26.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/32

(1)

I oktober 2005 införde rådet genom förordning (EG) nr 1659/2005 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina (”den berörda produkten”).

(2)

Kommissionen godtog genom beslut 2005/704/EG (3) ett prisåtagande som gjorts av Yingkou Qinghua Refractories Co. Ltd (”företaget”).

(3)

Företaget samtyckte bland annat till att inte sälja den berörda produkten till Europeiska gemenskapen till priser som understiger vissa minimipriser, vilka fastställts i åtagandet.

(4)

Enligt åtagandet har företaget även skyldighet att regelbundet lämna detaljerade uppgifter till kommissionen i form av kvartalsrapporter om försäljningen av den berörda produkten till Europeiska gemenskapen.

(5)

I syfte att garantera att åtagandet fullgörs förband sig företaget vidare att tillåta kontroller på plats för att granska riktigheten i de uppgifter som lämnats i kvartalsrapporterna samt att tillhandahålla alla uppgifter som kommissionen anser vara nödvändiga.

(6)

Utöver detta bygger Europeiska kommissionens godtagande av åtagandet på förtroende, vilket också sägs i åtagandet. Varje handling som skadar förtroendet från Europeiska kommissionen utgör tillräcklig grund för ett omedelbart återkallande av åtagandet.

(7)

Vidare fastslås i åtagandet att alla ändrade omständigheter som uppkommer under genomförandefasen av åtagandet – jämfört med de omständigheter som rådde när åtagandet godtogs och som var relevanta för beslutet att godta åtagandet – kan föranleda att Europeiska kommissionen återkallar åtagandet.

(8)

För detta ändamål gjordes ett kontrollbesök i företagets lokaler i Folkrepubliken Kina.

(9)

Två dagar före kontrollbesöket lämnade företaget ändrade versioner av åtaganderapporterna för andra och tredje kvartalet 2006. Ändringarna gällde bland annat en förlängning av betalningsvillkoren för fem transaktioner. Dessa justeringar av betalningsfristerna har lett till priser under minimipriserna.

(10)

Dessutom konstaterade man under kontrollbesöket att handelsmönstret med Europeiska gemenskapen förändrats efter att det infördes antidumpningsåtgärder. Under perioden då den undersökning som ledde till införandet av de gällande åtgärderna pågick sålde företaget uteslutande den berörda produkten till gemenskapen. Efter det att åtgärderna införts började företaget även att sälja andra produkter till sina kunder i gemenskapen.

(11)

En sådan förändring i handelsmönstret påverkar åtagandet, eftersom den utgör en allvarlig risk för kompensationsarrangemang (dvs. att produkten som inte omfattas av åtagandet säljs till onormalt låga priser för att kompensera för minimipriset för produkten som omfattas av åtagandet).

(12)

För att kunna bedöma närmare om sådan kompensation faktiskt ägt rum begärde man att företaget skulle lämna kopior på fakturor som skickats till andra kunder inom eller utanför Europeiska gemenskapen och som gäller produkten som inte omfattades av åtagandet.

(13)

Företaget hävdade att en analys av priserna på andra produkter var ovidkommande för att upptäcka kompensationsarrangemang, eftersom kvaliteten och priserna på dessa produkter kunde variera från kund till kund. För att bemöta dessa invändningar bad man företaget att lämna en prislista med produkterna uppdelade efter kvalitetsnivå och kund. Företaget vägrade dock att göra detta och menade att det rörde sig om konfidentiella uppgifter för produkter som inte omfattades av några åtgärder.

(14)

Slutligen lämnade företaget in kopior på fem fakturor, utfärdade 2005 och 2006, för produkter som inte omfattades av åtagandet. En faktura var utställd på en kund som samtidigt köpte produkten som omfattades av åtagandet, medan en annan gällde en kund inom gemenskapen som inte köpte den berörda produkten från företaget. De återstående fakturorna hade utfärdats till kunder utanför gemenskapen.

(15)

Med hänsyn tagen till de olika kvalitetsnivåerna på de produkter som dessa fem kunder hade köpt kom man fram till att priset som tagits ut från kunden inom gemenskapen som även köpte produkten som omfattades av åtagandet var väsentligt lägre än priset som den andra kunden i gemenskapen (som inte köpte produkten som omfattades av åtagandet) hade fått betala, för en likvärdig kvalitetsnivå. En liknande prisskillnad påträffades för de andra kunderna utanför gemenskapen. Prissättningen betraktas därför som ett tydligt tecken på att ett kompensationsarrangemang faktiskt har tillämpats.

(16)

Företaget har inte uppfyllt sina förpliktelser att iaktta minimipriset vid all försäljning av produkten som omfattas av åtagandet (se skäl 9).

(17)

Vidare har en förändring i handelsmönstret efter det att åtgärder införts lett till en betydande risk för kompensationsarrangemang, vilket gör det omöjligt för kommissionen att effektivt övervaka åtagandet, som därmed blir svårt att tillämpa praktiskt.

(18)

Det förefaller som om företaget tack vare denna förändring i handelsmönstret kunde kompensera kunder i gemenskapen för försäljning där minimipriset gällde, genom att erbjuda onormalt låga priser för en produkt som inte omfattades av åtagandet.

(19)

Denna förändring i handelsmönstret betraktas som en relevant förändring av omständigheterna jämfört med dem som rådde när åtagandet godtogs och bör, med beaktande av resultaten i skäl 10–12, föranleda att åtagandet återkallas.

(20)

När företaget nekade till att lämna ut prislistor för de produkter som inte omfattades av åtagandet underlät man dessutom att fullgöra sin skyldighet att tillhandahålla relevant information enligt artikel 8.7 i grundförordningen och bestämmelserna i åtagandet.

(21)

Slutligen skadade företagets ovilja att lämna ut dessa prislistor förtroendet som utgjorde grunden för godtagandet av åtagandet.

(22)

Företaget erkände att en prisöverträdelse har skett. Man hävdade dock att försäljningspriset vid alla övriga transaktioner helt och hållet överensstämde med minimipriset. Vidare ansåg man att det slutliga priset inte var väsentligt lägre än minimipriset. Mot bakgrund av detta hävdade företaget att ett återkallande av åtagandet inte skulle stå i rimlig proportion till de överträdelser som skett.

(23)

Som svar på dessa invändningar om proportionaliteten bör man påpeka att företaget åtagit sig att se till att nettopriset för all försäljning som omfattas av åtagandet inte understiger minimipriset som anges i detta.

(24)

För övrigt innehåller grundförordningen inget direkt eller indirekt krav på att en överträdelse av ett åtagande måste avse en viss procentandel av försäljningen eller av minimipriset.

(25)

Denna uppfattning bekräftas också av rättspraxis vid förstainstansrätten, som har fastslagit att varje överträdelse av ett åtagande är tillräcklig grund för att återkalla godtagandet av åtagandet (4).

(26)

Därför ändrar företagets invändningar när det gäller proportionaliteten inte kommissionens slutsatser att åtagandet har överträtts och att ett återkallande av åtagandet står i rimlig proportion till denna överträdelse.

(27)

Företaget hävdade att man inte avsiktligt ändrat sitt handelsmönster för att kompensera kunder i gemenskapen för försäljning där minimipriset gällde genom att erbjuda onormalt låga priser för en produkt som inte omfattades av åtagandet.

(28)

Man menade att prisökningen som införandet av antidumpningsåtgärderna orsakat samt den efterföljande nedgången i försäljningen av den berörda produkten till EU tvingade företaget att ta fram nya produkter som inte berördes av åtgärderna för att kunna upprätthålla handeln med gemenskapen.

(29)

För att bemöta dessa invändningar bör man framhålla att en förändring i handelsmönstret i sig utgör en allvarlig risk för kompensationsarrangemang, oavsett av vilken anledning den uppkommit. Kommissionens rådande praxis är att inte godta prisåtaganden om det föreligger stor risk för kompensationsarrangemang. Således är en förändring i handelsmönstret som äger rum under giltighetstiden för ett åtagande i sig själv tillräckligt för att kommissionen ska återkalla åtagandet, eftersom förändringen gör det svårt att genomföra en tillfredsställande övervakning av åtagandet rent praktiskt, oavsett om ett kompensationarrangemang faktiskt har tillämpats eller inte.

(30)

Därför ändrar företagets invändningar i detta avseende inte kommissionens slutsats att förändringen i handelsmönstret lett till en betydande risk för kompensationsarrangemang.

(31)

Företaget anförde vidare att det är en rimlig strategi och en vanlig affärsmetod att erbjuda förmånliga priser när man försöker komma in med en ny produkt på marknaden. Därför, menade man, går det inte att dra slutsatsen att kompensation faktiskt har ägt rum, särskilt som försäljningen av den nya produkten inte alls kunde uppväga den minskade försäljningen av produkten som omfattades av åtagandet.

(32)

Som svar på denna invändning måste man understryka att det förmånliga priset endast erbjöds till en kund som köpte både produkten som omfattades av åtagandet och andra produkter. Det erbjöds inte till en annan kund i EU, som inte köpte produkten som omfattades av åtagandet. Det mycket höga priset som den andra kunden i EU fick betala för en likvärdig kvalitet försvagar därför detta resonemang och stärker argumenten för att kompensation faktiskt har ägt rum.

(33)

Vad gäller frågan om väsentlighet och proportionalitet bör man också framhålla att kommissionen inte har något krav på sig att bevisa att en nedgång i försäljningen av den berörda produkten uppvägs av en motsvarande uppgång i försäljningen av nya produkter för att fastslå att kompensation har ägt rum.

(34)

Företaget bestred också att man hade vägrat att lämna ut en prislista för de produkter som inte omfattades av åtagandet, utan hävdade i stället att det inte fanns någon generell prislista, eftersom olika priser gällde för olika kunder i olika regioner.

(35)

För att bemöta denna invändning bör man ha i åtanke att företaget ombads att lämna ut de prislistor som var tillgängliga för att lösa problemet. Företaget ville dock inte göra detta, då man menade att det rörde sig om konfidentiella uppgifter för produkter som inte omfattades av några åtgärder.

(36)

Därför ändrar företagets invändningar i detta avseende inte kommissionens slutsats att företaget underlåtit att fullgöra sin skyldighet att tillåta kontroller av relevanta uppgifter enligt artikel 8.7 i grundförordningen.

(37)

Med hänsyn till ovanstående bör godtagandet av åtagandet återkallas och beslut 2005/704/EG upphöra att gälla. I enlighet med detta bör den slutgiltiga antidumpningstull gälla som infördes genom artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1659/2005 om import av den berörda produkten från företaget.