28.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/1

(1)

Den åtgärd som bedöms här gäller individuella stöd för FoU-projekt inom luftfartsindustrin. Stödet beviljades av Italien på grundval av lag nr 808 av den 24 december 1985 om åtgärder för att utveckla och förbättra luftfartsindustrins konkurrenskraft (nedan kallad lag 808/1985). Kommissionen godkände stödordningen år 1986 (2).

(2)

Den 7 oktober 1999 och den 12 januari 2001 mottog kommissionen klagomål om att Italien olagligen hade beviljat stöd till individuella forsknings- och utvecklingsprojekt (FoU-projekt) som genomfördes inom den italienska luftfartsindustrin.

(3)

Den 8 maj 2000 sände kommissionen en begäran om upplysningar. Italien lämnade svar den 1 augusti 2000. Den klagande lämnade kompletterande upplysningar genom skrivelser av den 27 april 2001 och den 30 maj 2002.

(4)

Den 1 februari 2001 försåg de italienska myndigheterna kommissionen med upplysningar om oanmält stöd som Italien hade beviljat till 13 individuella FoU-projekt.

(5)

Genom skrivelser av den 14 augusti 2001 och den 24 augusti 2001 begärde kommissionen kompletterande upplysningar av de italienska myndigheterna om dessa projekt. Italien svarade den 31 oktober 2001 med kompletterande upplysningar om sex av fallen.

(6)

Under 2002 gav kommissionen oberoende experter i uppdrag att utvärdera dessa sex projekt. Rapporterna lämnades till kommissionen den 7 april 2003 och den 23 april 2003.

(7)

På begäran av de italienska myndigheterna hölls två möten, den 27 maj 2003 och den 30 juni 2003.

(8)

Den 1 oktober 2003 inledde kommissionen ett formellt granskningsförfarande (nedan kallat det första förfarandebeslutet) rörande sex individuella fall av betydande stöd till FoU-projekt som Italien hade underlåtit att anmäla, i strid mot reglerna om stöd till FoU. De aktuella reglerna är 1996 års gemenskapsramar för FoU för statligt stöd till forskning och utveckling (nedan kallade 1996 års gemenskapsramar för FoU) (3) och 1986 års gemenskapsramar för FoU för statligt stöd till forskning och utveckling (nedan kallade 1986 års gemenskapsramar för FoU) (4). I alla sex fallen hyste kommissionen tvivel rörande stödets förenlighet med reglerna om stöd till forskning och utveckling (5).

(9)

Efter det första förfarandebeslutet inkom synpunkter från följande parter:

(10)

Kommissionen förmedlade de mottagna synpunkterna till Italien genom en skrivelse av den 22 mars 2004.

(11)

Italien svarade på synpunkterna genom en skrivelse av den 26 maj 2004 som registrerades hos kommissionen den 28 maj 2004.

(12)

Genom en skrivelse av den 1 juli 2004 som registrerades hos kommissionen den 6 juli 2004 lämnade en anonym tredje part kompletterande upplysningar rörande tillämpningen av lag 808/1985, som är den godkända stödordning genom vilken de sex åtgärderna som anges i det första förfarandebeslutet vidtogs.

(13)

Genom en skrivelse av den 3 augusti 2004 som registrerades hos kommissionen den 4 augusti 2004 lämnade Italien kompletterande upplysningar om lag 808/1985 och hur den har tillämpats i de fall som var föremål för det ursprungliga granskningsförfarandet.

(14)

Genom en skrivelse av den 19 augusti 2004 som registrerades hos kommissionen den 20 augusti 2004 lämnade den anonyma tredje parten kompletterande upplysningar om lag 808/1985 och hur den har tillämpats i individuella fall.

(15)

Genom en skrivelse av den 13 september 2004 begärde kommissionen kompletterande upplysningar från Italien om de fall som var föremål för den ursprungliga granskningen.

(16)

Genom en skrivelse av den 20 september 2004 som registrerades hos kommissionen den 22 september 2004 lämnade den anonyma tredje parten kompletterande upplysningar om lag 808/1985 och hur den har tillämpats i enskilda fall.

(17)

Genom en skrivelse av den 30 september 2004 som registrerades hos kommissionen den 1 oktober 2004 svarade Italien på kommissionens skrivelse av den 13 september 2004.

(18)

Genom en skrivelse av den 12 oktober 2004 uppmärksammade kommissionen Italien på att kommissionen ansåg att Italien inte hade lämnat tillräckliga svar på kommissionens skrivelse av den 13 september 2004. Kommissionen upprepade sin begäran och uppmärksammade Italien på att en underlåtelse att lämna ett uttömmande svar leder till att kommissionen lämnar föreläggande om att lämna upplysningar i enlighet med artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (nedan kallad förfarandeförordningen) (6).

(19)

Genom en skrivelse av den 15 oktober 2004 som registrerades hos kommissionen samma dag och en skrivelse av den 22 oktober 2004 som registrerades hos kommissionen den 25 oktober 2004 lämnade Italien svar på kommissionens skrivelse av den 12 oktober 2004.

(20)

Den 10 december 2004 beslöt kommissionen om ett föreläggande att lämna upplysningar (7) med krav på fullständiga svar på frågorna i kommissionens skrivelse av den 13 september 2004.

(21)

Italien svarade på föreläggandet om upplysningar genom en skrivelse av den 19 januari 2005 som registrerades hos kommissionen den 21 januari 2005.

(22)

Genom en skrivelse av den 10 mars 2005 som registrerades hos kommissionen den 14 mars 2005 lämnade Italien kompletterande upplysningar till sitt svar på föreläggandet om upplysningar.

(23)

Genom ett beslut av den 22 juni 2005 (8) beslöt kommissionen att utvidga förfarandet (nedan kallat det andra förfarandebeslutet). Det andra förfarandebeslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (9) den 12 oktober 2005.

(24)

Genom en skrivelse av den 17 juni 2005 noterade de italienska myndigheterna att de två besluten omfattade frågor som var känsliga för den nationella säkerheten.

(25)

Genom en skrivelse av den 15 juli 2005 svarade kommissionen att granskningen begränsas till civila aspekter och att bedömningen av projekt som gäller nationell säkerhet genomförs på ett sätt som klart utesluter dem från det slutliga beslutets räckvidd.

(26)

På begäran av de italienska myndigheterna översände kommissionen genom skrivelser av den 6 september 2005 och den 18 november 2005 alla dokument som omnämndes i det andra förfarandebeslutet och som hade lämnats in av den anonyma tredje parten.

(27)

Den 24 oktober 2005 lämnade de italienska myndigheterna sina första synpunkter på det andra förfarandebeslutet, i första hand rörande stödordningens funktion som helhet.

(28)

Den 30 november 2005 lämnade de italienska myndigheterna ytterligare synpunkter som den 6 december 2005 kompletterades med ett antal bilagor.

(29)

Den 11 november 2005 lämnade den anonyma tredje parten synpunkter på det andra förfarandebeslutet. Den 19 december 2005 förmedlades dessa synpunkter till de italienska myndigheterna som lämnade kommentarer på dem genom en skrivelse av den 6 mars 2006.

(30)

Den 3 maj 2006 hölls ett möte mellan kommissionen och de italienska myndigheterna. Efter mötet begärde kommissionen genom en skrivelse av den 23 maj 2006 kompletterande upplysningar och påminde de italienska myndigheterna om uppmaningarna enligt det andra förfarandebeslutet om att lämna upplysningar.

(31)

Den 5 maj 2006 lämnade de italienska myndigheterna synpunkter om karaktären hos vissa delar av upplysningarna, särskilt frågan om huruvida förteckningen över projekt i synpunkterna från den anonyma tredje parten kunde tillskrivas den italienska revisionsrätten.

(32)

Den 29 juni 2006 förmedlade de italienska myndigheterna beslutet från ministerkommittén för ekonomisk planering (CIPE) av den 22 mars 2006 som enligt de italienska myndigheterna hade som syfte att säkerställa att stödordningen uppfyller reglerna om statligt stöd till forskning och utveckling.

(33)

Den 11 juli 2006 lämnade de italienska myndigheterna preliminära synpunkter på kommissionens skrivelse av den 23 maj 2006.

(34)

Den 17 oktober 2006 lämnade de italienska myndigheterna kompletterande synpunkter på kommissionens skrivelse, inklusive en förteckning över projekt som hade finansierats genom stödordningen. Den 24 oktober 2006 lämnade de italienska myndigheterna bilagor som hade omnämnts i föregående skrivelse.

(35)

Genom en skrivelse av den 12 december 2006 begärde kommissionen kompletterande upplysningar om återbetalningsplanerna för projekten på förteckningen från de italienska myndigheterna och föreslog diskussioner på teknisk nivå om utbetalnings- och återbetalningsplanerna för varje enskilt projekt.

(36)

Den 24 april 2007, efter ett möte den 30 mars 2007, lämnade de italienska myndigheterna fullständiga kalkyler för projekten tillsammans med två kommentarer rörande två projekt som omnämndes i det andra förfarandebeslutet (A139 och BA609).

(37)

Den 4 maj 2007, efter ett möte den 26 april 2007, hölls ett möte hos Italiens ständiga representation vid EU där de italienska myndigheterna lät en delegation från kommissionen ta del av handlingar som gällde dessa två projekt och som av nationella säkerhetsskäl var sekretessbelagda.

(38)

Den 23 maj 2007 hölls ett slutligt möte om de enskilda projektens återbetalningsplaner.

(39)

Genom en skrivelse av den 21 juni 2007 begärde kommissionen vissa upplysningar. Skrivelsen åtföljdes av de enskilda FoU-projektens tidtabeller och återbetalningsvillkoren för lånen.

(40)

I sitt svar av den 1 augusti 2007 godkände Italien tidtabellerna i kommissionens skrivelse och lämnade upplysningar om övriga punkter som kommissionen hade tagit upp. Ytterligare kompletterande upplysningar lämnades den 1 oktober 2007.

(41)

Ett nytt möte med de italienska myndigheterna ägde rum den 5 oktober 2007 med kommissionsledamot Kroes och minister Bersani närvarande.

(42)

De italienska myndigheterna lämnade kompletterande upplysningar genom skrivelser av den 29 oktober 2007, den 27 november 2007 och den 12 december 2007.

(43)

Kommissionen begärde kompletterande upplysningar genom en skrivelse av den 23 november 2007.

(44)

Möten med Frankrike och den anonyma tredje parten ägde rum den 21 mars 2006, den 18 oktober 2006, den 10 november 2006, den 22 maj 2007, den 5 juli 2007, den 6 september 2007, den 14 och den 19 november 2007 och den 11 februari 2008.

(45)

Som omnämns i skäl 1 godkände kommissionen ordningen om FoU-stöd till den italienska luftfartsindustrin 1986. I sitt beslut beaktade kommissionen det faktum att de exakta mekanismerna för den statliga finansieringen, särskilt vad gäller återbetalningen, skulle definieras i ett senare skede för varje enskilt projekt.

(46)

I beslutet påpekade kommissionen att enligt punkt 5.5 i 1986 års gemenskapsramar för FoU måste alla individuella åtgärder anmälas om de stödberättigande kostnaderna överstiger en tröskel på 20 miljoner ecu (10).

(47)

De italienska myndigheterna anmälde inga individuella tillämpningar av lag 808/1985 till kommissionen enligt artikel 88.3 i EG-fördraget.

(48)

I lag 808/1985, som den anmäldes till kommissionen, fastställdes en budget på 690 miljarder lire för dessa åtgärder för åren 1985–1989. Den ursprungligen anmälda lagens räckvidd utvidgades flera gånger efter 1989 i nya budgetära beslut som fattades av den italienska regeringen. Ingen av dessa utvidgningar anmäldes till kommissionen enligt artikel 88.3 i EG-fördraget.

(49)

När 1996 års gemenskapsramar för FoU trädde i kraft (11) godkände de italienska myndigheterna de lämpliga åtgärderna (12), inbegripet de nya tröskelvärdena för anmälningar på 25 miljoner ecu för stödberättigande kostnader och 5 miljoner ecu för stöd.

(50)

2001 och 2002 hade kommissionen och de italienska myndigheterna en skriftväxling om stödordningen (13). Skriftväxlingen gällde ändringar till stödordningen för att anpassa den till kriterierna enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU.

(51)

Italien antog därefter ett beslut om att tillämpa kriterierna enligt gemenskapsramarna (14). Det berörda dokumentet sändes till kommissionen den 22 november 2002 och kommissionen godkände Italiens åtaganden genom en skrivelse av den 18 december 2002.

(52)

Genom lag 808/1985 fastställdes tre olika typer av statligt stöd till företag inom luftfartsindustrin. Av dessa tre återstår numera bara den stödtyp som är föremål för detta beslut och som fastställs i artikel 3 a i den lagen.

(53)

Detta stöd består i att staten finansierar delar av kostnaderna för FoU-projekt inom luftfart som italienska företag genomför i samarbete med utländska företag.

(54)

Det första förfarandebeslutet gällde 13 enskilda FoU-projekt.

(55)

I beslutet uttryckte kommissionen tvivel rörande ett antal stora FoU-projekt (som förtecknas nedan i tabell 1 i skäl 60 som inte hade anmälts enligt reglerna om stöd till forskning och utveckling (1986 och 1996 års gemenskapsramar om FoU) (15).

(56)

Kommissionen hyste särskilt tvivel om

(57)

På grundval av den information som vid tidpunkten fanns att tillgå hade kommissionen inga invändningar rörande fyra övriga projekt (DO328, MD11 Winglet, ATR72 och EH101).

(58)

Kommissionen godtog att ett av projekten omfattades av artikel 296.2 i EG-fördraget ([…] (17).

(59)

På grundval av information som vid tidpunkten fanns att tillgå godtog kommissionen också att två av projekten låg under tröskeln för individuell anmälan (tryckkabiner, A119 Koala).

(60)

I tabellen nedan finns en sammanfattning av informationen om dessa projekt.

Tabell 1

Projekt som omfattas av det första förfarandebeslutet

(61)

I det första förfarandebeslutet anges följande mottagare:

(62)

Efter det första förfarandebeslutet erhölls upplysningar som gav vid handen att det fanns ytterligare två mottagare:

(63)

Italien medgav att kommissionen hade fått helt otillräckliga upplysningar om de projekt som ifrågasattes i det första förfarandebeslutet. Italien medgav också att kommissionen på grund av dessa bristande upplysningar hade rätt att uttrycka tvivel rörande dessa projekt. För att undanröja dessa tvivel lämnade Italien omfattande upplysningar om projekten, särskilt om kostnadernas stödberättigande på forskningsstadierna och stödets stimulanseffekter.

(64)

För A109 D/E/F-projektet lämnade Italien en detaljerade beskrivning av FoU-arbetet på utvecklingen av helikoptern, särskilt rörande installationen av en ny typ av motor, landningsställ, rotor, avionik och flygkropp. De italienska myndigheterna lämnade också upplysningar om projektens tidtabell, som visade att innovationerna på dessa komponenter gjordes långt innan de certifierades (vilket skedde år 1998) och innan de införlivades i A109 Power-helikoptern som var försedd med en Turbomeca-motor som certifierades i juni 2001. De italienska myndigheterna hävdade att även detta händelseförlopp visade att stödet hade en stimulanseffekt, eftersom teknikerna var nya och inte hade installerats i någon luftfarkost.

(65)

För A109 X-projektet lämnade Italien detaljerade upplysningar om FoU-arbetet, särskilt rörande stjärtrotorn, transmissionen, huvudrotorn och flygkroppen. Italien konstaterade att de specifika egenskaperna hos A109 X – den fembladiga huvudrotorn, inbyggd bakre rotor i stjärtbommen och konväxel – inte fanns i någon annan produkt från Agusta. De italienska myndigheterna konstaterade att syftet med A109 X-projektet var att utveckla en ny generation av helikoptrar som skulle släppas på marknaden efter 2009.

(66)

De italienska myndigheterna medgav att kommissionen vid tidpunkten för det första förfarandebeslutet inte hade tillräckliga upplysningar för att kunna skilja mellan MD95- och MD11-projekten, som var separata projekt även om båda gällde flygkroppar.

(67)

Enligt de italienska myndigheterna klassificerades verksamheterna inom MD95 som industriell forskning och utveckling före det konkurrensutsatta stadiet eftersom projektet gav Alena möjlighet att förbättra sitt kunnande om flygkropparna hos stora luftfarkoster. Verksamheterna gällde särskilt beräkningsmetoder för utformningen av flygkroppar, utvecklandet av särskilda koder för flygkropparnas skadetolerans och förbättrandet av företagets allmänna kunnande om vissa tekniska aspekter såsom brandsäkra strukturlösningar och hur material korroderar.

(68)

I fråga om MD11 konstaterade de italienska myndigheterna att FoU-verksamheterna gick ut på att genom preliminär forskning utveckla en prototyp. Projektet gav möjlighet att inrätta databaser och utveckla processer för användningen av nya flygkroppstekniker, vilket var en ny verksamhet för Alenia.

(69)

De italienska myndigheterna lämnade också bevis på stimulanseffekterna från stödet till dessa två projekt. Stödet gav Alenia möjlighet till en betydande ökning av FoU-utgifterna under de fyra projektåren, från […] av företagets totala omsättning. Enligt Italien gav projekten Alenia en möjlighet att höja sitt tekniska kunnande över den normala nivån.

(70)

De italienska myndigheterna konstaterade att de två projekten rörande DO328 var DO328 Panels och DO328 Extended Capacity (18). Inom ett projekt med namnet DO328 Basic utvecklade Aermacchi tekniskt kunnande för civil luftfart. Fram till slutet av 1980-talet hade Aermacchi främst arbetat med luftfarkoster för militär utbildning.

(71)

Inom projektet DO328 Panels utvecklades skal, som tidigare hade införskaffats från det koreanska företaget Daewoo. Projektet omfattade också utveckling av tekniker och monteringstekniker (av vilka en del inte användes i slutprodukten) och framtagning av två prototyper.

(72)

Enligt de italienska myndigheterna var syftet med DO328 Extended Capacity att öka antalet passagerarplatser genom utveckling en ny flygkropp, modifiering av vingarna och modifiering av strukturen (t.ex. för att beakta olika laster) osv. De italienska myndigheterna lämnade detaljerade upplysningar om de arbetspaket som omnämndes i det första förfarandebeslutet, med redogörelse för de olika forskningsstadierna.

(73)

Slutligen lämnade de italienska myndigheterna också detaljerade upplysningar om stödets stimulanseffekter för de två DO328-projekten. De italienska myndigheterna fäste härvid uppmärksamheten vid hur viktiga projekten var för Aermacchi – projekten stod för nästan hälften av företagets alla FoU-verksamheter under perioden 1996–1999. Likaså konstaterade de italienska myndigheterna att Aermacchi inte skulle ha klarat av att finansiera dessa FoU-projekt med egna medel eller delta i det övergripande projektet som leddes av Dornier.

(74)

Finmeccanica lämnade synpunkter endast på det första förfarandebeslutet (19), för alla de företags del som ingår i gruppen, dvs. Agusta, Aermacchi och Alenia. Finmeccanica konstaterade att företaget i stor utsträckning kontrollerades av den italienska staten (20).

(75)

Finmeccanica lämnade synpunkter i syfte att undanröja de tvivel rörande de sex projekten som kommissionen hade uttryckt i sitt första förfarandebeslut. Finmeccanica konstaterade att företaget delar den italienska regeringens synpunkter och vill lämna tilläggsupplysningar om de sex projekten, enligt följande:

(76)

Rörande stimulanseffekterna av det stöd som hade mottagits för dessa projekt lämnade Finmeccanica följande upplysningar:

(77)

De franska myndigheterna lämnade synpunkter endast efter det första förfarandebeslutet (21). De franska myndigheterna tog upp tre punkter: a) de fäste uppmärksamheten vid stödinstrumentet, som de ansåg vara ett återbetalbart förskott, b) de bad om att återbetalningen skulle säkerställas och c) de nämnde ett antal projekt som inte nämndes i beslutet och som eventuellt hade fått stöd genom stödordningen, och som de franska myndigheterna misstänkte att Italien inte hade anmält individuellt.

(78)

Den anonyma tredje parten lämnade synpunkter två gånger under förfarandets lopp, en gång efter det första förfarandebeslutet och en gång till efter det andra förfarandebeslutet.

(79)

Synpunkterna efter det första förfarandebeslutet var följande:

(80)

Den tredje parten ansåg att de tvivel som kommissionen uttryckte rörande de sex projekten var välgrundade.

(81)

Parten konstaterade att kommissionen borde utvidga granskningen till att omfatta flera projekt (inbegripet helikoptrarna AB139, BA609 och A119).

(82)

Den tredje parten bad kommissionen att kontrollera att stöd som hade beviljats enligt lag 808/1985 faktiskt hade använts på projekten i fråga och att andra projekt hade uteslutits på grund av att prototyper saknades eller för att den italienska industrin inte deltog.

(83)

Parten bad kommissionen att kontrollera vilka belopp som i verkligheten kunde förknippas med de sex projekten under bedömning.

(84)

Den bad kommissionen att begära att Italien upphör med utbetalningarna till pågående projekt.

(85)

Den bad kommissionen att kontrollera vilket stödinstrument som hade använts enligt lag 808/1985 och därefter begära återbetalning av stöd som hade betalats ut olagligt.

(86)

Den bad kommissionen att se till att lag 808/1985 ändras på ett sådant sätt att återbetalning säkerställs på ekonomiska villkor som är förenliga med gemenskapsramarna för FoU.

(87)

Den bad kommissionen att ålägga en skyldighet till årlig rapportering och inför effektiva granskningsåtgärder som kommissionen vid behov kan genomföra.

(88)

Den anonyma tredje parten lämnade ett antal dokument tillsammans med sina synpunkter, bland annat rapporter från industriministeriet till det italienska parlamentet om situationen inom luftfartsindustrin under åren 1996–2001. Med stöd av informationen i dessa rapporter hävdade den anonyma tredje parten också särskilt att det fanns många fler oanmälda projekt än de sex projekt som bedömdes inom ramen för förfarandet.

(89)

Italien lämnade inga kommentarer på synpunkterna från Finmeccanica.

(90)

Rörande synpunkterna från Frankrike och den anonyma tredje parten noterade Italien för det första att de sträcker sig långt förbi förfarandets räckvidd. Italien konstaterade att dessa försök att utöka räckvidden inte hade stöd av några bevis.

(91)

Italien upprepade sin ståndpunkt om att ordningen utgjorde befintligt stöd eftersom den hade godkänts 1986 (22) och eftersom kommissionen 2002 hade konstaterat att den faktiskt hade gjorts förenlig med de regler som nu gäller för stöd till forskning och utveckling (se skäl 50. Eftersom ordningen hade förklarats vara förenlig kunde den inte ifrågasättas i ett förfarande som endast gällde enskilda åtgärder som hade antagits med stöd av ordningen, utom om det gick att bevisa att det ursprungliga beslutet om att godkänna ordningen var grundat på felaktig information, i vilket fall beslutet kunde återkallas i enlighet med artikel 9 i förfarandeförordningen.

(92)

För det andra ansåg Italien att stödinstrumentet var förenligt med EG-fördraget.

(93)

Italien hävdade att den anonyma tredje parten felaktigt hade grundat sina synpunkter på rapporterna till parlamentet om genomförandet av lag 808/1985, eftersom beloppen i rapporterna inte var de belopp som i verkligheten hade beviljats projekten. I rapporterna hade ministeriet angett sina egna mål för projekt som kan finansieras enligt lag 808/1985. I det budgetära förfarandet var det dock normalt att målen inte täcktes av den tillgängliga finansieringen, som låg långt under vad som angavs i rapporterna. De belopp som angavs i rapporterna för de enskilda projekten var dessutom endast planerade belopp, dvs. ministeriet slog inte fast vilket stödbelopp som i verkligheten skulle beviljas ett enskilt projekt förrän ministeriet hade fått den slutliga budgeten, som i regel (se ovan) låg långt under målnivån.

(94)

Italien bestred Frankrikes och den anonyma tredje partens argument om att stödmottagarna eventuellt inte behöver återbetala stödet. Enligt Italien måste stöden återbetalas i enlighet med den plan som anges i beviljandebesluten. Enligt italiensk lag kan staten endast avstå från återbetalningskravet i det specifika fall som uppstår då ett företag går i likvidation.

(95)

Utbetalningarna hade gjorts med användning av så kallade åtagandegränser, som innebär att stödet utbetalades till mottagarna först efter att dessa hade erlagt utgifterna, med början under året efter det första utgiftsåret och därefter under en period på 10 till 15 år. Återbetalningarna inleddes ett år efter avslutad betalningsperiod, dvs. 11 till 16 år efter projektstart.

(96)

Rörande den anonyma tredje partens synpunkter om de specifika FoU-projekten hänvisade Italien för det första tillbaka till de kommentarer som Italien hade lämnat som svar på det första förfarandebeslutet.

(97)

För det andra och som svar på den anonyma tredje partens synpunkter lämnade Italien sina kommentarer på de specifika projekten. I fråga om A109 X konstaterade Italien att projektet gick ut på att utveckla tekniker som först efter en lång utvecklingsperiod var klara att användas i helikoptrar. Namnet A109 X användes som en generisk beteckning. När utvecklingsarbetet var klart skulle den resulterande helikoptern utgöra en helt ny modell.

(98)

A109 Power-projektet hade i ett skede varit under övervägande men det hade aldrig fått något stöd enligt lag 808/1985.

(99)

Vad gäller finansieringen av A109 X var beloppet som den anonyma tredje parten angav endast en prognos. Det stöd som i verkligheten beviljades till projektet uppgick till 33,6 miljoner euro. Det tillägg på 49 miljarder italienska lire för perioden 2002–2005 som den anonyma tredje parten hade hänvisat till har aldrig betalats ut.

(100)

Rörande A109 D/E/F bestred Italien den anonyma tredje partens argument om att projektet i verkligheten hänförde sig till A109 Power som certifierades 1996. Projektets främsta syfte var att utveckla en ny version av A109 F med ny motor, rotor och landningsställ. Versionen certifierades senare, i juni 2001, 30 månader efter att FoU-projektet hade avslutats.

(101)

Som svar på den anonyma tredje partens påståenden rörande Agustas utveckling konstaterade Italien att upplysningarna och uppgifterna från den anonyma tredje parten inte var korrekta. Agusta hade under perioden 1994–2000 en genomsnittlig andel på cirka [20–30 %] av den europeiska marknaden för lätta tvåmotoriga helikoptrar, jämfört med den andel på över 60 % som innehades av Agustas främsta konkurrent, Eurocopter (23). Omsättningen kom främst från den militära sektorn ([> 70 %]). Vad gäller produkter hade Agusta endast en helikopter i två av segmenten, jämfört med Eurocopters tre eller fyra helikoptrar i varje segment. Enligt de italienska myndigheterna var Agusta ett företag som framgångsrikt hade utvecklats från en liten aktör inom sektorn till en fullvärdig konkurrent, tack vare lagligt och förenligt stöd till forskning och utveckling, strategiska allianser och teknisk innovation.

(102)

Slutligen konstaterade Italien att synpunkterna från Frankrike och den anonyma tredje parten rörande förekomsten av andra oanmälda projekt grundade sig på en misstolkning av rapporterna till parlamentet. Italien lämnade också synpunkter på några av de projekt som den anonyma tredje parten hade hänvisat till.

(103)

Enligt Italien hade vissa av dessa projekt inte fått någon finansiering, vissa hade mottagit stöd som låg under tröskeln för individuell anmälan, vissa var militära, vissa omfattades redan av förfarandet (MD95 och MD11) och andra var projekt som kommissionen inte hade tagit med i beslutet om att inleda förfarandet.

(104)

Mot bakgrund av de tvivel som framfördes i det andra förfarandebeslutet och med beaktande av de påföljande diskussionerna om den slutliga förteckningen över oanmälda projekt, är det inte nödvändigt att i detta skede av beslutet gå närmare in på dessa projekt.

(105)

I det första förfarandebeslutet uttryckte kommissionen tvivel rörande FoU-innehållet i sex projekt och projektens stimulanseffekter.

(106)

Kommissionen konstaterade att den vid bedömningen av FoU-projekten måste beakta följande faktorer:

(107)

De italienska myndigheterna lämnade detaljerade upplysningar om de verksamheter som var stödberättigande. De medgav att kommissionens tvivel var berättigade, mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen vid den tidpunkten förfogade över.

(108)

Nu när kommissionen hade fått nya upplysningar kunde den bättre förstå innehållet i de olika projekten och särskilt innehållet i de arbetspaket som nämndes i det första förfarandebeslutet.

(109)

Vad gäller klassificeringen av verksamheter såsom stödberättigande FoU-verksamheter kunde kommissionen nu konstatera att upplysningarna från Italien rörande de enskilda projekten gjorde det möjligt att göra en klar åtskillnad mellan industriell forskning och utveckling före det konkurrensutsatta stadiet.

(110)

Kommissionen konstaterade också att upplysningarna från Italien rörande stödets stimulanseffekt på dessa projekt var tillräckliga för att visa att mottagarna inte skulle ha genomfört projekten utan stöd.

(111)

Denna bedömning gjordes dock på grundval av de upplysningar som fanns att tillgå vid den tidpunkten, särskilt rörande antalet projekt som skulle bedömas.

(112)

När kommissionen kom fram till dessa slutsatser antog den att de italienska myndigheterna korrekt hade beskrivit stödformen som ett mjukt lån där hela kapitalet alltid återbetalas.

(113)

Detta antagande var en avgörande faktor i kommissionens bedömning, särskilt som bestämning av bruttobidragsekvivalenten är en fundamental komponent när det gäller att fastställa huruvida en enskild stödåtgärd överskrider anmälningströskeln.

(114)

Ända sedan kommissionen började undersöka det ursprungliga klagomålet rörande tillämpning av lag 808/1985 har de italienska myndigheterna vidhållit att minst i de 13 fall som nämns i det första förfarandebeslutet har stödet beviljats i form av mjuka lån, som är räntefria men som alltid återbetalas i sin helhet.

(115)

Frankrike och den anonyma tredje parten ifrågasatte denna tolkning och hävdade att kapitalet endast behövde återbetalas i den utsträckning som de berörda programmen hade kommersiell framgång (24).

(116)

Kommissionen försökte fastställa vilken tolkning som var den korrekta, åtminstone för de sex fall som var föremål för det förfarande där Frankrike och den anonyma tredje parten hade deltagit.

(117)

För detta måste kommissionen ty sig till genomförandemekanismernas detaljer. Dessa skulle, enligt den ursprungliga lagen 808/1985 och kommissionens beslut 1986 om lagen (25), fastställas i senare regler.

(118)

För att i detalj kunna säkerställa huruvida och på vilket sätt lånen skulle återbetalas begärde kommissionen att de italienska myndigheterna översänder en kopia av beviljandebeslutet (provvedimenti di concessione) för vart och ett av de sex fallen.

(119)

De italienska myndigheterna översände först utdrag från beviljandebesluten. I utdragen saknades bl.a. skälen till besluten. De italienska myndigheterna vidhöll att skälen inte kunde lämnas till kommissionen på grund av nationella säkerhetsintressen. Enligt de italienska myndigheterna var skälen bakom ett beviljandebeslut enligt lag 808/1985 de samma för civila och militära projekt. Även om de sex fallen gällde civila luftfarkoster innehöll skälen därför ändå information som berörde nationella säkerhetsintressen.

(120)

Kommissionen kunde inte på grundval av utdragen nå en definitiv uppfattning om lånens återbetalningsvillkor.

(121)

Särskilt klausulen om återbetalning (26) var tvetydigt formulerad – i den konstaterades först att stödet ska återbetalas i progressiva rater som beräknas på grundval av försäljningsintäkterna (verrà restituito mediante quote progressive calcolate sulla base degli incassi relativi alle vendite), men därefter konstaterades i tillägg att detta ska göras i enlighet med de mekanismer som anges i beviljandebeslutet, som innehåller ett schema med en fast återbetalningsplan för 100 % av kapitalet.

(122)

Inget av de inlämnade utdragen innehöll någon information som kunde ha förenat dessa två uppenbarligen inkonsekventa aspekter.

(123)

Eftersom sådan information eventuellt fanns i de tillbakahållna delarna av besluten fattade kommissionen beslut om föreläggande om att lämna upplysningar, med krav på att få beslutstexterna i sin helhet (27).

(124)

Italien svarade på kommissionens föreläggande om att lämna upplysningar (28) med ett konstaterande om att Italien ansåg att kommissionen hade fått alla relevanta upplysningar rörande beviljandebesluten. Italien lade till att skälen till besluten innehöll information rörande nationella säkerhetsintressen som inte kunde avslöjas till tredje parter, inte ens till stödmottagaren. Italien ansåg avslutningsvis att skälen under inga omständigheter kunde innehålla någon klausul utöver de klausuler som fanns i huvudtexten.

(125)

Här bör påpekas att Italien inte svarade positivt på föreläggandet om att lämna upplysningar. Med andra ord vägrade Italien fortsättningsvis att lämna ut hela texten i de dokument som kommissionen hade begärt.

(126)

Däremot, när Italien senare lämnade synpunkter som svar på det utökade förfarandet överlämnade Italien de facto alla de efterfrågade dokumenten. Som slutlig bedömning kan därför konstateras att Italien rättade sig efter föreläggandet om att lämna upplysningar.

(127)

Som slutsats på denna punkt noterar kommissionen att Italiens svar inte uppfyllde kraven enligt artikel 12 i förfarandeförordningen. Dessutom har argumenten om att skälen berörde nationella säkerhetsintressen och att de därför inte kunde avslöjas för mottagaren visat sig vara obefogade, för det framgår av de kopior som Italien senare sände till kommissionen att mottagarna helt klart erhöll – och undertecknade – fullständiga kopior av beviljandebesluten.

(128)

Dock gäller att Italien till slut lämnade in den efterfrågade informationen.

(129)

Såsom konstateras i det andra förfarandebeslutet uppstod flera nya frågor under förfarandets gång (29).

(130)

För det första blev kommissionen medveten om förekomsten av två dokument som tydde på att lånen inte återbetalades.

(131)

Det första dokumentet kom från den anonyma tredje parten (30). Det gällde en rapport från en större affärsbank rörande Finmeccanicas finansiella ställning. I denna rapport av den 12 augusti 2004 skrev [investeringsbanken] att Finmeccanica hade konstaterat att kapitalet behöver återbetalas först när leveranserna överstiger en viss ([…]) volym, dvs. Finmeccanica har mycket små återbetalningar de första 15 åren och behöver mycket sannolikt inte betala hela förskottet.

(132)

Det andra dokumentet var en rapport från den italienska revisionsrätten (Corte dei Conti) om tillämpningen av lag 808/1985 (31). I avsnitt 6 i det dokumentet analyserar revisionsrätten hur det låg till med återbetalningen av lån.

(133)

I rapporten hänvisas till ett ministerdekret (32) som reglerar den exakta mekanismen för återbetalning av lån som har beviljats enligt lag 808/1985. De italienska myndigheterna har inte förmedlat dekretet till kommissionen och uppenbarligen har det inte offentliggjorts ens i Italien. Revisionsrätten hänvisade till dekretet endast med dess registreringsnummer hos revisionsrätten.

(134)

Enligt revisionsrätten innebär mekanismen enligt ministerdekretet särskilt att återbetalningsraterna ska fastställas i en återbetalningsplan. Återbetalningsplanen var dock inte bindande om programmet inte var tekniskt eller ekonomiskt framgångsrikt på ursprungligen förväntat sätt.

(135)

I revisionsrättens rapport konstaterades också att andelen lån som i verkligheten hade återbetalats varierade från 0,86 % till 80,18 %, och att den totala återbetalda andelen av utbetalda förskott uppgick till 68,92 %. Revisionsrätten konstaterade att återbetalningarna i vissa fall hade försenats eller inte gjorts alls (33).

(136)

För det andra lämnade Frankrike och den anonyma tredje parten förteckningar över andra projekt som de påstod hade mottagit stöd och som Italien inte hade anmält. De lämnade uppgifterna gällde lånebeloppen, inte bruttobidragsekvivalenterna. Förhållandet mellan lånebelopp och bruttobidragsekvivalent beror på hur stödet återbetalas. Som förklaras i skälen 109–122 var de tredje parterna och de italienska myndigheterna inte överens angående dessa mekanismer.

(137)

I sitt svar på frågor om denna punkt förklarade de italienska myndigheterna att uppgifterna från de tredje parterna åtminstone delvis var inkorrekta. Särskilt informationen i rapporterna som den anonyma tredje parten citerade som sin främsta källa utgör endast antaganden om stöd som eventuellt beviljas i framtiden. Av de projekt för vilka stöd hade planerats i denna rapport hade i verkligheten alla inte påbörjats. En del av projekten som i verkligheten hade påbörjats hade inte mottagit stöd eller hade mottagit mindre än det som ursprungligen angavs i rapporterna. Slutligen kan konstateras att vissa av projekten var av militär natur.

(138)

För det tredje fick kommissionen kännedom om ytterligare två projekt – AB139 och BA609 – och hyste tvivel särskilt om huruvida de kunde klassificeras som militära, vilket de italienska myndigheterna hävdade.

(139)

Eftersom de tillgängliga upplysningarna inte var uttömmande och eftersom kommissionen hade fått kännedom om dokument och upplysningar som ledde till nya frågor, beslöt kommissionen således att utöka räckvidden för förfarandet enligt artikel 88.2 (i det andra förfarandebeslutet).

(140)

I det andra förfarandebeslutet tog kommissionen upp tre huvudfrågor.

(141)

Den första gällde stödinstrumentets natur, nämligen huruvida de lån som beviljades enligt lag 808/1985 alltid återbetalades i sin helhet.

(142)

Kommissionen hyste också allvarliga tvivel om huruvida de italienska myndigheterna hade underrättat kommissionen om alla de enskilda fall där tröskeln överskreds för individuell anmälan, enligt kriterierna i det ursprungliga beslutet från 1986 och enligt de lämpliga åtgärder som Italien godkände 1996.

(143)

Slutligen hyste kommissionen allvarliga tvivel om huruvida projekten AB139 och BA609 kunde klassificeras såsom militära, vilket de italienska myndigheterna hävdade.

(144)

I det andra förfarandebeslutet konstaterades tydligt att även om den ursprungliga granskningen endast gällde sex fall och även om synpunkterna från de tredje parterna lämnades inom ramen för det förfarandet, var det uppenbart att de nya tvivel som väcktes genom de lämnade synpunkterna sträckte sig längre än dessa sex ärenden.

(145)

De tvivel som nu uttrycktes gällde hela tillämpningen av lag 808/1985. De omfattade därför alla enskilda fall där lagen hade tillämpats och bland dem fanns alla de 13 fallen (34), även sådana som inte hade ansetts kräva förhandsanmälan och fall där kommissionen inte hade haft några invändningar att anföra i sitt beslut av den 1 oktober 2003.

(146)

Det andra förfarandebeslutet omfattade inte projekt som låg under tröskeln för individuell anmälan, med undantag av följande: Kommissionens tvivel gällde tillämpningen av lag 808/1985 inbegripet alla enskilda beslut efter den 22 november 2002 om att bevilja stöd som låg under tröskeln för individuell anmälan.

(147)

Slutligen konstaterades tydligt i det andra förfarandebeslutet att det begränsar sig till individuella stödåtgärder för civila projekt.

(148)

Kommissionen ansåg i detta skede av sin bedömning att projekt som gick ut på att modifiera en militär produkt och anpassa den till civilt bruk skulle räknas som ett civilt projekt.

(149)

Italien konstaterade för det första att synpunkterna framförs tillsammans med Finmeccanica.

(150)

Italien påpekade att kommissionen i sitt andra beslut hade konstaterat att den stödordning som infördes genom lag 808/1985 utgjorde en befintlig stödåtgärd eftersom den hade godkänts av kommissionen 1986 och på nytt 2002.

(151)

Italien konstaterade att det andra förfarandebeslutet var grundat antingen på artikel 16 eller på artikel 13 i förfarandeförordningen.

(152)

Italien medgav inte att det skulle ha förekommit missbruk av stöd och hävdade att ett sådant begrepp bara kan tillämpas på missbruk från stödmottagarens sida. Allt stöd som hade beviljats på grundval av stödordningen hade använts för det ändamål för vilket det beviljades. Italien motsatte sig begreppet missbruk, särskilt i fråga om de individuella stöd som hade beviljats efter den 20 november 2002.

(153)

Om kommissionen ville granska varje enskilt stöd som hade beviljats genom stödordningen så borde den göra det inom ramen för den kontinuerliga granskning av befintliga stödordningar som anges i artikel 88.1 i EG-fördraget.

(154)

Ett förfarande enligt artikel 88.2 i fördraget kan inte genomföras med stöd av förfarandeförordningen om inte fallen identifieras exakt och specifikt.

(155)

Italien konstaterade slutligen att det andra förfarandebeslutet ledde till en situation med rättslig osäkerhet eftersom det inte fanns någon tydlig definition av räckvidden.

(156)

I sitt svar på det andra förfarandebeslutet klargjorde Italien stödordningens historia. Tidigare hade militära program delvis hanterats av industriministeriet.

(157)

Italien gav en sammanfattning av hur stödordningen hade anpassats till 1996 års gemenskapsramar för FoU och till de lämpliga åtgärderna. Italien redogjorde i huvuddrag hur stödordningen skulle utformas i framtiden, något som ännu behövde införlivas i en ny nationell förordning (35).

(158)

Italien lämnade synpunkter på återbetalningsfrågan. För att få en autentisk tolkning av revisionsdomstolens rapport som omnämns i det andra förfarandebeslutet tog de italienska myndigheterna kontakt med revisionsdomstolen. På detta svarade revisionsdomstolen först och främst att rapporten endast gäller perioden fram till 1998. Eftersom rapporten täcker en begränsad period är det fel att dra allmänna slutsatser av den.

(159)

För det andra konstaterade revisionsrätten att enligt rapporten hade försäljningen kommit i gång för alla projekt och att återbetalningar hade gjorts, om än med vissa förseningar.

(160)

Slutligen, i fråga om möjligheten att staten skulle avsäga sig en fordran (vilket skulle vara fallet om lånen inte behövde återbetalas) konstaterade revisionsrätten att den italienska offentliga förvaltningen har som allmän princip att fordringar inte kan avstås. Enligt revisionsrätten kan ett ministerdekret inte innehålla bestämmelser om avstående av fordringar. I revisionsrättens rapport omnämndes inte någon möjlighet till att den offentliga förvaltningen skulle kunna avstå en återbetalningsfordran.

(161)

Italien medgav att det i ett antal fall hade förekommit förseningar men lade till att en återbetalningsplan ingick i beslutet om att bevilja stödet. Mottagaren måste underteckna en klausul om att kapitalet måste återbetalas.

(162)

Italien konstaterade att kommissionen hade uttryckt tvivel om återbetalning, delvis på grund av den rapport från [investeringsbanken] rörande Finmeccanica som kommissionen hänvisade till i det andra förfarandebeslutet.

(163)

Men enligt Italien framgår det klart av rapporten att den mening som citerades i det andra förfarandebeslutet – kapitalet behöver inte återbetalas förrän leveranserna överstiger en viss (hög) volym, vilket gör att Finmeccanica har mycket låga återbetalningar under de första 15 åren och med mycket mindre sannolikhet behöver återbetala hela förskottet – föregicks av en mening som visade att hänvisningen gällde företagets verksamhet rörande försvar.

(164)

Slutligen konstaterade Italien att kommissionen hyste tvivel rörande återbetalning, eftersom den ansåg att Italien hade vägrat ge ut hela texten till beviljandebesluten.

(165)

Italien upprepade att skälen till alla beviljandebeslut var identiska och att detta även gällde militära projekt. Vidare ansåg Italien att de utelämnade skälen inte kunde innehålla villkor utöver villkoren i beslutens huvudtext.

(166)

Som stödinstrument användes ett mjukt lån med fasta återbetalningsplaner som alltid efterlevdes, med några begränsade undantag. Vidare gällde att lånen hade betalats ut till mottagarna med användning av så kallade åtagandegränser över en tidsperiod på 10 till 15 år eller omedelbart som en engångsbetalning, men i det senare fallet var en bank inblandad. Återbetalningarna inleddes det första året efter den sista utbetalningen.

(167)

Som avslutning på ämnet stödinstrument och återbetalning vidhöll Italien att det stödinstrument som användes var ett mjukt lån.

(168)

Italien lämnade också synpunkter om de två helikoptrar som omnämns i det andra förfarandebeslutet (AB139 och BA609).

(169)

Tillsammans med dessa synpunkter lämnade Italien de erforderliga dokumenten rörande den rättsliga grunden:

(170)

Italien lämnade också en fullständig redogörelse för den övergripande finansieringen av stödordningen, enligt tabellen nedan (beloppen anges i miljarder lire).

Tabell 2

Budget för lag 808/1985

(171)

Enligt Italien hade man fram till den 22 juni 2005, datum för det andra förfarandebeslutet, använt 2 878 miljoner euro av ett totalbelopp på 3 029 miljoner euro (5 865 miljarder lire), medan resterande 151 miljoner euro ännu inte hade tilldelats.

(172)

Italien redogjorde också för fördelningen av utgifterna, enligt följande:

(173)

Enligt Italien hade 510 miljoner euro använts för finansiering av projekt av intresse för Europa.

(174)

Italien lämnade också den efterfrågade förteckningen över alla civila projekt som hade finansierats genom lag 808/1985 och som överskred tröskeln för individuell anmälan. Likaså lämnade Italien en fullständig förteckning över alla projekt som hade finansierats efter den 22 november 2002. I en skrivelse av den 24 oktober 2005 lämnade Italien synpunkter om de projekt som omnämndes i det andra förfarandebeslutet.

(175)

Italien hävdade att det inte fanns några andra stödprojekt som överskred tröskeln för individuell anmälan.

(176)

Italien lämnade en tabell över program som berörde nationell säkerhet och som hade finansierats genom stödordningen.

(177)

I fråga om förseningar med återbetalningarna för vissa projekt konstaterade Italien att svårigheter endast hade förekommit med två projekt, nämligen DO328 Panels och DO328 Extended Capacity. Projektet som leddes av Aermacchi hade haft problem på grund av misslyckanden från huvudpartnerns sida, Fairchild Dornier GmbH.

(178)

Nedan redogörs för den anonyma tredje partens synpunkter och önskningar efter det andra förfarandebeslutet.

(179)

Den tredje parten bad att kommissionen konstaterar att stödet som hade beviljats genom lag 808/1985 var olagligt och att det därför måste återkrävas på grundval av artikel 11 i förfarandeförordningen.

(180)

Parten begärde att kommissionen granskar de stödinstrument som hade använts genom stödordningen.

(181)

Den begärde att kommissionen återkräver allt stöd som hade beviljats i strid med reglerna om statligt stöd, på grundval av artikel 14 i förfarandeförordningen.

(182)

Den begärde att kommissionen kräver att framtida utbetalningar genom stödordningen upphävs, med hänvisning till att det inte finns tillräckliga bevis på att stödet används för forskning och utveckling.

(183)

Den bad kommissionen att se till att lag 808/1985 ändras på ett sådant sätt att stödet återbetalas på de ekonomiska villkor som är förenliga med gemenskapsramarna för FoU.

(184)

Den begärde att kommissionen utökar sin granskning ytterligare för att kontrollera stödordningens förenlighet med de regler för statligt stöd som gäller för andra stödordningar som tillämpas på luftfartsindustrin i Italien, och ser till att dessa stödordningar inte har använts för att kringgå kommissionens beslut om lag 808/1985.

(185)

Den begärde att kommissionen kräver att den italienska regeringen varje år lägger fram en fullständig rapport, som kommissionen enligt val kan begära att få granskad.

(186)

Den anonyma tredje parten bifogade ett antal dokument till sina synpunkter, bland dem en rapport av den 12 augusti 2003 från den italienska revisionsrätten om tillämpning av lag 808/1985 med en tabell som omfattar 164 projekt, innehållet i ministerdekretet av den 14 mars 1988, innehållet i lagarna om omfinansiering av lag 808/1985 och utdrag från Avios och Finmeccanicas årsrapporter för 2003 och 2004.

(187)

Efter att den anonyma tredje parten lämnat synpunkter ville de italienska myndigheterna att förfarandets räckvidd skulle klargöras – gällde förfarandet hela stödordningen eller endast stöd som hade beviljats genom stödordningen i de fall som måste anmälas individuellt till kommissionen?

(188)

Italien hävdade att de siffror som den anonyma tredje parten hade tagit från ministeriets webbplats hänförde sig till en räckvidd som omfattade mer än de aktuella fallen. Dessa siffror gällde inte bara stöd som hade beviljats enligt lag 808/1985 utan också andra industriella program som hade anknytning till nationell säkerhet ([…]) och som finansierades genom annan lagstiftning.

(189)

[…]

(190)

Italien hävdade att det faktum att stödordningen enligt lag 808/1985 gav möjlighet att finansiera både civila och militära program hade lett till missuppfattningar hos den anonyma tredje parten. Liknande missuppfattningar finns i revisionsrättens rapport om lag 808/1985.

(191)

I tabellen nedan från Italien jämförs finansieringen som nämndes i rapporterna som den anonyma tredje parten hänvisar till och finansieringen genom lag 808/1985.

Tabell 3

Jämförelse av informationskällor om finansiering genom lag 808/1985

(192)

Italien lämnade också en förteckning över relevanta militära program som hade finansierats under dessa år och som enligt Italien eventuellt kunde förklara diskrepanserna: […].

(193)

Rörande Finmeccanicas årsrapport för 2003 som den anonyma tredje parten hade hänvisat till hävdade Italien att en stor del av ökningen av FoU-utgifter berodde på att Aermacchi införlivades i företaget (omkring […]).

(194)

Italien medgav att det hade förekommit förseningar med vissa återbetalningar och konstaterade att detta primärt berodde på de långa betalningsperioderna (10–15 år) och att de därför hellre borde tolkas som sena återbetalningar.

(195)

Italien medgav att det förekom svårigheter med ett visst projekt, DO328 Extended Capacity, men att det var uteslutet att staten skulle avsäga sig fordringar.

(196)

Som svar på specifika punkter som den anonyma tredje parten hade tagit fram lämnade de italienska myndigheterna nedan beskrivna argument.

(197)

Italien ansåg att det inte gick att godta den anonyma tredje partens begäran om att kommissionen skulle olagligförklara stödet till de sex projekt som föranledde tvivlen i det första förfarandebeslutet och att kommissionen skulle kräva att stödet återbetalas. Begäran stod i strid med artikel 11 i förfarandeförordningen.

(198)

Enligt Italien gällde förfarandet endast enskilda tillämpningar av stödordningen. Dessa var de 13 projekt som kommissionen specifikt hade identifierat och hänvisade till i det första förfarandebeslutet. Italien hade redan upphävt utbetalningarna till de projekt som väntade på slutligt besked från kommissionen.

(199)

I fråga om den anonyma tredje partens begäran om att kommissionen ska tillämpa övervakningsvillkor och andra kontrollåtgärder på årlig grund konstaterade den italienska regeringen att den är beredd att lämna alla typer av rapporter som krävs enligt artikel 21 i förfarandeförordningen. De italienska myndigheterna instämde inte i att det skulle finns ytterligare rapporteringsskyldigheter – detta vore oproportionerligt och oskäligt i jämförelse med de skyldigheter som andra medlemsstater måste fullgöra i samband med stödordningar inom samma sektor.

(200)

Den anonyma tredje parten hänvisade i sina synpunkter till Avios årsrapport för år 2004 och nämnde särskilt frasen om att om ingen avkastning uppstår behövs ingen återbetalning. De italienska myndigheterna konstaterade att de hade begärt att företaget lämnar en förklaring. De jurister som Avio hade tillfrågat hade bekräftat att alla mottagare av stöd inom ramen för ordningen var skyldiga att återbetala alla mottagna belopp, oberoende av programmets framgång. Enligt Avio var uttalandena i företagets årsrapport 2004 grundade på en felaktig tolkning av stödordningen och skulle korrigeras i följande årsrapport.

(201)

Italien lämnade upplysningar om den övriga lagstiftning som den anonyma tredje parten hade nämnt i sina synpunkter och konstaterade att lag nr 421/96, lag nr 388/00, 2003 års finansieringslag och lag nr 140/99 (som specifikt gällde luftfarkoster för militära transporter) endast gällde finansieringen av militära projekt som var relaterade till nationell säkerhet.

(202)

Rörande revisionsrättens rapport noterade Italien för det första att den anonyma tredje parten som bilaga till sina synpunkter hade bifogat två tabeller eller diagram tagna ur figur 3 och figur 5 i rapporten. Dessa var i form av Excel-filer som inte är synliga i den version som hänvisas till i det andra förfarandebeslutet, utan endast i Word-versionen av rapporten. Det var inte klart vilka metoder den anonyma tredje parten hade använt för att få tillgång till dessa tabeller.

(203)

Italien betonade sin ståndpunkt om att det var fullständigt olämpligt att dessa uppgifter tillskrivs revisionsrätten, utifrån att uppgifterna inte framkom som sådana i rapportens text.

(204)

Italien lämnade ändå vissa synpunkter om tabellernas innehåll, som hänförde sig till 164 beviljandebeslut för ett totalbelopp på cirka 3 miljarder euro.

(205)

Totalbeloppet innehöll flera fel, inbegripet belopp som hade räknats två gånger och belopp för stöd som inte hade beviljats. Tabellerna innehöll också projekt rörande nationell säkerhet, inbegripet några som finansierades genom andra lagar och som därför inte omfattades av stödordningen. Det korrekta beloppet för stöd som hade beviljats genom stödordningen var det belopp som nämndes i synpunkterna från Italien […].

(206)

För bedömningen av ärendet kommer kommissionen först att verifiera förekomsten av statligt stöd och bedöma stödets förenlighet.

(207)

För det andra klarlägger kommissionen förfarandets räckvidd och de grunder som hänvisas till.

(208)

För det tredje bedömer kommissionen huruvida de tvivel som uttrycks i det första förfarandebeslutet kan undanröjas.

(209)

För det fjärde förtecknar kommissionen de aktuella projekten och bedömer deras förenlighet på grundval av tillgänglig information, inbegripet eventuella förenlighetsvillkor.

(210)

Slutligen fastställer kommissionen slutsatser om de enskilda projekten och förklarar varför slutsatserna inte gäller de två helikoptrar vars militära karaktär ifrågasattes i det andra förfarandebeslutet.

(211)

En åtgärd utgör stöd enligt det som avses i artikel 87.1 i fördraget om statliga medel används på ett sätt som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag och påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(212)

Enligt det som anges i det första och det andra förfarandebeslutet, utgör de åtgärder som bedömningen gäller stöd. Denna bedömning har inte bestridits av Italien eller av någon av de parter som har deltagit i förfarandet.

(213)

De lån som har beviljats enligt lag 808/1985 är klart selektiva eftersom de endast gynnar företag inom luftfartssektorn.

(214)

Lånen finansieras med medel som härrör från statens budget och de innebär därför användning av statliga medel.

(215)

Lånen har ingen ränta och ger därför de mottagande företagen en fördel som företag som måste finansiera sina projekt på marknadsvillkor inte har. För ett mjukt lån består fördelen av skillnaden mellan den ränta som företaget skulle betala för ett motsvarande lån på marknadsvillkor och det mjuka lånets särskilt låga ränta, som i det aktuella fallet är noll. Kapitalet återbetalas alltid enligt den plan som fastställs när lånet beviljas och stödet består av totalbeloppet för den ränta som staten inte driver in.

(216)

De flesta av de aktuella projekten gäller produkter som är föremål för storskalig handel inom gemenskapen (helikoptrar, små flygfarkoster eller delar av större flygfarkoster).

(217)

Det stöd som Italien genom lag 808/1985 har beviljat till FoU-projekt inom luftfartsindustrin faller därför inom räckvidden för artikel 87.1 i EG-fördraget.

(218)

Italien och de deltagande parterna är också överens om att stödets förenlighet med fördraget bör bedömas mot de regler som gäller för tillämpning av artikel 87.3 c för stöd till forskning och utveckling.

(219)

Det stöd som bedöms här beviljades olagligen, eftersom Italien inte anmälde dem.

(220)

I gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (nedan kallade 2006 års gemenskapsramar för FoU) (38) anges tydligt, och i överensstämmelse med kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (39), att kommissionen i fall av oanmält stöd tillämpar följande:

(221)

Vid bedömning av huruvida de aktuella projekten är förenliga med artikel 87.3 c i EG-fördraget tillämpar kommissionen därför 1986 års gemenskapsramar för FoU eller 1996 års gemenskapsramar för FoU, beroende på datum då stödet beviljades.

(222)

Detta beslut gäller endast enskilda stöd som Italien genom lag 808/1985 har beviljat civila FoU-projekt inom luftfartsindustrin.

(223)

Beslutet gäller i första hand de sex projekt om vilka kommissionen uttryckte särskilda tvivel i det första förfarandebeslutet.

(224)

Beslutet gäller också de övriga projekt som hänvisas till i det första förfarandebeslutet, till den del det finns senare erhållen information som ger möjlighet till en annorlunda bedömning, särskilt vad gäller skyldigheten att lämna individuell anmälan.

(225)

För det tredje gäller beslutet övriga enskilda stöd som Italien har beviljat till projekt som överskrider den anmälningströskel som fastställs i 1986 och 1996 års gemenskapsramar för FoU. Vid tidpunkten för det första förfarandebeslutet var kommissionen inte medveten om dessa projekt. Vissa av projekten omnämndes i det andra förfarandebeslutet såsom eventuella fall av oanmält stöd.

(226)

Det går inte att hävda, såsom Italien gör, att när ett granskningsförfarande inleds måste alla projekt som förfarandet gäller vara färdigt identifierade. När kommissionen inleder ett förfarande känner den inte nödvändigtvis till hur många projekt förfarandet kan komma att gälla.

(227)

Detta beslut gäller flera olika fall där en stödordning har tillämpats utan att Italien har lämnat individuell anmälan till kommissionen. Italiens underlåtenhet att anmäla har en ovanligt stor omfattning, bland annat för att Italien inte har anmält ett enda av de projekt det gäller under en tidsperiod som varat över tio år. På grund av denna ihållande underlåtenhet från Italiens sida att fullgöra skyldigheterna enligt artikel 88.3 konstaterade kommissionen tydligt i det andra förfarandebeslutet, mot bakgrund av synpunkterna från tredje parter och på grundval av tillgänglig information, att förfarandet omfattade alla enskilda projekt inom stödordningen som borde ha anmälts individuellt.

(228)

I det andra förfarandebeslutet fastställdes inget specifikt datum från och med vilket enskilda projekt som inte hade anmälts skulle börja omfattas av förfarandets räckvidd och börja betraktas som enskilda tillämpningar av lag 808/1985. Vad som dock gäller är att de italienska myndigheterna ofta tillät ofullständiga återbetalningar från stödmottagarna, och detta måste anses utgöra nytt stöd.

(229)

Här bör noteras hur viktigt det är att stöd över en viss tröskel anmäls individuellt, för att kontrollen av statligt stöd ska fungera. I 2006 års gemenskapsramar för FoU står det klart att kommissionen i syfte att bättre fokusera sin granskning ska göra detaljerad utvärdering av enskilda åtgärder som överskrider en viss tröskel. Syftet med individuella bedömningar är att säkerställa att stora stödbelopp till FoU-verksamheter som utförs av samma mottagare inte snedvrider konkurrensen i en utsträckning som strider mot det allmänna intresset utan i stället bidrar till det allmänna intresset på ett proportionerligt sätt.

(230)

Under den period som bedömningen omfattar förekom varierande trösklar för individuell anmälan. Enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU krävdes individuell anmälan för projekt där de stödberättigande kostnaderna överskrider 20 miljoner ecu.

(231)

Enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU måste projekt anmälas individuellt till kommissionen om de stödberättigande kostnaderna överskrider 25 miljoner ecu och stödet överskrider 5 miljoner ecu (40).

(232)

Vad gäller frågan om huruvida beslutet om att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i fördraget måste innehålla exakta och specifika uppgifter om de enskilda projekten, har kommissionen de synpunkter som anges nedan.

(233)

När kommissionen inledde förfarandet enligt artikel 88.2 kunde den på säker grund identifiera 13 projekt. På grundval av information som vid den tidpunkten fanns att tillgå uttryckte kommissionen tvivel rörande sex av projekten och hade inga invändningar rörande de övriga sju.

(234)

Det blev dock uppenbart att det stödinstrument som Italien använde och sättet hur det tillämpades (karakteriserat av försenade återbetalningar) gav upphov till att bedömningen av de 13 projekten måste modifieras. Italien har medgett att den information som kommissionen vid den tidpunkten hade till förfogande inte var korrekt och att den inte motsvarade de verkliga villkoren som gällde för det beviljade stödet som inte hade återbetalats på korrekt sätt.

(235)

Det blev också uppenbart att det fanns andra fall där Italien inte hade lämnat individuell anmälan, trots de tydliga bestämmelserna i gemenskapsramarna för FoU och 1986 års beslut.

(236)

Likaså blev det uppenbart att återbetalningarna i de flesta fall som bedöms i detta beslut inte följde den ursprungliga planen. Förseningar godtogs, vilket gjorde villkoren gynnsammare för mottagarna. Dessa nya och gynnsammare villkor utgör nytt stöd.

(237)

Slutligen, det aktuella förfarandet gäller ett antal projekt som har beviljats nytt olagligt stöd.

(238)

Kommissionen har bedömt upplysningarna från Italien rörande de stödberättigande kostnaderna och stimulanseffekterna för de sex program som anges i det första förfarandebeslutet och som nu ingår i förteckningen över projekt (tabell 4 i skäl 281).

(239)

Kommissionen har slagit fast att kostnaderna i alla dessa fall hör samman med industriell forskning och utveckling före det konkurrensutsatta stadiet.

(240)

Kommissionen har slagit fast att stödet till projekten i vart och ett fall hade en stimulanseffekt. Vid bedömningen beaktades den tid som hade gått sedan Italien fattade beslut att bevilja stöd.

(241)

Som beskrivs i skälen 105–122 visade det sig dock att andra betydande aspekter av stödåtgärderna inte var klart definierade och att kommissionen därför inte kunde göra ett slutligt ställningstagande rörande förenligheten. Innan bedömningen av de enskilda projekten kan läggas fram är det därför nödvändigt att bedöma den information som finns att tillgå rörande de ytterligare tvivel som uttrycktes i det andra förfarandebeslutet.

(242)

För att nå ett slutligt ställningstagande om enskilda stöd som har beviljats genom stödordningen är det nödvändigt att för det första bedöma all information om hur stödordningen har utvecklats, inbegripet den rättsliga grunden och de budgetära förändringarna.

(243)

För det andra är det nödvändigt att bedöma stödinstrumentets karaktär och hur beviljandebesluten har tillämpats.

(244)

För det tredje är det nödvändigt att upprätta en förteckning över enskilda projekt som Italien inte har anmält, för att kunna bedöma de finansiella villkoren för vart och ett projekt och vid behov granska återbetalningsvillkoren och mekanismerna för övervakning av att villkoren efterlevs.

(245)

Slutligen och i ett separat avsnitt som består av skälen 399–408 görs en bedömning av informationen rörande de två helikoptrarna som har hävdats vara militära.

(246)

Kommissionen har nu en klar bild av hur den övergripande stödordningen har utvecklats.

(247)

Italien har lämnat tillräckliga upplysningar om den övergripande finansieringen av projekten för att kommissionen ska kunna bilda sig en mer allmän uppfattning. Denna faktor är särskilt relevant eftersom det finns ett problem med att Italien har använt den stödordning som bedöms här både för finansiering av civila projekt och av projekt som hör samman med nationell säkerhet. Uppgifterna om den övergripande finansieringen vore därför missledande om de endast tolkas som finansiering som Italien har beviljat till civila FoU-projekt inom luftfartsindustrin.

(248)

Vad gäller stödinstrumentets karaktär har de italienska myndigheterna lämnat fullständig dokumentation om de projekt som Italien borde ha anmält individuellt enligt bestämmelserna om tröskelvärden i de olika gemenskapsramarna för FoU.

(249)

De italienska myndigheterna har konstaterat att det gällde ett instrument av hybridkaraktär i den meningen att det var ett mjukt lån vars återbetalningsplan bestämdes enligt försäljningsprognoserna för den produkt som var under utveckling. Enligt de italienska myndigheterna fastställdes återbetalningsplanen i början.

(250)

Lånen beviljades med vid tidpunkten rådande referensränta plus en marginal.

(251)

För varje projekt fastställde de italienska myndigheterna vid den tidpunkt då stödet beviljades en teoretisk högsta stödnivå beräknad på grundval av de stödberättigande kostnaderna och med beaktande av eventuell bonus.

(252)

I vissa fall respekterades dock inte stödnivån och stödet beviljades på gynnsammare villkor till mottagaren, med en stödnivå som överskred den högsta tillåtna nivån enligt gemenskapsramarna för FoU.

(253)

Dessutom respekterades återbetalningsplanerna inte alltid, på olika sätt. För det första kunde utbetalningarna till mottagarna vara försenade jämfört med de ursprungliga tidtabellerna, på grund av att projektet var försenat eller på grund av förseningar från statens sida. I vissa fall var den faktiska stödnivån därför lägre än den ursprungliga.

(254)

Det som dock är viktigare är att återbetalningarna inte gjordes enligt de ursprungliga planerna. Det betyder att den ursprungliga stödnivån i många fall i praktiken var högre eftersom mottagarna fick en ytterligare fördel i form av sen återbetalning.

(255)

Italien har försett kommissionen med ett antal skrivelser som Italien har sänt till stödmottagare med begäran om återbetalning, men det är uppenbart att dessa har haft begränsad effekt. I vissa fall sändes flera skrivelser till en mottagare rörande samma projekt, utan att ytterligare åtgärder vidtogs för att få återbetalning. Staten gjorde inte heller något för att få tillbaka sin fordran (41).

(256)

Det förekom alltså två potentiella problem med stödet som hade beviljats för projekten: a) att den ursprungliga stödnivån i vissa fall var högre än den högsta tillåtna nivån och b) att återbetalningskraven var otillräckliga vilket ledde till en ännu högre stödnivå.

(257)

De italienska myndigheterna har i samarbete med kommissionen utarbetat en metod som gör det möjligt att lösa båda dessa problem. Som ett första steg definieras en högsta stödnivå för varje projekt. Denna är den lägre av två stödnivåer: den teoretiska högsta nivån (42) och den ursprungliga stödnivån. Om den ursprungliga stödnivån är den lägre nivån, är slutsatsen att det beviljade stödbeloppet hade en stimulanseffekt som var tillräcklig för att övertyga företaget att åta sig projektet. Alla ökningar som höjer stödnivån över den ursprungligen fastslagna anses utgöra nytt stöd.

(258)

Därefter beräknas nivån för det kumulativa stödet. Under det år då det kumulativa stödet når den högsta stödnivån enligt definitionen i skäl 257 måste mottagaren återbetala hela det återstående kapitalet. Om den högsta stödnivån redan har nåtts måste sammansatt ränta erläggas för det utestående lånet för den tid som löper fram till att hela lånet har återbetalats. Räntan bestäms enligt referensräntan för det år då den högsta stödnivån nåddes, och därefter enligt referensräntan per år som följer.

(259)

Denna metod gör det möjligt att säkerställa förenligheten med de högsta tillåtna stödnivåerna enligt de för tidpunkten gällande gemenskapsramarna för FoU (43).

(260)

Tack vare en delad och korrekt förståelse av stödinstrumenten kunde en förteckning fastställas över projekt som Italien borde ha anmält individuellt. När ett stöd har formen av ett mjukt lån är den avgörande faktorn storleken på den ränta som staten inte har drivit in. Den osäkerhet som rådde rörande stödinstrumentets karaktär innebar att Italien inte själv hade någon klar uppfattning om vilka projekt som behövde anmälas individuellt (44) och vilka projekt som behövde tas in på efterhandsförteckningen över fall som borde ha anmälts.

(261)

För att få fram en slutlig förteckning hade ett antal informationsförfrågningar sänts ut.

(262)

Till en början nekade Italien till att individuella projekt inte skulle ha anmälts, andra än de projekt som hänvisades till i det första förfarandebeslutet. Senare medgav Italien att förteckningen över oanmälda projekt var längre, och lämnade alla upplysningar och bevis som behövdes.

(263)

Svårigheterna med att upprätta förteckningen över oanmälda projekt kan förklaras med en kombination av flera faktorer.

(264)

För det första hade stödordningen tillämpats sedan 1986.

(265)

För det andra gällde det, på grund av omständigheterna, ett stort antal projekt. Om man räknar in de projekt som inte berörs av individuell anmälan har långt över 100 projekt finansierats genom stödordningen under den period som är föremål för bedömning.

(266)

För det tredje har det faktum att förteckningen innehåller flera militära projekt bidragit till oklarheterna. Kommissionen noterar att det även i en rapport från italienska revisionsrätten förekommer oklara uppfattningar om projektens natur.

(267)

Den tillgängliga informationen om projekten var fragmenterad och ofta förvirrande, inte minst för att rapporterna från regeringen till det italienska parlamentet lämnades som en förteckning som innehöll framtida projekt i stället för projekt som i verkligheten fick stöd.

(268)

Det finns förteckningar från den anonyma tredje parten och andra förteckningar som kommissionen hänvisar till direkt, såsom förteckningen över de 13 projekten som specificerades i det första förfarandebeslutet och den förteckning över projekt som angavs i det andra förfarandebeslutet.

(269)

Rapporten från revisionsrätten innehöll inte någon förteckning över projekt utan bara övergripande uppgifter, diagram och tabeller. Det fanns dock på revisionsrättens webbplats 2005 en Word-version av dokumentet med vars hjälp underliggande data kunde extraheras ur diagrammen.

(270)

Den anonyma tredje parten lämnade dessa data i sitt föreläggande av den 11 november 2005. I sin begäran om upplysningar av den 23 maj 2006 påpekade kommissionen för Italien, med angivande av största delen av de projekt som den anonyma tredje parten hade bidragit med (45), att det med största sannolikhet fortfarande fanns ett antal oanmälda projekt för vilka Italien inte hade lämnat de upplysningar som krävs.

(271)

Italien hävdade att förteckningen inte kan tillskrivas revisionsrätten (46) och att den hade härletts från revisionsrättens informationssystem av en okänd person. Eftersom förteckningen kommit till genom en tredje parts manipulering av data är det missledande att hävda att den kan tillskrivas revisionsrätten. Förteckningen innehöll ett antal fel och inexaktheter och det är inte rätt att utgå från att revisionsrätten i sig har ansvaret för den.

(272)

I slutändan beslöt Italien att själv lämna en fullständig förteckning över enskilda projekt som var föremål för individuell anmälan, för att kommissionen inte skulle behöva ta ställning till huruvida tidigare mottagen information var korrekt (47).

(273)

Generellt sett präglades diskussionerna om förteckningen över oanmälda projekt av många svårigheter, men efter två år kunde de italienska myndigheterna och kommissionen identifiera ett antal enskilda projekt som Italien inte hade anmält.

(274)

Som svar på begäran i det andra förfarandebeslutet lämnade Italien också en förteckning över projekt som låg under tröskeln för individuell anmälan och som hade godkänts efter den 20 november 2002. Kommissionen konstaterar att förteckningen stämmer överens med den övergripande budgeten för lag 808/1985 för den berörda perioden och att den hänför sig till projekt som ligger under tröskeln för individuell bedömning (48).

(275)

Förteckningen över projekt som Italien inte har anmält individuellt till kommissionen innehåller 17 projekt.

(276)

Förteckningen innehåller de projekt för vilka kommissionen slutligt har kunnat fastställa att de är förenliga med fördraget. En möjlighet lämnas dock öppen för att kommissionen kanske i framtiden vidtar åtgärder rörande andra projekt som inte har anmälts och som kommissionen för närvarande inte är medveten om, eller projekt som kommissionen är medveten om men som kommissionen inte har tillräcklig information om för att fatta ett beslut, antingen för att den tillgängliga informationen inte är fullständig eller för att informationen tyder på att projektet för närvarande ligger under tröskeln för anmälan. Ny information kan däremot leda till att bedömningen modifieras.

(277)

Kommissionen har för varje projekt tillgång till den ursprungliga planen för utbetalning och återbetalning som hade fastställts vid den tidpunkt då stödet beviljades samt de verkliga uppgifterna för statens utbetalningar och mottagarnas återbetalningar. Tidtabellerna inbegriper de korrigeringar som följer av metoden som beskrivs ovan (49).

(278)

På grundval av den information som finns att tillgå om projekten och med beaktande av att alla projekt är enskilda tillämpningar av samma stödordning har kommissionen ingen anledning att misstänka att stödet skulle vara avsett för verksamheter som inte kan räknas som FoU-verksamheter enligt gemenskapsramarna för FoU.

(279)

Vad gäller stimulanseffekten noterar kommissionen för det första att det enligt punkt 8.2 i 1986 års gemenskapsramar för FoU endast krävs att stödet ska uppmuntra till nya insatser inom FoU-området eller göra det möjligt för mottagarna att reagera på exceptionella förhållanden som de själva inte har tillräckliga resurser för. Enligt punkt 6 i 1996 års gemenskapsramar för FoU måste stimulanseffekten bekräftas med hjälp av kvantifierbara faktorer eller andra relevanta faktorer som medlemsstaten fastställer och som visar att FoU-projektet inte skulle ha genomförts utan stödet, att projektet skulle ha haft en lägre ambitionsnivå eller att projektet inte hade kunnat slutföras inom samma tid.

(280)

Kommissionen har inga skäl till att ifrågasätta det aktuella stödets stimulanseffekt. Tack vare stödet kunde mottagarna genomföra FoU-verksamheter i tillägg till sin normala forskning och genomföra FoU-projekt som de inte hade kunnat göra på egen hand. Dessutom anser kommissionen, i konsekvens med sin bedömning av liknande projekt inom luftfartsindustrin, att projekten under bedömning gjorde det möjligt för mottagarna att delta i riskfyllda projekt som de inte kunde ha finansierat på egen hand. Slutligen noterar kommissionen att det oftast gällde internationella projekt som krävde ytterligare samarbetsinsatser.

(281)

Nedan beskrivs de enskilda projekten tillsammans med stödberättigande kostnader och mottaget stöd. För de sex projekt om vilka tvivel uttrycktes i det första förfarandebeslutet omfattar bedömningen också den tillgängliga informationen om stödberättigande verksamheter och stimulanseffekten. För alla projekt beskrivs hur metoden i skäl 257 har tillämpats.

Tabell 4

Förteckning över projekt som detta beslut berör

(282)

Detta helikopterprojekt gick ut på att utveckla olika versioner av A109 genom anpassning av helikoptern till olika motorer i syfte att fylla de strängaste kriterierna rörande säkerhet, flygprestanda och miljöverkningar. Versionerna D, E och F hade motorer från Allison, Pratt & Whitney och Turbomeca. Enligt Italien blev versionerna D och E aldrig utvecklade.

(283)

I det första förfarandebeslutet förtecknades projektet med nummer 4. Investeringar gjordes mellan 1996 och 1998. I det första förfarandebeslutet uttryckte kommissionen tvivel rörande klassificeringen av FoU-verksamheterna och stimulanseffekten.

(284)

De italienska myndigheterna har lämnat närmare information om arbetspaketens FoU-verksamheter. Kommissionen noterade för det första att flera prototyper utvecklades och att versionerna D och E inte slutfördes eller släpptes på marknaden.

(285)

För det andra noterar kommissionen att de tekniker som främst berörs – ny motor och landningsställ – certifierades först i juni 2001. Enligt Italien måste rotorutvecklingarna fortfarande införlivas i slutprodukten, men att FoU-insatserna var framgångsrika.

(286)

Händelseförloppet tyder på att stödet till FoU-projektet som genomfördes under perioden 1996–1998 hjälpte Agusta att införa nya tekniker med en tidshorisont på mer än 30 månader. Stödet hade således en stimulanseffekt på Agusta.

(287)

Den stödberättigande investeringen (50) uppgick till 69,790 miljarder lire (51). Beloppet för stöd i form av räntor som staten inte drev in uppgick till 24,450 miljarder lire. Den ursprungliga stödnivån var således 35,03 %, medan den teoretiska högsta tillåtna stödnivån enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU var 31 %. Den högsta tillåtna stödnivån på 31 % uppnåddes år 2004.

(288)

2007 måste Agusta därför omedelbart återbetala den utestående skulden (19,300 miljarder lire) plus 7,811 miljarder lire enligt återbetalningsplanen för det året. Ränta måste betalas från och med 2005. Räntebeloppet uppgick den 31 december 2007 till […] miljarder lire.

(289)

Kommissionen sluter sig därför till att stödet kan anses vara förenligt med 1996 års gemenskapsramar för FoU eftersom det beviljades för FoU-verksamheter och hade en stimulanseffekt på Agusta, förutsatt att Agusta omedelbart återbetalar det utestående lånet och den sammansatta räntan.

(290)

Projektet gällde en Agusta-helikopter. Projektet förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 2. Kommissionen uttryckte tvivel rörande klassificeringen av FoU-verksamheterna och stimulanseffekten.

(291)

Projektet genomfördes under perioden 1999–2001 och enligt Italien var projektets mål att utveckla en helt ny helikopter som skulle släppas på marknaden efter 2009. Helikopterns vikt skulle ligga mellan 3 och 3,5 ton och den skulle också användas för utvecklingar på den militära marknaden.

(292)

Italien kunde visa att A109 X-projektet avvek fullständigt från projekten A109 D/E/F, A109 Power och A119 Koala. De främsta tekniska skillnaderna gällde den fembladiga rotorn, stjärtrotorn och transmission med konväxel.

(293)

Rörande stimulanseffekten kunde Italien visa att A109 X var ett nytt projekt som inte skulle bli klart före 2009. Stödet gjorde det således möjligt för Agusta att genomföra tekniskt sett mycket riskfyllda FoU-verksamheter på stort avstånd från marknaden.

(294)

Företagets stödberättigande investering uppgick till 67,144 miljarder lire. Stödet i form av räntefrihet uppgick till 13,902 miljarder lire, vilket gav en stödnivå på 20,70 %, vilket ligger under den högsta tillåtna nivån på 33 % enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU.

(295)

Återbetalningsplanen har ändå justerats till att beakta det faktum att stödet utbetalades på annat sätt än ursprungligen avsett och det faktum att lånebeloppet var lägre. Återbetalningarna för detta projekt kommer att följa den anpassade planen fram till 2018.

(296)

Kommissionen kan därför fastställa att stödet är förenligt med 1996 års gemenskapsramar för FoU eftersom det gällde FoU-verksamheter och stödet hade en stimulanseffekt, förutsatt att återbetalningsplanen slutförs 2018.

(297)

Projektet gick ut på att Agusta utvecklar en helikopter. A119 Koala är den civila nyttoversionen av en åttasitsig helikopter som drivs av en ensam turboaxelmotor.

(298)

Den förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 3. På grundval av information som fanns att tillgå vid den tidpunkten ansåg kommissionen att individuell anmälan inte krävdes för projektet, som därför uteslöts ur det beslutets räckvidd.

(299)

Senare kom det fram att den stödberättigande investeringens och stödets belopp nådde sådana nivåer att projektet borde ha anmälts individuellt till kommissionen.

(300)

Stöd beviljades 1997 för en stödberättigande investering på 58,137 miljarder lire under perioden 1997–1999. Det mottagna stödet hade en stödnivå på 26,92 %, vilket låg under den ursprungliga högsta tillåtna stödnivån på 32 % enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU.

(301)

Återbetalningarna för detta projekt kommer således att följa planen fram till 2009.

(302)

Kommissionen kan därför fastställa att A119 Koala-projektet som genomförs av Augusta är förenligt med 1996 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att företaget rättar sig efter återbetalningsplanen.

(303)

Projektet gällde basversionen av DO328. DO328 är ett regionaljetplan som har utvecklats av Dornier. Aermacchi fick i uppdrag att utveckla två segment av flygkroppen och montera hela flygkroppen. Denna bestod av 13 plattor som det koreanska företaget Daweoo hade tillverkat för Dornier.

(304)

Tack vare FoU-projektet kunde Aermacchi skaffa sig det kunnande som behövdes för att utveckla de två segmenten och montera flygkroppen. Dessa verksamheter var nya för företaget, som tidigare hade koncentrerat sig på luftfarkoster för militär utbildning. De stödberättigande verksamheterna genomfördes 1990 och 1991.

(305)

Projektet förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 10. Kommissionen beslöt att inte göra invändningar mot projektet eftersom det på grundval av tillgänglig information kunde anses vara förenligt.

(306)

Informationen från Italien under förfarandets lopp visade dock tydligt att den första slutsatsen måste modifieras mot bakgrund av projektets finansiella situation.

(307)

Den information som nu finns att tillgå tyder på att den stödberättigande investeringen uppgick till 60,722 miljarder lire och att den ursprungliga högsta stödnivån var 43 %.

(308)

Det har dock förekommit många förseningar med återbetalningarna, vilket också de italienska myndigheterna har medgett. Den tillåtna stödnivån på 43 % enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU uppnåddes så tidigt som 1996. Eftersom den högsta tillåtna stödnivån har uppnåtts måste Aermacchi omedelbart återbetala det utestående lånet som uppgår till 34,019 miljarder lire. Likaså måste sammansatt ränta betalas på Aermacchis lån sedan 1996, totalt […] miljarder lire den 31 december 2007.

(309)

Kommissionen fastställer att projektet som gäller basversionen av DO328 kan anses vara förenligt med EG-fördraget och 1986 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att Aermacchi omedelbart återbetalar det utestående lånet och den sammansatta räntan.

(310)

Projektet gick ut på att utveckla en utökad version av regionaljetplanet DO328 som hade utvecklats av Dornier. Den utökade versionen skulle ge möjlighet att transportera 40–50 passagerare. Det verkar som om projektet inte har slutförts, inte minst för att Dornier (som senare blev Dornier-Fairchild) trädde i likvidation. Projektet genomfördes under perioden 1995–1997.

(311)

Projektet förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 8. Kommissionen uttryckte tvivel rörande klassificeringen av FoU-verksamheterna och stimulanseffekten.

(312)

Rörande FoU-verksamheterna kunde de italienska myndigheterna visa att utökningen av jetplanet innebar att företaget måste utveckla hela sektioner av flygkroppen på nytt samtidigt som inverkan på flygplanets vikt och på projektkostnaderna måste minimeras. Under projektets lopp utvecklade Aermacchi två prototyper.

(313)

Rörande stimulanseffekten visade de italienska myndigheterna att projektets finansiering (tillsammans med det andra projektet, DO328 Panels) gjorde det möjligt för Aermacchi att i väsentlig grad öka sina FoU-utgifter. Under perioden 1993–1999 (medan de två projekten pågick) uppgick kostnaderna för de två DO328-projekten till […] % av Aermacchis totala FoU-utgifter. Italien hävdade också att Aermacchi, som var specialiserat på militära projekt och inte hade erfarenheter av civila projekt, måste göra betydande anpassningar och tilläggsinvesteringar.

(314)

Projektets stödberättigande kostnader uppgick till 66,360 miljarder lire. Enligt de italienska myndigheterna låg den ursprungliga högsta stödnivån på 43,49 % vid den tidpunkt då stödet beviljades (vilket är under den tillåtna högsta nivån på 44 % enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU). Återbetalningsplanen tyder på att denna nivå kommer att nås 2010, då hela det utestående lånet måste återbetalas till staten.

(315)

Kommissionen fastställer således att stödet till Aermacchi för projektet DO328 Extended Capacity är förenligt med EG-fördraget och 1996 års gemenskapsramar för FoU och att kommissionens tvivel rörande stödberättigande FoU-verksamheter och stimulanseffekt har undanröjts. Aermacchi måste återbetala hela det utestående lånet senast 2010.

(316)

Projektet genomfördes under perioden 1993–1999 och det gick ut på att utveckla innovativa metoder för framtagning av modulära element av olika längd att användas vid utveckling av flygkroppar av olika längd, med lägre utvecklingskostnaderna.

(317)

Projektet förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 9. Kommissionen uttryckte tvivel rörande klassificeringen av FoU-verksamheterna och stimulanseffekten.

(318)

Rörande FoU-verksamheterna kunde de italienska myndigheterna visa att projektet hade som syfte att överföra utvecklingen av flygkroppsplattor från Daewoo till Aermacchi och omdefiniera hela projektet. Projektet omfattade också användningen av kompositmaterial.

(319)

Rörande stimulanseffekten kunde de italienska myndigheterna lämna tillräckliga bevis på att projektet omfattade verksamheter som var nya för företaget när det gäller omfattning och teknik. Som nämns ovan i samband med projektet DO328 Extended Capacity, lämnade de italienska myndigheterna också upplysningar om hur Aermacchis FoU-utgifter utvecklades.

(320)

De stödberättigande investeringarna uppgick till 51,480 miljarder lire. Den ursprungliga nivån vid den tidpunkt då stödet beviljades var 42,30 % (under den högsta tillåtna nivån på 44 % enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU).

(321)

Denna nivå uppnåddes år 2006 när det kumulativa diskonterade stödet nådde en nivå på 42,51 %. Det betyder att hela det utestående lånet på 54,454 miljarder lire (37,751 miljarder lire som planerats för 2007 och 16,703 miljarder lire i utestående belopp) måste återbetalas med sammansatt ränta. Denna uppgick den 31 december 2007 till totalt […] miljarder lire.

(322)

Kommissionen fastställer således att stödet som har beviljats till Aermacchi för DO328-projektet kan anses vara förenligt med EG-fördraget och 1996 års gemenskapsramar för FoU eftersom tvivlen rörande de stödberättigande FoU-verksamheterna och stimulanseffekten har undanröjts, förutsatt att Aermacchi omedelbart återbetalar lånets hela utestående belopp med sammansatt ränta.

(323)

Detta projekt rörande ett regionaljetplan som Alenia (52) skulle genomföra förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 12. På grundval av den information som vid tidpunkten fanns att tillgå uttryckte kommissionen inte några tvivel rörande projektet. Det kom dock fram att det fanns andra projekt rörande ATR72 (53) när det gäller de stödberättigande kostnader som företaget hade haft under senare år. De slutliga villkoren för de olika stödåtgärderna för ATR72 fastställdes i det sista beviljandebeslutet.

(324)

Projektet gick ut på att utveckla flygstrukturer för ett regionaljetplan som hade utvecklats av ATR-konsortiet som är ett samriskföretag där Alenia Aeronautica och EADS äger 50 % var.

(325)

Totalt uppgick den stödberättigande investeringen för ATR72 till 165,442 miljarder lire. Den högsta ursprungliga nivån låg på 49 %.

(326)

Det beviljade stödet var dock högre än denna nivå. Återbetalningar har gjorts, men inte till fullo och inte enligt planen. Ränta måste därför drivas in från den punkt då det kumulativa stödet nådde den högsta tillåtna nivån på 49 % enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU, vilket inträffade i början av år 1998. Alenia måste omedelbart återbetala det utestående lånet på 31,573 miljarder lire. Dessutom måste Alenia betala sammansatt ränta, som den 31 december 2007 uppgick till […] miljarder lire.

(327)

På grundval av den nya informationen fastställer kommissionen att ATR72-projekten som Alenia genomförde kan anses vara förenliga med EG-fördraget och 1986 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att Alenia omedelbart återbetalar det utestående lånet plus sammansatt ränta.

(328)

Projektet gick ut på att utveckla den senaste versionen av regionaljetplanet ATR42 som kan transportera upp till 50 passagerare. Projektet omnämndes inte i det första förfarandebeslutet. Stödet beviljades år 1994.

(329)

Den totala stödberättigande investeringen uppgick till 35,997 miljarder lire. Den ursprungliga stödnivån låg på 35,87 % (under den högsta tillåtna nivån på 49 % enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU).

(330)

Eftersom återbetalningarna i viss mån har varit försenade och den aktuella beräkningen av stödnivån ger resultatet 47,75 % krävs det för tillämpning av metoden att lånet återbetalas omedelbart, i vilket ingår 2007 års återbetalning på 20,027 miljarder lire enligt planen plus det återstående lånet på 17,961 miljarder lire. Alenia måste betala sammansatt ränta, som för perioden från 2003 fram till den 31 december 2007 uppgår till ITL […] miljarder.

(331)

Kommissionen fastställer att ATR42–500-projekten som Alenia genomförde kan anses vara förenliga med EG-fördraget och 1986 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att Alenia omedelbart återbetalar det utestående lånet plus sammansatt ränta.

(332)

Projektet gick ut på att utveckla och införa nya processer och metoder för automatiserad utveckling av flygstrukturer, särskilt för fram- och baksektionen av MD11. Projektet genomfördes 1996–1997.

(333)

Projektet förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 7. Kommissionen uttryckte tvivel rörande klassificeringen av FoU-verksamheterna och stimulanseffekten.

(334)

På grundval av informationen från de italienska myndigheterna fastställer kommissionen att projektet innehåller arbetspaket som inte utgör stödberättigande FoU-verksamheter, eftersom de gäller utvecklingar och processer relaterade till prototyper.

(335)

Rörande stimulanseffekten har de italienska myndigheterna kunnat visa att stödet gjorde det möjligt för Alenia att öka sina FoU-utgifter till nivåer som kan jämföras med typiska nivåer inom industrin generellt sett ([…]). Vidare gjorde stödet det möjligt för Alenia att genomföra verksamheter utöver den normala verksamheten. Slutligen konstaterade de italienska myndigheterna att stödet gav möjlighet till betydande tekniska förbättringar som minskade behovet av ombearbetning eller ny utformning av plattor och förkortade monteringstiderna.

(336)

Den avsedda investeringen uppgick till 69,711 miljarder lire, med en stödnivå på 30,32 %, som ligger under den högsta tillåtna nivån på 35 % enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU.

(337)

Omfattningen av det arbete som i praktiken genomfördes var dock mycket mindre. Investeringen uppgick till 36,266 miljarder lire. Stödnivån låg på 15,65 %. Lånet återbetalades i sin helhet år 2002.

(338)

Kommissionen kan därför fastställa att stödet som gäller MD11 Lower Panels (MD11 LWR) är förenligt med EG-fördraget och 1996 års gemenskapsramar för FoU.

(339)

Projektet gällde flygstrukturen hos affärsjetplanet Dassault Falcon 2000. Alenia arbetade på bakre flygkroppen, motorgondoler, motorpyloner och vingkåpor.

(340)

Projektet omnämndes inte i det första förfarandebeslutet och det genomfördes under perioden 1991–1993.

(341)

Den stödberättigande investeringen uppgick till 30,520 miljarder lire. Det mjuka lånet gav en stödnivå på 38,16 %, strax ovanför den högsta tillåtna nivån på 37,5 % enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU.

(342)

Eftersom denna högsta nivå på 37,5 % nåddes år 2006, måste Alenia omedelbart återbetala hela det utestående lånet på 11,605 miljarder lire (5,725 miljarder lire som förföll till betalning 2007 plus återstoden på 5,880 miljarder lire). Dessutom måste Alenia betala sammansatt ränta, som den 31 december 2007 uppgick till […] miljarder lire.

(343)

Kommissionen fastställer att stödet som har beviljats Alenia för Falcon 2000-projektet kan anses vara förenligt med EG-fördraget och 1986 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att Alenia omedelbart återbetalar hela det utestående lånet plus sammansatt ränta.

(344)

Detta projekt gick ut på att utveckla beräkningsmetoder, nya material med hög styvhetsgrad och avancerade polymerisationsprocesser för användning inom flygindustrin. Projektet omfattade också tillämpningen av dessa tekniker för utveckling av en struktur för att minska den turbulens som MD11:s vingspetsar genererar.

(345)

Projektet förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 11. På grundval av den information som kommissionen vid den tidpunkten hade till förfogande uttryckte den inga tvivel rörande projektet. Det kom dock fram att villkoren avvek från det hur de hade uppfattats i den information som fanns att tillgå.

(346)

Projektet genomfördes under perioden 1987–1989. Den teoretiska högsta tillåtna stödnivån enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU låg på 41 %. Den stödberättigande investeringen uppgick till 21,826 miljarder lire.

(347)

Stödnivån för det lån som betalades ut från och med 1990 var dock 48,63 %. Den högsta nivån på 41 % uppnåddes 1995, och vid denna punkt borde lånet ha återbetalats. Ränta måste därför drivas in från och med denna tidpunkt. Alenia måste därför återbetala det utestående lånet på 4,236 miljarder lire och betala sammansatt ränta som den 31 december 2007 uppgick till totalt […] miljarder lire.

(348)

Kommissionen fastställer att MD11 Winglet-projektet kan anses vara förenligt med FoU-gemenskapsramarna, förutsatt att Alenia omedelbart återbetalar det utestående lånet plus sammansatt ränta.

(349)

Detta projekt gick ut på att utveckla och införa nya processer och metoder för automatiserad utveckling av stora flygstrukturer. Projektet omfattade också validering av processer och metoder som hade utvecklats vid fabriken i Nola (i Campaniaregionen).

(350)

Arbetet på projektet genomfördes under perioden 1996–1999. Projektet förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 5. Kommissionen uttryckte tvivel rörande klassificeringen av FoU-verksamheterna och stimulanseffekten.

(351)

Rörande FoU-verksamheterna visade de italienska myndigheterna att Alenia hade investerat i ny mjukvara och beräkningsmetoder som skulle användas för prototyperna. Verksamheterna omfattade vidare jämförande användning av strukturlösningar för flygkroppslösningar och undersökning av nya system för att skydda flygkroppskomponenterna mot korrosion.

(352)

Rörande stimulanseffekt kunde de italienska myndigheterna visa att detta projekt, tillsammans med det arbete som gjordes på MD11 (se MD11LWR-projektet), gjorde det möjligt för Alenia att utveckla nytt kunnande inom utveckling av flygkroppar. Dessutom gjorde stödet det möjligt för Alenia att öka sina FoU-utgifter.

(353)

Projektets stödberättigande investeringskostnader uppgick till 149,629 miljarder lire och den högsta tillåtna stödnivån enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU uppgick till 38 %.

(354)

Denna nivå kommer att nås år 2009. Alenia måste därför återbetala hela det utestående lånet (96,701 miljarder lire) fram till slutet av 2008.

(355)

Kommissionen anser att tvivlen rörande FoU-verksamheterna och stödets stimulanseffekt för MD95 har undanröjts. Kommissionen fastställer att stödet till MD95 kan anses vara förenligt med EG-fördraget och 1996 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att Alenia fram till slutet av år 2008 och återbetalar hela det utestående lånet.

(356)

Detta projekt hör samman med Falcon 2000 (54). Piaggio arbetade parallellt med Alenia på projektet, om än inte på samma arbetspaket. Piaggio arbetade särskilt på strukturanalysen (linjär och icke-linjär), analysen av strukturens skadetolerans och strukturanalysen av särskilda händelser (fågelkrock, kraschtålighet och nödlandning på vatten).

(357)

Projektet omnämndes inte i det första förfarandebeslutet och det genomfördes under perioden 1991–1993.

(358)

Den stödberättigande investeringen uppgick till 31,038 miljarder lire. Stödnivån fastställdes ursprungligen enligt det mjuka lånets villkor till 37,75 %, lägre än den högsta tillåtna nivån på 38 % enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU.

(359)

Med beaktande av den avvikande återbetalningsplanen har stödnivån legat på 33,23 %. Enligt planen kan Piaggio fortsätta återbetalningarna till 2009.

(360)

Kommissionen fastställer att Falcon 2000-projektet som genomfördes av Piaggio är förenligt med EG-fördraget och 1986 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att företaget rättar sig efter återbetalningsplanen.

(361)

Detta projekt genomförde Avio på GE90, en motor som har utvecklats av General Electric. Avio svarade för 7 % av motorn, vilket var en större andel än i fråga om tidigare motorer. Närmare bestämt hade Avio ansvaret för att utveckla stora delar av lågtrycksturbinen.

(362)

Projektet omnämndes inte i det första förfarandebeslutet och det genomfördes under perioden 1991–1993.

(363)

Den stödberättigande investeringen uppgick till 35,674 miljarder lire. På grundval av de genomförda FoU-verksamheterna låg den högsta tillåtna nivån enligt 1986 års gemenskapsramar för FoU på 32,5 %.

(364)

Ursprungligen innebar dock det mjuka lånet en högre stödnivå än denna högsta nivå. Det utestående lånet måste därför återbetalas från den punkt då det kumulativa stödet nådde den högsta tillåtna nivån, plus ränta. I detta fall uppnåddes den ursprungliga nivån år 2005. Det belopp som Avio måste återbetala omedelbart uppgår till 40,939 miljarder lire (4,688 miljarder lire för 2007 plus det utestående lånet på 36,251 miljarder lire). Den 31 december 2007 uppgick räntan som Avio omedelbart måste betala till […] miljarder lire.

(365)

Kommissionen fastställer att stödet som beviljats Avio för GE90 B-projektet kan anses vara förenligt med EG-fördraget och 1986 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att Avio omedelbart återbetalar hela det utestående lånet plus sammansatt ränta.

(366)

Detta projekt gällde en uppgraderad version av GE90-motorn som har utvecklats av General Electric. GE90 Growth-projektet omfattade tre olika motorer som var avsedda för Boeing- och Airbus-flygplan för trafik över Stilla havet. Även här svarade Avio för 7 % av programmet. Likaså hade Avio ansvaret för att utveckla stora delar av lågtrycksturbinen.

(367)

Projektet omnämndes inte i det första förfarandebeslutet och det genomfördes under perioden 1996–1997.

(368)

Den stödberättigande investeringen uppgick till 46,434 miljarder lire. På grundval av de genomförda FoU-verksamheterna låg den högsta tillåtna nivån enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU på 36,25 %.

(369)

Denna nivå uppnåddes år 2006. Avio måste från den tidpunkten räknat erlägga till staten ett belopp på 47,064 miljarder lire (2,123 miljarder lire som enligt planen skulle återbetalas 2007 och hela det återstående lånet på 44,941 miljarder lire) plus sammansatt ränta.

(370)

Kommissionen fastställer att stödet som har beviljats Avio för GE90 Growth-projektet kan anses vara förenligt med EG-fördraget och 1996 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att Avio omedelbart återbetalar hela det utestående lånet plus sammansatt ränta.

(371)

Detta projekt gällde lågtrycksturbinen till en Pratt & Whitney-motor (PW308) för ett stort affärsjetplan (och små regionaljetplan).

(372)

Projektet omnämndes inte i det första förfarandebeslutet och det genomfördes under perioden 1997–1998.

(373)

Den stödberättigande investeringen uppgick till 30,688 miljarder lire. Den högsta tillåtna ursprungliga stödnivån enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU låg på 36 %. Stödet som utbetalades till Avio och återbetalningsplanen leder till en stödnivå på 33,88 %. Enligt återbetalningsplanen ska Avio återbetala stödet fram till år 2013.

(374)

Kommissionen fastställer att stödet som beviljades till Avio för projektet rörande lågtryckturbinen till PW308 är förenligt med EG-fördraget och 1996 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att företaget rättar sig efter återbetalningsplanen.

(375)

Detta projekt gällde tryckkabiner för stora civila luftfarkoster.

(376)

Projektet förtecknades i det första förfarandebeslutet med nummer 1. På grundval av information som vid den tidpunkten fanns att tillgå ansåg kommissionen att individuell anmälan inte krävdes för projektet, som därför uteslöts ur det beslutets räckvidd.

(377)

Senare kom det fram att den stödberättigande investeringens och stödets belopp nådde sådana nivåer att projektet borde ha anmälts individuellt till kommissionen.

(378)

Projektet genomfördes under perioden 1999–2001. Stödet beräknades på grundval av förväntade stödberättigande kostnader på 67,758 miljarder lire, med ett ursprungligt stöd som enligt de italienska myndigheternas beräkningar ger en stödnivå på 25,74 % (vilket är under den högsta tillåtna nivån enligt 1996 års gemenskapsramar för FoU).

(379)

De verkliga stödbetalningarna och stödberättigande kostnaderna var dock lägre än ursprungligen planerat och uppgick till 27,122 miljarder lire. Stödet kommer ändå att nå den ursprungliga nivån på 25,74 % år 2008. Det året måste Alenia därför återbetala det utestående lånet på 29,244 miljarder lire.

(380)

Kommissionen fastställer att stödet som beviljades till Alenia för projektet rörande tryckkabiner är förenligt med EG-fördraget och 1996 års gemenskapsramar för FoU, förutsatt att Alenia återbetalar hela det utestående lånet under 2008.

(381)

I tabellen nedan visas hur den valda metoden har påverkat de olika projekten. Beloppen anges i euro med en växelkurs på 1 936 lire per euro.

Tabell 5

Förteckning över projekt och berörda belopp

(382)

Som det framgår ovan måste återbetalningsplanerna anpassas för de flesta av projekten som Italien inte hade anmält. I många fall måste det utestående lånet återbetalas omedelbart. I vissa fall måste mottagarna betala ränta, beräknad från det år då den högsta tillåtna stödnivån nåddes. I andra fall måste utestående lån återbetalas tidigare än vad som anges i den ursprungliga planen i beviljandebeslutet.

(383)

De enskilda projektens återbetalningsplaner har överenskommits gemensamt av kommissionen och de italienska myndigheterna. I sin skrivelse av den 31 juli 2007 åtog sig de italienska myndigheterna att se till att projektens återbetalningsplaner efterlevs.

(384)

Där det anges att en mottagare måste göra omedelbar återbetalning ska detta tolkas som inom en period på två månader. Denna period motiveras med det faktum att vissa komponenter av stödet kan ha blivit delvis oförenliga på grund av att det tillhandahållna stödets nivå var högre än den högsta tillåtna nivån (antingen den tillåtna stödnivån enligt gemenskapsramarna för FoU eller stödnivån vid tidpunkten då stödet beviljades) (55). Sammansatt ränta ska drivas in från och med det år då den högsta stödnivån nåddes, enligt kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (56).

(385)

De italienska myndigheterna har medgett att vissa projekt innehöll element av olagligt och oförenligt stöd. De har gått med på villkoren enligt detta beslut för att eliminera snedvridningen av konkurrensen genom effektiv och omedelbar återvinning av stödet.

(386)

De italienska myndigheterna har åtagit sig att efterleva villkoren för övervakning av alla återbetalningar av förenligt stöd genom att lämna en årlig revisorsattesterad rapport om de betalningar som har erhållits från mottagarna.

(387)

På så sätt kan kommissionen övervaka att villkor som gäller för de enskilda projektens uppfylls. Övervakningen innebär ingen extra börda utan är enbart avsedd att säkerställa efterlevnaden av de villkor som fastställs i detta beslut och som Italien har godtagit.

(388)

De italienska myndigheterna har underrättat kommissionen om lagdekret nr 159/07 (57) enligt vilket de belopp som Finmeccanica enligt detta beslut är skyldigt att betala ska återfördelas i väntan på en betalning från ENEA (ett offentligt organ inom energisektorn) inom ramen för en uppgörelse med Finmeccanica, enligt ett beslut från appellationsdomstolen i Rom.

(389)

Kommissionen behöver inte här bedöma huruvida bestämmelserna i lagdekret nr 159/07 innebär att nytt statligt stöd beviljas, som något villkor för att det olagliga stöd som avses i detta beslut ska återbetalas. Dessa bestämmelser ligger utanför det aktuella förfarandets räckvidd. Detta beslut utgör därför inget hinder för ytterligare undersökningar som kommissionen kan besluta att inleda rörande bestämmelserna i lagdekret nr 159/07.

(390)

Kommissionen påminner om att domstolens rättspraxis är tydlig – den sammanfattades nyligen i ett förslag till avgörande av generaladvokat Geelhoed (58) i målet Lucchini  (59). I det målet måste domstolen ge ett förhandsavgörande rörande huruvida ett domutslag från en nationell domstol kan hindra kommissionen att utöva sin exklusiva behörighet att granska statliga stöds förenlighet med den gemensamma marknaden och vid behov beordra återvinning av stödet.

(391)

Av detta följer att en medlemsstat är skyldig att respektera gemenskapsrättens företräde och kommissionens exklusiva behörighet att avgöra förenligheten eller andra aspekter hos statligt stöd. Ett nationellt beslut om stöd (lagdekret eller domstolsutslag) kan inte ersätta det förfarande som har fastställts för lagligt beviljande av stöd och som avslutas först när kommissionen godkänner att stödet beviljas.

(392)

Som beskrivs i skälen 248–259 ska den använda metoden säkerställa att stöd som har beviljats till ett projekt inte överskrider den högsta tillåtna stödnivån enligt gällande gemenskapsramar för FoU. Vid bedömning av stöd till stora FoU-projekt är stödnivån och proportionaliteten en av de viktigaste faktorerna som kommissionen fäster sig vid.

(393)

Kommissionen har också granskat om den ursprungliga högsta stödnivån respekterades. Om ett mjukt lån utbetalas eller återbetalas på sådant sätt att stödnivån överskrider den nivå som fastställdes när stödet beviljades, måste allt stöd som överskrider den ursprungliga nivån anses utgöra nytt stöd. Eftersom det nya stödet med all sannolikhet beviljas efter att projektet har avslutats och under alla omständigheter endast som en följd av försenade betalning, har stödet ingen stimulanseffekt på mottagaren. Stöd som inte har stimulanseffekt är inte förenligt enligt någon av gemenskapsramarna för FoU. Om en återbetalningsplan anpassas för att säkerställa att den högsta tillåtna stödnivån respekteras kan stödet till projektet anses vara förenligt.

(394)

Kommissionen noterar ytterligare att projekten inom luftfartsindustrin i regel spänner över en lång tid och att återbetalningarna äger rum över perioder som t.o.m. kan överstiga femton år, särskilt som projekten ofta inte ger avkastning förrän på lång sikt. I det aktuella fallet har stödbetalningarna ofta fördelats över flera år och återbetalningarna har inletts först efter den sista utbetalningen och de har sträckt sig över mer än 10 år. De aktuella projekten har i genomsnitt sträckt sig över cirka 18 år, räknat från start till slutlig återbetalning.

(395)

För de 17 projekt som anges ovan kan kommissionen sluta sig till att stödnivån när den korrigeras enligt den valda metoden uppfyller kraven enligt de vid berörda tidpunkter gällande gemenskapsramarna för FoU.

(396)

Denna slutsats har dragits på grundval av tillgänglig information och med tanke på åtgärdernas mycket långa varaktighet.

(397)

För de sex projekt som kommissionen ifrågasatte i det första förfarandebeslutet har kommissionen med beaktande av hur lång tid som har förflutit sedan projekten genomfördes fastställt att klassificeringen av FoU-verksamheterna var korrekt och i linje med kommissionens praxis.

(398)

Slutligen fastställer kommissionen också att de sex projekten hade en stimulanseffekt.

(399)

Som Italien förklarade i sitt svar i oktober 2005 hade stödordningen också använts för att finansiera militär forskning och utveckling. I det första förfarandebeslutet godkände kommissionen att ett projekt kunde anses vara militärt och därför omfattas av artikel 296 i fördraget.

(400)

De italienska myndigheterna har lämnat vissa upplysningar om de två helikoptrar som nämndes i det andra förfarandebeslutet.

(401)

Den anonyma tredje parten lämnade synpunkter om båda helikoptrarna.

(402)

Sammanfattningsvis och vad gäller A139 redogjorde Italien för utvecklingen av helikoptern, och vad gäller helikopterns beteckning hade den civila helikoptern AW139 utvecklats av Agusta tillsammans med ett antal parter utan något statligt stöd.

(403)

Italien konstaterade dock att Agusta hade erhållit stöd för utveckling av en militär helikopter, […], och att utvecklingsarbetet befann sig i slutfasen.

(404)

Den anonyma tredje parten ansåg att A139 var en helt civil helikopter.

(405)

Rörande BA609 konstaterade Italien att syftet med Agustas deltagande i projektet var utvecklandet av en tiltrotor för militärt bruk.

(406)

Den anonyma tredje parten konstaterade dock att all allmänt tillgänglig information om projektet tydde på att BA609 var en helikopter avsedd för civilt bruk.

(407)

Kommissionen kan inte, på grundval av den information som finns att tillgå, nå en slutsats om dessa två projekt. Kommissionen förbehåller sig rätten att, innan den fattar ett slutligt beslut, rikta ytterligare frågor till Italien i syfte att klargöra vissa aspekter hos projektet. De två projekten faller således utanför räckvidden för detta beslut och kommer att bli föremål för ett separat beslut.

(408)

Dock gäller under alla omständigheter att det faktum att en utrustning har militär karaktär och militärt syfte inte ensamt räcker för att motivera ett undantag från gemenskapens regler med hänvisning till artikel 296 i fördraget. Åtgärden måste också vara nödvändig för skyddet av väsentliga intressen när det gäller en medlemsstats säkerhet. Enligt domstolens rättspraxis måste artikel 296 tolkas strikt och begränsas till klart definierade undantagsfall. Dessutom gäller att bevisbördan för att kriterierna för undantag är uppfyllda ligger hos medlemsstaten.

(409)

Med beaktande av alla ovan angivna faktorer har kommissionen beslutat att avsluta förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget rörande de 17 enskilda FoU-projekt som Italien inte anmälde och där stödet därför beviljades olagligt.

(410)

Individuellt stöd enligt det som anges i artikel 1 e i förfarandeförordningen och som måste anmälas men som inte anmäls, utgör olagligt stöd enligt artikel 1 f i förfarandeförordningen. Eftersom beslutet gäller olagligt stöd antas det på grundval av artikel 13 i förfarandeförordningen.

(411)

I artikel 13 fastställs att när beslut har fattats om att inleda ett formellt granskningsförfarande ska förfarandet avslutas genom ett beslut enligt artikel 7. Detta beslut har fattats enligt artikel 7.4 i förfarandeförordningen för alla de enskilda projekt som anges ovan och som är föremål för de återbetalningsvillkor som anges per projekt.

(412)

Vad gäller de tvivel som i det första förfarandebeslutet uttrycktes rörande sex projekt sluter kommissionen sig till att arbetspaketen utgjorde FoU-verksamheter och att stödet hade en stimulanseffekt på mottagarna.

(413)

Kommissionen kan fastställa att det stödinstrument som har använts för all tillämpning av stödordningen har varit ett mjukt lån med räntesatsen noll. Lånemekanismen har dock använts så att de ursprungliga villkoren i flera fall inte har uppfyllts och mottagarna har fått gynnsammare villkor.

(414)

Kommissionen och de italienska myndigheterna har kunnat definiera en metod för korrigering av för höga ursprungliga stödnivåer och tillämpningar av stödmekanismen som inte har varit tillräckligt strikta.

(415)

Kommissionen har av de italienska myndigheterna fått en lista över oanmälda projekt med projektbestämda återbetalningsplaner som har beräknats med denna metod.

(416)

De italienska myndigheterna har åtagit sig att rätta sig efter återbetalningsplanerna för alla berörda projekt.

(417)

De italienska myndigheterna har åtagit sig att uppfylla de fastställda övervakningsvillkoren, dvs. att se till att de omedelbara återbetalningarna verkställs inom två månader från antagandet av detta beslut och att kommissionen får detaljerade årliga rapporter om framtida återbetalningar.

(418)

Förteckningen över projekt påverkar inte något annat fall där kommissionen kan blir medveten om ett projekt eller kan få ytterligare upplysningar om något projekt.

(419)

Kommissionen kan dock inte nå till en slutsats om de två projekt vars militära karaktär ifrågasattes i det andra förfarandebeslutet. Kommissionen förbehåller sig rätten att begära ytterligare upplysningar av Italien om dessa projekt med tanke på ett beslut inom en nära framtid.

a)

stöd till Augusta: projekten A109 D/E/F, A109 X och A119 Koala,

b)

stöd till Aermacchi: projekten DO328, DO328 Extended Capacity och DO328 Panels,

c)

stöd till Alenia: projekten ATR72, ATR42 500, MD11 LWRP J/S, Falcon 2000, MD11 Winglet, MD95 och tryckkabiner,

d)

stöd till Avio: projekten GE90 B, GE90 Growth och LPT PW308, och

e)

stöd till Piaggio: projektet Falcon 2000.

a)

Stöd till Augusta

b)

Stöd till Aermacchi

c)

Stöd till Alenia

d)

Stöd till Avio

e)

Stöd till Piaggio

a)

Totalbeloppet för återbetalningarna från mottagarna.

b)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som har vidtagits och kommer att vidtas för efterlevnad av beslutet.

c)

Handlingar som bevisar att stödet har återbetalats.