(1)

Enligt artikel 126.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är medlemsstaterna skyldiga att undvika alltför stora offentliga underskott.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundar sig på målet att uppnå sunda och hållbara offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och för en stark, hållbar och inkluderande tillväxt som underbyggs av finansiell stabilitet, och därigenom stödja uppnåendet av unionens mål för hållbar tillväxt och sysselsättning.

(3)

Det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 126 i EUF-fördraget och som förtydligas i rådets förordning (EG) nr 1467/97 (1), som är en del av stabilitets- och tillväxtpakten, föreskriver ett beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott. Protokoll nr 12 om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget, innehåller ytterligare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 479/2009 (2) fastställs närmare regler och definitioner för tillämpningen av dessa bestämmelser. I unionens reformerade ramverk för ekonomisk styrning, som trädde i kraft den 30 april 2024, ingår rådets förordning (EU) 2024/1264 (3), genom vilken förordning (EG) nr 1467/97 ändrades. Eftersom rådet ännu inte har fastställt nettoutgiftsbanan för Italien kan kommissionen inte göra någon bedömning enligt de nya reglerna av om skuldkriteriet är uppfyllt. Detta beslut gäller därför endast att det offentliga underskottet i förhållande till bruttonationalprodukten (BNP) överskrider EUF-fördragets referensvärde på 3 % av BNP, i linje med befintliga rättsliga bestämmelser.

(4)

Enligt artikel 126.5 i EUF-fördraget ska kommissionen, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat, avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten och informera rådet om detta. Efter att ha beaktat sin rapport av den 19 juni 2024 som antagits enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget, och med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande som antagits enligt artikel 126.4 i EUF-fördraget, har kommissionen slagit fast att Italien har ett alltför stort underskott. Den 8 juli 2024 avgav kommissionen därför ett sådant yttrande till Italien och informerade rådet om detta.

(5)

Enligt artikel 126.6 i EUF-fördraget ska rådet beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten innan det efter en allsidig bedömning avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Italien leder denna allsidiga bedömning till de slutsatser som återges nedan.

(6)

Enligt uppgifter som validerades av kommissionen (Eurostat) den 22 april 2024 uppgick Italiens offentliga underskott till 7,4 % av BNP år 2023 och den offentliga skulden till 137,3 % av BNP. Kommissionen bedömde i sin rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget att underskottet inte överskrider EUF-fördragets referensvärde på 3 % av BNP 2023 undantagsvis, eftersom det varken beror på en ovanlig händelse eller en allvarlig konjunkturnedgång i den mening som avses i stabilitets- och tillväxtpakten. Kommissionens vårprognos 2024, i vilken det offentliga underskottet beräknades ligga kvar över 3 % av BNP år 2024 och 2025, visar att överskridandet av EUF-fördragets referensvärde inte heller är övergående. Sammanfattningsvis låg underskottet 2023 över, och inte nära, EUF-fördragets referensvärde på 3 % av BNP. Det bedöms varken vara fråga om ett undantagsvis överskridande såsom detta definieras i EUF-fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten, eller om ett övergående överskridande. Underskottskriteriet, såsom det definieras i EUF-fördraget och förordning (EG) nr 1467/97, är därför vid en första anblick inte uppfyllt.

(7)

Enligt det italienska stabilitetsprogrammet för 2024 förväntas det offentliga underskottet uppgå till 4,3 % av BNP år 2024. Kommissionens vårprognos 2024 pekar på ett underskott på 4,4 % av BNP år 2024, vilket ligger över, och inte nära, EUF-fördragets referensvärde på 3 % av BNP.

(8)

Kommissionen har i enlighet med kraven i artikel 126.3 i EUF-fördraget även analyserat alla faktorer av betydelse i sin rapport enligt den artikeln. Om den offentliga skulden i förhållande till BNP överskrider referensvärdet ska dessa faktorer av betydelse, enligt artikel 2.4 andra stycket i förordning (EG) nr 1467/97, vid bedömningen av om underskottskriteriet är uppfyllt endast beaktas under de steg som följer på rapporten enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget och som föregår beslutet om att det föreligger ett alltför stort underskott om det offentliga underskottet – innan dessa faktorer av betydelse beaktas – ligger nära referensvärdet och referensvärdet överskrids endast tillfälligt. I Italiens fall uppfylls inte dessa båda villkor. Faktorer av betydelse har därför inte beaktats i de steg som föregått detta beslut.

(9)

Med tanke på att de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna ska lämnas in senast den 20 september 2024, en tidsfrist som kan förlängas i enlighet med artikel 36.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1263 (4), preliminärt till och med den 15 oktober 2024, vilket är datumet för inlämnandet av utkasten till budgetplaner för medlemsstaterna i euroområdet, noterar rådet att nästa steg i förfarandet, som är kommissionens rekommendation till rådets rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget om korrigering av det alltför stora underskottet, kommer att sammanfalla med kommissionens yttranden om utkasten till budgetplaner för medlemsstaterna i euroområdet enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 (5). Det betyder att det blir möjligt att säkerställa överensstämmelse mellan budgetkraven inom förfarandet vid alltför stora underskott och den anpassningsbana som anges i de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna. En förutsättning för att uppnå denna överensstämmelse och samtidigt undvika ett avbrott i övervakningen inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott är att de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna lämnas in i tid. Denna tidslinje bör anses vara exceptionell och en följd av övergången till det nya ramverket, och skapar därför inte något prejudikat. Rådet noterar också att om den nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen inte lämnas in i tid kommer kommissionens rekommendation till rådets rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget att utgå från den referensbana som kommissionen översänt till medlemsstaten och som fastställts i enlighet med förordning (EU) 2024/1263.