(1)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (2) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat PET-plast) med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga undersökningen).

(2)

Genom förordning (EG) nr 1645/2005 (3) ändrade rådet nivån på de utjämningsåtgärder som gäller för import av PET-plast från Indien. Ändringarna var en följd av en påskyndad översyn enligt artikel 20 i grundförordningen.

(3)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 193/2007 (4) slutgiltiga utjämningstullar för en period av ytterligare fem år.

(4)

Utjämningsåtgärderna ändrades därefter genom förordning (EG) nr 1286/2008 (5) och genomförandeförordning (EU) nr 906/2011 (6) efter partiella interimsöversyner.

(5)

En senare partiell interimsöversyn avslutades genom genomförandeförordning (EU) nr 559/2012 (7) utan att de gällande åtgärderna ändrades.

(6)

Efter en ytterligare översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EU) nr 461/2013 (8) slutgiltiga utjämningstullar för en period av ytterligare fem år.

(7)

Genom beslut 2000/745/EG (9) godtog kommissionen ett minimiimportpris av tre exporterande tillverkare i Indien. Genom genomförandebeslut 2014/109/EU (10) återtog kommissionen sitt godtagande av åtagandena på grund av en förändring i de omständigheter under vilka åtagandena godtagits.

(8)

Genom förordning (EU) 2015/1350 (11) ändrade rådet nivån på de utjämningsåtgärder som gäller för import av PET-plast från Indien till följd av två partiella interimsöversyner.

(9)

Genom genomförandeförordning (EU) 2018/1468 (12) ändrade kommissionen nivån på de utjämningsåtgärder som gäller till följd av två partiella interimsöversyner.

(10)

De åtgärder som för närvarande är i kraft är den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom rådets förordning (EU) nr 461/2013, i dess ändrade lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1468 (nedan kallade de gällande åtgärderna). De består av specifika utjämningstullar vars tullsats är 0–74,60 euro/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare, medan den övriga tullsatsen är 69,40 euro/ton för import från alla övriga tillverkare.

(11)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (13) för de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av PET-plast med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet) mottog kommissionen en begäran om översyn enligt artikel 18 i grundförordningen.

(12)

Begäran ingavs av Committee of PET Manufacturers in Europe (C.P.M.E. aisbl) (nedan kallad sökanden), som svarar för mer än 80 % av unionens sammanlagda tillverkning av PET-plast.

(13)

Begäran grundades på påståendet att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande subventionering och skada för unionsindustrin.

(14)

Före inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång underrättade kommissionen i enlighet med artiklarna 22.1 och 10.7 i grundförordningen Indiens myndigheter om att den hade mottagit en korrekt dokumenterad begäran om översyn och bjöd in Indiens myndigheter till samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller innehållet i begäran om översyn och nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. De indiska myndigheterna begärde en förlängning av tidsfristen med en vecka för anordnandet av samrådet. Kommissionen beviljade en förlängning av denna tidsfrist. På grund av de rättsliga tidsfrister som gäller för denna undersökning skulle samtidigt översynen vid giltighetstidens utgång dock inte kunna avbrytas. Översynen vid giltighetstidens utgång inleddes därför den 22 maj 2018 och de indiska myndigheterna underrättades samma dag. De indiska myndigheterna underrättades dessutom om att dess synpunkter i det skedet rörande begäran om en antisubventionsundersökning ändå skulle beaktas i samband med undersökningen och att samråden fortfarande kunde organiseras så snart som möjligt. Kommissionen mottog dock inget svar från de indiska myndigheterna på sin inbjudan till samråd.

(15)

Efter att i samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen ha fastslagit att det bevisningen var tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn vid giltighetstidens utgång meddelade kommissionen den 22 maj 2018, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (14) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande), att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Mot bakgrund av artikel 18.2 i grundförordningen utarbetade kommissionen en promemoria om bevisningens tillräcklighet med en analys av all den bevisning som kommissionens förfogar över och på grundval av vilken kommissionen inledde denna undersökning.

(16)

Efter utlämnandet av uppgifter förhörde sig en berörd part om sökandens representativitet. Det noteras att begäran gjordes efter fristen för synpunkter som anges i punkt 5.5 i tillkännagivandet om inledande. De svar på fastställandet av representativitet som finns tillgängliga i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av bekräftade att villkoren för representativitet var uppfyllda. Partens påstående avvisades därför.

(17)

Den 25 mars 2019 inledde kommissionen en översyn i enlighet med artikel 19.1 i grundförordningen (15). Denna översyn är begränsad till åtgärdernas form. Följaktligen kan åtgärdernas form, såsom de förlängs genom denna förordning, komma att påverkas av den pågående översynen.

(18)

Undersökningen av fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden 1 april 2017 – 31 mars 2018 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 till och med slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(19)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen alla berörda parter att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och användare i unionen som såvitt känt var berörda samt de indiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(20)

Alla berörda parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och lägga fram bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. De berörda parterna gavs också tillfälle att skriftligen begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(21)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(22)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 27 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande och även med hänsyn till geografiskt läge. Tre unionstillverkare ingick i detta urval. Unionstillverkarna i stickprovet svarade för omkring 37 % av den totala tillverkningen i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom inom den angivna tidsfristen och urvalet bekräftades därmed. Urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(23)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanades alla icke-närstående importörer/användare att delta i denna undersökning. Dessa parter anmodades att ge sig till känna genom att lämna de uppgifter till kommissionen om sitt eller sina företag som anges i bilaga II i tillkännagivandet om inledande. Två importörer gav sig till känna. De inbjöds att samarbeta genom att fylla i frågeformuläret. Ingen av de två importörerna besvarade dock kommissionens frågeformulär.

(24)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanades alla exporterande tillverkare att delta i denna undersökning. Dessa parter anmodades att ge sig till känna genom att lämna de uppgifter till kommissionen om sitt eller sina företag som anges i bilaga I i tillkännagivandet om inledande. Tre exporterande tillverkare gav sig till känna. De inbjöds att samarbeta genom att fylla i frågeformuläret.

(25)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för sin undersökning sände den frågeformulär till de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, de indiska myndigheterna, tre exporterande tillverkare och två importörer som gav sig till känna efter inledandet.

(26)

Tre unionstillverkare som ingick i urvalet, sökanden, en unionstillverkare av råvaror, de indiska myndigheterna och två exporterande tillverkare i Indien besvarade frågeformuläret. De importörer som gav sig till känna besvarade inte frågeformuläret.

(27)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Ett kontrollbesök gjordes också hos de indiska myndigheterna i New Delhi.

(28)

Vidare genomfördes kontrollbesök enligt artikel 26 i grundförordningen i följande företags lokaler:

(29)

Den produkt som är föremål för översyn är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen polyetentereftalat (PET-plast) med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628-5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 61 00 och har sitt ursprung i Indien (nedan kallad den produkt som översynen gäller).

(30)

Det ansågs att den produkt som översynen gäller och som tillverkas i Indien och exporteras till unionen, och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper, och samma grundläggande användningsområden. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(31)

På grundval av de subventioner som undersöktes vid de föregående översynerna, uppgifterna i begäran om översyn, de uppgifter som lämnades av de indiska myndigheterna och de berörda exporterande tillverkarna samt svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande åtgärder som påstods innefatta beviljande av subventionsprogram:

Landsomfattande subventionsprogram:

(32)

Enligt artikel 18 i grundförordningen ska kommissionen undersöka om det finns bevis för fortsatt subventionering, oavsett beloppets storlek. Mot bakgrund av konstaterandet av fortsatt subventionering i fråga om de flesta av de viktigaste subventioner som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen, fanns det inget behov av att undersöka alla andra subventioner som sökanden hävdade fanns.

(33)

De subventioner som specificeras i ovanstående skäl och som tidigare har utjämnats, grundas på följande policydokument och lagstiftning.

(34)

Systemet med förhandstillstånd, systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror och systemet med varuexport från Indien grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992) (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (nedan kallad utrikeshandelslagen). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas Indiens myndigheter att göra tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om utrikeshandelspolitiken som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet.

(35)

Två dokument om utrikeshandelspolitiken är av relevans för översynsperioden: Dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2015-20 (nedan kallat FTP 2015-20) och det uppdaterade dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2015-20 (nedan kallat uppdaterade FTP 2015–20). Det senare trädde i kraft den 5 december 2017. De indiska myndigheterna fastställer även förfarandena för FTP 2015–20 och uppdaterade FTP 2015–20 i en handbok för förfaranden, 2015–20 (nedan kallad HOP 2015–20) och en uppdaterad handbok för förfaranden, 2015–20 (nedan kallad uppdaterad HOP 2015–20). Det senare trädde i kraft den 5 december 2017.

(36)

Systemet med förhandstillstånd, systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror och systemet med varuexport från Indien är baserade på FTP 2015–20 och uppdaterade FTP 2015–20 samt HOP 2015–20 och uppdaterade HOP 2015–20.

(37)

Tullrestitutionssystemet enligt regel 3.2 är baserat på avsnitt 75 i tullagen (Customs Act) från 1962, på avsnitt 37 i lagen om central punktskatt (Central Excise Act) från 1944, avsnitten 93A och 94 i skattelagen (Financial Act) från 1994 och på Customs, Central Excise Duties and Service Tax Drawback Rules (reglerna om tullar, centrala punktskatter och restitution av skatt på tjänster) från 1995. Restitutionssatserna offentliggörs regelbundet.

(38)

Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt baseras på Gujarats lag om elektricitetsskatt (Gujarat Electricity Duty Act) från 1958 avsnitt 3.2 vii och viii) i dess lydelse efter efterföljande ändringar som offentliggörs i Gujarats officiella tidning.

(39)

Kommissionen fastställde att en exporterande tillverkare använde sig av systemet med förhandstillstånd under översynsperioden.

(40)

Systemet med förhandstillstånd beskrivs närmare i avsnitten 4.03–4.24 i FTP 2015-20 respektive uppdaterade FTP 2015-20 och i kapitlen 4.04–4.52 i HOP 2015-20 respektive uppdaterade HOP 2015-20.

(41)

Systemet med förhandstillstånd består av sex delsystem, som beskrivs närmare i skäl 42. Delsystemen skiljer sig åt bland annat avseende vilka företag och verksamheter som omfattas. Tillverkande exportörer och exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare (supporting manufacturer) kan få förhandstillstånd inom delsystemen för fysisk export och för årligt behov. Exporterande tillverkare som levererar till en slutgiltig exportör kan få förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 7.02 i FTP 2015-20 och uppdaterade FTP 2015-20, t.ex. leverantörer till exportorienterade företag, kan få förhandstillstånd enligt delsystemet för leverans likställd med export. Slutligen kan mellanliggande leverantörer till exporterande tillverkare få förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och med inhemsk back to back-remburs.

(42)

Förhandstillstånd kan utfärdas i fråga om följande:

(43)

Fysisk export: Detta är det viktigaste delsystemet. Det möjliggör tullfri import av insatsvaror för att tillverka en specifik resulterande exportprodukt. Med ”fysisk” i detta avseende menas att exportprodukten måste lämna Indiens territorium. I licensen anges den tillåtna importmängden och exportskyldigheten, inbegripet typen av exportprodukt.

(44)

Årligt behov: Denna typ av tillstånd är inte knuten till någon specifik exportprodukt utan till en bredare produktgrupp (till exempel kemiska och närstående produkter). Licensinnehavaren kan – upp till ett visst tröskelvärde som bestäms av företagets tidigare exportresultat – tullfritt importera varje insatsvara som ska användas för att tillverka en produkt som ingår i en sådan produktgrupp. Företaget kan välja att exportera varje typ av färdig produkt som ingår i produktgruppen och som tillverkats av sådant tullfritt material.

(45)

Mellanliggande leveranser: Detta delsystem omfattar fall där två tillverkare avser att tillverka en bestämd exportprodukt och delar upp tillverkningsprocessen mellan sig. Den tillverkande exportören som tillverkar mellanprodukten kan tullfritt importera insatsvaror och för detta syfte få ett förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Den slutgiltiga exportören slutför tillverkningen och är skyldig att exportera den färdiga produkten.

(46)

Leverans likställd med export: Genom detta delsystem kan en huvudleverantör tullfritt importera insatsvaror som behövs för att tillverka varor som ska säljas som leveranser likställda med export. Enligt de indiska myndigheterna avses med leverans likställd med export sådana transaktioner där de levererade varorna inte lämnar landet. Ett flertal kategorier av leveranser betraktas som leveranser likställda med export förutsatt att varorna har tillverkats i Indien, t.ex. leveranser av varor till ett exportorienterat företag eller till ett företag beläget i en särskild ekonomisk zon.

(47)

Dokument för förhandsbefrielse: En innehavare av ett förhandstillstånd som avser att anskaffa insatsvaror från inhemska källor i stället för att direktimportera dem har möjlighet att göra detta med hjälp av dokument för förhandsbefrielse. I sådana fall godkänns förhandstillstånden som dokument för förhandsbefrielse och endosseras till förmån för den inhemska leverantören vid leverans av de varor som anges i dessa. Endosseringen av dokument för förhandsbefrielse berättigar den inhemska leverantören till de förmåner enligt systemet med leveranser likställda med export som beskrivs i punkt 7.03 i FTP 2015-20 och uppdaterade FTP 2015-20 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution för leverans likställd med export och återbetalning av slutlig punktskatt). Genom systemet med dokument för förhandsbefrielse återbetalas skatter och tullar till leverantören i stället för till den slutgiltiga exportören i form av tullrestitution/återbetalning av tull. Skatter och tullar kan återbetalas såväl för inhemska insatsvaror som för importerade insatsvaror.

(48)

Inhemsk back to back-remburs: Även detta delsystem täcker inhemska leveranser till en innehavare av ett förhandstillstånd. Innehavaren av ett sådant tillstånd kan vända sig till en bank för att öppna en inhemsk remburs till förmån för en inhemsk leverantör. Banken godkänner tillståndet för direkt import endast i fråga om värdet och volymen med avseende på de varor som anskaffas på den inhemska marknaden i stället för att importeras. Den inhemska leverantören får rätt till de förmåner enligt systemet med leveranser likställda med export som beskrivs i punkt 7.03 i FTP 2015–20 och uppdaterade FTP 2015–20 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution eller återbetalning av slutlig punktskatt vid leverans likställd med export).

(49)

Kommissionen konstaterade att en samarbetsvillig exporterande tillverkare som använde systemet erhöll lättnader inom det första delsystemet, dvs. förhandstillstånd för fysisk export under översynsperioden. Det är därför inte nödvändigt att fastställa huruvida de andra outnyttjade delsystemen är utjämningsbara.

(50)

För att det ska vara möjligt för de indiska myndigheterna att företa kontroller har innehavaren av ett förhandstillstånd rättslig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor (se kapitel 4.51 samt tillägg 4H i HOP 2015–20 och uppdaterade HOP 2015–20) dvs. att föra ett register över den faktiska förbrukningen. Detta register måste kontrolleras av en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor (cost and works accountant), som utfärdar ett intyg om att det föreskrivna registret och de relevanta underlagen har granskats och att de uppgifter som lämnas enligt tillägg 4H är korrekta i alla avseenden.

(51)

När det gäller det delsystem som det berörda företaget använde under översynsperioden, det vill säga det för fysisk export, fastställer de indiska myndigheterna volymen och värdet av vad som får importeras och vad som måste exporteras och anger detta på tillståndet. Dessutom ska myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena dokumentera de motsvarande transaktionerna i tillståndet. Den importvolym som tillåts inom ramen för systemet med förhandstillstånd fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output, som finns för de flesta produkter inklusive den produkt som översynen gäller.

(52)

Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att tillverka den färdiga exportprodukten. Skyldigheten att exportera måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter licensens utfärdande (18 månader med möjlighet till två förlängningar om 6 månader vardera).

(53)

Det finns ingen nära koppling mellan importerade insatsvaror och exporterade färdiga produkter. De stödberättigande insatsvarorna kan också importeras och användas för andra produkter än den produkt som översynen gäller. Dessutom kan licenser för olika produkter slås samman. Det betyder att export med förhandstillstånd av en produkt kan ge rätt till tullfri import av insatsvaror enligt ett förhandstillstånd för en annan produkt.

(54)

Undersökningen visade att inget av de förhandstillstånd som användes av den exporterande tillverkaren hade avslutats. Dessutom hade den exporterande tillverkaren inte tillgång till ett sådant förbrukningsregister som kontrollerats av en extern auktoriserad revisor. Även om den exporterande tillverkaren förklarade att förbrukningen av insatsvaror rapporterades på grundval av konsumtionsfaktorer, kunde den exporterande tillverkaren inte uppvisa några 4H-tillägg för sina förhandstillstånd.

(55)

Befrielsen från importtull utgör en subvention enligt artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen, dvs. den utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom befrielsen innebär att de tullintäkter som annars skulle tas ut inte drivs in och den medör att den undersökta exportören beviljas en förmån genom att befrielsen förbättrar exportörens likviditet.

(56)

Systemet med förhandstillstånd för fysisk export är dessutom rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(57)

Det delsystem som använts i detta fall kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i punkt i) i bilaga I, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. De indiska myndigheterna tillämpade inte något effektivt kontrollsystem eller ett förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (se punkt 4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Vidare anses att standardnormerna för input/output för den produkt som översynen gäller inte var tillräckligt exakta och att de inte i sig kan betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen, eftersom utformningen av dem inte gör det möjligt för de indiska myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilka mängder insatsvaror som förbrukats i exporttillverkningen. De indiska myndigheterna utförde inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se punkt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen).

(58)

Detta delsystem är således utjämningsbart.

(59)

I avsaknad av ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution, kontrollerade kommissionen den faktiska förbrukningen av de relevanta insatsvarorna. Kommissionen konstaterade att den faktiska förbrukningen låg något under standardnormen för input/output. Även om företaget hävdade att det kommer att avsluta de relevanta licenserna på grundval av den faktiska förbrukningen och att det därför inte kommer att ske någon alltför stor tulleftergift, hade inga licenser avslutats vid tidpunkten för kontrollen, och kommissionen kunde därför inte kontrollera detta. Eftersom licenserna beviljades på grundval av standardnormerna för input/output kunde företaget i avsaknad av ett effektivt tillämpat kontrollsystem avsluta dem genom att använda standardnormerna för input/output som förbrukningsnivå. I detta fall skulle skillnaden mellan den faktiska förbrukningen och en rapporterad förbrukningsgrad baserad på input/output leda till en alltför stor eftergift som skulle utgöra en utjämningsbar subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen.

(60)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen bör den alltför stora tulleftergiften fördelas över den totala exportomsättningen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(61)

Med tanke på hur liten skillnaden mellan standardnormerna för input/output och den faktiska förbrukningen var skulle, i det fall licensen hade avslutats på grundval av standardnormerna för input/output, den alltför stora eftergiften och därmed storleken på den utjämningsbara subventionen också ha varit försumbar. Således fastställde kommissionen att subventionsnivåerna inom ramen för detta system under översynsperioden var försumbara men fortfarande positiva. Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att denna subvention fortsatt ska anses vara utjämningsbar.

(62)

Kommissionen fastställde att samarbetsvilliga exporterande tillverkare använde sig av tullrestitutionssystemet enligt regel 3.2 under översynsperioden.

(63)

Den rättsliga grund som tillämpades under översynsperioden var restitutionsreglerna för tullar och centrala punktskatter 1995 (Custom & Central Excise Duties Drawback Rules 1995) (nedan kallade 1995 års tullrestitutionsregler), som ändrades 2006 (16) och som sedan ersattes av restitutionsreglerna för tullar och centrala punktskatter 2017 (Customs and Central Excise Duties Drawback Rules 2017) (17) (nedan kallade 2017 års regler), som trädde i kraft den 1 oktober 2017. Regel 3.2 i 1995 års tullrestitutionsregler utgör grunden för beräkningsmetoden för detta tullrestitutionssystem. Regel 12.1 a ii) i nämnda restitutionsregler utgör grunden för den deklaration som exporterande tillverkare måste lämna in för att kunna utnyttja systemet. Dessa regler står oförändrade i 2017 års restitutionsregler och motsvarar regel 3.2 respektive regel 13.1 a ii i dessa.

(64)

Vidare innehåller cirkulärskrivelse nr 24/2001 (18) specifika instruktioner om genomförandet av regel 3.2 och den deklaration som exportörer måste visa upp enligt regel 12.1 a ii.

(65)

Enligt regel 4 i 1995 års restitutionsregler kan centralregeringen ändra tullrestitutionsbelopp eller tullrestitutionssatser som fastställs enligt regel 3. Regeringen har gjort ett antal ändringar, varav de senaste som innehöll revideringar av tullrestitutionssatserna är meddelande nr 110/2015 – CUSTOMS (N.T.) av den 16 november 2015 (19) och meddelande nr 131/2016 – CUSTOMS (N.T.) av den 31 oktober 2016 (20). Till följd av detta var tullrestitutionssatsen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden 1,5 % av fob-värdet för exporterade produkter.

(66)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(67)

Enligt detta system har alla företag som exporterar stödberättigade produkter rätt att ta emot ett belopp som motsvarar en procentandel av det deklarerade fob-värdet för den exporterade produkten. I regel 3.2 i restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter anges hur storleken på subventionen ska beräknas:

(68)

Med andra ord baserade de indiska myndigheterna det återbetalningsbara beloppet på branschomfattande genomsnittsvärden för relevanta tullar som betalats på importerade råvaror och en genomsnittlig förbrukning i branschen som inhämtats från vad de indiska myndigheterna anser vara representativa tillverkare av de stödberättigade exporterade produkterna. Indiens myndigheter anger därefter det belopp som ska återbetalas som en procentandel av det genomsnittliga exportvärdet av de stödberättigade exporterade produkterna.

(69)

Indiens myndigheter använder denna procentandel för att beräkna det tullrestitutionsbelopp som alla exportörer som omfattas av detta system har rätt till. Satsen för detta system bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Satsen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden var 1,5 % såsom förklaras i skäl 65.

(70)

För att kunna dra nytta av detta system måste ett företag exportera. Vid den tidpunkt då uppgifter om transporten matas in i tullservern anges det att exporten äger rum inom ramen för tullrestitutionssystemet och tullrestitutionsbeloppet fastställs oåterkalleligen. Efter det att fraktföretaget har lämnat in ett generellt exportmeddelande (Export General Manifest) och tullkontoret på ett tillfredsställande sätt har jämfört detta dokument med uppgifterna på fraktsedeln, är alla villkor uppfyllda för att godkänna utbetalningen av restitutionsbeloppet antingen genom en direktutbetalning till exportörens bankkonto eller en växel.

(71)

Exportören måste också styrka sina exportintäkter genom ett bankintyg om att exporten har utförts (Bank Realisation Certificate). Detta dokument kan tillhandahållas efter det att restitutionsbeloppet har betalats ut, men de indiska myndigheterna kommer att återkräva det utbetalda beloppet om exportören inte lämnar in ett bankintyg om att exporten utförts inom en viss tidsfrist.

(72)

Restitutionsbeloppet kan användas för alla syften, och enligt indiska redovisningsprinciper är det möjligt att periodisera tullrestitutionsbeloppet och bokföra det som en inkomst i affärsredovisningen, efter det att exportåtagandet har uppfyllts.

(73)

Enligt relevanta lagar och administrativa instruktioner ska den indiska tulladministrationen inte kräva något bevis på att den exportör som begär tullrestitution ska ha ådragit sig eller kommer att ådra sig en tullavgift för import av de råvaror som krävs för tillverkning av den exporterade produkten (21). Vid kontrollbesöket bekräftade de indiska myndigheterna vidare att företag som anskaffade alla råvaror som ingår i exporterad PET-plast på hemmamarknaden ändå skulle kunna dra nytta av hela tullrestitutionssatsen beräknad enligt regel 3.2 som nämns ovan. Denna undersökning har också visat att detta i praktiken har varit fallet för en samarbetsvillig exportör som utnyttjade förmånerna enligt tullrestitutionssystemet trots att exportören inte hade importerat en enda enhet av de huvudsakliga råvaror (renad tereftalsyra och monoetylenglykol) som används för tillverkningen av den produkt som översynen gäller.

(74)

Tullrestitutionssystemet enligt regel 3.2 innebär att subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen beviljas. Det så kallade tullrestitutionsbeloppet är ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter i form av uteblivna intäkter (dvs. de påstådda importtullar som tas ut av Indiens myndigheter och som återbetalas eller efterges med för stora belopp). Det finns inga restriktioner för användandet av dessa medel. Dessutom ger tullrestitutionsbeloppet en förmån till exportören eftersom det förbättrar dennes likviditet genom de alltför stora importtullar som Indiens myndigheter återbetalar eller efterger.

(75)

Tullrestitutionssatsen för export bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Trots att subventionen kallas för tullrestitution har systemet inte alla de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii) i grundförordningen, och systemet uppfyller inte heller de regler som fastställs i punkt i) i bilaga I, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Den kontanta betalningen till exportören är inte nödvändigtvis knuten till faktiska betalningar av importtullar på råvaror och är ingen tullkredit för att avräkna importtullar på tidigare eller framtida import av råvaror. Det har vidare inte införts något system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av de exporterade produkterna och till vilka mängder. De indiska myndigheterna utförde inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se punkt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen).

(76)

De indiska myndigheternas betalning efter exportörers export är knuten till exportresultatet och detta system anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(77)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att tullrestitutionssystemet är utjämningsbart.

(78)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknade kommissionen storleken på subventionen som den förmån som konstaterats för mottagaren under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt blir de indiska myndigheterna förpliktade att erlägga beloppet, vilket utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på det belopp som ska beviljas för exporttransaktionen i fråga. Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen det lämpligt att förmånerna inom ramen för tullrestitutionssystemet beräknas som summan av de belopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta program under översynsperioden.

(79)

En exporterande tillverkare lade fram bevisning för att det erlagts tullar för importen av monoetylenglykol, som är en av de två viktigaste råvaror som används av företaget för att tillverka PET-plast. Trots avsaknaden av ett system eller förfarande för att avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dessa som förbrukades vid tillverkningen av de exporterade produkterna, genomförde kommissionen en kontroll av de tullar som erlagts för beräkningen av de alltför stora tulleftergifterna i enlighet med punkt 5 i bilaga II till grundförordningen. Vid kontrollen bekräftades att all monoetylenglykol som förbrukats vid tillverkningen av PET-plast hade importerats och att de importtullar som rapporterats faktiskt erlagts för den monoetylenglykol som ingick i den PET-plast som exporterats under översynsperioden. På grundval av detta beräknade kommissionen subventionsnivån enbart utifrån den alltför stora tulleftergiften.

(80)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(81)

Kommissionen konstaterade således att subventionsnivåerna inom ramen för detta system under översynsperioden uppgick till 0,38 % för IDIPL och 1,44 % för RIL. Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att denna subvention fortsatt ska anses vara utjämningsbar.

(82)

Kommissionen konstaterade att de berörda exporterande tillverkarna erhöll lättnader enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror som kunde hänföras till den produkt som översynen gäller under översynsperioden.

(83)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beskrivs närmare i kapitel 5 i FTP 2015–20 respektive uppdaterade FTP 2015–20 och i kapitel 5 i HOP 2015–20 respektive uppdaterade HOP 2015–20.

(84)

Tillverkande exportörer, exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare (supporting manufacturer) samt tjänsteleverantörer kan komma i fråga för denna åtgärd.

(85)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) med en nedsatt tullsats. På ansökan och mot betalning av en avgift utfärdar de indiska myndigheterna i detta syfte en licens inom ramen för detta system. Systemet innebär att en reducerad importtullsats tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att tillverka en viss mängd varor avsedda för export under en viss period. Enligt FTP 2015–20 och uppdaterade FTP 2015–20 kan kapitalvaror importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror. Det exportåtagande som uppgår till sex gånger det insparade tullbeloppet måste uppfyllas inom en period på högst sex år.

(86)

Innehavaren av en licens enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan också anskaffa kapitalvarorna på hemmamarknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna utnyttja rätten till tullfri import av sådana delar som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren utnyttja förmånen av den leverans likställd med export som anses ha ägt rum i fråga om leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(87)

Systemet innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Tullnedsättningen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Den innebär också att exportören beviljas en förmån motsvarande beloppet på den nedsatta tullen.

(88)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(89)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii) i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med punkt i) i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna.

(90)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknade kommissionen subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Subventionsbeloppet för översynsperioden beräknades därefter genom att den totala summan obetalda tullar dividerades med avskrivningsperioden. Det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till översynsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period för att återspegla förmånens fulla värde över tiden. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Indien under översynsperioden vara lämplig.

(91)

Ingen av de indiska exporterande tillverkarna begärde något avdrag av avgifter man ådragit sig för att erhålla subventionen från det totala subventionsbeloppet, såsom de har rätt till enligt artikel 7.1 a.

(92)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp över exportomsättningen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(93)

På grundval av ovanstående fastställde kommissionen subventionsnivåerna inom ramen för detta system under översynsperioden till 0,09 % för IDIPL och 0,30 % för RIL. Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att denna subvention fortsatt ska anses vara utjämningsbar.

(94)

Det konstaterades att båda de exporterande tillverkarna erhöll förmåner enligt systemet med varuexport från Indien under översynsperioden.

(95)

Systemet med varuexport från Indien beskrivs närmare i kapitel 3 i FTP 2015–20 respektive uppdaterade FTP 2015–20 och i kapitel 3 i HOP 2015–20 respektive uppdaterade HOP 2015–20.

(96)

Systemet trädde i kraft den 1 april 2015.

(97)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(98)

Stödberättigade företag kan utnyttja systemet med varuexport från Indien genom att exportera vissa produkter till vissa länder som ingår i grupp A (traditionella marknader, inbegripet samtliga EU-medlemsstater), grupp B (nya marknader och fokusmarknader) och grupp C (övriga marknader). De länder som ingår i varje grupp och förteckningen över produkter med motsvarande ersättningsnivåer anges i tillägg 3B till uppdaterade HOP.

(99)

Förmånen ges i form av en tullkredit som motsvarar en procentsats av exportens fob-värde.

(100)

När systemet med varuexport från Indien trädde i kraft i april 2015 ingick inte den produkt som översynen gäller i tillägg 3 B och var därmed inte berättigad till förmåner enligt systemet. Den 29 oktober 2015, genom offentligt tillkännagivande nr 44/2015–2020, blev dock export av PET-plast till länder i grupp A och B berättigad till förmåner enligt systemet med varuexport från Indien med motsvarande 2 % av exportens fob-värde. Den 4 maj 2016 blev exporten till länder i grupp C genom offentligt tillkännagivande nr 06/2015–2020 berättigad till samma förmån på 2 %.

(101)

I enlighet med punkt 3.06 i FTP 2015–20 och uppdaterade FTP 2015–20 undantas vissa typer av export från systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

(102)

Tullkrediterna inom systemet med varuexport från Indien får överföras fritt och gäller under en period på 18 månader från och med dagen för utfärdandet, medan de tullkreditnoter som utfärdats den 1 januari 2016 eller senare ska vara giltiga under en period på 24 månader från och med dagen för utfärdandet, i enlighet med punkt 3.13 i uppdaterade HOP 2015–20. De kan användas för i) betalning av importtullar på insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror, ii) betalning av punktskatter på inhemsk anskaffning av insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror och betalning, iii) betalning av tjänsteskatt vid anskaffning av tjänster.

(103)

En ansökan om förmåner inom ramen för systemet med varuexport från Indien måste inges online på generaldirektoratet för utrikeshandels webbplats. Relevant dokumentation (fraktsedlar, bankintyg om att betalning erhållits och lossningsbevis) måste inges med den elektroniska ansökan. Relevant regional myndighet i Indien utfärdar tullkrediten efter att ha granskat dokumenten. Så länge som exportören tillhandahåller dokumentationen i fråga har inte den regionala myndigheten någon bestämmanderätt när det gäller beviljandet av tullkrediter.

(104)

Systemet med varuexport från Indien innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En tullkredit inom ramen för systemet utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom tullkrediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar som betalats på kapitalvaror, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Dessutom ger en tullkredit inom ramen för systemet en förmån till den exportör som inte behöver betala dessa importtullar.

(105)

Systemet med varuexport från Indien är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(106)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknade kommissionen storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som konstaterats för mottagaren under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt utfärdar de indiska myndigheterna en tullkredit som den exporterande tillverkaren bokför som en kortfristig fordran som denne när som helst kan avräkna. Detta utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a ii) i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling. Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen det lämpligt att förmånerna inom ramen för systemet med varuexport från Indien beräknas som summan av de belopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för systemet under översynsperioden.

(107)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp över exportomsättningen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(108)

På grundval av ovanstående fastställde kommissionen subventionsnivåerna inom ramen för detta system under översynsperioden till 1,92 % för IDIPL och 1,94 % för RIL. Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att denna subvention fortsatt ska anses vara utjämningsbar.

(109)

Kommissionen fann att ett företag utnyttjade denna åtgärd under översynsperioden. Eftersom det visade sig att den förmån som beviljats detta företag var försumbar, beslutade kommissionen att inte undersöka denna åtgärd ytterligare, eftersom den i samband med översyner vid giltighetstidens utgång inte behöver beräkna den exakta storleken på subventioneringen (endast dess fortsättning).

(110)

På grundval av ovanstående överväganden konstaterade kommissionen att det sammanlagda beloppet av utjämningsbara subventioner enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckt i procent av värdet, för de exporterande tillverkarna i urvalet var 2,3 % respektive 3,6 %, vilket visar att subventioneringen fortsatte under översynsperioden.

Tabell 1

Nivåer för de enskilda utjämnade subventionerna

(111)

I enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida de gällande åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering.

(112)

Det fastställdes att indiska exportörer av den produkt som översynen gäller fortsatte att erhålla utjämningsbara subventioner från Indiens myndigheter under översynsperioden (se skälen 30–109).

(113)

Subventionsprogrammen ger återkommande förmåner och det finns inget som tyder på att dessa förmåner kommer att avvecklas inom överskådlig tid. Varje exportör är vidare berättigad till flera av subventionerna.

(114)

Det undersöktes också om exportvolymerna till unionen skulle bli betydande om åtgärderna skulle avskaffas.

(115)

Indien är en stor tillverkare av den produkt som översynen gäller. På grundval av de uppgifter som samlades in under undersökningen hade Indien en produktionskapacitet på omkring 1 500 000–2 300 000 ton under översynsperioden. Till följd av detta uppskattades överskottskapaciteten i förhållande till den inhemska efterfrågan till omkring 800 000–900 000 ton under översynsperioden, vilket skulle motsvara omkring 25 % av den totala förbrukningen i unionen under översynsperioden.

(116)

Under dessa omständigheter är det mycket sannolikt att volymen av den subventionerade exporten till unionen av den produkt som översynen gäller, som redan var betydande under översynsperioden, skulle öka om åtgärderna upphör att gälla. Kommissionen drog därför slutsatsen att det var sannolikt att subventioneringen skulle fortsätta.

(117)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av 21 unionstillverkare. Tre av dessa tillverkare företräds av sökanden. Dessa 21 unionstillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 9.1 och 10.6 i grundförordningen. Såsom beskrivs i skäl 22 valdes de tre unionstillverkarna ut till urvalet, och urvalet står för omkring 37 % av den totala tillverkningen i unionen.

(118)

Vissa berörda parter hävdade att det finns olika förbindelser mellan unionsindustrin och de exporterande tillverkarna i Indien som bör granskas noggrant. Undersökningen bekräftade att det inte fanns några kommersiella eller administrativa kopplingar mellan enheterna i den utsträckning som unionsmarknaden berörs, och det fanns därför inga skäl att utesluta någon unionstillverkare från unionsindustrin.

(119)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade vidare en berörd part att inkluderandet av en unionstillverkare i urvalet och av dess närstående exporterande tillverkare i Indien allvarligt skadade undersökningens formella giltighet och skulle kunna snedvrida kommissionens slutsatser om skada. För det första, som anges i skäl 22, ansågs urvalet av unionstillverkare vara representativt för unionsindustrin och inga synpunkter mottogs i detta avseende. För det andra påverkade förhållandet mellan unionstillverkaren och den närstående exporterande tillverkaren inte unionstillverkarens beteende på unionsmarknaden eftersom, vilket bekräftades av undersökningen, unionstillverkaren och den exporterande tillverkaren fattade de affärsbeslut som gäller verksamhet på unionsmarknaden oberoende av varandra. Unionstillverkarens beslut om priser följde fluktuationer i råvarupriser, utvecklingen av tillgång och efterfrågan, fluktuationer i valutakurser, fraktkostnader och övrig utveckling på unionsmarknaden, t.ex. förhållandena i textilindustrin. Kommissionen ansåg därför att unionstillverkarens beteende inte påverkades av dennes förhållande till den exporterande tillverkaren. Slutligen noterade kommissionen att varken denna parts påstående, eller undersökningen i sig uppvisade några inslag som skulle snedvrida denna undersöknings resultat till följd av att denna unionstillverkare upptogs i definitionen av unionsindustrin. I detta avseende erinrar kommissionen om att artikel 9.1 i grundförordningen tillåter (”får”) att inhemska tillverkare undantas från definitionen av unionsindustrin i de fall där de är närstående till exporterande tillverkare, men inte ålägger kommissionen att göra detta. Detta påstående måste därför avvisas.

(120)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning genom att summera följande:

(121)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen

(122)

Beräknad på denna grundval ökade förbrukningen i gemenskapen med 15 % under skadeundersökningsperioden.

(123)

Importvolymen från Indien baserades på statistik från Eurostat. Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av förbrukningen i unionen i enlighet med skäl 119.

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

(124)

Importvolymen från Indien ökade nästan fem gånger under skadeundersökningsperioden och uppgick till 156 675 ton under översynsperioden, vilket motsvarar 4,4 % av marknadsandelen i unionen.

(125)

Det genomsnittliga priset för importen till unionen från Indien utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpris

(126)

Genomsnittspriserna på importen från Indien minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt minskade de med 27 % mellan 2014 och 2016, för att därefter öka på nytt under översynsperioden. Den senare ökningen av priserna orsakades av en ökad efterfrågan på PET-plast på grund av nedläggningen av vissa produktionslinjer över hela världen och att PET-plast alltmer föredras som förpackningsmaterial.

(127)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(128)

det genomsnittliga försäljningspris som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, och

(129)

motsvarande genomsnittliga priser för importen från de samarbetsvilliga indiska tillverkarna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån (kostnad, försäkring, frakt) inbegripet utjämningstullen, med lämpliga justeringar för kostnader efter import.

(130)

Prisjämförelsen gjordes i samma handelsled, efter justering av priserna där så var nödvändigt och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under översynsperioden. Den visade att det inte förekom något prisunderskridande under översynsperioden. När den gällande utjämningstullen drogs av uppgick emellertid prisunderskridandemarginalen till 1,7 % respektive 7,1 % för importen från de två samarbetsvilliga indiska tillverkarna, eller i genomsnitt till 3 %.

(131)

Importvolymen och det genomsnittliga importpriset för alla övriga tredjeländer baserades på statistik från Eurostat. Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av förbrukningen i unionen i enlighet med skäl 120.

Tabell 5

Importvolym och marknadsandel från alla övriga tredjeländer

(132)

Importvolymen från alla övriga tredjeländer minskade med 8 % mellan 2014 och översynsperioden, från 726 310 ton 2014 till 668 050 ton under översynsperioden. Marknadsandelen för importen från alla övriga tredjeländer var i storleksordningen 15,2 %–23,7 % under skadeundersökningsperioden.

(133)

Genomsnittspriserna på importen från alla övriga tredjeländer minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt minskade de med 17 % mellan 2014 och 2016, för att därefter öka på nytt under översynsperioden.

(134)

Merparten av importen kom från Sydkorea (marknadsandelen var 5,7 % under översynsperioden), Turkiet (marknadsandelen var 3,4 % under översynsperioden) och Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) (marknadsandelen var 3,1 % under översynsperioden). Importvolymerna från Sydkorea var stabila och deras priser låg nära unionsindustrins priser under skadeundersökningsperioden. Importvolymerna från Turkiet och Kina ökade betydligt. Importpriserna från Turkiet låg över unionsindustrins priser, medan importpriserna från Kina genomgående låg under unionsindustrins priser.

(135)

Slutligen minskade importvolymerna för de återstående tredje länder som inte nämns ovan avsevärt med 43 % mellan 2014 och översynsperioden. Deras marknadsandel minskade med 6,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 13,5 % under 2014 till 6,7 % under översynsperioden. Importpriserna från dessa länder var i genomsnitt högre än importpriserna från Indien, utom under 2014.

(136)

I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(137)

Såsom anges i skäl 22 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(138)

Vid fastställandet av skadan skiljde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde makroekonomiska indikatorer som omfattade hela unionsindustrin på grundval av uppgifter från sökanden, vilka dubbelkontrollerades mot de uppgifter som lämnats av ett antal unionstillverkare i skedet före inledande och mot kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av kontrollerade uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(139)

De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, subventionsnivåernas storlek och återhämtning från tidigare subventionering.

(140)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, utgående lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(141)

Den totala produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionstillverkarnas produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(142)

Produktionsvolymen ökade med 24 % från 2014 till 2016, och minskade sedan med 7 % från 2016 till översynsperioden. Totalt sett ökade den med 15 % under skadeundersökningsperioden.

(143)

Produktionskapaciteten ökade med 14 % från 2014 till 2016, och minskade sedan med 8 % från 2016 till översynsperioden. Sammanlagt ökade kapaciteten med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(144)

Eftersom produktionsvolymen ökade mer än kapaciteten, ökade kapacitetsutnyttjandet med 7 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(145)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Unionstillverkarnas försäljningsvolym och marknadsandel

(146)

Unionsindustrins totala försäljning på unionsmarknaden ökade med 26 % från 2014 till 2016, och minskade sedan med 5 % från 2016 till översynsperioden. Totalt sett ökade den med 20 % under skadeundersökningsperioden, vilket är högre än förbrukningen under samma period (+ 15 %). Unionsindustrins marknadsandel ökade med 2,7 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt ökade den med 7,4 procentenheter 2015, minskade därefter gradvis till 71,10 % under översynsperioden.

(147)

Unionstillverkarnas företagsinterna försäljning stod för mellan 5 % och 7,5 % av marknadsandelen under skadeundersökningsperioden. Beträffande prisnivåerna konstaterades priserna för försäljning till närstående och andra köpare ligga inom samma intervall. Av dessa skäl drogs slutsatsen att en särskild analys av den företagsinterna försäljningens inverkan inte var nödvändig.

(148)

Mellan 2014 och översynsperioden ökade unionens förbrukning med 15 %. Unionsindustrins försäljningsvolym ökade med 20 %, vilket innebar en ökad marknadsandel med 2,7 procentenheter.

(149)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Unionstillverkarnas sysselsättning och produktivitet

(150)

Sysselsättningen i unionsindustrin minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(151)

På grund av produktionsökningen (en ökning med 15 %) och den minskade sysselsättningen ökade produktiviteten med 24 % under samma period.

(152)

De subventionsmarginaler som fastställts avseende import av PET-plast till unionen från Indien under översynsperioden låg över miniminivån. Samtidigt ökade importen från Indien nästan fem gånger under skadeundersökningsperioden och uppgick till 4,2 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden. Effekten på unionsindustrin av storleken på den faktiska subventionsmarginalen från Indien kan därför inte anses vara försumbar.

(153)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen och kostnad per enhet

(154)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 19 % från 2014 till 2016, ökade sedan med 14 % till slutet av översynsperioden och uppgick till 963 euro per ton. År 2017 påverkades prisökningen av en ökad efterfrågan på PET-plast på grund av nedläggningen av vissa produktionslinjer över hela världen och därför att PET-plast alltmer föredras som förpackningsmaterial.

(155)

Den genomsnittliga tillverkningskostnaden för unionsindustrin minskade i högre grad, med 23 % från 2014 till 2016, och ökade därefter med 12 % i slutet av översynsperioden. Det som framförallt bidrog till den minskade produktionskostnaden per enhet var de sänkta råvarupriserna (22).

(156)

Genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(157)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 3 % under skadeundersökningsperioden.

(158)

Lagernivåerna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Utgående lager

(159)

Nivån på de utgående lagren för unionstillverkarna i urvalet minskade med 24 % under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden motsvarade lagernivåerna omkring 3 % av unionstillverkarnas tillverkning.

(160)

Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

DLönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(161)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av omsättningen för denna försäljning. Unionsindustrins lönsamhet var negativ från början av skadeundersökningsperioden fram till 2016, varefter den förbättrades och uppgick till 3,7 % under översynsperioden. Den låg dock långt under det vinstmål på 7 % som fastställdes under den ursprungliga översynen (23).

(162)

Nettokassaflödet visar unionstillverkarnas förmåga till självfinansiering av sin verksamhet. Nettokassaflödet minskade från och med början av skadeundersökningsperioden fram till 2016 och började öka från och med 2017. Totalt sett ökade det med 12 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen berodde mest på den vinst som genererats.

(163)

Under skadeundersökningsperioden började unionsindustrins årliga investeringar i den produkt som översynen gäller att öka först från och med 2017, efter att lönsamhetsnivåerna hade blivit positiva. Investeringarna uppgick till 21 miljoner euro under översynsperioden, vilket motsvarar 9 % av de totala nettotillgångarna för den berörda produkten. Investeringar i samband med underhåll och ökning av anläggningarnas kapacitet och effektivitet.

(164)

Räntabiliteten är vinsten som procentandel av investeringarnas bokförda nettovärde. Räntabiliteten för produktionen och försäljningen av den likadana produkten förbättrades först från och med 2017 och nådde 12,0 % under översynsperioden.

(165)

Undersökningen har visat att situationen för industrin på makronivå förbättrades under skadeundersökningsperioden, och denna positiva utveckling beror främst på den ökade förbrukningen (15 % under skadeundersökningsperioden), som unionsindustrin kunde dra nytta av genom en ökning av försäljningsvolym, produktionsvolym och marknadsandel.

(166)

Undersökningen har också visat att branschens situation på mikronivå förbättrades först under de sista femton månaderna av skadeundersökningsperioden, från 2017 till slutet av mars 2018. Denna positiva utveckling förklaras främst av en starkare efterfrågan på unionsmarknaden och ett större gap mellan priset på PET-plast och råvarupriserna.

(167)

Mot bakgrund av ovanstående kan slutsatsen dras att unionsindustrin återhämtade sig först nyligen och endast i begränsad utsträckning. Den har inte lidit någon väsentlig skada under översynsperioden, men befinner sig fortfarande i en bräcklig situation.

(168)

Vissa berörda parter hävdade att de tjugo år gamla åtgärderna inte längre borde bibehållas, eftersom de var avsedda att skydda en industri vars sammansättning ändrats i förhållande till den ursprungliga undersökningen. Efter utlämnandet av uppgifter betonade dessutom en berörd part att förlängningen av åtgärderna leder till ett omotiverat skydd av nya marknadsaktörer (merparten med ursprung utanför EU) och en snedvridning av konkurrensen.

(169)

I detta avseende noteras att utjämningsåtgärders syfte är att skydda hela unionsindustrin mot subventionerad import med ursprung i Indien till unionen, oavsett ursprung för marknadsoperatörer i unionen. I detta avseende är unionsindustrins sammansättning inte avgörande. Syftet är att skydda den inhemska industrin mot orättvis subventionering. Dessutom är det så att de faktorer som ligger till grundför fastställandet av skada, och som nämns i skälen 138–140, följer av artikel 18.2 i grundförordningen, gäller för hela unionsindustrin och är identiska för alla antisubventionsundersökningar. Eftersom dessa faktorer också konstaterades föreligga under översynsperioden, avvisades dessa parters begäran.

(170)

Kommissionen drog slutsatsen i skäl 167 att unionsindustrin inte led väsentlig skada under översynsperioden, men är fortsatt bräcklig, vilket framgår av lönsamheten som låg långt under det vinstmål som fastställdes under den ursprungliga undersökningen. Kommissionen erinrade om att PET-plast betraktas som en råvara och att den marknaden är mycket priskänslig. Därför kan inte unionsindustrin höja sina priser utan att riskera att förlora den försäljningsvolym som krävs för att hålla fasta kostnader per ton på en låg och mer konkurrenskraftig nivå.

(171)

Efter utlämnandet av uppgifter angav flera berörda parter att unionsindustrin inte hade lidit väsentlig skada från subventionerad indisk import under undersökningsperioden.

(172)

I detta avseende bör det noteras att detta påstående inte skiljer sig från kommissionens slutsats i skäl 170, dvs. att unionsindustrin inte led väsentlig skada till följd av den subventionerade importen med ursprung i Indien under undersökningsperioden. Kommissionen konstaterade dock att unionsindustrin fortfarande befann sig i en bräcklig situation.

(173)

En annan berörd part hävdade att unionsindustrin inte kunde anses vara i en bräcklig situation eftersom det saknades indikationer på att industrin var i en bräcklig situation och behövde skydd från den marginella importen från Indien för att undvika väsentlig skada.

(174)

Som nämns i skäl 150 utvecklades sysselsättningen negativt under skadeundersökningsperioden (-7 %) och unionsindustrins situation på mikronivå förbättrades först under de sista femton månaderna av skadeundersökningsperioden, dvs. från 2017 till slutet av mars 2018. Parallellt och enligt slutsatsen i skäl 161 förblev lönsamheten långt under målvinsten under skadeundersökningsperioden. Såsom konstateras i skäl 146, medan unionsindustrins marknadsandel ökade 2015 till 74,8 %, har den minskat stadigt fram till undersökningsperioden till 71,1 %, medan den indiska importens marknadsandel ökade. Mot denna bakgrund kunde unionsindustrins bräckliga tillstånd inte ignoreras. Detta påstående måste därför avvisas.

(175)

I detta avseende granskade kommissionen vidare sannolikheten för återkommande av den skada som ursprungligen vållats genom dumpad import från Indien, om åtgärderna skulle upphävas.

(176)

Följande faktorer analyserades för att fastställa sannolikheten för återkommande skada om åtgärderna skulle upphävas: a) unionsmarknadens attraktionskraft, b) produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Indien, c) sannolika prisnivåer på import från Indien i avsaknad av utjämningsåtgärder, och d) förekomsten av handelsbegränsande åtgärder i övriga tredjeländer för export av PET-plast från Indien.

(177)

Unionsmarknaden är attraktiv i fråga om storlek och priser. Enligt tillgänglig information är unionsmarknaden världens tredje största marknad för PET-förbrukning. Det är också den främsta exportdestinationen för PET-plast med ursprung i Indien. Unionsmarknadens attraktionskraft bekräftas också av den ökade importen av PET-plast från Indien, som trots de gällande utjämningsåtgärderna har mer än fyrfaldigats efter det att antidumpningstullarna för Indien inte förnyades 2013 (24). Med tanke på att PET-plast är en råvara som säljs på en mycket konkurrensutsatt marknad bör det också noteras att priserna på importen från Indien till unionen tenderar att vara något högre än priserna till övriga tredjeländer, samtidigt som de fortfarande är lägre än den europeiska industrins försäljningspriser (25). Detta tyder på att unionens marknad är attraktiv för indiska exportörer av den produkt som översynen gäller.

(178)

En exporterande indisk tillverkare hävdade att efterfrågan ökar totalt sett och att EU-marknaden inte är den största marknaden vad gäller efterfrågan. Tillverkaren hävdade också att den inriktade sig på andra marknader som erbjöd en bättre tillväxt för PET-förpackningar och högre avkastning. Även om påståendet att EU-marknaden endast intar tredje plats inte ifrågasätts, begränsas analysen av sannolikheten för skadans återkomst inte till en enskild exporterande tillverkares situation, utan avser alla indiska exporterande tillverkare. Utifrån denna övergripande grundval drogs slutsatsen att unionsmarknaden fortfarande var mycket attraktiv vad gäller storlek och priser. Detta påstående måste därför avvisas.

(179)

Undersökningen visade att Indien hade en betydande ökning av sin produktionskapacitet under skadeundersökningsperioden, vilken uppgick till omkring 1 860 000 ton i slutet av 2017, medan efterfrågan på PET-plast i Indien endast uppgick till omkring 937 000 ton under samma år (26). Den indiska industrin förväntas öka sin kapacitet ytterligare, vilket skulle skapa ett gap på ungefär 800 000 till 900 000 ton mellan den inhemska förbrukningen och den produktionskapacitet som är tillgänglig för export inom den närmaste framtiden. Denna överskottskapacitet som är tillgänglig för export måste betraktas som betydande, eftersom den motsvarar omkring 25 % av unionens nuvarande förbrukning under översynsperioden.

(180)

Såsom anges i skäl 130 skulle de indiska importpriserna utan utjämningstullar underskrida unionens försäljningspriser med 1,7 %–7,1 %. Detta visar de sannolika prisnivåerna för import från Indien, om åtgärderna skulle upphävas. Även om den indiska importen till unionen var relativt låg, var penetrationsnivån relativt hög under skadeundersökningsperioden, eftersom den ökade nästan fem gånger, såsom anges i skäl 124.

(181)

På denna grundval är det sannolikt att unionsindustrin kommer att utsättas för betydande volymer av import från Indien till subventionerade priser under unionsindustrins genomsnittliga priser, vilket undergräver dess ekonomiska situation. Följaktligen är det sannolikt att den väsentliga skadan för unionsindustrin skulle återkomma om åtgärderna mot Indien skulle upphävas.

(182)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att antagandet att importpriserna från Indien automatiskt skulle minska med den gällande utjämningstullens belopp om åtgärderna mot Indien skulle upphävas, innebar en orimlig förenkling av den komplexa marknadsdynamiken. Kommissionen noterar inledningsvis att denna part inte utvecklade sitt påstående för att förklara vad denna marknadsdynamik innebär och hur den faktiskt skulle påverka importpriserna, och inte heller föreslog ett lämpligt importpris för att beräkna underskridandet. Vidare noterar kommissionen att gängse praxis går ut på att beakta importpriset för den produkt som översynen gäller i EU under undersökningsperioden för att fastställa den sannolika prisnivån för den produkt som översynen gäller om åtgärderna skulle upphävas. Eftersom PET-plast dessutom är en råvara och med hänsyn till importandelen och antalet marknadsaktörer, anses PET-marknaden i EU som konkurrensutsatt och att sådana prisnivåer sannolikt kommer att tillämpas. Partens påstående avvisades därför.

(183)

Att handelspolitiska skyddsåtgärder tillämpas i tredjeländer är också en indikation på att detta prissättningsbeteende för indisk export sannolikt kan sprida sig till unionsmarknaden.

(184)

Handelspolitiska skyddsåtgärder mot import från Indien tillämpas för närvarande till exempel i Argentina, Brasilien och Förenta staterna (27). Begränsningarna på dessa exportmarknader för Indien är en annan indikator på att unionsmarknaden sannolikt skulle bli föremål för Indiens export om åtgärderna skulle upphöra.

(185)

Några berörda parter hävdade att den kanadensiska internationella handelsdomstolen nyligen avlägsnat handelspolitiska skyddsåtgärder mot PET-plast från Kina, Indien, Oman och Pakistan och slagit fast att ”dumpningen och subventioneringen av de ovannämnda varorna med ursprung i eller som exporteras från Kina och Indien... inte har vållat skada och inte hotar att vålla skada för den inhemska industrin” (28).

(186)

Kommissionen noterade att denna slutsats från den kanadensiska internationella handelsdomstolen var begränsad till fakta och omständigheter i den undersökning som utförts av de kanadensiska myndigheterna. Resultaten av antidumpnings- och antisubventionsundersökningar som rör en annan marknad, vid en annan tidpunkt, och som genomförs av en annan myndighet är specifika för den berörda enskilda marknaden och industrin. Dessa resultat avser inte unionsmarknaden eller den aktuella översynen. På dessa grunder avvisas parternas argument.

(187)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att kommissionens metod vad gäller undersökningar av tredjeländer inte var konsekvent, eftersom den behandlade den kanadensiska internationella handelsdomstolens resultat på ett annorlunda sätt jämfört med de gällande åtgärder i Argentina, Brasilien och Förenta staterna som nämns i skäl 184.

(188)

Det bör noteras att förekomsten av restriktiva handelsåtgärder i övriga tredjeländer gällande export av PET-plast från Indien inte kan ifrågasättas och att dessa begränsar exporten av PET-plast från Indien till dessa länder. Vad gäller påståendena beträffande den kanadensiska internationella handelsdomstolens undersökningsresultat, bör noteras att den kanadensiska internationella handelsdomstolens behörighet i undersökningar rörande handelspolitiska skyddsinstrument gäller fastställande av skada på den inhemska marknaden, medan den kanadensiska gränsskyddsmyndigheten är behörig när det gäller undersökningsresultat gällande dumpning och subventionering i Kanada. Inom ramen för det förfarandet drog den kanadensiska gränsskyddsmyndigheten slutsatsen att den indiska importen till Kanada ägde rum till dumpade och subventionerade priser, och att de underskred de inhemska kanadensiska priserna. Den kanadensiska internationella handelsdomstolen ansåg dock inte att sådana priser vållade den inhemska kanadensiska industrin skada. Den kanadensiska internationella handelsdomstolens slutsatser gäller därmed marknaden och industrins situation på den kanadensiska marknaden under den specifika perioden och saknar därför relevans för unionsmarknadens situation under den aktuella undersökningens skadeundersökningsperiod. Den kanadensiska gränsskyddsmyndighetens slutsats att indiska exportörer fortfarande exporterade till dumpade och subventionerade priser kan samtidigt vara relevant för att bedöma de indiska exportörernas illojala prissättningsbeteende, tillsammans med alla övriga inslag som beaktas i undersökningen vad gäller deras sannolika prissättningsbeteende i avsaknad av åtgärder. Partens påstående avvisades därför.

(189)

Undersökningen har visat att importen från Indien har fortsatt att subventioneras och att det inte finns några indikationer på att subventioneringen kommer att minskas eller upphöra i framtiden.

(190)

Om åtgärderna skulle upphävas kan man, till följd av unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i skäl 177, rimligen förvänta sig att åtminstone en del av Indiens outnyttjade kapacitet med all sannolikhet kommer att läggas om till unionsmarknaden.

(191)

I skäl 181 drogs slutsatsen att det är sannolikt att de exporterande tillverkarna från Indien kommer att exportera betydande mängder av den produkt som översynen gäller till unionen, om åtgärderna upphör att gälla, och att denna export skulle ske till subventionerade priser.

(192)

När det gäller volymer är det mycket sannolikt att indiska exporterande tillverkare kommer att ta ytterligare marknadsandelar från unionsindustrin, vilket skulle leda till en omedelbar minskning av dess försäljningsvolym och till en ökning av dess fasta kostnader per enhet. PET-industrin är nämligen en kapitalintensiv industri som måste upprätthålla en viss produktionsvolym för att hålla de fasta kostnaderna på en skälig nivå. Ökningen av de fasta kostnaderna till följd av en minskad produktion och försäljning kommer att inverka negativt på lönsamheten. Som en följd av detta skulle unionsindustrins lönsamhet (som återhämtade sig först 2017 och fortfarande låg långt under målnivån 2017 och översynsperioden) och dess ekonomiska situation totalt sett påverkas negativt och den väsentliga skadan skulle återkomma. Samtidigt skulle unionsindustrin hindras från att göra de nödvändiga investeringarna i återvunnen PET-plast, enligt uppmaningen från den europeiska strategin för plast (29).

(193)

På grundval av ovanstående, drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att skadan från importen från Indien skulle återkomma om åtgärderna upphävs.

(194)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Indien hävdade att det är osannolikt att skadan i detta fall skulle återkomma om åtgärderna upphör att gälla, med tanke på unionsindustrins struktur (koncentration och vertikal integration) och på den dominerande ställning som vissa företagsgrupper som kontrollerar flera tillverkare har på unionsmarknaden. I detta avseende noterade kommissionen för det första att unionsmarknaden är en öppen marknad med flera tillverkare som verkar utanförföretagsgrupper. Det är också en konkurrensutsatt marknad där importen har en marknadsandel på mer än 20 % och där det finns en växande konkurrens från nya marknadsaktörer såsom Kina och Turkiet, som har förvärvat en marknadsandel på över 6 % under skadeundersökningsperioden. För det andra är koncentration kännetecknande för den här typen av råvarubaserad verksamhet som behöver stordriftsfördelar för att vara lönsam. För det tredje befanns ingen aktör vara prisledande på unionsmarknaden. Mot bakgrund av ovanstående avvisades påståendet.

(195)

Vissa parter hävdade att det inte finns något som stöder slutsatsen att Indiens exportkapacitet kan riktas in på unionsmarknaden till låga priser med tanke på att den inhemska efterfrågan i Indien växer och förväntas fortsätta växa. Den globala ökningen av efterfrågan på PET-plast, i synnerhet i Asien och Stillahavsområdet, begränsar dessutom risken för återkommande skada.

(196)

Det framgår av resultatet av den aktuella undersökningen att den beräknade kapacitetsökningen i Indien visar på ett allt större överskott av produktionskapacitet jämfört med den inhemska efterfrågan. Utifrån de undersökningsresultat som beskrivs i skälen 177, 183 och 184 förblir unionsmarknaden dessutom attraktiv vad gäller dess storlek och priser. Det är därför sannolikt att den subventionerade importen från Indien kommer att inriktas på unionsmarknaden i betydande volymer och under unionsindustrins genomsnittspris, om utjämningsåtgärderna upphör att gälla. På dessa grunder avvisas parternas argument.

(197)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att den indiska importen inte vållade skada och sannolikt inte skulle vålla unionsindustrin skada om åtgärderna upphävs, med hänvisning till att den indiska importen av PET-plast till EU-marknaden har varit och kommer att fortsätta att vara marginell. Den hävdade också att importen av PET-plast från Indien ökade i mycket lägre takt än unionsförbrukningen under skadeundersökningsperioden och minskade under 2018. Den hävdade vidare att importpriset från Indien vara jämförelsevis högt och högre än importpriset från Kina.

(198)

Vad gäller importvolymer och priser på import av PET-plast från Indien, enligt skäl 124, ökade importvolymerna från Indien närmare fem gånger under skadeundersökningsperioden, vann betydande marknadsandelar och uppgick till 156 675 ton under översynsperioden. Dessa volymer var de högsta sedan införandet av de ursprungliga åtgärderna De har därmed ökat mycket snabbare än unionsförbrukningen. Eftersom skadeundersökningsperioden dessutom omfattade endast ett kvartal av 2018, och i avsaknad av förbrukningsdata för 2018, kunde ingen slutsats dras på grundval av importvolymen efter skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade också att importen från Indien fortsatte att subventioneras under översynsperioden och att priserna på importen från Indien, efter avdrag av den befintliga utjämningstullen, skulle underskrida unionsindustrins priser med 3 % i genomsnitt (se skäl 130). På denna grundval måste påståendet avvisas.

(199)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna mot Indien skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland unionsindustrins, unionens råvaruleverantörers, importörernas och användarnas intressen.

(200)

Det erinras om att det i de ursprungliga undersökningarna ansågs att införandet av åtgärder inte stred mot unionens intresse.

(201)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 31.2 i grundförordningen.

(202)

Mot denna bakgrund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för återkommande dumpning och skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(203)

Bibehållandet av utjämningsåtgärderna på import från Indien skulle hjälpa unionsindustrin att fullfölja pågående investeringar, särskilt de som rör den europeiska strategin för plast och i synnerhet återvunnen PET-plast. Fortsatta åtgärder skulle också stärka unionsindustrins ekonomiska situation som nyligen förbättrats, eftersom det skulle bidra till att undvika att unionsindustrin utsätts för avsevärda volymer av subventionerad import från Indien som underskrider unionsindustrins försäljningspriser.

(204)

Följaktligen fastslås det att det ligger i unionsindustrins intresse att bibehålla utjämningsåtgärderna mot Indien.

(205)

Den huvudsakliga råvaran för tillverkning av den produkt som översynen gäller är renad tereftalsyra (PTA). En råvaruleverantör samarbetade i undersökningen genom att besvara frågeformuläret. Denne uttryckte sitt stöd för fortsatta åtgärder.

(206)

Med tanke på att PTA inte har något annat användningsområde inom unionen än tillverkning av PET-plast, är det rimligt att anta att PTA-tillverkarna i hög grad är beroende av PET-industrin.

(207)

Ingen av de icke-närstående importörerna, handlarna och/eller användarna besvarade frågeformuläret i denna översyn. Sjutton icke-närstående importörer/användare och en intresseorganisation för användare motsatte sig en fortsättning av åtgärderna med motiveringen att dessa skulle begränsa tillgången på PET-plast till normala marknadspriser och skada konkurrenskraften för industrin i senare led, som sysselsätter betydligt fler personer än PET-industrin i unionen. De hävdade att tillverkningen av PET-plast i EU inte var tillräcklig och att importen av PET från övriga tredjeländer var begränsad, nämligen import från Sydkorea och Indonesien som delvis lagts om till Japan efter införandet av antidumpningsåtgärder på PET-plast från Kina i december 2017.

(208)

Efter utlämnandet av uppgifter upprepade flera berörda parter sitt påstående att användare i senare led behövde flexibilitet för att anskaffa material från olika källor, att tillverkningen av PET-plast i EU inte var tillräcklig och, som också konstateras i skäl 132, att importvolymen till EU från alla övriga tredjeländer minskade med 8 % mellan 2014 och översynsperioden. Dessa parter tillade att den senaste importökningen av PET-plast från Indien drevs av en omfördelning av globala PET-handelsflöden, t.ex. material från Sydkorea som säljs med högre vinst i Japan.

(209)

I detta avseende bör det noteras att unionsindustrin utnyttjade 88 % av sin produktionskapacitet under översynsperioden och att den ökade sin produktionskapacitet under skadeundersökningsperioden. På grundval av detta har den tillräcklig outnyttjad kapacitet för att täcka mer än 85 % av den nuvarande sammanlagda inhemska förbrukningen av PET-plast i EU. Importen från Indien fortsatte också under skadeundersökningsperioden och följde en ökande trend (se skäl 124). Importen från andra länder utan åtgärder var också tillgänglig och hade en betydande marknadsandel på 18,9 % under översynsperioden (se skäl 132). Dessutom kommer PET-återvinningsindustrin, som förstärkts genom den europeiska strategin för plast, att utgöra en ytterligare försörjningskälla för PET-plast för att täcka efterfrågan på PET-plast i unionen. Slutligen, även om exporten av PET-plast från Sydkorea och Indonesien till Japan ökade efter 2017, utgjorde den sydkoreanska och indonesiska exporten till EU fortfarande mer än 50 % respektive 20 % av dessa länders totala export av PET-plast under 2018, och det fanns inga tecken på att någon minskning inte kunde kompenseras genom import från övriga tredjeländer (30) eller från Indien, eftersom, vilket redan noterats i skäl 124, importvolymerna från Indien ökade närmare fem gånger under skadeundersökningsperioden, vilket motsvarade en ökning på 3,3 procentenheter av dess marknadsandel i unionen under samma period. Undersökningen visade också att tillverkningen och exporten från Sydkorea skulle förbli stabila (omkring 1 100 000 ton respektive 800 000 ton). Produktionsvolymen i Indonesien bör också förbli stabil (omkring 400 000 ton), medan exportvolymen från Indonesien kan komma att minska, men endast på grund av den ökade lokala efterfrågan (31).

(210)

Även med gällande åtgärder för Indien är tillgången på PET-plast därför inte begränsad i unionen och det finns konkurrenskraftiga marknadspriser.

(211)

Flera berörda parter hävdade dessutom att industrin i senare led hade problem med att vidarebefordra ökningar i råvarupriserna och upprepade att industrins intressen i senare led vägde tyngre än PET-unionstillverkarnas intressen vad gäller sysselsättning och ekonomisk betydelse. Som noteras i skäl 206 besvarade inte icke närstående importörer, handlare och/eller användare frågeformuläret för den aktuella undersökningen för att motivera påståendet vad gäller den väsentliga inverkan på deras kostnader. I avsaknad av bevis måste påståendena därför avvisas.

(212)

På denna grund, och i linje med slutsatserna i tidigare undersökningar, förväntas fortsatta åtgärder inte ha någon betydande negativ inverkan på användarna, och det finns därför inga tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att förlänga de gällande åtgärderna för Indien.

(213)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att förlänga de gällande utjämningsåtgärder som tillämpas på import från Indien.

(214)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande utjämningsåtgärderna för Indien. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta utlämnande av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant.

(215)

Av de ovanstående övervägandena följer att de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av PET-plast med ursprung i Indien och som infördes genom rådets förordning (EU) nr 461/2013, ändrad genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1468, bör bibehållas i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(216)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i denna förordning gäller endast importen av den produkt som översynen gäller som tillverkats av dessa företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter som nämns. Importen av den produkt som översynen gäller som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa tullsatser utan omfattas i stället av den tullsats som gäller för alla övriga företag.

(217)

Eventuella ansökningar om tillämpning av de individuella företagsspecifika utjämningstullsatserna (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya tillverknings- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (32) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt om eventuella förändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. namnändringen eller förändringar i tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(218)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska, mot bakgrund av artikel 109 i förordning (EU) 2018/1046 (33), dröjsmålsräntan motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(219)

Denna förordning är förenlig med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (34).