7.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 116/1

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos djur. Förordningen är tillämplig på framställning och avyttring, samt i vissa särskilda fall export, av levande djur och animaliska produkter.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 999/2001 ska specificerat riskmaterial avlägsnas och bortskaffas i enlighet med bilaga V till förordningen. Enligt den bilagan betraktas tarmar från tolvfingertarmen till rektum och tarmkäx från nötkreatur i alla åldrar som specificerat riskmaterial.

(3)

Enligt kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet TSE-färdplan 2 – Ett strategidokument om transmissibel spongiform encefalopati 2010–2015 av den 16 juli 2010 (2) bör alla ändringar av den aktuella förteckningen över specificerat riskmaterial i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 (nedan kallad riskmaterialförteckningen) bygga på de senaste vetenskapliga rönen, samtidigt som den nuvarande höga nivån på konsumentskyddet i unionen upprätthålls.

(4)

Den 13 februari 2014 avgav Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett vetenskapligt yttrande om BSE-risken hos tarmar och tarmkäx från nötkreatur (3) (nedan kallat Efsas yttrande) som innehåller en kvantifiering av infektiviteten i olika delar av tarmar och tarmkäx från nötkreatur. I Efsas yttrande sägs följande om BSE-smittade nötkreatur: i) Upp till 36 månaders ålder är mer än 90 % av infektiviteten för BSE förbunden med de sista fyra meterna av tunntarmen samt blindtarmen. ii) Mellan 36 och 60 månaders ålder finns betydande variationer mellan individer i fråga om tarmens och tarmkäxets respektive bidrag till den totala infektiviteten. iii) Från 60 månaders ålder är över 90 % av infektiviteten för BSE förknippad med de mesenteriala nerverna och det celiaka och mesenteriska ganglionkomplexet. iv) Tolvfingertarmen, tjocktarmen och kröslymfknutorna bidrar med mindre än 0,1 % av den totala infektiviteten i ett smittat djur, oavsett ålder vid slakt. Efsa anger i sitt yttrande också att den totala infektiviteten i samband med dessa vävnader varierar med det smittade djurets ålder, med en topp i djur yngre än 18 månader, och sedan avtar infektiviteten successivt hos djur äldre än 60 månader.

(5)

De mesenteriala nerverna och det celiaka och mesenteriala ganglionkomplexet är vävnader som hänger ihop med tarmkäxet och krösfettet, och det finns därför ingen praktisk metod att effektivt skilja dem från varandra.

(6)

För att säkerställa att reglerna för avlägsnande av specificerat riskmaterial är praktiska och inte onödigt komplicerade och för att underlätta kontroller, bör skillnader i riskmaterialförteckningen på grundval av det slaktade djurets ålder undvikas i möjligaste mån. För att upprätthålla en hög nivå av skydd av människors hälsa, bör de sista fyra meterna av tunntarmen, blindtarmen och tarmkäxet (som inte kan skiljas från de mesenteriala nerverna, det celiaka och mesenteriala ganglionkomplexet och krösfettet) därför stå kvar i riskmaterialförteckningen för nötkreatur i alla åldrar.

(7)

Enligt Efsas vetenskapliga yttrande från 2011 om översynen av den kvantitativa riskbedömningen av den BSE-risk som uppkommer genom användningen av bearbetat animaliskt protein (4) är 90 % av den totala infektiviteten i ett kliniskt BSE-fall förknippad med det centrala och perifera nervsystemets vävnader, och cirka 10 % med distala ileum. Den kvarvarande infektiviteten hos tarmarna, utom de sista fyra meterna tunntarm och blindtarmen, kan anses vara försumbar. Fullständig eliminering av risk inte är ett realistiskt mål för riskhanteringsbeslut.

(8)

Att avlägsna tolvfingertarmen, tjocktarmen och tunntarmen utom de sista fyra metrarna från riskmaterialförteckningen skulle föra EU:s riskmaterialförteckning närmare internationella standarder. Vad gäller tarmar och tarmkäx från nötkreatur rekommenderas i artikel 11.4.14 i OIE:s Terrestrial Animal Health Code att distala ileum (den sista delen av tunntarmen) hos nötkreatur i alla åldrar med ursprung i länder med kontrollerad BSE-risk eller ej fastställd BSE-risk inte blir föremål för handel. Det finns alltså ingen rekommendation från OIE att de återstående delarna av tarmarna eller tarmkäxet från nötkreatur inte ska bli föremål för handel.

(9)

På grundval av Efsas yttrande och rekommendationerna i OIE:s Terrestrial Animal Health Code bör riskmaterialförteckningen för nötkreatur ändras så att den inbegriper de sista fyra meterna av tunntarmen, blindtarmen och tarmkäxet (som inte kan skiljas från de mesenteriala nerverna, det celiaka och mesenteriala ganglionkomplexet och krösfettet), men att utesluta de återstående delarna av tarmar från nötkreatur, nämligen tolvfingertarmen, tjocktarmen och tunntarmen utom de sista fyra metrarna.

(10)

Bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.