24.8.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 219/25

(1)

Genom en skrivelse av den 7 februari 2006 (registrerad den 10 februari 2006) underrättade Portugal kommissionen om sin avsikt att bevilja ett driftstöd till varvet Estaleiros Navais de Viana do Castelo S.A (nedan kallat ”ENVC”). Genom en skrivelse av den 13 mars 2006 begärde kommissionen ytterligare klargöranden. Portugal inkom med svar via elektronisk post den 28 april 2006.

(2)

Genom en skrivelse av den 23 juni 2006 informerade kommissionen Portugal om sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget beträffande stödet.

(3)

Genom en skrivelse av den 25 juli 2006 (registrerad den 26 juli 2006), inkom de portugisiska myndigheterna med synpunkter inom ramen för det nämnda förfarandet.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter. Kommissionen mottog inte några synpunkter från tredje part.

(5)

Stödet är avsett för Estaleiros Navais de Viana do Castelo S.A. (nedan kallat ”ENVC”), ett portugisiskt varv med knappt 1 000 anställda.

(6)

Den 14 november 2003 slöt ENVC ett avtal med det franska rederiet Fouquet Sacops S.A. om inköp av ett tankfartyg för transport av oljeprodukter och kemiska produkter (skrov nr 227) till ett kontraktspris av 22 900 000 euro. Fartyget levererades den 26 april 2005.

(7)

Portugal erbjöd ENVC stöd i form av subventioner på 1 461 702 euro avseende detta kontrakt i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1177/2002 om en tillfällig skyddsordning för varvsindustrin (3), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 502/2004 (4) (nedan kallad ”TSV-förordningen”). TSV-förordningen trädde i kraft den 3 juli 2002 och upphörde att gälla den 31 mars 2005, och gällde följaktligen inte vid tidpunkten för Portugals anmälan av stödet.

(8)

Portugal hävdar att kontraktet fortfarande är stödberättigande enligt TSV-förordningen av följande skäl:

(9)

I artikel 4 i TSV-förordningen föreskrivs att ”Förordningen skall tillämpas på slutliga kontrakt som ingås under tiden från dess ikraftträdande till dess upphörande[…]”. Portugal betonar i detta sammanhang att kontraktet i fråga undertecknades den 14 november 2003, då TSV-förordningen fortfarande var i kraft, och därför alltjämt berättigar till stöd enligt den förordningen.

(10)

Dessutom hävdar Portugal att koreanska varv lagt lägre anbud rörande kontraktet i fråga och att därmed villkoren i artikel 2 i TSV-förordningen var uppfyllda och stödet följaktligen var motiverat för att bemöta den illojala konkurrensen från de koreanska varven.

(11)

I samband med beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet rörande stödet i fråga uttryckte kommissionen allvarliga tvivel beträffande stödets förenlighet med den gemensamma marknaden på grundval av TSV-förordningen av följande skäl:

(12)

För det första uttryckte kommissionen tvivel angående stödets stimulanseffekt. Kommissionen påpekade i detta sammanhang att Portugal vid tidpunkten för ENVC:s undertecknande av kontraktet inte hade visat att det förekom några offentliga garantier för att varvet skulle erhålla stöd. Tvärtom saknades det i Portugal ett gällande TSV-program. Enligt tillgängliga uppgifter fattade dessutom de portugisiska myndigheterna beslut om att bevilja ENVC stöd (kräver kommissionens godkännande) först den 28 december 2005, dvs. långt efter det att kontraktet undertecknats och fartyget levererats. Det framgick således att det statliga stödet inte stimulerade ENVC att underteckna kontraktet, eftersom stödet inte var tillgängligt när projektet slutfördes.

(13)

För det andra ifrågasatte kommissionen den rättsliga grunden för att bevilja stödet. Kommissionen angav att TSV-förordningen upphörde att gälla den 31 mars 2005 och att den följaktligen inte gällde vid den tidpunkt då Portugal anmälde stödet. Trots att TSV-förordningen gällde kontrakt som tecknats under dess giltighet, var det tvivelaktigt om kommissionen kunde bedöma den anmälda åtgärden på grundval av en rättsakt som inte längre utgjorde en del av EU:s lagstiftning.

(14)

Dessutom påpekade kommissionen att Korea ifrågasatte huruvida TSV-förordningen var förenlig med WTO:s regler. Den 22 april 2005 avgav en WTO-panel sin rapport, i vilken den konstaterade att TSV-förordningen och ett flertal nationella program som antagits inom ramen för denna och som var gällande vid tidpunkten då Korea inledde WTO-förfarandet, stred mot artikel 23.1 i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning (5). Den 20 juni 2005 antog WTO:s tvistlösningsorgan panelens rapport, inklusive dess uppmaning att gemenskapen skulle anpassa TSV-förordningen och de nationella program som antagits inom ramen för denna så att de överensstämde med gemenskapens förpliktelser enligt WTO-avtalen (6). Den 20 juli 2005 informerade kommissionen WTO:s tvistlösningsorgan om att den redan hade följt dess beslut och rekommendationer, eftersom TSV-förordningen hade upphört att gälla den 31 mars 2005 och medlemsstaterna inte längre fick bevilja driftstöd i enlighet med den förordningen.

(15)

Om det föreslagna stödet beviljades, skulle det innebära en fortsatt tillämpning av TSV-förordningen i strid med gemenskapens förpliktelse att följa tvistlösningsorganets beslut. Därför ansåg kommissionen i det skedet att stödet inte var i överensstämmelse med gemenskapens internationella förpliktelser.

(16)

För det tredje ansåg kommissionen beträffande stödets omfattning att stödbeloppet tycktes överstiga 6 % av kontraktsvärdet och följaktligen översteg högsta tillåtna stödnivå enligt artikel 2.3 i TSV-förordningen.

(17)

Portugal påpekade att det stödbelopp som kommissionen hänvisade till i beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet (1 401 702 euro) (7) inte motsvarade det anmälda stödbeloppet (1 461 702 euros).

(18)

Beträffande stödets omfattning hävdade Portugal att den högsta tillåtna stödnivån enligt TSV-förordningen är 6 % av kontraktsvärdet före stödet (i motsats till 6 % av det kontraktsvärde som anges i kommissionens beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet (8), och att stödets omfattning därför överensstämmer med TSV-förordningen.

(19)

Mer allmänt ansåg Portugal att syftet med TSV-förordningen är att stå emot illojal konkurrens från Korea och att villkoren för att erhålla stöd enligt TSV-förordningen är lika för alla varv i EU. Enligt Portugal påverkar stödet följaktligen inte handeln på den gemensamma marknaden, och det är av detta skäl tvivelaktigt om det kan anses utgöra ett statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(20)

Beträffande stimulanseffekten inkom Portugal med nya uppgifter som visade att varvet hade ansökt om stödet den 25 september 2003, dvs. före undertecknandet av kontraktet. I detta sammanhang översände Portugal en kopia av en skrivelse från de portugisiska myndigheterna som sänts till varvet den 26 september 2003, i vilken de bekräftade att de mottagit ansökan om stöd och erinrade varvet om att stödet beviljas under förutsättning att det godkänns av kommissionen. Enligt Portugal visar denna skrivelse att de portugisiska myndigheterna var villiga att bevilja stödet under förutsättning att alla rättsliga villkor var uppfyllda.

(21)

Portugal påpekade också att det i enlighet med tidigare praxis fanns en överenskommelse enligt vilken Portugal godkände ansökningar om stöd inom varvsindustrin under förutsättning att det fanns en rättslig grund för detta (i detta fall TSV-förordningen). Att Portugal formellt godkände stödet först i december 2005 berodde på interna administrativa förseningar. Detta påverkar dock inte det faktum att varvet förväntade sig att erhålla stödet, av ovanstående skäl (se punkt 20) och på grund av de portugisiska myndigheternas allmänna politik på det här området. Varvet förfogade över uppgifter som visade att de koreanska varven hade lagt lägre bud rörande detta kontrakt, och accepterade kontraktet utifrån antagandet att de portugisiska myndigheterna skulle bevilja stödet.

(22)

Beträffande den rättsliga grunden för att godkänna stödet upprepade Portugal sina synpunkter i samband med anmälan, nämligen att TSV-förordningen utgör lämplig rättslig grund för att godkänna stödet, eftersom kontraktet undertecknades när förordningen fortfarande gällde och i synnerhet innan WTO:s tvistlösningsorgan fastslog att förordningen var rättsstridig. Portugal påpekade att omständigheterna följaktligen inte skilde sig från dem som förelåg vid beviljandet av stöd till övriga medlemsstater (i enlighet med TSV-ordningar) för kontrakt som undertecknats när förordningen fortfarande gällde. Det är tidpunkten för kontraktens undertecknande som är avgörande för huruvida de är stödberättigande, inte tidpunkten för anmälan eller beviljandet av stödet. Portugal påpekade också att inget av de varv som erhållit stöd hade uppmanats att återbetala stödet till följd av tvistlösningsorganets rapport. Att inte godkänna stödet till ENVC skulle därför strida mot den allmänna regeln om likabehandling.

(23)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(24)

Kommissionen anser att den planerade åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget: Den tar formen av en subvention som finansieras genom statliga medel. Även om TSV-förordningen gällde i alla medlemsstater, såsom Portugal hävdar, är åtgärden selektiv eftersom den begränsas till ENVC. Det är sannolikt att detta selektiva stöd snedvrider konkurrensen, eftersom det ger ENVC en fördel framför övriga konkurrenter som inte erhåller något stöd. Dessutom är nybyggnation av fartyg en ekonomisk verksamhet som omfattar en betydande handel mellan medlemsstaterna. Därför påverkar stödåtgärden handeln mellan medlemsstaterna.

(25)

Kommissionen bekräftar därför att det anmälda stödet omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget.

(26)

Till följd av de synpunkter som Portugal har inkommit med bekräftar kommissionen att stödbeloppet är 1 461 702 euro. Enligt artikel 2.3 i TSV-förordningen är den högsta tillåtna stödnivån 6 % av kontraktsvärdet före stödet (9). Kommissionen drar slutsatsen att det anmälda stödet är i överensstämmelse med högsta tillåtna stödnivå enligt TSV-förordningen.

(27)

Den generella principen är att ett statligt stöd kan anses förenligt med den gemensamma marknaden endast om det är nödvändigt för att stimulera det stödmottagande företaget att agera på ett sätt som bidrar till förverkligandet av de mål som anges i det relevanta undantaget (10).

(28)

Kommissionen betonar i detta sammanhang att syftet med TSV-förordningen är att ”varven i gemenskapen effektivt skall kunna bemöta illojal konkurrens från Sydkorea” (se skäl 6). Följaktligen kan direkt stöd upp till 6 % av kontraktsvärdet före stödet beviljas, förutsatt att det förekommit konkurrens om kontraktet från ett sydkoreanskt varv som lagt ett lägre bud (artikel 2).

(29)

Enligt ny bevisning som Portugal inkommit med ansökte varvet om stödet innan kontraktet undertecknades. Dessutom har Portugal översänt en kopia av en skrivelse från de behöriga portugisiska myndigheterna (generaldirektoratet för industri) till ENVC av den 26 september 2003, där de bekräftar att ansökan om stöd mottagits, begär belägg för att kravet i artikel 2.1 i TSV-förordningen uppfyllts (dvs. belägg för att det förekommer konkurrens om kontraktet från ett sydkoreanskt varv som har lagt ett lägre bud – varvet inkom senare med bevis på att så var fallet) och erinrar varvet om att stödet beviljas under förutsättning att det föranmälts till och godkänts av kommissionen. Enligt kommissionen tyder ovannämnda fakta på att de portugisiska myndigheterna var villiga att bevilja stödet under förutsättning att samtliga rättsliga villkor var uppfyllda. Eftersom alla krav för berättigande till stöd tycks vara uppfyllda i föreliggande fall, gav dessa fakta sannolikt upphov till förväntningar hos varvet om att erhålla stödet (11). Mot bakgrund av detta har kommissionens tvivel angående stödets stimulanseffekt skingrats.

(30)

I beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet betonade kommissionen att TSV-förordningen upphörde att gälla den 31 mars 2005 och därför inte var gällande när Portugal anmälde stödet. Trots att TSV-förordningen gällde kontrakt som undertecknats under dess giltighet, var det tvivelaktigt om kommissionen kunde bedöma den anmälda åtgärden på grundval av ett instrument som inte längre utgjorde en del av EU:s lagstiftning.

(31)

De synpunkter som Portugal har inkommit med till följd av beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet skingrade inte kommissionens tvivel på denna punkt.

(32)

Rörande de anmälda stöden påpekar kommissionen att den har som praxis att grunda sin bedömning på den vid tidpunkten för bedömningen gällande lagstiftningen (12), om inte annat föreskrivs i denna. Först långt efter det att TSV-förordningen hade upphört att gälla godkände Portugal stödet internt (under förutsättning att det godkänns av kommissionen) och anmälde det till kommissionen.

(33)

Beträffande detta hävdar Portugal att TSV-förordningen är tillämplig på föreliggande kontrakt med stöd av artikel 4 i förordningen, där det föreskrivs att ”Förordningen skall tillämpas på slutliga kontrakt som ingås under tiden från dess ikraftträdande till dess upphörande[…]”. Portugal betonar i detta sammanhang att kontraktet i fråga undertecknades den 14 november 2003, då TSV-förordningen fortfarande var i kraft, och därför alltjämt berättigar till stöd enligt den förordningen.

(34)

Sammantaget anser kommissionen att artikel 4, såsom den återges ovan, inte innehåller någon definition av tillämpningen i tiden av TSV-förordningen. Tillämpningen i tiden definieras i stället i artikel 5 (13) i TSV-förordningen, där det föreskrivs att förordningen ”skall upphöra att gälla den 31 mars 2005”.

(35)

Däremot fastställs ytterligare villkor för stödets förenlighet i artikel 4. Detta bekräftas även i andra stycket i artikel 4, där det fastställs att TSV-förordningen inte får tillämpas på ”slutliga kontrakt som ingås innan kommissionen meddelar i Europeiska gemenskapernas officiella tidning att den har inlett ett förfarande om tvistlösning mot Sydkorea […] och för slutliga kontrakt som ingås en månad eller mer efter det att kommissionen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar att förfarandet har lett till en lösning eller lagts ned”.

(36)

Av ovanstående framgår tydligt att TSV-förordningen endast ägde tillämpning så länge det pågick en tvist med Korea (14), och i alla händelser senast den 31 mars 2005.

(37)

Denna tolkning stöds av själva syftet med TSV-förordningen: Den utformades ”som en tillfällig undantagsåtgärd […] för begränsade marknadssegment och under en kort och begränsad period för att stödja varv i gemenskapen inom segment som har påverkats negativt och lidit allvarlig skada och orsakats avsevärd nackdel på grund av illojal konkurrens från Sydkorea” (15) (skäl 3).

(38)

Det faktum att rådet inte förlängde TSV-förordningen när den upphörde att gälla visar tydligt att rådet inte hade för avsikt att fortsätta att ge kommissionen tillåtelse att godkänna stöd i enlighet med förordningen. Detta överensstämmer med det faktum att gemenskapen informerade WTO:s tvistlösningsorgan om att medlemsstaterna inte längre fick bevilja driftstöd med stöd i förordningen.

(39)

Kommissionen betonar i detta sammanhang att TSV-förordningen även bör ses i ljuset av gemenskapens internationella förpliktelser. Enligt domstolens rättspraxis bör gemenskapslagstiftningen i den mån det är möjligt tolkas på ett sätt som överensstämmer med internationell rätt, inklusive gemenskapens förpliktelser inom ramen för WTO (16).

(40)

Enligt panelens rapport och tvistlösningsorganets beslut om antagande av den rapporten är TSV-förordningen rättsstridig, eftersom den strider mot WTO:s regler, och gemenskapen uppmanas att upphöra att tillämpa den. Gemenskapens förpliktelse att följa tvistlösningsorganets beslut gäller även eventuella framtida beslut om stöd enligt TSV-förordningen (17). Gemenskapen informerade WTO:s tvistlösningsorgan om att den redan hade följt dess beslut och rekommendationer, eftersom TSV-förordningen hade upphört att gälla den 31 mars 2005 och medlemsstaterna inte längre fick bevilja driftstöd i enlighet med den, och kommissionen förband sig att upphöra att godkänna nya stöd enligt förordningen. Att godkänna föreliggande stöd skulle följaktligen innebära att bryta mot gemenskapens internationella förpliktelser.

(41)

Det bör, slutligen, påpekas att Portugal inte inkom med anmälan inom rimlig tid. Portugal anmälde inte åtgärden förrän den 7 januari 2006, dvs. nästan 27 månader efter det att varvet hade ansökt om stödet, 10 månader efter det att TSV-förordningen hade upphört att gälla och 6 månader efter det att gemenskapen hade informerat WTO:s tvistlösningsorgan om att medlemsstaterna inte längre fick bevilja driftstöd i enlighet med den förordningen. Med tanke på TSV-förordningens undantagskaraktär och karaktär av tillfällig bestämmelse, och mot bakgrund av gemenskapens WTO-åtaganden, som Portugal hade kännedom om, kunde inte Portugal förvänta sig att ordningen skulle fortsätta att tillämpas efter datumet för dess upphörande.

(42)

Kommissionen påpekar vidare att det faktum att ENVC hade förväntningar om att erhålla stödet inte innebar någon rättighet att erhålla stödet. För detta krävs inte endast ett godkännande av Portugal, utan även en anmälan till och ett godkännande av kommissionen.

(43)

Likaledes är det, tvärtemot vad Portugal hävdar, inte fråga om principen om likabehandling i föreliggande fall. Varven i de medlemsstater som hade ett TSV-program hade rätt att erhålla stöd på grundval av program som godkänts av kommissionen före den 30 mars 2005, men kommissionen har inte fattat några ytterligare beslut om att godkänna stöd i enlighet med TSV-förordningen efter det datumet. Kommissionen påpekar också att skyldigheten enligt tvistlösningsorganets beslut att inte bevilja ytterligare stöd i enlighet med TSV-förordningen gäller såväl stöd inom ramen för godkända program, som stöd för särskilda ändamål, dvs. man gör ingen åtskillnad mellan stöd till varv som omfattas av ett program och, som i föreliggande fall, stöd för särskilda ändamål som inte omfattas av något program (se punkt 14: I tvistlösningsorganets rapport uppmanades gemenskapen att anpassa både TSV-förordningen och de nationella TSV-program som antagits inom ramen för denna, så att de överensstämde med gemenskapens skyldigheter enligt WTO-avtalen).

(44)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det anmälda stödet inte får godkännas med stöd i TSV-förordningen. Eftersom ingen annan undantagsregel enligt artikel 87.2 eller 87.3 i EG-fördraget är tillämplig, är stödet inte förenligt med den gemensamma marknaden.