29.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 247/127

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och sysselsättning, Europa 2020, som bygger på en ökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i Europa.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet, på grundval av kommissionens förslag, en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (3), vilka tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 29 juni 2012 beslutade medlemsstaternas stats- och regeringschefer om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och förband sig särskilt att uppnå målen i strategin Europa 2020 och genomföra de landsspecifika rekommendationerna.

(4)

Den 9 juli 2013 antog rådet en rekommendation (4) om Finlands nationella reformprogram för 2013 och avgav sitt yttrande om Finlands uppdaterade stabilitetsprogram för 2012–2017. Den 15 november 2013, i linje med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 (5), lade kommissionen fram sitt yttrande om Finlands utkast till budgetplan för 2014.

(5)

Den 13 november 2013 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som markerar inledningen av 2014 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Den 13 november 2013 antog kommissionen, på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011, även rapporten om varningsmekanismen i vilken Finland angavs som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning.

(6)

Den 20 december 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, finanspolitisk konsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder. Europeiska rådet betonade behovet av att eftersträva differentierad och tillväxtfrämjande konsolidering av de offentliga finanserna, återställa normala lånevillkor i ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa arbetslöshet och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den offentliga förvaltningen.

(7)

Den 5 mars 2014 offentliggjorde kommissionen resultaten av sin fördjupade granskning av Finland i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att Finland fortfarande har makroekonomiska obalanser som kräver övervakning och politiska åtgärder. Det är särskilt viktigt att man fortsätter att uppmärksamma de senaste årens svaga exportresultat i Finland, vilka är faktorer som drivs på genom omstruktureringen av industrin, tillika med konkurrensfaktorer ur ett kostnads- och icke-kostnadsperspektiv.

(8)

Den 17 april 2014 lade Finland fram sitt nationella reformprogram 2014 och sitt stabilitetsprogram 2014. För att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(9)

Syftet med den finanspolitiska strategin i stabilitetsprogrammet 2014 är att återgå till det medelfristiga budgetmålet under 2015, se till att det strukturella saldot ligger över detta mål under återstoden av tiden för stabilitetsprogrammet och att uppnå balans i den offentliga budgeten från 2017 och framåt. Finlands medelfristiga mål om ett strukturellt underskott på 0,5 % av BNP återspeglar kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Finland nådde sitt medelfristiga budgetmål 2013, och ämnar hålla sig i närheten av det under 2014, eftersom det också är förenligt med utgiftsriktmärket. Finland ämnar hålla sig ovanför sitt medelfristiga budgetmål under 2015 och fortsätta efterleva utgiftsriktmärket. På det hela taget är detta i linje med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Samtidigt håller bruttoskuldkvoten på att öka och förväntas tillfälligt överstiga 60 % av BNP under 2015, framför allt till följd av de svaga makroekonomiska utsikterna. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för beräkningarna av de offentliga finanserna i stabilitetsprogrammet, som inte tagits fram på ett oberoende sätt, är rimligt, även om det är något mer optimistiskt än kommissionens avdelningars vårprognos 2014 för den ekonomiska tillväxten under 2014 och 2015. I kommissionens avdelningars vårprognos 2014 förutspås att det strukturella saldot kommer att minska med 0,3 % av BNP under 2014, något som innebär en avvikelse från det medelfristiga budgetmålet, och öka med 0,6 % av BNP under 2015, samtidigt som de förutspås att utgiftsriktmärket kommer att efterlevas under båda åren. På grundval av dess bedömning av stabilitetsprogrammet och kommissionens prognos, enligt förordning (EG) nr 1466/97, anser rådet att Finland kan förväntas nå målen i sitt stabilitetsprogram som i stora drag överensstämmer med stabilitets- och tillväxtpakten.

(10)

Finland löper en hög risk att utvecklingen inte är hållbar på lång sikt, på grund av den budgetmässiga påverkan till följd av kostnaderna för en åldrande befolkning. Finland har erkänt hållbarhetsgapet och utarbetade under 2013 ett strukturpolitiskt program för att överbrygga gapet och åter få fart på tillväxten. Ett annat viktigt steg var ramarna för statsfinanserna och planen för de offentliga finanserna för 2015–2018 från mars 2014 med planer på anpassningsåtgärder, strukturella reformer och satsningar på tillväxt. Anpassningsåtgärderna för inkomster gäller i huvudsak höjningar av inkomst- och punktskatterna.

(11)

De offentliga tjänsternas effektivitet har inte hållit jämna steg med produktivitetsutvecklingen inom den privata sektorn. Finland förbereder administrativa reformer av den kommunala strukturen samt hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Reformeringen av kommunerna går ut på en frivillig sammanslagning av kommuner, med ekonomiska incitament från staten. Resultatet av de frivilliga sammanslagningarna är ännu osäkert. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska levereras av fem regionala tillhandahållare, och kommunerna kommer fortsatt att delta i tillhandahållandet av tjänsterna. Detaljerna är ännu inte kända, och enligt planerna ska ett lagstiftningsförslag läggas fram hösten 2014. De nya strukturerna torde vara införda i början av 2017. Lagen från juli 2013 om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga som fäster stor uppmärksamhet vid förebyggande, rehabilitering och självständigt boende bör bidra till att minska behovet av institutionsvård och begränsa de framtida kostnaderna för långtidsvård.

(12)

Den viktigaste utmaningen på arbetsmarknaden i Finland är fortsatt det långsiktiga arbetskraftsutbudet, eftersom antalet människor som lämnar arbetsmarknaden nu är högre än antalet som kommer in på den. Yrkeslivet måste förlängas och arbetskraftsutbudet förbättras för att möta efterfrågan på arbetskraft i framtiden. Regeringens strukturpolitiska program från 2013 innehåller åtgärder för att förlänga yrkeslivet och förbättra utbudet av arbetskraft, även en ökning av incitamenten för att ta arbete. Finland arbetar med att minska möjligheterna till tidigt utträde från arbetsmarknaden, men vissa möjligheter kvarstår, såsom arbetslöshetsslussen, som innebär att äldre arbetslösa under vissa förutsättningar kan fortsätta att lyfta arbetslöshetsunderstöd tills de går i pension. Den nyligen införda livslängdskoefficienten och tredubblandet av intjäningsprocenten verkar inte påverka pensionsbeteendet i någon större utsträckning. Eftersom den förväntade livslängden ökar snabbare än planerat och människor inte arbetar längre upp i åldrarna finns det en risk för att pensionerna inte kommer räcka till. Finland har satt som mål att höja den faktiska pensionsåldern till minst 62,4 år senast 2025. Det är osäkert om målet kan nås utan nya åtgärder, som en höjning av den lagstadgade pensionsåldern eller ökade insatser för att förbättra anställbarheten hos äldre arbetstagare. Arbetsmarknadens parter arbetar med sitt förslag till pensionsreform som den nya regeringen ska genomföra efter riksdagsvalet våren 2015 och som ska träda i kraft i början av 2017. Finland har vidtagit ändamålsenliga och omfattande åtgärder för att minska ungdoms- och långtidsarbetslösheten. Det kommer att ta tid att uppnå en stadigvarande förbättring av målgruppernas kompetens samt deras utsikter på arbetsmarknaden.

(13)

Finland har vidtagit åtgärder för att förbättra konkurrenskraften generellt sett, och vissa framsteg har gjorts när det gäller att genomföra programmet för främjande av sund konkurrens. Konkurrensverket och Konsumentverket har slagits samman till ett enda verk, och de första stegen har tagits för att införa den nya strukturen. I konkurrenslagen föreskrivs det nu ett tröskelvärde för när ett företag uppfattas ha nått en dominerande marknadsställning inom dagligvaruhandeln och det finska konkurrens- och konsumentverket har getts särskilda befogenheter att under vissa omständigheter ingripa i offentliga organs ekonomiska verksamhet som snedvrider konkurrensen på marknaden. Detaljhandeln i Finland är mycket koncentrerad och det finns vissa inslag i gällande bestämmelser som kan försämra konkurrensen och stärka de båda ledande detaljhandelsgruppernas ställning. Ett exempel på ett sådant inslag är att stadsplaneringsbestämmelserna är strikta, särskilt för stormarknader. Markanvändnings- och bygglagen ses över för närvarande, och lagen kan därför ändras så att den framöver i större utsträckning stöder en sund konkurrens. Detaljhandeln i Finland är fortsatt en av de mest reglerade bland medlemsstaterna inklusive de hinder för konkurrensen som skapas genom bestämmelserna om var stormarknader får byggas.

(14)

Att få fart på tillväxten och konkurrenskraften är en av de viktigaste utmaningarna inom den finska ekonomin. Finland rankas högt i internationella konkurrenskraftsjämförelser, men var ändå det land inom unionen som snabbast tappade exportmarknadsandelar under 2007–2012. FoU-intensiteten inom industrin håller på att minska, och det nationella målet för FoU-kostnader verkar bli allt svårare att uppnå. Det finska forsknings- och innovationssystemets förmåga att omvandla investeringar i FoU till nya innovativa produkter och tjänster är en kritisk fråga. För närvarande är investeringarna inte tillräckliga för att omvandla FoU-potentialen till nya produkter. Ett begränsat antal stora exportföretag som säljer ett snävt produktsortiment samt finska småföretags lägre benägenhet att exportera försämrar resultatet för handeln och en eventuell tillväxt. Exportpotentialen kan främjas genom att internationaliseringen av småföretagen får ytterligare skräddarsytt stöd. Finland har inlett reformer för att utveckla förmågan att ta fram innovativa produkter och stödja en diversifiering av industrin, inklusive en omfattande reform av de anslag som beviljas forskningsinstitut och forskningen i sig. I 2013 års strukturpolitiska program och ramarna för statsfinanserna och planen för de offentliga finanserna 2015–2018 från mars 2014 ingår inte bara anpassningsåtgärder och strukturreformer utan även initiativ för att främja tillväxt och innovation. Finland skulle även kunna gynnas av att diversifiera sitt energiutbud, i synnerhet eftersom landet är beroende av en enda gaskälla.

(15)

Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen gjort en omfattande analys av Finlands ekonomiska politik. Den har bedömt det nationella reformprogrammet och stabilitetsprogrammet. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Finland utan även i vilken utsträckning EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–5 nedan.

(16)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat stabilitetsprogrammet och dess yttrande (6) återspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan.

(17)

Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet och stabilitetsprogrammet. Dess rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 återspeglas i rekommendationerna 2, 4 och 5 nedan.

(18)

Kommissionen har också inom den europeiska planeringsterminen analyserat den ekonomiska politiken i euroområdet som helhet. Mot denna bakgrund har rådet utfärdat specifika rekommendationer som riktar sig till de medlemsstater som har euron som valuta (7). I egenskap av ett land som har euron som valuta bör Finland också se till att de rekommendationerna genomförs fullständigt och i tid.

1.

Begränsa den framväxande klyftan när det gäller det medelfristiga budgetmålet samt, som planerat, se till att efterleva det från och med 2015 och framåt. Se till att skuldkriteriet efterlevs och samtidigt fortsätta en tillväxtfrämjande finanspolitik. Snabbt genomföra reformerna i det strukturpolitiska programmet och ramarna för statsfinanserna och planen för de offentliga finanserna 2015–2018 för att minska problemet med den finanspolitiska hållbarheten och stärka förutsättningarna för tillväxt.

2.

Se till att de pågående administrativa reformerna kring kommunernas struktur samt socialtjänsten och hälso- och sjukvården genomförs effektivt, i syfte att öka kostnadseffektiviteten vid tillhandahållandet av de offentliga tjänsterna.

3.

Öka utnyttjandet av den fulla arbetskraftspotentialen på arbetsmarknaden, bland annat genom att öka sysselsättningen och förbättra anställbarheten för äldre arbetstagare, höja den faktiska pensionsåldern, minska möjligheterna till tidigt utträde från arbetsmarknaden och anpassa pensionsåldern eller pensionsförmånerna till förändringar i den förväntade livslängden. Förbättra ungas och långtidsarbetslösas möjligheter på arbetsmarknaden, med särskilt fokus på yrkesrelevant kompetensutveckling och riktade aktiveringsåtgärder.

4.

Fortsätta insatser för att öka konkurrensen inom produkt- och tjänstemarknaderna, särskilt detaljhandeln, genom att genomföra programmet för främjande av sund konkurrens, inklusive ändringar av markanvändnings- och bygglagen så att den i större utsträckning stöder sund konkurrens.

5.

Fortsätta att öka Finlands förmåga att ta fram innovativa produkter, tjänster och högtillväxtföretag i en snabbt föränderlig miljö, och fortsätta diversifieringen av industrin, särskilt genom att förbättra företagsklimatet för att stärka investeringarna i Finland och att fortsätta att göra det lättare för småföretag att ta sig in på exportmarknaderna. Öka utvecklingen av en gränsöverskridande gasledning med Estland.