(1)

Kanarieöarnas exceptionella geografiska läge i förhållande till försörjningskällorna för vissa fiskeriprodukter som är viktiga för den inhemska konsumtionen medför extra kostnader för denna sektor. Detta naturliga handikapp, såsom det erkänns i artikel 349 i fördraget, vilket beror på Kanarieöarnas ökaraktär, avlägsna belägenhet och läge i gemenskapens yttersta randområden kan avhjälpas bland annat genom att tullarna på import av sådana produkter från tredjeländer tillfälligt upphävs inom ramen för unionstullkvoter av lämplig storlek.

(2)

Genom rådets förordning (EU) nr 1412/2013 (2) infördes bestämmelser om öppnande och förvaltning av autonoma unionstullkvoter för import av vissa fiskeriprodukter till Kanarieöarna för perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

(3)

I juli 2019 förelade kommissionen rådet en undersökning av åtgärdernas verkningar tillsammans med alternativ för perioden efter den 31 december 2020.

(4)

Undersökningen visade att utnyttjandegraden för kvoterna 09.2997 och 09.2651 var betydande. Inom kvoten 09.2651 utnyttjades inte KN-nummer 0308.

(5)

Det är motiverat att ha tullkvoter liknande de som öppnats genom förordning (EU) nr 1412/2013 för vissa fiskeriprodukter, eftersom de skulle täcka behoven på Kanarieöarnas hemmamarknad och samtidigt göra det möjligt att förutse omfattningen av och tydligt identifiera den tullfria importen till unionen.

(6)

För att ge de ekonomiska aktörerna utsikter att på sikt nå en nivå på verksamheten som leder till ett stabilt ekonomiskt och socialt klimat på Kanarieöarna är det lämpligt att förlänga systemet med autonoma tullkvoter enligt Gemensamma tulltaxan för en ytterligare period för vissa varor som anges i bilagan till denna förordning.

(7)

För att undvika att den inre marknadens integritet och enhetlighet undermineras bör åtgärder vidtas för att säkerställa att de fiskeriprodukter för vilka tillfälligt upphävande av tullen beviljats uteslutande är avsedda för Kanarieöarnas hemmamarknad.

(8)

Åtgärder bör vidtas för att se till att kommissionen regelbundet underrättas om den berörda importens volym och vid behov kan vidta åtgärder för att hindra spekulation eller omläggning av handeln.

(9)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter så att den tillfälligt kan dra tillbaka upphävandet om handeln skulle läggas om. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (3). Det slutliga beslutet om huruvida upphävandet bör behållas eller slutgiltigt upphävas bör emellertid fattas av rådet i enlighet med artikel 349 i fördraget inom den tidsperiod med avseende på vilken upphävandet tillfälligt dras tillbaka av kommissionen.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör säkerställa kontinuiteten efter det att förordning (EU) nr 1412/2013 upphör att gälla. Därför bör de åtgärder som föreskrivs i den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2027.