51995IP0147

A4-0147/95

Resolution om kommissionens dokumentet «Europa efter år 2000 - samarbete om regionplanering» (KOM(94)0354 - C4-0216/95)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens dokumentet «Europa efter år 2000" - samarbete om regionplanering (KOM(94)0354 - C4-0216/95),

- med beaktande av Maastrichtfördraget, framför allt dess artikel B, samt artiklarna 129a, 130a och 130b i Romfördraget,

- med beaktande av sina resolutioner av den 15 december 1983 om den sjunde årsrapporten (1981) från kommissionen och Regionala utvecklingsfonden ((EGT nr C 10, 16.1.1984, s. 115.)), den 26 oktober 1990 om en samlad regionplaneringspolitik ((EGT nr C 295, 26.11.1990, s. 652.)) samt den 16 september 1992 om en gemenskapspolitik för regionplanering - Europa 2000 ((EGT nr C 284, 2.11.1992, s. 75.)),

- med beaktande av den femte periodiska rapporten om den sociala och ekonomiska situationen och utvecklingen i gemenskapens regioner, framlagd av kommissionen,

- med beaktande av sin resolution av den 28 maj 1993 om regioner med låg befolkningstäthet ((EGT nr C 176, 28.6.1993, s. 226.)),

- med beaktande av resolutionerna från Europarådet och Regionkommittén,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik (A4- 0147/95), och

A. Maastrichtfördraget har som ett av sina grundläggande mål att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen, såsom minskning av skillnaderna i utvecklingsnivå i de olika regionerna. Romfördraget önskar se att såväl den ekonomiska politiken i medlemsstaterna som all gemenskapspolitik deltar i strävandet efter målet att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

B. Enligt uppgifterna om situationen i gemenskapens regioner i den femte periodiska rapporten, fortsätter skillnaderna mellan de olika regionerna i unionen att vara betydande, trots de genomförda ansträngningarna. På vägen mot den monetära unionen måste de mest missgynnade regionerna fortfarande ta itu med nya svårigheter.

C. De senaste årens djupa socio- ekonomiska och politiska förändringar, åtföljda av en väsentlig förändring av unionens geografiska utseende, i och med återföreningen av Tyskland och anslutningen av Finland, Sverige och Österrike, såväl som förnyade relationer med länderna i Östeuropa och kring Medelhavet, har resulterat i ett mer komplext och diversifierat regionalt utseende.

D. I ett område utan gränser överskrider många problem den nationella sfären, såsom bebyggelse längs med de stora floderna, så att beslut som fattas av medlemsstaterna får återverkningar utanför sina respektive områden och gemenskapens politik, framför allt strukturpolitik, jordbrukspolitik, miljöpolitik, transportpolitik och den transeuropeiska nätverkspolitiken, får betydande återverkningar på utvecklingen av den europeiska kontinenten utan att dess tillämpning motsvaras av en övregripande strategi.

E. I Maastrichtfördraget fastslås nödvändigheten av att integrera miljöaspekten i all gemenskapspolitik och i åtgärdsprogrammet för miljön definieras en ny ram avsedd att garantera en bärkraftig utveckling, såsom bekräftad av den återvinningsstrategi som finns utformad i vitboken «Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning», och miljön spelar en allt större roll för ett områdes attraktionskraft samt för företags och befolkningsgruppers skäl för att slå sig ner där.

F. Ett gemensamt europeiskt område med miljontals arbetslösa kan absolut inte accepteras och regionalpolitiken måste stödja de åtgärder som omnämns i vitboken «Tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning» beträffande skapandet av arbetstillfällen.

G. Europarådet har gjort mycket i fråga om regionplanering, av stor vikt är bl.a. den europeiska regionplaneringsstadgan.

H. Den verksamhet som utvecklats av de informella ministerråden med ministrar ansvariga för regionplanering sedan 1989 har resulterat i utarbetandet, under ledning av kommissionen, av de strategiska dokumenten «Europa år 2000" och «Europa efter år 2000", samt i skapandet av den rådgivande kommittén för regional utveckling och omställning som utgör ett permanent forum för samråd och samarbete mellan medlemsstaterna.

I. Den rådgivande kommittén för regional utveckling och omställning har fått i uppdrag att utarbeta en plan för gemenskapens regionplanering som är tänkt att vara den politiska och operativa förlängningen av de analyser som finns i dokumentet «Europa efter år 2000".

J. Parlamentet upprepar sitt ställningstagande till förmån för utvecklingen av en gemenskapspolitik för regionplanering.

K. För att förbättra den europeiska konkurrenskraften krävs en ökad ansträngning på områdena för forskning och i teknologiöverföring, områden som de minst utvecklade regionerna också uppvisar allvarliga brister i, och vetenskapligt och tekniskt kunnande har blivit en avgörande produktionsfaktor som gör att ett kunskapssamhälle på europeisk nivå måste inrättas.

L. Den utmärkta kvaliteten på arbetet i dokumentet «Europa efter år 2000 - samarbete om den europeiska regionplaneringen» visar att det europeiska området utvecklas mot en växande diversifiering av obalanserna och slår åter fast att det för en balanserad och bärkraftig utveckling av unionen krävs en gemenskapspolitik för regionplanering som gagnar den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

M. De mål för ekonomisk och social sammanhållning som satts upp av Maastrichtfördraget kommer att vara desto svårare att uppnå i vissa av Europeiska unionens områden ju större de geografiska eller mänskliga hinder som belastar dessa områden är, såsom är fallet beträffande isolerade eller avlägsna bergs- eller kustområden, landsbygdsområden med låg befolkningstäthet, i områdena norr om Polcirkeln eller beträffande samtliga öregioner där de permanenta konsekvenserna av avskildheten ibland förvärras av en eller flera av de tidigare nämnda orsakerna.

N. De krav som Europaparlamentet framför i sitt yttrande över dokumentet «Europa år 2000" gäller fortfarande.

O. Efter upprättandet av dokumentet «Europa efter år 2000 - samarbete inom europeisk regionplanering» har nya länder anslutit sig till unionen, vilket kräver en anpassning av detta dokument.

Parlamentet

1. anser, med anledning av den förutsedda reformen år 1996, att de nödvändiga medlen för att utveckla en politik för regionplanering på europeisk nivå skall införlivas i fördraget utan dröjsmål och framför allt för att

a) möjliggöra ett gemensamt antagande av riktlinjer, som garanterar att de olika typerna av gemenskapspolitik hänger samman och kompletterar varandra, i syfte att uppnå en balanserad och bestående utveckling av unionens regioner genom att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen,

b) stärka den transeuropeiska nätverkspolitiken genom att utvidga den till att omfatta undervisning och yrkesutbildning, forskning och miljö,

c) utarbeta en rättslig struktur för att underlätta det gränsöverskridande och interregionala samarbetet,

d) bidra till en stegvis utvidgning av Europeiska unionen;

uppmanar kommissionen och rådet att i god tid i förväg informera parlamentet om det eventuella införandet av en europeisk regionalpolitik i fördraget, så att behörigt utskott kan göra en uttömmande analys av förslagen,

Regionplanering som ett sammanhållningsinstrument

2. anser att regionplanering i första hand skall ses som ett instrument i kampen mot obalanserna i unionens olika områden vilket är underförstått i Romfördraget, där det i artikel 130b föreskrivs att medlemsstaterna skall bedriva och samordna sin ekonomiska politik i syfte att stärka sammanhållningen och att gemenskapens politik skall beakta och understödja strävandena att uppnå dessa mål,

3. anser att det främsta medlet för regionplanering på europeisk nivå skall vara den roll som gemenskapens finansiella instrument spelar för struktureringen av regionplaneringen och att det bör inrikta sig mot att förbättra och med större omsorg använda strukturfonden och sammanhållningsfonden, såväl som programmet för främjandet av de så kallade mjuka faktorerna som kultur, utbildning etc.,

4. anser att ett livskraftigt «europeiskt område» kräver en långsiktig strategi för bevarandet av natur- och kulturarvet som går hand i hand med konceptet om en bärkraftig utveckling,

5. begär också att strategin för bevarandet av naturarvet särskilt skall betona nyplantering av skog i flera av unionens områden för att på så sätt skapa ett starkt band mellan sysselsättningspolitik och en bärkraftig utveckling,

6. erkänner den avgörande roll som vattenresurser, infrastruktur, jordbruk, skogar och turism har för regionplaneringen,

7. är överens med kommissionens i dess påstående att regionplaneringen är ett nödvändigt villkor för återställandet och bevarandet av unionens globala konkurrenskraft, men insisterar speciellt på att det är absolut nödvändigt att även garantera de olika regioneras konkurrenskraft om principen om lika möjligheter skall upprätthållas, något som innebär att alla de olika regionera skall ha tillgång till utrustning och infrastruktur på en jämlik basis,

8. begär att kommissionen i de framtida studierna av europeisk regionplanering skall ta hänsyn till den senaste utvecklingen i den transeuropeiska planeringen av transportinfrastruktur (transeuropeiska nät) och i synnerhet att det görs en djupare analys av dess effekter på de perifera kustregionerna som ofta är utrustade med en svag infrastruktur,

9. välkomnar den i dokumentet «Europa efter år 2000" påbörjade analysen av de offentliga finansernas roll och begär att kommissionen fördjupar detta synsätt för att mäta den horisontella politik som är inblandad i regionplaneringen, framför allt via utvecklandet av ett index, som sammanfattar de offentliga finansernas bidrag till inkomsten per capita i varje region vad gäller särskilda kriterier som befolkningstäthet, ekonomisk och infrastrukturell koncentration samt miljöskyddets nivå och att den del som är avsedd för den horisontella politiken för regionplanering skiljs ut; beklagar frånvaron, i kapitlet som handlar om effekten av de offentliga finanserna, av en analys av hur de offentliga tjänsterna fungerar, då försvinnandet av fördelningseffekterna av offentliga tjänster ännu mer kan försvaga de perifera och missgynnade regionerna; anser att man bör överväga upprättandet av ett kontrollförfarande som möjliggör en specifik studie av vart och ett av unionens regionalpolitiska mål inom verkliga administrativa ramar som skulle göra det möjligt att kontrollera den effekt som unionens och dess medlemsstaters regional- och ekonomiska och politik har för att skapa arbete, i synnerhet i de minst utvecklade regionerna,

10. betonar å andra sidan att Europeiska unionens innefattar så kallade «yttersta randområden» som på grund av sina mycket speciella egenskaper, i synnerhet det stora avstånd som skiljer dem från den europeiska kontinenten, måste uppfatta den europeiska regionalpolitiken på ett mycket annorlunda sätt än övriga unionen,

11. betonar behovet av en överregional planering för att beskydda och bevara knappa vattenresurser och understryker behovet av att skapa ett gränsöverskridande nät av vattenskyddsområden och att bevara och stärka regionala vattenkretslopp samt uppmanar till lämpliga åtgärder för att minska konsumtionen av vatten och förbättra vattenkvaliteten,

Subsidiaritetsprincipen. Arbetsmetoder.

12. konstaterar att den administrativa och politiska makten med återverkningar på regionplaneringen åligger såväl unionen och dess medlemsstater som de regionala och lokala myndigheterna; förordar en samvetsgrann respekt för subsidiaritetsprincipen och rekommenderar att upprättandet av gemensamma riktlinjer i frågan utvecklas i nära samarbete mellan alla berörda institutionella aktörer,

13. anser att samarbete och utbyte av information skall utgöra de främsta handlingsmetoderna i frågor om regionplanering,

14. välkomnar de framsteg på institutionell nivå som konstaterats under de senaste åren, men anser att det är viktigt att

a) ministerråden med ansvar för regionplaneringen ges officiell status,

b) den rådgivande kommittén för utveckling och omställning av regionerna ges permanent status,

c) påskynda skapandet av det europeiska observatoriet,

d) den europeiska regionplaneringens ramkoncept ständigt anpassas till nya omständigheter,

e) inom detta förfarande för institutionell fördjupning av den europeiska regionalplaneringspolitiken säkerställa ett lämpligt deltagande av regionala och lokala aktörer, vilka skall ha befogenheter inom utveckling och regionplanering antingen i form av rådgivning eller där så är lämpligt, genom direkt deltagande,

15. begär att kommissionen och den rådgivande kommittén för utveckling och omställning av regioner utan dröjsmål slutför den verksamhet som är relevant för planen för gemenskapens regionplanering och att i framtiden komplettera den med en årlig rapport om regionplanering; uppmanar dem att ta hänsyn till denna resolution och förbehåller sig rätten att yttra sig om dessa dokument,

16. stöder kontinuiteten i kommissionens initiativ i frågor som berör regionplanering, framför allt inom ramen för artikel 10 i Regionala utvecklingsfondens stadgar; anser vidare att den av kommissionen utvecklade verksamheten för att utforma informationssystem, och mer konkreta system för geografisk information samordnat av Eurostat, är av stort intresse,

17. begär att kommissionen och rådet så snart som möjligt informerar Europaparlamentet om de nya finansiella resurserna som föreskrivits för en ny europeisk regionalpolitik (pilotprojekt enligt artikel 10 i Regionala utvecklingsfondens stadgar utvidgning och stärkande av de interregionala gemenskapsinitiativen) så att det i egenskap av jämställd myndighet med en budgetansvarig myndighet har tillräckligt med tid för att bilda sig en uppfattning om de föreskrivna åtgärderna,

18. anser det vara av största vikt, framför allt mot bakgrund av de händelser som har förändrat unionens sammansättning och dess geopolitiska situation, att fortsätta och fördjupa samarbetet med rådet i frågor om regionplaneringen,

19. kräver att kommissionen och den rådgivande kommittén för utveckling o ch omställning av regioner inför Maltas och Cyperns förutsedda anslutning, med respekt för länderna i Central- och Östeuropa som är associerade till unionen samt med hänsyn tagen till ett långsiktigt perspektiv för hela regionalpolitiken redan vid utarbetandet av planen för regionplanering föreskriver parametrar för en utvidgad union för att på detta sätt i tid motverka de problem som förutses i anslutning till integreringen av dessa länder, och anser därför att det vore önskvärt med ett samarbete som grundar sig på rådgivning och samordning mellan Europeiska unionen och ansökarländerna inom regionplanering,

Handlingsramar

20. upprepar ånyo sin övertygelse om nödvändigheten av en långsiktig strategi för att återställa den geografiska balansen i Europa och anser det nödvändigt att upprätthålla ett integrerat synsätt i sökandet efter lösningar på grundläggande problem som överlappar varandra; storstadsproblem kan inte lösas utan att ta hänsyn till landsbygdens rol och problemet med överbefolkning får inte prioriteras på bekostnad av geografiskt isolerade regioner, som behöver en tillfredsställande transportinfrastruktur; för att lösa problemen krävs en jämvikt mellan arbets- och bostadsområden, köpcentrum och tjänstefaciliteter, samt upprättande av rekreationsområden och förbättring av miljön samtidigt som hänsyn måste tas till de sociala konsekvenserna av fördelnings- och omfördelningsprocesser,

21. anser att de transeuropeiska nätens roll för regionplaneringen är viktig och att det därför brådskar med att komplettera transport- och energiriktlinjerna och att lansera informationssamhället samtidigt som villkoren för allmänna tjänster skall behållas; håller med kommissionen om behovet av att komplettera huvudnäten med sidonätverk samt påminner om den roll som samfinansiering via strukturfonderna och sammanhållningsfonden måste ha i denna fråga, vilket förutsätter en lämplig samordning,

22. är bekymrat över risken för att näten, för kortsiktig vinnings skull, kommer att öka obalansen genom att gynna centrala överbefolkade områden, trots att det finns ett behov av att förse isolerade områden med förbindelser och påminner i detta sammanhang om de prioriteringar som fastställs i artikel 129b i Romfördraget,

23. anser det nödvändigt att utveckla och organisera de transeuropeiska informationsnäten så att det snarast möjligt kan skapas arbetstillfällen på landsbygden inom framtidsorienterade områden som information, tjänster och teknologi,

24. betonar ånyo behovet av att prioritera infrastruktur för kollektivtrafik, framför allt miljövänliga transportmedel, på bekostnad av privatbilism,

25. anser att projekt för transeuropeiska nät inte får skada miljön,

26. anser att bevarande, stabilisering och utveckling av landsbygdsområden som, framför allt i vissa regioner, riskerar att bli avfolknings- eller ödebygder är nödvändig både för unionens regionala och industriella balans och för bevarandet av det europeiska natur- och kulturarvet men också med tanke på de sociala aspekterna; bedömer det som nödvändigt att fördjupa analysen av vilken effekt utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken kan få på dessa områden,

27. anser att problem som rör städer och landsbygd inte kan behandlas separat och godkänner i detta sammanhang kommissionens föreslagna strategi om att gynna utvecklingen av små och medelstora samhällen som både kan stimulera den omgivande landsbygden och gynna decentralisering av ekonomisk verksamhet för att avhjälpa trängseln i storstadsområdena,

28. är medvetet om att storstäderna står inför överhängande problem beträffande trängsel, miljöförstöring och social utslagning och uttrycker sin oro inför den växande konkurrensen mellan storstäderna för att dra till sig verksamheter, trots att det bara förvärrar problemen; stödjer en inriktning som gynnar samarbete mellan städer och regional integrering samt den av kommissionen föreslagna strategin att gynna ett polycentriskt stadssystem som samtidigt respekterar skillnaden mellan stadsutvecklingsmodeller i de olika medlemsstaterna,

29. uppmärksammar att integreringen av de yttersta randområdena i unionens ekonomiska struktur utgör den svåraste utmaningen för regionplaneringen och bekräftar i detta sammanhang att det i alla lägen bör garanteras en jämlik tillgång till infrastrukturer för att bevara lika möjligheter och påminner om att brytandet av de yttersta randområdenas isolering är en av de prioriteringar som fördraget fastställer för utvecklingen av de transeuropeiska näten,

30. påpekar att de yttersta regioner som definieras i förklaring nr 26, som är fogad till fördragets slutakt, är avlägset eller isolerat belägna och därför kräver en speciell behandling som borde återspeglas i en särskild rättslig ställning inom unionen,

31. ber kommissionen att i sina kommande dokument sätta regionerna i gemenskapens yttersta periferi i centrum för sina diskussioner om speciella områden (avsnitt B), på samma nivå som stadsområden, landsbygdsområden samt gränsområden och att inte längre förvisa dem till en bilaga,

32. anser att erfarenheterna av gränssamarbete är av största intresse och uppmanar medlemsstaterna att stärka denna form av samarbete; i detta sammanhang är det nödvändigt att så mycket som möjligt stärka effektiviteten av Interreg II-programmet och ur politisk och juridisk synvinkel underlätta för permanenta samarbetsstrategier vid unionens inre och yttre gränser,

33. kräver införandet av gränssamarbete som en del av samarbetet mellan unionen och OSS-länderna såväl som dess införande i ett framtida TACIS-program,

34. uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag för att utvidga tillämpningsområdet för Interreg II till att omfatta åtgärder beträffande regionplanering; utvidgningen bör åtföljas av en motsvarande ökning av dess budgetanslag,

35. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen och Europarådet.