21.8.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/1

(1)

Den 29 november 2013 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien (nedan kallat det berörda landet). Kommissionen publicerade ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Samma dag offentliggjorde kommissionen inledandet av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (nedan kallad grundförordningen) beträffande gällande slutgiltiga antidumpningsåtgärder för import av mononatriumglutamat med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) genom ett meddelande som publicerades i Europeiska unionens officiella tidning  (3).

(3)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som inlämnades den 16 oktober 2013 av Ajinomoto Foods Europe SAS (den klagande), den enda producenten av mononatriumglutamat i unionen, som står för 100 % av unionens totala produktion av mononatriumglutamat. Klagomålet innehöll bevis på dumpning och på materiell skada som orsakats av denna vilka ansågs vara tillräckliga för att motivera att en undersökning inleddes.

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades alla berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom rådde kommissionen officiellt den klagande, de kända exporterande producenterna och de indonesiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer, användare och handlare att uppmärksamma inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet vid generaldirektoratet för handel.

(6)

De berörda parterna gavs även möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(7)

På grund av det stora antalet exporterande tillverkare i det berörda landet, icke-närstående importörer och unionstillverkare som deltog i undersökningen samt för att det skulle vara möjligt att slutföra undersökningen inom föreskriven tid, meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den hade beslutat att begränsa antalet exporterande tillverkare och icke-närstående importörer som skulle undersökas till ett rimligt antal, genom att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen välja ut ett urval (detta kallas även stickprovsförfarande).

(8)

För att besluta om huruvida stickprovsförfarande krävdes och för att, i så fall, göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att ge sig till känna och lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(9)

Fjorton icke-närstående importörer tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i stickprovet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett stickprov på tre av dessa, baserat på den största importvolymen till unionen och importörernas geografiska belägenhet inom unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd med alla kända importörer som berördes avseende stickprovsurvalet. Inga synpunkter lämnades.

(10)

Endast ett av de tre företag som valdes ut samarbetade därefter genom att lämna in svar på ett frågeformulär.

(11)

För att besluta om huruvida ett stickprovsförfarande krävdes och för att, i så fall, göra ett urval ombads alla exporterande tillverkare i Indonesien att ge sig till känna till kommissionen och lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(12)

Fyra exporterande tillverkare i det berörda landet lämnade den begärda informationen och gick med på att ingå i urvalet. Med beaktande av det lilla antalet exporterande tillverkare beslutade kommissionen att ett stickprov inte krävdes.

(13)

Kommissionen skickade frågeformulär till den enda unionstillverkaren, de fyra exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de tre icke-närstående importörer som ingick i urvalet samt till 33 identifierade användare i unionen.

(14)

Svar på frågeformuläret mottogs från den enda unionstillverkaren, från en av de tre icke-närstående importörer som ingick i urvalet, från en handlare, från tre av fyra kända exporterande tillverkare och från fem användare.

(15)

Undersökningen visade att den exporterande tillverkare som inte samarbetade var närstående en annan exporterande tillverkare som ingick i urvalet och som samarbetade genom att lämna in svar på frågeformuläret.

(16)

Den samarbetande exporterande tillverkare som nämns i skäl 15 hävdade att denne inte skulle anses vara närstående den exporterande tillverkare som inte samarbetade, eftersom inget av företagen hade något inflytande över beslutsfattandet på det andra företaget. Vidare hävdade den samarbetande exporterande tillverkaren att denne inte kunde tvinga den tillverkare som inte samarbetade att besvara frågeformuläret. Vid undersökningen konstaterades att båda företagen ägdes av samma aktieägare. Därför ansågs de vara närstående i den mening som avses i artikel 143.1 d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (nedan kallad tullkodexen) (4).

(17)

En tredje samarbetande exporterande tillverkare hävdade att det fanns en annan tillverkare av den berörda produkten i Indonesien, som var en del av den koncern som nämns i skäl 16 men som inte gav sig till känna. Även om en sådan tillverkare existerar hittades vid undersökningen inga bevis, på grundval av data från Eurostat och andra tillgängliga källor, på att denna tillverkare exporterade till unionen under den aktuella perioden. Därför uppmanades inte detta företag att ge sig till känna eller lämna de uppgifter som efterfrågades i de frågeformulär som var avsedda för exporterande tillverkare. Vidare fastställdes, i enlighet med vad som anges i skäl 48, en övrig antidumpningstull för alla tillverkare i det berörda landet som inte samarbetade. Denna övriga tull är baserad på artikel 18 i grundförordningen och tillämplig för ”alla övriga företag”.

(18)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav vållad skada och unionens intresse.

(19)

Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen utfördes i följande företags lokaler:

(20)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2012 till och med den 30 september 2013 (nedan kallad undersökningsperioden, UP). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 april 2010 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden) (5).

(21)

Den berörda produkten är mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien, som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 2922 42 00 (nedan kallad den berörda produkten). Mononatriumglutamat är en livsmedelstillsats som huvudsakligen används som smakförstärkare i soppor, buljonger, fisk- och kötträtter, kryddblandningar och färdiga maträtter. Det tillverkas i form av vita luktfria kristaller i olika storlekar. Mononatriumglutamat används även inom den kemiska industrin till annat än livsmedel, t.ex. rengöringsmedel.

(22)

Det tillverkas huvudsakligen genom jäsning av olika sockerkällor (majsstärkelse, tapiokastärkelse, sockerlösning, sockerrörsmelass och sockerbetsmelass).

(23)

Undersökningen visade att den berörda produkten, den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Indonesien och den produkt som tillverkades av unionsindustrin och såldes i unionen, har samma grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper såväl som samma grundläggande användningsområden.

(24)

En berörd part hävdade att det förelåg en betydande kvalitetsskillnad mellan den mononatriumglutamat som tillverkas i Indonesien och den som tillverkas i unionen. Denne hävdade att den mononatriumglutamat som tillverkades och såldes av unionsindustrin på unionsmarknaden och mononatriumglutamaten som importerades från Indonesien på grund av kvalitetsskillnaden inte var utbytbara och därför inte skulle anses vara likadana. Detta påstående styrktes aldrig och stod i strid med undersökningens resultat, vilket inte påvisade någon kvalitetsskillnad mellan den mononatriumglutamat som tillverkats i Indonesien och den som tillverkats i unionen. Faktum är att flera användare köpte mononatriumglutamat från både unionsindustrin och från Indonesien och utnyttjade den för samma eller liknande användningsområden. Detta påstående avvisades följaktligen.

(25)

På grundval av det ovanstående anses den berörda produkten, den produkt som tillverkas och säljs på den hemmamarknaden i Indonesien och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(26)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetande exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden anses vara representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare utgör minst 5 % av den totala exportvolymen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades det att var och en av de exporterande tillverkarnas sammanlagda försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(27)

Därefter identifierades de på hemmamarknaden sålda produkttyper som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen.

(28)

Kommissionen undersökte sedan huruvida varje samarbetande exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen av produkten till oberoende kunder under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala exportvolymen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att försäljningen för de samarbetande exporterande tillverkarna i Indonesiens skett i representativa kvantiteter på den Indonesiska marknaden jämfört med den berörda produkt som exporterades till unionen av samma exporterande tillverkare.

(29)

Kommissionen undersökte därefter i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen huruvida den inhemska försäljningen för varje exporterande tillverkare kunde anses ha skett vid normal handel. Detta gjordes genom att man för varje produkttyp fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(30)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(31)

I detta fall var alla exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden lönsam och det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än produktionskostnaden för alla produkttyper. Därför beräknades normalvärdet för alla samarbetande exporterande tillverkare som ett vägt genomsnittspris för all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(32)

De samarbetande exporterande tillverkarna exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag i och utanför unionen.

(33)

I fall där de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller ska betalas, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(34)

I fall där de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen genom närstående företag fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar för vinst (se skäl 35) och för alla kostnader som uppgetts från importen till återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationsutgifter samt andra allmänna kostnader.

(35)

I detta avseende kunde inte de närstående företagens vinstmarginal användas eftersom den inte ansågs vara tillförlitlig. En icke-närstående importör samarbetade, men dennes lönsamhet var konfidentiell och kunde inte delges övriga tredje parter. Därför, och eftersom det inte fanns någon annan information tillgänglig, användes en vinstmarginal på 5 % för att fastställa exportpriset. Denna vinstmarginal ansågs vara rimlig eftersom den använts vid ett tidigare förfarande som rörde en annan kemisk produkt som tillverkades av en liknande industri (6).

(36)

De två samarbetande exporterande tillverkarna hävdade att exportpriserna för deras första närstående kunder var armlängdspriser, och att fastställandet av exportpriset därför borde grundas på det försäljningspris som den första närstående kunden betalade till den exporterande tillverkaren i Indonesien snarare än på ett konstruerat exportpris. De menade att deras försäljningspriser för de första närstående kunderna låg på samma nivå som priserna för icke-närstående kunder i unionen.

(37)

Vid undersökningen konstaterade man att även om prisnivåerna var lika, så var internpriserna mellan de närstående företagen inte på en nivå som gjorde det möjligt för de närstående importörerna att göra en rimlig vinst i unionen. Det kan dessutom inte uteslutas att vissa kostnader uppstått mellan de närstående företagen eller att man kompenserat korsvis för dessa via andra produkter. På grundval av detta fastslogs att internpriset inte återspeglade den berörda produktens lämpliga marknadsvärde när man jämförde med försäljningen till oberoende kunder.

(38)

Internpriset mellan de närstående företagen kan på denna grund inte anses ha fastställts enligt armlängdsprincipen och de båda påståendena avvisades. De båda exporterande tillverkarnas exportpris via närstående parter konstruerades därför i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, enligt vad som anges i skälen 34 och 35.

(39)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de samarbetande exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(40)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i form av en justering, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(41)

Justeringar för importavgifter, rabatter, transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner och bankavgifter gjordes i samtliga fall där de visat sig påverka prisjämförbarheten.

(42)

En exporterande tillverkare exporterade mononatriumglutamat via ett närstående handelsföretag utanför unionen som sålde produkten vidare till en närstående importör i unionen, som i sin tur sålde produkten till icke-närstående kunder i unionen. För denna försäljning gjordes en justering för det pålägg som gjorts av handlaren utanför unionen i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen.

(43)

En exporterande tillverkare begärde en justering av normalvärdet för stimulansåtgärder och marknadsföringskostnader i enlighet med artikel 2.10 k i grundförordningen. Under undersökningen kom man dock fram till att dessa kostnader inte hade direkt anknytning till enskilda försäljningstransaktioner på hemmamarknaden, och att det därför inte kunde styrkas att prisjämförbarheten påverkades av dessa kostnader. Detta påstående avvisades därför.

(44)

Två exporterande tillverkare begärde en justering av normalvärdet för fraktkostnader i enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen. Fraktkostnaderna på hemmamarknaden beräknades inklusive kostnader som uppstått på grund av flytten av varorna från fabrik till lager. Dessa kostnader ansågs dock vara interna logistikkostnader och godtogs därför inte som grund för en justering av normalvärdet i enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen.

(45)

En berörd part hävdade att mononatriumglutamat som säljs i unionen som livsmedelstillsats måste uppfylla vissa tröskelvärden för renhet (≥ 99 %) enligt kommissionens direktiv 2008/84/EG (7). Den berörda parten hävdade att mononatriumglutamat som exporteras till unionen ska uppfylla dessa kriterier, men att inga sådana krav var tillämpliga på den produkt som säljs på hemmamarknaden i Indonesien. Därför skulle en justering av normalvärdet för olikheter i de fysiska och kemiska egenskaperna kunna motiveras i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen.

(46)

Den aktuella berörda parten kvantifierade dock inte sitt påstående, då denne inte lämnade någon skälig uppskattning av den påstådda olikhetens marknadsvärde i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen. Dessutom kunde kommissionen i jämförelsen beakta eventuella olikheter i renhetsgraden vid definitionen av produkttyper. Därför jämfördes produkttyper med samma eller liknande renhetsgrad som de som exporteras till unionsmarknaden å ena sidan och produkttyper som såldes på hemmamarknaden i Indonesien å andra sidan. Följaktligen var ingen justering befogad och påståendet måste avvisas.

(47)

För de två samarbetande exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(48)

För samtliga övriga exporterande tillverkare i Indonesien fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Det bör noteras att en känd exporterande tillverkare avsiktligt undvek att samarbeta vid undersökningen, enligt vad som nämns ovan i skäl 15. Därför ansågs samarbetsviljan låg. I enlighet med artikel 18.6 beslutade kommissionen att grunda den övriga dumpningsmarginalen på den högsta dumpningsmarginalsnivån för en representativ exportvolym hos en av de kontrollerade exporterande tillverkare som samarbetade fullt ut, med beaktande av ett vägt genomsnitt av den dumpningsmarginal som fastställts för den samarbetande exporterande tillverkare som var närstående en icke samarbetande exporterande tillverkare.

(49)

På grundval av detta är de preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif (kostnad, försäkring, frakt) vid unionens gräns, före tull, följande:

(50)

Den likadana produkten tillverkades av en unionstillverkare under undersökningsperioden. Denne utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(51)

Eftersom unionsindustrin således endast utgjordes av en tillverkare, var det av sekretesskäl nödvändigt att indexera alla uppgifter eller ange dem som intervaller.

(52)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att lägga ihop unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden med importen från Indonesien och andra tredjeländer, på grundval av uppgifter från Eurostat och svar på frågeformuläret.

(53)

Det anfördes att den samarbetande unionstillverkaren borde exkluderas från unionsindustrin, då denne hade anknytning till en icke samarbetande exporterande tillverkare i Indonesien, och att undersökningen borde avslutas. Den samarbetande unionstillverkaren behöver dock inte i detta fall uteslutas trots sitt förhållande till den icke samarbetande exporterande tillverkaren i Indonesien eftersom denna enda unionstillverkare samarbetade fullt ut med kommissionen vid undersökningen och genomgick en fullständig kontroll. Det faktum att den indonesiska exporterande tillverkaren inte samarbetade påverkade inte heller tillförlitligheten hos de uppgifter som inhämtades från unionstillverkaren. Därför bör argumentet avvisas.

(54)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning av mononatriumglutamat i unionen (i ton)

(55)

Förbrukningen i unionen minskade mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, och ökade en aning igen under BÅ2012/2013 och undersökningsperioden. Totalt sett minskade förbrukningen med 2 % under skadeundersökningsperioden. Den minskade förbrukningen mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 beror huvudsakligen på en minskning av unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden, till följd av minskad produktion under samma period (se skäl 68). Importen låg kvar på liknande nivåer under båda åren. Den ökade förbrukningen under BÅ2012/2013 beror nästan uteslutande på en ökad import, eftersom unionsindustrins försäljning i stort sett låg kvar på samma nivå. Slutligen ökade importvolymen avsevärt under undersökningsperioden, särskilt från Indonesien, medan unionsindustrins försäljning minskade igen (se skäl 57).

(56)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av Eurostat och svaren på frågeformuläret. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av förbrukningen i unionen, som fastställs i skäl 52.

(57)

Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (ton)

(58)

Importvolymen från Indonesien tredubblades nästan under skadeundersökningsperioden. Den ökade kontinuerligt och betydligt med 182 %, från 8 638 ton under BÅ2010/2011 till 24 385 ton under undersökningsperioden.

(59)

Den motsvarande marknadsandelen tredubblades nästan under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 187 %, trots den generella förbrukningsminskningen (-2 %).

(60)

Kommissionen fastställde priserna för importen på grundval av Eurostat och svaren på frågeformuläret.

(61)

Det genomsnittliga priset för importen till unionen från Indonesien utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (EUR/ton)

(62)

Det genomsnittliga importpriset för mononatriumglutamat från Indonesien ökade en aning mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, innan det minskade under BÅ2012/2013 och sedan ännu mer under undersökningsperioden. De genomsnittliga importpriserna för mononatriumglutamat från Indonesien minskade totalt sett med 6 % under skadeundersökningsperioden.

(63)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(64)

Enligt vad som nämns ovan i skäl 46 hävdade en exporterande tillverkare att mononatriumglutamat som säljs som livsmedelstillsats i unionen behöver uppnå vissa tröskelvärden för renhet enligt unionslagstiftningen. Denna exporterande tillverkare hävdade att inget sådant krav var tillämpligt på produkter som importerades från Indonesien och användes inom andra områden än inom livsmedel, och att en justering för kemiska eller fysiska egenskaper skulle kunna vara befogad vid jämförelse med den produkt som såldes på unionsmarknaden. Den exporterande tillverkaren kvantifierade dock inte sitt påstående. Dessutom kunde kommissionen vid jämförelsen beakta eventuella skillnader i renhetsgrad i definitionen av produkttyper. Därför jämfördes produkttyper med samma eller liknande renhetsgrad som de som exporteras till unionsmarknaden å ena sidan och produkttyper som såldes på hemmamarknaden i Indonesien å andra sidan. Följaktligen var ingen justering befogad och påståendet avvisades.

(65)

En berörd part hävdade effekten av valutornas fluktuationer borde beaktas vid beräkningen av prisunderskridandet för importen från Indonesien. Den sannolika effekten av den dumpade importen på unionsindustrins priser undersöks i huvudsak genom att man bland annat fastställer prisunderskridandet. I det aktuella fallet jämfördes de dumpade exportpriserna med unionsindustrins försäljningspriser. De exportpriser som användes för skadeberäkningarna räknades dock om till euro för att få en jämförbar grund. Användningen av valutakurser i detta fall innebär således att prisskillnaden fastställs på ett jämförbart sätt. Påståendet avvisades därför.

(66)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionsindustrins omsättning under undersökningsperioden. Det visade en vägd genomsnittlig underskridandemarginal mellan 0 och 5 % för importen från Indonesien till unionsmarknaden.

(67)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(68)

Den totala tillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(69)

Produktionen fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Den minskade mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 men ökade mellan BÅ2011/2012 och BÅ2012/2013, för att sedan nå de lägsta nivåerna under undersökningsperioden. Undersökningen visade att fluktuationerna huvudsakligen orsakades av de nedstängningar för underhåll som unionsindustrin genomförde var 15:e månad och av dåliga väderförhållanden under vintern 2010/2011, vilket avbröt tillförseln av en av de huvudsakliga råvarorna (ammoniak). Under undersökningsperioden förlängdes nedstängningen för underhåll i ett försök att minska det stora varulagret. Totalt sett minskade produktionsvolymen med 9 % under skadeundersökningsperioden.

(70)

Produktionskapaciteten förblev totalt sett stabil under skadeundersökningsperioden.

(71)

Till följd av den minskade produktionsvolymen och den stabila produktionskapaciteten utvecklades kapacitetsutnyttjandet i enlighet med produktionsvolymen, dvs. det sjönk först under BÅ2011/2012, ökade sedan under BÅ2012/2013 och minskade igen under undersökningsperioden. Totalt sett minskade kapacitetsutnyttjandet med 9 % under skadeundersökningsperioden, i enlighet med minskningen av produktionsvolymen.

(72)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(73)

Unionsindustrins försäljningsvolym för mononatriumglutamat minskade med 17 % under skadeundersökningsperioden. Försäljningsvolymen minskade mest mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, medan den under de efterföljande åren förblev relativt stabil. Försäljningsvolymens minskning ledde, tillsammans med en samtidig minskning av förbrukningen och ökning av importen från Indonesien, till att unionsindustrins marknadsandel minskade med totalt sett cirka 15 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel minskade med 4 % mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, vilket sammanfaller med en ökad marknadsandel för indonesisk import under samma period. Mellan BÅ2012/2013 och undersökningsperioden fortsatte unionsindustrins marknadsandel att minska stadigt, medan den indonesiska importvolymen och marknadsandelen ökade betydligt.

(74)

Förbrukningen i unionen minskade med 2 % under skadeundersökningsperioden, men unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 17 %, vilket motsvarar en marknadsandelsförlust på 15 %.

(75)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(76)

Unionsindustrins sysselsättning ökade kontinuerligt och totalt sett med 8 % under skadeundersökningsperioden. Denna ökning beror huvudsakligen på att ett tidigare närstående företag integrerades 2011 och på att unionsindustrins underhållsavdelning utvidgats.

(77)

Produktiviteten minskade på grund av en kombination av ökad sysselsättning och minskad produktion, vilket tabell 4 i skäl 68 visar.

(78)

Alla dumpningsmarginaler ligger väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin är betydande, med tanke på volymen på och priserna för importen från det berörda landet.

(79)

Unionsindustrin höll fortfarande på att återhämta sig från effekterna av tidigare skadevållande dumpning på grund av import av samma produkt med ursprung i Kina. Dessa åtgärder är för närvarande föremål för en parallellt pågående översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, vilket nämns i skäl 2.

(80)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser för icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Genomsnittliga försäljningspriser

(81)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden. Det ökade först med 7 % mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, men minskade sedan kontinuerligt fram till undersökningsperioden. Prisökningen mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 kan ses som en konsekvens av kostnadsökningen under samma period, även om kostnadsökningen var mer markant än prisökningen. Samtidigt ökade importen från Indonesien och utövade en betydande prispress på unionsindustrin. Som en följd av detta minskade unionsindustrins priser med 6 % mellan BÅ2011/2012 och BÅ2012/2013 och med ytterligare 4 % mellan BÅ2012/2013 och undersökningsperioden.

(82)

Produktionskostnaden per enhet ökade med 30 % under skadeundersökningsperioden. BÅ2011/2012 började en kontinuerlig ökning, huvudsakligen på grund av att kostnaderna för råvaror och arbetskraft ökade. Denna kostnad kunde inte, i enlighet med vad som anges ovan, fångas upp med hjälp av en likvärdig prisökning på grund av prispressen från dumpad import från Indonesien.

(83)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(84)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 24 %. Detta kan huvudsakligen förklaras av ökade insatser från unionsindustrin för att förbättra arbetstagarnas och personalens resultat, i syfte att optimera tillverkningsprocessen.

(85)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lager

(86)

Totalt sett ökade det utgående lagret med 43 % under skadeundersökningsperioden. Från BÅ2010/2011 till BÅ2011/2012 minskade det utgående lagret till följd av en minskning av produktionsvolymen och en ökning av exportförsäljningsvolymen. Från BÅ2011/2012 till BÅ2012/2013 ökade lagren på grund av en ökning av produktionen medan unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden förblev nästan stabil. Från BÅ2012/2013 till undersökningsperioden minskade det utgående lagret igen, huvudsakligen på grund av ett beslut om att minska produktionen i ett försök att minska de höga lagernivåerna.

(87)

Utgående lager som andel av produktionen minskade mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012, men fördubblades nästan mellan BÅ2011/2012 och BÅ2012/2013. Det ökade ytterligare mellan BÅ2012/2013 och undersökningsperioden. Totalt sett ökade det med 56 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen under BÅ2012/2013 och under undersökningsperioden måste ses mot bakgrund av ökande volymer av dumpad import från Indonesien, medan unionsförsäljningen låg kvar på en nästan stabil nivå under samma period.

(88)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkaren utvecklades på följande sätt under undersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(89)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Under BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012 minskade lönsamheten avsevärt, men förblev positiv. Från och med BÅ2012/2013 blev lönsamheten negativ. Den minskade ytterligare under undersökningsperioden. Totalt sett minskade lönsamheten med 180 % under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling berodde huvudsakligen på prispressen från den indonesiska import som kom in i unionen till dumpade priser och som gjorde det omöjligt för unionsindustrin att sätta priser i enlighet med kostnadsökningen.

(90)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att investera i sin verksamhet. Nettokassaflödet uppvisade samma tendens som lönsamheten, dvs. en kontinuerlig minskning under skadeundersökningsperioden med negativa resultat från och med BÅ2012/2013. Denna tendens förstärktes under undersökningsperioden. Totalt sett minskade nettokassaflödet med 119 % under skadeundersökningsperioden.

(91)

Investeringarna ökade med 97 % under skadeundersökningsperioden. De utgjordes huvudsakligen av investeringar som var nödvändiga för underhåll och för uppfyllande av lagstadgade säkerhetskrav. Trots att unionsindustrin fortfarande höll på att återhämta sig från tidigare dumpning av kinesiska exporterande tillverkare före skadeundersökningsperioden började läget att förbättras och industrin var lönsam i början av skadeundersökningsperioden fram till BÅ2011/2012. Under dessa omständigheter gjordes ett antal investeringar som inte längre kunde skjutas upp, vilket förklarar den betydande ökningen av investeringsnivåerna under BÅ2011/2012 och de efterföljande åren.

(92)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Liksom för de övriga finansiella indikatorerna var räntabiliteten för tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten negativ från och med BÅ2012/2013, vilket återspeglar den negativa lönsamhetstendensen. Totalt sett minskade räntabiliteten med 210 % under skadeundersökningsperioden.

(93)

Med hänsyn till den minskande lönsamheten och det minskande kassaflödet påverkades företagets kapitalanskaffningsförmåga också negativt.

(94)

Nästan samtliga huvudsakliga skadeindikatorer påvisade negativa tendenser. Produktionsvolymen och kapacitetsutnyttjandet minskade med cirka 9 % och försäljningsvolymen med 17 % under skadeundersökningsperioden. I ett försök att motverka förlusterna avseende försäljningsvolym och marknadsandel minskade unionsindustrins genomsnittspriser med 3 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som produktionskostnaderna ökade med mer än 30 %. Som en följd av detta minskade lönsamheten, som var positiv i början av skadeundersökningsperioden, och blev negativ under BÅ2012/2013 samt fortsatte att minska under undersökningsperioden. Liknande negativa tendenser kunde observeras för nettokassaflöde och för räntabilitet.

(95)

Sysselsättningen ökad med 8 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen under skadeundersökningsperioden kan förklaras av att ett tidigare närstående företag integrerades 2011 och av att unionsindustrins underhållsavdelning utvidgats. Även för investeringar var tendensen positiv. Investeringarna var dock huvudsakligen kopplade till förebyggande åtgärder och säkerhetskrav och inte till någon kapacitetsökning. Dessa positiva tendenser utesluter därför inte att skada föreligger.

(96)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(97)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållade väsentlig skada för unionsindustrin. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all möjlig skada som orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är följande:

(98)

För att fastställa att ett orsakssamband förelåg mellan den dumpade importen av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien och den skada som unionsindustrin lidit analyserade kommissionen volymen av och prisnivåerna för importen under undersökningen samt i vilken utsträckning dessa har bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(99)

Undersökningen visade att volymen av dumpad lågprisimport från Indonesien ökade med 182 %, vilket ledde till en ökning av marknadsandelen med cirka 187 % under samma period. Detta sammanföll med att unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 17 % och dess marknadsandel minskade med 15 %. Det ledde även till att marknadsandelen för total import från övriga tredjeländer minskade med 71 %.

(100)

Samtidigt minskade de indonesiska importpriserna med 8 %. Importen från Indonesien medförde en prispress på unionsmarknaden, så att unionsindustrin inte kunde höja sina priser i linje med de ökande kostnaderna utan tvärtom blev tvungen att sänka sina priser under skadeundersökningsperioden. Detta ledde till att lönsamheten minskade betydligt och vände till förlust från BÅ2012/2013 och framåt, vilken sedan accelererade under undersökningsperioden.

(101)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att det försämrade läget för unionsindustrin sammanföll med den betydande ökningen av import till dumpade priser med ursprung i Indonesien, och att importen från Indonesien spelade en avgörande roll för den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(102)

Import från Kina är för närvarande föremål för antidumpningstullar. Importvolymen ökade under skadeundersökningsperioden med 65 %, och den motsvarande ökningen av marknadsandelen var 68 %. Både volymen och marknadsandelen låg dock på låga nivåer under skadeundersökningsperioden. De kinesiska priserna minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden, med 20 %. Med beaktande av de införda antidumpningstullarna underskred de inte unionsindustrins priser.

(103)

Under dessa förhållanden kan inte importen från Kina anses ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden.

Tabell 11

Import från Kina

(104)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Import från övriga tredjeländer

(105)

Importvolymen från övriga tredjeländer minskade totalt sett från 10 268 ton under BÅ2010/2011 till 2 894 ton under undersökningsperioden, vilket är en minskning med 72 % under skadeundersökningsperioden. Den motsvarande marknadsandelen minskade med 71 % under samma period. Under undersökningsperioden utgjorde marknadsandelen för övriga tredjeländers import endast cirka en fjärdedel av nivån under BÅ2010/2011. Totalt sett ökade priserna för importen från tredjeländer med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(106)

En berörd part hävdade att den totala importen, inklusive Indonesien, har varit stabil under skadeundersökningsperioden.

(107)

Detta påstående gick i strid med den statistik som fanns tillgänglig och på vilken undersökningens resultat är grundade, i enlighet med tabell 13 nedan. Faktum är att den totala importen till unionen ökade med 46 % under skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

Tabell 13

Total import

(108)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att importen från övriga tredjeländer inte kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indonesien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(109)

Förbrukningen i unionen minskade bara en aning, med 2 %, under skadeundersökningsperioden, vilket inte förklarar den 17-procentiga minskningen av unionsindustrins försäljning eller den 15-procentiga minskningen av marknadsandelen. Därför drogs preliminärt slutsatsen att utvecklingen av förbrukningen inte bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(110)

Unionsindustrins exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Unionsindustrins exportresultat

(111)

Unionsindustrins exportvolym ökade under BÅ2011/2012 och minskade sedan något under de följande åren, fram till undersökningsperioden. Den fördubblades nästan under skadeundersökningsperioden. Exportpriserna minskade samtidigt en aning (med 5 %). Den ökade exportförsäljningen vägde till viss del upp för den minskade försäljningsvolymen och marknadsandelen i unionen. Faktum är att om exportförsäljningen inte hade ökat, i en situation där dumpad import medförde en stark prispress, så skulle förlusten av stordriftsfördelar och inverkan på enhetskostnaden för unionsindustrins tillverkning ha varit ännu större. Därför kan inte unionsindustrins exportresultat ha haft negativ inverkan på den skadevållande situationen.

(112)

Vissa berörda parter hävdade att unionsindustrins försäljningsminskning på unionsmarknaden är en följd av dess exportförsäljning av mononatriumglutamat till ett nyligen förvärvat livsmedelsbearbetningsföretag i Turkiet. Det fanns inget som styrkte detta påstående. Vidare har undersökningen visat att unionsindustrin inte förvärvade livsmedelsbearbetningsföretaget förrän efter undersökningsperioden. Detta kan inte ha haft någon inverkan på unionsindustrins situation under undersökningsperioden. På grundval av detta drogs slutsatsen att unionsindustrins försäljning till sitt närstående företag i Turkiet inte brutit orsakssambandet.

(113)

En berörd part hävdade att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit orsakades av ineffektivitet i unionsindustrins tillverkningsprocess. Denna berörda part angav dock inte någon specifik ineffektivitet och påståendet styrktes aldrig. Undersökningen fann inte heller någon möjlig ineffektivitet hos unionsindustrin. Påståendet avvisades därför. På grundval av detta drogs slutsatsen att unionsindustrins påstådda ineffektivitet inte brutit orsakssambandet.

(114)

En part påstod att finanskrisen ligger till grund för den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Unionsmarknaden för mononatriumglutamat var dock stabil och påverkades endast marginellt av den globala finanskrisen. Om detta inte hade varit fallet och om unionsindustrins förluster faktiskt hade orsakats av den globala finanskrisen, så skulle alla andra konkurrenter på marknaden för mononatriumglutamat ha varit i samma situation. De indonesiska tillverkarna av mononatriumglutamat tycks ha kunnat öka sin försäljningsvolym på unionsmarknaden trots den globala finanskrisen. Det finns ingen anledning att anta att unionsindustrin skulle ha påverkats av den globala finanskrisen i högre grad än dess asiatiska motsvarigheter. Argumentet måste därför avvisas. På grundval av detta drogs slutsatsen att finanskrisens inverkan inte brutit orsakssambandet.

(115)

En berörd part hävdade att den skada som unionsindustrin lidit orsakats av de betydande investeringar som var nödvändiga för att uppfylla de tillämpliga säkerhetsföreskrifterna i unionen.

(116)

Undersökningen visade dock att investeringarna med anknytning till EU:s säkerhetskrav var låga jämfört med andra investeringar under hela skadeundersökningsperioden. En betydande andel av de investeringar som unionsindustrin gjorde var förebyggande underhållsinvesteringar. Den största investeringsökningen skedde mellan BÅ2010/2011 och BÅ2011/2012. Denna ökning förklaras av att unionsindustrin, som fortfarande återhämtade sig från tidigare dumpning av kinesisk import, var tvungen att skjuta upp investeringar i förebyggande underhåll till efter förlustperioden. När tullarna på importen från Kina började ge effekt på marknaden kunde unionsindustrin gå med vinst igen och återgå till normala investeringsnivåer. Under de efterföljande perioderna förblev investeringarna på en liknande nivå och fortsatte att endast omfatta underhåll. Inga investeringar gjordes för att öka kapaciteten, som förblev stabil under skadeundersökningsperioden. På grundval av detta drogs slutsatsen att unionsindustrins investeringar inte bröt orsakssambandet.

(117)

Flera berörda parter hävdade att den skada som unionsindustrin lidit orsakades av den betydande prisökningen på de huvudsakliga råvarorna, dvs. industrisocker, ammoniak, kaustiksoda och svavelsyra.

(118)

Industrisocker är en av de huvudsakliga kostnadsfaktorerna för unionsindustrins totala produktionskostnad. Det stämmer att unionsindustrins produktionskostnad per enhet, i enlighet med vad som anges i skäl 81, ökade under skadeundersökningsperioden, inbegripet kostnaden för industrisocker. Enligt offentligt tillgänglig statistik (9) var genomsnittspriset för industrisocker i unionen lägre än världsmarknadspriset, även om det ökade en aning från BÅ2010/2011 till mitten av 2012. Därefter minskade både priset på industrisocker i unionen och världsmarknadspriset på industrisocker och etablerade sig på liknande nivåer. Därför är argumentet att ökningen av sockerpriset var en av orsakerna till skadan ogrundat och bör avvisas.

(119)

Unionsindustrins kostnader för ammoniak, kaustiksoda och svavelsyra ökade i enlighet med det internationella priset för dessa produkter under skadeundersökningsperioden. Denna prisökning var därför inte begränsad till unionsindustrin, utan påverkade även aktörer i tredjeländer. På dessa grunder kan inte prisökningen på ammoniak, kaustiksoda och svavelsyra anses vara en orsak till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(120)

En annan berörd part hävdade att högre energikostnader, högre arbetskraftskostnader och högre förpackningskostnader hade orsakat den skada som unionsindustrin lidit. Även om undersökningen visade att dessa kostnadsfaktorer faktiskt ökade under skadeundersökningsperioden (se skäl 81 och 83), så fastställde kommissionen också att unionsindustrin inte ens delvis kunde återspegla denna kostnadsökning i sitt försäljningspris på grund av den prispress som den indonesiska importen medförde. Kostnadsökningen på grund av dessa faktorer kunde därför inte anses vara orsaken till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(121)

Ovanstående analys visar att den dumpade importen med ursprung i Indonesien ökat betydligt vad gäller volym och marknadsandel mellan BÅ2010/2011 och undersökningsperioden samt att importpriserna minskat under skadeundersökningsperioden.

(122)

Den ökade marknadsandelen för lågprisimporten från Indonesien sammanföll med en väsentlig minskning av unionsindustrins marknadsandel och orsakade, tillsammans med pressen nedåt på priserna, betydande förluster för unionsindustrin.

(123)

Av undersökningen av de andra faktorer som kunde ha vållat unionssindustrin skada framgick det å andra sidan att ingen av dessa kunde ha haft en väsentligt negativ inverkan.

(124)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit orsakats av den dumpade importen från det berörda landet och att de övriga faktorerna inte bröt orsakssambandet.

(125)

Kommissionen har redogjort för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och avgränsat dessa från den dumpade importens skadevållande verkan. Verkningarna av importen från Kina och från övriga tredjeländer, av utvecklingen av förbrukningen, av unionsindustrins exportresultat, av unionsindustrins påstådda ineffektivitet, av finanskrisen, av investeringar och EU-rättsliga säkerhetskrav och av råvarukostnader och andra kostnader på unionsindustrins negativa utveckling var begränsade.

(126)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning fastställts. Fastställandet av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla de olika berörda parternas intressen, däribland unionsindustrin, handlarna, importörerna, användarna och råvaruleverantörerna.

(127)

Undersökningen fastställde att den dumpade importen från Indonesien har vållat unionsindustrin väsentlig skada. Nästan samtliga skadeindikatorer visade negativa tendenser, och i synnerhet produktionsvolym, försäljningsvolym, marknadsandel och lönsamhet försämrades under skadeundersökningsperioden. Nedåtgående tendenser fastställdes även för andra indikatorer med anknytning till ekonomiskt resultat såsom kassaflöde och räntabilitet. Under samma period ökade lagerbehållningen.

(128)

När åtgärder har införts förväntas importpriserna öka och unionsindustrin kommer att befrias från den prispress som den dumpade importen för närvarande medför. Unionsindustrin bör därför kunna höja sina priser i syfte att återspegla kostnadsökningarna och gradvis nå lönsamma nivåer. Detta kommer även att ha en positiv inverkan på tillverkningen och försäljningsvolymen. I brist på åtgärder är det mycket troligt att unionsindustrins situation kommer att försämras ytterligare. Ytterligare minskningar av försäljningsvolym och marknadsandel är mycket troliga, eftersom prispressen från den dumpade importen kommer att fortsätta och unionsindustrin blir tvungen att anpassa sig till de låga prisnivåerna i unionen. I ett sådant scenario kommer unionsindustrin att fortsätta gå med betydande förlust. Det är inte uteslutet att unionsindustrin, på grund av den minskade försäljningen och produktionsvolymen samt de stora förlusterna, kommer att tvingas lägga ned tillverkningen helt och hållet på medellång sikt, med den sysselsättningsförlust i unionen som detta medför. Detta skulle även göra unionen beroende av import från tredjeländer.

(129)

Slutsatsen blir därför i detta skede att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs.

(130)

Fjorton företag trädde fram efter att tillkännagivandet om inledande publicerats. Stickprov genomfördes på tre icke-närstående importörer och dessa mottog frågeformulär, men endast en svarade. Detta företag blev föremål för en kontroll på plats.

(131)

Importen av mononatriumglutamat från Indonesien utgjorde mindre än 15 % av importörens omsättning. Kommissionen ansåg att företaget totalt sett skulle förbli lönsamt, även om verksamheten med anknytning till mononatriumglutamat skulle påverkas negativt av införandet av tullar.

(132)

En handlare i unionen som var involverad i återförsäljning av mononatriumglutamat på och utanför unionsmarknaden gav sig till känna under undersökningen. Denna handlare köpte huvudsakligen mononatriumglutamat från unionsindustrin, men även från importörer av mononatriumglutamat från Indonesien och andra tredjeländer. Handlarens verksamhet med anknytning till mononatriumglutamat var marginell i förhållande till den totala verksamheten. Av denna anledning ansågs den eventuella inverkan antidumpningsåtgärder skulle ha på handlarens situation vara försumbar.

(133)

Användarna verkar huvudsakligen inom livsmedels- och dryckessektorn och använder mononatriumglutamat vid tillverkning av kryddblandningar, soppor och färdiga maträtter. Mononatriumglutamat används även för vissa andra saker än livsmedel, exempelvis för tillverkning av rengöringsmedel.

(134)

Trettiotre företag trädde fram och mottog ett frågeformulär. Fem företag samarbetade under undersökningen genom att lämna in svar på frågeformuläret. Fyra av dem verkade inom livsmedel- och dryckessektorn, och en verkade inom en annan sektor. Två av de samarbetande företagen kontrollerades på plats, ett som verkade inom livsmedels- och dryckessektorn och ett som tillverkade rengöringsmedel.

(135)

Undersökningen visade att mononatriumglutamat i genomsnitt utgjorde cirka 5 % av den totala kostnaden för produkter innehållandes mononatriumglutamat som tillverkades av de samarbetande företag som tillhandahöll de uppgifter som erfordrades.

(136)

Två av de samarbetande företagen köpte huvudsakligen mononatriumglutamat från unionsindustrin och importerade ingenting eller endast små mängder från Indonesien. För dessa två företag utgjorde verksamheten med anknytning till produkter innehållandes mononatriumglutamat cirka en tredjedel av deras totala verksamhet. Under undersökningsperioden visade sig dessa företag vara lönsamma. Mot bakgrund av dessa resultat är det troligt att de föreslagna åtgärderna mot Indonesien kommer att ha begränsad inverkan på dessa företag.

(137)

De andra två företagen köpte större mängder mononatriumglutamat från Indonesien, men deras verksamhet med anknytning till mononatriumglutamat var relativt obetydlig jämfört med deras totala verksamhet. Dessutom var dessa två företag, enligt de uppgifter som lämnades in, lönsamma under undersökningsperioden. Eventuella åtgärder mot mononatriumglutamat från Indonesien kommer således troligen inte att ha någon betydande inverkan på dessa företag.

(138)

Ett av de samarbetande företagen använde mononatriumglutamat för att tillverka rengöringsmedel. Mononatriumglutamat utgjorde mellan 15 och 20 % av tillverkningskostnaden för dessa produkter. Under undersökningsperioden köpte företag huvudsakligen mononatriumglutamat från unionsindustrin, men det importerade även mononatriumglutamat från Indonesien och, i mindre utsträckning, från Sydkorea. Endast en mindre del av företagets verksamhet ägnades åt produkter innehållandes mononatriumglutamat jämfört med den totala verksamheten, som dessutom visade sig ha positiva vinstmarginaler på mellan 5 och 10 % under undersökningsperioden.

(139)

Även om det på grundval av detta inte kan uteslutas att detta företag skulle påverkas negativt av att åtgärder vidtas mot Indonesien, tyder tillgången på andra försörjningskällor och den lönsamma situationen för den verksamhet i vilken mononatriumglutamat används på att den möjliga inverkan av åtgärderna på detta företag skulle bli begränsad.

(140)

Denna berörda part påstod att mononatriumglutamat troligtvis, med hänsyn till EU:s regelverk som förbjuder användning av fosfater och andra fosforföreningar (10), kommer att användas i ökade mängder för att ersätta fosfater och andra fosforföreningar vid tillverkning av rengöringsmedel. Därför förväntas efterfrågan på mononatriumglutamat i unionen öka väsentligt och eventuella antidumpningstullar på import av mononatriumglutamat skulle få en negativ effekt på denna nya marknads utveckling.

(141)

I detta skede är det emellertid svårt att förutsäga hur den nya rättsliga ramen kommer att påverka unionsmarknaden och huruvida eller i vilken utsträckning den kommer att öka tillverkningen av mononatriumglutamatbaserade rengöringsmedel och således påverka efterfrågan på mononatriumglutamat i unionen. Den berörda parten tillhandahöll inte heller några bevis för att styrka i vilken utsträckning en antidumpningstull skulle kunna ha en negativ inverkan. I detta avseende konstateras att målet med antidumpningstullen är att återskapa lika villkor på unionsmarknaden. Importen från Indonesien ska således fortsätta att försörja unionsmarknaden, men till rättvisa priser. Inom ramen för undersökningen upptäcktes även ett antal alternativa försörjningskällor, såsom Brasilien, Vietnam och Sydkorea.

(142)

Mot bakgrund av undersökningens resultat skulle företagets lönsamhet för den verksamhet i vilken monoglutamat används oavsett, även om hela dess behov av mononatriumglutamat skulle importeras från Indonesien, förbli positiv. I detta värsta tänkbara scenario beaktas inte möjligheten att en del av tullen skulle kunna, åtminstone delvis, föras vidare till slutkonsumenterna.

(143)

Fyra unionsleverantörer av råvaror trädde fram och svarade på frågeformuläret. Deras försäljning av råvaror till unionsindustrin utgjorde endast en liten del av deras totala omsättning. Därför skulle avsaknad av åtgärder inte påverka leverantörernas situation.

(144)

Flera berörda parter påstod att unionsindustrin hade en dominerande ställning på unionsmarknaden och hävdade att antidumpningsåtgärder beträffande importen från Indonesien skulle förstärka dess ställning, vilket inte skulle ligga i unionens intresse.

(145)

Undersökningen visade tydligt att den enda unionstillverkaren inte kunde upprätthålla sin försäljningsvolym i unionen, då denne förlorade marknadsandelar till indonesisk import. Vidare kunde inte unionsindustrin höja sina prisnivåer i linje med de ökande råvarukostnaderna, på grund av prispressen som den dumpade importen från Indonesien medförde, och led betydande förluster under undersökningsperioden. Kommissionen noterade även att det finns konkurrens från importer med ursprung i ett antal tredjeländer som har fritt tillträde till unionsmarknaden. På dessa grunder fanns det inte tillräckliga bevis för någon påstådd dominerande ställning för unionsindustrin och argumentet fick avvisas.

(146)

Vissa berörda parter påstod även att det inte skulle finnas något alternativ till import från Indonesien, eftersom prisnivåerna för importen från de övriga tredjeländerna är för höga.

(147)

Det erinras om att marknadsandelen för import från övriga tredjeländer under BÅ2010/2011 var betydande. Importen från tredjeländer led också av prispressen från den dumpade importen från Indonesien och förlorat väsentliga försäljningsvolymer och marknadsandelar till importen från Indonesien. Införandet av tullar mot importen av mononatriumglutamat från Indonesien bör göra det möjligt för andra tredjeländer som Brasilien, Sydkorea och Vietnam att återta förlorade marknadsandelar i unionen. Vad gäller priser bör syftet med antidumpningsåtgärder vara att etablera lika villkor i unionen och således låta import komma in i unionen till rättvisa prisnivåer. Av undersökningen framgick att införandet av tullar inte förväntas ha någon betydande inverkan på situationen för industrin i senare led. Påståendet om att det inte fanns några alternativa försörjningskällor avvisades därför.

(148)

På grundval av ovanstående fastställde kommissionen att det inte fanns några tvingande skäl till att dra slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att införa provisoriska åtgärder beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien i detta skede av undersökningen.

(149)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(150)

För att bestämma nivån för åtgärderna fastställde kommissionen först det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(151)

Skadan skulle vara undanröjd om unionsindustrin kunde täcka sina produktionskostnader och göra en vinst före skatt på försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, dvs. vid avsaknad av dumpad import. Eftersom kommissionen konstaterade att den dumpade importen inte började ge effekt förrän under skadeundersökningsperiodens tredje år fastställdes vinstmarginalen utifrån periodens första två år då ingen effekt av dumpning hade konstaterats. Kommissionen ansåg det vara lämpligt att använda den vägda genomsnittliga vinstmarginalen under skadeundersökningsperiodens två första år, som fastställs i skäl 89. En vinstmarginal på mellan 5 och 15 % fastställdes. En mer exakt vinstmarginal kan inte uppges av sekretesskäl. Med detta som grund beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för unionsindustrins likadana produkt genom att lägga till den beräknade vinstmarginalen till unionsindustrins produktionskostnad under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetande exporterande tillverkarna i Indonesien, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den produkt som sålts av unionsindustrin på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif. De skademarginaler som beräknats med en vinst på 5 respektive 15 % visas i tabellen i skäl 154.

(152)

Såsom nämns ovan i skäl 64 hävdade en exporterande tillverkare att renhetsgraden på det mononatriumglutamat som importerats till unionen och på det som tillverkats och sålts av unionsindustrin på unionsmarknaden kan skilja sig åt, och att en lämplig justering därför bör göras. Av de anledningar som anges i samma skäl var ingen justering befogad och påståendet fick avvisas.

(153)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien i enlighet med regeln om lägre tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet bör fastställas till en nivå som motsvarande de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(154)

På grundval av ovanstående föreslås följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta i priset cif unionens gräns, före tull:

(155)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet som är tillverkade av de rättssubjekt som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag. De ska inte vara föremål för någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(156)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det ändrar namnet på enheten eller inrättar en ny tillverknings- eller försäljningsenhet. Denna begäran ska riktas till kommissionen (11). Begäran ska innehålla all relevant information, inbegripet följande: ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer att uppdatera förteckningen över företag med individuella antidumpningstullar om detta kan motiveras.

(157)

För att minimera risken för att åtgärderna kringgås på grund av den stora skillnaden på tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Företagen med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan ska överensstämma med de krav som fastställs i bilagan. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstull som är tillämplig på alla övriga företag.

(158)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt kommer antidumpningstullen för alla övriga företag att gälla inte bara de icke-samarbetande exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(159)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet vid generaldirektoratet för handel inom en fastställd tidsfrist.

(160)

De undersökningsresultat om införandet av tullar som redovisats i samband med denna förordning är preliminära och kan behöva omprövas i samband med eventuella slutgiltiga åtgärder.

a)

begära att få information om de viktigast omständigheter och överväganden som legat till grund för antagandet av denna förordning,

b)

inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen, och

c)

begära att bli hörda av kommissionen och/eller av förhörsombudet vid generaldirektoratet för handel.