51996IP0045

B4-0045, 0064, 0074, 0081, 0091 och 0099/96

Resolution om Afghanistan

Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av följande:

A. Afghanistan har hemsökts av krig ända sedan december 1979 då Sovjetunionen invaderade landet.

B. På 1980-talet försågs de olika stridande parterna i Afghanistan med enorma kvantiteter vapen genom Sovjetunionen och Förenta staterna, samt genom medlemsstater i EG, bl.a. Tyskland och Storbritannien, och islamiska länder, bl.a. Pakistan, Saudiarabien och Iran.

C. Fredfördraget i Geneve av den 14 april 1988 ledde till ett tillbakadragande av de sovjetiska trupperna från Afghanistan år 1989, följt av att president Najibullah besegrades av ett antal mujahedinska fraktioner år 1992.

D. Även om alla mujahedin-fraktioner undertecknade Islamabad-överenskommelsen i mars 1993, bröt fientligheterna ut på nytt bland vissa fraktioner.

E. Taliban-rörelsen bestående av afghanska Pashtoun flyktingar som var studenter från de fundamentalistiska islamitiska skolorna i Pakistan reste sig plötsligt och intog de södra provinserna i Afghanistan i slutet av 1994.

F. Regeringen i Kabul står nu inför en konflikt med de fundamentalistiska islamiststudenterna som hör till Taliban-rörelsen.

G. Det har kommit oroande rapporter om ytterligare svåra civila förluster i döda och sårade på grund av attacker utförda av Taliban-styrkorna som har anfallit civila mål med artilleri och stridsflygplan.

H. Kabul anfölls den 26 november 1995 genom en luftattack från den sydliga staden Kandahar som kontrolleras av Taliban, i vilken splitterbomber förorsakade 39 civilpersoners (inklusive 13 barns) död och i vilken flera än 140 personer skadades.

I. Tillämpningen av en kompromisslös fundamentalistisk tolkning av sharian i områden där de talibanska myndigheterna har makten är oroväckande.

J. Det finns bevis för att de talibanska studenterna har tränats och utrustats i Pakistan, ett land som givit en fristad åt miljontals afghanska flyktingar sedan 1979.

K. Unionen och dess medlemsstater är viktiga givare av bistånd till Afghanistan, men verkar inte ha någon sammanhållande politisk taktik som syftar till att åstadkomma fred för det afghanska folket.

L. Kriget ha pågått sedan 16 år, närmare två miljoner människor har dödats och miljontals har tvingats bli flyktingar; dödandet, tortyren, kränkningar av alla slag mot kvinnor och barn på grund av de krigförande fraktionernas fanatism och intolerans är en del av vardagen för det svårt lidande folket.

M. Afghanistan är nu ett nästan helt ödelagt land där hela den produktiva infrastrukturen, kommunikationerna, hälso- och utbildningsinrättningarna har förstörts.

N. Afghanistan är ett av de länder som har råkat värst ut för landminor och truppminor vilka dagligen kräver civila offer.

O. Problemen med narkotikahandeln håller på att öka och smuggling i regionen överhuvudtaget utgör grunden för den afghanska ekonomin; denna handel tjänar både till att finansiera militära inköp för de enskilda fraktionerna och till att underminera ekonomierna i grannländerna, särskilt Pakistan.

Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av följande:

1. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med det afghanska folket, det främsta offret för de pågående krigen på dess territorium, och fördömer å det starkaste ett fortsatt krig, brotten mot de mänskliga rättigheterna och de avskyvärda grymheter vartill alla sidor i denna konflikt gjort sig skyldiga,

2. fördömer Taliban-rörelsens militära offensiver vars syfte är att vända på de rådande maktförhållandena för att med våld införa en fundamentalistisk islamistregim, och fördömer särskilt luftattacken som Taliban utförde den 26 november 1995 mot de civila stadsdelarna i Kabul,

3. anmodar Pakistans regering att utöva påtryckningar på Taliban-rörelsen för att stoppa dess militära offensiv,

4. uppmanar Afghanistans regering, den uzbekistanska militian, de talibanska styrkorna, de shiamujahedinska grupperna och de övriga parterna att nå en gemensam överenskommelse om att sluta strida och att återuppbygga landet,

5. kräver att regeringarna i Pakistan, Iran, Saudiarabien, Indien, Uzbekistan, Ryssland, USA och de länder i Europeiska unionen som säljer eller levererar vapen eller befrämjar vapentransporter att omedelbart sluta med detta och all inblandning i den interna situationen i Afghanistan,

6. anmodar Europeiska unionen och dess medlemsstater att besluta om ett omedelbart embargo mot vapenleverans till Afghanistan och att genom FN initiera ett världsomfattande vapenembargo,

7. välkomnar det senaste initiativet från FN:s medlare i Afghanistan, Mahmud Mesteri, för att få konfliktparterna att sätta sig vid förhandlingsbordet och uppmanar Europeiska rådet att göra allt i sin makt för att stödja detta initiativ,

8. uppmanar rådet och kommissionen, samt medlemsstaternas regeringar, att utöva största möjliga inflytande på parterna i konflikten både i och utanför Afghanistan för att få ett slut på fientligheterna och de grymheter som begås mot den civila befolkningen, och för att upprätta en internationell kontaktgrupp under FN:s beskydd för detta ändamål,

9. anmodar EU och dess medlemsstater att ge bistånd till både de afghanska flyktingarna i Pakistan och Iran och till dem som varit tvungna att flytta från sina hemtrakter i Afghanistan, och i synnerhet till den civila befolkningen i Kabul vars behov är särskilt akut på vintern, och med speciell uppmärksamhet på kvinnors och flickors sårbara sociala ställning,

10. uppmanar åter igen Europeiska unionen och medlemsstaterna att fortsätta att bistå med tekniskt och finansiellt stöd för röjning av landminor och truppminor, samt att öka dessa insatser,

11. understryker att den fruktansvärt långsamma takt i vilken minröjningen sker i Afghanistan gör ett internationellt totalförbud mot landminor ännu angelägnare,

12. uppmanar Förenta nationerna och dess medlemmar att öka sina ansträngningar att förhindra handeln med narkotika i Afghanistan och anmodar Europeiska unionen att ge stöd till de ansträngningar Pakistans regering gör i detta hänseende, inklusive stöd till den särskilda insatsstyrkan mot narkotika (Special Anti-Narcotics Task Force),

13. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till kommissionen, rådet, regeringarna i Afghanistan, Pakistan, Uzbekistan, Tadjikistan, Turkmenistan, Ryssland, Saudiarabien, Förenta staterna, Iran och Indien, samt till medlemsländerna i Förenta Nationernas säkerhetsråd.