20.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 45/10

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 9 september 2009 begärde Litauen tillstånd att fortsätta att tillämpa en åtgärd som avviker från bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG som reglerar vem som ska vara skyldig att betala mervärdesskatt till skattemyndigheterna.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen i en skrivelse av den 27 oktober 2009 övriga medlemsstater om Litauens begäran. Genom en skrivelse av den 29 oktober 2009 meddelade kommissionen Litauen att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna behandla begäran.

(3)

Syftet med åtgärden är att även fortsättningsvis göra mottagaren betalningsskyldig för den mervärdesskatt som ska tas ut på varor och tjänster i samband med insolvensförfaranden eller omstruktureringsförfaranden under rättslig tillsyn samt vid timmertransaktioner.

(4)

Beskattningsbara personer som är föremål för ett insolvensförfarande eller ett omstruktureringsförfarande under rättslig tillsyn hindras ofta, på grund av finansiella svårigheter, från att betala in den mervärdesskatt som de fakturerar på leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster till skattemyndigheterna. Mottagaren, i den mån det rör sig om en beskattningsbar person med avdragsrätt, kan dock dra av mervärdesskatten även om leverantören inte betalat denna skatt till skattemyndigheterna.

(5)

På grund av marknadens och de berörda företagens särskilda karaktär har Litauen stött på problem på timmermarknaden som domineras av små företag, ofta återförsäljare och mellanhänder, som har visat sig vara svåra för skattemyndigheterna att kontrollera. Den vanligaste formen av mervärdesskattefusk innebär att ett företag utfärdar fakturor för varor eller tjänster som berättigar kunden till skatteavdrag, men att företaget därefter försvinner utan att ha betalat någon skatt.

(6)

Genom att ange mottagaren, i den mån denne är en beskattningsbar person, som betalningsskyldig för mervärdesskatt i de ovannämnda fallen, medför avvikelsen att de svårigheter att driva in mervärdesskatten som förekommit kan undanröjas utan att det skattebelopp som ska betalas påverkas. Detta underlättar, å ena sida, skattemyndigheternas arbete med uppbörd av skatten och hindrar, å andra sidan, vissa typer av skattefusk eller skatteundandraganden. Åtgärden innebär i detta hänseende en avvikelse från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG där det sägs att mervärdesskatt normalt sett ska betalas av den beskattningsbara person som levererar varor eller tillhandahåller tjänster.

(7)

Denna åtgärd har tidigare godkänts genom rådets beslut 2006/388/EG (2) i enlighet med rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (3), som var den tillämpliga rättsakten vid den tidpunkten.

(8)

Den rättsliga och faktiska situation som motiverat den nuvarande tillämpningen av avvikelseåtgärden i fråga inte har ändrats och består alltjämt. Litauen bör därför bemyndigas att tillämpa åtgärden under ytterligare en begränsad period.

(9)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på de delar av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

a)

Leveranser av varor från och tillhandahållande av tjänster av en beskattningsbar person som är föremål för ett insolvensförfarande eller ett omstruktureringsförfarande under rättslig tillsyn.

b)

Timmerleveranser.