30.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 370/25

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 syftar till att successivt stoppa bruket att kasta fångst överbord inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att anta utkastplaner genom en delegerad akt för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Belgien, Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Nederländerna och Spanien har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de nordvästliga vattnen. Dessa medlemsstater har lämnat in en gemensam rekommendation till kommissionen efter samråd med den rådgivande nämnden för pelagiska arter, den rådgivande nämnden för långvandrande arter och den rådgivande nämnden för de nordvästliga vattnen. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ. De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med bestämmelserna i artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 och därför bör de, i enlighet med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013, ingå i denna förordning.

(4)

När det gäller de nordvästliga vattnen bör, enligt artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013, landningsskyldigheten gälla alla fartyg som deltar i fisket efter små pelagiska arter och efter stora pelagiska arter och som i dessa fisken fångar arter som omfattas av fångstbegränsningar senast från och med den 1 januari 2015.

(5)

I enlighet med den gemensamma rekommendationen bör utkastplanen omfatta fisket efter vissa små och stora pelagiska arter dvs. fisket efter makrill, sill, taggmakrill, blåvitling, trynfisk, guldlax, långfenad tonfisk och skarpsill i Ices-zonerna Vb, VI och VII, från och med den 1 januari 2015.

(6)

Den gemensamma rekommendationen innehåller ett undantag från landningsskyldigheten för makrill och sill som fångas med snörpvad/ringnot på vissa villkor baserade på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013. De vetenskapliga beläggen för hög överlevnadsgrad lämnades av Scheveningengruppen i den gemensamma rekommendationen för en utkastplan för Nordsjön, som hänvisade till en särskild vetenskaplig studie om fiskens överlevnad efter att utan att ha tagits ombord ha släppts tillbaka i havet från vad-/ringnotsfisket. Enligt studien beror överlevnadsnivåerna på den tid som fisken är samlad i nätredskapet och fiskens densitet i nätredskapet, och både samlingstiden och densiteten tenderar att vara begränsade inom dessa fisken. Denna information har granskats av STECF. STECF drog slutsatsen att, förutsatt att resultaten av överlevnadstudierna är representativa för överlevnadsnivåerna vid kommersiellt fiske, borde andelen släppt makrill som överlever sannolikt ligga kring 70 %. Densiteten skulle också vara lägre än den densitet vid vilken dödligheten för sill konstaterades öka. Ett förbud mot att släppa makrill och sill innan nätredskapet helt har tagits ombord på ett fiskefartyg, vilket leder till förlust av död eller döende fisk, fastställs i artikel 19b.2 i rådets förordning (EG) nr 850/98 (2). Undantaget grundat på överlevnadsgrad påverkar inte det gällande förbudet eftersom fisken kommer att släppas i ett skede av fiskeinsatsen där överlevnadsnivån bör vara hög efter att fisken släppts. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(7)

Den gemensamma rekommendationen omfattar fyra undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken och upp till vissa nivåer. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna granskades av STECF, som fann att de gemensamma rekommendationerna innehöll motiverade argument vad gäller kostnadsökningen för hanteringen av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ kostnadsbedömning. Mot bakgrund av ovanstående och då andra vetenskapliga rön saknas, är det lämpligt att fastställa undantagen av mindre betydelse i enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen och till nivåer som inte överskrider vad som är tillåtet enligt artikel 15.5 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(8)

Undantaget av mindre betydelse för blåvitling (Micromesistius poutassou) på upp till högst 7 % under 2015 och 2016 och 6 % under 2017 av de totala årliga fångsterna inom det industriella pelagiska trålfiske som är inriktat på denna art i Ices-zon VIII och som bereder arten ombord för framställning av surimi, grundar sig på att ökad selektivitet inte kan uppnås och att kostnaderna för hantering av oönskad fångst är oproportionella. STECF drar slutsatsen att undantaget är tillräckligt välmotiverat. Därför bör det berörda undantaget ingå i denna förordning.

(9)

Undantaget av mindre betydelse för långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) på upp till högst 7 % under 2015 och 2016 och 6 % under 2017 av de totala årliga fångsterna inom riktat fiske efter långfenad tonfisk med parflyttrål i Ices-zon VII grundar sig på de oproportionella kostnaderna för hanteringen av oönskad fångst. Hanteringskostnader omfattar kostnader för lagring och hantering till havs och på land. STECF nämnde risken för utsortering i sin utvärdering. Detta undantag påverkar dock inte tillämpningen av artikel 19a i förordning (EG) nr 850/98. Därför bör det berörda undantaget ingå i denna förordning.

(10)

För att undvika oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster, t.ex. lagring, arbetskraft, iskylning, och med beaktande av svårigheterna att öka selektiviteten inom det pelagiska fisket efter makrill, taggmakrill och sill i Ices-sektion VIId omfattar den gemensamma rekommendationen ett undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för detta blandade fiske. Detta undantag grundar sig på vetenskapliga bevis som lagts fram av de medlemsstater som deltar i den gemensamma rekommendationen, och har granskats av STECF. STECF fann att den gemensamma rekommendationen innehåller motiverade kvalitativa argument till stöd för detta undantag som grundar sig på oproportionella kostnader för hantering av oönskad fångst. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(11)

Undantaget av mindre betydelse på upp till högst 1 % under 2015 och 0,75 % 2016 av den TAC som gäller för trynfisk (Caproidae) inom fisket efter taggmakrill (Trachurus spp.) med pelagiska frystrålare som använder flyttrålar i Ices-zonerna VI och VII grundar sig på svårigheten att öka selektiviteten och på oproportionella kostnader för hanteringen av oönskad fångst (sortering av önskad fångst från oönskad). STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat med stöd av kvalitativa argument om svårigheterna med att förbättra selektiviteten inom detta fiske och rimliga argument vad gäller extra hanteringskostnader. Därför bör det berörda undantaget ingå i denna förordning.

(12)

För att garantera lämplig kontroll bör särskilda krav på dokumentation om fångster som omfattas av det undantag grundat på överlevnadsgrad som anges i denna förordning fastställas.

(13)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till och planeringen av unionsfartygens fiskeår bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter dess offentliggörande. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2015 för att vara förenlig med den tidsram som anges i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013. I enlighet med artikel 15.6 i den förordningen bör denna förordning gälla i högst tre år.

—

Fångsten släpps innan en viss procent (som fastställs i punkterna 2 och 3) av snörpvaden/ringnoten har stängts (nedan kallad upptagningspunkt).

—

Snörpvaden/ringnoten är försedd med synliga bojar som tydligt markerar gränsen för upptagningspunkten.

—

Fartyget och snörpvaden/ringnoten är utrustade med ett elektroniskt system för registrering och dokumentering av när, var och i vilken omfattning snörpvaden/ringnoten har tagits upp för samtliga fiskeinsatser.

a)

För blåvitling (Micromesistius poutassou), upp till högst 7 % under 2015 och 2016 och 6 % under 2017 av de totala årliga fångsterna inom det industriella pelagiska trålfiske som är inriktat på denna art i Ices-zonerna Vb, VI och VII och som bereder arten ombord för framställning av surimi.

b)

För långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) upp till högst 7 % under 2015 och 2016 och 6 % under 2017 av de totala årliga fångsterna inom riktat fiske efter långfenad tonfisk med parflyttrål i Ices-område VII.

c)

Upp till högst 3 % under 2015 och 2 % 2016 av de totala årliga fångsterna av makrill (Scomber scombrus) och taggmakrill (Trachurus spp.), sill (Clupea harengus) och vitling (Merlangius merlangus) i det pelagiska fisket med pelagiska trålare med en total längd på högst 25 meter, som använder flyttrålar med inriktning på makrill, taggmakrill och sill i Ices-zon VIId.

d)

Upp till högst 1 % under 2015 och 0,75 % 2016 av den TAC som gäller för trynfisk (Caproidae) inom fisket efter taggmakrill (Trachurus spp.) med pelagiska frystrålare som använder flyttrålar i Ices-zonerna VI och VII.