This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 51997IP0083
Resolution on the communication from the Commission on a common platform: Guidelines for European Union preparation for the United Nations General Assembly Special Session to be held in New York in June 1997 to review Agenda 21 and related outcomes of the United Nations Conference on Environment and Development held in Rio de Janeiro in June 1992 (COM(96)0569 C4-0656/96)
Resolution on the communication from the Commission on a common platform: Guidelines for European Union preparation for the United Nations General Assembly Special Session to be held in New York in June 1997 to review Agenda 21 and related outcomes of the United Nations Conference on Environment and Development held in Rio de Janeiro in June 1992 (COM(96)0569 C4-0656/96)
Resolution on the communication from the Commission on a common platform: Guidelines for European Union preparation for the United Nations General Assembly Special Session to be held in New York in June 1997 to review Agenda 21 and related outcomes of the United Nations Conference on Environment and Development held in Rio de Janeiro in June 1992 (COM(96)0569 C4-0656/96)
EGT C 115, 14.4.1997, p. 228
(ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 115 , 14/04/1997 s. 0228
A4-0083/97 Resolution om meddelandet från kommissionen om «En gemensam plattform: Riktlinjer för EU:s förberedelse för FN:s generalförsamlings specialmöte som skall hållas i New York i juni 1997 i syfte att bedöma Agenda 21 och de relaterade resultaten från FN-konferensen om miljö och utveckling som hölls i Rio de Janeiro i juni 1992" (KOM(96)0569 - C4-0656/96) Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(96)0569 - C4-0656/96), - med beaktande av rådets slutsatser vid mötet den 9 december 1996 om riktlinjer för EU:s förberedelser inför FN:s generalförsamlings specialmöte (UNGASS), - med beaktande av Brundtlandrapporten av år 1987 om miljö och utveckling ((Förenta Nationernas kommission för utveckling och miljö, Vår gemensamma framtid, Oxford University Press, 1987.)), - med beaktande av slutsatserna från FN:s konferens om utveckling och miljö i Rio de Janeiro i juni 1992 (UNCED), - med beaktande av det irländska ordförandeskapets förslag till en översyn av EU-fördraget i samband med Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 (Dublin II), - med beaktande av Världshandelsorganisationens toppmöte i Singapore i december 1996, - med beaktande av FN:s befolkningskonferens i Kairo i september 1994, - med beaktande av FN:s sociala toppmöte i Köpenhamn i mars 1995, - med beaktande av FAO:s världstoppmöte om livsmedel i november 1996, - med beaktande av EU:s femte åtgärdsprogram för miljön ((EGT nr C 138, 17.5.1993, s. 1.)) och den pågående översynen av detta ((EGT nr C 140, 11.5.1996, s. 5.)), - med beaktande av sin resolution av den 13 februari 1992 om Europeiska gemenskapens deltagande i Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling (UNCED) och om behovet av en konvention om skogsskydd ((EGT nr C 67, 16.3.1992, s. 152, 156.)), - med beaktande av sin resolution av den 18 januari 1994 om det globala miljöinstrumentet och om EG:s uppföljning av genomförandet av Agenda 21 från FN:s konferens om miljö och utveckling ((EGT nr C 44, 14.2.1994, s. 44, 46.)), - med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för utveckling och samarbete (A4- 0083/97), och med beaktande av följande: A. Konferensen i Rio de Janeiro gav positiva resultat (konventionen om klimatförändringar, konventionen om biologisk mångfald, Agenda 21 och den ökade miljömedvetenheten) men samtidigt kan det konstateras att vi i dagens läge har ett ännu större behov av en hållbar utveckling än 1992 och det finns fortfarande ingen skogskonvention, B. I och med att den globala miljösituationen generellt sett försämrats har det blivit ytterst angeläget med en revidering av slutsatserna i Rio liksom av resultaten av uppföljningsprocessen för att nödvändiga åtstramningar skall kunna företas. C. Det är av vikt att både exempel på framgång och exempel på kvardröjande problem tas upp till behandling vid denna revidering av Agenda 21 och andra beslut som fattas vid konferensen i Rio. D. Begreppet hållbar utveckling understryker att å ena sidan ekonomisk och social utveckling och å andra sidan skyddet av den globala miljön är faktorer förbundna med varandra. E. Kommissionens meddelande erbjuder ett gott underlag för denna diskussion om hurdan gemenskapens gemensamma förhandlingsposition skall se ut i New York i juni 1997, men samtidigt är det viktigt att förberedelserna inför konferensen fortsätts på så bred basis som möjligt och leder fram till en högre ambitionsnivå för slutsatserna vid konferensen. F. Det är av vikt att EU håller sig framme och mycket aktivt deltar i det internationella förberedelsearbetet inför konferensen i juni 1997 - varmed framför allt avses de officiella förberedande sammanträdena för arbetsgruppen mellan den 24 februari-den 7 mars samt det femte sammanträdet för kommissionen för hållbar utveckling (CSD) 7-25 april. G. EU:s arbete för en hållbar utveckling kommer i allra högsta grad att förlora i trovärdighet om EU självt inte lever upp till föresatsen om en hållbar utveckling. H. Det är av yttersta vikt att målet med en hållbar utveckling skrivs in i fördraget och att det femte åtgärdsprogrammet för miljön som sammanfaller med slutsatserna från Rio; ges en stramare utformning och genomförs med det snaraste. I detta sammanhang skall lokala handlingsinriktade planer i samband med Agenda 21 bättre integreras i all EU:s politik och stödjas aktivt. 1. Parlamentet anser att huvudmålet för den kommande konferensen består i ett bättre partnerskap mellan de rika och de fattiga länderna, 2. anser att de rika ländernas bristande engagemang utgör det största problemet; ett bristande engagemang som kommer fram dels i form av att dessa länder konsumerar alltför mycket (och på det sättet svarar för största delen av föroreningarna i världen) och dels därigenom att länderna inte levt upp till sin utfästelse i Rio 1992 om överföring av nya och kompletterande resurser till utvecklingsländerna, 3. delar rådets oro över att flertalet medlemsstater inte lever upp till de budgetmässiga utfästelser som de gjort i Rio, men anser det otillräckligt när rådet skriver att dessa utfästelser skall efterlevas «så snabbt som möjligt», 4. understryker att EU, trots den bristande överföringen av resurser, är den enda regionen som kan vara en drivande kraft bakom utvecklingen av det internationella miljösamarbetet och att EU därför måste ikläda sig en ledande roll vid insatserna för den globala miljön, 5. understryker att en internationell handel som tar hänsyn både till miljö- och utvecklingsaspekter är en förutsättning för en hållbar utveckling och beklagar djupt att inga resultat i denna riktning kom att uppnås vid Världshandelsorganisationens möte i Singapore i december 1996, 6. anser att det viktigaste konkreta bidraget består i att man låter miljöhänsynen ingå som ett led inom alla områden av politiken och att man ställer om konsumtionen så att den tar större hänsyn till miljön, men att båda dessa aspekter ännu inte i tillräcklig grad förverkligats av rådet och kommissionen, och påpekar att ökad insyn i vilken respektive belastning för miljön som olika varor utgör skulle komma att öka möjligheterna till krav från konsumenthåll angående en ökad hållbarhet, och att miljöavgifter också kan bidra därtill, 7. konstaterar att utvecklingsländerna inte kan integrera miljöaspekten förrän relevant teknik i högre grad överförs från de rika länderna (inberäknat EU). Den privata sektorn bör i större utsträckning få medverka vid konferensens om hållbar utveckling (CSD) arbete till exempel genom att bevilja uländerna gynnsamma möjligheter till köp av licenser och patent och genom att verka för att EU:s verksamhet följer samma miljönormer ute som hemma. Dessutom bör miljöaspekten få komma starkare fram inom EU:s generella utvecklingsbistånd (greening), 8. förklarar sig ense med rådet om att man måste identifiera nya problem (punkt 4), men förundrar sig över att rådet självt inte framkommit med några exempel härpå, 9. anser det vara av avgörande betydelse att så breda befolkningsgrupper som möjligt och i synnerhet icke-statliga organisationer och regionala och lokala myndigheter involveras i förberedelse- och uppföljningsfasen, 10. anser det vara av avgörande betydelse att de enskilda länderna representeras av sina statsöverhuvuden eftersom ett av ändamålen med konferensen i New York är att ingjuta nytt liv i hela processen och låta hållbarheten spela en framträdande roll på den internationella dagordningen, 11. erkänner att de institutionella ramarna för det internationella miljösamarbetet måste stärkas och effektiveras men understryker samtidigt att den institutionella frågan inte får bli en undanflykt för att man inte redan nu fatta de beslut som kommer att leda fram till en hållbar utveckling, 12. anser att parlamentets representanter bör spela en aktiv roll i samband med konferensen. Idealet vore att Europaparlamentet kunde delta med samma status som kommissionens delegation och åtminstone ha samma ställning som parlamentet haft vid andra konferenser ((Bl. a. vid ministerkonferensen i Marrakech i april 1994, vid COP I i Berlin i mars 1995 och COP II i Genève i september 1996 och vid Världshandelsorganisationens toppmöte i Singapore i december 1996.)), 13. betonar att omkostnaderna för att lösa av de globala miljöproblemen kommer att bli allt större ju längre vi väntar med att på allvar ta itu med dem och att EU:s gemensamma plattform vid konferensen av den anledningen skall vara mera omfattande än vad kommissionen och rådet föreslagit, 14. anser att den internationella lagstiftningen i miljöfrågor bör göras mera bindande och framlägger därför än en gång sitt förslag om en internationell miljödomstol, 15. anser att CSD är det samordnande organ som skall bära ansvaret för att arbetet med en hållbar utveckling kommer att ske så snabbt och effektivt som möjligt och uppmanar CSD till att skapa konkreta verktyg med vilkas hjälp man kan uppnå mätbara resultat som leder till hållbarhet, 16. förklarar sig ense med rådet om att det är ändamålsenligt att FN:s generalförsamling (UNGASS), utifrån en utvärdering av den globala miljösituationen, skall uppställa ett detaljerat arbetsprogram för CSD för de kommande fem åren, och understödjer likaledes att CSD innanför dessa ramen skall prioritera somliga områden särskilt högt, ställa upp exakta mål och utarbeta ett konkret mål för att uppnå dessa mål, 17. fäster avseende vid att CSD och UNGASS är viktiga etapper under det politiska förberedelsearbetet inför mötet om klimatförändringar i Kyoto i december och att det därför är viktigt att man i samband med UNGASS når enighet om en kraftfull politisk förklaring om klimatförändringarna och om världshaven, 18. uppmanar därför kommissionen och rådet att vid dessa möten arbeta för att det skall säkerställas att alla som deltar vid COP III skall vara överens om att resultatet från mötet i Kyoto skall innefatta följande principer: - att alla framtida åtaganden som görs efter Rio skall inskrivas formellt i multilateralt miljöavtal som skall ha bindande rättsverkan och täcka åtminstone perioden mellan år 2000 och 2100, - att dessa åtaganden bland annat skall innefatta en absolut övre gräns enligt vilken halterna av globala växthusgaser inte får överstiga 550 ppmv koldioxidekvivalenter, ett fastslaget datum vid vilket man bör ha kommit fram till ett «utsläppsstopp» på rättvis basis och som skall följas av ett åtagande om minskning av utsläppen, - att dessa åtaganden skall genomföras i enlighet med grundläggande utsläppsgräns som för varje land skall fastställas på en nivå som står i överensstämmelse med att halterna inte får överskrida 350 ppmv koldioxid («the Green Box»), en global reservbank av utsläppsrättigheter som inte skall överskrida 22 gigaton under den period som det multilaterala miljöavtalet är i kraft («the Blue Box») och påföljder («the Red Box») för utsläpp som överskrider de kvoter som fördelats enligt «the Green Box» och «the Blue Box», - att ett avtal om bestämmelserna och förfarandena i samband med tillämpningen av dessa principer skall vara klart den 31 december 1999, 19. anser det ytterst viktigt att de rika länderna ökar kapitalöverföringarna till utvecklingsländerna för att stödja en hållbar utveckling - bl.a. genom en avsevärd ökning av nivån på utvecklingsbiståndet, 20. understryker vikten av att UNGASS leder till att det antas en internationellt bindande skogsskyddskonvention med en hög skyddsnivå som tar särskild hänsyn till skogarnas biologiska mångfald, 21. understryker att sambandet mellan handel och miljö har en avgörande betydelse för den hållbara utvecklingen och påpekar att det globala målet skall bestå i en rättvis internationell handel där hänsyn till både miljön och utvecklingen är integrerade beståndsdelar; uppmanar kommissionen att framlägga en grönbok om rättvis och hållbar handel, där också tanken på justeringar av de avgifter som uppbärs vid gränserna skall finnas med, och diskutera denna utredning med både Europaparlamentet och rådet, 22. understryker vikten av att de generella slutsatserna på konferensen tar sig uttryck i form av en konkret handlings- och målorienterad förklaring där det skall ingå en skyldighet att anordna ett nytt toppmöte om 5 år, 23. beklagar att Europeiska unionen med de åtgärder som hittills vidtagits inte kommer att uppnå den utfästelse om koldioxidstabilisering som unionen gjort redan före Rio och uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att äntligen vidta genomgripande åtgärder (t.ex. en höjning av skatten på energi av ett slag som inte leder till en förändring av det totala skatteuttaget), 24. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet och kommissionen och medlemsstaternas regeringar.