51996IP1106

B4-1106, 1127, 1136, 1150, 1161, 1169 och 1202/96

Resolution om Afghanistan

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan och särskilt den som antogs den 18 januari 1996 ((EGT nr C 32, 5.2.1996, s. 99.)),

- med beaktande av kommissionens förklaring av den 9 oktober 1996 om kvinnornas situation i Afghanistan, och särskilt dess anmodan till de internationella institutionerna att använda alla sina lagliga möjligheter för att se till att man i Afghanistan följer de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, och med beaktande av följande:

A. Inbördeskriget i Afghanistan har trappats upp.

B. När talibanstyrkorna erövrade Kabul i slutet av september och tvingade regeringen att lämna staden lades ytterligare ett kapitel till det ständiga lidandet för Afghanistans befolkning.

C. När Kabul väl hade erövrats började talibanerna genomföra förfärliga handlingar i staden, som att tortera och hänga meningsmotståndare på offentliga platser samt skända deras kroppar.

D. Talibanerna har angripit biståndsarbetare som t.ex. internationella rödakorskommitténs representant, som blev slagen och fängslad av talibanerna.

E. Talibanerna har infört en extremistisk tolkning av sharia i talibankontrollerade områden, vilket innebär inhumana bestraffningsmetoder -amputation för stöld, halshuggning för mord, stening av kvinnor som begått äktenskapsbrott - och domstolar som utfärdar domar på några få minuter.

F. Utländska böcker och filmer har bränts.

G. Talibanerna har infört en totalt diskriminerande regim som utestänger kvinnor från arbetsliv och utbildning och från att tala offentligt samt som minimerar deras rörelsefrihet genom att kräva att de är fullständigt beslöjade, t.o.m. över ögonen.

H. En stor majoritet av de kvinnor i Kabul som nu förbjuds att arbeta var beroende av sin arbetsinkomst för att överleva.

I. Det är chockerande att f.d. president Muhammed Najibullah och hans bror har avrättats och att det har gjorts intrång på FN:s område i Kabul, vilket är ett exterritorialt område enligt internationell rätt.

J. Den internationella biståndskonferensen skall behandla frågan om framtida bistånd till Afghanistan i december 1996.

K. Det kommer oroande rapporter om att talibanerna tagit upp till 1 000 fångar i Kabul efter husrannsakningar, trots löftet om amnesti för regeringstrogna.

L. Det är bekymmersamt med den nya flyktingvågen från Afghanistan, vilken förvärrar instabiliteten i ett område som redan hemsökts av krig och våldsamheter.

M. Yttre krafter, t.ex. Pakistan och USA, har spelat en stor roll för stödet till talibanernas offensiv.

N. Det har hållits ett toppmöte i Alma-Ata om situationen i Afghanistan, med deltagande av Uzbekistan, Tadzjikistan, Kazakstan, Kirgizistan och Ryssland.

1. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten att inleda fredsförhandlingar, att följa internationell humanitär rätt, att enas om vapenvila, att allvarligt överväga förslaget om att göra Kabul till en demilitariserad zon och att söka nå en lösning på konflikten,

2. fördömer kraftfullt den systematiska diskrimineringen av afghanska kvinnor, de många kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och den indoktrinering som påtvingats det afghanska folket efter talibanernas erövring av Kabul, och påminner om att talibanerna gjort sig skyldiga till sådana missgärningar under de senaste åren,

3. konstaterar att förtrycket av kvinnorna står i strid med FN:s internationella konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN:s konvention från 1966 om ekonomiska och sociala rättigheter; båda har ratificerats av Afghanistan,

4. uttrycker sin bestörtning över den brutala avrättningen av f.d. president Najibullah, och fördömer intrånget på FN:s område,

5. uppmanar alla internationella biståndsgivare, inklusive EU och dess medlemsstater, att avstå från nytt bistånd eller nya samarbetsprogram, med undantag för nödhjälp, tills regimen respekterar de mänskliga rättigheterna för män och kvinnor,

6. anmodar USA liksom Pakistans regering och andra länder i området att upphöra med allt stöd till talibanerna och till andra milisstyrkor i krig,

7. uppmanar FN:s alla medlemsstater att inte upprätta diplomatiska förbindelser med Kabuls nuvarande regim,

8. stöder alla politiska och diplomatiska initiativ, särskilt från centralasiatiska länder eller andra länder i området, för att finna en fredlig lösning på områdets olika problem, med respekt för de mänskliga rättigheterna, och för att få ett slut på fundamentalismen i Afghanistan,

9. upprepar sitt krav på ett vapenembargo; anser emellertid, med tanke på den stora mängd vapen som finns i landet, att den enda effektiva åtgärden för att få stopp på kriget vore ett ytterligare embargo för all tillhörande utrustning,

10. anser att det är absolut nödvändigt att Europeiska unionen samstämmigt intar en bestämd och otvetydig hållning vad gäller respekt för och försvar av de mänskliga rättigheterna i Afghanistan,

11. stöder och understryker kommissionens fördömande av i synnerhet behandlingen av Afghanistans kvinnor,

12. uppmanar åter EU och dess medlemsstater att fortsätta att ge och öka sitt stöd både till de afghanska flyktingarna i Pakistan och Iran och till de fördrivna inom Afghanistan, särskilt till civilbefolkningen som söker skydd i landets norra provinser och vars behov är särskilt akuta med tanke på den annalkande vintern,

13. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, regeringarna i Pakistan, Uzbekistan, Iran, Indien, Tadzjikistan, Ryssland och USA samt till Afghanistans företrädare i FN och talibanerna.