(1)

Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (1) (nedan kallat associeringsavtalet), trädde i kraft den 1 mars 2000.

(2)

Sedan ikraftträdandet av associeringsavtalet har unionen fortsatt att stärka de bilaterala förbindelserna med Konungariket Marocko och beviljat Konungariket Marocko framskjutande ställning.

(3)

Unionen föregriper inte resultatet av den politiska processen om Västsaharas slutliga ställning, som äger rum under FN:s ledning, och fortsätter att på nytt bekräfta sitt engagemang för en lösning av konflikten i Västsahara, som fortfarande är upptaget i FN:s förteckning över icke självstyrande territorier och som för närvarande till stor del administreras av Konungariket Marocko. Unionen stöder till fullo de ansträngningar som görs av FN:s generalsekreterare och dennes personliga sändebud för att bistå parterna med att nå en rättvis, varaktig och ömsesidigt godtagbar politisk lösning, som möjliggör självbestämmande för Västsaharas befolkning, i enlighet med avsikterna och principerna i FN:s stadga såsom de anges i FN:s säkerhetsråds resolutioner, särskilt resolutionerna 2152 (2014), 2218 (2015), 2385 (2016), 2351 (2017) och 2414 (2018).

(4)

Sedan ikraftträdandet av associeringsavtalet har produkter från Västsahara som intygats ha marockanskt ursprung importerats till unionen och beviljats förmånstullar enligt relevanta bestämmelser i detta avtal.

(5)

Domstolen har i sin dom i mål C-104/16 P (2) preciserat att associeringsavtalet endast avsåg Konungariket Marocko och inte Västsahara, ett icke självstyrande territorium.

(6)

Det är viktigt att se till att de handelsflöden som har utvecklats under årens lopp inte störs, samtidigt som lämpliga garantier fastställs för skyddet av folkrätten, inbegripet mänskliga rättigheter, och en hållbar utveckling i de berörda territorierna. Den 29 maj 2017 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Konungariket Marocko i syfte att, i enlighet med domstolens dom, fastställa en rättslig grund för beviljande av tullförmåner i associeringsavtalet för produkter med ursprung i Västsahara. Ett avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko är det enda sättet att säkerställa att import av produkter med ursprung i Västsahara kan dra nytta av ett ursprung som medför förmånsbehandling, eftersom de marockanska myndigheterna är de enda som kan säkerställa iakttagandet av de regler som krävs för beviljande av sådana förmåner.

(7)

Kommissionen har gjort en utvärdering av avtalets möjliga effekter på en hållbar utveckling, särskilt när det gäller fördelarna och nackdelarna med de tullförmåner som beviljats till Västsahara för de berörda personerna och effekterna på utvinningen av naturresurser i de berörda territorierna. Effekterna av sådana fördelar på sysselsättningen, de mänskliga rättigheterna och exploateringen av naturresurser, är mycket svåra att mäta eftersom de är av indirekt natur. På samma sätt är det inte lätt att få fram objektiv information i detta avseende.

(8)

Likväl framgår det av denna utvärdering att de ekonomiska fördelarna för Västsahara av beviljandet av förmånsbehandling i tullhänseende enligt associeringsavtalet för produkter med ursprung i Västsahara och särskilt den starka ekonomiska hävstång och därmed sociala utveckling detta innebär, är större än de nackdelar som nämns i samrådsförfarandet, bl.a. en omfattande användning av naturresurser, särskilt grundvattenreserver, för vilka åtgärder har vidtagits.

(9)

Det har konstaterats att utvidgningen av tullförmånerna till att omfatta produkter med ursprung i Västsahara kommer att få övergripande positiva effekter för de berörda personerna. Dessa effekter kan förväntas fortsätta och till och med öka i framtiden. Utvärderingen visar att en utökning av tullförmånerna för produkter från Västsahara sannolikt kommer att gynna förutsättningar för investeringar och främja en snabb och betydande utveckling som främjar lokal sysselsättning. Förekomsten av ekonomisk verksamhet i Västsahara och produktion som har en mycket stor nytta av tullförmånerna i associeringsavtalet visar att uteblivna tullförmåner väsentligt skulle äventyra exporten från Västsahara, särskilt exporten av fiskeriprodukter och jordbruksprodukter. Tullförmånerna anses även få en positiv inverkan på den ekonomiska utvecklingen i Västsahara och stimulera investeringar.

(10)

Med beaktande av domstolens överväganden om samtycke, har kommissionen i samarbete med Europeiska utrikestjänsten vidtagit alla lämpliga och möjliga åtgärder i den rådande situationen för att göra de berörda personerna tillräckligt delaktiga i syfte att säkerställa deras samtycke till avtalet. Omfattande samråd har hållits och en majoritet av de socioekonomiska och politiska aktörer som deltagit i samrådet har förordat en utvidgning av tullförmånerna i associeringsavtalet till Västsahara. De som har avvisat avtalets utvidgning ansåg i huvudsak att avtalet skulle bekräfta Konungariket Marockos ståndpunkt gällande Västsaharas territorium. Det finns dock ingenting i ordalydelsen i nämnda avtal som kan betraktas som ett erkännande av Konungariket Marockos suveränitet över Västsahara. Unionen kommer dessutom att genom ökade ansträngningar fortsätta att stödja den process för en fredlig lösning av konflikten som inletts och fortfarande pågår under FN:s ledning.

(11)

Kommissionen har följaktligen på unionens vägnar förhandlat fram ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ändring av protokollen nr 1 och nr 4 till associeringsavtalet (nedan kallat avtalet), som paraferades den 31 januari 2018.

(12)

Avtalet bidrar till att uppnå de mål som eftersträvas av unionen inom ramen för artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen.

(13)

Avtalet bör därför undertecknas.