8.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/4

(1)

Europaparlaments och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (2) och Europaparlaments och rådets förordning (EG) nr 987/2009 (3) behöver anpassas för att ändringar av lagstiftningen i vissa medlemsstater ska kunna beaktas och rättslig säkerhet garanteras för berörda parter.

(2)

Relevanta förslag med syfte att förbättra och modernisera unionsrätten rörande samordningen av de sociala trygghetssystemen har mottagits från administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen. Dessa förslag har införts i denna förordning.

(3)

Förändringar på det sociala området kan påverka samordningen av de sociala trygghetssystemen. För att dessa förändringar ska kunna beaktas är det nödvändigt med ändringar angående fastställandet av tillämplig lagstiftning och förmåner vid arbetslöshet.

(4)

Begreppet ”stationeringsort” för flygbesättning och kabinbesättning enligt unionsrätten definieras i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (4). För att underlätta tillämpningen av avdelning II i förordning (EG) nr 883/2004 på denna grupp av personer, är det motiverat att skapa en särskild regel genom vilken begreppet ”stationeringsort” blir kriteriet för att fastställa tillämplig lagstiftning för flygbesättning och kabinbesättning. Emellertid bör den tillämpliga lagstiftningen för flygbesättning och kabinbesättning förbli stabil, och principen om ”stationeringsort” bör inte medföra att den tillämpliga lagstiftningen ofta ändras på grund av branschens arbetsmönster eller säsongsrelaterad efterfrågan.

(5)

I de fall då en person arbetar i två eller flera medlemsstater bör det klargöras att det villkor som rör utförande av en ”väsentlig del” av sitt arbete i den mening som avses i artikel 13.1 i förordning (EG) nr 883/2004 också gäller personer som arbetar för olika företag eller arbetsgivare.

(6)

Förordning (EG) nr 883/2004 bör ändras genom införande av en ny bestämmelse som säkerställer att en gränsarbetare med egen verksamhet som blir helt arbetslös erhåller förmåner, om personen fullgjort försäkringsperioder som egenföretagare eller perioder som egenföretagare vilka erkänns för beviljande av arbetslöshetsförmåner i den behöriga medlemsstaten, och om inget system för arbetslöshetsförmåner som omfattar egenföretagare finns i den medlemsstat där personen är bosatt. Denna bestämmelse bör efter två års genomförande ses över mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts och den bör, om så krävs, ändras.

(7)

Förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Begreppet ”Europeiska gemenskapernas kommission” ska i texten genomgående ersättas med begreppet ”Europeiska kommissionen”.

2.

Följande skäl ska införas:

3.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Medlemsstaternas förklaringar angående tillämpningsområdet för denna förordning

1.   Medlemsstaterna ska till Europeiska kommissionen skriftligen anmäla de förklaringar som görs i enlighet med artikel 1 led l, den lagstiftning och de system som avses i artikel 3, de konventioner som ingåtts och som avses i artikel 8.2, de minimibelopp som avses i artikel 58 och den avsaknad av försäkringssystem som avses i artikel 65a.1 samt ändringar i sak. I anmälningarna ska anges den tidpunkt från och med vilken denna förordning kommer att tillämpas på de särskilda system som anges av medlemsstaterna i deras anmälningar.

2.   Dessa anmälningar ska årligen överlämnas till Europeiska kommissionen och offentliggöras på erforderligt sätt.”

4.

I artikel 11 ska följande punkt läggas till:

”5.   Arbete som innebär att en medlem av flygbesättningen eller kabinbesättningen utför tjänster som rör passagerar- eller godsbefordran, ska anses vara arbete som bedrivs i den medlemsstat där stationeringsorten, enligt definitionen i bilaga III till förordning (EEG) nr 3922/91, är belägen.”

5.

Artikel 12.1 ska ersättas med följande:

”1.   En person som arbetar som anställd i en medlemsstat hos en arbetsgivare som normalt bedriver sin verksamhet i den medlemsstaten ska, när arbetsgivaren sänder ut personen för att för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete i en annan medlemsstat, fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten, under förutsättning att detta arbete inte förväntas vara längre än 24 månader och att personen inte sänds ut för att ersätta någon annan utsänd person.”

6.

Artikel 13.1 ska ersättas med följande:

”1.   En person som normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater ska

7.

Artikel 36.2a ska ersättas med följande:

”2a.   Den behöriga institutionen får inte vägra att bevilja tillståndet enligt artikel 20.1 för en person som har råkat ut för olycksfall i arbetet eller ådragit sig en arbetssjukdom och som har rätt till förmåner som ska betalas av den institutionen, om den vård som är lämplig med hänsyn till personens hälsotillstånd inte kan ges i den medlemsstat där personen är bosatt inom den tid som är medicinskt försvarbar med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.”

8.

Artikel 63 ska ersättas med följande:

”Artikel 63

Särskilda bestämmelser för undantag från regeln om bosättning

För detta kapitels syfte ska artikel 7 tillämpas endast i de fall som föreskrivs i artiklarna 64, 65 och 65a och inom där angivna gränser.”

9.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 65a

Särskilda bestämmelser för helt arbetslösa gränsarbetare med egen verksamhet om inget system finns i bosättningsmedlemsstaten för arbetslöshetsförmåner som omfattar egenföretagare

1.   Genom undantag från artikel 65 ska den helt arbetslösa person vilken som gränsarbetare senast fullgjort försäkringsperioder som egenföretagare eller perioder som egenföretagare som erkänns för beviljande av arbetslöshetsförmåner i en annan medlemsstat än personens bosättningsmedlemsstat och vars bosättningsmedlemsstat anmält att det inte finns möjlighet för någon kategori av egenföretagare att omfattas av ett system för arbetslöshetsförmåner i den medlemsstaten, registrera sig vid och ställa sig till förfogande för arbetsförmedlingen i den medlemsstat där han eller hon senast bedrev verksamhet som egenföretagare och ska, när han eller hon ansöker om förmåner, fortsätta att uppfylla villkoren i den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning. Den helt arbetslösa personen får som en kompletterande åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i bosättningsmedlemsstaten.

2.   Förmånerna ska utges till den helt arbetslösa person som avses i punkt 1 av den medlemsstat vars lagstiftning han eller hon senast omfattades av, i enlighet med den lagstiftning som den medlemsstaten tillämpar.

3.   Om den helt arbetslösa person som avses i punkt 1 inte vill ställa sig eller fortsätta att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där personen senast bedrev verksamhet efter att ha registrerat sig där och vill söka arbete i bosättningsmedlemsstaten ska artikel 64, utom artikel 64.1 a, också tillämpas. Den behöriga institutionen får förlänga den period som anges i artikel 64.1 c första meningen, som dock inte får överskrida den tid under vilken personen har rätt till förmåner.”

10.

Artikel 71.2 ska ersättas med följande:

”2.   Administrativa kommissionen ska fatta beslut med kvalificerad majoritet i enlighet med bestämmelserna i fördragen, förutom när det gäller dess arbetsordning, som ska fastställas genom överenskommelse mellan dess ledamöter.

Beslut om de tolkningsfrågor som avses i artikel 72 a ska offentliggöras på erforderligt sätt.”

11.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 87a

Övergångsbestämmelse för tillämpningen av förordning (EU) nr 465/2012

1.   Om en person, som en följd av att förordning (EU) nr 465/2012 träder i kraft, i enlighet med avdelning II i den här förordningen omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den som personen omfattades av före det ikraftträdandet, ska den medlemsstats lagstiftning som var tillämplig före det datumet även fortsättningsvis tillämpas på personen i fråga under en övergångsperiod som varar så länge som den relevanta situationen förblir oförändrad och, under alla omständigheter, högst tio år från och med den dag då förordning (EU) nr 465/2012 träder i kraft. En sådan person kan ansöka om att övergångsperioden inte längre ska tillämpas på honom eller henne. En sådan ansökan ska inges till den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i bosättningsmedlemsstaten. Ansökningar som inges senast den 29 september 2012 ska anses få verkan den 28 juni 2012. Ansökningar som inges efter den 29 september 2012 ska få verkan den första dagen i den månad som följer på deras ingivande.

2.   Senast den 29 juni 2014 ska administrativa kommissionen utvärdera genomförandet av bestämmelserna i artikel 65a i den här förordningen och lägga fram en rapport om tillämpningen av dem. På grundval av denna rapport får Europeiska kommissionen, om det är lämpligt, lägga fram förslag om ändring av dessa bestämmelser.”

12.

Bilagorna X och XI ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

1.

I artikel 6.1 ska leden b och c ersättas med följande:

2.

Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

3.

I artikel 15.1 ska andra meningen ersättas med följande:

”Den institutionen ska till den berörda personen utfärda det intyg som avses i artikel 19.2 i genomförandeförordningen, och utan dröjsmål göra information om den lagstiftning som enligt artikel 11.3 b eller 12 i grundförordningen ska tillämpas på den berörda personen tillgänglig för den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där arbetet utförs.”

4.

Artikel 54.2 ska ersättas med följande:

”2.   Vid tillämpning av artikel 62.3 i grundförordningen ska den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning den berörda personen omfattades av under sin senaste period av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, på begäran av institutionen på bosättningsorten utan dröjsmål förse den institutionen med alla uppgifter som den kan få fram i den medlemsstat där institutionen är belägen och som behövs för beräkningen av arbetslöshetsförmånerna, särskilt lön eller förvärvsinkomst.”

5.

Artikel 55 ska ändras på följande sätt:

6.

I artikel 56 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1.   När en arbetslös person beslutar att, i enlighet med artikel 65.2 eller artikel 65a.1 i grundförordningen, ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande även i den medlemsstat som inte utger förmånerna genom att registrera sig som arbetssökande där, ska personen underrätta institutionen och arbetsförmedlingen i den medlemsstat som utger förmånerna om detta.

På begäran av arbetsförmedlingen i den medlemsstat som inte utger förmånerna, ska arbetsförmedlingen i den medlemsstat som utger förmånerna överlämna relevanta upplysningar om den arbetslösa personens registrering och arbetssökande.

2.   Om det enligt tillämplig lagstiftning i de berörda medlemsstaterna krävs att den arbetslösa personen fullgör vissa skyldigheter och/eller vidtar vissa åtgärder för att söka arbete, ska de skyldigheter och/eller åtgärder som ska fullgöras respektive vidtas i den medlemsstat som utger förmånerna äga företräde.

Det faktum att den arbetslösa personen inte har fullgjort alla de skyldigheter och/eller vidtagit alla de åtgärder som krävs i den medlemsstat som inte utger förmånerna, ska inte påverka de förmåner som beviljats i den andra medlemsstaten.”