselsättningssammanhang - bara rådfrågats i liten utsträckning när planerna utarbetades, och att de alltför sällan engagerats i genomförandefasen.

4.8. Regionkommittén begär rådets medgivande att få delta i utarbetandet av riktlinjer för sysselsättningen och anmodar medlemsstaterna att låta de lokala och regionala myndigheterna medverka vid genomförandet av de nationella sysselsättningsplanerna. Det är i praktiken en absolut nödvändighet att den lokala sysselsättningspolitiken integreras i denna procedur och inte längre reduceras till punktinsatser som har karaktär av att "försöka hinna ikapp" - den måste ingå i en övergripande strategi.

* Åtgärderna

4.9. Från och med 1998 vill kommissionen inleda en rad debatter. Dessa berör de lokala och regionala myndigheterna, och Regionkommittén önskar medverka i sammanhanget:

4.9.1. Levnadsstandard och sysselsättningsnivå: En höjning av standarden måste genomföras med målsättningen att överbrygga skillnaderna mellan regionerna för att säkerställa unionens regionala sammanhållning.

4.9.2. Utveckla datautbytet på lokal nivå: Regionkommittén betonar att man måste organisera detta utbyte av information, bästa praxis och nyskapande lösningar med avseende på arbetsmarknaden. Detta verktyg får inte begränsas till den nationella nivån; det måste bli möjligt att mäta effekterna av lokala utvecklingsfaktorer och skillnader som skall överbryggas.

4.9.3. Med tanke på att nyskapande lösningar ofta uppträder på lokal nivå måste programmet för utbyte av erfarenheter och data genomföras på lokal/regional basis. Kommuner och regioner måste också kunna tolka dessa uppgifter för att ställa diagnos på läget och utvecklingen i närområdet. Denna databas bör samordnas med kriterierna för stöd från strukturfonderna.

4.9.4. Regionkommittén vill bli rådfrågad om uppbyggnaden av en sådan databas, som bör vara lättillgänglig för lokala och regionala myndigheter.

4.9.5. Svartarbete: Denna företeelse strider mot arbetstagarnas grundläggande rättigheter, men i en del länder utgör den lokalt en ibland betydande del av arbetslivet. På grund av närheten till problematiken kan de lokala och regionala instanserna spela en viktig roll för att kartlägga dessa svarta arbeten och för att dessa arbetstagare, särskilt grupper med sämst förutsättningar, skall komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Det är obestridligt att de lokala och regionala myndigheterna kan utgöra värdefulla bundsförvanter när det gäller bekämpningen av barnarbete.

4.9.6. Stöd till företagande: Regionkommittén vill betona lokala och regionala myndigheters bidrag till skapandet av små och medelstora företag.

4.9.7. Modernisering av arbetsmarknadsmyndigheterna: Undersökningar visar att mindre koncentrerade eller decentraliserade enheter är effektivare, eftersom de befinner sig närmare de arbetssökande och företagen. De lokala och regionala myndigheterna bör knytas till denna moderniseringsprocess.

4.9.8. Lokala utvecklingsåtgärder: Dessa nyskapande åtgärder för att stimulera näringslivet utgör grunden för att skapa nya arbetstillfällen i Europa. Vissa är inriktade på den kooperativa sektorn medan andra siktar direkt på den kommersiella sektorn. Dessa aktiviteter har analyserats av kommissionens framtidsgrupp. Regionkommittén stöder denna åtgärd och hyser förhoppningen att kommissionen skall fortsätta detta analysarbete och sprida resultaten så att de når ett maximalt antal lokala och regionala instanser (särskilt via Internet). Kommittén vill också att kommissionen skall fortsätta stödja de lokala och regionala sysselsättningspakterna. Kommittén vill dessutom på nytt framhålla att lokala och regionala myndigheter måste förfoga över de mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att genomföra dessa innovativa åtgärder och att de lokala utvecklingsåtgärderna måste få omfattande stöd från strukturfonderna.

4.10. Modernisering av utbildningsprogram: Lokala och regionala myndigheter kommer allt efter sin behörighet på utbildningsområdet att bli samarbetspartner i gemenskapens nya program och bör därför delta i programplaneringen.

4.10.1. Företagaranda, anpassning och fortbildning: De lokala och regionala nivåerna, som är pådrivande i den ekonomiska utvecklingen, bygger redan i dag upp funktioner för stöd av nybildning av företag som är anpassat till lokala särdrag (affärscentra, delade administrativa tjänster m m). I partnerskap med företag i den egna regionen kan de också utreda behoven av utbildning och anpassning av arbetskraften. Regionkommittén vill att hänsyn skall tas till denna dialog mellan den privata sektorn och de lokala myndigheterna för anpassning av de mänskliga resurserna i strukturfondernas framtida mål 3.

4.10.2. Lika möjligheter: De lokala och regionala myndigheterna har i detta sammanhang en roll att spela eftersom de svarar för de tjänster som möjliggör denna likabehandling - resurser för barn- och äldreomsorg, rörlighet för personer med funktionshinder. De genomför stödåtgärder som riktar sig till de mest sårbara samhällsgrupperna (ungdomar, kvinnor, långtidsarbetslösa osv). Deras erfarenheter måste tas till vara när de europeiska programmen utarbetas.

4.10.3. Familjepolitiska frågor: De sysselsättningsstrategier som tar hänsyn till familjelivet och familjestrukturernas utveckling kan endast utarbetas i nära samarbete med de lokala instanserna, som har ansvaret för vård och omsorg, däribland äldreomsorgen.

4.10.4. Fri rörlighet: Här är det också nödvändigt att de lokala och regionala instanserna samverkar med kommissionen, särskilt myndigheter i gränsområden, där pilotprojekt kan genomföras.

4.11. En arbetsmarknad i förändring

4.11.1. Att fördjupa den sociala dialogen

Regionkommittén önskar att de lokala och regionala myndigheterna - som är basnivån för "samhällskontraktet" och demokrati - skall få en aktiv roll i den sociala dialogen.

4.11.2. Eftersom kommunerna och regionerna är viktiga arbetsgivare stöder Regionkommittén de organ som medverkar i och främjar den sociala dialogen på sektoriell nivå. Kommittén anser att dessa arbetsgivare bör vara delaktiga vid utformningen av EU:s arbetsmarknadslagstiftning och att formerna för deras medverkan bör bestämmas av de olika nationella administrativa systemens utformning.

4.11.3. Distansarbete

Distansarbete kan vara ett sätt att skapa sysselsättning i områden som ligger långt ifrån traditionella servicecentra. För att säkerställa en god utveckling av distansarbetet rekommenderar Regionkommittén att man inför en stadga som skyddar distansarbetarna och som tar hänsyn till det specifika med den typen av arbete i området ifråga.

4.11.4. Att föregripa förändringar

Att föregripa industriella förändringar är en kärnfråga för de lokala och regionala myndigheterna. För att undvika ekonomiska kriser och sociala problem i de berörda områdena måste man vara uppmärksam på detta. Man måste också verka för att det statliga stödet och strukturfonderna skall samordnas även på lokal och regional nivå. Kommittén beklagar att den inte fick möjlighet att delta i uppföljningen av högnivågruppens arbete i denna fråga och begär att den lokala och regionala dimensionen skall beaktas vid framtida insatser.

4.11.5. Informationssamhället och nya tjänster

De lokala och regionala myndigheterna berörs av informationssamhället på två plan: dels i deras egen organisation, dels i de tjänster som de tillhandahåller medborgarna. De lokala myndigheterna administrerar sektorer, där informationssamhället har stor effekt (hälsa, säkerhet, transporter osv.). De måste göra stora ansträngningar för att anpassa arbetskraften och strukturen, för att på bästa sätt utnyttja dessa teknologier. Dessutom ansvarar de lokala myndigheterna för att alla får tillgång till informationssamhället. De bör fungera som en katalysator mellan den industriella utvecklingen och medborgarnas behov, så att klyftan mellan de invigda och de oinvigda inte vidgas.

4.11.6. Regionkommittén betonar att dessa nya teknologier kommer att förändra den demokratiska relationen mellan medborgaren och den lokala förvaltningen och ge nya möjligheter till ett demokratiskt deltagande. Regionkommittén önskar att resurser och expertis skall ställas till de lokala och regionala myndigheternas förfogande, via specifika program och via strukturfonderna.

4.11.7. Hälsa och säkerhet

De lokala och regionala myndigheterna berörs av detta problem i två avseenden:

- som arbetsgivare,

- som miljöansvariga; därför är det viktigt att direktiv som rör miljön samordnas med direktiv som rör hälsa och säkerhet.

4.12. Ett samhälle grundat på integration

Inom detta område, som förutsätter åtgärder på en nivå som ligger nära medborgarna för att genomföra individinriktade insatser, är de lokala samhällsorganens engagemang ofrånkomligt. De "offentliga" åtgärderna, vars oersättliga roll kommissionen helt riktigt betonar, utgörs till stor del av de åtgärder som genomförs av kommuner, regioner och städer, även om de ingår i nationella sociala trygghetssystem.

Social trygghet

4.13. Utbyte av bästa praxis

I samband med bedömningen av framsteg som nåtts i fråga om harmonisering av de sociala trygghetssystemen skulle det vara lämpligt att göra en jämförande analys av vilken roll de lokala nivåerna har i dessa system har (finansiering, genomförande).

4.14. Främja övergången till egenföretagande

Att starta egna företag är en sysselsättningsfrämjande företeelse som fortfarande är dåligt utnyttjad i Europa jämfört med USA. Ett av de främsta hindren är problemet att egenföretagares sociala trygghet är sämre än anställdas. De lokala och regionala myndigheterna ger bidrag till att starta egna företag och Regionkommittén vill att insatser till förmån för övergång till egenföretagande skall beaktas på medlemsstatsnivå och av kommissionen. Kommittén vill betona hur viktig denna småföretagaranda är i eftersatta landsbygdsområden och i problemdrabbade stadsområden, och att den sprids till grupper som har svårigheter på arbetsmarknaden (kvinnor, unga m.fl.). I detta sammanhang föreslår Regionkommittén likaså att man undersöker olika sätt att ge stöd till kooperativa företag och att man ger medlemmarna av dessa företag en behandling som inte diskriminerar dem gentemot vanliga arbetstagare.

4.15. Demografiska utvecklingstendenser

Med tanke på hur betydelsefull den demografiska utvecklingen och människors geografiska rörlighet är (vissa områden är mer attraktiva för äldre), vill Regionkommittén bidra till kommissionens analyser av dessa frågor för att säkerställa att det lokala och regionala perspektivet beaktas fullt ut.

4.16. Rörlighet och pension

Arbetstagarnas rörlighet skulle kunna kompensera den brist på kvalificerad arbetskraft som finns inom vissa sysselsättningsområden. Rörligheten måste underlättas i synnerhet genom att göra det möjligt att överföra pensioner inom unionen. Så småningom kommer harmoniseringen av sociala trygghetssystem och beskattning att främja arbetstagarnas rörlighet.

4.17. Integrationsåtgärder på det lokala planet

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning som förespråkar en övergång från passiva integrationsåtgärder (bidrag) till aktiva åtgärder (återinträde på arbetsmarknaden, kooperativa sektorn m.m.). Kommuner och regioner använder redan i hög grad sådana metoder.

4.18. Regionkommittén uppmanar kommissionen att, såsom det utlovas i meddelandet, vidta konkreta åtgärder för att aktörer på lokal nivå inbegrips i diskussionen om en förebyggande politik i fråga om utslagning. Regionkommittén erinrar om att det är städerna som främst berörs av följderna av utslagningen, i och med att den inverkar negativt på säkerheten och sammanhållningen i städerna samt på känslan av samhällstillhörighet. Kommittén vill betona de lokala och regionala myndigheternas roll för att bekämpa analfabetism och för integration av invandrare.

4.19. Regionkommittén vill påpeka att flyktingproblemet särskilt berör vissa europeiska länder och stöder kommissionens förslag att utveckla ett program inom detta område.

4.20. Jämställdhet

Regionkommittén har tidigare uttryckt sitt engagemang för jämställdhet och kamp mot diskriminering. De lokala initiativen har i detta sammanhang en viktig roll för att slå vakt om den sociala sammanhållningen och säkerställa integration på lokal nivå.

4.21. Folkhälsa

De lokala och regionala myndigheterna måste ta konsekvenserna av vissa förändringar (åldrande befolkning) och vidta åtgärder för att bemöta dem. Även på detta område krävs det statistik på lokal och regional nivå. Dessutom kan man genom utbyte av väl fungerande metoder på EU-nivå hitta innovativa och överförbara metoder.

5. Den yttre aspekten

5.1. Erfarenhetsutbyte mellan lokala myndigheter är en grundförutsättning för att främja den europeiska sociala modellen. Om det dessutom infördes en social klausul i WTO-avtalen skulle den bli en väsentlig faktor för att fästa uppmärksamhet på den sociala dimensionen på global nivå.

5.2. Även om den europeiska sociala modellen inte kan exporteras utan vidare kan Europa, som kommissionen framhåller, "främja sociala framsteg på global nivå". Kommissionens interregionala samarbetsprogram kan bli en impuls till att främja dessa sociala framsteg. Regionkommittén föreslår att ett socialt inslag skall ingå i det framtida gemenskapsinitiativ som kommer att utgöra ramen för det interregionala samarbetet med tredje land.

6. Slutsatser

Regionkommittén stöder de mål som kommissionen ställt upp i meddelandet, liksom de åtgärder som planeras för att uppdatera den europeiska sociala modellen i förhållande till de ekonomiska och sociala omvandlingarna. Regionkommittén upprepar att de lokala och regionala myndigheterna har en central roll att spela - de har nära inblick i problemen och stor innovationsförmåga. För att de lokala och regionala myndigheterna skall kunna bidra fullt ut och effektivt till diskussionen om den europeiska sociala modellens framtid

vill Regionkommittén:

6.1. vara delaktig i gemenskapens sysselsättningsåtgärder, särskilt i utformningen av europeiska sysselsättningsriktlinjer fr.o.m. år 2000, och uppmanar medlemsstaterna att utarbeta sina nationella handlingsplaner för sysselsättningen i samarbete med de lokala och regionala myndigheterna,

6.2. rådfrågas om skapandet av en databas om socialpolitik, grundad på en lokal och regional bas, för att få tillgång till jämförbara statistiska uppgifter för bedömning av sammanhållningen i Europa,

6.3. att de lokala och regionala myndigheterna i egenskap av arbetsgivare skall delta i den europeiska sociala dialogen,

6.4. ha en roll i EU:s rådfrågningsprocess om socialpolitiken, och särskilt medverka vid planeringen av ett framtida europeiskt socialt forum, där större hänsyn bör tas till de lokala myndigheterna,

6.5. att kommissionen skall utarbeta program för att stödja pilotprojekt och innovativa åtgärder som berör sysselsättningen och socialpolitiken och som utvecklats av lokala och regionala myndigheter,

6.6. att de lokala och regionala myndigheterna i de blivande EU-medlemsstaterna skall engageras i gemenskapens sociala åtgärder, särskilt i sysselsättningsfrågor, och att de får delta som observatörer i Regionkommittén.

Bryssel den 14 januari 1999.

Regionkommitténs ordförande

Manfred DAMMEYER