51995PC0734

Förslag till rådets förordning (EG) om ändring, till förmån för arbetslösa personer, av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, samt av förordning (EEG) nr 574/72 som anger tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1408/71 (96/C 68/08) (Text av betydelse för EES) KOM(95) 734 slutlig - 96/0004(CNS)

(Framlagt av kommissionen den 12 januari 1996)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 51 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, som lagts fram efter överenskommelse med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare

med beaktande av Europaparlamentets yttrande

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Hänsyn bör tas till det faktum att möjligheterna att finna arbete inom rimlig tid avsevärt har försämrats. Man bör följaktligen besluta om att rätten till arbetslöshetsförmåner skall behållas, utöver den period på tre månader som för närvarande gäller, för den person som är arbetslös och söker arbete i en annan medlemsstat.

Likväl måste man för att undvika missbruk vidta åtgärder så att det inte, efter den första perioden av tre månader, beviljas understöd till ett belopp eller för en sammanlagd period som överstiger det belopp eller den period som föreskrivs inte bara i lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten utan också i den medlemsstat inom vars territorium personen söker arbete.

Av samma skäl bör, efter en första period av tre månader, inte det belopp som de kontanta sjukförsäkringsförmånerna utgör överstiga det belopp för motsvarande förmån som föreskrivs i lagstiftningen i det land där den arbetssökande söker arbete.

För att uppnå större effektivitet vid kontroll och sanktioner, är det önskvärt att lagstiftningen i den medlemsstat där den arbetssökande söker arbete tillämpas.

Det är nödvändigt att särskilt ange att det är institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning ger den arbetssökande rätt till förmåner som skall utbetala förmånsbeloppet till institutionen i den medlemsstat som utger förmånerna.

Det är lämpligt att erbjuda den gränsarbetare som är helt arbetslös möjligheten att anmäla sig hos arbetsförmedlingen såväl i den medlemsstat där personen senast arbetade som i den medlemsstat där personen nu är bosatt för att på så sätt öka möjligheterna till arbete.

Det är nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 574/72 med anledning av de föreslagna ändringarna i förordning (EEG) nr 1408/71.

För att uppnå målet med fri rörlighet för arbetstagare inom socialförsäkringsområdet är det nödvändigt och lämpligt att en ändring av reglerna om samordning av de olika nationella socialförsäkringssystemen görs genom en gemenskapsåtgärd som är juridiskt bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Detta är i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 3b i Romfördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras på följande sätt:

1. Artikel 25.1 och 25.2 skall ersättas med följande:

"Artikel 25

1. En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare, och som omfattas av bestämmelserna i artiklarna 69, 69a, 69b och 69c och som uppfyller villkoren för rätt till vård- och kontantförmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, skall under den period som anges i artikel 69b, punkt 2 och 3 få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen i den medlemsstat i vilken personen söker arbete, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar som om personen vore försäkrad hos denna.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen i den medlemsstat där den arbetslösa personen söker arbete, kan dock förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning. Efter utgången av den period som anges i artikel 69b, punkt 2, får det kontanta förmånsbeloppet inte överstiga det förmånsbelopp som personen skulle haft rätt till om personen under sin senaste anställning hade omfattats av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken personen söker arbete. Artikel 69c, punkt 3 b, andra meningen, tillämpas på motsvarande sätt. Arbetslöshetsförmåner enligt artikel 69a-d får inte utges under en period under vilken kontantförmåner erhålls.

2. En helt arbetslös person som tidigare var anställd och som omfattas av bestämmelserna i artikel 71.1 c, första meningen, skall få vård- eller kontantförmåner enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt som om personen hade omfattas av den lagstiftningen under sin senaste anställning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18. Kostnaderna för sådana förmåner skall betalas av institutionen i bosättningslandet."

2. Första stycket i artikel 39.6 skall ersättas med följande:

"6. En helt arbetslös person som tidigare var anställd och som omfattas av bestämmelserna i artikel 71.1 c, första meningen, skall få invaliditetsförmåner som utges av den behöriga institutionen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt, enligt den lagstiftning denna tillämpar, som om personen hade omfattats av den lagstiftningen under sin senaste anställning, i förekommande fall med beaktande av artikel 38 och/eller artikel 25.2. Kostnaderna för sådana förmåner skall betalas av institutionen i bosättningslandet."

3. Punkt 6 i artikel 45 skall ersättas med följande:

"6. En period av hel arbetslöshet under vilken den som tidigare var anställd får förmåner enligt artikel 71.1 c, första meningen, skall beaktas av den behöriga institutionen i den medlemsstat inom vars territorium arbetstagaren är bosatt, i enlighet med den lagstiftning som denna institution tillämpar, som om arbetstagaren hade omfattas av den lagstiftningen under sin senaste anställning."

4. Punkt 4 i artikel 47 skall ersättas med följande:

"4. Om förmåner enligt lagstiftningen som tillämpas av den behöriga institutionen i en medlemsstat beräknas på grundval av inkomsternas storlek när artikel 45.6, första och andra stycket, tillämpas, och om de enda perioder som kan beaktas i denna medlemsstat är perioder av hel arbetslöshet som ersatts enligt artikel 71.1 c, första meningen, skall den behöriga institutionen i denna medlemsstat utbetala pensionen på basis av den inkomst som tjänstgjort som referens vid beräkningen av nämnda arbetslöshetsförmåner och i enlighet med bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar."

5. Punkt 3 i artikel 67 skall ersättas med följande:

"3. Utom i fall som avses i artikel 71.1 c, skall bestämmelserna i punkt 1 och 2 gälla under villkor att personen senast har fullgjort

- i fall som avses i punkt 1, försäkringsperioder

- i fall som avses i punkt 2, anställningsperioder

enligt bestämmelserna i den lagstiftning enligt vilken ansökan om förmåner görs."

6. Artikel 69 skall ersättas med följande:

"Artikel 69

En anställd eller egenföretagare som är helt arbetslös och uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 67, och som beger sig till en eller flera andra medlemsstater för att söka arbete där, skall behålla rätten till sådana förmåner på de villkor som anges i artikel 69a och med de begränsningar som fastställs i artikel 69b."

7. Efter artikel 69 skall artiklarna 69a, 69b och 69c införas med följande lydelse:

"Artikel 69a

Villkor för bibehållandet av rätten till förmåner

1. Efter arbetslöshetens inträde och före sin avresa skall den arbetslösa personen ha inskrivit sig som arbetssökande och ha stått till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga medlemsstaten under minst fyra veckor efter arbetslöshetens inträde. Arbetsförmedlingen eller de behöriga institutionerna kan dock ge sin tillåtelse till avresa före denna tidsfrists utgång.

2. Den arbetslösa personen skall skriva in sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i varje medlemsstat som personen beger sig till, underordna sig den kontroll som görs där, uppfylla villkoren enligt denna stats lagstiftning och stå till arbetsförmedlingens förfogande. Detta villkor skall anses ha uppfyllts för den period som föregår inskrivningen om inskrivningen förs inom sju dagar räknat från den dag då den berörda personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i det land personen lämnade. I undantagsfall kan arbetsförmedlingen eller de behöriga institutionerna förlänga denna tidsfrist.

Artikel 69b

Begränsningar i bibehållandet av rätten till förmåner

1. Förmånsbeloppet och den period för vilken den arbetslösa personen fortsätter att ha rätt till förmåner bestäms av lagstiftningen i den behöriga staten. Bestämmelserna i denna avdelning får inte i något fall ge rätt till förmåner till ett högre belopp eller under längre tid än vad som anges i den behöriga statens lagstiftning. Den period under vilken den arbetslösa personen har uppburit förmåner enligt den statens lagstiftning innan personen beger sig till en eller flera andra medlemsstater, skall dras ifrån den period under vilken rätten till förmåner bibehålls.

2. Under en första period skall rätten till förmåner bibehållas under högst tre månader räknat från och med den dag då personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i det land som personen har lämnat.

3. Efter utgången av den period som anges i punkt 2 skall dessutom följande bestämmelser tillämpas:

a) Den sammanlagda tiden som förmåner utges enligt den behöriga statens lagstiftning får inte överstiga den period under vilken den arbetslösa personen skulle ha haft rätt till förmåner om personen vid sin senaste anställning hade omfattats av lagstiftningen i den medlemsstat dit personen begett sig för att söka arbete.

b) Det förmånsbelopp som den arbetslösa personen fortsätter att ha rätt till i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten får inte överstiga det förmånsbelopp som personen skulle ha haft rätt till om personen vid sin senaste anställning hade omfattats av lagstiftningen i den medlemsstat dit personen begett sig för att söka arbete. Om lagstiftningen i den senare staten anger att förmånsbeloppet skall beräknas på den tidigare lönen, skall institutionen där beräkna det belopp den arbetslösa personen skulle ha haft rätt till på basis av den normala lönen för en liknande anställning, som den som personen senast hade inom en annan medlemsstats territorium, på den ort där den arbetslösa personen söker arbete.

4. För säsongsarbetare skall denna tid dessutom begränsas till den tid som återstår till slutet av den säsong för vilken personen har anställts.

5. En arbetslös person som återvänder till den behöriga staten skall fortsätta att ha rätt till förmåner enligt denna stats lagstiftning. Om den arbetslösa personen under en period har uppburit förmåner i en eller flera andra medlemsstater än den behöriga staten skall denna period dras ifrån den period under vilken personen fortsätter att ha rätt till förmåner enligt den behöriga statens lagstiftning.

6. Bestämmelserna i artiklarna 69, 69a, och 69b kan åberopas endast en gång mellan två anställningsperioder.

7. Om den behöriga staten är Belgien, skall den arbetslösa person som återvänder dit efter att ha åberopat bestämmelserna i artiklarna 69 till 69c inte på nytt få rätt till förmåner där förrän personen har varit anställd där i minst tre månader.

Artikel 69c

Ändring av rätten till förmåner

Rätten till förmåner enligt artiklarna 69 till 69c skall minskas, ändras, hållas inne, dras in eller konfiskeras om det kommer fram omständigheter kring den arbetslösa personen som enligt lagstiftningen i den stat där personen söker arbete medför minskning, ändring, innehållande, indragning eller konfiskation av rätten till arbetslöshetsförmåner. Institutionen i den medlemsstat i vilken personen söker arbete skall besluta om tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel."

8. Punkt 1 i artikel 71 skall ersättas med följande:

"1. I de fall som avses i artikel 69 skall förmåner utges av institutionen i varje stat till vilken en arbetslös person beger sig för att söka arbete.

Den behöriga institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den arbetslösa personen har rätt till förmåner skall vara skyldig att återbetala beloppet för dessa förmåner."

9. Artikel 71 skall ersättas med följande:

"Artikel 71

1. En arbetslös person som tidigare var anställd och som under sin senaste anställning var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall få förmåner enligt följande bestämmelser:

a) En anställd som är delvis arbetslös i det företag som sysselsätter honom skall få förmåner enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning, som om personen vore bosatt inom den statens territorium. Dessa förmåner skall utges av den behöriga statens institution.

b) En person som tidigare var anställd och som är helt arbetslös och som ställer sig till arbetsförmedlingens förfogande inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning, som om personen vore bosatt inom de statens territorium. Dessa förmåner skall utges av den behöriga statens institution. Om den behöriga staten är Luxemburg, skall institutionen på bosättningsorten, under en övergångsperiod av tio år efter det att denna punkt trätt i kraft, återbetala till institutionen i denna stat hälften av det förmånsbelopp som utbetalats till gränsarbetare enligt artikel 1b, dock inte med ett högre belopp än det som den arbetslösa personen skulle ha haft rätt till om personen hade ställt sig till arbetsförmedlingens förfogande i sitt bosättningsland.

Om den arbetslösa personen senare ställer sig till arbetsförmedlingens förfogande inom den stats territorium där personen är bosatt, skall personen få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning. Den period under vilken personen har erhållit förmåner från den behöriga staten skall dock dras ifrån den period under vilken personen forsätter att ha rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den stat där personen är bosatt.

c) En person som tidigare var anställd och som är helt arbetslös och som ställer sig till arbetsförmedlingens förfogande inom den statens territorium där personen är bosatt eller som återvänder till detta territorium skall få förmåner i enlighet med denna stats lagstiftning som om personen hade haft sin senaste anställning där. Dessa förmåner skall utges av institutionen på bosättningsorten och bekostas av denna.

Om den arbetslösa personen senare ställer sig till arbetsförmedlingens förfogande inom den behöriga statens territorium, skall personen få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning. Den period under vilken personen har erhållit förmåner från den stat där personen är bosatt skall dock dras ifrån den period under vilken personen fortsätter att ha rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den behöriga staten.

d) Så länge en arbetslös person har rätt till förmåner med stöd av bestämmelserna i a eller b kan personen inte göra anspråk på förmåner med stöd av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt.

2. Vid tillämpningen av det första stycket skall termen `helt arbetslös` avse den situation en arbetstagare befinner sig i när arbetstagarens anställning har avbrutits eller upphört."

10. Artikel 72a skall ersättas med följande:

"Artikel 72a

Tidigare anställda som är helt arbetslösa

En tidigare anställd som är helt arbetslös och som omfattas av artikel 71.1 c, första meningen, skall, för sina familjemedlemmar som är bosatta inom samma medlemsstats territorium som den arbetslösa själv, få familjeförmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, som om den arbetslösa hade omfattas av denna lagstiftning under sin senaste anställning, i förekommande fall med hänsyn till bestämmelserna i artikel 72. Dessa förmåner skall utges av institutionen på bosättningsorten och på dennas bekostnad."

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras på följande sätt:

1. Artikel 26.1 och 26.2 skall ersättas med följande:

"1. För att få vård- och kontantförmåner enligt förordningens artikel 25.1 för sig själv och för sina familjemedlemmar skall en arbetslös person till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som personen har rest till lämna in ett intyg, som personen före avresan skall begära från den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen. Om personen inte lämnar in detta intyg, skall institutionen på den ort som personen har rest till skaffa det från den behöriga institutionen.

Av detta intyg skall framgå att personen har rätt till förmåner enligt villkoren i förordningens artikel 69a.1, hur länge denna rätt gäller med beaktande av bestämmelserna i förordningens artikel 69c, samt beloppet av de kontanta sjukförsäkringsförmåner som, i förekommande fall, skall utges under den ovannämnda perioden vid fall av arbetsoförmåga eller sjukhusvistelse.

Sjukförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest skall underrätta den behöriga institutionen, särskilt om de begränsningar i utgivandet av kontantförmåner som anges i bestämmelserna i förordningens artikel 25.1 b.

2. Arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest skall på en kopia av det intyg, som avses i tillämpningsförordningens artikel 83 och som skall sändas till sjukförsäkringsinstitutionen på samma ort, intyga att de villkor som föreskrivs i förordningens artikel 69a.2 är uppfyllda och ange från och med vilken dag den arbetslösa personen får förmåner från arbetslöshetsförsäkringen på den behöriga institutionens bekostnad.

Detta intyg skall gälla under den period som föreskrivs i förordningens artikel 69c så länge villkoren är uppfyllda. Om villkoren inte längre är uppfyllda, skall arbetslöshetsförsäkringsinstitutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest inom tre dagar underrätta sjukförsäkringsinstitutionen om detta."

2. Rubriken till artikel 83 samt 83.1 skall ersättas med följande:

"Tillämpningen av artiklarna 69 till 69c

Artikel 83

Villkor och begränsningar för bibehållandet av rätten till förmåner när en arbetslös person beger sig till en annan medlemsstat

1. För att behålla sin rätt till förmåner skall en arbetslös person som avses i förordningens artikel 69 till institutionen på den ort dit personen har rest, utöver det intyg som avses i artikel 80 i tillämpningsförordningen, lämna in ett intyg i vilket den behöriga institutionen skall intyga att personen fortfarande har rätt till förmåner enligt villkoren i artikel 69a.2 i förordningen. I detta intyg skall den behöriga institutionen särskilt ange:

a) det förmånsbelopp som skall utges till den arbetslösa personen enligt den behöriga statens lagstiftning,

b) den dag då den arbetslösa personen upphörde att vara tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling,

c) tidsgränsen som beviljas enligt artikel 69a.2 för registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har rest,

d) den längsta perioden och det högsta beloppet för rätten till förmåner enligt artikel 69b.1,

e) den period under vilken den arbetslösa personen uppbar förmåner enligt lagstiftningen i den behöriga staten innan personen reste till en annan medlemsstat.

Den behöriga institutionen skall vid behov underrätta institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har rest om ändringar i de upplysningar som har lämnats i det ovannämnda intyget."

3. Artikel 83.3 skall ersättas med följande:

"3. Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall underrätta den behöriga institutionen om den dag då den arbetslösa personen har registrerat sig och om den dag då förmånerna började att betalas ut samt om de begränsningar vid utgivandet av förmåner som fastställts enligt bestämmelserna i förordningens artikel 69b.3 under a och b. Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall utbetala förmåner till det belopp och under den period som fastställs i de tidigare nämnda bestämmelserna samt i artikel 69b.1 på det sätt som bestäms i lagstiftningen i den medlemsstat dit personen har rest.

Institutionen på den ort dit den arbetslösa personen har rest skall företa eller låta företa en kontroll som om institutionen hade att göra med en arbetslös person med rätt till förmåner på det sätt som bestäms i lagstiftningen i den medlemsstat dit personen har rest. Institutionen skall utan dröjsmål underrätta den behöriga institutionen om vilka beslut som fattats enligt artikel 69c och ange i vilken utsträckning rätten till förmåner har minskats, ändrats, innehållits, dragits in eller konfiskerats."

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den första dagen i månaden efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.