(1)

Chicagokonventionen om internationell lufttransport (nedan kallad Chicagokonventionen) trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) och har till syfte att reglera internationell luftfart.

(2)

Unionens medlemsstater är avtalsslutande parter i Chicagokonventionen och medlemmar av Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ.

(3)

I december 2015 antogs Parisavtalet (1) av den 21:a partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar Parisavtalets mål inbegriper att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen klart under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. Alla ekonomiska sektorer bör bidra till att uppnå utsläppsminskningar, även internationell luftfart.

(4)

Icaos 39:e församling beslutade 2016, genom resolution A39-3, att införa ett globalt marknadsbaserat åtgärdssystem i form av systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia) för att begränsa utsläpp av växthusgaser från internationell luftfart till 2020 års nivåer. Unionens ståndpunkt när det gäller utarbetandet och antagandet av detta system och dess olika detaljer har fastställts genom rådets beslut (EU) 2016/915 (2).

(5)

Den 27 juni 2018, vid det tionde sammanträdet inom ramen för Icao-rådets 214:e möte, antog Icao-rådet den första utgåvan av volym IV i bilaga 16 till Chicagokonventionen: Systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia) (nedan kallad volym IV i bilaga 16).

(6)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2392 (3), ändrade under 2017 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (4). Ett av ändamålen med den förordningen var att förbereda genomförandet av Corsia från och med 2021, för att fastställa krav i unionsrätten för övervakning, rapportering och verifiering inom ramen för Corsia, och rapportering om översyn och genomförande av för Corsia.

(7)

De regler som ingår i volym IV i bilaga 16 kommer att bli bindande i enlighet med, och inom de tidsfrister som anges i, Chicagokonventionen. Dessa regler kommer också att bli bindande för unionen och dess medlemsstater inom ramen för befintliga internationella luftfartsavtal.

(8)

För att Icao ska kunna ta full hänsyn till det rådande rättsliga ramverket på unionsnivå har medlemsstater meddelat avvikelser i enlighet med rådets beslut (EU) 2018/2027 (5). Enligt beslut (EU) 2018/2027 är direktiv 2003/87/EG i sin nuvarande version tillämpligt oavsett flygplansoperatörens nationalitet och omfattar i princip flygningar som avgår från eller ankommer till en flygplats belägen på en medlemsstats territorium där fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpligt. Direktiv 2003/87/EG är tillämpligt utan åtskillnad på flygningar inom och mellan medlemsstater och/eller länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I detta skede gäller dessa regler både kraven på övervakning, rapportering och verifiering och kompensationskraven.

(9)

Med beaktande av de avvikelser som har meddelats i enlighet med beslut (EU) 2018/2027 har de krav på övervakning, rapportering och verifiering som fastställs i volym IV i bilaga 16 och, tillämpliga från och med den 1 januari 2019, införlivats i unionsrätten genom kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2018/2066 (6) och (EU) 2018/2067 (7) samt kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603 (8). Enligt dessa förordningar kommer uppgifter om utsläpp att samlas in och översändas till Icaos sekretariat när det gäller utsläpp under pilotfasen.

(10)

Enligt del II kapitel 3 punkterna 3.1.3 och 3.2.1 samt tillägg 1 i volym IV i bilaga 16 ska avtalsslutande stater meddela Icao om sitt beslut att frivilligt delta eller avbryta frivilligt deltagande i Corsia från och med den 1 januari 2021. Avtalsslutande stater ska även meddela Icao vilket alternativ de har valt för att beräkna flygplansoperatörernas kompensationskrav under perioden 2021–2023. De ska meddela detta senast den 30 juni 2020.

(11)

Det följer av dessa bestämmelser att vissa rättsliga effekter av volym IV i bilaga 16 är beroende av sändande av relevanta meddelanden, och villkoren däri, till Icao. Antagandet av unionens ståndpunkt i fråga om sådana meddelanden omfattas därför av tillämpningsområdet för artikel 218.9 i EUF-fördraget.

(12)

I detta avseende är det lämpligt att, med beaktande av kraven på meddelanden enligt volym IV i bilaga 16, fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao, i synnerhet eftersom det frivilliga deltagandet i Corsia och valet av alternativ enligt punkt 3.2.1 i volym IV i bilaga 16 på ett avgörande sätt kan påverka rättigheter och skyldigheter på ett område som omfattas av unionsrätten, särskilt direktiv 2003/87/EG och, i viss utsträckning, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (9).

(13)

Unionen och medlemsstaterna har upprepade gånger förklarat (10) att de är villiga att delta i Corsia från och med den 1 januari 2021.

(14)

Frivilligt deltagande i Corsia innebär att ett alternativ, i enlighet med punkt 3.2.1 i volym IV i bilaga 16, måste väljas för beräkning av flygplansoperatörernas kompensationskrav under perioden 2021–2023. I detta avseende är det lämpligt att basera beräkningarna på utsläppen under 2021, 2022 respektive 2023. Det alternativet kommer sannolikt att innebära en större fördel för miljön och internationella transporter än det andra tillgängliga alternativet, vilket är att basera beräkningarna på utsläppen under 2020, eftersom utsläppen från internationell luftfart förväntas vara högre under 2021, 2022 och 2023 än under 2020, vilket leder till högre kompensationskrav. Det skulle också säkerställa större kontinuitet, med tanke på att det för åren från och med 2024 i punkt 3.2.2 i volym IV i bilaga 16 också föreskrivs en beräkning som grundar sig på respektive år.

(15)

Valet av utsläppen under 2021, 2022 respektive 2023 för beräkning av flygplansoperatörers kompensationskrav skulle gälla under perioden 2021–2023 för alla flygplansoperatörer som den berörda medlemsstaten tilldelats i enlighet med den senaste utgåvan av Icaos dokumentet CORSIA Aeroplane Operator to State Attributions (11).

(16)

Ramverket i direktiv 2003/87/EG skiljer sig för närvarande på vissa sätt från volym IV i bilaga 16. Enligt artikel 28b.2 i direktiv 2003/87/EG ska kommissionen, inom tolv månader från Icaos antagande av de relevanta instrumenten och innan Corsia börjar tillämpas, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med överväganden om hur dessa instrument kan genomföras i unionsrätten genom en översyn av direktiv 2003/87/EG, och i vilken den bland annat ska granska Corsias mål och sammantagna miljönytta, inklusive dess allmänna ambition i förhållande till målen enligt Parisavtalet, graden av deltagande, verkställbarhet, insyn, påföljder vid bristande efterlevnad, processer för synpunkter från allmänheten, kvaliteten på utsläppskrediter, övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp, register och regler för användning av biobränslen. Enligt artikel 28b.3 i direktiv 2003/87/EG ska kommissionen, om så är lämpligt, åtfölja rapporten med ett förslag till Europaparlamentet och rådet för att ändra, ta bort, förlänga eller ersätta de undantag som anges i artikel 28a i det direktivet, vilket är i överensstämmelse med unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030 i syfte att upprätthålla miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder.

(17)

Kommissionen har ännu inte lagt fram rapporten. Kommissionen bör därför snarast lägga fram rapporten som avses i artikel 28b.2 i direktiv 2003/87/EG, åtföljd av motsvarande förslag till Europaparlamentet och rådet, så snart som möjligt och före utgången av 2020.

(18)

I detta sammanhang är det nödvändigt att säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till nuvarande och möjliga framtida avvikelser mellan unionsrätten och volym IV i bilaga 16, i syfte att i nödvändig utsträckning bevara unionens rättsliga ramverk, inklusive lagstiftarens möjlighet att besluta om det framtida unionssystem som ska vara tillämpligt på det berörda området.

(19)

De relevanta meddelanden till Icao bör därför innehålla en hänvisning till den avvikelse som meddelats i enlighet med beslut (EU) 2018/2027, som gäller de frågor som omfattas av frivilligt deltagande. Eftersom en sådan avvikelse, i den mån den fortfarande är relevant, endast rör fördelningen av staternas befogenhet i förhållande till de olika operatörerna, bör de relevanta meddelanden till Icao också innehålla möjligheten att meddela ytterligare avvikelser.

(20)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao bör uttryckas av varje medlemsstat som är en medlem i Icao.