7.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 38/3

(1)

Den 25 mars 2008 mottog kommissionen ett klagomål om import av stänger och tråd, varmvalsade, i oregelbundet upprullade ringar av järn, olegerat stål eller legerat stål, andra än rostfritt stål (valstråd), med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina), Republiken Moldavien (nedan kallat Moldavien) och Turkiet.

(2)

Klagomålet ingavs i enlighet med artikel 5 i grundförordningen av Eurofer (nedan kallad klaganden), som företräder tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 25 %, av gemenskapens samlade produktion av valstråd.

(3)

Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning och om därav följande väsentlig skada som ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(4)

Den 8 maj 2008 inleddes ett förfarande genom offentliggörande av ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare i Kina, Moldavien och Turkiet, importörer, handlare, användare och intresseorganisationer som man visste berördes samt myndigheterna i Kina, Moldavien och Turkiet, de klagande gemenskapstillverkarna och andra gemenskapstillverkare som man visste berördes om inledandet av förfarandet. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(6)

För att de exporterande tillverkare som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om marknadsekonomisk status eller om individuell behandling sände kommissionen ansökningsformulär till de kinesiska och moldaviska exporterande tillverkare som den visste var berörda och till de kinesiska och moldaviska myndigheterna. Två exporterande tillverkare från Kina, som båda bestod av grupper av närstående företag, och en från Moldavien ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen eller om individuell behandling, om undersökningen skulle visa att de inte uppfyllde villkoren för marknadsekonomisk status.

(7)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och Turkiet samt importörer och tillverkare i gemenskapen, förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning och skada enligt artikel 17 i grundförordningen.

(8)

För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Kina och Turkiet, gemenskapsimportörer och gemenskapstillverkare att ge sig till känna och i enlighet med tillkännagivandet om inledande tillhandahålla grundläggande information om den del av verksamheten som var förknippad med den berörda produkten.

(9)

Med hänsyn till att endast ett begränsat antal svar inkommit beslutades det att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt för vare sig kinesiska och turkiska exporterande tillverkare eller tillverkare och importörer i gemenskapen.

(10)

Frågeformulär sändes till alla företag i Kina och Turkiet som svarat på kommissionens uppmaning om stickprovsförfarande, till den enda moldaviska exporterande tillverkaren, till alla gemenskapstillverkare, användare och importörer som svarat på kommissionens uppmaning om stickprovsförfarande och till alla övriga parter som man visste var berörda. Svar på frågeformulären mottogs från två grupper av exporterande tillverkare i Kina, en exporterande tillverkare i Moldavien, sex exporterande tillverkare i Turkiet, tjugo gemenskapstillverkare, en importör och åtta användare i gemenskapen.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för ett avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(12)

Med hänsyn till behovet av att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina och Moldavien som inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, utfördes ett kontrollbesök för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land, i detta fall Brasilien, på plats hos följande företag:

(13)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2007 till och med den 31 mars 2008 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2004 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(14)

Den berörda produkten är stänger och tråd, varmvalsade, i oregelbundet upprullade ringar av järn, olegerat stål eller legerat stål, andra än rostfritt stål, med ursprung i Kina, Moldavien och Turkiet (nedan kallad den berörda produkten eller valstråd), som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 7213 10 00, 7213 20 00, 7213 91 10, 7213 91 20, 7213 91 41, 7213 91 49, 7213 91 70, 7213 91 90, 7213 99 10, 7213 99 90, 7227 10 00, 7227 20 00, 7227 90 10, 7227 90 50 och 7227 90 95. I den berörda produkten ingår inte valstråd i rostfritt stål.

(15)

För att tillverka valstråd valsas stålbillets, som tillverkats i en elektrisk ljusbågsugn eller masugn, i ett varmvalsverk. Billets nedvalsas gradvis i tvärsnitt genom att de får passera genom en rad valsar och rullas sedan ihop. I processen med elektrisk ljusbågsugn används metallskrot och i processen med masugn används metallskrot och järnmalm.

(16)

Valstråd används för svetsat armeringsnät i byggnadsindustrin (tråd för för- och efterspänning och linor som används för betongarmering) och har många andra användningsområden när den omvandlats till tråd, bland annat inom däckindustrin (däckkord), industrin för muttrar och skruvar (fästen), stängselprodukter, kundvagnar, stållina, elektroder, kablar, sängfjädrar, upphängningsfjädrar och svetstråd.

(17)

Undersökningen visade att den valstråd som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapsindustrin, den valstråd som tillverkades och såldes på hemmamarknaden i Brasilien (som användes som jämförbart land) samt den valstråd som tillverkades i Kina, Moldavien och Turkiet och såldes till gemenskapen och på den turkiska hemmamarknaden alla har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden.

(18)

Alla ovannämnda typer av valstråd anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(19)

En kinesisk exporterande tillverkare lämnade in ett formulär om stickprovsförfarande, en ansökan om marknadsekonomisk status och ett svar på frågeformuläret om antidumpning inom tidsfristen, men underlät att svara på kommissionens uppmaning att inkomma med uppgifter som saknades, trots att en påminnelse sändes ut.

(20)

Företaget informerades om den föreslagna tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen och gavs möjlighet att lämna kommentarer.

(21)

Företaget hävdade att kommissionens tidsfrist för att inkomma med fullständig information och samarbeta var för kort. Eftersom företaget inte meddelat kommissionen att det förelåg några tidshinder inom den angivna tidsfristen ansågs det inte ha lämnat några avgörande argument eller bevis som motiverade en ändring av beslutet att tillämpa artikel 18 i grundförordningen.

(22)

Företaget lämnade in en överklagan till förhörsombudet. Efter att ha hört företagets argument och förhörsombudets iakttagelser bekräftades det att företaget inte i god tid informerat kommissionen om några tidshinder och därmed inte samarbetat på ett tillfredsställande sätt i undersökningen.

(23)

Det har därför bedömts lämpligt att inte beakta den information som detta företag inkommit med utan i stället basera resultaten på tillgängliga fakta.

(24)

Vid antidumpningsåtgärder som rör import från Kina och Moldavien ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna1–6 i den artikeln för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(25)

Nedan görs en sammanfattning av kriterierna för marknadsekonomisk status, enbart i syfte att underlätta för läsaren:

(26)

Två kinesiska och en moldavisk exporterande tillverkare ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in blanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status inom angivna tidsfrister.

(27)

För en kinesisk exporterande tillverkare blev det nödvändigt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen (se skälen 19–23) och därför beviljades denna tillverkare inte marknadsekonomisk status.

(28)

Den återstående kinesiska exporterande tillverkaren kunde inte visa att den uppfyllde kriterierna 2 och 3. Beträffande kriterium 2 fann man att flera av företagets räkenskapsprinciper inte överensstämde med internationella redovisningsstandarder (IAS). Det konstaterades att problemen var systematiska och att de inte återspeglades i revisionsberättelsen. När det gäller kriterium 3 konstaterades det att företaget inte betalade kapitalbeloppet på vissa lån, långt efter förfallodatumet i låneavtalet. Det konstaterades även att företaget åtnjöt betydande skattesänkningar under undersökningsperioden.

(29)

Följaktligen drogs slutsatsen att den kinesiska exporterande tillverkaren inte visade att den uppfyllde villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(30)

Sedan resultatet av analysen av marknadsekonomisk status meddelats inkom den kinesiska exporterande tillverkaren med ett svar där företaget höll med om att det inte uppfyllde kriterium 2 men motsatte sig den negativa slutsatsen om kriterium 3. Företaget betonade framför allt att det faktum att det inte betalat tillbaka kapitalbeloppet inte innebar att det förekommit någon snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet utan att detta faktum snarare var ett bevis på att företaget åtnjöt en hög kreditvärdighet. Efter en detaljerad undersökning konstaterades det att lånen i fråga inte täcktes av något avtal under undersökningsperioden och att företaget därför inte hade någon rättslig skyldighet att betala vare sig ränta eller kapitalbelopp. Det faktum att sådana lån förekommer innebär en avsevärd snedvridning av företagets ekonomiska situation och utgör i själva verket en skuldavskrivning. Underlåtenheten att återbetala kapitalbeloppet överensstämmer inte heller med marknadsekonomiska principer. Detta argument avvisades därför.

(31)

Vidare hävdades det att sänkningen av inkomstskatten inte utgjorde ett stöd och därför inte kunde behandlas som en snedvridning till följd av det icke-marknadsekonomiska systemet. Argumentet avvisades eftersom användning av inhemsk utrustning i stället för importerad utrustning är en förutsättning för tillämpning av sänkt inkomstskatt och därför utgör en särskild typ av stöd.

(32)

Den moldaviska tillverkaren kunde inte visa att den uppfyllde några av kriterierna för marknadsekonomisk status. När det gäller beslutsfattande och kostnader (kriterium 1) konstaterades det att företagets högsta ledning innehade nyckelpositioner inom den transnistriska regionens administration i Moldavien och att det förekommit betydande snedvridningar i fråga om kostnader. Beträffande kriterium 2 konstaterades det att företaget inte hade en tydlig uppsättning oberoende granskade räkenskaper. Vidare identifierades allvarliga brister i fråga om räkenskapernas noggrannhet och enhetlighet, vilket innebär att de inte är tillförlitliga. Beträffande kriterium 3 förekom snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet som påverkade kostnaderna. Den mest påtagliga snedvridningen utgjordes av det faktum att privatiseringen av företaget skedde till ett pris under marknadsvärdet. Dessutom konstaterades det att företaget ofta utövar byteshandel. När det gäller kriterium 4 om rättssäkerhet och stabila villkor för verksamheten konstaterades det att företaget till stor del inte uppfyller bestämmelserna i det moldaviska rättssystemet. Slutligen konstaterades det även att företaget bland annat bedriver verksamhet med valuta som inte är internationellt erkänd och vars valutakurs inte fastställs som svar på marknadssignaler (kriterium 5).

(33)

Följaktligen drogs slutsatsen att den moldaviska exporterande tillverkaren inte visade att den uppfyllde villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(34)

Den moldaviska exporterande tillverkaren motsatte sig detta beslut. Tillverkaren hävdade att tillämpningen av artikel 2.7 i grundförordningen på Moldavien innebär en överträdelse från gemenskapens sida när det gäller dess WTO-åtaganden gentemot Moldavien.

(35)

Som svar på detta argument bör det erinras om att det i anmärkningen till artikel VI i Gatt fastställs att WTO-medlemmar vid import från vissa länder där det kan föreligga svårigheter när det gäller att fastställa prisjämförbarhet för att avgöra om dumpning förekommer, kan göra bedömningen att en jämförelse med priserna på hemmamarknaden i ett sådant land inte alltid är lämplig. När det gäller Moldavien anses sådana svårigheter föreligga. Under dessa omständigheter fastställs normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen. Dessutom konstateras det att Moldavien i artikel 2.7 a särskilt omnämns som ett av de länder i det icke-marknadsekonomiska systemet som denna bestämmelse gäller.

(36)

Den moldaviska exporterande tillverkaren hävdade även att de tidsfrister som anges i grundförordningen inte respekterats. De sökande hävdade att beslutet att avslå ansökan om marknadsekonomisk status borde ogiltigförklaras eftersom kommissionen underlåtit att fatta beslutet om marknadsekonomisk status inom den tremånadersperiod som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(37)

Det stämmer att kommissionen inte fattade beslutet om marknadsekonomisk status inom tre månader efter att undersökningen inletts. Detta utgör emellertid inte grund för att ogiltigförklara beslutet att avslå ansökan om marknadsekonomisk status. Enligt artikel 2.7 c i grundförordningen ska beslutet om marknadsekonomisk status fattas inom tre månader efter att undersökningen inletts, men det anges inga specifika konsekvenser av att underlåta att fatta beslutet inom tre månader. Framför allt anges det inte att i) exportören automatiskt beviljas marknadsekonomisk status eller ii) institutionerna inte längre får vidta åtgärder mot exportören om kommissionen underlåtit att fatta ett beslut om en exportörs ansökan om marknadsekonomisk status. Därmed står det klart att enbart det faktum att kommissionen inte respekterat tremånadersperioden inte innebär att beslutet att avslå ansökan om marknadsekonomisk status är olagligt.

(38)

Den moldaviska exporterande tillverkaren hävdar vidare att det har förekommit diskriminering i jämförelse med ukrainska och ryska exporterande tillverkare i tidigare förfaranden och att kommissionens bedömning har politiska orsaker. Dessutom hävdar tillverkaren att det har skett flera fel på grund av bristande bevisning eller på grund av att slutsatserna inte är tillräckligt motiverade och att det därmed skett en överträdelse av principen om god förvaltning. Företaget anger inga särskilda orsaker till denna överträdelse.

(39)

När det gäller påståendet om diskriminering mot Moldavien beträffande hur bedömningen av ansökan om marknadsekonomisk status skedde i jämförelse med tidigare mål mot Ukraina och Ryssland måste det klargöras att bedömningar av ansökningar om marknadsekonomisk status görs från fall till fall. Beslut i tidigare ärenden om dessa länder kan inte automatiskt tillämpas i det aktuella förfarandet. Det måste även påpekas att vare sig Ukraina eller Ryssland för närvarande anges som icke-marknadsekonomiska länder i artikel 2.7 i grundförordningen och att den aktuella situationen därför inte är jämförbar med Moldavien. Av dessa skäl godtas inte påståendet om diskriminering vid behandling av Moldavien jämfört med andra tidigare icke-marknadsekonomiska länder.

(40)

Det moldaviska företaget bestred kommissionens analys av överensstämmelse med de fem kriterierna för marknadsekonomisk status.

(41)

När det gäller kriterium 1 hävdar företaget att statlig inblandning inte har skett eftersom det i detta förfarande inte kan talas om någon stat med hänvisning till den transnistriska regionens myndigheter, som inte erkänns som stat. I detta kriterium anses emellertid hänvisningen till staten syfta på de myndigheter som i själva verket kontrollerar regionen och som har kapacitet att ingripa i företagets beslutsfattandeprocess, oavsett om regionen erkänns eller inte. Detta argument avvisades därför.

(42)

Företaget instämmer inte heller med bedömningen av kriterium 2 utan påstår sig endast ha en uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder (IAS).

(43)

Det konstaterades emellertid att företaget hade en första uppsättning räkenskaper som hanterades i enlighet med redovisningsstandarderna i den så kallade transnistriska regionen. I dessa standarder ingår inga bestämmelser om osäkra fordringar och räkenskaperna var inte föremål för någon revision. Företaget hade en andra uppsättning räkenskaper som sammanfördes med andra närstående företags räkenskaper och som var föremål för revision, enligt uppgift i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder (IAS). Revisorerna avgav ett yttrande om den andra uppsättningen räkenskaper där de reserverade sig i fråga om företagets uppskattning av tillgångar under 2003 och 2005. De exakta skälen till att revisorerna reserverade sig kunde inte klargöras under undersökningen. Företaget hävdade senare att revisorernas reservationer inte var väsentliga, men tillhandahöll inga bevis för detta.

(44)

Därför var det nödvändigt att avslå företagets ovanstående argument beträffande kriterium 2.

(45)

När det gäller kriterium 3 hävdade företaget att dess privatiseringsprocess var irrelevant när det gäller att konstatera eventuella snedvridningar till följd av det icke-marknadsekonomiska systemet, eftersom företaget senare såldes enligt marknadsprinciper och till sitt marknadsvärde. Detta kunde emellertid inte bevisas eftersom återförsäljningen av företagen med innehav av MMZ-aktier kunde ha omfattat andra tillgångar och ingen lämpligt dokumenterad bedömning av dessa transaktioner tillhandahölls.

(46)

Företaget hävdade också att, när det gäller utövandet av byteshandel, omfattningen av den byteshandel som upptäckts under undersökningen inte var väsentlig för detta kriterium. Det anses emellertid att väsentlighetsnivån för denna handel inte är ett giltigt kriterium för analys eftersom värdet av de varor som det bedrivs handel med endast är känt för de parter som är engagerade i byteshandeln. Det faktum att sådan typ av verksamhet, som är typisk för icke-marknadsekonomiska system, regelbundet har bedrivits av företaget är därför ett relevant argument. Därför avvisades företagets argument.

(47)

När det gäller ett lån från ett närstående företag som det moldaviska företaget, trots att det ombetts göra detta, inte kunde bevisa att det återbetalat, hävdade företaget att lånet betalats tillbaka till fullo. Företaget skickade senare kopior av dokument som man hävdade var bevis på betalning, men gav ingen förklaring till varför dessa inte tillhandahållits direkt. Faktum kvarstår att beviset inte var tillgängligt vid kontroller på plats och att dokument som tillhandahållits på detta sätt inte kan kontrolleras i detta skede av förfarandet. Därför avvisades företagets påstående.

(48)

När det gäller kriterium 4 hävdade företaget att det faktum att företaget tillfälligt var registrerat i Moldavien och att dess export skedde via tullen i Moldavien var en garanti för att det uppfyllde bestämmelserna i det moldaviska rättssystemet. Vidare hävdades att det faktum att räkenskaperna var föremål för revision visade att den tillämpliga lagstiftningen var tillräcklig för att garantera rättssäkerhet och stabila villkor. Det bör emellertid påpekas att vare sig den tillfälliga registreringen av ett företag i Moldavien eller revisionen sker på villkor att det moldaviska rättssystemet tillämpas, och att företagets aktuella ägarskap inte är rättsligt erkänt i Moldavien. Dessa påståenden avvisades därför.

(49)

När det gäller kriterium 5 hävdade företaget att valutaomräkningen i transnistrierubel sker till den marknadskurs som är resultatet av fri valutaförsäljning och valutaköp. Eftersom transnistrierubeln inte är erkänd internationellt och det inte sker någon internationell handel med den kan den emellertid inte anses ha något marknadsvärde, utan endast ett värde som fastställs av de så kallade transnistriska myndigheterna. Detta argument avvisades därför.

(50)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen bör en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen för erhållande av individuell behandling.

(51)

De kinesiska och moldaviska exporterande tillverkare som inte uppfyllde kriterierna för marknadsekonomisk status (se skälen 28–33) ansökte också om individuell behandling, om de inte kunde beviljas marknadsekonomisk status.

(52)

På grundval av de tillgängliga uppgifterna konstaterades det att den kinesiska exporterande tillverkaren uppfyllde alla kriterier för individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen.

(53)

När det gäller den enda moldaviska exporterande tillverkaren konstaterades det att denne inte uppfyllde kraven för att beviljas individuell behandling i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen, eftersom tillverkaren inte kunde bevisa att exportpriser, exportkvantiteter och exportvillkor fastställdes utan statlig inblandning, att valutaomräkningen skedde till marknadskurser eller att den statliga inblandningen inte var av sådant slag att det var möjligt att kringgå åtgärderna om enskilda exportörer tilldelas olika tullsatser.

(54)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först varje exporterande tillverkare för att fastställa om försäljningen av produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden var representativ, dvs. motsvarade minst 5 % av dess totala exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(55)

Därefter identifierades de på hemmamarknaden sålda typer av produkten som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ om försäljningsvolymen på hemmamarknaden av denna produkttyp till oberoende kunder under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala volymen för den jämförbara produkttypen som såldes på export till gemenskapen.

(56)

Kommissionen undersökte därefter om försäljningen på hemmamarknaden av varje typ av den berörda produkten, som såldes av varje företag i representativa kvantiteter på denna marknad, kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att andelen lönsam försäljning på hemmamarknaden till oberoende kunder av varje exporterad produkttyp under undersökningsperioden fastställdes.

(57)

För de produkttyper för vilka mer än 80 % av försäljningsvolymen inte låg under enhetskostnaden och för vilka det vägda genomsnittliga försäljningspriset motsvarade minst produktionskostnaden, beräknades normalvärdet utifrån det faktiska priset på hemmamarknaden. Priset beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av den typen under undersökningsperioden, oavsett om försäljningen varit lönsam eller inte.

(58)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ.

(59)

I de fall där priserna på hemmamarknaden för en viss produkttyp som sålts av exporterande tillverkare inte kunde användas för att fastställa normalvärdet måste en annan metod användas. Kommissionen använde då ett normalvärde som konstruerats i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(60)

Normalvärdet konstruerades genom att ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal lades till för varje exportörs tillverkningskostnader för de exporterade typerna, som justerades vid behov.

(61)

I samtliga fall fastställdes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader enligt de metoder som anges i artikel 2.6 i grundförordningen. Kommissionen undersökte i detta syfte för varje exporterande tillverkare om uppgifterna avseende försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på hemmamarknaden var tillförlitliga.

(62)

De fem turkiska exporterande tillverkare som undersöktes hade en representativ försäljning av den likadana produkten. I stor utsträckning fastställdes normalvärdet, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen, på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder i Turkiet.

(63)

För de produkttyper för vilka den inhemska försäljningen inte hade ägt rum i tillräckliga mängder eller inte hade ägt rum vid normal handel konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst baserades på faktiska uppgifter om den undersökta tillverkarens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel, i enlighet med den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen.

(64)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare i övergångsekonomier som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat det jämförbara landet). Eftersom ingen av de exporterande tillverkarna i Kina eller Moldavien beviljats marknadsekonomisk status måste normalvärdet fastställas på grundval av uppgifterna från ett jämförbart land.

(65)

I tillkännagivandet om inledande föreslogs att Brasilien skulle användas som jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina och Moldavien. Kommissionen uppmanade alla berörda parter att framföra eventuella synpunkter på detta förslag.

(66)

Trots att kontakter togs med en rad tillverkare i andra tredjeländer var det endast en brasiliansk tillverkare som var samarbetsvillig.

(67)

Flera berörda parter inkom med synpunkter om att Brasilien inte var ett lämpligt val och föreslog att Turkiet skulle användas som jämförbart land. Klaganden lämnade ytterligare argument för valet av Brasilien. Dessa argument analyserades och undersöktes av kommissionen.

(68)

En berörd part hävdade att olika tillverkningsmetoder användes i Moldavien respektive Brasilien och föreslog därför Turkiet som ett mer lämpligt jämförbart land för Moldavien. Samma part hävdade dessutom att den ekonomiska utvecklingsnivån i Moldavien skiljer sig från den i Brasilien. Det konstaterades emellertid att samma eller liknande tillverkningsmetoder används i Brasilien och Kina. Skillnaden i tillverkningsmetoder mellan Brasilien och Moldavien rör endast den preliminära processen och detta leder inte till några betydande kostnadsskillnader. När det gäller den ekonomiska utvecklingsnivån anses denna inte i sig vara ett kriterium för valet av jämförbart land.

(69)

Det hävdades även att den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren var ett företag närstående till klaganden och att valet av Brasilien som jämförbart land därmed var olämpligt. Detta argument godtogs inte. Om priser och kostnader inte snedvrids anses det inte finnas någon anledning att utesluta uppgifter som tillhandahålls av samarbetande företag som är närstående till klaganden vid fastställandet av normalvärden som baseras på försäljningen på hemmamarknaden i ett jämförbart land.

(70)

En berörd part hävdade att den likadana produkten var för högt prissatt på den brasilianska hemmamarknaden. En annan berörd part hävdade att konkurrensen på hemmamarknaden var snedvriden på grund av att de inhemska tillverkarna är vertikalt integrerade och att två av dem enligt uppgift tillsammans innehar en marknadsandel som är över 60 %.

(71)

Undersökningen bekräftade att priserna på hemmamarknaden i Brasilien och den vinstmarginal som den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren uppnådde var relativt höga. Detta skulle kunna tyda på otillräcklig konkurrens på den brasilianska marknaden, vilket beror på att det endast finns tre tillverkare av den likadana produkten, varav två står för nästan 90 % av marknaden, vilket bekräftades av undersökningen.

(72)

Vidare visade undersökningen att det finns omkring tolv tillverkare i Turkiet och att detta tillsammans med importen från olika källor innebär en garanti för en konkurrenskraftig hemmamarknad.

(73)

För att undvika effekten av höga priser på den brasilianska hemmamarknaden och med tanke på att kontrollerade uppgifter från fem turkiska exporterande tillverkare fanns tillgängliga, ansågs Turkiet i alla händelser mer lämpligt som jämförbart land än Brasilien.

(74)

Med tanke på ovanstående dras slutsatsen att Turkiet kan anses mer lämpligt som jämförbart land än Brasilien i detta förfarande, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(75)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(76)

En exporterande tillverkare hade viss exportförsäljning via en närstående importör i gemenskapen. I detta fall konstruerades priset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för de kostnader som importören ådragit sig mellan importen och återförsäljningen och för en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Den närstående importörens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader användes, och vinstmarginalen fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter från samarbetsvilliga icke-närstående importörer.

(77)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik.

(78)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(79)

För samtliga undersökta företag beviljades i tillämpliga och motiverade fall justeringar för skillnader i fråga om transportkostnader, frakt- och försäkringskostnader, bankavgifter, förpackningskostnader, kreditkostnader samt provisioner.

(80)

För den enda exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan exportpriserna fritt fabrik per produktkontrollnummer och det jämförbara landets respektive normalvärde.

(81)

För alla icke-samarbetsvilliga företag och med tanke på den bristande samarbetsviljan fastställdes dumpningsmarginalen för övriga företag till den högsta dumpningsmarginal som fastställts för en representativ kvantitet som exporterats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(82)

Följande preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(83)

Beräkningen av den moldaviska tillverkarens dumpningsmarginal gjordes med hjälp av de kontrollerade exportpriserna tillsammans med priset vid försäljning på hemmamarknaden i det jämförbara landet. Eftersom den moldaviska tillverkarens export till EU sker via en närstående handlare baseras beräkningen av dumpningsmarginalen på ett konstruerat exportpris för försäljning till en oberoende kund inom EU, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(84)

Den beräknade dumpningsmarginalen är således 16,1 %.

(85)

Eftersom samarbetsviljan ansågs ligga på en hög nivå, dvs. importen från den samarbetsvilliga moldaviska tillverkaren utgjorde omkring 85 % av all import, fastställdes en landsomfattande dumpningsmarginal på grundval av de kontrollerade uppgifterna från MMZ, dvs. till samma nivå som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(86)

Därför fastställs den landsomfattande dumpningsmarginalen för Moldavien till 16,1 %.

(87)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde för respektive produkttyp och ett vägt genomsnittligt exportpris för respektive produkttyp i enlighet med det som fastställs ovan.

(88)

Följande preliminära dumpningsmarginaler fastställdes:

(89)

All tillgänglig information om gemenskapstillverkarna, däribland information i klagomålet och de uppgifter som inhämtats från gemenskapstillverkare innan undersökningen inleddes och därefter, användes för att fastställa gemenskapens sammanlagda tillverkning.

(90)

På grundval av detta beräknades gemenskapens tillverkning uppgå till omkring 24,9 miljoner ton under undersökningsperioden. I denna siffra ingår tillverkningen hos alla gemenskapstillverkare som gav sig till känna och den beräknade tillverkningen hos de tillverkare som inte gav sig till känna under förfarandet. De tillverkare som inte gav sig till känna står för omkring 30 % av gemenskapens tillverkning. Ingen av de kända gemenskapstillverkarna förhöll sig neutrala till eller motsatte sig inledandet av undersökningen.

(91)

När det gäller de tillverkare som inte gav sig till känna skickade kommissionen ut frågeformulär för att få mer tillförlitliga uppgifter, framför allt i fråga om försäljningsvolym och priser. Inga svar mottogs emellertid från dessa tillverkare. I avsaknad av annan information användes de uppgifter som angetts i klagomålet för de tillverkare som inte gav sig till känna för att fastställa gemenskapens tillverkning och förbrukning.

(92)

Tillverkningsvolymen hos de gemenskapstillverkare som stödde klagomålet uppgick till 11,1 miljoner ton under undersökningsperioden, vilket motsvarade omkring 45 % av gemenskapens beräknade tillverkning, medan andra tillverkare som stödde klagomålet, men inte samarbetade, stod för 25 %.

(93)

Såsom nämns i skäl 92 visade undersökningen att de samarbetsvilliga gemenskapstillverkare som stödde klagomålet stod för omkring 45 % av gemenskapens tillverkning under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör således gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(94)

Med hänsyn till det stora antalet tillverkare som stödde klagomålet och var samarbetsvilliga under undersökningen hade kommissionen för avsikt att tillämpa ett stickprovsförfarande för undersökningen av skada. Det inkom 20 svar på det frågeformulär om stickprovsförfarande som sänts till de kända gemenskapstillverkarna. Eftersom dessa 20 samarbetsvilliga tillverkare bestod av fyra företagsgrupper och två oberoende tillverkare beslutades det att stickprovsförfarande inte skulle tillämpas.

(95)

Med tanke på det stora antalet närstående företag som ingick i två av de fyra grupperna beslutades det att uppgifterna från elva enskilda företag, som valts ut på grundval av sin tillverkningsvolym och geografiska spridning, skulle kontrolleras på plats i det preliminära skedet. Det utfördes en skrivbordsanalys av de uppgifter som de återstående företagen lämnat i sina svar på frågeformuläret.

(96)

Gemenskapens förbrukning fastställdes på grundval av Eurostats uppgifter om den sammanlagda importen, gemenskapsindustrins sammanlagda försäljning på gemenskapsmarknaden och de övriga gemenskapstillverkarnas sammanlagda försäljning på gemenskapsmarknaden, däribland en uppskattning av försäljningsvolymen för de tillverkare som inte gett sig till känna.

(97)

Såsom nämns i skäl 91 kontaktades de tillverkare som inte gett sig till känna och ombads tillhandahålla uppgifter om framför allt tillverkning och försäljning av valstråd under skadeundersökningsperioden. Eftersom dessa tillverkare inte samarbetade och i avsaknad av andra uppgifter om försäljningen på gemenskapsmarknaden användes emellertid uppgifterna i klagomålet i stället.

Tabell 1

(98)

Totalt sett ökade gemenskapens förbrukning med 6 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen inleddes 2006 efter en tillfällig minskning med 5 % under 2005. Efter detta återhämtade sig förbrukningen och ökade fram till 2007, följt av en liten minskning under undersökningsperioden. Nedgången i förbrukningen under 2005 berodde på minskad efterfrågan i byggnadsindustrin.

(99)

För att kunna göra en sammantagen bedömning av importens verkan när det gäller de länder som är föremål för denna undersökning undersöktes varje lands situation mot bakgrund av de villkor som anges i artikel 3.4 i grundförordningen.

(100)

När det gäller importen från Kina och Moldavien konstaterades det att deras importvolym låg över den minimitröskel som anges i artikel 5.7 i grundförordningen och att importvolymen från dessa länder inte var försumbar. Dessutom uppvisade importvolymen från de två länderna en liknande trend under skadeundersökningsperioden och nådde en topp under 2007, varefter den endast minskade en aning. Undersökningen visade också att de berörda aktörerna hade liknande konkurrensvillkor, framför allt under undersökningsperioden. Framför allt konstaterades det att priserna på importen från dessa två länder underskred gemenskapsindustrins priser. Därmed ansågs det att villkoren för sammantagen bedömning uppfylldes.

(101)

När det gäller import från Turkiet visade undersökningen att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna stod för så gott som hela importen av den berörda produkten från detta land till gemenskapen under undersökningsperioden. Detta ledde till att analysen av denna import baserades på de uppgifter som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna tillhandahöll. På grundval av detta konstaterades det att importvolymen från Turkiet i likhet med importen från Kina och Moldavien låg över den minimitröskel som anges i artikel 5.7 i grundförordningen och att importvolymen från dessa länder inte var försumbar. I motsats till de andra två berörda länderna konstaterades det emellertid att konkurrensvillkoren mellan de berörda aktörerna inte var likadana, framför allt när det gäller prisbeteendet. Dessa exportörer underskred inte gemenskapsindustrins priser och de sålde inte heller sina produkter på gemenskapsmarknaden till ett pris som var lägre än det icke-skadevållande pris som fastställts för gemenskapsindustrin under undersökningsperioden. Därmed ansågs det inte att villkoren för sammantagen bedömning av importen från Turkiet i förhållande till import från Kina och Moldavien uppfylldes.

(102)

På grundval av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att ingen sammantagen bedömning av importen från Turkiet och importen från Kina och Moldavien ska göras.

(103)

Importen från Kina och Moldavien (de berörda länderna) utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 2

(104)

Den dumpade importen från de berörda länderna ökade avsevärt, från omkring 0,3 miljoner ton 2004 till 1,4 miljoner ton 2007, då den alltså var nästan fem gånger så stor som tidigare. Importen nådde en topp under 2007 och därefter var trenden nedåtgående i linje med förbrukningens utveckling i gemenskapen.

(105)

Trots att de genomsnittliga priserna på dumpad import från de berörda länderna ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden konstaterades det att de underskred gemenskapsindustrins priser, framför allt under undersökningsperioden. Detta ledde till att deras marknadsandel ökade kraftigt, från 1,4 % 2004 till 6,3 % under undersökningsperioden.

(106)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden, justerade till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för den berörda importen, fastställda till cif-nivån med en lämplig justering för tullar och kostnader efter import.

(107)

De kinesiska exportörernas samarbetsvilja var mycket bristfällig. Endast en tillverkare, som stod för 5 % av den sammanlagda exportvolymen till gemenskapen från Kina, deltog i undersökningen. På grundval av jämförbara produkttyper konstaterades en genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 4,5 % för denna tillverkare.

(108)

För alla övriga tillverkare i Kina fastställdes prisunderskridandet på grundval av Eurostats uppgifter om genomsnittligt exportpris och gemenskapsindustrins genomsnittliga pris. På grundval av detta konstaterades en genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 7,6 %.

(109)

Den enda moldaviska tillverkaren, MMZ, stod för 85 % av all import till gemenskapen från Moldavien under undersökningsperioden. Därför fastställdes prisunderskridandemarginalen för Moldavien på grundval av jämförelsen mellan den samarbetsvilliga tillverkarens genomsnittliga exportpris och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris för jämförbara produkttyper. På grundval av detta konstaterades en genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 0,1 %.

(110)

Ovanstående resultat bör ses mot bakgrund av att den berörda produkten är en handelsvara med en öppen marknad där alla aktörer är medvetna om de noterade priserna. Dessutom ledde de ökade råvarupriserna på gemenskapsmarknaden till att priserna pressades ned ytterligare, framför allt under undersökningsperioden.

(111)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade undersökningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer för att fastställa gemenskapsindustrins ekonomiska situation från 2004 till slutet av undersökningsperioden.

(112)

Som framgår av ovanstående tabell minskade gemenskapsindustrins tillverkning med 3 % under skadeundersökningsperioden, trots att gemenskapens förbrukning ökade under samma period. Mellan 2004 och 2005 minskade produktionen med 9 %, men den återhämtade sig året därpå då gemenskapens förbrukning ökade med mer än 9 %.

(113)

Gemenskapsindustrin ökade sin produktionskapacitet till omkring 15 miljoner ton under undersökningsperioden i linje med positiva förväntningar på gemenskapsmarknaden. På grund av den stagnerande försäljningen och de minskade produktionsvolymerna minskade emellertid utnyttjandet av tillgänglig kapacitet från 81 % 2004 till 74 % under undersökningsperioden.

(114)

Såsom anges i skäl 94 utgörs gemenskapsindustrin bland annat av fyra grupper som omfattar ett stort antal närstående företag. Undersökningen visade att det förekom överföringar av den berörda produkten mellan närstående företag. De försäljningssiffror som anges i nedanstående tabell avser den volym som såldes till den första oberoende kunden på gemenskapsmarknaden.

Tabell 4

(115)

Under skadeundersökningsperioden ökade gemenskapsförbrukningen med 6 % medan gemenskapsindustrins försäljningsvolym av den berörda produkten till oberoende kunder på gemenskapsmarknaden förblev stabil. Det innebär att gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta av den ökade förbrukningen på grund av konkurrensen från den dumpade importen. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med 6 % mellan 2004 och undersökningsperioden.

(116)

Marknadsandelen minskade trots gemenskapsindustrins ansträngningar att gradvis övergå till att tillverka produkter i de högre pris- och kvalitetssegmenten, vilket förklaras i skäl 117.

(117)

Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser fritt fabrik till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade att ökningen av försäljningspriserna delvis berodde på en övergång till produkter i de högre pris- och kvalitetssegmenten, där ingen dumpad import förekom, men att den även påverkades av ökade produktionskostnader. Det bör emellertid påpekas att standardprodukterna stod för omkring 80 % av gemenskapsindustrins försäljning under undersökningsperioden och därmed utgjorde denna industris kärnprodukter.

Tabell 5

(118)

Det konstaterades att gemenskapsindustrins genomsnittliga produktionskostnader ökade med 25 % mellan 2004 och undersökningsperioden, främst på grund av det ökade priset på skrot, som är den huvudsakliga råvaran vid tillverkning av valstråd. Priset på skrot ökade med 34 % under samma period, och därmed kunde prisökningen i ovanstående tabell endast täcka en del av ökningen av råvarupriset.

(119)

Lagren utgjorde omkring 5 % av tillverkningsvolymen under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrin minskade sina lagernivåer med 10 % under skadeundersökningsperioden, framför allt mellan 2007 och skadeundersökningsperioden. Denna minskning av lagernivåerna kan tyda på att en lägre aktivitetsnivå förutses i framtiden. I detta sammanhang bör det påpekas att omkring 20 % av gemenskapsindustrins tillverkning är avsedd för användning inom samma företagsgrupp för ytterligare bearbetning av produkter i senare led. Andelen användning inom samma företagsgrupp förblev stabil under skadeundersökningsperioden.

Tabell 6

(120)

Inom metallindustrin kan antalet anställda inte minskas utan att resultatet äventyras. Sysselsättningen har därmed förblivit relativt stabil och till och med ökat något under undersökningsperioden.

(121)

Trots de ökade arbetskostnaderna visade undersökningen att gemenskapsindustrin gjort ansträngningar för att rationalisera sin produktion och minska produktionskostnaderna för att komma till rätta med den kraftiga prisökningen på råvara, som beskrivs ovan i skäl 118. Ett resultat av detta var att ökningen av den genomsnittliga produktionskostnaden var mycket mindre påtaglig än ökningen av priset på metallskrot.

(122)

Trots att gemenskapens förbrukning ökade under skadeundersökningsperioden var det inte möjligt för gemenskapsindustrin att öka sin produktivitet enligt förväntningarna. Produktiviteten minskade i själva verket i linje med den minskade tillverkningsvolymen, vilket visas i tabell 3 ovan.

(123)

Gemenskapsindustrins lönsamhet fastställdes genom att nettovinsten av försäljningen före skatt uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins lönsamhet från en vinst på 14,2 % 2004 till 6,7 % under undersökningsperioden. Den snabba minskningen av lönsamheten under 2005 kan vara kopplad till nedgången i sektorn och inträffade samtidigt som minskningen av förbrukningen. Under 2006 återhämtade sig gemenskapsindustrins lönsamhet något, men började återigen försämras under 2007 och under undersökningsperioden.

(124)

Gemenskapsindustrin höjde försäljningspriserna under skadeundersökningsperioden. På grund av den dumpade lågprisimporten befann sig gemenskapsindustrin emellertid inte i en sådan ställning att den kunde överföra de ökade råvarupriserna till sina kunder och gynnas av den marknadstillväxt som ägde rum dessa år.

(125)

Den trend som kassaflödet visar, vilket motsvarar industrins förmåga till egenfinansiering av verksamheten, speglar i hög grad lönsamhetens utveckling. Trots att kassaflödet förblev positivt under skadeundersökningsperioden låg den på en mycket låg nivå, framför allt i jämförelse med 2004. Detsamma kan sägas om räntabiliteten, som uppvisade en liknande negativ utveckling under skadeundersökningsperioden.

(126)

Trots det försämrade ekonomiska resultatet fortsatte gemenskapsindustrin att investera under skadeundersökningsperioden. Det tyder på att industrin inte är redo att upphöra med produktionen utan anser att sektorn är livskraftig. Investeringsnivån visar att sektorn har den kapitalanskaffningsförmåga som krävs. Denna förmåga blev emellertid mer begränsad i takt med att kassaflödet försämrades kraftigt under skadeundersökningsperioden.

(127)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden stagnerade mellan 2004 och undersökningsperioden och därmed förhindrades gemenskapsindustrin att dra fördel av att gemenskapens förbrukning ökade med 6 % mellan 2004 och undersökningsperioden. Som en följd av detta minskade dess marknadsandel med 2 procentenheter under samma period.

(128)

De dumpningsmarginaler för Kina, Moldavien och Turkiet som anges ovan i dumpningsavsnittet är avsevärt högre än miniminivån. Med tanke på den dumpade importens volym och pris kan effekten av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbar.

(129)

Vissa skadeindikatorer, såsom försäljningspriser (+ 14 %), produktionskapacitet (+ 6 %) och investeringar (+ 35 %) utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden.

(130)

Andra skadeindikatorer såsom tillverkning (– 3 %), kapacitetsutnyttjande (– 9 %), marknadsandel (– 6 %) och produktivitet (– 5 %) utvecklades emellertid negativt medan försäljningsvolymen till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden stagnerade, trots att förbrukningen ökade under skadeundersökningsperioden. Dessutom påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med gemenskapsindustrins ekonomiska resultat, såsom kassaflöde (– 47 %), räntabilitet (– 32 %) och lönsamhet (– 7,5 procentandelar) i stor utsträckning. Detta innebar även att gemenskapsindustrins kapitalanskaffningsförmåga kraftigt undergrävdes.

(131)

Undersökningen visade också att gemenskapsindustrins produktionskostnader kraftigt ökade under skadeundersökningsperioden, vilket i huvudsak berodde på den kraftiga ökningen av priserna på skrot (+ 34 %), som är den huvudsakliga råvaran vid tillverkning av valstråd. På grund av det prisunderskridande som utövades av de kinesiska och moldaviska exportörerna under undersökningsperioden kunde gemenskapsindustrin emellertid inte öka sina försäljningspriser i linje med de ökade råvarupriserna.

(132)

Trots att gemenskapsindustrin förblev lönsam under undersökningsperioden genom att rikta in verksamheten på marknadssegment som kännetecknas av högre pris och kvalitet, försämrades dess ekonomiska situation avsevärt av ovanstående orsaker. Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att gemenskapsindustrin vållades väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(133)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i Kina och Moldavien har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att skadan kan betecknas som väsentlig. Andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, som eventuellt skadade gemenskapsindustrin samtidigt med denna, undersöktes också för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(134)

Undersökningen visade att den dumpade importen från Kina och Moldavien ökade avsevärt, med 1,1 miljoner ton, under skadeundersökningsperioden och blev nästan fem gånger så stor under tiden mellan 2004 och undersökningsperioden. Ökningen var särskilt påtaglig mellan 2006 och undersökningsperioden. Den dumpade importen från de berörda länderna ledde till att deras andel av gemenskapsmarknaden ökade från 1,4 % år 2004 till 6,3 % under undersökningsperioden. Detta motsvarade i praktiken hela den ökning av gemenskapens förbrukning som skedde under skadeundersökningsperioden.

(135)

Under samma period minskade gemenskapsindustrins marknadsandel från 35,3 % till 33,3 %, dvs. med 2 procentandelar.

(136)

Trots att priserna på dumpad import ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden i linje med de ökade råvarupriserna, underskred de fortfarande gemenskapsindustrins priser på gemenskapsmarknaden. Följaktligen förhindrades gemenskapsindustrin från att höja sina priser för att täcka de ökade råvarupriserna. Gemenskapsindustrins lönsamhet på gemenskapsmarknaden minskade därmed från 14,2 % 2004 till 6,7 % under undersökningsperioden.

(137)

Undersökningen visade också att marknaden för valstråd är öppen och att alla aktörer är medvetna om de prisnivåer som de olika leverantörerna erbjuder. Den ökade volymen lågprisimport från de berörda länderna hade en negativ inverkan på marknaden i stort genom att priserna pressades ned, vilket förklaras närmare i skäl 138.

(138)

Den fortsatta press som den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna utsatte gemenskapsmarknaden för anses ha gjort det omöjligt för gemenskapsindustrin att anpassa sina försäljningspriser till de ökade råvarupriserna, framför allt under undersökningsperioden, när priserna på metallskrot nådde en topp. Det är en förklaring till gemenskapsindustrins förlust av marknadsandelar, låga försäljningspriser och lönsamhetsförlust. Därför drogs preliminärt slutsatsen att den ökade dumpade lågprisimporten från Kina och Moldavien hade avsevärd negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation, framför allt under undersökningsperioden.

(139)

Såsom nämns i skäl 98 ovan ökade gemenskapens sammanlagda förbrukning av valstråd med 6 % under skadeundersökningsperioden. Därför anses förbrukningens utveckling inte vara en faktor som kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin vållats.

(140)

Priserna på råvara, framför allt stålskrot och i vissa fall järnmalm, har ökat kraftigt under skadeundersökningsperioden. Det har hävdats att de ökade råvarupriserna hade betydelse för den försämrade ekonomiska situationen på gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden och framför allt under undersökningsperioden, när råvarupriserna nådde en topp.

(141)

Det har även påståtts att den ökade elkostnaden, en viktig del av produktionskostnaden för valstråd, var en orsak till den skada som gemenskapsindustrin vållades under undersökningsperioden.

(142)

Undersökningen bekräftade att gemenskapsindustrins produktionskostnad för tillverkning av valstråd ökade med 25 % under skadeundersökningsperioden. På en marknad som styrs av rättvisa handelsvillkor, dvs. i avsaknad av skadevållande dumpning, kan det emellertid förväntas att priserna regelbundet anpassas till de olika komponenter som ingår i produktionskostnaden. Så skedde inte i detta fall. Trots att gemenskapsindustrin höjde försäljningspriserna var det inte tillräckligt för att förhindra den kraftiga lönsamhetsminskningen. Därför var det snarare det prisunderskridande som de kinesiska och moldaviska exportörerna utövade som pressade ned priserna på gemenskapsmarknaden och förhindrade gemenskapsindustrin från att överföra de ökade råvarupriserna till sina kunder.

(143)

I allmänhet leder en högre tillverkningsvolym till stordriftsfördelar som gynnar den berörda tillverkaren. Gemenskapsindustrin är till största delen vertikalt integrerad och produktionen för egna behov används för ytterligare bearbetning till förädlade produkter inom industrin i nästa led i förädlingskedjan. Undersökningen visade inte att det förekom något produktionsproblem som var kopplat till produkterna i nästa led i förädlingskedjan. Såsom nämns ovan i skäl 119 förblev användningen inom samma företagsgrupp stabil under skadeundersökningsperioden.

(144)

Mot denna bakgrund ansågs gemenskapsindustrins produktion för egna behov inte ha bidragit till den försämrade ekonomiska situationen, framför allt under undersökningsperioden.

(145)

Det har hävdats att gemenskapsindustrin inte vållats skada eftersom den gradvis har övergått till produkter i de högre pris- och kvalitetssegmenten när det gäller produktion och försäljning på gemenskapsmarknaden och att den därför skulle vara skyddad från dumpad import som i huvudsak är koncentrerad på standardsegmentet av marknaden för valstråd.

(146)

Ovanstående påstående motsägs emellertid av undersökningsresultatet. Även om gemenskapsindustrin, särskilt under undersökningsperioden, delvis övergick till att tillverka produkter i de högre pris- och kvalitetssegmenten, vilket nämns i skäl 117 ovan, konstaterades det att 80 % av dess försäljningsvolym bestod av standardprodukter som därmed drabbades av direkt konkurrens i form av dumpad lågprisimport från de berörda länderna.

(147)

Därför ansågs det att övergången till produkter i de högre pris- och kvalitetssegmenten gjorde det möjligt för gemenskapsindustrin att begränsa lönsamhetsminskningen under skadeundersökningsperioden och framför allt under undersökningsperioden.

(148)

En part hävdade att gemenskapsindustrin importerat stora mängder valstråd från de berörda länderna och att den eventuella skada som industrin drabbats av därmed skulle anses vara självförvållad.

(149)

Undersökningen av detta påstående visade att gemenskapsindustrins import av den berörda produkten var mycket liten och motsvarade mindre än 1 % av tillverkningen under undersökningsperioden. Därför var eventuell skada som denna import vållat försumbar.

(150)

Trots att analysen av skada och orsakssamband var inriktad på gemenskapsindustrins situation på gemenskapsmarknaden undersöktes det om dess exportresultat kunde vara en annan faktor som skulle kunna förklara den skada som vållats. Analysen visade att gemenskapsindustrins exportförsäljning till icke-närstående parter förblev relativt blygsam (omkring 7 %) under skadeundersökningsperioden. Vidare kännetecknades skadeundersökningsperioden av en nedåtgående trend när det gäller andelen exportförsäljning. Minskningen av exportförsäljningsvolymen från omkring 900 000 ton 2004 till omkring 500 000 ton under undersökningsperioden kan förklaras av den minskade produktionen under samma period. Exportpriset var emellertid högre än gemenskapsindustrins pris gentemot dess kunder på gemenskapsmarknaden. Därmed ansågs det att den minskade exportvolymen inte var en förklaring till den skadenivå som gemenskapsindustrin vållats och framför allt inte till den kraftigt minskade lönsamheten under undersökningsperioden.

(151)

Tendenserna när det gäller volymer och priser för import från andra tredjeländer mellan 2004 och undersökningsperioden är följande:

Tabell 9

(152)

De andra tredjeländer som står för huvuddelen av exporten av valstråd till gemenskapen är Schweiz, Ukraina och Brasilien. Som ovanstående tabell visar minskade försäljningsvolymen och marknadsandelen för andra tredjeländers import under skadeundersökningsperioden och deras priser var relativt höga under undersökningsperioden.

(153)

Mot denna bakgrund drogs preliminärt slutsatsen att importen från Turkiet och andra tredjeländer inte bidrog till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin drabbats av.

(154)

Analysen av uppgifter om gemenskapsmarknaden tydde på att alla andra gemenskapstillverkare inte vann utan tvärtom förlorade marknadsandelar under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade inte att det förekom något särskilt problem i fråga om konkurrens mellan gemenskapstillverkarna eller någon snedvridning av handeln som skulle kunna förklara den väsentliga skada som gemenskapsindustrin vållats.

(155)

Mot denna bakgrund drogs preliminärt slutsatsen att de tillverkare som inte ingår i definitionen av gemenskapsindustrin inte bidrog till den skada som gemenskapsindustrin vållades.

(156)

Ovanstående analys visar att den dumpade lågprisimporten med ursprung i Kina och Moldavien ökade kraftigt både volymmässigt och sett till marknadsandel mellan 2004 och undersökningsperioden. Dessutom konstaterades det att denna import skedde till kraftigt dumpade priser som var lägre än gemenskapsindustrins priser för liknande produkttyper på gemenskapsmarknaden.

(157)

Ökningen av volym och marknadsandelar för den dumpade lågprisimporten från Kina och Moldavien sammanföll med en generell ökning av efterfrågan inom gemenskapen, men även med den negativa utvecklingen när det gäller gemenskapsindustrins marknadsandelar och en försämring av de huvudsakliga indikatorer som påverkade dess ekonomiska situation under undersökningsperioden. I själva verket mer än halverades gemenskapsindustrins lönsamhet mellan 2004 och undersökningsperioden.

(158)

Undersökningen av de andra kända faktorer som kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada visade att ingen av dessa faktorer kunde ha haft en betydande negativ inverkan på industrin, särskilt inte under undersökningsperioden.

(159)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för gemenskapsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadevållande verkningar, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen med ursprung i Kina och Moldavien har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(160)

Som framgår av ovanstående tabell ökade importvolymen från Turkiet med 4 %, vilket är något mindre än förbrukningsökningen under skadeundersökningsperioden. I motsats till importen från Kina och Moldavien nådde importvolymen från Turkiet en topp år 2006 och uppvisade därefter en nedåtgående trend. Importens marknadsandel nådde också en topp under 2006, varefter den minskade och under undersökningsperioden låg på samma nivå som 2004.

(161)

De genomsnittliga importpriserna ökade med 15 % under skadeundersökningsperioden. Såsom beskrivs ovan i punkt 2.1 konstaterades det att importpriserna från Turkiet inte underskred gemenskapsindustrins priser på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Dessutom konstaterades inget målprisunderskridande för denna import.

(162)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att importen från Turkiet inte bidrog till den skada som gemenskapsindustrin vållades.

(163)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i gemenskapens intresse att införa provisoriska antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall. Gemenskapens intresse analyserades på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland intressena hos gemenskapsindustrin, importörerna och användarna av den berörda produkten.

(164)

Gemenskapsindustrin består av en mängd tillverkare över hela gemenskapen som sysselsätter över 4 000 personer när det gäller den berörda produkten.

(165)

Den dumpade importen från Kina och Moldavien har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada. Det erinras om att de flesta skadeindikatorer uppvisade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. I synnerhet påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med gemenskapsindustrins ekonomiska resultat, såsom kassaflöde, räntabilitet och lönsamhet, i stor utsträckning. I avsaknad av åtgärder förefaller en ytterligare försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation mycket trolig.

(166)

Införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas innebära att rättvisa handelsvillkor återställs på gemenskapsmarknaden och att priset på valstråd speglar kostnaderna för de olika komponenterna och marknadsvillkoren. Undersökningen visade att en prisökning på 3 % eller en ökning av försäljningsvolymen skulle vara tillräcklig för att snabbt återställa industrins ekonomiska situation. Det kan förväntas att införandet av provisoriska åtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorat under skadeundersökningsperioden, med en ytterligare positiv inverkan på dess ekonomiska situation och lönsamhet.

(167)

Därför drogs slutsatsen att införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder på import med ursprung i Kina och Moldavien ligger i gemenskapsindustrins intresse.

(168)

Frågeformulär sändes till nio importörer. Fyra importörer uppgav uttryckligen att de inte ville samarbeta medan fyra andra importörer inte svarade överhuvudtaget. Det tyder på att importörerna inte skulle påverkas i särskilt hög utsträckning av införandet av åtgärder. Endast en importör samarbetade genom att svara på frågeformuläret och möjliggöra en kontroll på plats av svaret. Enligt de uppgifter som denna importör tillhandahöll köper denne valstråd främst från Turkiet. Därför skulle importören inte påverkas om åtgärder infördes för import av valstråd från Kina och Moldavien.

(169)

Med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter drogs därför slutsatsen att införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder inte skulle ha någon betydande inverkan på importörerna.

(170)

Frågeformulär sändes till 28 användare. Endast åtta användare, som stod för 15 % av importen av valstråd från de berörda länderna under undersökningsperioden, samarbetade emellertid i undersökningen. Dessa användare, som finns i Italien, Spanien, Polen och Belgien och endast står för 1 % av gemenskapens förbrukning, är verksamma inom olika industrisektorer, framför allt inom fordonsindustrin, byggnadsindustrin och verkstadsindustrin.

(171)

Tre av de samarbetsvilliga användarna (som tillhör en intresseorganisation) är verksamma inom byggnadsindustrin. Under undersökningsperioden stod de tillsammans för 12 % av all import av valstråd från Kina och Moldavien. Under samma period köpte de huvuddelen av valstråden (58 %) från de två berörda länderna och resten från antingen andra tredjeländer eller gemenskapsindustrin. Dessutom konstaterades det att valstråd utgör en stor andel av deras produktionskostnad. Därför kan det inte uteslutas att införandet av åtgärder skulle kunna ha en negativ inverkan på dessa användare. Denna inverkan torde emellertid vara begränsad med tanke på tillgången till alternativa leverantörer i andra tredjeländer som inte är föremål för åtgärder samt inom gemenskapen.

(172)

Användarnas intresseorganisation som nämns ovan i skäl 171, vars medlemmar är aktiva inom byggnadsindustrin och i vissa fall direkt konkurrerar med några av de vertikalt integrerade gemenskapstillverkarna, hävdade att införandet av åtgärder skulle leda till bristande utbud i denna sektor. Med tanke på den befintliga lediga kapaciteten inom gemenskapen samt alternativa tillgångskällor i andra tredjeländer, däribland Turkiet, anses det emellertid inte föreligga någon risk för brist på gemenskapsmarknaden. Dessutom bör det vara möjligt för de exporterande tillverkarna i Kina och Moldavien att fortsätta att sälja den berörda produkten på gemenskapsmarknaden, om än till icke-skadevållande priser.

(173)

En av de åtta samarbetsvilliga användarna importerade ingen valstråd från de berörda länderna under undersökningsperioden. Därför bör detta företag inte påverkas negativt av införandet av åtgärder.

(174)

När det gäller de återstående fyra användarna i gemenskapen stod dessa för 3 % av den totala importen av valstråd från de berörda länderna och är i huvudsak verksamma inom fordonsindustrin och verkstadsindustrin. Dessa användare köpte i huvudsak sin valstråd från leverantörer inom gemenskapen och andra tredjeländer, och andelen import från de berörda länderna i förhållande till den totala importen konstaterades vara mycket låg (5 %) under undersökningsperioden. Under dessa omständigheter anses det inte att införandet av åtgärder skulle ha någon betydande inverkan på dessa företags ekonomiska situation.

(175)

Mot denna bakgrund drogs med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter preliminärt slutsatsen att antidumpningsåtgärdernas inverkan på användarna av den berörda produkten sannolikt inte kommer att bli väsentlig.

(176)

Av ovanstående skäl drogs preliminärt slutsatsen att det på grundval av de tillgängliga uppgifterna om gemenskapens intresse inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av provisoriska åtgärder mot import av valstråd med ursprung i Kina och Moldavien.

(177)

Med hänsyn till slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import från Kina och Moldavien.

(178)

Vid fastställandet av nivån på tullen måste hänsyn tas till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(179)

Vid beräkningen av den tull som krävs för att undanröja verkningarna av den skadliga dumpningen ansågs det att eventuella åtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och nå en vinst före skatt som rimligen kan uppnås av en industri av denna typ inom sektorn vid normala konkurrensvillkor, dvs. i avsaknad av dumpad import, på försäljningen av den likadana produkten i gemenskapen. Den vinstmarginal före skatt som användes för denna beräkning var 9,9 % och fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins vinst åren innan den dumpade importen var som störst, dvs. 2004–2006. På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för gemenskapsindustrins likadana produkt.

(180)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom det fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(181)

När det gäller beräkningen av nivån för undanröjande av skada för alla andra exporterande tillverkare i Kina bör det erinras om att samarbetsviljan var bristfällig. Därför fastställdes marginalen för de icke-samarbetsvilliga parterna på grundval av den högsta marginal som konstaterats för en representativ kvantitet som sålts av den samarbetsvilliga exportören på gemenskapsmarknaden.

(182)

När det gäller Moldavien var samarbetsviljan god. Därför användes de tillgängliga och kontrollerade uppgifterna under undersökningen för beräkningen den landsomfattande nivån för undanröjande av skada för landet. Marginalen baseras på det genomsnittliga pris för vissa transaktioner som konstaterats i Moldavien under undersökningsperioden.

(183)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen görs bedömningen att preliminära antidumpningsstullar bör införas på import med ursprung i Kina och Moldavien i nivå med den lägsta dumpnings- och skademarginal som fastställts, i enlighet med regeln om lägsta tull. I detta fall bör alla tullsatser fastställas i enlighet med nivån på den skademarginal som konstaterats.

(184)

Inga preliminära antidumpningstullar ska införas på import med ursprung i Turkiet.

(185)

Antidumpningstullar för enskilda företag som anges i denna förordning har fastställts på grundval av slutsatserna av den aktuella undersökningen. Därför speglar de den situation som konstaterats under undersökningen i fråga om dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som tillämpas för alla andra företag) är därför endast tillämpliga på import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkas av företagen och därmed av de specifika juridiska personer som omnämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen av denna förordning, däribland personer som är närstående till dem som specifikt omnämns, kan inte dra nytta av dessa tullsatser och ska omfattas av den tullsats som gäller ”övriga företag”.

(186)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa antidumpningstullar för enskilda företag (till exempel efter en förändring av den juridiska personens namn eller inrättande av en ny tillverknings- eller försäljningsenhet) bör skyndsamt lämnas till kommissionen med all relevant information, framför allt eventuella ändringar av den del av företagets verksamhet avseende tillverkning, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som är förknippad med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenhet. Om så är lämpligt kommer kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén, att ändra förordningen genom att uppdatera förteckningen över företag som drar nytta av de enskilda tullsatserna.

(187)

Följande antidumpningstullar föreslås:

(188)

Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en viss tid inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom tidsfristen i tillkännagivandet om att ett förfarande inleds får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Det bör också anges att de resultat av undersökningen om införande av antidumpningstullar som redovisas i denna förordning är provisoriska och kan komma att behöva omprövas i samband med de slutliga resultaten.