(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2022/2434 (2) infördes i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 den diversifierade finansieringsstrategin som en enda finansieringsmetod för de upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner som kommissionen genomför. Den diversifierade finansieringsstrategin ska, utom i vederbörligen motiverade fall, tillämpas på program för ekonomiskt stöd för vilka de grundläggande rättsakterna trätt i kraft den 9 november 2022 eller senare.

(2)

Kommissionen bör fastställa de nödvändiga åtgärderna för genomförande av den diversifierade finansieringsstrategin. Tillämpningen av den diversifierade finansieringsstrategin kräver att ett antal regler antas för att fastställa fördelningen av respektive kostnader till de relevanta programmen för ekonomiskt stöd, vilket bör säkerställa att alla kostnader som unionen ådrar sig och som har samband med ekonomiskt stöd kommer att belasta den som mottar medlen från utlåningen.

(3)

Metoden för kostnadsfördelning i samband med genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin inom ramen för Next Generation EU (NGEU) fastställdes [för första gången] genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/1095 (3). Genom kommissionens genomförandebeslut (EU, Euratom) 2022/2545 (4) utvidgades arrangemanget till att omfatta alla upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner som genomförs inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin i enlighet med artikel 220a i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 med hjälp av målriktade justeringar av metoden för kostnadsfördelning.

(4)

Skyldigheten att täcka kostnaderna för det ekonomiska stödet bör ligga kvar hos mottagarna av det ekonomiska stödet, i enlighet med artikel 220.5 e) i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 och i linje med budgetprinciperna om sund ekonomisk förvaltning och balans. Alla kostnader bör belasta stödmottagarna på grundval av en enda metod för kostnadsfördelning som säkerställer en öppen och proportionell fördelning av kostnaderna.

(5)

Metoden för kostnadsfördelning bör säkerställa att kostnader som uppstått hos en kategori av mottagare inte korssubventioneras med en annan. Lånekostnader bör helt och hållet påföras mottagarna av dessa lån, å ena sidan, och i förekommande fall bör kostnader för icke återbetalningspliktigt stöd till unionens allmänna budget, å andra sidan, baseras på faktiska kostnader för att anskaffa och betala ut respektive andel av medlen till de olika stödmottagarna. Metoden bör omfatta alla kostnader som kommissionen ådrar sig för upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner, inbegripet alla administrativa kostnader, och bör säkerställa att olika kategorier av kostnader beräknas för varje utbetalning.

(6)

För att säkerställa rättvis och lika behandling av stödmottagare bör en gemensam och enhetlig metod för kostnader införas, vilken är tillämplig på alla typer av utbetalningar, det vill säga såväl på dem som återbetalas genom unionens allmänna budget som dem som återbetalas av stödmottagarna. Kostnader bör påföras stödmottagarna på grundval av den andel av medlen som erhållits.

(7)

När denna metod för fördelning av kostnader används bör man skilja mellan tre kategorier av kostnader: finansieringskostnader, kostnader för likviditetsförvaltning och administrativa kostnader. Finansieringskostnaden härrör från ränta och andra avgifter som kommissionen ska betala för de olika instrument som emitterats för att finansiera utbetalningarna i fråga. Kostnaderna för likviditetsförvaltning är de kostnader som uppkommer till följd av belopp som tillfälligt hålls på likviditetskonton som reserver för framtida betalningar. Dessa löpande operativa omkostnader är ett huvudinslag i den diversifierade finansieringsstrategin och bör fördelas rättvist mellan alla stödmottagare. Den tredje kostnadskategorin är administrativa kostnader för att bevara den tekniska och operativa kapaciteten att genomföra en diversifierad finansieringsstrategi, som direkt uppkommer till följd av genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin.

(8)

Om program för finansiellt stöd som finansieras via den diversifierade finansieringsstrategin har en annan löptid och ett annat upplägg än återhämtningsinstrumentet och lån som beviljas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2463 (5) bör ytterligare flexibilitet införas genom justeringar av metoden för kostnadsfördelning. Enligt genomförandebeslut (EU, Euratom) 2022/2545 ska lämpligheten i återhämtningsinstrumentets kostnadsfördelningsmetod ses över om man antar nya program för ekonomiskt stöd med en annan löptid eller ett annat upplägg.

(9)

För att ge önskad flexibilitet bör metoden för kostnadsfördelning omfatta programkomponenter för att organisera och kontrollera fördelningen av utbetalningar och därmed sammanhängande finansieringsinstrument per program. Detta skulle göra det möjligt att allokera finansieringsinstrument enligt de programspecifika ekonomiska särdragen och använda en specialanpassad skuldförvaltning som möjliggör ett välbalanserat val av olika förfallodatum. Genom att införa programkomponenter undviker man att korssubventionera kostnader mellan olika program.

(10)

Detta ligger även i linje med den ram för förvaltningen som inrättades genom kommissionens genomförandebeslut (EU, Euratom) 2023/2825 (6), som föreskriver att tilldelningen av finansieringsinstrument mellan olika program ska bestämmas med hänsyn till de olika programmens löptid och särskilda begränsningar.

(11)

Genomsnittliga löptider och preliminära finansieringstransaktioner bör anges för varje program med hjälp av sådana beslut om finansieringsplaner som antas enligt artikel 4 i genomförandebeslut (EU, Euratom) 2023/2825. De mål som fastställs för varje program inom de övergripande gränser som fastställs i det årliga upplåningsbeslutet ger en icke-bindande vägledning för vilka nivåer som bör ha uppnåtts vid slutet av finansieringsperioden, förutsatt att finansieringsbehoven förblir oförändrade. Under den period som en programkomponent eller en tidskomponent utformas kan de viktade genomsnittliga löptiderna för finansieringsinstrument för respektive program komma att avvika från målet för slutet av finansieringsperioden. Kommissionen bör fördela finansieringsinstrumenten över de olika komponenterna för de berörda perioderna med hänsyn till återstående planerade upplåningstransaktioner för den resterande finansieringsperioden. Därvid bör kommissionen efter bästa förmåga säkerställa att de olika genomsnittliga löptiderna för varje ekonomiskt stödprogram som omfattas av artikel 220a i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 och sådant icke återbetalningspliktigt stöd som avses i artikel 5.1 i rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 (7) fördelas på ett rättvist sätt över hela finansieringsperioden. När kommissionen genomför upplåningstransaktioner bör den prioritera de mest fördelaktiga villkoren och beakta en rättvis fördelning av de olika genomsnittliga löptiderna mellan programkomponenter vid fördelningen som ett sekundärt mål. Kommissionen bör regelbundet uppdatera dessa mål och kontrollera om de uppnåtts.

(12)

En programkomponent bör inrättas vid ikraftträdandet av alla nya program för finansiellt stöd som finansieras av sådana transaktioner som görs inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin. Programkomponenter bör antingen avse en enda mottagare eller flera mottagare, beroende på om programmets grundläggande rättsakt föreskriver en eller flera mottagare av stödet.

(13)

För program som medger ekonomiskt stöd till mer än en mottagare bör utbetalningar och därmed sammanhängande finansieringsinstrument inom programkomponenten vidareindelas i tidskomponenter för att säkerställa att finansieringskostnaderna för utbetalningar till respektive mottagare hänger nära samman med rådande marknadsräntor vid tidpunkten för utbetalningen. Finansieringskostnaderna stabiliseras när tidskomponenten avslutas.

(14)

Programkomponenter för program för finansiellt stöd till en enda mottagare behöver inte vidareindelas i tidskomponenter eftersom alla upplupna kostnader avser samma mottagare.

(15)

Tillägg av programkomponenter enligt detta beslut bör inte påverka den befintliga kostnadsfördelningen i sådana program som redan omfattas av den befintliga kostnadsfördelningsmetoden. För att uppnå detta bör man i en särskild programkomponent för äldre program med tidskomponenter sammanföra utbetalningar som gjordes innan detta beslut trädde i kraft, inom ramen för återhämtningsinstrumentet, förordning (EU) 2022/2463 och andra CAM-program som var i kraft innan beslutet trädde i kraft, tillsammans med finansieringsinstrument som redan fördelats på befintliga tidskomponenter enligt genomförandebeslut (EU, Euratom) 2022/2545. Denna programkomponent för äldre program bör omfatta alla tidskomponenter som redan fastställts för finansiering av dessa program samt eventuella framtida utbetalningar och därmed sammanhängande finansieringsinstrument som avser de äldre programmen. Därmed säkerställs att fördelningen av de kostnader som kommissionen ådragit sig enligt den befintliga fördelningsmetoden inte påverkas av den nya strategin.

(16)

Beräkningen av de finansieringskostnader som följer av upplåningstransaktioner bör baseras på kostnaderna för alla upplåningstransaktioner inom en programkomponent och när det gäller program med flera mottagare, under den motsvarande tidskomponenten. Låntagare eller unionens allmänna budget, när det gäller externa inkomster avsatta för särskilda ändamål enligt artikel 3.1 i rådets förordning (EU) 2020/2094 (8), bör betala samma avgift när kostnaderna fördelas på mottagare inom samma komponent. Metoden att fastställa kostnader över ett programs löptid eller en tidskomponent gör att man kan undvika den godtycklighet vad gäller tidpunkt som kännetecknar den traditionella back-to-back-metoden där kostnaderna för en viss stödmottagare byggde på de villkor som kunde erhållas den dag då upplåningen ägde rum.

(17)

En programkomponent bör förbli aktiv under hela den period då utbetalningar för ett givet program görs. Inom programkomponenter med flera mottagare bör bara en tidskomponent i taget vara aktiv. Tidskomponenter bör i regel inrättas så att de löper under ett halvår med start antingen den 1 januari eller den 1 juli. Inom programkomponenten för äldre program bör den första tidskomponenten omfatta perioden från och med den 1 juni 2021 till och med den 31 december 2021, vilket återspeglar tidsperioden för finansieringstransaktioner inom ramen för återhämtningsinstrumentet. I regel bör den första tidskomponenten i ett givet program inrättas under den period då den första utbetalningen görs. Alla tidskomponenter eller programkomponenter bör fortsätta vara aktiva fram till dess att den långfristiga finansiering som hänförs till dem nått upp till utbetalningsbeloppet. Om beloppen inte motsvarar varandra vid periodens utgång bör tidskomponenten fortsätta vara aktiv fram till dess att beloppet för utbetalningar och beloppet för den långsiktiga finansieringen motsvarar varandra. I så fall bör det även vara möjligt att tillfälligt fortsätta hänföra utbetalningar till den aktiva tidskomponenten, samtidigt som finansieringsinstrument tilldelas påföljande tidskomponent.

(18)

Finansieringskostnaderna kan variera under den period då en given programkomponent eller i förekommande fall tidskomponent är aktiv, på grund av skillnader i finansieringsvillkor som ligger utanför kommissionens kontroll, men kommissionen bör förvalta upplånings- och skuldförvaltningstransaktionerna på ett sätt som säkerställer att varje programkomponent och i förekommande fall tidskomponent uppnår sina respektive löptidsmål på ett jämförbart sätt, samtidigt som man prioriterar så fördelaktiga villkor som möjligt mellan olika program.

(19)

Kommissionens finansieringsstrategi möjliggör en bättre hantering av ränterisker och andra finansiella risker. Även om de räntesatser som tas ut av låntagarna förväntas vara stabila, kan det bli nödvändigt att regelbundet och marginellt räkna om räntesatserna när långsiktiga finansieringsinstrument förfaller och behöver ersättas. Om det är motiverat, kommer kommissionen att utveckla sin kapacitet att använda derivat såsom swappar för att hantera eventuella kvarstående ränterisker och erbjuda stödmottagarna möjlighet till lån med fast ränta. Kostnaderna för denna facilitet med fast ränta bör helt och hållet belasta de stödmottagare som väljer detta alternativ.

(20)

Utbetalningsbeloppen under en given programkomponent eller i förekommande fall en given tidskomponent bör motsvara det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som hänförs till den programkomponenten eller tidskomponenten. I de flesta fall vad gäller komponenter som avser program med flera mottagare kommer medlen att utbetalas under och hänföras till samma tidskomponent som utfärdandet av de långfristiga finansieringsinstrument som användes för att anskaffa medlen. Oförutsedda förseningar i utbetalningar kan dock leda till situationer där medel från den långfristiga finansieringen har anskaffats, men inte kan betalas ut enligt vad som ursprungligen planerats. Denna möjlighet bör beaktas vid fördelningen av utbetalningar över olika tidskomponenter.

(21)

Det är lämpligt att förfoga över möjligheten att under den föregående tidskomponenten förutse de utbetalningsbehov som kan uppkomma i ett tidigt skede under nästa tidskomponent. För att hantera sådana situationer och säkerställa finansiering till förmånliga villkor bör det vara möjligt att hänföra långfristiga finansieringsinstrument till påföljande tidskomponent.

(22)

Förmågan att hantera den likviditet som behövs för finansieringstransaktionerna genom att ha tillgång till kortfristig upplåning och likvida medel av försiktighetsskäl är en central och avgörande egenskap i den diversifierade finansieringsstrategin. Denna likviditetsförvaltning bör ge kommissionen möjlighet att tillgodose alla betalningsbehov och anpassa utfärdandet till marknadsvillkoren. Det är lämpligt att fastställa metoder för beräkning av kostnaderna för likviditetsförvaltningen i enlighet med artiklarna 6 och 8 i genomförandebeslut (EU, Euratom) 2023/2825. Detta bör även omfatta kostnader som följer av emission av kortfristiga finansieringsinstrument, tillfälligt innehav av vissa medel på ett likviditetskonto för att garantera kapaciteten att göra alla utbetalningar på begäran samt hantering av ränterisker och andra finansiella risker. Kostnader som uppstår i samband med återköp och/eller innehav av egna obligationer för likviditetsförvaltning bör också betraktas som kostnader för likviditetsförvaltning. Detta beslut bör fastställa en grund för att beräkna dessa likviditetskostnader och fördela dem på en rimlig och rättvis grund mellan alla berörda stödmottagare under året i fråga.

(23)

Likviditetsförvaltningstransaktioner bör bidra till att minimera de kostnader för likviditetsförvaltning som kan uppkomma när likvida medel innehas av försiktighetsskäl. Räntabilitet på likviditetsinnehav som följer av penningmarknadstransaktioner med säkerhet eller utan säkerhet bör omfatta den dagliga räntan i förhållande till varje transaktion och eventuella avgifter på handeln eller agio eller disagio. Räntabiliteten på dessa transaktioner bör utgöras av de totala kostnaderna för emission och innehav av likviditet samt eventuell räntabilitet på innehavet, och bör fördelas proportionellt på de utestående utbetalningarna varje kvartal.

(24)

Högre utbetalningar än det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som fördelats till respektive programkomponent, eller i förekommande fall tidskomponent, eller räntebetalningar kan leda till ett likviditetsunderskott i en komponent. Lägre utbetalningar än det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som fördelats till respektive programkomponent, eller i förekommande fall tidskomponent, eller inlösenbelopp kan leda till ett likviditetsöverskott. Kompensation för dessa likviditetsöverskott eller likviditetsunderskott är ett oavvisligt krav för genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin. Dessa kostnader bör inte belasta respektive komponent, utan bör isoleras och hanteras som en del av en separat kostnad för likviditetsförvaltning. Genom detta beslut bör det inrättas en mekanism för att särskilja kostnader till följd av likviditetsunderskott eller likviditetsöverskott, så att de kan absorberas av det bredare finansieringsprogrammet i form av kostnader för likviditetsförvaltning. Kommissionen bör använda den uppdelade komponenten av likviditetsförvaltningen till att utjämna eventuella positiva eller negativa kassabehållningar i programkomponenterna för ensamma mottagare eller tidskomponenterna för flera mottagare i förhållande till de totala utbetalningarna.

(25)

Genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin kräver förvärv av ny kapacitet för att få den mest fördelaktiga tillgången till kapitalmarknaderna och säkerställa att denna infrastruktur upprätthålls på ett kontinuerligt och effektivt sätt. Detta inbegriper kostnader för att föra likviditetskonton, förvärva kapacitet att hålla auktioner för EU-skuldväxlar och EU-obligationer och för att införa ny intern databehandlingskapacitet. Kostnader som är en direkt följd av genomförandet av upplånings- och utbetalningstransaktioner bör behandlas som allmänna omkostnader, utifrån vilka kostnader i samband med etablering och underhåll av upplånings- och utbetalningsinfrastruktur kan fastställas separat. Dessa kostnader bör tas upp som kostnader i samband med tjänster till allmänna administrativa kostnader.

(26)

Kostnader i samband med tjänster till allmänna administrativa kostnader kombinerar alla administrativa kostnader som uppkommer direkt i samband med genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin. Dessa kostnader uppkommer antingen som etableringskostnader med koppling till engångskostnader för uppbyggnad av operativ kapacitet eller som återkommande kostnader, vilka är oundvikliga kostnader direkt hänförbara till upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin och som uppkommer med tiden. Även om de återkommande kostnaderna är regelbundna årliga kostnader som tas ut för att täcka de utbetalningar som görs under ett visst år, bör etableringskostnaderna påföras som engångsavgifter.

(27)

Kostnader i samband med etableringen och kapacitetsuppbyggnaden av dessa transaktioner har uppstått sedan 2021 och har redan hänförts till mottagare av finansiellt stöd från Next Generation EU genom särskilda etableringsomkostnader. Därför bör mottagarna av ekonomiskt stöd från andra program som omfattas av artikel 220a i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 inte bära kostnader för denna tidigare kapacitetsuppbyggnad utan endast framtida utgifter för att upprätthålla eller vidareutveckla denna infrastruktur. Den andel av de administrativa kostnaderna för program för ekonomiskt stöd som omfattas av artikel 220a i förordning (EU, Euratom) 2018/1046, med undantag för Next Generation EU, bör fastställas utifrån programmets andel av de intäkter som uppbådats med hjälp av den diversifierade finansieringsstrategin under det år då de relevanta administrativa kostnaderna uppkom.

(28)

De administrativa kostnader som ingår i kostnader i samband med tjänster till allmänna administrativa kostnader bör begränsas till en sluten förteckning över stödberättigade kostnader som direkt kan hänföras till den diversifierade finansieringsstrategin. Avtalsenliga avgifter för rekrytering av externa konsulter står med i förteckningen över stödberättigande administrativa kostnader efter överenskommelser inom ramen för den årliga budgeten för 2023. Medlemsstaternas myndigheter underrättades om utvidgningen av förteckningen över stödberättigande administrativa kostnader innan detta beslut antogs. De sammanlagda kostnaderna i samband med tjänster till allmänna administrativa kostnader utgör en mycket begränsad andel av de sammanlagda kostnaderna för den diversifierade finansieringsstrategins transaktioner.

(29)

Faktureringsprocessen i efterhand är utformad för att säkerställa att kostnaderna återvinns under påföljande år och fram till dess att kostnader inte längre genereras av upplånings-, skuldförvaltnings- och betalningstransaktioner inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin.

(30)

I undantagsfall kan unionen bära kostnaderna för räntor och administrativa kostnader i samband med upp- och utlåning, exempelvis avseende ekonomiskt stöd i form av lån till Ukraina enligt förordning (EU) 2022/2463 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/792 (9). Enligt förordning (EU) 2022/2463 ska nödvändiga medel tillhandahållas genom bidrag från medlemsstaterna i enlighet med artikel 5.1 i förordningen, i den mån som kostnaderna inte kan täckas på annat sätt. I så fall bör faktureringen av kostnaderna anpassas till faktureringen av kostnader för utbetalningar som externa inkomster avsatta för särskilda ändamål enligt artikel 3.1 i förordning (EU) 2020/2094 och grupperas per kvartal.

(31)

Kommissionen bör utfärda ett bekräftelsemeddelande för varje utbetalning, inklusive icke återbetalningspliktigt stöd i den mening som avses i artikel 2.2 a och c) i förordning (EU) 2020/2094, återbetalningspliktigt stöd till medlemsstater i den mening som avses i artikel 2.2 b) i förordning (EU) 2020/2094 och lån till en medlemsstat eller ett tredjeland inom ramen för program för ekonomiskt stöd som omfattas av artikel 220a i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

(32)

Lån inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategin bör genomföras till harmoniserade finansiella villkor (löptid och återbetalningsprofil) för varje utbetalning inom samma stödprogram, under förutsättning att de är förenliga med den diversifierade finansieringsstrategin. När det gäller icke återbetalningspliktigt stöd, bör bekräftelsemeddelandet vara det huvudsakliga underlaget för fastställande av de finansiella villkoren för unionens allmänna budget. I bekräftelsemeddelandet bör ersättningsanspråket fastställas på grundval av de finansiella villkoren. Dessa villkor bör omfatta utbetalningsdatum, stödbelopp, datum för finansieringskostnader och förfallodag. Bekräftelsemeddelandet utgör den viktigaste grunden för EU:s budgetplanering, betalningsgång och redovisning av icke återbetalningspliktigt stöd.

(33)

Låneavtal bör hänvisa till detta beslut när det gäller metoden för beräkning och fördelning av lånekostnaderna.

(34)

Detta beslut bör tillämpas på alla utlåningstransaktioner och utbetalningar inom ramen för Next Generation EU, även de som ägde rum innan det trädde i kraft.

(35)

Med hänsyn till det brådskande behovet av att, utöver andra politiska prioriteringar, tillhandahålla finansiellt stöd till Ukraina i juli 2024 inom ramen för Ukrainafaciliteten på det mest lämpliga och förmånliga sättet bör det här beslutet träda i kraft så snart som möjligt.