51995AC1173

Yttrande över kommissionens skrivelse och förslag till rådets beslut om kommissionens insatser på sysselsättningsområdet i form av analys, forskning, samarbete och åtgärder () (96/C 18/21)

Den 15 september 1995 beslutade rådet i enlighet med artikel 198 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovan nämnda förslag.

Sektionen för sociala frågor och familje-, utbildnings- och kulturfrågor, som ansvarat för det förberedande arbetet i frågan, utarbetade sitt yttrande den 5 oktober 1995 (föredragande var Christoforos Koryfidis).

Vid sin 329:e plenarsession (sammanträdet den 26 oktober 1995) antog Ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1. Inledning: Sysselsättningsproblemet - dagens utmaning för Europeiska unionen

1.1. I och med publiceringen av vitboken (december 1993) och Europeiska rådets toppmöten i Bryssel (december 1993), på Korfu (juni 1994) och i Essen (december 1994) har sysselsättnings/arbetslöshetsproblemet satts i centrum för Europas politiska, ekonomiska och sociala tankeutbyte och forskning.

1.2. Den gångna periodens forskning och lösningsförsök i frågan har manifesterat problemet i dess fulla vidd och lett fram till följande centrala slutsatser om dess karaktär, omfattning och möjliga konsekvenser:

- Sysselsättningen är ingen andrahandsfaktor utan en del av den ekonomiska tillväxtens hjärtpunkt.

- Ekonomisk återhämtning är inte tillräcklig i sig för att lösa sysselsättningsproblem.

- Dessa problem kräver både intimare samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna och en effektivare samordning, särskilt på områdena för analys, forskning, samarbete och åtgärder med koppling till sysselsättning och arbetsmarknad.

1.3. Ovanstående slutsatser, som är allmänt vedertagna, accentuerar också problemets sociala dimension, och denna skulle kunna utgöra utgångspunkten när man söker dess lösning.

I alla händelser är det på sin plats att erinra om att arbetslösheten skadar gemenskapstanken och försätter stora grupper av speciellt sårbara Europamedborgare i en marginaltillvaro, förtvivlade och bittra mot själva Europeiska unionen.

1.4. Med hänsyn till detta är en lösning på sysselsättningsproblemet verkligen dagens utmaning för Europeiska unionen.

2. Allmänna synpunkter

2.1. Fakta och erfarenheter med avseende på problemets omfattning, orsaker och sannolika utveckling

2.1.1. Kommissionens bevakning, analys, forskning och åtgärder på sysselsättningsområdet har sedan länge styrts av två faktorer:

- den aktuella politiska hanteringen av sysselsättningsfrågan (betraktad som en andrahandsfaktor för tillväxten) och därmed

- begränsade anslag (10 miljoner ecu per år för det program som nu genomförs).

2.1.2. Det som hittills har åstadkommits är ändå långtifrån obetydligt. Det europeiska sysselsättnings-"observatoriet" (MISEP) och gemenskapssystemet för sysselsättningsdokumentation (SYSDEM) kan erbjuda många värdefulla tjänster.

Deras data har visat hur omfattande sysselsättningsproblemet är och bildat grundval för studier som lett fram till ett nytt synsätt och nya förslag i fråga om sysselsättningen och arbetslösheten i Europa.

2.1.3. I övrigt har kommissionens insatser utan tvekan haft positiva effekter: LEDA-programmet (lokala åtgärder för sysselsättningsutveckling), LEI (lokala sysselsättningsinitiativ med kvinnor som målgrupp), ERGO (återanpassning av långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden) och utveckling av flernationella nätverk - TURN (fackföreningarnas regionala nätverk, aktivt på området för skapande av arbetstillfällen och yrkesutbildning för arbetslösa) och EGLEI (en internationell sammanslutning av lokala utvecklingsorgan).

2.1.4. Det nya sättet att angripa problemet och EU:s högprioritering av sysselsättningsfrågan öppnar nya perspektiv för att kommissionens insatser på området skall få nya dimensioner och ges ökad bredd och kvalitet.

2.2. ESK:s syn på sysselsättning och arbetslöshet

2.2.1. Under relativt lång tid har ESK erinrat rådet och kommissionen om att man måste anamma en ny sysselsättningsstrategi som är kopplad till och positiv för tillväxten.

2.2.2. I sitt årliga yttrande om den sociala situationen 1992 underströk kommittén speciellt att man måste förbättra läget på arbetsmarknaden, via förslag om stimulans av sysselsättningsskapande investeringar och optimalt utnyttjande av kommissionens resurser att stödja medlemsländernas insatser på området.

2.2.2.1. För att bekämpa arbetslösheten har ESK godkänt principen om att varje arbetstagare bör ha tillgång till en kontinuerlig fortbildning under sitt yrkesverksamma liv, vilket särskilt uttrycktes i kommitténs yttrande över grönboken om socialpolitiken. Denna fortbildning bör anses vara en del av sysselsättningspolitiken.

Samtidigt föreslogs att man skulle tillämpa förebyggande åtgärder för specialisering och omskolning av anställda som hotades av arbetslöshet.

2.2.3. Mot bakgrund av genomförandet av Maastrichtfördragets bestämmelser och publiceringen av vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning ansåg ESK (i en resolution av den 1 juni 1994) "att rådet formellt bör sätta sysselsättningsproblemet inom Europeiska unionen högst på prioriteringslistan och se till att detta återspeglas i de övergripande ekonomisk-politiska riktlinjerna i enlighet med Romfördragets artikel 103". I samma resolution tar man upp målsättningarna att reducera arbetslösheten och skapa arbetstillfällen, speciellt för ungdomar.

2.2.4. Åtskilliga andra ESK-yttranden i ämnet är lika betydelsefulla och positiva, eftersom de utvecklar egna ståndpunkter, exempelvis yttrandena om rådets rekommendation om tillgång till fortlöpande yrkesutbildning, åtgärdsprogrammet för en fortbildningspolitik, osv.

Ännu viktigare är ESK:s yttranden på eget initiativ med anknytning till den nya teknikens effekter på sysselsättningsläget, ungdomsarbetslösheten, osv.

2.2.5. Slutligen kan man förvänta att ESK:s nästa plenarsession (oktober 1995) kommer att ge ett betydande och värdefullt bidrag till att lösa problemet.

3. Särskilda synpunkter

3.1. ESK instämmer i princip med kommissionens uppfattning att det finns hopp om att skapa villkor för en utväg ur sysselsättningskrisen efter Essen-toppmötet.

Man understryker emellertid att detta hopp måste hållas vid liv och stödjas av specifika direktinsatser när nya sysselsättningsproblem skapas av EU:s centrala politiska beslut.

3.2. ESK utgår ifrån att lösningen på varje slags kris, oavsett hur allvarlig den är, förutsätter fullständig förståelse av krisen och dess orsaker, och instämmer generellt i den nya strategin för analys, forskning, samarbete och åtgärder som kommissionen föreslår för sysselsättningsområdet. Arbetsmarknadens parter bör dessutom delta i arbetet med att fastställa och definiera prioriteringarna för vilka studier och åtgärder som skall genomföras. Detta mål kan nås genom att det inrättas en rådgivande kommitté.

3.2.1. ESK anser bland annat att följande är speciellt viktigt: kommissionens uttalanden och planerade åtgärder i fråga om villkoren för nya arbetstillfällen och arbeten som försvinner, undersökningar som skall genomföras, kopplingen mellan nya arbeten och den ekonomiska tillväxten samt sysselsättningsproblemets världsomspännande karaktär.

ESK har absolut en central roll att spela i samband med utvecklingen av dessa åtgärder.

3.3. ESK understryker att kommissionen bör prioritera och specificera åtgärder som gynnar speciellt arbetslöshetsdrabbade grupper, nämligen ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre arbetskraft och arbetslösa kvinnor. ESK vill peka på att även etniska minoriteter och andra grupper med svag ställning i samhället bör prioriteras. När det gäller dessa grupper bör man även använda sig av insatser från ideella organisationer.

3.4. Det krävs också högre prioritet och mer riktade insatser för befrämjande av sysselsättningsskapande initiativ, främst på regional och lokal nivå.

Detta behov förstärks av att dessa nya arbetstillfällen kan skapa nya behov, till exempel inom miljö- och samhällsservicesektorerna.

3.5. ESK betraktar det generellt som en central fråga att man informerar och orienterar de europeiska medborgarna om EU-organens ståndpunkter, beslut och verksamhet. Därför välkomnar kommittén utvecklingen av mer dynamiska riktlinjer för spridning av information om sysselsättningen och unionens politik med anknytning till denna.

3.6. Visserligen föredrar ESK att detta slags problem löses på lokal och regional nivå, men slutsatsen blir ändå en mycket positiv inställning till den roll som kommissionen ikläder sig för att hitta en lösning.

Faktorerna som skapar problemet förekommer för övrigt överallt, och samtliga som berörs av det måste samordnas och med vetskap om förutsättningarna delta i ett praktiskt partnerskap på alla nivåer - det vill säga angreppsmetoden som föreslås av kommissionen.

Det vore värdefullt om man tog initiativ i syfte att nå globala lösningar, efter att ha studerat frågan och beaktat möjligheterna till en internationell dialog.

Världskonferensen om social utveckling var början på en sådan dialog. Framgången för dialogen om avregleringen av internationell handel är ett bra exempel att följa.

3.7. I alla händelser betonar ESK att man i högre grad måste öka ansträngningarna att hitta lösningar på sysselsättningskrisen, och kampen mot arbetslösheten måste intensifieras ännu mer.

Kommissionens specifika åtgärdsförslag är ett mycket användbart verktyg för att studera, beskriva och klarlägga problemet och hitta rätt lösning.

Alla tänkbara lösningar på krisen är emellertid avhängiga av tillväxten, och den slutgiltiga bedömningen måste göras i relation till den. Kampen måste föras ännu mer koncentrerat och energiskt på detta område.

Befintliga gemenskapsåtgärder i anslutning till detta, såsom de "transeuropeiska nätverken", måste utvecklas i snabbare takt samtidigt som nya miljöinsatser måste göras med speciell koppling till livskvalitet, den europeiska samhällsmodellen och miljön.

3.8. Innehållet i och slutsatserna från regeringskonferensen 1996 kommer slutligen att visa om den verksamhet som omgett sysselsättnings- och arbetslöshetsproblematiken har haft någon konkret verkan.

ESK vill betona behovet av att denna konferens arbetar för en Europeiska union som accepteras av medborgarna och kännetecknas av styrka på många olika sätt, samarbete och solidaritet.

I en sådan union måste man erkänna sysselsättnings- och arbetslöshetsproblematiken och angripa denna problematik som ett politiskt problem. Europa på 2000-talet får inte bli ett samhälle bestående av arbetslösa bidragstagare.

Bryssel den 26 oktober 1995.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Carlos FERRER

() EGT nr C 235, 9. 9. 1995, s. 8.