10.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 33/14

(1)

Efter en antidumpingsundersökning enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1225/2009 (nedan kallad grundförordningen), gällande import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet) infördes antidumpningsåtgärder genom rådets förordning (EG) nr 130/2006 (2) (nedan kallad den ursprungliga undersökningen). Åtgärderna tillämpades på alla exporterande tillverkare av vinsyra med ursprung i Kina, med undantag av Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd, för vilket nolltullsats tillämpades.

(2)

I linje med rapporten från WTO:s överprövningsorgan Mexiko – slutgiltiga antidumpningsåtgärder på nötkött och ris (nedan kallad överprövningsorganets rapport) (3) undantogs den kinesiska exporterande tillverkaren Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd genom genomförandeförordning (EU) nr 332/2012 (4) från efterföljande översyner av de åtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 130/2006.

(3)

De ursprungliga åtgärderna blev senare föremål för olika översyner (5). Som en följd av dessa är de gällande åtgärderna en landsomfattande tull på 34,9 % och två individuella tullsatser för två enskilda kinesiska exporterande tillverkare på 4,7 % respektive 10,1 % (6).

(4)

En tidigare undersökning begränsad till Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd inleddes den 29 juli 2011 (7). Efter ett återtagande av klagomålet avslutades förfarandet genom kommissionens beslut av den 4 juni 2012 (8) utan införande av åtgärder.

(5)

Den 4 december 2014 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av vinsyra med ursprung i Kina, begränsad till Hangzhou Bioking Biochemical Engineering Co. Ltd (nedan kallad Bioking eller den exporterande tillverkaren) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning  (9).

(6)

Kommissionen inledde undersökningen efter ett klagomål inlämnat den 21 oktober 2014 av fyra unionstillverkare av vinsyra, Distillerie Bonollo Srl, Caviro Distillerie Srl, Industria Chimica Valenzana SpA och Distilleries Mazzari SpA (nedan kallade de klagande), som representerar mer än 25 % av den sammanlagda produktionen av vinsyra i unionen. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och för därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(7)

Efter inledandet begärde den exporterande tillverkaren att få bli hörd i närvaro av förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden. Den exporterande tillverkaren hävdade att kommission bröt mot den allmänna principen i artikel VI i Gattavtalet och artikel 5.8 i WTO:s antidumpningsavtal (WTO ADA) (10) genom att inleda en ny antidumpningsundersökning på grundval av artikel 5 i grundförordningen mot ett enda företag, eftersom antidumpningsundersökningar ska genomföras mot tredjeländer. Företaget hävdade bland annat att den aktuella undersökningen hade samma verkan som en interimsgranskning och därmed skulle strida mot den rapport från WTO:s överprövningsorgan som det hänvisas till i skäl 2.

(8)

Det är riktigt att handelspolitiska undersökningar genomförs mot tredjeländer snarare än mot enskilda företag. Det aktuella ärendet har som undantag inletts mot ett enda företag enligt artikel 5 i grundförordningen och inte enligt artikel 11.3 i den förordningen, i enlighet med rapporten från WTO:s överprövningsorgan och inte i strid med denna. Överprövningsorganets rapport klargjorde att en exporterande tillverkare som inte konstaterats dumpa i en ursprunglig undersökning skulle undantas från omfattningen av de slutgiltiga åtgärder som infördes som en följd av en sådan undersökning och inte kunde bli föremål för efterföljande granskningar av de ursprungliga åtgärderna. Det följer inte av denna rapport att en sådan exporterande tillverkare och dess import inte skulle kunna undersökas på nytt för att skydda mot dumpad import och att åtgärder inte skulle kunna införas om villkoren för införande uppfylls.

(9)

Unionens rättsakter ska så långt som möjligt tolkas mot bakgrund av internationell rätt, i synnerhet när dessa rättsakter syftar till att genomföra ett internationellt avtal som unionen har ingått. Eftersom WTO ADA å ena sidan tillåter införande av åtgärder för att motverka skadevållande dumpning men överprövningsorganet å andra sidan har tolkat ADA som att det inte tillåter granskning av företag som inte ansetts dumpa i en ursprunglig undersökning, måste grundförordningen tolkas som att den tillåter unionen att inleda en undersökning baserad på artikel 5 i grundförordningen i ett fall som det aktuella, när det finns prima facie-bevis för skadevållande dumpning.

(10)

Unionens rättspraxis bekräftar att ingen bestämmelse i grundförordningen hindrar att ett nytt antidumpningsförfarande enligt artikel 5 i grundförordningen begränsas till ett företag i ett annat förfarande som inte ansetts dumpa, men mot vilket det nu finns prima facie-bevis för skadevållande dumpning (11). Därför avvisades den exporterande tillverkarens påståenden.

(11)

I tillkännagivandet om inledandet uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen särskilt de klagande, andra kända unionstillverkare, intresseorganisationen för unionstillverkare, den exporterande tillverkaren och de kinesiska myndigheterna, kända icke-närstående importörer, leverantörer och användare om att undersökningen skulle inledas och inbjöd dem att delta.

(12)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden.

(13)

Kommission underrättade även tillverkare i Argentina, Australien, Brasilien, Chile och Indien om inledandet och inbjöd dem att delta. I tillkännagivandet om inledande underrättade kommissionen berörda parter om att den hade planerat använda Argentina som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(14)

I tillkännagivandet om inledandet angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(15)

I tillkännagivandet om inledandet angav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet baserat på de största försäljningsvolymerna i unionen, samtidigt som man såg till att båda de tillverkande medlemsstaterna Italien och Spanien ingick i stickprovet. Kommissionen förlitade sig på all tillgänglig information om unionsindustrin, såsom klagomålet, information som mottagits från den nationella italienska intresseorganisation Assodistil (National Association of Industrial Distillers and Spirits) och andra kända unionstillverkare som deltog i genomgången av representativitet enligt artikel 5.4 i grundförordningen. Det preliminära stickprovet bestod av tre unionstillverkare. De unionstillverkare som ingick i urvalet stod för ca 56 % av den sammanlagda unionstillverkningen av den likadana produkten.

(16)

Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet.

(17)

En unionstillverkare som inte ingick i det preliminära urvalet hävdade att stickprovet inte var tillräckligt representativt för mindre unionstillverkares situation. Tillverkaren hävdade att den borde inkluderas i det slutliga urvalet eftersom den skadevållande effekten av dumpad import från Bioking huvudsakligen påverkade mindre företag. Italienska Assodistil gjorde samma påstående.

(18)

Alla unionstillverkare av vinsyra är små eller medelstora företag. Att lägga till en liten unionstillverkare till stickprovet skulle inte ha förändrat dess representativitet och skulle inte ha haft någon väsentlig inverkan på de skadeindikatorer som bedömdes utifrån data för stickprovet. Makroekonomiska indikatorer såsom försäljningsvolym (enligt beskrivningen i skäl 109) bygger i vilket fall på data för hela unionsindustrin, dvs. alla unionstillverkare, inklusive unionstillverkaren i fråga.

(19)

Dessutom fanns andra unionstillverkare som var små eller medelstora företag som inte ingick i urvalet och som stod för en större andel av försäljningsvolymen och var villiga att ingå i urvalet. Unionstillverkaren i fråga gav inga andra skäl till att bortse från någon av dessa tillverkare och välja unionstillverkarens företag i stället.

(20)

Inga ytterligare synpunkter inkom. Det preliminära stickprovet bekräftades därmed. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(21)

För att avgöra om ett stickprov var nödvändigt och i så fall göra ett stickprov, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(22)

Tio företag tillhandahöll de begärda uppgifterna. Endast ett av dessa var en icke-närstående importör/handlare av den berörda produkten. Återstående nio företag ansågs vara användare och fick respektive frågeformulär.

(23)

Med tanke på det låga antalet samarbetsvilliga icke-närstående importörer/handlare beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande krävdes.

(24)

På begäran skickade kommissionen ett formulär för ansökan om marknadsekonomisk status till den exporterande tillverkaren i Kina för de ändamål som beskrivs i artikel 2.7 b i grundförordningen.

(25)

Kommissionen skickade frågeformulär till de tre unionstillverkarna som ingick i urvalet, till den samarbetsvilliga icke-närstående importören/handlaren, till nio användare, till tretton leverantörer, till den exporterande tillverkaren i Kina och till tillverkare i fem potentiella jämförbara länder, nämligen Argentina, Australien, Brasilien, Chile och Indien. Dessutom kontaktades potentiella tillverkare i Förenta staterna via telefon. Dessa kontakter bekräftade dock att ingen tillverkning av vinsyra förekom i Förenta staterna.

(26)

Svar på frågeformulären mottogs från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, en samarbetsvillig icke-närstående importör, åtta användare, fyra leverantörer i unionen, den exporterande tillverkaren i Kina och en tillverkare i Australien.

(27)

Kommissionen införskaffade och kontrollerade all den information den ansåg nödvändig för att fastställa dumpning, skadan därav och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(28)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2013 till och med den 30 september 2014 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(29)

Den berörda produkten är vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina, med undantag för D-(-)-vinsyra med en negativ optisk rotation på minst 12,0 grader uppmätt i en vattenlösning enligt metoden i Europeiska farmakopén, och för närvarande klassificerad enligt KN-nummer ex 2918 12 00 (Taric-nummer 2918120090) (nedan kallad den berörda produkten).

(30)

Vinsyra används antingen som ingrediens i slutprodukter som vin och andra drycker, livsmedel och läkemedel eller som tillsats för att göra vissa kemiska processer snabbare eller långsammare, t.ex. i gips, där det används som fördröjare.

(31)

Den berörda produkten kan erhållas antingen som biprodukt vid vinframställning, främst från jäsningsrester, vilket är fallet för alla unionstillverkare (nedan kallad naturlig vinsyra) eller genom kemisk syntes, från bensen och maleinsyraanhydrid, vilken används som råvara av Bioking (nedan kallad syntetisk vinsyra).

(32)

Undersökningen visade att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(33)

Kommissionen fastställde därför att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(34)

En berörd part hävdade att syntetisk och naturlig vinsyra inte är likadana produkter. Enligt denna part skiljer sig de båda typerna av vinsyra åt när det gäller råvaror, tillverkningsprocess, tillverkningskostnader, tillsynsbehandling, konsumenternas uppfattning, fysiska egenskaper och slutanvändningar. Dessa skillnader medgav inte en rättvis jämförelse mellan den syntetiska vinsyra som tillverkas av Bioking och naturlig vinsyra som tillverkas av unionsindustrin.

(35)

Det hävdades även att syntetisk vinsyra på grund av sina utpräglade egenskaper tillgodosåg vissa användares behov bättre. Syntetisk vinsyra tillverkas av maleinsyraanhydrid, vars tillgång inte är beroende av klimatförhållanden. Naturlig vinsyra tillverkas däremot av kalciumtartrat som erhålls från jäsningsrester från vinframställning, vilket innebär att tillgången varierar beroende på druvskördens kvalitet, dvs. beroende på klimatförhållanden. Konkurrensen mellan de två typerna av vinsyra beskrivs som begränsad på grund av den säkra tillgången och prisstabiliteten.

(36)

Enligt artikel 1.4 i grundförordningen betraktas produkter som likadana vid antidumpningsundersökningar om de är identiska med, dvs. i alla avseenden likadana som, produkten i fråga eller har egenskaper som nära påminner om den. Hänsyn kan tas till ett antal faktorer, bland andra produkternas fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, deras användning, utbytbarhet, konsumenternas uppfattning om dem, distributionskanaler, tillverkningsprocess, tillverkningskostnad och kvalitet.

(37)

Undersökningen fastställde att vinsyra som tillverkas av Bioking, av tillverkaren i det jämförbara landet och av unionsindustrin har identisk kemisk formel och tekniska och fysiska egenskaper, trots skillnaderna när det gäller råvaror, tillverkningsprocess eller produktionskostnader. Trots skillnaderna när det gäller produktionen kan man inte bortse från likheterna hos slutprodukterna eftersom dessa likheter grundar sig på identiska kemiska formler och samma tekniska och fysiska egenskaper. Dessutom salufördes produkterna i liknande kvaliteter, hade liknande slutanvändningar och var utbytbara. Ett undantag gäller EU:s vintillverkningssektor, där användning av syntetisk vinsyra inte är tillåten enligt EU:s regler (12), men detta innebär inte att övriga relevanta likheter mister sin betydelse. Inom alla övriga marknadssegment råder öppen och direkt konkurrens. Undersökningen visade att användare inom livsmedels-, byggnads- och läkemedelsindustrin köpte både syntetisk och naturlig vinsyra. Därför stämmer påståendena inte överens med undersökningsresultaten, och det bekräftades i detta skede att produkterna var likadana.

(38)

Det konstateras att produkterna har ansetts vara likadana i alla föregående undersökningar, såsom anges i skälen 1–4.

(39)

Kommissionen bedömde den exporterande tillverkarens begäran om marknadsekonomisk status och gjorde även en kontroll på plats hos den exporterande tillverkaren.

(40)

Därefter underrättade kommissionen den exporterande tillverkaren, myndigheterna i det berörda landet och unionsindustrin om resultatet avseende marknadsekonomisk status. De berörda parterna hade möjlighet att lämna synpunkter på resultaten och begära att bli hörda i närvaro av kommissionen och/eller förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden. Kommissionen tog hänsyn till de ståndpunkter som lades fram och underrättade berörda parter om det slutliga fastställandet av marknadsekonomisk status.

(41)

Undersökningen fastställde att även om den exporterande tillverkaren uppfyllde andra kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen, uppfyllde den inte kraven för det första kriteriet (nedan kallat kriterium 1) eftersom det inhemska priset på råvaran, maleinsyraanhydrid, vilket utgjorde en stor andel av vad den exporterande tillverkaren betalade under undersökningsperioden, systematiskt låg under internationella priser och inte återspeglade marknadsvärdet. Dessutom motsvarade det låga inköpspriset som Bioking betalat det inhemska kinesiska priset för maleinsyraanhydrid, som även det systematiskt låg under de internationella priserna. Den genomsnittliga prisskillnad för Bioking som fastställdes under undersökningen var 14 %.

(42)

Den prisskillnad som fastställs i skäl 41 byggde på en jämförelse mellan de inhemska priser för maleinsyraanhydrid som betalades av Bioking i Kina under undersökningsperioden och de inhemska priserna på andra marknader. För att kunna göra en sådan prisjämförelse bestämde kommissionen först för vilka länder det fanns inhemska priser på maleinsyraanhydrid (som ett resultat av marknadskrafter) där också jämförbara typer av maleinsyraanhydrid som såldes i dessa länder var jämförbara med Biokings och dem på hemmamarknaden i Kina som helhet. Kommissionen ansåg att den jämförbara marknaden borde ligga i samma geografiska område med tanke på transportkostnaderna. Kommissionen fastställde därför att egenskaperna för hemmamarknaden i Taiwan, som även är den marknad som geografiskt ligger närmast Kina, gjorde det möjligt med en tillräcklig jämförelse med de priser som betalades av Bioking och de allmänna inhemska priserna i Kina på maleinsyraanhydrid.

(43)

De data som användes för jämförelsen mellan de inhemska priserna i Kina och priserna i tredjeländer hämtades från en oberoende leverantör av marknadsuppgifter (13). Jämförelsen gjordes mellan Biokings inköpspriser för maleinsyraanhydrid (baserat på kontrollerade data från Bioking), priser för maleinsyraanhydrid på den kinesiska hemmamarknaden (beräknat utan mervärdesskatt) och priset på hemmamarknaden i Taiwan (exklusive mervärdesskatt), hämtat från den oberoende leverantören. Kommissionen analyserade också data för de inhemska priserna på maleinsyraanhydrid på andra marknader (Förenta staterna och unionen). Resultaten av jämförelsen mellan inhemska priser i Kina och inhemska priser i Förenta staterna respektive unionen visade en genomsnittlig prisskillnad som till och med var betydligt högre än den som fastställts för Taiwan.

(44)

Prisskillnaderna mellan de kinesiska och andra tredjeländers priser kan förklaras av att det kinesiska mervärdesskattesystemet inte tillåter full återbetalning av mervärdesskatten vid export av maleinsyraanhydrid. Detta mervärdesskattesystem motverkar alltså export av maleinsyraanhydrid från Kina. Enligt kinesisk lag måste företag som exporterar maleinsyraanhydrid från Kina betala 17 % mervärdesskatt. Endast en del av tillhörande ingående mervärdesskatt återbetalas dock. Under undersökningsperioden uppgick återbetalningen till 9 % av den ingående mervärdesskatten. Den politik som förs av Kina exempelvis genom ogynnsamma villkor för mervärdesskatt för export av en viss råvara (14) leder för det första till nedpressade (netto)exportpriser på sådana råvaror från Kina (eftersom exportörer från Kina måste konkurrera på internationella marknader med företag som i allmänhet inte betalar mervärdesskatt på exportförsäljning) och ger för det andra ett incitament att förskjuta försäljningen mot hemmamarknaden, vilket pressar ned de inhemska priserna under de internationella.

(45)

Vid undersökningen fastställdes det dessutom att maleinsyraanhydrid görs av bensen eller butan som står för 90 % av den totala tillverkningskostnaden. Dessutom konstaterades det att prisnoteringarna för maleinsyraanhydrid i Kina ligger på samma nivå oavsett om det är tillverkat av bensen eller butan. Export av bensen från Kina omfattas av exportskatt på 40 % och mervärdesskatten som betalas återbetalas inte vid export. Slutsatsen kan därför rimligen dras att bensenmarknaden i Kina har en indirekt effekt på marknaden för maleinsyraanhydrid producerad från butan, som den som användes av Bioking, och ytterligare bidrar till den övergripande snedvridningen av marknaden för maleinsyraanhydrid i Kina.

(46)

Slutligen visade undersökningen att ett antal tillverkare av maleinsyraanhydrid i Kina var statligt ägda och att det fanns betydande överkapacitet på den kinesiska marknaden. Man kan rimligen dra slutsatsen att den ihållande överkapaciteten har att göra med att det rör sig om ett statsägt företag med skyddad status, vilket förhindrar normala marknadsmekanismer, till exempel konsolidering och nedläggningar för att åtgärda överkapaciteten.

(47)

Mot bakgrund av ovanstående kan hela den kinesiska hemmamarknaden för maleinsyraanhydrid anses vara snedvriden.

(48)

Efter underrättelsen hävdade den exporterande tillverkaren att den prisjämförelse som tas upp i skälen 41–44 baserades på inhemska priser och inte skulle vara lämplig. Den exporterande tillverkaren föreslog i stället att exportpriser från marknader i tredjeländer borde ha jämförts med priserna på den kinesiska hemmamarknaden. Den exporterande tillverkaren tillhandahöll alternativa prisjämförelser mellan internationella exportpriser och inhemska kinesiska priser. Den exporterande tillverkaren föreslog även en prisjämförelse mellan sina inköpspriser och de amerikanska exportpriserna baserat på att Förenta staternas tullmyndigheters databas skulle visa att den exporterande tillverkarens inköpspris genomgående var högre än de amerikanska exportpriserna till olika marknader i tredjeländer. Vidare hävdade den exporterande tillverkaren att råvarukostnaderna för maleinsyraanhydrid (pris för butan) i Taiwan var högre än i Kina och i Förenta staterna och att det därför var olämpligt att jämföra med taiwanesiska priser.

(49)

De alternativa prisjämförelser med internationella exportpriser som den exporterande tillverkaren tillhandahöll var inte lämpliga. Såsom förklaras i skäl 42 ansågs jämförbara inhemska priser med likadana leveransvillkor vara den lämpligaste grunden för jämförelse. Det noteras också att Bioking inte anfört något skäl för sitt påstående att de inhemska priserna för jämförelse i sig inte skulle vara lämpliga. Såsom förklaras i skäl 42 drog man dessutom slutsatsen i undersökningen att transportkostnaderna gjorde att den geografiskt närmaste marknaden sannolikt var den mest rimliga grunden för jämförelse. Därför avvisades påståendena om att Taiwan inte var lämpligt för jämförelse, eller att en annan grund för jämförelse, antingen exportprisdata inlämnade av Bioking eller data från amerikanska tullens databas, skulle vara lämpligare.

(50)

Den exporterande tillverkaren hävdade vidare att eventuella verkningar enligt skäl 44 på (netto)exportpriset och följaktligen på priset på den kinesiska hemmamarknaden på maleinsyraanhydrid av mervärdesskattesystemet var överdrivna och endast skulle vara minimala. Detta påstående styrktes dock inte med några konkreta belägg. Såväl enligt den information som fanns att tillgå under undersökningen som vad som framgick av de prisskillnader som beskrivs i skälen 41–44 skulle skillnaden i vilket fall vara betydande och högre än den exporterande tillverkaren hävdar. Påståendet avvisades därför.

(51)

Vidare hävdade den exporterande tillverkaren att den potentiella snedvridningen på grund av statligt inflytande över bensenpriserna skulle vara irrelevant eftersom butan höll på att bli den ledande marknadsprissättaren och efter hand skulle ersätta maleinsyraanhydrid från bensen på marknaden. I enlighet med skäl 45 ligger exportpriserna för maleinsyraanhydrid från Kina på samma nivå oavsett om det är tillverkat av bensen eller butan. Detta tyder på att bensenmarknaden i Kina har en indirekt effekt på maleinsyraanhydrid producerad från butan, som den som användes av Bioking, och ytterligare bidrar till den övergripande snedvridningen av marknaden för maleinsyraanhydrid. I vilket fall, utgör den omständigheten att Biokings kostnader för de viktigaste insatsvarorna i grunden inte återspeglar marknadsvärden som fastställts på grundval av de data som lämnats av den exporterande tillverkaren. Den exporterande tillverkaren lämnade slutligen inte stöd för sitt påstående som bevis för att det skulle råda väsentliga systematiska skillnader i detta avseende. Påståendet avvisades därför.

(52)

Den exporterande tillverkaren hävdade också att den skyddade statusen för de statsägda företag som tillverkar maleinsyraanhydrid, vilket bekräftas av kommissionens undersökning och underrättelse till den exporterande tillverkaren om resultaten avseende marknadsekonomisk status, inte skulle vara relevanta eftersom den exporterande tillverkaren köpte maleinsyraanhydrid huvudsakligen från privatägda leverantörer. När det gäller detta påstående ansågs det att leverantörerna, även om de huvudsakligen var privatägda, ändå skulle kunna vara föremål för prispressen på grund av den stora överkapaciteten och den skyddade statusen för de statsägda företag som tillverkar maleinsyraanhydrid. Dessutom har Bioking inte bevisat motsatsen. I vilket fall visade jämförelse av Biokings inköpspriser med internationella priser att Biokings priser faktiskt var snedvridna och att detta förhållande motsvarade den allmänna snedvridningen av den kinesiska marknaden. Påståendet avvisades därför.

(53)

Den exporterande tillverkaren hävdade att det inte var förenligt med Gatt/WTO-reglerna att fastställa bristande uppfyllelse av kriterium 1 på grund av det kinesiska systemet för återbetalning av mervärdesskatt eftersom dessa regler tillåter olika återbetalningssystem för mervärdesskatt och att förekomsten av skilda system inte anses snedvrida marknadspriserna. Detta skulle bekräftas av att Kina inte gjort något särskilt åtagande om återbetalning av mervärdesskatt enligt sitt anslutningsprotokoll till WTO. Slutligen hävdade den exporterande tillverkaren att begäran om marknadsekonomisk status inte avslagits i någon tidigare undersökning som en följd av det kinesiska mervärdesskattesystemet och att det därför inte heller kunde utgöra ett skäl att avslå begäran i denna undersökning.

(54)

Oavsett att olika system för återbetalning av mervärdesskatt är tillåtna enligt Gatt/WTO-reglerna, konstaterades det i detta fall att det kinesiska mervärdesskattesystemet faktiskt pressade ned de kinesiska (netto)exportpriserna och motverkade export av maleinsyraanhydrid från Kina. Som en följd av detta och som beskrivs i skäl 43 fastställdes det även att de kinesiska inhemska priserna var nedpressade, vilket skapade en snedvridning av marknaden. Dessa påståenden tillbakavisades därför.

(55)

När det gäller påståendet att marknadsekonomisk status inte har nekats på grund av det kinesiska systemet för återbetalning av mervärdeskatt i tidigare undersökningar (15), erinras det om att det i samband med en tidigare undersökning var avsaknad av återbetalning av mervärdesskatt som var ett argument till stöd för en negativ bedömning rörande marknadsekonomisk status. Påståendet avvisades därför.

(56)

Vid den aktuella undersökningen fastställdes det att varken de priser Bioking betalade för maleinsyraanhydrid eller priset generellt i Kina återspeglade marknadsvärdet eftersom de systematiskt var lägre än de internationella priserna. Det kinesiska systemet för återbetalning av mervärdeskatt analyserades för att hitta en förklaring till snedvridningen. För varje undersökning beslutas det oberoende om marknadsekonomisk status, på grundval av de specifika förhållanden som är relevanta för undersökningen i fråga. Vid denna undersökning fastställdes det att kriterium 1 i artikel 2.7 c i grundförordningen inte var uppfyllt baserat på de särskilda förhållanden som diskuteras ovan. Detta argument avvisades därför.

(57)

Efter underrättelsen upprepade de klagande att det var tvivelaktigt om den exporterande tillverkarens investeringar under undersökningsperioden, inklusive markanvändningsrättigheter, kunde ha finansierats enbart med företagets balanserade vinstmedel, särskilt eftersom företaget även hade betalat ut aktieutdelning under räkenskapsåret 2013. De klagande hävdade vidare att de balanserade vinstmedlen kan ha förvärvats som en följd av tidigare förmånliga skattesatser genom det kinesiska programmet för att främja högteknologisk industri. Dessa påståenden om det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen kunde dock inte styrkas med någon bevisning. Påståendena avvisades därför.

(58)

De klagande hävdade även att den exporterande tillverkaren inte följde internationella redovisningsnormer såsom stipuleras i artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen eftersom företaget inte registrerade vare sig uppskrivning och/eller nedskrivning vid en transaktion med utbyte av tillgångar där en tidigare förvärvad markanvändningsrättighet byttes mot en lämpligare. Beräkning av anskaffningsvärdet av en förvärvad tillgång vid en transaktion med utbyte av tillgångar som det redovisade värdet för den tillgång som lämnats i byte (i stället för det verkliga värdet) är dock en bokföringsmetod som följer internationella redovisningsnormer. Detta argument avvisades därför.

(59)

De klagande hävdade vidare att artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen inte skulle vara uppfylld eftersom den exporterande tillverkarens räkenskaper har förts och reviderats enligt kinesiska redovisningsnormer, vilka skulle skilja sig från de internationella redovisningsnormer som krävs enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. Undersökningen visade dock att de redovisningsnormer som tillämpades av den exporterande tillverkaren var i linje med internationella normer, även om endast kinesiska redovisningsnormer anges i den föreskrivna hänvisningen. Detta argument avvisades därför.

(60)

Slutligen hävdade de klagande att kommissionen inte hade jämfört det pris som betalades för markanvändningsrättigheter med referenspriserna i Kina utan mot markpriserna i tredjeländer som Taiwan, Indonesien och Indien. De klagande påstod vidare att de priser som betalats för markanvändningsrättigheterna kan ha legat under marknadsekonomiska priser. Påståendet att markanvändningsrättigheterna skulle ha legat under marknadspriserna styrktes dock inte och överensstämde inte heller med undersökningsresultaten, som i likhet med en oberoende utvärderingsrapport tvärtom visade att marknadspriserna i Kina återspeglade rimliga antaganden om marknadspriser. När det slutligen gäller de klagandes påstående att markanvändningsrättigheterna borde ha jämförts med tredjelandspriser påminns det om att en bedömning i enlighet med artikel 2.7 c i grundförordningen får, men inte måste, vara baserad på tredjelandspriser. Under alla omständigheter har de klagande inte anfört något skäl att ifrågasätta lämpligheten av att man använder en oberoende utvärderingsrapport. Detta argument avvisades därför.

(61)

Med tanke på övervägandena ovan och dem i den specifika underrättelsen som redan överlämnats till den exporterande tillverkaren kunde denne inte beviljas marknadsekonomisk status för denna undersökning.

(62)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi. Det var därför nödvändigt att välja ut ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat det jämförbara landet).

(63)

I tillkännagivandet om inledande underrättade kommissionen berörda parter om att man förutsåg att använda Argentina som lämpligt jämförbart land och inbjöd berörda parter att komma med synpunkter.

(64)

Kommissionen kontaktade myndigheterna i de fem potentiella jämförbara länderna (Argentina, Australien, Brasilien, Chile och Indien). Kontakterna med potentiella tillverkare i Förenta staterna bekräftade dock att ingen tillverkning av vinsyra förekom i Förenta staterna. På grundval av den information som mottogs begärde kommissionen information från 26 potentiella tillverkare av den likadana produkten i Argentina, Australien, Brasilien, Chile och Indien.

(65)

Endast en tillverkare i Australien svarade och lämnade den begärda informationen till kommissionen.

(66)

Vid undersökningen fastställdes att den inhemska produktionen i Australien konkurrerar med import av vinsyra från Kina. Inga tullar fanns för import av vinsyra. Såsom nämns i skälen 36–37 konstaterades den vinsyra som tillverkades av den enda samarbetsvilliga tillverkaren i Australien vara likadan som den produkt som tillverkades i och exporterades av Kina, även om tillverkningsprocessen är en annan. På grundval av den information som fanns att tillgå bedömdes den australiska marknaden därför vara lämplig att använda för att fastställa normalvärdet.

(67)

Den exporterande tillverkaren hävdade att exportpriserna för Argentina, Australien och Förenta staterna på vinsyra är mycket lägre än Biokings exportpriser och att dessa priser därför skulle visa att ingen dumpning förelåg. Påståendet är irrelevant, eftersom ett jämförbart land inte väljs ut beroende på exportpriser. Dessutom samarbetade endast en tillverkare från ett jämförbart land. Den exporterande tillverkaren gjorde vidare påståenden om produktdefinitionen. Dessa behandlas i skälen 34–38.

(68)

Eftersom endast en tillverkare i ett jämförbart land samarbetade och eftersom Australien betraktas som en lämplig jämförbar marknad valde kommissionen ut Australien som jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(69)

I den senaste interimsöversynen av de åtgärder som gäller för Kina, undantaget Bioking (16), hade Argentina valts som jämförbart land. Normalvärdet fastställdes på grundval av ett konstruerat värde som återspeglar den objektiva skillnaden i framställningsmetod mellan Argentina och Kina vilket ansågs ha en betydande inverkan på priser och kostnader. I det aktuella fallet finns det också en skillnad i framställningsmetod mellan Australien och Kina. Vid undersökningen framkom inga omständigheter som skulle motivera en annan metod än den som tillämpades i interimsöversynen. Berörda parter har inte framfört några synpunkter i detta avseende. Det anses därför att normalvärdet bör baseras på ett konstruerat normalvärde i Australien som återspeglar den objektiva skillnaden i framställningsmetod mellan Australien och Kina.

(70)

För detta ändamål har kommissionen använt priset på maleinsyraanhydrid som konstaterats i Taiwan vid fastställande av marknadsekonomisk status (se skäl 42) som utgångspunkt för beräkningen av tillverkningskostnaderna. Ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst bestämdes på grundval av faktiska data från tillverkaren i det jämförbara landet.

(71)

Den enda samarbetsvilliga tillverkaren i Australien tillverkade och sålde endast en produkttyp som var identisk med den produkttyp som såldes av den exporterande tillverkaren för export till unionen. Kommissionen använde det normalvärde som beräknats för den typ av vinsyra som tillverkades och såldes i Australien som motsvarighet för alla typer av vinsyra som såldes och exporterades av Bioking till unionen under undersökningsperioden. Den strategin ansågs rimlig i det här fallet eftersom tillverkningsprocessen för alla typer av vinsyra som såldes och exporterades av Bioking till unionen under undersökningsperioden i huvudsak var desamma och eftersom undersökningen av tillverkningsprocessen visade att i princip ingen skillnad förelåg mellan tillverkningskostnaderna för de olika typerna.

(72)

Den exporterande tillverkaren exporterade direkt till oberoende kunder i unionen. Exportpriset baserades därför på det pris som faktiskt betalades eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(73)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den exporterande tillverkarens exportpris fritt fabrik.

(74)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för icke-återbetalningsbar mervärdesskatt vid export, hanterings-, lastnings-, frakt- och därmed sammanhängande kostnader, sjötransport och försäkring, kreditkostnader, förpackningskostnader, garantikostnader samt bankavgifter.

(75)

När det gäller justeringen för icke-återbetalningsbar mervärdesskatt vid export konstaterades det att en lägre mervärdesskattenivå återbetalades vid exportförsäljning än vid inhemsk försäljning på den kinesiska marknaden. På denna grundval fastställdes normalvärdet i Australien genom att den mervärdesskattesats som tillämpades för exportförsäljning från Kina lades till.

(76)

Efter den slutliga underrättelsen mottogs synpunkter angående dumpning från den exporterande tillverkaren och de klagande.

(77)

Den exporterande tillverkaren upprepade sitt tidigare påstående att Bioking borde beviljas marknadsekonomisk status.

(78)

För det första hävdade man på nytt att valet av Taiwan vid jämförelsen mellan de kinesiska inhemska priserna på maleinsyraanhydrid inte är lämplig eftersom priserna på maleinsyraanhydrid i Taiwan är alltför höga i förhållande till andra tredjeländer. Såsom anges i skälen 42 och 43 anses Taiwan vara det lämpligaste valet, och, såsom förklarats i skäl 43, uppvisade alternativa marknader som undersöktes av kommissionen större prisskillnader än Taiwans. I avsaknad av välgrundade skäl att avvisa Taiwan och i avsaknad av ett relevant förslag på ett bättre alternativ avvisades detta påstående.

(79)

Bioking hävdade också att den geografiska närheten inte kan utgöra en avgörande faktor vid valet av jämförbar marknad och att uppgifterna kan snedvridas av direkta eller indirekta statliga ingripanden. Bioking lämnade dock inte in någon bevisning till stöd för den påstådda inblandningen från Taiwans regering och detta påstående avvisas därför.

(80)

För det andra upprepade de sitt argument att använda exportpriser för maleinsyraanhydrid i stället för inhemska priser utan att komma med några argument, vilket redan tagits upp i skälen 48 och 49. Påståendet avvisades därför.

(81)

För det tredje hävdade man återigen att mervärdesskattens konsekvenser som beräknats av kommissionen var överdrivna och att om de beräknats annorlunda skulle prisskillnaden mellan den kinesiska och den taiwanesiska hemmamarknaden för maleinsyraanhydrid vara obetydlig. Eftersom det inte framförs nya välgrundade argument är emellertid förklaringen i skäl 50 fortfarande giltig, och detta påstående avvisades därför.

(82)

För det fjärde ifrågasattes återigen snedvridningarna genom statlig inblandning av bensenpriser. Eftersom det inte framfördes några nya uppgifter, vilket redan behandlats i skälen 50–52, avvisades detta påstående.

(83)

Slutligen, vad gäller begäran om marknadsekonomisk status, upprepade den exporterande tillverkaren att den kinesiska mervärdesskattens exportbidrag är förenligt med rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 och WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder utan att nya sakuppgifter som redan behandlats i skälen 53–55 lades fram. Detta påstående avvisades därför och kommissionen upprepade sin slutsats i skäl 61 att den exporterande tillverkaren inte kunde beviljas marknadsekonomisk status i denna undersökning.

(84)

Samma part upprepade än en gång sina argument att priset på maleinsyraanhydrid i Taiwan inte är lämpligt för att bestämma det konstruerade normalvärdet och att exportpriset från Förenta staterna till Mexiko skulle utgöra en bättre grund. Som redan behandlats i skäl 49 gjordes prisjämförelsen på den mest jämförbara grunden, nämligen genom att jämföra de inhemska priserna med liknande leveransvillkor på de liknande och geografiskt närmast belägna marknaderna. Exportören lade inte fram någon bevisning till stöd för sitt påstående att exportpriserna från Förenta staterna till Mexiko skulle vara en bättre grund för jämförelse. Denna invändning avvisades därför.

(85)

De klagande lämnade in synpunkter beträffande Biokings påstådda kapacitetsökning efter undersökningsperioden. Det bör för det första noteras att utvecklingen efter undersökningsperioden normalt inte beaktas. Eftersom byggandet av den nya produktionsanläggningen för att ersätta den befintliga fabriken pågick under undersökningen fanns inga data om Biokings totala kapacitet efter det att projektet avslutats. Därför kunde detta påstående inte beaktas och avvisades.

(86)

De klagande ifrågasatte också den metod som använts för att beräkna dumpningsmarginalen för Hangzhou Bioking som var densamma som den som tillämpades vid den senaste interimsöversynen och innebar en konstruktion av normalvärdet snarare än användning av faktiska priser. De hävdade vidare att hade de faktiska priserna för tillverkaren i det jämförbara landet använts, skulle man ha kunnat vänta sig att den antidumpningstullsats som konstaterats för Hangzhou Bioking skulle vara ännu högre. Som det förklaras i skäl 69 framkom inga omständigheter vid undersökningen som skulle motivera en annan metod än den som tillämpades i interimsöversynen. Berörda parter har inte heller framfört några argument i detta avseende. Det anses därför fortfarande att normalvärdet bör baseras på ett konstruerat normalvärde i Australien som återspeglar den objektiva skillnaden i tillverkningsmetod mellan Australien och Kina.

(87)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpris som fastställts enligt ovan, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(88)

På grundval av detta är den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(89)

Såsom nämns i skäl 1 gällde antidumpningstullsatser under skadeundersökningsperioden för import av vinsyra från Kina, med undantag av importen från Bioking, för vilken en nolltullsats tillämpades. Tillämpningen av de gällande åtgärderna återinfördes senast efter en granskning efter utgången av giltighetstiden 2012, såsom anges i skäl 3. Vid granskningen efter utgången av giltighetstiden konstaterades det att de gällande åtgärderna i hög grad skyddade unionsindustrin från verkningarna av den dumpade importen, och slutsatsen var att skadan sannolikt skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(90)

Den aktuella undersökningen gäller endast den dumpade importen från Bioking, dess volym och vilka verkningar den har på priset på unionsmarknaden och på unionsindustrin. Verkningarna av Biokings import utvärderades dock i ljuset av hur de gällande åtgärderna skyddar unionsindustrin från de skadevållande verkningarna av dumpad import från övriga Kina.

(91)

Med tanke på att endast en exporterande tillverkare var föremål för den aktuella undersökningen måste alla siffror som rör kommersiellt känslig information indexeras av sekretesskäl.

(92)

Den likadana produkten tillverkades av nio tillverkare i unionen under undersökningsperioden. På grundval av tillgängliga uppgifter från klagomålet finns det inga andra unionstillverkare av den berörda produkten i unionen. Dessa nio tillverkare utgör därmed unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(93)

Den sammanlagda unionstillverkningen under undersökningsperioden fastställdes till ca 23 000 ton. Kommissionen fastställde den sammanlagda tillverkningen i unionen på grundval av uppgifter som lämnades i klagomålet, korskontrollerad mot uppgifter som samlats in under kontroller på plats av de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(94)

Såsom anges i skälen 15–20 valdes tre unionstillverkare ut för stickprovet som representerade ca 56 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av den likadana produkten.

(95)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av i) unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden från de unionstillverkare som ingick i urvalet och från klagomålet från de återstående tillverkarna i unionen (faktiska data från de klagande och uppskattningarna för övriga unionstillverkare), ii) den totala importvolymen från Kina på grundval av de kinesiska exportdatabaserna och den berörda exporterande tillverkaren och iii) importvolymen från övriga tredjeländer, baserat på uppgifter från Eurostat.

(96)

Det gick i detta fall inte att förlita sig på Eurostatdata för den sammanlagda importen från Kina. De volymer som rapporterats av den berörda exporterande tillverkaren var väsentligt högre än den sammanlagda importen från Kina på grundval av Eurostatdata för varje år under skadeundersökningsperioden. På grundval av detta kunde data som registrerats hos Eurostat från Kina inte användas. Å andra sidan överensstämde den volym som rapporterats av den berörda exporterande tillverkaren med den volym som rapporterats till den kinesiska exportdatabasen.

(97)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukningen i unionen (kg)

(98)

Förbrukningen i unionen minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden. Den ökade först med 6 % mellan 2011 och 2012 men minskade sedan med 3 % 2013 och med 14 % under undersökningsperioden.

(99)

Kommissionen fastställde den totala volymen för den dumpade importen från Bioking på grundval av företagets egna data.

(100)

Importen till unionen från Bioking utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym och marknadsandel

(101)

Volymen av den dumpade importen av den berörda produkten till unionen från Bioking ökade med 25 % under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 36 % från 2011 till 2013 och minskade sedan med 11 % från 2013 till slutet av undersökningsperioden.

(102)

Denna ökning av importvolymen ledde till att Biokings allmänna marknadsandel ökade betydligt, med 41 %, under skadeundersökningsperioden.

(103)

Kommissionen fastställde genomsnittspriset för import från Bioking på grundval av företagets egna data genom att dividera det sammanlagda värdet av importen med dess sammanlagda volym.

(104)

Det genomsnittliga priset för dumpad import från Bioking till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (euro/kg)

(105)

Det genomsnittliga importpriset från Bioking på den berörda produkten ökade med 35 % under skadeundersökningsperioden. Det ökade med 43 % mellan 2011 och 2013 men minskade sedan, med 8 %, mellan 2013 och undersökningsperioden.

(106)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(107)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen under undersökningsperioden för unionstillverkarna som ingick i urvalet. Det visade en viktad genomsnittlig underskridandemarginal på 10,3 % för den dumpade importen från Bioking på unionsmarknaden.

(108)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(109)

I sin bedömning gjorde kommissionen skillnad mellan de makroekonomiska indikatorerna och de mikroekonomiska skadeindikatorerna. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av data som ingick i klagomålet, svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna som ingick i urvalet, den kinesiska exportdatabasen och Eurostat. Uppgifterna om makroekonomiska indikatorer gällde alla unionstillverkare. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av data i svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna som ingick i urvalet. Uppgifterna om makroekonomiska indikatorer gällde de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna data konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(110)

De makroekonomiska indikatorerna som analyserats är: tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning. De mikroekonomiska indikatorerna som analyserats är: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(111)

Unionens totala tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(112)

Under skadeundersökningsperioden minskade tillverkningsvolymen med 16 %. Den minskade med 6 % mellan 2011 och 2012 och med ytterligare 10 % 2013, medan den förblev stabil från 2013 till undersökningsperioden.

(113)

Tillverkningskapaciteten uppskattades genom att den sammanlagda tillverkningsvolymen dividerades med kapacitetsutnyttjandet för unionstillverkarna som ingick i urvalet. Enligt denna beräkning förblev unionsindustrins tillverkningskapacitet stabil under skadeundersökningsperioden.

(114)

Unionsindustrins tillverkningskapacitet minskade med 12 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Minskande kapacitetsutnyttjande återspeglade de negativa verkningarna av minskad tillverkning. Utifrån detta kommer unionsindustrin sannolikt att få det svårt att täcka sina fasta kostnader på lång sikt.

(115)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(116)

Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 30 % under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 3 % mellan 2011 och 2012 men minskade sedan med 33 % mellan 2012 och undersökningsperioden. Denna negativa trend var i linje med den minskade förbrukning som beskrivs i skäl 97, men var uppenbart mer uttalad.

(117)

Som en följd av detta minskade unionsindustrins marknadsandel under skadeundersökningsperioden, med sammanlagt 21 %. Under samma period ökade importen från Bioking med 25 % i volym och motsvarande marknadsandel ökade med 41 %, såsom beskrivs i skälen 101 och 102.

(118)

Förbrukningen i unionen minskade från 2012 till slutet av undersökningsperioden. Trots denna minskning ökade volymen på den dumpade importen från Bioking och gav en ökning av företagets marknadsandel under samma period. Under skadeundersökningsperioden förlorade unionsindustrin alltså en stor del av sin marknadsandel, medan den berörda importen ökade sin marknadsandel kraftigt trots den minskande förbrukningen på unionsmarknaden. Samtidigt minskade unionsindustrins tillverkningsvolym mer än förbrukningen.

(119)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(120)

Sysselsättningsnivån i unionsindustrin var relativt stabil under skadeundersökningsperioden. Den sjönk från 2011 till 2012 med 3 %, ökade sedan med 7 % från 2012 till 2013 och förblev sedan stabil till slutet av undersökningsperioden.

(121)

Produktiviteten, mätt som tillverkad mängd i kilo per anställd, sjönk kraftigt på grund av den minskade tillverkningsnivån och den relativt stabila sysselsättningen. Totalt sett minskade produktiviteten med 19 % under skadeundersökningsperioden.

(122)

Den dumpningsmarginal som fastställdes i skäl 88 låg över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen och priserna på importen från de berörda exporterande tillverkarna.

(123)

I den ursprungliga undersökningen, under vilken Bioking beviljades marknadsekonomisk status, konstaterades det att Bioking inte hade dumpat, vilket ledde till tillämpning av en nolltullsats, såsom anges i skäl 1. Utan skadevållande dumpning från Bioking är en eventuell återhämtning från tidigare dumpning endast relevant i den mån den hänför sig till dumpningspraxis från övriga kinesiska exporterande tillverkare mot vilka åtgärderna har utvidgats i samband med flera granskningar efter utgången av giltighetstiden, såsom anges i skäl 3. Dessa åtgärder tillämpas i dagsläget, såsom beskrivs närmare i skäl 3.

(124)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionstillverkarna som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 7

Försäljningspris och tillverkningskostnad i unionen

(125)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet för unionstillverkarna som ingick i urvalet ökade med 75 % mellan 2011 och 2013 och minskade sedan med 56 % mellan 2013 och undersökningsperioden. Dumpade importpriser från Bioking följde en liknande trend som unionsindustrins försäljningspriser (se skäl 105).

(126)

Tillgången på råvara – kalciumtartrat, som tillverkas av jäsningsrester av vin och står för ca 60 % av den sammanlagda tillverkningskostnaden för vinsyra för unionsindustrin, varierar beroende på kvaliteten på druvskörden för vintillverkning. Gynnsamma eller ogynnsamma klimatförhållanden i unionen inverkar därför på den sammanlagda tillgången på kalciumtartrat, vilken i sin tur påverkar de årliga genomsnittliga försäljningspriserna. Det ska noteras att 2012 och 2013 inte var gynnsamma år för druvskörden för vintillverkning i unionen, vilket sedan ledde till att råvarukostnaden och försäljningspriset ökade efter tillverkningsperioden för vin (eftersom vin är en säsongsprodukt kommer verkningarna flera månader efter skördeperioden). Undersökningsperioden var däremot ett år med god vinskörd i unionen, vilket innebar att det årliga genomsnittliga försäljningspriset var lägre under undersökningsperioden än under föregående år.

(127)

Ökningen av det genomsnittliga försäljningspriset per enhet (19 % under skadeundersökningsperioden) var mer uttalad än ökningen av produktionskostnaderna under samma period (en ökning med 9 %).

(128)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(129)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden var stabil under skadeundersökningsperioden för unionstillverkarna som ingick i urvalet. Den allmänna ökningen av arbetskraftskostnaderna (4,6 %) (17) och inflationstakten (4,7 %) (18) i unionen under samma period återspeglades inte den genomsnittliga arbetskraftskostnaden.

(130)

Lagernivåerna hos unionstillverkarna som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lager

(131)

De utgående lagren ökade med 44 % under skadeundersökningsperioden. De minskade med 35 % mellan 2011 och 2012 och ökade sedan påtagligt mellan 2012 och slutet av undersökningsperioden

(132)

Lagernivån representerade 3 % av tillverkningsvolymen 2011 för unionstillverkarna som ingick i urvalet, medan den hade ökat till 5 % i slutet av undersökningsperioden.

(133)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(134)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Under skadeundersökningsperioden ökade lönsamheten för unionstillverkarna som ingick i urvalet vid försäljning till icke-närstående kunder med 8 procentenheter.

(135)

Undersökningen visade att unionsindustrins lönsamhet delvis är beroende av externa faktorer, såsom klimatförhållanden. Undersökningen visade dock att lönsamheten ökade avsevärt under skadeundersökningsperioden och nådde 10 % under undersökningsperioden, och överskred därmed industrins vinstmål på 8 %.

(136)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Den ökade under den berörda perioden: trenden för nettokassaflödet ökade från 2011 till 2013 och minskade under undersökningsperioden.

(137)

Under skadeundersökningsperioden minskade investeringarna från unionstillverkarna som ingick i urvalet med 7 %. De minskade med 24 % mellan 2011 och 2013 men ökade sedan, med 22 %, under undersökningsperioden.

(138)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Den ökade mellan 2011 och 2012 och minskade från 2012 till undersökningsperiodens slut.

(139)

Det fanns inget som tydde på att unionsindustrin hade svårt att anskaffa kapital, i första hand tack vare att de flesta av tillverkarna som ingick i urvalet var integrerade företag.

(140)

Skadeindikatorer såsom produktion, försäljningsvolym och marknadsandel uppvisade en negativ utveckling under skadeundersökningsperioden. Dessa tendenser hade ingen negativ inverkan på den ekonomiska situationen och lönsamheten för unionsindustrin i stort. Tvärtom visade unionsindustrins lönsamhet en konstant positiv trend under skadeundersökningsperioden och till och med överskred det vinstmålet under undersökningsperioden. Dessutom ökade andra finansiella indikatorer såsom kassaflödet och räntabiliteten också under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin lyckades även öka sysselsättningen något, om än inte mycket.

(141)

Såsom nämns i skäl 1 tillämpades redan antidumpningstullsatser under skadeundersökningsperioden för import av vinsyra från Kina, utom för import från Bioking. Dessa tullar har till stor del skyddat unionsindustrin från verkningarna av den dumpade importen från Kina och hade således en inverkan på unionsindustrins situation, en omständighet som beaktades i den nuvarande undersökningen. I detta specifika fall verkade dock unionsindustrin ha återhämtat sig från den tidigare dumpningen, och trots att ökningen av importen och marknadsandelen från den berörda exporterande tillverkaren, var vinstmarginalerna höga under undersökningsperioden. Under dessa omständigheter, trots förlusten av försäljningsvolym och marknadsandel från unionsindustrin och genom att samtidigt erkänna att unionsindustrin i viss mån påverkats negativt av den dumpade importen från Bioking, visade undersökningen inte att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen. Detta grundar sig huvudsakligen på det faktum att alla ekonomiska indikatorer visade på positiva tendenser, och att unionsindustrin kunde höja sina priser i större utsträckning än tillverkningskostnaderna ökade, trots Biokings dumpade importpriser, vilka var lägre än unionsindustrins priser.

(142)

På grundval av detta drogs slutsatsen att unionsindustrin inte lidit någon väsentlig skada.

(143)

Berörda parter hävdade att kommissionen felaktigt har framhävt vissa skadeindikatorer (lönsamhet) på bekostnad av andra som är av lika stor betydelse. Det hävdades att särskild omsorg måste vidtas vid skadeanalysen i en bransch bestående av små och medelstora företag, som för vinsyreindustrin i unionen.

(144)

Kommissionen utförde skadeanalysen på grundval av de tillgängliga uppgifterna, inbegripet de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de tre företag som ingick i urvalet, vilka fick speciellt utformade frågeformulär anpassade till små och medelstora företag. I detta sammanhang bör det betonas att kommissionen har gjort en bedömning av alla relevanta ekonomiska förhållanden som hade betydelse för unionsindustrins tillstånd, inget av dem är mer framträdande än andra, i enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen.

(145)

Det hävdades att Biokings dumpningsmarginal på 42,8 %, som går utöver den tullsats på 34,9 % som för närvarande åläggs alla kinesiska exportörer, och individuella tullar på mellan 13,1 % och 8,3 % för två andra företag, borde ha tolkats så att det uppgår till betydande skada, särskilt i samband med ständigt ökande importvolymer och marknadsandelar. Det hävdades vidare att Bioking åtnjöt ett ”oberättigat undantag” från tillämpningsområdet för de antidumpningsåtgärder som för närvarande är i kraft genom genomförandeförordning (EU) nr 626/2012.

(146)

Dumpningsmarginalen för exporterande tillverkare är i sig inte någon avgörande ekonomisk skadeindikator. Den omständigheten att import sker till dumpade priser innebär inte nödvändigtvis att denna import kommer att vålla skada för den inhemska industrin. Den utgör bara en motor som en exporterande tillverkare kan använda sig av för att uppnå en högre marknadspenetration (ökad marknadsandel och ökade importvolymer). Kommissionen noterade vidare att Biokings import till unionen har uteslutits från tillämpningsområdet för de gällande åtgärderna genom en rättsligt bindande unionsakt, genomförandeförordning (EU) nr 332/2012. Därför avvisades invändningen.

(147)

Samma berörda parter underströk det faktum att unionsindustrin ökade sin försäljning och att marknadsandelen i unionen minskade med 30 % respektive 21 % medan Bioking under samma period kunde öka sin dumpade försäljningsvolym med 25 % och sin marknadsandel med 41 %, vilket är ett tydligt tecken på väsentlig skada.

(148)

Undersökningen visade en ökning av volym och marknadsandelar för importen för Bioking. Unionsindustrins marknadsandel låg dock kvar på en relativt hög nivå under skadeundersökningsperioden. Icke desto mindre är marknadsandelar och importvolymer inte de enda faktorer som har analyserats i syfte att fastställa om unionsindustrin lidit väsentlig skada eller ej. Såsom anges i skäl 144, i enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen, gjorde kommissionen en bedömning av alla relevanta ekonomiska förhållanden som hade betydelse för unionsindustrins tillstånd, ingen av dem är mer framträdande än den andra. Invändningen avvisades därför.

(149)

Det hävdades vidare att minskningen av produktionsvolymen (16 % under skadeundersökningsperioden) och kapacitetsutnyttjandet (16 % under skadeundersökningsperioden) skulle påverka lönsamheten och göra hela unionsindustrin ohållbar på lång sikt på grund av dess oförmåga att täcka de fasta kostnaderna; en utveckling som erkänns av kommissionen i skäl 114. Berörda parter hävdade också att Bioking med hjälp av en prispolitik som aggressivt underskred unionsindustrins försäljningspriser, började utnyttja sin position som marknadsledare, som tränger undan unionsindustrin från viktiga sektorer, t.ex. byggsektorn, sektorn för livsmedelstillsatser eller emulgeringsmedel. De hävdade också att deras vägran att bedriva aggressiv priskonkurrens med den dumpade importen från Bioking och att deras val att sälja en produkt av högre kvalitet till kunder villiga att betala ett högre pris för högre kvalitet utgjorde en befogad defensiv strategi. Samtidigt betonade parterna att denna strategi, med tanke på Biokings överkapacitet, inte kunde hålla på lång sikt, eftersom den dumpade kinesiska importen förväntas översvämma marknaden i ökande takt och kväva affärsmöjligheter för även de mest lönsamma unionstillverkarna som ingick i urvalet.

(150)

Undersökningen bekräftade att Bioking har ökat sin marknadsandel och underskridit priserna, vilket resulterade i en minskning av produktionsvolymen och kapacitetsutnyttjandet samt förlust av viktiga kunder inom vissa industrisektorer. De klagande medger dock själva att detta berodde på ett rationellt affärsmässigt beslut av unionsindustrin att välja att ta ut högre vinstmarginaler på bekostnad av marknadsandelar. Detta kan inte tolkas som en indikator på väsentlig skada. Argumentet avvisades därför.

(151)

De klagande hävdade också att lönsamheten, enligt kommissionens beräkningar, dolt den verkliga utvecklingen av unionsindustrins faktiska vinst, eftersom inte alla företag som ingick i urvalet kunde uppvisa positiva vinstsiffror. Dessa berörda parter ifrågasatte den metod som kommissionen använt för att beräkna lönsamheten och hävdade att den lönsamhetsnivå som fastställts av kommissionen som underlag för skadeanalysen var uppenbart snedvriden på grund av förekomsten av en relativt stor unionstillverkare som ingick i urvalet som kunde uppnå stordriftsfördelar, i motsats till mindre företag som ingick i urvalet.

(152)

Det noteras att unionsindustrins situation analyseras i sin helhet och de mikroekonomiska indikatorer som gäller unionstillverkarna som ingick i urvalet är således representativa för den ekonomiska situationen för hela unionsindustrin. Sammansättningen av det slutgiltiga urvalet har inte ifrågasatts av de klagande, och såsom förklaras i skäl 20 anses kommissionens urval vara representativt för unionsindustrins situation. Vid utfrågningen som hölls den 13 januari 2016 bekräftade de klagande sina tvivel om huruvida urvalet var representativt, dock utan närmare förklaring. I vilket fall kan unionstillverkarna som ingick i urvalet inte analyseras för sig, inte heller kan ett företag bedömas annorlunda i samband med urvalet eftersom hela unionsindustrin utgörs av små och medelstora företag (se skäl 18). Invändningen avvisades därför.

(153)

Det hävdades också att kommissionen borde ha noterat den sänkta lönsamheten sedan slutet av översynsperioden i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång. Det noterades en dramatisk nedgång i lönsamheten mellan 2010 och 2011, för vilken det fortfarande saknas en förklaring. Man betonar även att det var just under 2011 som Bioking ökade sin marknadsandel genom att öka sina importvolymer med cirka 33 %.

(154)

Det erinras om att för att undersöka de trender som är relevanta för bedömningen av skadan analyserar kommissionen vanligtvis en period på tre år före undersökningsperioden. Denna period fastställs i början av undersökningen och används för att samla in ekonomiska data som är föremål för kontroll. I detta fall, såsom förklaras i skäl 28, börjar den period som valts av kommissionen för undersökningen av trender av betydelse för bedömningen av skada den 1 januari 2011 och löper ut den 30 september 2014, och användningen av denna period har aldrig bestridits av de klagande under undersökningen. År 2010 faller därför utanför det tidsmässiga tillämpningsområdet för denna undersökning, och att välja ut det året för vissa skadeindikatorer som valts ut av de klagande, skulle vara diskriminerande och inte objektivt. I vilket fall som helst har undersökningen inte kunnat fastställa ett tydligt samband mellan utvecklingen av unionsindustrins lönsamhetsmarginaler och tendenserna när det gäller marknadsandelen för Bioking under skadeundersökningsperioden. Slutligen noterar kommissionen att företagen som ingick i urvalet inte hade några omstruktureringskostnader. Invändningen avvisades därför.

(155)

Man hävdade att det är unionsindustrins förmåga att investera i framtiden som står på spel, eftersom de minskade tillverkningsvolymerna och kapacitetsutnyttjandet kommer att leda till unionsindustrins oförmåga att täcka sina fasta kostnader på lång sikt. Den nuvarande lönsamheten kommer därför att kollapsa.

(156)

Undersökningen visade att unionsindustrin gjorde investeringar under skadeundersökningsperioden. Även om investeringarna minskade med totalt 7 % under skadeundersökningsperioden, bör detta ses i samband med tillverkningen av vinsyra, som är ganska enkel och inte nödvändigtvis kräver betydande investeringar i forskning och utveckling. Invändningen avvisades därför.

(157)

Det hävdades också att ökningen av kassaflödet borde ha analyserats från och med 2010 i stället för 2011, eftersom kassaflödet 2011 låg på en mycket låg nivå. Enligt de berörda parterna skulle kommissionen, om den hade haft 2010 som utgångspunkt, ha konstaterat att unionsindustrin hade ett överskott av kassaflöde på 6,8 miljoner euro. Vidare hävdades det att kassaflödet försämrades kraftigt mellan 2013 och undersökningsperioden och sjönk med 43 % på kort tid. Kommissionen borde även närmare ha granskat den snedvridande effekten av de starkaste företagen som ingick i urvalet, särskilt mot bakgrund av att för två av företagen som ingick i urvalet låg kassaflödet på kritiska nivåer mellan 2012 och undersökningsperioden.

(158)

Såsom förklaras i skäl 154 bedöms unionsindustrins situation normalt under en period på tre år före undersökningsperioden och år 2010 är inte en del av tidsramen för denna undersökning. Undersökningen visade att den vinstmarginal som unionsindustrin uppnått var tillräcklig för att generera kassaflöde under skadeundersökningsperioden. Kassaflödet var på sin högsta nivå under 2012 och 2013 och ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. Invändningen avvisades därför.

(159)

Det hävdades att utvecklingen av kassaflödet och avkastningen på investeringar avvikit från lönsamhetsutvecklingen, vilket visar vikten av försäljningsvolymen vid bedömningen av lönsamheten och det övergripande tillståndet i en bransch. Det hävdades att kommissionen felaktigt konstaterat att alla ekonomiska indikatorer visade på positiva tendenser, trots att investeringarna minskade kraftigt mellan 2011 och 2013 (24 %) och minskade totalt med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(160)

Lönsamhet, kassaflöde och avkastning på investeringar är olika ekonomiska indikatorer och behöver inte nödvändigtvis följa samma trender. Under alla omständigheter, även om dessa tre indikatorer visar olika trender, visar de överlag en betydande ökning under skadeundersökningsperioden, vilket är en stark indikator på att unionsindustrin inte lidit någon skada under undersökningsperioden.

(161)

Berörda parter underströk det faktum att slutsatsen att unionsindustrin återhämtat sig från tidigare dumpning motsade slutsatsen av den senaste översynen vid giltighetstidens utgång, där kommissionen redovisade att unionsindustrin fortfarande befinner sig i en sårbar situation. Det hävdades att de flesta av de indikatorer som användes i översynen vid giltighetstidens utgång för att visa hur bräcklig unionsindustrin är ytterligare försämrats under skadeundersökningsperioden. De bestred även kommissionens uppfattning att en eventuell återhämtning från tidigare dumpning endast är relevant i den mån den hänför sig till dumpningspraxis för övriga kinesiska exporterande tillverkare mot vilka åtgärderna har utvidgats och ändrats i samband med flera granskningar efter utgången av giltighetstiden. Det hävdades att det inte fanns någon rättslig grund i grundförordningen som gör det möjligt för kommissionen att göra sådana åtskillnader.

(162)

Det faktum att unionsindustrins situation fortfarande betraktades som känslig i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång har inte någon inverkan på slutsatserna i den nuvarande undersökningen. Såsom bekräftats genom undersökningen, fortsatte unionsindustrins ekonomiska situation att förbättras under skadeundersökningsperioden, vilket ledde till höga lönsamhetsnivåerna under 2012, 2013 och undersökningsperioden. Dessutom bekräftar kommissionen den metod som beskrivs i skäl 123 som avser analysen av återhämtning från tidigare dumpning. Invändningen avvisades därför. I varje fall skulle denna omständighet inte påverka den övergripande slutsatsen från kommissionen om bristen på väsentlig skada under de särskilda omständigheterna i detta fall.

(163)

När det gäller unionsindustrins sysselsättningsnivåer, bad de berörda parterna kommissionen att dubbelkontrollera uppgifterna om sysselsättning. Samma berörda parter kritiserade kommissionen för att ha missbedömt att uppsägningar redan hade genomförts före början av skadeundersökningsperioden.

(164)

Kommissionen bekräftar de rapporterade siffrorna om sysselsättning i skäl 119, som har kontrollerats under undersökningen. Vad beträffar den omständigheten att uppsägningarna ägde rum före skadeundersökningsperioden bör det noteras att den förblir utanför tidsramen för den aktuella undersökningen. Invändningen avvisades därför.

(165)

Dessa parter framförde slutligen sina farhågor beträffande den betydande överkapaciteten hos Bioking och påpekade att om man helt bortser från unionens begäran kan det bara leda till fullständig förstöring av unionens vinsyreindustri på kort sikt, oavsett dess lönsamhetsnivå. Vid utfrågningen som hölls den 13 januari 2016 bekräftade de klagande att uppgifterna från utvecklingen efter undersökningsperioden var relevanta för en korrekt bedömning av situationen för unionsindustrin, i synnerhet när det gäller lönsamheten.

(166)

Enligt den information som samlats in och kontrollerats under undersökningen kunde det inte fastställas huruvida Biokings tillverkningskapacitet kommer att öka inom en snar framtid, eller om nya anläggningar under uppförande ska ersätta de gamla befintliga. Den information som lämnats av de klagande i kommentarerna till informationsskrivelsen innehåller ingen konkret bevisning i detta avseende. Dessutom, såsom anges i skäl 85, beaktas utvecklingen efter undersökningsperioden vanligtvis inte. Den kan hursomhelst inte längre kontrolleras i det här skedet av undersökningen. Invändningen avvisades därför.

(167)

Eftersom det konstaterades att unionsindustrin inte lidit någon väsentlig skada, är det inte nödvändigt att pröva orsakssambandet.

(168)

Eftersom det konstaterades att unionsindustrin inte lidit någon väsentlig skada, är det inte nödvändigt att undersöka unionens intresse i detta avseende.

(169)

Mot bakgrund av ovanstående slutsatser om att unionsindustrin inte lidit någon väsentlig skada, i enlighet med artikel 9 i grundförordningen, bör förfarandet avslutas utan att åtgärder införs.

(170)

Alla berörda parter informerades om det slutgiltiga avgörandet och avsikten att avsluta förfarandet samt gavs tillfälle att lämna synpunkter.

(171)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen har inte avgett något yttrande.