51997AR0114

Yttrande från Regionkommittén om "Grönbok om vertikala begränsningar i EG:s konkurrenspolitik"

(97/C 244/08)

BAKGRUND

- Kommissionens grönbok om vertikala begränsningar i EG:s konkurrenspolitik (KOM(96) 721 slutlig).

- Kommissionens beslut av den 30 januari 1997 att höra Regionkommittén i denna fråga, i enlighet med EG-fördragets artikel 198c, första stycket.

- Regionkommitténs beslut av den 8 mars 1996 att ge underutskott 1 "Finansiella frågor på lokalt och regionalt plan" i uppdrag att förbereda yttrandet.

- Utkast till yttrande (CdR 114/97 rev.) som antogs av underutskott 1 den 14 maj 1997. Föredragande var Luigi Ricca.

- Artiklarna 85-90 i EG-fördraget.

Vid sin 18:e plenarsession den 11-12 juni 1997 (sammanträdet den 12 juni) antog Regionkommittén enhälligt följande yttrande.

1. Inledning

1.1. I grönboken uppmärksammar man framförallt de vertikala begränsningarna i distributionskedjan. Man berör inte problemen med motorfordon, handelsagenter eller immateriella rättigheter, som är och kommer att bli föremål för särskilda bestämmelser.

1.2. Vertikala begränsningar är överenskommelser mellan producenter och återförsäljare om tillgång till marknaden. Dessa begränsningar kan utnyttjas på ett sätt som är gynnsamt för konkurrensen för att främja marknadsintegrationen och distributionens effektivitet eller på ett konkurrensmässigt ofördelaktigt sätt för att hindra integration och konkurrens.

1.3. I artikel 85 i EU-fördraget anges:

"Följande är oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag ... som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden ...

Bestämmelserna om vad som är oförenligt får dock förklaras icke tillämpliga på överenskommelser som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande ..."

1.4. Liksom vertikala begränsningar kan gynna eller hindra att den inre marknaden förverkligas kan de även underlätta eller bromsa den internationella handeln eftersom EU är det största handelsblocket i världen.

2. Den nuvarande situationen

2.1. Förbjudna avtal är ogiltiga enligt artikel 85.2 i EU-fördraget såvida inte de är undantagna enligt artikel 85.3.

2.2. Kommissionen har exklusiv behörighet att bevilja undantag och har inrättat ett anmälningssystem för de avtal för vilka det ansöks om undantag eller icke-ingripandebesked (meddelande om att avtalet inte bryter mot artikel 85).

2.3. Antalet anmälningar är så stort att kommissionen bara kan behandla en begränsad del. För att ge rättssäkerhet åt de företag som sluter vertikala avtal har man av den anledningen beslutat att använda sig av "gruppundantag".

2.4. Man har alltså bestämt att de avtal som i princip uppfyller kriterierna i artikel 85.3 i fördraget automatiskt omfattas av undantaget.

2.5. Kommissionen har fastställt olika typer av distributionssystem och lämpliga gruppundantag för dem.

2.6. De aktuella gruppundantagen rör:

- Ensamåterförsäljaravtal (förordning (EEG) nr 1983/83) ().

- Exklusiva inköpsavtal (inbegripet särskilda bestämmelser för avtal som rör öl och bensin) (förordning (EEG) nr 1984/83) ().

- Franchiseavtal (förordning (EEG) nr 4087/88) ().

Om ett avtal av ovannämnda typer uppfyller förordningarnas krav krävs ingen anmälan till kommissionen för att undantag skall beviljas.

2.7. Kommissionen har dessutom fastställt en annan typ av distribution; selektiv distribution. För denna distributionstyp kommer ett antal särskilda beslut att antas eftersom det inte uppstod något "anhopningsproblem" i frågan.

2.8. Kommissionen, som är angelägen om att det inte uppstår snedvridningar av konkurrensen, har hittills tillämpat artikel 85.1 strikt. Men nu finns det även behov av att se över denna politik, både därför att de förordningar som styr begränsningarna håller på att bli föråldrade och därför att distributionsmetoderna har förändrats i mycket hög grad. Följaktligen är det nödvändigt att undersöka om det är lämpligt eller inte att förändra synsättet på problemet.

3. De behöriga nationella konkurrensmyndigheternas roll

3.1. Det finns en anmärkningsvärd skillnad mellan de nationella bestämmelserna som rör konkurrens. Nio medlemsstater (Belgien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal, Spanien och Sverige) har följt gemenskapens riktlinjer och infört nationella lagar i enlighet med artikel 85, som föreskriver ett allmänt förbud och undantag.

Vissa medlemsstater tillämpar dock de nationella reglerna enligt kriterier som avviker från dem som kommissionen antagit.

I de andra sex medlemsstaterna (Danmark, Finland, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Österrike) överensstämmer inte de lagar som tillämpas på konkurrensbegränsningar med gemenskapsrätten.

I USA syftar inte konkurrenslagstiftningen till att främja marknadsintegration, utan skall se till konsumentens bästa.

Varken i USA, Canada eller i vissa medlemsstater föreskrivs något anmälningssystem för begränsande avtal eftersom man anser att vertikala begränsningar i sig är lagenliga.

4. Distributionsstruktur

4.1. Distributionsstrukturen skiljer sig anmärkningsvärt från en sektor till en annan, både när det gäller koncentrationsgrad och organisation. Dessutom träffar man även på betydande skillnader när det gäller omfattning och struktur från en medlemsstat till en annan.

4.2. Distributionssektorn är dynamisk och omfattar ca 22 miljoner arbetstagare och ca 4,5 miljoner företag (varav 3,4 miljoner inom detaljhandeln och 1,1 miljoner inom grossist-distributionen).

4.3. Det finns en tendens till koncentration av distributionen som avspeglar den aktuella trenden på produktionsnivån. I större delen av norra Europa står de stora detaljisterna för mer än 50 % av detaljhandeln även om lågprisvaruhusen, som sprider sig snabbt i södra Europa, har reducerat deras tillväxt.

4.4. Distributionens karaktär har förändrats i och med revolutionen inom informationstekniken, som tillför grundläggande information för att förbättra detaljisternas styrning och underlättar direktkontakten mellan producent, leverantör och försäljningsställen.

5. Bensin och öl

5.1. Antalet bensinstationer minskar medan stationernas genomsnittliga storlek ökar, vilket medför att de nödvändiga investeringarna (storleksökningar, höjda miljökrav och ett bredare utbud av tjänster) och stationernas icke-bensin-försäljning (försäljning av konsumentvaror såväl som biltillbehör och smörjmedel) ökar.

5.2. Bryggerinäringens struktur skiljer sig mycket åt från medlemsstat till medlemsstat. I de traditionella "öl-länderna" är distributionsavtalen traditionella handelsinstrument, men det bör dock framhållas att tillämpningen av exklusiva inköpsavtal i medlemsstaterna inte påverkar handeln med öl inom gemenskapen och tillgången till marknaderna.

I de länder där begränsningen tillämpas liknar ölimporten generellt sett importen i de medlemsstater där begränsningen inte tillämpas.

5.3. Även om det är sant att det i några medlemsstater finns en tendens till ökning av andelen off-sale (dvs. försäljning för konsumtion på annan plats), förblir konsumtionen av fatöl hög, och på vissa utskänkningsställen dominerar denna konsumtion.

5.4. Avtalen reglerar ett nära och varaktigt samarbete mellan de olika parterna. Detta samarbete gör det möjligt att förbättra produkten och servicekvaliteten. Avtalen underlättar även betydande investeringar som är nödvändiga för att anpassa de offentliga försäljningsställenas och utrustningens karaktär efter kundernas krav.

6. Grönbokens alternativ

6.1. I väntan på en översyn av reglerna uppmärksammar man i grönboken följande fyra alternativ:

- Alternativ I: Det aktuella systemet bibehålls, inbegripet särskilda system för öl och bensin.

- Alternativ II: Det aktuella systemet bibehålls, men de bestämmelser i förordningarna som reglerar gruppundantagen ändras genom att man utvidgar tillämpningsområdet, ökar flexibiliteten och minskar antalet anmälningspliktiga fall. De särskilda bestämmelser som gäller öl och bensin skall fortsätta att gälla.

- Alternativ III: Mer koncentrerade gruppundantag med införande av ett tröskelvärde (40 % av marknadsandelen) som skall begränsa de undantag som beviljas.

- Alternativ IV: Införande av en "icke-ingripande-presumtion" för de parter som har en marknadsandel som är lägre än 20 %. Överskrids detta tröskelvärde skulle man tillämpa antingen alternativ II eller III.

7. Allmänna kommentarer

7.1. När det gäller att bedöma en så komplicerad fråga ligger det närmast till för Regionkommittén att utgå från konsumenternas synvinkel och tillämpa sådana centrala bedömningsfaktorer som är bäst lämpade för att avgöra om effekterna av eventuella begränsande förfaranden innebär skador på marknadernas konkurrensstruktur eller inte, och om de innebär fördelar eller inte för konsumenterna.

7.2. I detta avseende kan man inte hävda att de vertikala avtalen i sig påverkar konkurrensen. Det finns några som snedvrider konkurrensen medan andra däremot framkallar positiva effekter när det gäller konkurrensen på marknaderna och kvaliteten på den slutliga konsumentprodukten.

7.3. De vertikala begränsningarnas konkurrenshämmande effekter har säkert i sin tur en begränsad effekt på de konkurrensutsatta marknaderna genom att stärka den ekonomiska effektiviteten, vilket ger fördelar för konsumenterna.

8. De stora detaljisterna

8.1. Är koncentrationstendensen nyttig? Koncentrationen medför att distributörernas ställning i förhållande till leverantörerna förstärks och uppmuntrar till att distributörerna utvecklar egna varumärken.

8.2. Skapandet av inköpssammanslutningar på nationell, europeisk och till och med på global nivå har lett till att stora mer eller mindre integrerade detaljistgrupper har vuxit fram och ibland till att problem har uppstått mellan producenter och distributörer.

8.3. Vill man skydda konsumenten eller förstöra konkurrensen på lång sikt och påskynda koncentrationsprocessen i detaljhandelssektorn genom att koncentrera den verkliga makten till de stora detaljisterna?

8.4. Stark koncentration utestänger småhandlarna från marknaden. Dessa handlare står bakom 95 % av handelsföretagen inom EU. Stark koncentration för dessutom med sig sociala effekter som trots att de inte går att uppskatta direkt innebär sociala kostnader som hänför sig till följande faktorer:

- Vanligtvis flyttar de stora detaljisterna från städernas gamla stadskärnor till utkanterna av städerna (ökad tillgänglighet, större parkeringar och även ökad fordonskoncentration etc.).

- När de gamla stadskärnorna töms blir det färre människor på gatorna och otryggheten ökar.

- De svagaste drabbas värst (till exempel äldre människor) i och med att tillgängligheten försämras.

- Direktkontakten med kunden försämras.

- Produktkvaliteten och närheten till produkterna kan minska.

- Kundservicen kan minska, både när det gäller efterservice och rådgivning vid köp.

9. Avtal om leverans av öl

9.1. Handeln med öl inom gemenskapen har visat sig fungera bra eftersom man från 1985 har gått från cirka 10 miljoner hektoliter till mer än 20 miljoner hektoliter 1994. Jämfört med EU:s totala export av öl (39 miljoner hektoliter) utgör detta 51,3 %. Tillämpningen av exklusiva avtal har inte varit ett hinder på den europeiska ölmarknaden.

9.2. Bryggerinäringen uppvisar ett högt index när det gäller kapitalbindning. Förhållandet mellan investeringar och omsättning är ca 2 och förhållandet mellan investeringar och bruttovinst ligger mellan 15 och 20. När det gäller att få tillbaka pengarna för sina investeringar arbetar bryggerierna på lång och medellång sikt och ser alltså till de lokala avsättningsmarknadernas kontinuitet och stabilitet.

9.3. Dessa investeringar gör det möjligt att driva försäljningsställen som inte bara säkerställer arbetstillfällen utan också ger tillfälle till socialt umgänge och gemenskap som är mycket viktigt på landsbygden. Dessutom gör investeringarna det möjligt att upprätthålla vissa traditioner (de franska kaféerna skulle försvinna utan investeringsstödet till ölförsäljning, som är barernas viktigaste inkomstkälla).

9.4. Konsumenten kan välja öl på flaska och fat till överkomliga priser samtidigt som man får kvalitet, svalka och service.

9.5. Bryggeriernas stöd - som sträcker sig från finansiellt stöd till lån av utrustning och inredning samt till förskottsleveranser - ger företagarna möjlighet att med liten risk, och utan de vanliga säkerheter som kreditinstituten kräver, starta små företag som även är en viktig ekonomisk faktor. Dessutom begränsar man tvivelaktiga finansiärers (dvs. ockrares) tillträde till marknaden.

9.6. Avtal om leverans av öl ger de små och medelstora försäljningsställena möjlighet att synas och konkurrera på plats, oberoende av den ofta kostsamma och ineffektiva märkesreklamen i media.

9.7. Om man skulle förändra de aktuella reglerna skulle endast de mest lönsamma försäljningsställena bli kvar, vilket skulle leda till sysselsättningsmässiga förluster och en minskning av konsumenternas valmöjligheter samt till att en av de viktigaste sociala faktorerna försvinner.

10. Selektiv distribution

10.1. Det är nödvändigt att beakta den samlingseffekt som följer av en ökning av antalet selektiva distributionsnät, vilket kan ha negativa effekter för konkurrensen.

I några fall (det vill säga kosmetika) är konsumenterna tvungna att betala extremt höga priser för en produkt som bara säljs på få försäljningsställen som inte konkurrerar med varandra. I det här fallet betalar konsumenten också för selektiviteten.

11. Slutsatser

11.1. Regionkommittén anser att de varierande aspekterna på vertikala begränsningar i EG:s konkurrenspolitik gör det svårt att fastställa ett entydigt alternativ som inte tar mer ställning för en sektor än för en annan.

11.2. Kommittén understryker behovet av en samstämmig och enhetlig tillämpning av artikel 85 när det gäller vertikala begränsningar inom hela gemenskapen, såsom det för närvarande också sker.

11.3. Man borde (oberoende av vilket alternativ som antas) främja de avtal som (liksom när det gäller öl) har medfört fördelar i fråga om effektivitet och genomslagskraft på marknaden eftersom de medger en mer konkurrenskraftig distribution av produkten med hjälp av stora investeringar.

11.4. Det skulle vara lämpligare att analysera avtalens effekter på marknaden än att bedöma avtalens form.

11.5. Kommittén anser att det är lämpligt att beakta möjligheten att behandla de vertikala begränsningar som åtföljs av betydande investeringar på ett fördelaktigare sätt.

11.6. Det skulle vara lämpligt att förutom producenterna och distributörerna även låta konsumenterna komma till tals när det gäller att bedöma fördelarna för konsumenterna. Kan man tänka sig ett konsumentråd? (Kommittén påminner även om yttrande om Kommissionens meddelande om konsumentpolitiska prioriteringar 1996-1998) ().

11.7. Samtidigt som man inrättar ett konsumentråd med anknytning till de vertikala begränsningarnas effekter borde även kontrollmekanismer och relevanta bedömningskriterier fastställas.

11.8. När det gäller de föreslagna alternativen III och IV betonar man att tröskelvärden bara fyller en funktion om de hänför sig till gemenskapens totala marknad, utan avvikelser (i motsats till vad som nu är fallet) på de nationella marknaderna, så att villkoren uppfylls i alla stater utan att det skiljer sig från en medlemsstat till en annan.

11.9. Med tanke på de fördelar som framhålls i grönboken anser Regionkommittén att det verkar lämpligt att man väljer alternativ I, det vill säga att upprätthålla nuvarande system, varvid följande rekommenderas:

- Ökad flexibilitet och minskad styrning samt en bredare syn när det gäller gruppundantag.

- Ökad uppmärksamhet åt avtalens ekonomiska effekter.

- Översyn av de bestämmelser som rör selektiv distribution, dels när det gäller insyn och objektivitet i fråga om kriterier för tillträde och producenternas avgörande, dels med avseende på fortsatt förekomst av selektiv distribution i fråga om produkter där det inte längre är befogat, och dels när det gäller den samlingseffekt som är ett resultat av att de selektiva distributionsnäten har ökat.

- Skydd av de små och medelstora företagens intressen.

- Inget införande av någon allmän förändring av de gemenskapsbestämmelser som reglerar avtalen mellan bryggarna och deras försäljningsställen.

Bryssel den 12 juni 1997.

Regionkommitténs ordförande

Pasqual MARAGALL i MIRA

() EGT L 173, 30.6.1983, s. 1.

() EGT L 173, 30.6.1983, s. 5.

() EGT L 359, 28.12.1988, s. 46.

() EGT C 337, 11.11.1996, s. 49.