28.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 357/1

(1)

Genom detaljerade upplysningar som skickats in av medborgare uppmärksammades kommissionen i november 2009 på en eventuell förmånlig bolagsskattebehandling av de fyra spanska idrottsklubbarna Athletic Club Bilbao, Club Atlético Osasuna (Navarra), FC Barcelona och Real Madrid CF jämfört med idrottsaktiebolag. Spanien uppmanades att lämna synpunkter den 15 februari, den 12 april och den 28 september 2010. Synpunkterna mottogs den 23 mars och den 15 december 2010.

(2)

Genom en skrivelse av den 18 december 2013 underrättade kommissionen Spanien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet) avseende stödet. Spanien lämnade synpunkter på beslutet genom en skrivelse av den 17 februari 2014. Den 17 december 2015 lämnade Spanien ytterligare uppgifter.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet/åtgärden i fråga.

(4)

Kommissionen mottog synpunkter från de berörda parterna. Kommissionen vidarebefordrade dessa synpunkter till Spanien som gavs möjlighet att bemöta dem. Spaniens synpunkter mottogs genom en skrivelse av den 21 november 2014.

(5)

Enligt artikel 19.1 i den spanska lagen om idrott (Ley del deporte) från 1990 (3) (lag 10/1990) ålades alla spanska professionella idrottsklubbar (clubes deportivos) att omvandlas till idrottsaktiebolag (sociedades anónimas deportivas). Motiveringen för åtgärden var att många klubbar hade förvaltats dåligt eftersom varken medlemmar eller förvaltare hade något finansiellt ansvar för ekonomiska förluster. Syftet med det nya idrottsaktiebolaget var att skapa en modell för det ekonomiska och juridiska ansvaret för att öka möjligheterna till god förvaltning i sådana klubbar som bedriver yrkesmässig verksamhet.

(6)

Genom den sjunde tilläggsbestämmelsen till lag 10/1990 undantogs sådana fotbollsklubbar från denna obligatoriska omvandling med positivt saldo de fyra till fem föregående åren. Enligt lagens ingress var grunden till undantaget att dessa klubbar hade visat prov på en ”god företagsförvaltning” och därför inte behövde omvandlas. De får behålla sin nuvarande juridiska struktur som klubb om inte deras styrelser beslutar något annat (4).

(7)

Det visade sig att de enda klubbar som uppfyllde detta villkor var Athletic Club Bilbao, Club Atlético Osasuna (Navarra), FC Barcelona och Real Madrid CF. Dessa fyra klubbar som slutligen omfattades av undantaget nämns inte uttryckligen i lagen. De omvandlades inte till idrottsaktiebolag även om de hade rätt till det.

(8)

Idrottsklubbar behandlas beskattningsmässigt annorlunda än idrottsaktiebolag, som omfattas av det allmänna företagsbeskattningssystemet. Idrottsklubbar är i egenskap av icke-vinstdrivande enheter (Entidades sin ánimo de lucro) delvis berättigade till undantag från bolagsskatt enligt artikel 9.3 a i den spanska lagstiftningen om företagsbeskattning (Ley del Impuesto sobre Sociedades). Till följd av detta partiella undantag föreskrivs i artikel 28.2 i lagen att de undantagna klubbarna, i egenskap av icke-vinstdrivande enheter, ska betala bolagsskatt för sina kommersiella inkomster enligt en reducerad skattesats på 25 % i stället för den allmänt gällande skattesatsen på 30 % (som uppgick till 35 % fram till 2006 och 32,5 % 2007).

(9)

Den spanska idrottslagen föreskriver ingen tidsperiod för en eventuell omvärdering av denna specialbehandling. Endast de fyra lag som var kvalificerade från början har således rätt att omfattas av den skattemässigt förmånliga ställningen som ”idrottsklubb”, oavsett hur de andra fotbollslagens ekonomiska situation utvecklas. Inget annat kommersiellt lönsamt lag kan heller återfå klubbstatus.

(10)

De fyra klubbarna bedriver professionell verksamhet i vinstsyfte. Under säsongen 2013/2014 hade t.ex. Real Madrid CF inkomster på 549 miljoner euro och FC Barcelona 484 miljoner euro (5). Inkomsterna kom från försäljning av sändningsrättigheter, sponsring, marknadsföring (försäljning av klubbartiklar, t.ex. fotbollströjor som liknar spelarnas tröjor), licensiering och så kallade matchdagsintäkter (biljettförsäljning och andra intäkter på fotbollsstadion). Båda klubbarna har under flera år varit ledande bland klubbarna i de högsta divisionerna i Europa när det gäller intäkter. Athletic Club Bilbao har konstant spelat i den spanska ligans första division och deltar regelbundet i internationella turneringar som Champions League. Även Club Atlético Osasuna spelade i den högsta divisionen fram till säsongen 2012/2013, då klubben flyttades ned till andra divisionen (Segunda Division) i den nationella professionella fotbollsligan, och har emellanåt deltagit i europeiska turneringar för professionella klubbar.

(11)

I beslutet att inleda förfarandet påpekade kommissionen att åtminstone Real Madrid CF och FC Barcelona hade beskattningsbara inkomster under åren efter 2000. Dessutom visar t.ex. Real Madrid CF:s årsredovisningar rörelseresultat före skatt på 25 miljoner euro för säsongen 2008/2009, 31 miljoner euro för säsongen 2009/2010, 47 miljoner euro för 2010/2011, 32 miljoner euro 2011/2012 och 47 miljoner euro 2012/2013. Dessa siffror tyder på betydande beskattningsbara intäkter för de senaste åren, åtminstone för Real Madrid CF, där en skild skattesats på 25 % i stället för 30 % kan leda till att klubben får en ekonomisk fördel jämfört med sina konkurrenter.

(12)

I beslutet att inleda förfarandet fastställde kommissionen att de berörda fotbollsklubbarna ska anses utgöra icke-vinstdrivande organisationer. Detta utesluter inte att de anses utgöra företag enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget). Den professionella idrottsverksamhet som stöds är av kommersiell karaktär (6). Den inkomstgenererande verksamheten är ekonomisk till sin karaktär och bedrivs i hård konkurrens med andra stora europeiska professionella fotbollsklubbar. Inkomsterna är kopplade till fotbollslagens framgångar i idrottsturneringar. Dessa framgångar beror i sin tur i mycket hög grad på hur mycket medel klubbarna har tillgång till för att locka till sig eller behålla de bästa spelarna och tränarna.

(13)

Skattedifferentiering kan selektivt gynna de fyra klubbarna. I beslutet att inleda förfarandet drog kommissionen därför preliminärt slutsatsen att de fyra berörda idrottsklubbarna omfattas av en förmånlig skattesats som inte motiveras av skattesystemets natur. Den skattedifferentiering som finns mellan dem och andra klubbar är en följd av lag 10/1990, i vilken ett begränsat antal mottagare skildes ut. Kommissionen ansåg dessutom att förmånen härrör från statliga medel, eftersom den medför uteblivna intäkter för staten, samtidigt som stöd till professionella fotbollsklubbar påverkar konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.

(14)

I beslutet att inleda förfarandet drog kommissionen preliminärt slutsatsen att det ekonomiska statliga stödet som gynnar de professionella idrottsklubbarna Athletic Club Bilbao, Club Atlético Osasuna (Navarra), FC Barcelona och Real Madrid CF med all sannolikhet kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln. Det utgör därför statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(15)

Kommissionen uttryckte därför tvivel om huruvida detta stöd är förenligt med den inre marknaden. Kommissionen fann dessutom att inga riktlinjer om förenlighetskriterier förefaller vara tillämpliga på detta ärende. Stödets förenlighet bör därför bedömas direkt enligt artikel 107.3 c i EUF-fördraget, enligt vilken stöd kan anses som förenligt med den inre marknaden om det underlättar utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner på grundval av det gemensamma intresset.

(16)

Kommissionen tvivlade på att det fanns ett mål av gemensamt intresse som kunde motivera selektivt driftsstöd till mycket starka aktörer i en mycket konkurrensutsatt ekonomisk sektor. I beslutet att inleda förfarandet ansåg kommissionen därför att Spanien genom den ordning som införs i lag 10/1990 beviljar individuellt driftsstöd i form av en förmånlig skattesats till de fyra idrottsklubbarna Athletic Club Bilbao, Club Atlético Osasuna (Navarra), FC Barcelona och Real Madrid CF, vilket inte kan motiveras i enlighet med artikel 107.3 c i EUF-fördraget. Kommissionen har uppmanat Spanien och berörda parter att inkomma med synpunkter.

(17)

Efter offentliggörandet av beslutet att inleda förfarandet mottog kommissionen synpunkter från Real Madrid CF, FC Barcelona, Athletic Club Bilbao, Liga Nacional de Fútbol Profesional, från en medborgare och från organisationer som ville att deras identitet inte skulle avslöjas.

(18)

Liga Nacional de Fútbol Profesional (nedan kallad La Liga) hänvisar till idrottens speciella status enligt artikel 165 i EUF-fördraget. Den hävdar att det enda syftet med lag 10/1990 var att införa ett frivilligt system för socialt ansvar för klubbar. La Liga hävdar att reformen därför inte hade ett skattemässigt ändamål. De skattemässiga konsekvenserna är enligt La Liga en indirekt effekt av andra eftersträvade mål.

(19)

Athletic Club Bilbao hänvisar till den skattemässiga självständigheten för Territorio Histórico de Bizkaia i Baskien med avseende på företagsbeskattning, vilket har bekräftats av tribunalen (7). Den territoriella referensramen för att fastställa huruvida Athletic Club Bilbao gynnas av en selektiv fördel skulle därför vara Territorio Histórico de Bizkaia. Även om idrottslagen är tillämplig på nationell nivå, innehåller den inga skattebestämmelser. Enligt fördraget om Europeiska unionen är unionen dock skyldig att respektera medlemsstaternas regionala och lokala självstyrande strukturer. Klubben uppger att det inte finns några idrottsaktiebolag i Territorio Histórico de Bizkaia. Enligt klubben kan det därför inte förekomma selektiv behandling av idrottsenheter i denna region. Det bör därför anses att Athletic Club Bilbao endast omfattas av det allmänna bolagsskattesystemet som är tillämpligt på alla icke-vinstdrivande enheter i Territorio Histórico de Bizkaia.

(20)

Liga Nacional de Fútbol Profesional, Real Madrid CF, FC Barcelona och Athletic Club Bilbao anser att differentieringen av bolagsskatten är motiverad på grund av skattens natur. Den skulle därför inte medföra en selektiv fördel. Idrottsklubbar beskattas på samma sätt och omfattas av samma regler som andra icke-vinstdrivande enheter. Den allmänna ordningen som är tillämplig på icke-vinstdrivande enheter kan inte anses utgöra ett undantag till det skattesystem som är tillämpligt på företag. Den är en separat, allmän och fristående ordning som är tillämplig på alla spanska icke-vinstdrivande enheter, oavsett sektor, storlek och region. Om icke-vinstdrivande sammanslutningar behandlas annorlunda i rättsligt hänseende, skulle detta begränsa deras verksamhet och hindra dem från att generera samma vinster som vinstdrivande företag. Vinstdrivande företags grundläggande motiv för lönsamhet är att generera utdelningsbara medel för att aktieägarna ska få tillräckligt med avkastning på sina investeringar.

(21)

Real Madrid CF hänvisar till EU-domstolens dom i målet Kennemer Golf (8), där det i punkterna 26, 31 och 35 anges att icke-vinstdrivande organisationer inte ska ha som verksamhetsföremål att generera vinst till medlemmarna.

(22)

Real Madrid CF och Athletic Club Bilbao hävdar att även om en systematisk strävan efter att uppnå vinst inte skulle förhindra att en enhet kategoriseras som en icke-vinstdrivande organisation, måste vinsterna användas för att tillhandahålla organisationens tjänster. De betonar att en idrottsklubbs vinster inte måste fördelas till medlemmarna. Idrottsklubbar och idrottsaktiebolag befinner sig följaktligen inte i en jämförbar faktisk och rättslig situation. I alla händelser skulle en eventuell beskattningsskillnad vara motiverad av det spanska skattesystemets natur eller allmänna struktur.

(23)

Enligt Real Madrid CF skulle vinstmålet därför inte vara tillräckligt som en gemensam referensgrund. Grunden bör i stället vara att göra vinst som kan fördelas, vilket inte är möjligt för klubbar. Real Madrid anser att klubbar har samma egenskaper som kooperativ och hänvisar till de argument som framförs i EU-domstolens dom i målet Paint Graphos (9).

(24)

Real Madrid CF, FC Barcelona och Liga Nacional de Fútbol Profesional framhåller att det ansvarssystem som införts för idrottsklubbars förvaltningsorgan är mycket strängare än det för idrottsaktiebolag. Styrelsen måste lämna en bankgaranti som omfattar 15 % av klubbens budgeterade utgifter för att garantera eventuella förluster som uppstår under styrelsens mandattid. Styrelsemedlemmarna ansvarar därför strikt och obegränsat med sina befintliga och framtida personliga tillgångar för eventuella förluster som överskrider detta garanterade belopp. Det spanska höga idrottsrådet (Consejo Superior de Deportes), ett offentligt organ, utövar dessutom sträng tillsyn och kontroll över idrottsklubbarnas kommersiella beteende, särskilt när det gäller att ta lån.

(25)

Athletic Club Bilbao och Liga Nacional de Fútbol Profesional hävdar att klubbar inte har lika mycket medel som aktiebolag har när det gäller tillträde till kapitalmarknaden. De kan i synnerhet inte öka sitt kapital genom att emittera nya aktier. Dessutom förekommer ingen budgetkonsolidering mellan en klubb och dess dotterföretag, eftersom olika skattesatser är tillämpliga. Vinster och förluster mellan klubben och dessa företag kan därför inte avräknas. Däremot har aktiebolag en möjlighet att konsolidera budgeten för sina dotterföretag. FC Barcelona påpekar att klubbarna därför befinner sig i en uppenbart missgynnad situation jämfört med resten av Europa, där investerare kan tillföra stora belopp till idrottsklubbar.

(26)

När det gäller eventuella fördelar av olika skattesatser hävdar Real Madrid CF att en lägre skattesats på det rörelseresultat som uppvisas av klubbar i egenskap av icke-vinstdrivande enheter inte i sig utgör en mer gynnsam selektiv åtgärd som utgör statligt stöd. I fråga om företagsbeskattning av klubbar och aktiebolag skulle stora skillnader mellan skattesystemen inte vara gynnsamma för klubbarna, samtidigt som effekterna av den något lägre skattesats som tillämpas på klubbarna skulle motverkas. Real Madrid CF påpekar att avdragen för återinvestering av extraordinär vinst eller kapitalvinst från överföringar av eget kapital är högre för idrottsaktiebolag (12 %) än för idrottsklubbar (7 %). Beroende på omständigheterna kan detta avdrag ibland vara mycket stort.

(27)

Real Madrid FC lämnade en beskattningsrapport för klubben i fråga om bolagsskatt för perioden juli 2000–30 juni 2013. Denna rapport hade utarbetats av klubbens skatterådgivare. Rapporten visar att för Real Madrid CF har klubbens skattesystem som icke-vinstdrivande enhet under den undersökta perioden inte alls har varit så gynnsamt som ett hypotetiskt kontrafaktiskt alternativ där det allmänna systemet för företagsbeskattning tillämpas.

(28)

Real Madrid CF hävdar […] (*1).

(29)

Athletic Club Bilbao påpekar […].

(30)

Real Madrid CF, FC Barcelona och Athletic Club Bilbao hävdar att det påstådda stödet, om det föreligger, måste anses utgöra befintligt stöd. Den speciella skattesatsen för icke-vinstdrivande organisationer infördes före Spaniens anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 1986, och har inte förändrats nämnvärt sedan dess. Lag 61/1978 av den 27 december om bolagsskatt (Ley 61/1978, de 27 de diciembre, del Impuesto sobre Sociedades) föreskrev ett partiellt undantag och en lägre skattesats för inkomst från ekonomisk verksamhet som bedrivits av icke-vinstdrivande sammanslutningar, såsom fotbollsklubbar.

(31)

FC Barcelona påpekar att lag 10/1990 i sig inte ger upphov till ett nytt statligt stöd. Tvärtom, lagen innebär att de flesta klubbarna utesluts från det förmånliga systemet. Det kan således hävdas att denna fördel inte infördes för de fyra berörda klubbarna genom lagen, utan att lagen i stället ledde till att antalet mottagare minskade. Detta skulle inte utgöra nytt stöd, utan en gradvis ändring i syfte att minska snedvridningen av konkurrensen jämfört med den tidigare situationen. Athletic Club Bilbao hävdar att lag 10/1990 inte ändrade klubbens situation över huvud taget, eftersom klubben fortsatte att omfattas av företagsbeskattningssystemet för icke-vinstdrivande organisationer.

(32)

Spaniens kommentarer omfattar kommentarer som lämnats av Viscayas provinsregering (Diputación Foral de Bizkaia) i Baskien och autonoma regionen Navarra (Comunidad Foral de Navarra).

(33)

Spanien bekräftar att klubbar som deltar i professionella turneringar enligt lag 10/1990 är skyldiga att omvandla sig till idrottsaktiebolag. Spanien påpekar att skattereglerna för beskattning av icke-vinstdrivande organisationer inte bara omfattar fotbollsklubbar, utan alla icke-vinstdrivande enheter. I lagen föreskrivs att samtliga dessa enheter ska betala en bolagsskatt på 25 % för vinst som de genererar från verksamhet av kommersiell karaktär. Inkomster från professionell idrott är därför beskattningsbara. Behandlingen av idrottsklubbar utgör därför en allmän åtgärd som är tillämplig på alla icke-vinstdrivande enheter.

(34)

Den 9 februari 2015 informerade Spanien kommissionen om en ändring av företagsbeskattningsreglerna genom lag 27/2014 av den 27 november 2014 om företagsbeskattning (Ley del Impuesto sobre Sociedades) (10), genom vilken den allmänna bolagsskattesatsen på 30 % kommer att sänkas till 28 % för 2015 och till 25 % från 2016 och framåt. Detta innebär att idrottsaktiebolag från 2016 också kommer att omfattas av en skattesats på 25 %. Enligt Spanien kommer det inte längre att finnas några skillnader i beskattningen mellan klubbar och idrottsaktiebolag efter 2016.

(35)

Spanien påpekar att skattedifferentieringen inte leder till en fördel, eftersom klubbarna faktiskt inte betalar mindre skatt. Företag som är beroende av en icke-vinstdrivande enhet och som omfattas av ett annorlunda beskattningssystem (t.ex. för att de är aktiebolag) kan inte dra nytta av det beskattningssystem som är tillämpligt på den klubb som de innehas av. Aktiebolag kan dock konsolidera vinster från olika företag i koncernen. Med hjälp av uppgifter om den faktiska bolagsskatt som betalades av enheter som omfattas av företagsbeskattning under åren 2008 till 2011 visar Spanien att fördelen inte är så stor som skillnaden på fem procentenheter i skattesatsen antyder (11):

(36)

Spanien, och i synnerhet Viscayas och Navarras provinsregeringar, hänvisar till punkt 25 i meddelandet om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (12), där det anges att olika behandling kan vara motiverad av beskattningssystemets art eller övergripande struktur. Den lägre skattesatsen är motiverad, eftersom de klubbar som omfattas av den är icke-vinstdrivande organisationer som inte går med vinst. Skattesatsen är dessutom motiverad, eftersom klubbar inte strävar efter att fördela vinster till klubbens medlemmar, till skillnad från aktiebolag som gör detta i förhållande till sina aktieägare.

(37)

För att styrka detta argument hänvisar Spanien till EU-domstolens dom om italienska kooperativ (13). I punkt 61 i denna dom, som rör beskattning av kooperativ fastställer domstolen att med hänsyn till de kooperativa föreningarnas särdrag kan sådana produktions- och arbetskooperativ som de som är aktuella i de nationella målen i princip inte anses befinna sig i en situation som i faktiskt och rättsligt hänseende är jämförbar med den situation som kommersiella bolag befinner sig i, såvitt de agerar i sina medlemmars ekonomiska intresse och inte har ett rent kommersiellt förhållande med dessa utan ett personligt och enskilt sådant, och medlemmarna är aktivt delaktiga i verksamheten och har rätt till en rättvis fördelning av vinsten.

(38)

Biscayas provinsregering uppmärksammar skillnaden mellan investerare som hoppas få intäkter från investeringar i ett företag och klubbmedlemmar, som inte har den rättigheten. Kommissionen skulle missta sig om den anser att det övergripande syftet med företagsbeskattning är beskattning av företagsvinster. Enligt Biscayas provinsregering är det övergripande syftet med beskattning inte bara att beskatta juridiska personers vinst, utan även att överväga huruvida vinsten omfördelas bland aktieägarna och om aktieägarna betalar skatt för sin andel av vinsten.

(39)

Spanien påpekar också att kooperativ har färre möjligheter att få tillträde till kapitalmarknaderna, eftersom de inte kan emittera omsättningsbara aktier. Spanien hävdar likaså att klubbar inte har tillgång till de medel som aktiebolag har för att få tillträde till kapitalmarknaden. Klubbarna kan inte utnyttja kapitaltillskott från aktieägare för att finansiera t.ex. förvärv av dyra fotbollsspelare och därigenom en förbättrad konkurrensställning. Dessutom finns det gränser för hur stora skulder klubbar får dra på sig (t.ex. krav på godkännande från Consejo Superior de Deportes). Spanien hänvisar även till reglerna om att styrelsemedlemmar i idrottsklubbar har personligt ekonomiskt ansvar för de negativa resultat som klubben genererar. Dessa regler är strängare än för direktörer i aktiebolag.

(40)

Spanien påpekar avslutningsvis att enligt artikel 30 i lagen Real Decreto 177/1981 sobre clubs y federaciones deportivas  (14) måste den inkomst som en klubb får från försäljning av sin idrottsinfrastruktur eller mark återinvesteras i byggande eller förbättringar av tillgångar av samma typ.

(41)

Liksom Real Madrid CF och Athletic Club Bilbao hävdar Spanien att om stöd föreligger, måste det anses utgöra befintligt stöd. Lag 10/1990 föregicks av lagen 13/1980 Ley General de la Cultura Física y del Deporte. Enligt denna lag var alla fotbollsklubbar icke-vinstdrivande enheter vid Spaniens anslutning 1986. Sedan 1982 omfattades dessa klubbar av en låg bolagsskatt på 15 % av sin kommersiella vinst, precis som alla andra icke-vinstdrivande enheter. Eventuellt stöd skulle därför utgöra befintligt stöd enligt artikel 1 b första ledet i förordning (EU) 2015/1589 (15) (nedan kallad förordningen om genomförandebestämmelser), som omfattar alla stödordningar och allt individuellt stöd som infördes före och som fortfarande är tillämpliga efter fördragets ikraftträdande i de berörda medlemsstaterna. Lag 10/1990 bekräftar bara klubbarnas status, inbegripet skattemässiga konsekvenser, även om den begränsas till vissa klubbar som uppfyller särskilda villkor. Skatteförmånen för dessa klubbar infördes följaktligen före Spaniens anslutning 1986.

(42)

Spanien, och särskilt autonoma regionen Navarra och Viscayas provinsregering, hänvisar till dessa regioners självständighet i beskattningsfrågor. Denna självständighet omfattar bolagsskattesatsens nivå. Den allmänna bolagsskattesatsen är 30 % i autonoma regionen Navarra och 28 % i Territorio Histórico de Bizkaia. Skattesatsen för icke-vinstdrivande enheters kommersiella vinst är 25 % respektive 21 %.

(43)

På grund av den skattemässiga självständigheten som fastställs i den spanska författningen är en allmän skatteåtgärd som antas av autonoma regionen Navarra och Viscayas provinsregering inte territoriellt selektiv. Det finns inga idrottsaktiebolag i någon av regionerna. Därför finns det inte heller någon annan idrottsenhet som kan hävda att den behandlas orättvist. Kommissionen begick ett misstag eftersom den inte identifierade referenssystemets geografiska omfattning. Om kommissionen undersöker huruvida en viss skattebehandling är diskriminerande är det relevanta referenssystemet för regionernas beskattningssystem därför respektive regionalt system, eftersom regionerna är självständiga i det avseendet.

(44)

Autonoma regionen Navarra påpekar att […].

(45)

Biscayas provinsregering påpekar även, och styrker detta med taxeringsbeslut från skattemyndigheten, att Athletic Club Bilbao […].

(46)

Enligt fast rättspraxis måste samtliga villkor som föreskrivs i artikel 107.1 i EUF-fördraget vara uppfyllda för att en åtgärd ska anses utgöra stöd i den mening som avses i den bestämmelsen (16). För att en statlig åtgärd ska kunna anses utgöra ett statligt stöd i den mening som avses i denna bestämmelse, har det således fastställts att det för det första måste röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra måste denna åtgärd kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska mottagaren av stödet ges en selektiv fördel. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (17).

(47)

Den stödordning som införs genom lag 10/1990 fastställer en lägre skattesats och ger fyra klubbar en förmån som härrör från statliga medel, eftersom den eventuellt medför uteblivna intäkter för staten. Denna förmån härrör från en befrielse från ekonomiska bördor såsom skattebördor, vilka normalt belastar ett företags budget (18). Den lägre skattesatsen utgör en förmån som medför uteblivna intäkter för staten. Åtgärden kan tillskrivas staten, eftersom den är resultatet av tillämpningen av lag 10/1990.

(48)

Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget ska det fastställas huruvida en statlig åtgärd innebär att en selektiv fördel överförs till företag i förhållande till andra företag som befinner sig i en situation som i faktiskt och rättsligt hänseende är jämförbar mot bakgrund av syftet med åtgärden i fråga.

(49)

För det första måste företaget ges en fördel. Fotbollsklubbar anses utgöra företag enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget om de bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett deras status enligt nationell lagstiftning. Domstolen har konsekvent definierat företag som enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett deras rättsliga status och deras sätt att finansiera verksamheten (19). Tillämpningen av reglerna om statligt stöd är inte i sig beroende av om enheten har skapats för att generera vinst. Enligt domstolen och tribunalen kan även ideella enheter erbjuda varor och tjänster på en marknad, och kan därför anses utgöra företag (20). Professionella idrottsklubbar anses därför utgöra kommersiella företag och omfattas av EU:s konkurrenslagstiftning om de bedriver en ekonomisk verksamhet (21). Professionella fotbollsklubbar genererar vinst genom inkomster från biljettförsäljning, marknadsföringsverksamhet, sändningsrättigheter, försäljning av klubbvaror, sponsring och så vidare, och konkurrerar med varandra och med andra professionella fotbollsenheter (som har status som idrottsaktiebolag). De fyra klubbar som berörs av denna undersökning utgör följaktligen företag i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(50)

När det gäller en eventuell selektiv fördel i form av uteblivna skatteintäkter för staten har EU-domstolen tagit fram en uppsättning kriterier för tillämpningen av artikel 107.1 i EUF-fördraget (22).

(51)

Såsom kommissionen anger i beslutet att inleda förfarandet skulle en differentierad beskattning vid första anblicken vara selektiv om den i fråga om vissa företag avviker från det allmänna skattesystemet eller referensskattesystemet. Det är nödvändigt att bedöma huruvida åtgärden utgör ett undantag som är tillämpligt enbart på vissa företag i jämförelse med andra företag som mot bakgrund av syftet med skatteordningen befinner sig i en situation som är jämförbar i faktiskt och rättsligt hänseende. Om så är fallet är det möjligt att dra slutsatsen att den fördel som åtgärden medför är selektiv vid första anblicken. En sådan åtgärd kan dock fortfarande vara motiverad av skattesystemets natur och logik.

(52)

I beslutet att inleda förfarandet fastställde kommissionen därför ett gemensamt referensskattesystem för professionella idrottsklubbar. Kommissionen bekräftar sin preliminära bedömning och anser att den allmänna regeln är att sådana företag från och med 1990 beskattas som aktiebolag enligt lagen om företagsbeskattning. Klubbar som har vissa särskilda egenskaper med stöd av sitt ekonomiska resultat under de föregående åren kan fortsätta att beskattas som icke-vinstdrivande organisationer. Dessa villkor uppfylldes i praktiken av fyra professionella fotbollsklubbar. I beslutet att inleda förfarandet konstaterade kommissionen även att dessa fyra klubbar befinner sig i en situation som är jämförbar med andra professionella idrottsföretags situation i faktiskt och rättsligt hänseende mot bakgrund av syftet med skatteordningen, vilket är att generera statliga inkomster på grundval av företagsvinster. För både klubbar och aktiebolag är skattebasen företagets nettovinst vid utgången av beskattningsåret. Kommissionen bekräftar sin preliminära ståndpunkt.

(53)

Genom undantag från de normala skattesatserna som är tillämpliga på sådana enheter som är verksamma inom professionell idrott beräknas den beskattningsbara inkomsten för vissa professionella fotbollsklubbar enligt ett annat skattesystem, med en lägre sats än för andra motsvarande enheter. De fyra klubbarna behandlas annorlunda, eftersom de omfattas av en reducerad skattesats, vilket klubbar inte har rätt till, då de är aktiebolag och således omfattas av den allmänna bolagsskatten. I den sjunde tilläggsbestämmelsen till lag 10/1990 fastställs därför en fördel som vid första anblicken är selektiv till förmån för vissa professionella fotbollsklubbar.

(54)

Fördelen är också selektiv i praktiken, eftersom ett begränsat antal mottagare skildes ut enligt lag 10/1990. Genom lagen infördes en varaktig åtskillnad baserad på klubbarnas ekonomiska resultat 1990, vilket i praktiken innebar att de fyra klubbarna reserverades möjligheten att fortsätta att undantas från det allmänna företagsbeskattningssystemet och i stället omfattas av en lägre skattesats för icke-vinstdrivande organisationer. Om Spanien ansåg att en juridisk person i form av en klubb inte var lämplig för professionella turneringar skulle det ha varit logiskt att ändra systemet för alla klubbar.

(55)

När det gäller skälen till att professionella fotbollsklubbar och idrottsaktiebolag inte befinner sig i samma faktiska och rättsliga situation, vilket Spanien hävdar, konstaterar kommissionen att skillnaderna i ekonomiska resultat inte kan motivera en annorlunda behandling i fråga om den obligatoriska organisationsformen eller avsaknaden av valmöjligheter i det avseendet. Förluster är inte specifika för en viss organisationsform. Företagsresultat är därför inte ett objektivt kriterium för att motivera olika beskattningsunderlag eller för att införa vissa former av bolagsbildningar för en obegränsad period.

(56)

Differentieringen kan inte heller motiveras av strängare interna kontrollmekanismer, vilket Real Madrid CF och FC Barcelona hänvisar till. Sådana internkontroller är inte relevanta för dessa klubbars beskattningsnivå och innebär inte att enheterna placeras i två grupper som inte är jämförbara ur ett skatteperspektiv. En sådan motivering strider dessutom mot grunden för differentierad skattebehandling, vilket förklaras nedan (skäl 57).

(57)

Denna differentierade behandling kan dock vara berättigad av skattesystemets natur och övergripande struktur (23). Den medlemsstat som har infört sådana differentierade avgifter till förmån för vissa företag som är aktiva inom professionell fotboll ska visa att differentieringen faktiskt är berättigad på grund av det ifrågavarande systemets natur och struktur, såsom kommissionen konstaterade i beslutet att inleda förfarandet (24).

(58)

Såsom redan angetts ovan kan skillnader i det ekonomiska resultatet inte motivera olika behandling när det gäller en organisations obligatoriska form, eftersom detta leder till en annan beskattning. Företagsresultat är inte ett objektivt kriterium som är ett naturligt inslag i skattesystemets logik.

(59)

Differentieringen kan dessutom inte motiveras av strängare interna kontrollmekanismer som Real Madrid CF och FC Barcelona hänvisar till, vilket förklaras i skäl 55. Sådana internkontroller är inte relevanta för beskattningen av dessa klubbar. En sådan motivering strider dessutom mot grunden för differentierad skattebehandling. Motiveringen för den differentiering som infördes genom lag 10/1990 var att många klubbar hade förvaltats dåligt, eftersom varken medlemmar eller förvaltare hade något finansiellt ansvar för ekonomiska förluster. Det nya idrottsaktiebolaget bör vara en modell för det ekonomiska och juridiska ansvaret för sådana klubbar som bedriver yrkesmässig verksamhet, så att de får ökade möjligheter till bättre förvaltning. De påstått strängare reglerna för klubbar förefaller dock leda till att denna motivering blir ogrundad. Om vissa klubbar behöver omfattas av strängare kontroller, skulle den obligatoriska omvandlingen till aktiebolag inte vara nödvändig för att uppfylla lagens syften.

(60)

Genom att hänvisa till EU-domstolens dom i målet Paint Graphos om italienska kooperativ (25) hävdar Spanien och flera berörda parter att avvikelsen från den allmänna skattesatsen är berättigad och att den därför inte utgör en fördel. I denna dom anger domstolen att de kooperativa föreningarna har ett särskilt funktionssätt, och med hänsyn till dessa särdrag kan sådana företag i princip inte anses befinna sig i en situation som i faktiskt och rättsligt hänseende är jämförbar med den situation som kommersiella bolag befinner sig i, såvitt de agerar i sina medlemmars ekonomiska intresse och medlemmarna är aktivt delaktiga i verksamheten och har rätt till en rättvis fördelning av vinsten (26).

(61)

Spanien och de berörda parterna hävdar att det faktum att klubbar inte måste fördela vinst till aktieägare enligt denna dom är ett relevant särdrag som berättigar till en avvikelse från den allmänna skattesatsen.

(62)

Biscayas provinsregering anser likaså att en lägre beskattning av klubbar är berättigad, eftersom det finns en skillnad mellan investerare som hoppas få intäkter från innehav i ett företag och klubbmedlemmar som inte har denna rättighet. Det övergripande syftet med beskattningen är inte bara att beskatta juridiska personers vinst, utan även att överväga huruvida vinsten omfördelas bland aktieägarna och om aktieägarna i sin tur skattar för detta.

(63)

Dessa argument kan dock inte stödja en lägre beskattning av vissa professionella fotbollsklubbar när de jämförs med andra professionella idrottsenheter. Kommissionen konstaterar att syftet med sådana argument är att antyda att fotbollsklubbarna i faktiskt och rättsligt hänseende inte befinner sig i en jämförbar situation med andra aktiebolag, snarare än att förklara att undantaget från skattebehandling av vissa professionella idrottsenheter är berättigat. I alla händelser strävar dessa fyra klubbar aktivt efter att göra vinst, trots att de är icke-vinstdrivande enheter. I Paint Graphos-domen ansåg domstolen att kooperativ inte kan anses befinna sig i en situation som i faktiskt och rättsligt hänseende är jämförbar med den situation som kommersiella bolag befinner sig i, eftersom de agerar i sina medlemmars ekonomiska intresse och i synnerhet eftersom medlemmarna har rätt till en rättvis fördelning av vinsten. Domstolen hänvisar också till punkt 25 i kommissionens meddelande om direkt beskattning, där kommissionen anger att naturen hos och den allmänna systematiken i det nationella skattesystemet kan motivera att kooperativ som delar ut samtliga sina vinster till sina medlemmar inte beskattas på kooperativ nivå om skatten tas ut av medlemmarna (27).

(64)

Såsom Spanien påpekar kännetecknas icke-vinstdrivande enheter av att det inte finns någon avsikt att fördela vinsten till medlemmar eller till de enheter som medlemmarna ingår i, vilket utgör en skillnad jämfört med kooperativ. Klubbarna får inte fördela vinsten. De måste använda vinsten för klubbens syften, vilket innebär att de kan använda hela denna inkomst i stället för att ge en del av den till sina medlemmar.

(65)

Den inkomst som klubbar genererar från försäljning av sin idrottsinfrastruktur eller mark är de på motsvarande sätt skyldiga att återinvestera för byggande eller förbättringar av infrastruktur av samma art, vilket inte försvagar inte deras konkurrensställning, och motiverar inte heller en annorlunda, mer förmånlig skattebehandling jämfört med andra enheter som är aktiva inom professionell idrott. Denna regel driver dem snarare att förbättra sina anläggningar.

(66)

Det är ett faktum att klubbar eventuellt har färre möjligheter att få tillträde till kapitalmarknaden, men avsaknaden av möjligheter att t.ex. sälja aktier på kapitalmarknaden hindrar inte dessa fyra klubbar från att få tillgång till likviditet på andra sätt. Det finns flera möjligheter som återstår för en professionell idrottsklubb, t.ex. lån eller försäljning av klubbvaror, där tillgången är jämförbar med andra företags. Vissa fotbollsklubbar påstås ha färre möjligheter att få tillträde till kapitalmarknaden, vilket i sig inte berättigar till en annorlunda behandling av deras beskattningsbara vinst. Det har inte ens styrkts huruvida detta minskar riskerna eller förbättrar eller försämrar vinstmöjligheterna. Om klubbarnas nackdelar i detta avseende är så uppenbara som de hävdar, har de alltid möjlighet att byta bolagsform.

(67)

När det gäller de andra övervägandena som framförts av de spanska myndigheterna och de berörda parterna i fråga om Spaniens argument att det inte föreligger någon fördel vid en jämförelse av icke-vinstdrivande enheters faktiska skattebidrag, visar de siffror som lämnats och som återges i skäl 35 att den faktiska skattesatsen för professionella fotbollsklubbar som beskattas som icke-vinstdrivande enheter var lägre än för jämförbara enheter som omfattas av det allmänna skattesystemet, vilket inte gällde alla år, men ändå de flesta. Även om det anses att en icke-vinstdrivande enhet inte kan konsolidera vinsten från de olika företagen som den kontrollerar, förändrar detta inte principen att den huvudsakliga verksamheten omfattas av en lägre skattesats.

(68)

Real Madrid CF hänvisar dessutom till systemet med skattekrediter för återinvesteringar. Enligt artikel 42 i den reviderade lagen om företagsbeskattning är avdraget för återinvestering av extraordinär vinst eller kapitalvinster från överföring av eget kapital högre för idrottsaktiebolag (12 %), som omfattas av den högsta bolagsskattesatsen, än för idrottsklubbar (7 %), som omfattas av en bolagsskattesats på 25 %. Enligt Real Madrid CF, som i beskattningssystemet klassificeras som icke-vinstdrivande enhet, har beskattningen under en viss period varit mer ogynnsam för klubben än det kontrafaktiska allmänna beskattningssystemet för aktiebolag. Även om denna omständighet bekräftas, skulle det dock inte visa att standardsystemet där skattekrediter beviljas till klubbar för återinvesteringar är mer gynnsamt i princip och på längre sikt. Skattekrediten beviljas dessutom endast på vissa villkor, som inte gäller kontinuerligt.

(69)

Spanien hänvisar avslutningsvis till eventuella nackdelar som klubbarna kan drabbas av enligt Uefas regler för mer ekonomiskt rent spel. Dessa regler är dock interna och har fastställts av en fotbollsorganisation som vill säkerställa en rimlig ekonomisk förvaltning av idrottsenheter och undvika ständiga förluster. Reglerna kan inte motivera en annan vinstbeskattning från statens sida. Detta är i själva verket en extern motivering i förhållande till referensskattesystemets logik och natur och utesluter därför inte förekomsten av selektivitet.

(70)

De fyra idrottsklubbarnas faktiska skattesats tenderar därför att vara lägre än den normala skattesatsen för aktiebolag som är aktiva inom professionell idrott, vilket framgår av de siffror som lämnats av Spanien och återges i skäl 35, även vid övervägande av de olika möjligheterna för aktiebolag och icke-vinstdrivande enheter att dra av återinvesteringar av extraordinär vinst eller kapitalvinster från överföringar av egna medel under det år då dessa återinvesteringar eller överföringar ägde rum, vilket Real Madrid har hänvisat till. Att tillåta att endast de fyra klubbarna behandlas som icke-vinstdrivande enheter vid beskattningen, och fastställa en lägre skattesats än för andra professionella idrottsklubbar, ligger därför inte i linje med skattesystemets logik och leder till en skattefördel för vissa klubbar (28). Synpunkterna från Spanien och de berörda parterna innehöll inga rättsliga eller faktiska omständigheter som kan påverka kommissionens preliminära slutsatser om förekomsten av en fördel i beslutet att inleda förfarandet.

(71)

Undantag från skatteplikt som följer av ett syfte som saknar koppling till det skattesystem som det omfattas av måste följaktligen uppfylla de krav som följer av artikel 107.1 i EUF-fördraget (29). Den statliga åtgärden är selektiv, eftersom den gynnar fyra särskilda företag som placeras i en annan situation än alla andra professionella idrottsklubbar, som beskattas i egenskap av aktiebolag.

(72)

Fördelen för en klubb som spelar i den nationella högsta ligan kan dessutom påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Alla klubbar som beskattas i egenskap av icke-vinstdrivande enheter spelar, åtminstone i något skede, i den nationella högsta ligan. Klubbar som är aktiva i den första och andra divisionen tävlar om att delta i europeiska turneringar och är aktiva på marknaderna för försäljning av klubbvaror och tv-rättigheter. Sändningsrättigheter, försäljning av klubbvaror och sponsring är inkomstkällor som klubbarna i den nationella högsta ligan tävlar om med andra klubbar både inom och utanför hemlandet. Ju mer medel som klubbarna har tillgång till för att locka till sig eller behålla toppspelare, desto mer framgångsrika kan de bli i idrottsturneringar, vilket i sin tur innebär mer inkomster från de nämnda verksamheterna. Dessutom innehas klubbarna av internationella ägare.

(73)

Statligt stöd i form av lägre beskattning ger därför en fördel till vissa professionella fotbollsklubbar jämfört med konkurrerande aktörer, vilket därför sannolikt påverkar handeln inom EU och snedvrider konkurrensen, eftersom deras ekonomiska ställning till följd av stödet kommer att stärkas jämfört med konkurrenternas ställning på marknaden för professionell fotboll (30). Detta utgör följaktligen statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Stödet har årligen beviljats till de fyra klubbarna från det att lag 10/1990 trädde i kraft i oktober 1990 och fram till 2015. Det är inte relevant att denna effekt eventuellt inte var det primära syftet med lag 10/1990 (31).

(74)

Athletic Club Bilbao är etablerad i Territorio Histórico de Bizkaia, Club Atlético Osasuna i Navarra. Kommissionen ifrågasätter inte den skattemässiga självständigheten för Viscayas provinsregering och autonoma regionen Navarra, inklusive deras privilegier. Kommissionen ifrågasätter inte heller deras befogenhet att fastställa den bolagsskattesats som ska vara tillämplig inom deras territorier. Kommissionen är medveten om denna självständighet, även i samband med tillämpningen av reglerna för statligt stöd och fastställandet av en åtgärds selektivitet. Kommissionens undersökning i föreliggande beslut rör dock de effekter som olika bolagsformer kan ha enligt de respektive tillämpliga skattesystemen och huruvida en sådan behandling enligt denna specifika modell är selektiv med vederbörlig hänsyn till skillnaderna i bolagsskattesatser i vissa territorier.

(75)

Lag 10/1990 är dock tillämplig på hela Spaniens territorium och kan således på samma sätt ge upphov till differentierad behandling i regioner som fastställer en annan bolagsskattesats, så länge satsen är olika för vissa professionella fotbollsklubbar (icke-vinstdrivande enheter) som befinner sig i en jämförbar situation med andra klubbar som inte behandlas på motsvarande sätt (idrottsaktiebolag). Såsom beskrivs i skäl 42 tillämpar båda regionerna i själva verket en annan bolagsskattesats, även om denna skattesats motsvarar den som tillämpas i det spanska skattesystemet. Det är inte avgörande att endast en enhet tillfälligtvis kan dra fördel av lag 10/1990 i sina respektive territorier (32). Det viktiga i sammanhanget är dock inte att Athletic Club Bilbao och Club Atlético Osasuna fortsättningsvis kunde dra fördel av sin status som icke-vinstdrivande enheter, utan att de gynnas av en lägre skattesats än den skattesats som generellt är tillämplig på andra företag som befinner sig i en jämförbar situation.

(76)

När det gäller Spaniens och berörda parters argument att stöd i form av lägre företagsbeskattning för idrottsklubbar utgör befintligt stöd, är det uppenbart att den generella skattedifferentieringen mellan aktiebolag och icke-vinstdrivande enheter går tillbaka till tiden före Spaniens anslutning till EU. Såsom även betonades gynnade denna differentiering icke-vinstdrivande organisationer från alla sektorer, oavsett företagets storlek eller etableringsort. Spanien har också förklarat att alla fotbollsklubbar var icke-vinstdrivande enheter vid Spaniens EU-anslutning 1986. Kommissionen har därför inte rätt att behandla den aktuella åtgärden som nytt stöd.

(77)

Enligt artikel 1 b i) i förordningen om genomförandebestämmelser utgör befintligt stöd allt stöd som fanns innan EUF-fördraget trädde i kraft i respektive medlemsstat och som infördes före och som fortfarande är tillämpligt efter EUF-fördragets ikraftträdande i de berörda medlemsstaterna. Enligt artikel 1 c i förordningen om genomförandebestämmelser avser nytt stöd inte bara helt nya stödåtgärder, utan inbegriper även ändringar av befintligt stöd. Enligt artikel 1 c i förordningen om genomförandebestämmelser och artikel 4.1 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (33) utgör en väsentlig ändring av befintligt stöd varje ändring, utom ändringar av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den inre marknaden. Detta innebär att en ändring av ett befintligt stöd som kan påverka kommissionens ursprungliga bedömning av stödordningens förenlighet ska anses utgöra nytt stöd.

(78)

I artikel 4.2 i förordning (EG) nr 794/2004 anges skärpningar av kriterierna för tillämpningen av en stödordning som exempel på anmälningspliktiga ändringar av befintligt stöd. Detta innefattar även en minskning av antalet berättigade mottagare av stödet (vilket är mycket relevant i detta ärende). Oavsett analysen av föranslutningsbestämmelserna infördes därför en ny ordning genom lag 10/1990, som begränsar behandlingen av icke-vinstdrivande enheter till vissa fotbollsklubbar, medan övriga professionella idrottsklubbar var skyldiga att gå över till det allmänt tillämpliga företagsbeskattningssystemet.

(79)

Genom den omstridda åtgärden fick fyra företag en mer fördelaktig position än de företag som enligt lagen omfattas av de allmänna skattesatserna. Denna åtgärd ger således upphov till en differentiering inom den sektor där klubbarna är aktiva och påverkar konkurrensjämvikten inom denna sektor. Detta gör de fyra privilegierade klubbarna jämförelsevis starka, samtidigt som deras konkurrenter får en svagare konkurrenssituation. Enligt lag 10/1990 uteslöts professionell idrott generellt från möjligheten att driva verksamhet som icke-vinstdrivande enhet, men enskilda enheter som är aktiva inom professionell fotboll fick fortsätta att omfattas av de mer fördelaktiga rättsliga förhållandena. Denna ändring innebar att differentierad beskattning infördes inom en viss sektor. Detta innebär att företag i denna sektor diskrimineras på ett sätt som inte är rent formellt eller administrativt, vilket kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den inre marknaden (såsom framgår i nästa avsnitt).

(80)

Sist men inte minst konstaterar kommissionen att slutet på den preskriptionstid som anges i artikel 17 i förordningen om genomförandebestämmelser inte medför att nytt stöd ska anses omvandlas till befintligt stöd (34).

(81)

Den ändring som infördes genom lagen från 1990 och som innebar att antalet möjliga stödmottagare minskades och att det skapades en ny konkurrenssituation på marknaden ska därför anses utgöra nytt stöd.

(82)

Statliga stödåtgärder ska anses vara förenliga med den inre marknaden om de ligger inom någon av de kategorier som anges i artikel 107.2 i EUF-fördraget (35) och kan anses vara förenliga med den inre marknaden om de enligt kommissionen ligger inom någon av de kategorier som anges i artikel 107.3 i EUF-fördraget (36). Det är dock den stödbeviljande medlemsstaten som bär bevisbördan för att det stöd som beviljats av staten är förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.2 eller 107.3 i EUF-fördraget (37).

(83)

Varken Spanien eller stödmottagarna har hävdat att något av de undantag som anges i artikel 107.2 och 107.3 är tillämpligt i detta ärende.

(84)

Kommissionen konstaterar i detta avseende att eftersom stöd i form av lägre skatter leder till en minskning av avgifter som normalt skulle betalas av klubbarna inom ramen för deras affärsverksamhet, bör stödet anses utgöra driftsstöd. Som en allmän regel kan sådant stöd normalt inte anses som förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 i EUF-fördraget, eftersom det inte underlättar utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller regioner och eftersom skatteincitamenten inte är tidsbegränsade eller gradvist avtagande och inte heller står i proportion till vad som är nödvändigt för att åtgärda ett visst ekonomiskt handikapp hos de berörda områdena.

(85)

Främjande av idrott kan utgöra ett mål av gemensamt intresse i den mening som avses i artikel 107.3 i EUF-fördraget. I artikel 165.1 i EUF-fördraget anges att unionen ska bidra till att främja idrottsfrågor. Enligt artikel 165.2 ska detta dock göras för att utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar.

(86)

Spanien och de berörda parterna framförde inga argument som kan styrka stödets förenlighet enligt artikel 107.3 c i EUF-fördraget i den mening som avses i artikel 165 i EUF-fördraget. Det är uppenbart att allmänt stöd till idrott inte är ett mål för åtgärden i fråga, eftersom åtgärden syftar till att stödja fyra enskilda professionella idrottsklubbar.

(87)

Kommissionen kan därför inte påvisa ett sådant mål av allmänt intresse som kan motivera selektivt stöd till vissa starka aktörer i en mycket konkurrensutsatt ekonomisk sektor och uppväga en eventuell snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Stödet är följaktligen oförenligt med den inre marknaden.

(88)

Enligt fördraget och domstolens fasta rättspraxis är kommissionen, då den fastställer att en stödåtgärd inte är förenlig med den inre marknaden, behörig att besluta att den berörda medlemsstaten ska upphäva eller ändra stödet (38). Domstolen har också konsekvent hävdat att avsikten med en medlemsstats skyldighet att upphäva stöd som kommissionen har betraktat som oförenligt med den inre marknaden är att återställa den situation som rådde innan stödet beviljades (39). I detta sammanhang har domstolen förklarat att målet är uppnått när mottagaren har återbetalat det belopp som har beviljats i form av olagligt stöd, varigenom mottagaren förlorar sin fördel gentemot konkurrenterna på marknaden och den situation som förelåg före utbetalningen av stödet är återställd (40).

(89)

Enligt rättspraxis fastställs i artikel 16.1 i förordningen om genomförandebestämmelser följande: ”Vid negativa beslut i fall av olagligt stöd ska kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren […]”.

(90)

Eftersom det statliga stödet i fråga inte anmäldes till kommissionen och fyra professionella fotbollsklubbar beviljades individuellt stöd i strid med artikel 108 i EUF-fördraget, ska stödet därför betraktas som olagligt och oförenligt med den inre marknaden, och måste återkrävas för att återställa den situation som rådde på marknaden innan stödet beviljades. Återkravet bör täcka tiden räknat från när mottagaren beviljades fördelen, dvs. när stödet ställdes till mottagarens förfogande, och fram till den faktiska återbetalningen, varvid de belopp som ska återbetalas ska löpa med ränta fram till återbetalningen. Den dag då stödet ställdes till stödmottagarnas förfogande är den dag då de betalade bolagsskatten till en förmånssats.

(91)

Enligt artikel 17.1 i förordningen om genomförandebestämmelser ska en preskriptionstid på tio år gälla för kommissionens befogenheter att återkräva stöd. Enligt artikel 17.2 i denna förordning ska preskriptionstiden börja den dag då det olagliga stödet beviljas mottagaren. Preskriptionstiden ska avbrytas av varje åtgärd avseende det olagliga stödet som vidtas av kommissionen eller av en medlemsstat som agerar på kommissionens begäran. Den avgörande faktorn för att fastställa när den preskriptionstid som avses i artikel 17 ska börja löpa är följaktligen när stödet faktiskt beviljades. Denna bestämmelse avser beviljande av stöd till en stödmottagare, inte den dag då en stödordning antogs.

(92)

När det gäller en stödordning som medför sådana fördelar som beviljas regelbundet, kan det finnas stora skillnader i tid mellan dagen för antagandet av den akt som utgör den rättsliga grunden för stödet och den dag då stödet faktiskt beviljas till de berörda företagen. För att beräkna preskriptionstiden i ett sådant fall kan stödet inte anses ha beviljats till stödmottagaren före det datum då det faktiskt mottogs av stödmottagaren. Preskriptionstiden börjar därför löpa varje år på den dag då bolagsskatten ska betalas, även om den akt som utgör den rättsliga grunden för stödet antogs 1990 (41).

(93)

Spaniens skyldighet att återkräva stödet kommer därför att omfatta de tio år som förflutit sedan kommissionen första gången uppmanade Spanien att lämna upplysningar om stödåtgärden. Detta var den 15 februari 2010. Återkravet av skatteskillnaden inkluderar därför beskattningsåret 2000.

(94)

Stödbeloppet för de fyra fotbollsklubbarna utgör skillnaden mellan det belopp som klubbarna faktiskt betalade i bolagsskatt och det belopp som de skulle ha betalat i bolagsskatt om de hade omfattats av reglerna för företagsbeskattning av aktiebolag under ett visst år.

(95)

Den faktiska fördelen måste dock fastställas med hänsyn till särdragen i företagsbeskattningssystemet för icke-vinstdrivande enheter som tillfälligtvis, under enskilda år, kan leda till en högre faktisk företagsbeskattning än det kontrafaktiska scenariot för beskattning av idrottsaktiebolag. Kommissionen noterar de argument som framförts av Real Madrid CF […]. Kommissionen påminner emellertid om att det exakta stödbelopp som ska återkrävas kommer att grundas på en analys från fall till fall under återkravsförfarandet, som kommer att utföras av de spanska myndigheterna i nära samarbete med kommissionen.

(96)

I detta avseende konstaterar kommissionen att stöd som ska återkrävas enligt rättspraxis i Unicredito-målet inte innebär att hänsyn tas till hypotetiska element såsom det, eller ofta de, val som de berörda aktörerna kunde ha gjort, särskilt som de val som stödmottagaren verkligen har gjort ofta inte går att göra ogjorda (42).

(97)

Kommissionen konstaterar att Spanien genom lag 10/1990 på ett olagligt sätt har infört ett stöd i form av ett privilegium avseende företagsbeskattning för Athletic Club Bilbao, Club Atlético Osasuna, FC Barcelona och Real Madrid CF i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(98)

Detta stöd är inte förenligt med den inre marknaden. Spanien måste därför upphöra med denna selektiva behandling av de fyra klubbarna och från dem återkräva skillnaden, från och med beskattningsåret 2000, mellan den bolagsskatt som de faktiskt betalade och den bolagsskatt de skulle ha omfattats av om de hade haft den rättsliga formen av ett idrottsaktiebolag.

a)

Det totala belopp som mottagits av varje stödmottagare som avses i artikel 1.

b)

Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från varje stödmottagare.

c)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa detta beslut.

d)

Dokument som visar att stödmottagarna har anmodats att betala tillbaka stödet.