—

Efter att ha stigit från 3,5 % av BNP 2004 till 4,2 % av BNP 2005, minskade underskottet i den offentliga sektorns finanser till 3,4 % av BNP 2006 och slutligen till 1,9 % av BNP 2007, vilket är under referensvärdet på 3 % av BNP. Om man räknar bort påverkan från engångsåtgärder, skulle underskottet bli 1,7 % av BNP under 2007. Detta ska jämföras med ett mål på 2,8 % av BNP som fastställdes i uppdateringen av stabilitetsprogrammet i december 2006.

—

Justeringen berodde på en ökning av skatteintäkterna under perioden 2006–2007 vilken kraftigt överskred förväntningarna. Detta berodde till största delen på att de antagna åtgärderna visade sig effektivare än förväntat och på något högre ekonomisk tillväxt än prognostiserat. Efter en uppskattad försämring med en fjärdedels procentenhet av BNP under 2005, uppskattas det strukturella saldot (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) ha förbättrats med 1,75 respektive 1,25 procentenheter av BNP under 2006 och 2007.

—

Vårprognosen 2008 förutspår en ökning av underskottet för 2008 till 2,3 % av BNP, inklusive engångsinkomster från försäljning av fastigheter som minskar underskottet med 0,1 % av BNP. Den prognostiserade försämringen av budgetbalansen beror dels på en ökning av de löpande primära utgifternas andel av BNP, dels lägre löpande skatter. Försämringen uppvägs delvis av en förväntad minskning av investeringar, vilket återspeglar de betydande engångsutgifterna under 2007. Även om det beräknade underskottet på 2,3 % av BNP bara ligger något över det officiella underskottsmålet på 2,2 % av BNP som angavs i uppdateringen av stabilitetsprogrammet i november 2007, bygger det underskottsmålet på ett underskott 2007 som förutspåddes ligga betydligt över det rapporterade resultatet. Enligt vårprognosen kommer underskottet 2009 att minska ytterligare till 2,4 % av BNP med oförändrad politik. Detta innebär att underskottet på ett trovärdigt och varaktigt sätt har tagits ner till en nivå under referensvärdet på 3 % av BNP.

—

Det strukturella saldot beräknas likväl att under 2008 försämras med mer än en fjärdedels procentenhet av BNP och, med antagande om oförändrad politik, förbättras med en fjärdedels procentenhet 2009. Detta måste ses mot bakgrund av behovet av framsteg för att nå målet på medellång sikt för de offentliga finanserna, som för Italien är en balanserad budget i strukturella termer.

—

Efter att ha minskat under ett decennium till något under 104 % av BNP 2004 (från över 121 % av BNP 1994) ökade den offentliga sektorns skuldkvot med två procentenheter av BNP under 2005 och med ytterligare 0,6 procentenheter under 2006, till 106,5 % av BNP. Under 2007 föll skuldkvoten igen till 104 % av BNP. Skuldkvotens utveckling påverkades i hög grad av en tillfällig skulduppdrivande transaktion, dvs. ackumulering av likvida medel under 2006 och dess återkallande under 2007. Utan denna transaktion skulle skuldkvoten i princip ha varit stabil under 2006 tack vare förbättringen av det primära överskottet, vilket överensstämmer med rådets rekommendation. Enligt kommissionens vårprognos 2008, och med oförändrad politik, förväntas skuldkvoten att falla till cirka 102,5 % år 2009. Även om skuldkvoten i Italien förblir hög och ligger klart över referensvärdet kan den anses ha minskat i överensstämmelse med korrigeringen av det alltför stora underskottet 2007.