4.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 238/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 954/2006 (2) införde rådet efter en undersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kroatien, Ryssland och Ukraina. Åtgärderna bestod av en värdetull på mellan 12,3 % och 25,7 % på import från individuellt namngivna exporterande tillverkare i Ukraina och en övrig tull på 25,7 % på import från alla andra företag i Ukraina. Den slutgiltiga antidumpningstullen för exportören som den nuvarande översynen gäller, CJSC Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube och OJSC Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant, numera LLC Interpipe Niko Tube respektive OJSC Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant (nedan kallade sökanden eller Interpipe), var 25,1 %.

(2)

Sedan Interpipe begärt en ogiltigförklaring av förordning (EG) nr 954/2006 ogiltigförklarade Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 10 mars 2009 artikel 1 i den förordningen i den mån den antidumpningstull som fastställts för Interpipe överskred den antidumpningstull som skulle ha varit tillämplig om det inte hade gjorts en justering av exportpriset med hänsyn till en provision som utgick när försäljningen ägde rum genom den närstående handlaren Sepco SA (3). Den 16 februari 2012 fastställde Europeiska unionens domstol förstainstansrättens dom (4).

(3)

Efter dessa domar ändrade rådet förordning (EG) nr 954/2006 genom genomförandeförordning (EU) nr 540/2012 (5) för att korrigera den antidumpningstull som fastställts för Interpipe i den mån den fastställts felaktigt. Den antidumpningstull som nu är i kraft för Interpipe är därför 17,7 %.

(4)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 585/2012 (6) bibehöll rådet efter en översyn vid giltighetstidens utgång de åtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 954/2006 på import av sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Ryssland och Ukraina.

(5)

De åtgärder som är i kraft är därmed de som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 585/2012, dvs. mellan 24,1 % och 35,8 % för import från Ryssland och mellan 12,3 % och 25,7 % för import från Ukraina, där antidumpningstullen för Interpipe är 17,7 %.

(6)

Den 29 juli 2011 tillkännagav kommissionen genom ett meddelande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) (7) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning att en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen skulle inledas beträffande de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Ukraina.

(7)

Översynen, som har begränsats till en undersökning av dumpning, inleddes sedan Interpipe lämnat in en välgrundad begäran. Interpipe lade i sin begäran fram prima facie-bevisning för att en fortsatt tillämpning av åtgärder på den nuvarande nivån inte längre är nödvändig för att motverka skadevållande dumpning.

(8)

Undersökningen av dumpningsnivån omfattade perioden 1 april 2010–31 mars 2011 (nedan kallad översynsperioden).

(9)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, myndigheterna i exportlandet och unionsindustrin om inledandet av den partiella interimsöversynen. Berörda parter gavs tillfälle att inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(10)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för sin undersökning sände den ett frågeformulär till sökanden, som svarade inom den angivna tidsfristen.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes nödvändiga för att fastställa nivån på dumpningen. Kontrollbesök gjordes på plats hos sökanden och dess närstående handelsföretag LLC Interpipe Ukraine och Interpipe Europe SA.

(12)

Den berörda produkten är den som definieras i genomförandeförordning (EU) nr 585/2012, genom vilken de gällande åtgärderna infördes, dvs. sömlösa rör av järn eller stål med runt tvärsnitt, en ytterdiameter på högst 406,4 mm, ett motsvarande kolvärde (CEV) på högst 0,86 enligt formler och kemiska analyser från International Institute of Welding (IIW) (8) med ursprung i Ukraina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7304 11 00, ex 7304 19 10, ex 7304 19 30, ex 7304 22 00, ex 7304 23 00, ex 7304 24 00, ex 7304 29 10, ex 7304 29 30, ex 7304 31 80, ex 7304 39 58, ex 7304 39 92, ex 7304 39 93, ex 7304 51 89, ex 7304 59 92 och ex 7304 59 93 (nedan kallad den berörda produkten).

(13)

I likhet med vad som fastställdes i den ursprungliga undersökningen och i översynen vid giltighetstidens utgång bekräftades det vid den aktuella undersökningen att den produkt som tillverkas i Ukraina och exporteras till unionen har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden som den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Ukraina och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkarna. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(14)

Interpipe har två helägda exporterande tillverkare som står helt under Interpipes kontroll, nämligen LLC Interpipe Niko Tube (Niko Tube) och OJSC Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant (Interpipe NTRP). I överensstämmelse med unionsinstitutionernas normala praxis beräknades en gemensam dumpningsmarginal för dessa båda exporterande tillverkare. Dumpningsmarginalen beräknades först för var och en av de exporterande tillverkarna innan man fastställde en enda vägd genomsnittlig dumpningsmarginal för de båda företagen.

(15)

Denna metod skiljer sig dock från den metod som användes i den ursprungliga undersökningen, där den gemensamma dumpningsmarginalen beräknades genom att man slog samman alla uppgifter avseende de båda tillverkande enheternas produktionskostnader, lönsamhet och försäljning till unionen. De förändrade omständigheter som motiverar detta byte av metod är en markant förändring i koncernens bolagsstruktur som innebär att det är möjligt att identifiera vilket företag som stått för försäljning och tillverkning, vilket inte var möjligt i den ursprungliga undersökningen.

(16)

Vidare gjordes i den ursprungliga undersökningen en justering av Interpipes energikostnader i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen för att på ett rimligt sätt återspegla kostnaderna för produktion och försäljning av el och gas i Ukraina. Denna justering ansågs nödvändig eftersom de ukrainska gas- och elpriserna vid den tiden var betydligt lägre än genomsnittspriset i unionen och inte avspeglade internationella marknadspriser. Justeringen grundades på ett genomsnitt av de priser som iakttagits i Rumänien, som i det skedet omfattades av undersökningen.

(17)

Till skillnad från den ursprungliga undersökningen anses emellertid en justering till följd av energipriserna inte behövas i denna interimsöversyn. Undersökningen har visat att de genomsnittliga energipriserna i Ukraina har ökat stadigt sedan den ursprungliga undersökningen, och mycket snabbare än genomsnittspriserna i Europeiska unionen, så att skillnaden mellan dem successivt har minskat. De stora skillnader i energikostnader som konstaterades under den ursprungliga undersökningen och som motiverade en justering förekommer därmed inte för närvarande.

(18)

Följaktligen anses det inte lämpligt att göra någon justering för energikostnader i denna interimsöversyn.

(19)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersöktes först om varje exporterande tillverkares totala försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder var representativ i jämförelse med deras totala volym av exportförsäljning till unionen, dvs. om totalvolymen av denna försäljning motsvarade minst 5 % av den totala volymen av exportförsäljning till unionen. Av undersökningen framgick att försäljningen på hemmamarknaden var representativ för båda de exporterande tillverkarna.

(20)

Därefter undersöktes om varje produkttyp av den likadana produkten som de exporterande tillverkarna sålde på hemmamarknaden var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ om sökandens totala inhemska försäljning av den produkttypen till oberoende kunder under översynsperioden utgjorde minst 5 % av företagets totala försäljningsvolym för den jämförbara produkttyp som exporterades till unionen.

(21)

I enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen undersöktes vidare om den inhemska försäljningen av varje produkttyp som sålts i representativa mängder kunde anses ha skett vid normal handel. Detta gjordes genom att man för varje exporterad typ av den berörda produkten under översynsperioden fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden.

(22)

För de produkttyper där mer än 80 % av den inhemska försäljningsvolymen av produkttypen överskred kostnaderna och för vilka det vägda genomsnittliga försäljningspriset minst motsvarade tillverkningskostnaden per enhet, fastställdes normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av de faktiska inhemska försäljningspriserna för all försäljning av den berörda produkttypen, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(23)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller för vilka det vägda genomsnittliga priset var lägre än tillverkningskostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen av denna typ på hemmamarknaden under översynsperioden.

(24)

Normalvärdet beräknades för icke-representativa typer (dvs. de vars försäljning på hemmamarknaden utgjorde mindre än 5 % av exportförsäljningen till unionen eller som inte såldes alls på hemmamarknaden) utifrån tillverkningskostnaden per produkttyp plus ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Om försäljning på hemmamarknaden förekom användes transaktionsvinsterna vid normal handel på hemmamarknaden per produkttyp för de berörda produkttyperna. Om det inte förekom någon försäljning på hemmamarknaden användes en genomsnittsvinst. Detta byte av metod berodde på att en WTO-panel efter den ursprungliga undersökningen utfärdade – och WTO:s tvistlösningsorgan antog – en rapport i tvisten European Communities – Anti-dumping Measure on Farmed Salmon from Norway  (9), där det sägs att man inte kan bortse från den faktiska vinstmarginal som fastställts för transaktioner vid normal handel med de relevanta produkttyper för vilka normalvärdet måste konstrueras.

(25)

Efter att de slutgiltiga slutsatserna meddelats hävdade de båda exporterande tillverkarna att kostnader för outnyttjad kapacitet inte skulle ha tagits med i beräkningen av de totala tillverkningskostnaderna för den berörda produkten under översynsperioden, eftersom de menade att detta stred mot artikel 2.5 i grundförordningen och mot redovisningsprinciperna i den internationella redovisningsstandarden IAS, och i synnerhet IAS 2. I fråga om artikel 2.5 i grundförordningen bör noteras att om det, enligt den här artikeln, anses att kostnaderna i samband med tillverkning av den berörda produkten inte på ett rimligt sätt återspeglas i den berörda partens bokföring, ska dessa kostnader justeras. Att företaget inte utnyttjade sin fulla kapacitet medförde dock vissa kostnader. Sådana kostnader redovisades också som kostnader i de båda exporterande företagens resultaträkning och kunde direkt kopplas till den likadana produkten. Vidare ansågs hänvisningen till IAS 2 vara irrelevant eftersom syftet med IAS 2 är att föreskriva hur lagerstockar ska redovisas och inte vad som ska betraktas som tillverkningskostnader. Påståendet avvisades därför.

(26)

Samma exporterande tillverkare hävdade också att vissa finansiella kostnader till följd av lån som ingick i försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inte skulle ha räknats med. De hävdade att dessa lån tagits för att tillgodose företagets likviditetsbehov och behov av finansiering på kort sikt, och att de inte hade något att göra med tillverkningen av den berörda produkten. Vid kontrollbesöket konstaterades mycket riktigt att räntekostnaderna huvudsakligen hängde samman med finansiering av rörelsekapitalet. Räntekostnaderna fördelades därför på samtliga produkter. De exporterande tillverkarna kunde inte styrka att räntekostnaderna uppkommit särskilt för andra ändamål än att finansiera rörelsekapitalet. De båda exporterande tillverkarna kunde inte lämna någon ytterligare bevisning för att styrka sitt påstående, och detta påstående avvisades därför.

(27)

De båda exporterande tillverkarnas hela export av den berörda produkten till unionen gick via ett närstående handelsföretag i Schweiz direkt till oberoende kunder i unionen. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(28)

I den ursprungliga undersökningen justerades exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen när försäljningen skedde genom närstående handlare. I överensstämmelse med domstolens dom som nämns i skäl 2, där det fastställdes att justeringen inte var berättigad, har någon sådan justering inte gjorts vid denna interimsöversyn.

(29)

De båda exporterande tillverkarnas normalvärde och exportpris jämfördes utifrån priset fritt fabrik. För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i form av en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar gjordes därför med hänsyn till transportkostnader, rabatter och avdrag, provisioner och kreditkostnader.

(30)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset fritt fabrik för var och en av de båda exporterande tillverkarna. Såsom anges i skäl 14 fastställdes därefter en gemensam dumpningsmarginal för Interpipe genom att en enda vägd genomsnittlig dumpningsmarginal beräknades för de båda exporterande tillverkarna inom Interpipe.

(31)

Dumpningsmarginalen, uttryckt som andel av cif-priset vid unionens gräns före tull, är därmed 13,8 %.

(32)

Sökanden hävdade i sin begäran om partiell interimsöversyn att förändringar i bolagsstrukturen och tillverkningens organisation, vid sidan av en omstrukturering av försäljningsorganisationen på såväl hemmamarknaden som exportmarknaden, hade påverkat kostnadsstrukturen och att den nuvarande nivån på antidumpningstullen därför inte längre var nödvändig för att motverka skadevållande dumpning.

(33)

Det undersöktes följaktligen om de förändrade omständigheter som låg till grund för denna interimsöversyn och de resultat den ger upphov till kan antas vara av bestående karaktär.

(34)

Undersökningen visade att de huvudsakliga faktorer som lett fram till den lägre dumpningsmarginalen i översynen är förändringar i bolagets organisation, med en sammanslagning av två produktionsföretag, och en omstrukturering av försäljningsorganisationen, som effektiviserats. Dessa förändringar, som har påverkat sökandens kostnadsstruktur för tillverkning och försäljning av den berörda produkten, är av strukturell karaktär och förväntas därmed inte ändras inom den närmaste framtiden. Det fanns heller inga tecken på avsevärda fluktuationer i sökandens priser.

(35)

Därför konstaterades det att förändringarna är av bestående karaktär och att det inte längre är nödvändigt att tillämpa åtgärden på dess nuvarande nivå.