30.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 112/14

(1)

Genom en skrivelse av den 15 oktober 2004, registrerad den 25 oktober, tog kommissionen emot ett klagomål som gjorde gällande att olagligt statligt stöd beviljats Frucona Košice, a.s. i Slovakien. Den klagande lämnade kompletterande uppgifter den 3 februari 2005. Den 24 maj 2005 hölls ett möte med denne.

(2)

På grundval av den klagandes uppgifter anmodade kommissionen genom en skrivelse av den 6 december 2004 Slovakien att yttra sig om den omtvistade åtgärden. Genom en skrivelse av den 4 januari 2005, registrerad den 17 januari, informerade Slovakien kommissionen om det eventuellt olagliga stödet till Frucona Košice a.s. och begärde att det skulle godkännas som undsättningsstöd till ett företag i ekonomiska svårigheter. Slovakien lämnade kompletterande uppgifter genom en skrivelse av den 24 januari 2005, registrerad den 28 januari 2005. Kommissionen begärde ytterligare uppgifter genom en skrivelse av den 9 februari 2005, som besvarades genom en skrivelse av den 4 mars 2005, registrerad den 10 mars 2005. Den 12 maj 2005 hölls ett möte med de slovakiska myndigheterna.

(3)

Genom en skrivelse av den 5 juli 2005 underrättade kommissionen Slovakien om att den beslutat att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget med avseende på nämnda stöd.

(4)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter.

(5)

De slovakiska myndigheterna lämnade kommentarer genom en skrivelse av den 10 oktober 2005, registrerad den 17 oktober 2005. Kommissionen mottog synpunkter från en berörd part (stödmottagaren) genom en skrivelse av den 24 oktober 2005, registrerad den 25 oktober 2005. Den lämnade dessa till de slovakiska myndigheterna, som fick tillfälle att yttra sig. Synpunkterna från de slovakiska myndigheterna lämnades genom en skrivelse av den 16 december 2005, registrerad den 20 december 2005. Den 28 mars 2006 hölls ett möte med stödmottagaren, som fick tillfälle att yttra sig. De slovakiska myndigheterna lämnade kompletterande uppgifter genom en skrivelse av den 5 maj 2006, registrerad den 8 maj 2006.

(6)

Mottagare av stödet är företaget Frucona Košice a.s. (nedan kallat ”stödmottagaren”), som vid den aktuella tidpunkten framställde sprit och spritbaserade drycker, alkoholfria drycker, konserverad frukt och grönsaker samt vinäger. Stödmottagaren har upphört att framställa sprit och spritbaserade drycker. Företaget är dock verksamt inom partihandel med sprit och spritbaserade drycker. Det är beläget i en region som är berättigad till regionalstöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget.

(7)

Vid den aktuella tidpunkten sysselsatte stödmottagaren cirka 200 personer. I sina synpunkter på beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet lämnade stödmottagaren uppgifter till kommissionen om sin omsättning (inklusive punktskatter och mervärdesskatt), som anges i följande tabell:

Tabell 1:

Omsättning per produktområde inklusive punktskatter och mervärdesskatt [i SKK]

(8)

Dessa uppgifter skiljer sig betydligt från de uppgifter som kommissionen fått från de slovakiska myndigheterna och som redovisades i beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet (5). I sitt yttrande om stödmottagarens synpunkter ifrågasatte de slovakiska myndigheterna inte de ovan angivna siffrorna. Enligt de slovakiska myndigheterna motsvarar stödmottagaren kriterierna på ett medelstort företag.

(9)

Den omtvistade stödåtgärden handlar om att en skatteskuld avskrivits av skattekontoret Košice IV (nedan kallat ”skattekontoret”) inom ramen för ett så kallat ackord med borgenärer. Detta förfarande regleras i lag 328/91 om konkurser och ackord (nedan kallad ”konkurslagen”).

(10)

Ackord med borgenärer är ett förfarande som övervakas av domstol och syftar liksom konkursförfarande till att reda ut den ekonomiska situationen för företag på obestånd (6). Vid konkursförfarande avvecklas företaget och dess tillgångar antingen säljs till en ny ägare eller också läggs företaget ner. Vid ett ackord fortsätter dock ett företag på obestånd sin verksamhet utan ägarbyte.

(11)

Det är företag på obestånd som tar initiativ till ackordsförfarande. Syftet är att uppnå en överenskommelse med borgenärerna som innebär att företaget betalar en del av skulderna medan resten avskrivs. En sådan överenskommelse måste godkännas av berörd domstol.

(12)

Borgenärer med prioriterade fordringar, exempelvis panträtt, är förmånsberättigade. För att ett förslag till ackordsuppgörelse skall kunna godkännas måste samtliga förmånsberättigade borgenärer bifalla det, medan det för övriga borgenärer räcker med en kvalificerad majoritet. Förmånsberättigade borgenärer röstar för sig och har rätt att lägga in veto mot förslaget.

(13)

Förmånsberättigade borgenärer har en privilegierad ställning även vid konkursförfarande. Vid ett konkursförfarande bör intäkter från försäljning av tillgängliga tillgångar främst användas till att betala de förmånsberättigade borgenärernas fordringar. Om dessas samtliga fordringar inte kan täckas genom sådan försäljning, skall restbeloppet föras till de övriga borgenärernas fordringar. I den andra gruppen fördelas medlen proportionellt bland borgenärerna.

(14)

Enligt konkurslagen skall ett företag som begär en ackordsuppgörelse med borgenärerna till domstolen lämna en förteckning över åtgärder för en rekonstruktion av företaget och för den löpande finansieringen av verksamheten efter ackordet.

(15)

Enligt lag 511/92 om förvaltning av skatter och avgifter samt omorganisering av lokala uppbördsorgan (nedan kallad ”lagen om skatteförvaltning”) kan företag hos skattemyndigheten ansöka om uppskov med skatt. På berört belopp utgår ränta och säkerhet måste ställas för skatteskulden.

(16)

I lagen om skatteförvaltning regleras även indrivning av skatter, vars syfte är att tillgodose statens skattekrav genom försäljning av fast egendom, lösöre eller företaget som helhet.

(17)

Stödmottagaren utnyttjade från november 2002 till november 2003 lagens möjlighet till uppskov med betalning av punktskatten på sprit (7). Denna skatteskuld uppgick till totalt 477 015 759 SKK (12,6 miljoner euro). Innan skattekontoret godkände uppskovet, säkerställde det i enlighet med lagen att samtliga skattekrav kunde täckas med stödmottagarens tillgångar. De slovakiska myndigheterna hävdar att värdet av dessa säkerheter enligt stödmottagarens redovisning uppgick till 397 476 726 SKK (10,5 miljoner euro). Stödmottagaren hävdar dock att dessa säkerheter enligt sakkunnigas beräkningar uppgick till 193 940 000 SKK (5 miljoner euro) vid 2003 års utgång. Detta är enligt stödmottagaren också värdet på de tillgångar som ställts som säkerhet (lösöre, fast egendom och fordringar), uttryckt i så kallade expertpriser.

(18)

Från och med den 1 januari 2004 föreskrevs i den ändrade lagen om skatteförvaltning att ansökan om skatteuppskov bara kan göras en gång per år. Stödmottagaren utnyttjade denna möjlighet för punktskatten i december 2003, som skulle betalas i januari 2004. Denne kunde dock varken betala eller skjuta upp den punktskatt för januari 2004 som skulle betalas den 25 februari 2004. På grund av detta blev stödmottagaren ett företag på obestånd i konkurslagens mening. Likaledes förlorade företaget sin licens för tillverkning och bearbetning av sprit.

(19)

Den 8 mars 2004 lämnade stödmottagaren in en ansökan om ackord till den behöriga länsrätten. Länsrätten beviljade ett ackordsförfarande genom beslut av den 29 april 2004, då den kunde konstatera att alla rättsliga krav uppfylldes. På sammanträdet den 9 juli 2004 röstade borgenärerna för den ackordsuppgörelse som stödmottagaren föreslagit. Ackordet fastställdes den 14 juli 2004 genom beslut av den länsrätt som övervakade förfarandet.

(20)

I augusti 2004 överklagade skattekontoret detta domstolsbeslut. Högsta domstolen beslöt den 25 oktober 2004 att inte ta upp överklagadet och fastställde länsrättens beslut och dess verkställighet från och med den 23 juli 2004. Länsrättens beslut överklagades senare av statsåklagaren inom ramen för ett särskilt överklagande. Detta ärende ligger fortfarande hos högsta domstolen.

(21)

Borgenärerna inklusive skattekontoret kom överens med stödmottagaren om följande ackord: att denne skulle betala 35 % av skulderna inom en månad efter det att uppgörelsen blivit bindande och att borgenärerna skulle skriva av 65 % av sina fordringar. Alla borgenärer behandlades således lika. De konkreta beloppen per borgenär anges i följande tabell:

Tabell 2:

Stödmottagarens skulder före och efter ackordet [SKK]

(22)

Skattekontorets fordringar ingick i ackordsuppgörelsen och uppgick till 640 793 831 SKK (16,86 miljoner euro). De bestod av obetalda punktskatter för perioden maj 2003 till mars 2004, mervärdesskatt för perioden januari–april 2004 plus straffavgifter och räntor. Skattekontorets avskrivna fordringar uppgick i sin tur till 416 515 990 SKK (11 miljoner euro). Genom uppgörelsen tillfördes skattekontoret 224 277 841 SKK (5,86 miljoner euro).

(23)

Under förfarandet var skattekontoret en förmånsberättigad borgenär och röstade som sådan för uppgörelsen. Det var förmånsberättigat eftersom säkerhet ställts för vissa av dess fordringar under förfarandet, vilket sammanhängde med stödmottagarens skatteuppskov från åren 2002 och 2003 (se skäl 17). Alla övriga borgenärer röstade för ackordsförslaget. Deras fordringar var däremot vanliga affärsmässiga fordringar utan säkerhet.

(24)

I sitt ackordsförslag beskrev stödmottagaren i enlighet med konkurslagen sin planerade omorganisering av produktion, distribution och arbetskraft (inklusive avsked av övertaliga anställda).

(25)

Vad gäller organisation och arbetskraft planerade stödmottagaren följande åtgärder: bildandet av en gemensam produktionsenhet för hela produktionen, omställning av transportmedlen genom utrangering av fordon med lägst restvärde samt omorganisering av affärsverksamheten. Utöver dessa åtgärder skulle 50 anställda avskedas från mars till maj 2004. Ytterligare 50 anställda skulle under samma period arbeta för 60 procent av normal lön.

(26)

Vad gäller produktion och teknik angav stödmottagaren att eftersom företaget förlorat sin licens för sprittillverkning, skulle det hyra ut motsvarande produktionsmedel från och med april 2004. Stödmottagaren planerade minska eller avbryta produktionen av vissa olönsamma alkoholfria drycker och angav att varje ny produkt inom denna kategori skulle föregås av en lönsamhetsanalys.

(27)

Stödmottagaren angav vidare följande åtgärder: omstrukturering av kostnaderna till följd av lägre produktionskostnader genom den nedlagda sprittillverkningen samt nedläggning av en del av företagets transportverksamhet. Vidare försäljning av gammal utrustning som skrot.

(28)

Stödmottagaren planerade också att sälja administrationsbyggnaden, försäljningslokalen och rekreationsanläggningen och nämnde möjligheten att sälja eller hyra ut utrustningen för ättikframställning. I sina kommentarer till beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet hävdade de slovakiska myndigheterna att försäljningen av administrationsbyggnaden, försäljningslokalen och rekreationsanläggningen ännu inte skett.

(29)

Stödmottagaren planerade en omfattande försäljning av sina lager av färdigvaror (10).

(30)

Enligt förslaget skulle stödmottagaren finansiera ackordet dels med egna medel (försäljning från lager) som uppgick till [mindre än 150] miljoner SKK, dels med extern finansiering i form av lån på 100 miljoner SKK från en affärsbank. I stödmottagarens synpunkter på inledandet av det formella granskningsförfarandet uppgav denne att skulden till slut betalades med intäkter från en emission av nya aktier (21 miljoner SKK, dvs. 0,56 miljoner euro), intäkter från försäljning från lager ([mindre än 150] miljoner SKK, dvs. [mindre än 3,9] miljoner euro) samt ett lån från leverantören Old Herold s. r. o. ([70–130] miljoner SKK, dvs. [1,8–3,4] miljoner euro). Fakturan från Old Herold s. r. o. skulle betalas inom 40 dagar, vilket enligt stödmottagaren var en lång period med tanke på dennes kritiska situation. Denna längre betalningsfrist gjorde det möjligt för stödmottagaren att säkerställa tillräckligt med kontanta medel.

(31)

När granskningsförfarandet inletts, underrättade de slovakiska myndigheterna kommissionen om att stödmottagarens resterande skuld på 224 277 841 SKK betalades den 17 december 2004. De hävdade att de tills kommissionen avslutat förfarandet stoppat den avskrivningen av skulden som godkänts under ackordsförfarandet.

(32)

I sitt beslut att inleda det formella granskningsförfarandet uttryckte kommissionen farhågor om att den omtvistade avskrivningen av en skatteskuld skulle utgöra statligt stöd. Kommissionen drog slutsatsen att skattekontorets agerande vid ackordsförfarandet inte skulle motsvara kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi. Den konstaterade framför allt att skattekontoret hade en annan rättslig ställning än övriga borgenärer, eftersom det hade prioriterade fordringar och kunde driva in skatten. Kommissionen uttryckte tvivel om att ackordet, jämfört med konkursförfarande eller skatteindrivning, gett staten bästa möjliga utdelning.

(33)

Den uttryckte också tvivel om att det omtvistade stödet skulle vara förenligt med den gemensamma marknaden. Framför allt uttryckte den tvivel om att stödet skulle kunna avse undsättningsstöd, som de slovakiska myndigheterna hävdade. Undsättningsstöd kan bara avse likviditetsstöd i form av lånegarantier eller lån. Den omtvistade åtgärden avser emellertid avskrivning av en skuld, vilket motsvarar ett icke återbetalningspliktigt bidrag. Åtgärden i fråga genomfördes utan krav på att stödmottagaren inom sex månader från godkännandet av undsättningsåtgärden skulle lägga fram en omstrukturerings- eller likvidationsplan eller också återbetala hela stödet.

(34)

Kommissionen har också granskat om den omtvistade åtgärden är förenlig med omstruktureringsstöd men har uttryckt tvivel om att två huvudkriterier uppfylls: Att det finns en omstruktureringsplan som inom rimlig tid återupprättar företagets långsiktiga lönsamhet och att stödet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt.

(35)

Stödmottagaren inkom med följande synpunkter utöver de uppgifter om sakförhållandena som redovisas i del II.

(36)

Denne hävdar att de ekonomiska svårigheterna i början av 2004 berodde på en ändring av lagen om skatteförvaltning, som begränsade rätten att ansöka om skatteuppskov till bara en gång om året. Det var en viktig förändring för stödmottagaren, då denne menade sig ha varit beroende av denna möjlighet under tidigare år.

(37)

I det egentliga ärendet hävdade stödmottagaren att kommissionen inte har rätt att granska åtgärden i fråga, eftersom den trädde i kraft före landets anslutning och därefter inte var tillämplig. Den påstås ha trätt i kraft före anslutningen, eftersom ackordsförfarandet inleddes den 8 mars 2004 och enligt stödmottagaren godkändes av domstolen den 29 april 2004, dvs. före Slovakiens inträde i Europeiska unionen. Vidare påstås att skattemyndigheten under förhandlingarna före ackordsförfarandet uttryckligen samtyckte till den föreslagna uppgörelsen. I december 2003 hölls ett möte med skattemyndigheten i Slovakien och skattekontoret skickade den 3 februari 2004 en skrivelse till stödmottagaren, där den påstås ha bekräftat att en uppgörelse var möjlig.

(38)

Stödmottagaren hävdade vidare att om kommissionen vidhåller sin rättighet, utgör den omtvistade åtgärden inte statligt stöd då kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi är uppfyllt.

(39)

För det första hävdar stödmottagaren att jämförelsen mellan ackordsförfarande och skatteindrivning är missvisande, för om det första inleds utesluts det andra eller avbryts. Skattekontoret kunde därför inte välja en skatteindrivning. Stödmottagaren hävdar vidare att om denne inte frivilligt inlett ackordsförfarandet, skulle företaget några veckor eller månader senare enligt lag tvingats inleda ett konkursförfarande eller ackordsförfarande enligt reglerna om betalningsoförmåga.

(40)

För det andra hävdar stödmottagaren att statens beslut att undvika en konkurs och i stället söka en lösning i form av ackordsförfarande innebar att kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi uppfylldes. Som bevis anför stödmottagaren utlåtanden från två revisorer och en konkursförvaltare om att skattekontoret får ut mer av ett ackordsförfarande än av ett konkursförfarande och dessutom snabbare. Stödmottagaren bifogar också ytterligare material och statistik för att visa att konkursförfarandet i Slovakien tar i genomsnitt 3–7 år och ger mycket begränsad utdelning på försäljningen av tillgångar (11).

(41)

Stödmottagaren grundar främst sin analys på en rapport från revisionsföretaget EKORDA av den 7 juli 2004, som skattekontoret påstås ha haft tillgång till vid borgenärernas omröstning den 9 juli 2004. Det bifogas dock inga bevis på detta.

(42)

Enligt en rapport från företaget EKORDA skulle intäkterna från en försäljning av tillgångar vid konkurs högst ge 204 miljoner SKK (5,3 miljoner euro) och efter avräkning av olika avgifter på 45 miljoner SKK hamna på 159 miljoner SKK (4,2 miljoner euro). Stödmottagaren korrigerar avgifterna som bör frånräknas (36 miljoner SKK) och kommer fram till summan 168 miljoner SKK (4,4 miljoner euro). Även om skattekontoret som enda förmånsberättigad och dessutom största borgenär skulle erhålla merparten av dessa intäkter, skulle de understiga vad den erhöll efter ackordet.

(43)

Företaget EKORDA utgick från bokföringsvärdet per den 31 mars 2004 av anläggningstillgångar, lager, kassa och kortfristiga fordringar, justerade med avseende på osäkra eller små fordringar. EKORDA korrigerade stödmottagarens nominella tillgångsvärde med en så kallad omräkningsfaktor för varje tillgångsslag, för det fall försäljning skulle ske genom konkursförfarande (45 % för anläggningstillgångar, 20 % för lager och kortfristiga fordringar och 100 % för kassa).

(44)

Som mycket viktiga bevekelsegrunder för beslutet att rädda stödmottagaren anförde EKORDA de framtida skatteintäkterna av stödmottagarens verksamhet (12), liksom även utvecklingen av regionens sysselsättning samt livsmedelsindustrins utveckling i Slovakien.

(45)

Stödmottagaren hänvisar till två andra rapporter. Revisorn Marta Kochová konstaterade att den maximala intäkten från en försäljning av tillgångarna (ej värderade) skulle uppgått till 100 miljoner SKK (2,6 miljoner euro), dvs. bara 78 miljoner SKK (2 miljoner euro) sedan avgifter på 22 miljoner SKK dragits av. Ingen annan information om denna rapport lämnades. Konkursförvaltare Holovačová påstås ha nämnt att ackordsförfaranden i allmänhet är fördelaktigare för borgenärer än konkurser. En aspekt är det faktum att en borgenär är intresserad av att gäldenären fortsätter sin verksamhet (framtida affärs- eller skatteintäkter).

(46)

För det tredje hävdar stödmottagaren att hänsyn bör tas till långsiktiga aspekter, exempelvis framtida skatteintäkter. Det hävdas att sociala och politiska hänsyn enligt rättspraxis inte skall tas vid kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi (13), men att detta inte är tillämpligt när en myndighet räknar med framtida skatteintäkter. Enligt stödmottagaren kan myndighetens situation här jämföras med en privat fordringsägare som är leverantör och intresserad av att kundens verksamhet kan fortsätta. Stödmottagaren hänvisar sedan till rättspraxis om kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi.

(47)

Denne drar slutsatsen att kriteriet uppfyllts och att den omtvistade åtgärden inte innebär statligt stöd.

(48)

Skulle emellertid kommissionen komma till en annan slutsats, menar stödmottagaren att den omtvistade åtgärden är förenlig med omstruktureringsstöd. Denne hävdar att skattekontoret före samtycket till uppgörelse granskat om stödmottagarens verksamhetsplan skulle kunna återställa den långsiktiga lönsamheten. Att det formellt sett saknas en omstruktureringsplan anser stödmottagaren är irrelevant, när kommissionen granskar ärendet i efterhand och den kan konstatera att stödmottagaren faktiskt överlevt. Denne anser dock att en detaljerad omstruktureringsplan krävs vid en förhandsgranskning. Stödmottagaren beskriver därefter kort de omstruktureringsåtgärder som bifölls: ökning av eget kapital, avsked av anställda, försäljning från lager. Denne anser vidare att nedläggningen av produktionen av sprit och spritbaserade drycker samt uthyrningen av produktionsmedel till företaget Old Herold s. r. o. i praktiken utgör en omstruktureringsåtgärd. Även om nedläggningen ursprungligen berodde på en förlorad licens, ansökte stödmottagaren inte om en ny licens efter uppgörelsen.

(49)

Enligt stödmottagaren uppfylldes även kravet på att denne på ett betydande sätt skulle bidra till omstruktureringen.

(50)

Avslutningsvis hävdar stödmottagaren att det vid tillämpningen av riktlinjerna för omstruktureringsstöd också borde beaktas att företaget verkar i en stödregion och där är en av de största arbetsgivarna.

(51)

Vid inledandet av det formella förfarandet lämnade de slovakiska myndigheterna några kommentarer om den faktiska situationen, vilka redan redovisats i avsnitt II.

(52)

De bekräftade att skattekontoret i samband med omröstningen om ackordsförfarandet inte tog hänsyn till aspekten statligt stöd. Skattekontoret betraktade inte uppgörelsen som statligt stöd, så man krävde inte att stödmottagaren skulle lämna en annan omstruktureringsplan än den verksamhetsplan som förelades domstolen i enlighet med rättsreglerna om obestånd.

(53)

De slovakiska myndigheterna har följande kommentarer till stödmottagarens synpunkter.

(54)

De skulle i det aktuella ärendet inte ta hänsyn till stödmottagarens synpunkter på konkursförfarandens genomsnittliga längd och genomsnittliga intäkter från försäljning av tillgångar. De menar att eftersom antalet borgenärer var litet och det uppenbart fanns realiserbara tillgångar som översteg det till staten inbetalda beloppet efter ackordet, skulle konkursförfarandet blivit kortare än genomsnittet och skattekontorets intäkt blivit större än vid ackordet. Den slovakiska skattemyndigheten genomförde den 21 juni 2004 en kontroll på platsen och konstaterade att stödmottagarens kassa den 17 juni 2004 uppgick till 161,3 miljoner SKK, att fordringarna uppgick till 62,8 miljoner SKK, att lagren av sprit och spritbaserade drycker var värda 84 miljoner SKK och att anläggningstillgångarnas bokföringsvärde motsvarade 200 miljoner SKK.

(55)

De slovakiska myndigheterna anser att skatteindrivning var ett reellt alternativ för skattekontoret. De bekräftar att skattekontoret hade möjlighet att inleda ett sådant förfarande före ackordsförfarandet, liksom också om domstolen vägrat att tillstyrka ackordet (eftersom skattekontoret som förmånsberättigad borgenär inte skulle ha röstat för).

(56)

Myndigheterna håller inte med om stödmottagarens påstående om att det var ändringen av lagen om skatteförvaltning som framkallade dennes ekonomiska svårigheter. De menar att svårigheterna förorsakades av stödmottagarens ekonomiska strategi att använda de indirekta skatterna i sin affärsverksamhet. I stället borde denne helt enkelt inkasserat skatterna från sina kunder och betalat in dem.

(57)

De slovakiska myndigheterna håller inte med om att mötet med skattemyndigheten i Slovakien i december 2003 skulle bevisa att skattekontoret samtyckt till ett ackord. De bifogar en skrivelse av den 6 juli 2004 från skattemyndigheten till det underställda skattekontoret, där denna ålägger det att inte samtycka till stödmottagarens förslag om uppgörelse, då det inte var fördelaktigt för staten. Denna skrivelse hänvisar till en annan skrivelse av mycket allmän karaktär från finansministeriet. I den sistnämnda skrivelsen av den 15 januari 2004, ställd till skattemyndigheten i Slovakien, ålades denna att inte godkänna förslag till borgenärer om uppgörelser som innebär att skattekontor avskriver skatteskulder. Skrivelsen av den 3 februari 2004 som stödmottagaren hänvisar till (se skäl 37), tolkar de slovakiska myndigheterna dessutom som ett uttryckligt avvisande av ackordet på 35 %.

(58)

De meddelar att stödmottagaren från januari 2001 till mars 2004 inte betalt punktskatter med fastställd eftersläpning och regelbundet begärt uppskov med sina skattebetalningar.

(59)

Enligt de slovakiska myndigheterna gör de två revisionsrapporternas mycket olika skattningar (se skäl 41 och 45) att bägge rapporternas tillförlitlighet kan betvivlas. Myndigheterna hyser främst tvivel om den omräkningsfaktor som företaget EKORDA tillämpar på omsättningstillgångarna. Denna faktor borde vara högre än 20 %.

(60)

Slutligen pekar de slovakiska myndigheterna på att stödmottagaren inte utarbetade en genomförbar omstruktureringsplan och att de åtgärder som föreslogs i samband med ackordsförfarandet inte kan betraktas som omstruktureringsåtgärder.

(61)

Eftersom en del av de för ärendet väsentliga händelserna utspelades före Slovakiens EU-anslutning den 1 maj 2004, måste kommissionen först fastställa om den är behörig i samband med den omtvistade åtgärden.

(62)

De åtgärder som genomfördes före anslutningen och inte är giltiga efter denna kan kommissionen inte granska ens med åberopande av den så kallade övergångsordningen enligt bilaga IV.3 i anslutningsakten. Den kan inte heller åberopa kapitel 88 i EG-fördraget. Varken enligt anslutningsakten eller EG-fördraget skall kommissionen granska dessa åtgärder eller ha befogenhet att göra det.

(63)

Å andra sidan har kommissionen enligt fördraget befogenhet att granska de åtgärder som vidtogs efter anslutningen. För fastställande av tidpunkterna när olika åtgärder vidtogs, tillämpas som avgörande kriterium det juridiskt bindande beslut varmed behöriga nationella myndigheter utlovar stöd (14).

(64)

Stödmottagaren hävdar på denna punkt att den omtvistade åtgärden vidtogs före anslutningen och inte äger giltighet efter denna (se skäl 37).

(65)

Kommissionen kan inte godta stödmottagarens argument. Förslaget om ackordsförfarande presenterades inte av myndigheten som beviljade stödet utan av stödmottagaren. Inte heller är domstolens beslut att tillåta ett ackordsförfarande ett beslut av stödorganet. Detta beslut tillät bara stödmottagaren och dennes borgenärer att fortsätta förhandlingarna om en uppgörelse men innebar uppenbarligen inte att stöd gavs. Det finns inga bevis för att skattemyndigheten i Slovakien skulle samtyckt till den omtvistade åtgärden på mötet i december 2003. Tvärtom har de slovakiska myndigheterna förnekat att det skulle finnas något sådant förhandsgodkännande. Skrivelsen av den 3 februari 2004 innehåller en uttrycklig vägran att godkänna förslaget om ett ackord på 35 %.

(66)

En behörig myndighet fattade den 9 juli 2004 beslut om att delvis avskriva fordringarna i och med att skattekontoret godkände det ackord som stödmottagaren föreslog.

(67)

Detta faktum gör att frågan om åtgärden äger giltighet efter anslutningen saknar grund.

(68)

Kommissionen har därför dragit slutsatsen att den är behörig att granska den omtvistade åtgärden i enlighet med artikel 88 i EG-fördraget.

(69)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(70)

Avskrivning av en skuld till ett offentligt organ, som ett skattekontor, är en form av utnyttjande av statliga medel. En åtgärd som gynnar ett enskilt företag är selektiv.

(71)

Före händelserna som ledde till att förfarandet vid obestånd inleddes, var stödmottagaren verksam på marknaderna för sprit och spritbaserade drycker, alkoholfria drycker, konserverad frukt och grönsaker. År 2003 var stödmottagaren Slovakiens tredje största tillverkare av sprit och spritbaserade drycker. Efter att stödmottagaren förlorat licensen för tillverkning av sprit och spritbaserade drycker i mars 2004, var denne verksam inom partihandel med sprit och spritbaserade drycker som tillverkats av ett annat företag, nämligen Old Herold s. r. o. Detta företag tillverkade produkterna med stödmottagarens produktionsmedel som företaget hyrde. Alla sektorer där stödmottagaren verkar i dag och var verksam före ackordsförfarandet omfattas av handel mellan medlemsstaterna.

(72)

I beslutet att inleda det formella förfarandet uttryckte kommissionen farhågor om att åtgärden snedvridit eller hotat att snedvrida konkurrensen genom att ge stödmottagaren en fördel som denne inte kunnat uppnå på normala marknadsvillkor. Med andra ord tvivlade kommissionen på att staten agerat mot stödmottagaren som en borgenär i en marknadsekonomi.

(73)

Det har konstaterats att skulduppgörelsen innebar samma villkor för de privata borgenärerna som för skattekontoret. Stödmottagaren skulle inom fastställd tid betala borgenärerna 35 % av skulderna, vilket denne också gjorde. Resterande 65 % avskrevs.

(74)

Före uppgörelsen hade dock skattekontoret en fördelaktigare rättslig och ekonomisk ställning än de privata borgenärerna. Det måste därför undersökas om skattekontoret utnyttjade alla tillgängliga medel för att få största möjliga utdelning för sina fordringar, som en borgenär i en marknadsekonomi skulle göra.

(75)

För att kunna bedöma om kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi uppfyllts, måste kommissionen fastställa om skattekontoret erhöll mer genom att acceptera stödmottagarens villkor för en uppgörelse än det skulle fått genom ett konkursförfarande eller en skatteindrivning.

(76)

Kort uttryckt menar Slovakien att åtgärden innebär statligt stöd. Slovakien medger att frågan om statligt stöd helt enkelt inte beaktades i samband med uppgörelsen. Däremot hävdar stödmottagaren att åtgärden inte innebär stöd och lägger fram nämnda dokument, framför allt de två revisorernas rapporter.

(77)

På grundval av stödmottagarens och de slovakiska myndigheternas uppgifter har kommissionen konstaterat följande fakta om stödmottagarens ekonomiska situation det aktuella året, i en omfattning som är relevant för kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi. Kommissionen kan i stödmottagarens bokföring inte styrka stödmottagarens uppgifter av den 31 mars 2004 eller de slovakiska myndigheternas uppgifter av den 17 juni 2004. Den har dock ingen anledning att ifrågasätta någon av dessa uppgifter.

Tabell 3:

Stödmottagarens ekonomiska situation 2003–2004 [i miljoner SKK]

(78)

Kommissionen granskar först de underlag som stödmottagaren lägger fram som bevisning för att skattekontoret skulle erhållit mindre genom ett konkursförfarande än genom ackordsförfarandet. Eftersom varken de slovakiska myndigheterna eller stödmottagaren lagt fram någon beräkning om en skatteindrivning, kommer kommissionen att undersöka hur mycket skattekontoret skulle ha kunnat driva in. Slutligen kommer kommissionen att granska de indicier som både de slovakiska myndigheterna och stödmottagaren lagt fram.

(79)

Kommissionen anser att EKORDA-rapporten inte är någon tillförlitlig utgångspunkt för att jämföra det föreslagna ackordsförfarandet med ett möjligt konkursförfarande. De slovakiska myndigheterna delar dessa tvivel.

(80)

Inledningsvis konstaterar kommissionen att EKORDA i sin rapport av den 7 juli 2004 (bara två dagar före borgenärernas möte) vid beräkningarna utgick från stödmottagarens tillgångar per den 31 mars 2004. Av tabell 3 framgår det klart att de olika tillgångarna minskat betydligt efter den 31 mars 2004. Framför allt såldes en betydande del av lagren, vilket stärkte kassatillgångarna. Dessa förändringar har stor betydelse för kassatillgångarna när EKORDA tillämpar omräkningsfaktorn 20 % på lager och kortfristiga fordringar respektive 100 % på kassatillgångar. Förutsätter man att EKORDA:s omräkningsfaktorer är korrekta och använder EKORDA:s tillämpade metod, visar följande tabell hur annorlunda dess beräkningsresultat skulle blivit, om det utgått från uppgifterna av den 28 april 2004 och 17 juni 2004, dvs. fortfarande före borgenärernas möte den 9 juli 2004. Av dessa uppgifter framgår också att EKORDA:s föreslagna omräkningsfaktorer inte är realistiska.

Tabell 4:

Jämförelse av troliga intäkter vid en försäljning av stödmottagarens tillgångar i samband med ett konkursförfarande [i milj. SKK]

(81)

Nämnas bör att i den verksamhetsplan som stödmottagaren förelade domstolen planerades en försäljning från lager på [minst 150] miljoner SKK under perioden mars–maj 2004. EKORDA måste därför vara medveten om att stödmottagarens tillgångar förändrades betydligt efter den 31 mars 2004. EKORDA tog dock ingen hänsyn till detta.

(82)

Om man tagit hänsyn till stödmottagarens tillgångars bokföringsvärde per den 28 april 2004, skulle intäkterna blivit större vid en konkurs (238 miljoner SKK, 6,3 miljoner euro) än det belopp som stödmottagaren föreslog vid ackordsförfarandet (225 miljoner SKK, 5,93 miljoner euro (26). Denna slutsats skulle ha varit ännu mer befogad, om analysen gjorts i juni 2004 (275 miljoner SKK, 7,2 miljoner euro), då skattekontoret fortfarande skulle haft tid att utnyttja sin vetorätt och avvisa förslaget. I så fall skulle ackordsförfarandet avbrutits. Det bör återigen påpekas att dessa beräkningar utgår från skattningar och den metod som EKORDA tillämpade.

(83)

Kommissionen kan dock inte acceptera EKORDA:s metod och förutsättningarna för dess analys kan inte betraktas som tillförlitliga. Denna slutsats understryker de slovakiska myndigheternas tvivel enligt punkterna 55 och 60.

(84)

Framför allt förklarar EKORDA i sin rapport inte hur man fastställt de tre omräkningsfaktorerna. De slovakiska myndigheterna anger att omräkningsfaktorn för lager bör vara högre än 20 %.

(85)

Kommissionen konstaterade att stödmottagaren under 2004 erhöll [mindre än 150] miljoner SKK från försäljning från lager (se skäl 30). Detta är mer än [40–50] % av lagrens bokföringsvärde som EKORDA baserade sin värdering på. Det visar tydligt att omräkningsfaktorn på 20 % var för låg. Balansräkningens utveckling under 2004 styrker denna slutsats när det gäller lager. Dessutom beräknade stödmottagaren i sin verksamhetsplan intäkterna från försäljning från lager under mars–maj 2004 till [knappt 110] miljoner SKK (se skäl 30). EKORDA tog inte hänsyn till denna beräkning. Avslutningsvis gör stödmottagarens verksamhet att man kan förutsätta att lagren bestod av färdiga produkter, lätta att sälja direkt till distributörer eller konsumenter, och inte av halvfabrikat som kräver ytterligare bearbetning.

(86)

EKORDA tillämpade dessutom dubbel justering i samband med de kortfristiga fordringarna. För det första justerade man deras bokföringsvärde med 40 %, varefter man justerade ytterligare en gång med en låg omräkningsfaktor på 20 % (bokföringsvärdet var 166 miljoner SKK och EKORDA använde 98 miljoner SKK i sina beräkningar). Detta är en tveksam metod. Det kan accepteras att fordringarnas bokföringsvärde justeras för att ange deras faktiska värde vid en viss tidpunkt. EKORDA ger dock ingen förklaring till varför intäkterna vid en konkurs/likvidation bara skulle bli en femtedel (20 miljoner SKK) av den summa som stödmottagaren själv trodde sig kunna erhålla från sina gäldenärer (98 miljoner SKK).

(87)

Omräkningsfaktorn på 45 % för anläggningstillgångar framstår också som för låg. Enligt stödmottagaren uppgick värdet av dennes tillgångar som lämnats som säkerhet till skattekontoret till 194 miljoner SKK (27). Enligt stödmottagaren baseras detta värde på priser som skattats av oberoende experter kring årsskiftet 2003/2004. Kommissionen anser att ett sådant ”expertpris” normalt bör motsvara tillgångarnas allmänna pris, dvs. uttrycka det pris för vilket man i allmänhet kan sälja dem. EKORDA ger dock ingen förklaring till varför vid en konkurs intäkterna från en försäljning av anläggningstillgångar bara skulle uppgå till 45 % av bokföringsvärdet på 205 miljoner SKK (28), medan stödmottagaren själv värderade tillgångarna till ett mycket högre belopp.

(88)

Kommissionen har två synpunkter på stödmottagarens påstående att det skulle varit svårt att hitta en köpare, eftersom huvuddelen av maskinerna och utrustningen som ställts som säkerhet bara kunde användas till framställning av sprit och spritbaserade drycker, alkoholfria drycker eller konserverade produkter. För det första bör det påpekas att ”expertpriset” på den fasta egendom som ställts som säkerhet uppgick till 105 miljoner SKK, som redan det är ett högre belopp än de totala intäkter som EKORDA räknar med (92 miljoner SKK). För det andra visar företagets faktiska utveckling att vissa av dess produktionstillgångar snabbt fann en användare i form av Old Herold s.r.o, när det förlorade sin licens för framställning av sprit och spritbaserade drycker. Det verkar alltså som en konkurrent haft omedelbart intresse av dessa produktionstillgångar.

(89)

EKORDA-rapportens tillförlitlighet beror också på beräkningen av olika avgifter vid ett konkursförfarande. Dessa drogs från de totala intäkterna från en försäljning av tillgångarna. Medan EKORDA drog ifrån avgifter på 45 miljoner SKK, angav stödmottagaren 36 miljoner SKK i sina underlag och revisor Kochová räknade med högst 22 miljoner SKK. Noggrannheten i EKORDA:s beräkningar kan betvivlas med sådana differenser, både när det gäller avgifterna och de möjliga intäkterna från ett konkursförfarande. Det bör dock påpekas att per den 17 juni 2004 skulle i stödmottagarens fall intäkterna från en konkurs bli större än vid det föreslagna ackordsförfarandet, även vid avgifter på 36 miljoner SKK.

(90)

Avslutningsvis konstaterar kommissionen att de slovakiska myndigheterna inte håller med stödmottagaren om att skattekontoret skulle ha haft tillgång till EKORDA-rapporten före mötet med fordringsägarna den 9 juli 2004.

(91)

När det gäller Kochovás rapport kan kommissionen inte bedöma denna, då den inte har tillgång till den. Enligt tillgängliga uppgifter är det inte klart när och varför rapporten utarbetades, inte heller vilka förutsättningar och uppgifter den baserar sig på. Kommissionen har dock noterat att denna revisors slutsatser skiljer sig betydligt från EKORDA:s. I konkursförvaltare Holovačovás rapport konstateras det bara allmänt att ett ackordsförfarande är förmånligare för fordringsägare än en konkurs. Kommissionen anser inte att någon av dessa två rapporter styrker stödmottagarens påstående om att kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi skulle ha uppfyllts.

(92)

På grundval av tillgängligt bevismaterial drar kommissionen därför slutsatsen att en försäljning av tillgångarna genom ett konkursförfarande med största sannolikhet skulle gett stödmottagarens borgenärer större intäkter. Kommissionen anser att nästan hela intäkten från en konkurs skulle tillfallit skattekontoret, eftersom skattekontoret först skulle ha gottgjorts som förmånsberättigad fordringsägare och sedan skulle ha fått merparten av de med övriga fordringsägare delade intäkterna (då dess fordringar var större än övrigas).

(93)

Till skillnad från privata fordringsägare hade skattekontoret rätt att tillgripa skatteindrivning, som skulle ha inneburit en försäljning av fast egendom, maskiner och utrustning eller av hela företaget. Stödmottagarens argument om att ett ackordsförfarandet skyddar företaget från skatteindrivning anser kommissionen inte vara relevant. De slovakiska myndigheterna bekräftade att en skatteindrivning var ett möjligt alternativ för skattekontoret, antingen före ackordsförfarandet eller sedan skattekontoret lagt in veto mot det föreslagna ackordsförfarandet. Denna möjlighet måste därför granskas i samband med kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi. Stödmottagaren jämför inte det föreslagna ackordsförfarandet med det möjliga resultatet av en skatteindrivning.

(94)

I sin analys utgår kommissionen från de uppgifter stödmottagaren och de slovakiska myndigheterna lämnat. Det måste här nämnas att de slovakiska myndigheterna bekräftat att den säkerhet som ställdes till skattekontoret uppgick till 397 miljoner SKK, vilket också angavs i beslutet om att inleda det formella förfarandet. Beloppet sägs ha återfunnits i stödmottagarens bokföring. Stödmottagaren anger å andra sidan att värdet av de tillgångar som ställdes som säkerhet i ”expertpriser” uppgår till 194 miljoner SKK (se skäl 17). Även om kommissionen inte behöver fastställa vilken uppgift som är korrekt, kan följande slutsatser dras.

(95)

För det första var säkerheten motvärdet av stödmottagarens skatteskuld vid uppskov, vilket föreskrivs i lagen om skatteförvaltning. I ett expertutlåtande som stödmottagaren lämnat sägs att värdet av stödmottagarens tillgångar i praktiken bara motsvarade hälften av säkerheten, vilket i så fall innebär att de säkerheter staten kräver vid uppskov inte var tillräckliga. Det skatteuppskov som skattekontoret godkände mellan november 2002 och november 2003 och som totalt gällde 477 miljoner SKK uppfyllde alltså med all sannolikhet inte kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi. Eftersom skatteuppskoven gällde före och inte efter anslutningen, har kommissionen inte befogenhet att bedöma om åtgärderna är förenliga med den gemensamma marknaden. I just detta fall behöver kommissionen inte heller fastställa om åtgärderna innebär ett statligt stöd. Om de föregående skatteuppskoven emellertid innebar ett statligt stöd, kan man inte längre hänvisa till kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi när skulder efter uppskov senare (delvis) skrivs av.

(96)

För det andra skulle en borgenär i en marknadsekonomi om så varit möjligt föredragit en skatteindrivning framför ackordsförfarandet, även om man vid beräkningen av intäkterna från detta förfarande utgått från det av stödmottagaren föreslagna lägre värdet.

(97)

Vid en skatteindrivning kan skattekontoret direkt sälja gäldenärens tillgångar (fordringar och andra omsättningstillgångar, lösöre, fast egendom). När skattekontoret röstade för ett ackordsförfarande, hade stödmottagaren lager på 84 miljoner SKK, indrivningsbara fordringar på 63 miljoner SKK och kassatillgångar på 161 miljoner SKK (se skäl 54). Nämnas bör att bara omsättningstillgångarna (308 miljoner SKK, 8,1 miljoner euro) skulle ha överskridit intäkterna från ackordsförfarandet (225 miljoner SKK, 5,93 miljoner euro). Även om fordringarna räknades bort (29), skulle övriga omsättningstillgångar (245 miljoner SKK, 6,4 miljoner euro) fortfarande överskrida intäkterna från ackordsförfarandet. Utöver omsättningstillgångarna hade stödmottagaren också andra tillgångar, som uppgick till drygt 194 miljoner SKK.

(98)

En skatteindrivning skulle dessutom inte ha inneburit några administrativa avgifter, som däremot krävs vid ett konkursförfarande. Det är ett förfarande som skattekontoret själv inleder och handlägger, varför det kan förutsättas ske snabbt.

(99)

Kommissionen drar därför slutsatsen att en skatteindrivning av stödmottagarens tillgångar skulle lett till större intäkter än uppgörelsen.

(100)

Kommissionen uppmärksammar särskilt de slovakiska myndigheternas skrivelse som skattedirektören på Slovakiens skattemyndighet skickade till direktören på skattekontoret (se skäl 57). Denna skrivelse är ett klart bevis på att Slovakiens skattemyndighet (som tidigare haft direktkontakter med stödmottagaren) var emot ackordsförslaget och beordrade det lokala skattekontoret att inte rösta för det. Skälet som angavs i skrivelsen var att ackordsförslaget ”inte var förmånligt” för staten.

(101)

De slovakiska myndigheterna visar också på att finansministeriet i början av 2004 klart hade instruerat skattekontoren att inte acceptera uppgörelser med förslag om avskrivning av skattekontorens fordringar (30). Denna instruktion utfärdades i samband med den ändring och komplettering av lagen om skatteförvaltning av den 1 januari 2004 som syftade till striktare skatteuppbörd.

(102)

Kommissionen konstaterar vidare att skattekontoret självt överklagade uppgörelsen redan den 2 augusti 2004, dvs. inte ens en månad efter samtycket till denna.

(103)

Stödmottagaren har anfört att skattekontoret uttryckligen samtyckte till en uppgörelse innan denne inledde förfarandet. Kommissionen anser att det bevismaterial stödmottagaren lagt fram snarare pekar på motsatsen. I en skrivelse av den 3 februari 2004 skriver direktören på skattekontoret att även om han i princip inte är emot ett ackordsförfarande, kan han inte gå med på stödmottagarens förslag om en uppgörelse om att 35 % av skatteskulden betalas.

(104)

Därför kan kommissionen bara dra slutsatsen att de slovakiska myndigheterna var emot stödmottagarens förslag till en uppgörelse. De var det redan innan ackordsförfarandet inleddes den 8 mars 2004, före fordringsägarnas omröstning den 9 juli 2004 och efter domstolens godkännande av uppgörelsen.

(105)

Stödmottagaren har påpekat att långsiktiga aspekter bör beaktas, exempelvis statens framtida skatteintäkter (se skäl 46).

(106)

För det första bör det här framhållas att kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi skiljer sig från kriteriet på en privat investerare i en marknadsekonomi. En privat investerare i en marknadsekonomi kan besluta om att inleda en affärsrelation med ett företag, och styrs då av det långsiktiga strategiska perspektivet om rimlig avkastning på sin investering (31). En ”borgenär i en marknadsekonomi” har däremot redan en affärsrelation eller offentligrättslig relation till företaget på obestånd och kommer att försöka utverka en återbetalning av skulder (32) med bästa möjliga ränta och betalningsterminer. En hypotetisk borgenär i en marknadsekonomi kommer därför att ha andra motiv än en privat investerare i en marknadsekonomi. I rättspraxisen har därför olika kriterier tagits fram för dessa två situationer.

(107)

När det för det andra gäller analogin med en leverantör, är det viktigt att uppmärksamma att en sådan borgenärs fordringar och statens fordringar är fundamentalt olika. Eftersom en leverantörs relationer till ett företag på obestånd baseras på avtal, kan en leverantör bevisligen drabbas om denne förlorar kunden. Om företaget på obestånd avvecklas eller säljs, kommer leverantören att tvingas hitta en ny kund eller ingå avtal med den nye ägaren. Riskerna är större om leverantören är väsentligt beroende av företaget på obestånd. En sådan leverantör kommer givetvis att tänka på framtida konsekvenser. Däremot kommer statens relationer till ett företag på obestånd att baseras på offentlig rätt och kommer därför inte att vara beroende av parternas vilja. Varje ny ägare av det avvecklade företagets tillgångar blir automatiskt skattskyldig. Dessutom är staten aldrig beroende av en enskild skattebetalare. Avslutningsvis är det viktigaste argumentet att staten vid skatteuppbörd aldrig styrs av vinsthänsyn och inte agerar affärsmässigt eller med affärsmässiga hänsyn. Den anförda analogin är därför inte relevant.

(108)

Kommissionen anser att statens situation i detta fall inte kan jämföras med en hypotetisk privat investerares situation i en marknadsekonomi eller med en hypotetisk beroende borgenärs situation i en marknadsekonomi. Hänsyn kan därför inte tas till förlorade framtida skatteintäkter när kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi tillämpas.

(109)

Av stödmottagarens lämnade skatteöversikt framgår att huvuddelen av de skatter denne betalade från 1995 var indirekta skatter (punktskatter och mervärdesskatt). Eftersom sådana skatter betalas av slutkonsumenterna, skulle en avveckling av stödmottagaren inte påverka uppbörden, då konsumenterna skulle fortsätta att köpa beskattade produkter från andra producenter (i detta fall främst spritbaserade drycker och sprit). Stödmottagarens argument om betydande förlorade skatteintäkter i framtiden är därför inte trovärdigt.

(110)

På grundval av denna bevisning anser kommissionen att kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi i detta fall inte har uppfyllts, utan att staten gav stödmottagaren en fördel som denne inte kunnat erhålla på marknadens villkor.

(111)

Kommissionen anser därför att den omtvistade åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(112)

Det statliga stöd som stödmottagaren erhållit motsvarar den skuld skattekontoret avskrev vid ackordsförfarandet, dvs. 416 515 990 SKK.

(113)

Åtgärdens huvudsyfte är att stödja ett företag i svårigheter. I sådana fall kan undantaget enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget tillämpas, där statligt stöd tillåts för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter, om det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset och om vissa villkor är uppfyllda.

(114)

Mot bakgrund av stödmottagarens produktionsprofil granskade kommissionen, om de särskilda reglerna för jordbrukssektorn var tillämpliga i detta fall. Utifrån de slovakiska myndigheternas upplysningar om stödmottagarens omsättning drog kommissionen i sitt beslut om att inleda det formella förfarandet slutsatsen att flertalet av stödmottagarens produkter inte var förtecknade i bilaga I till EG-fördraget, varför de allmänna reglerna om statligt stöd var tillämpliga på dem.

(115)

I sina synpunkter på beslutet om att inleda det formella förfarandet invände stödmottagaren mot de slovakiska myndigheternas upplysningar om dennes omsättning (se tabell 1). Denne invände dock inte mot kommissionens beslut om att vid sin bedömning utgå från de allmänna reglerna om statligt stöd. Utan hänsyn till om stödmottagarens uppgifter var korrekta (33), granskade kommissionen huruvida ovannämnda slutsats håller mot bakgrund av nya uppgifter. Kommissionen drog slutsatsen att stödmottagarens omsättning avser produkter som inte är förtecknade i bilaga I till EG-fördraget. Därför omfattas de av de allmänna reglerna om statligt stöd och inte av sektorsreglerna.

(116)

Stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter regleras av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (34) (nedan kallade ”de nya riktlinjerna”), som ersätter de tidigare riktlinjerna från 1999 (35) (nedan kallade ”riktlinjerna från 1999”).

(117)

I övergångsreglerna i de nya riktlinjerna föreskrivs att de senare skall tillämpas på granskning av förenligheten med den gemensamma marknaden av alla undsättnings- eller omstruktureringsstöd som beviljas utan kommissionens godkännande (olagligt stöd). Detta gäller om stödet eller en del av det beviljades efter den 1 oktober 2004, alltså efter det att riktlinjerna offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (punkt 104). Om det olagliga stödet emellertid beviljades före den 1 oktober 2004, skall granskningen företas på grundval av de riktlinjer som var tillämpliga när stödet beviljades (punkt 104).

(118)

Kommissionen konstaterar att skattekontoret godkände uppgörelsen den 9 juli 2004, med ikraftträdande den 23 juli 2004. Detta innebär att det olagliga stödet beviljades före den 1 oktober 2004. Därför var riktlinjerna från 1999 tillämpliga vid den tidpunkt då stödet beviljades.

(119)

Kommissionen drar slutsatsen att stödmottagaren är ett medelstort företag enligt kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (36).

(120)

Enligt punkt 5 c i riktlinjerna från 1999 anses ett företag befinna sig i svårigheter, om det uppfyller villkoren i nationell lagstiftning för att vara föremål för ett kollektivt insolvensförfarande.

(121)

Stödmottagaren deltog i ett ackordsförfarande, som enligt definitionen i konkurslagen kan tillämpas på insolventa företag. Företaget är alltså berättigat till stöd till undsättning och omstrukturering.

(122)

Den omtvistade åtgärden beskrevs av de slovakiska myndigheterna som undsättningsstöd. I enlighet med riktlinjerna från 1999 tvivlade kommissionen på att stödet var förenligt med villkoren för ett undsättningsstöd. Skälen anges i avsnitt III.

(123)

Varken de slovakiska myndigheterna eller stödmottagaren reste invändningar mot dessa tvivel. Inte heller lämnades någon ny bevisning in till kommissionen.

(124)

Eftersom tvivlen inte har undanröjts, drar kommissionen slutsatsen att stödet inte uppfyller villkoren för undsättningsstöd enligt riktlinjerna från 1999.

(125)

Kommissionen uttryckte tvivel om att stödet skulle vara förenligt med omstruktureringsstöd enligt riktlinjerna från 1999. Skälen anges i avsnitt III.

(126)

Kommissionen konstaterar att de slovakiska myndigheterna, som skall bevisa att det statliga stödet är förenligt med den gemensamma marknaden, inte lämnat in någon ny bevisning beträffande denna slutsats. Kommissionen har tagit vederbörlig hänsyn till stödmottagarens synpunkter.

(127)

Enligt riktlinjerna från 1999 skall omstruktureringsstöd förutsätta en realistisk och enhetlig omstruktureringsplan som syftar till att återställa företagets långsiktiga lönsamhet. Medlemsstaten skall förbinda sig att följa planen, som måste godkännas av kommissionen. Kan företaget inte genomföra planen, betraktas detta som missbruk av stödet.

(128)

Omstruktureringsplanen skall göra det möjligt att återställa den långsiktiga lönsamheten inom rimlig tid och utifrån realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten. I omstruktureringsplanen skall de omständigheter beskrivas som ledde till att företaget hamnade i svårigheter och lämpliga åtgärder skall anges för att lösa dessa problem. Omstruktureringen får inte begränsa sig till ett finansiellt stöd i syfte att återbetala lån och överbrygga tidigare förluster, utan att frågan om orsakerna till dessa förluster utreds.

(129)

För företag i stödområden samt små och medelstora företag föreskrivs i riktlinjerna från 1999 att bidragsvillkoren skall vara mindre strikta i fråga om uppvägande åtgärder och övervakningsrapporter. Dessa omständigheter befriar dock inte sådana företag från kravet på att utarbeta en omstruktureringsplan och medlemsstaterna från förpliktelsen att bara ge stöd till en omstrukturering om en omstruktureringsplan genomförs.

(130)

Sedan det formella granskningsförfarandet inleddes bekräftade de slovakiska myndigheterna att den omstruktureringsplan som stödmottagaren skulle utarbeta för att ackordsförfarandet skulle kunna inledas bara hade granskats av den berörda domstolen, dvs. inte av den myndighet som beviljade stödet. De bekräftade också att skattekontoret inte övervakat genomförandet av planen.

(131)

I motsats till detta påstående hävdade stödmottagaren att skattekontoret granskat verksamhetsplanens möjligheter att återställa den långsiktiga lönsamheten redan före godkännandet av ackordsuppgörelsen. Detta påstående styrktes dock inte av stödmottagaren.

(132)

Denne hävdade vidare att avsaknaden av en formell omstruktureringsplan är irrelevant om kommissionen granskar stödet i efterhand, eftersom den då kan bedöma om stödmottagaren verkligen blivit lönsam. Enligt stödmottagaren kan en formell omstruktureringsplan bara krävas i samband med en förhandsbedömning och bara en sådan bedömning omfattas av riktlinjerna från 1999.

(133)

Denna argumentation är inte korrekt. Riktlinjerna från 1999 omfattar både bedömning av förenlighet och av olagligt stöd. En bedömning förutsätter alltid att omstruktureringsstödet är knutet till en genomförbar omstruktureringsplan. Kommissionen skall göra en bedömning på grundval av uppgifter som är tillgängliga när stödet beviljades.

(134)

Avslutningsvis kan slutsatsen dras att skattekontoret som bidragsgivare inte hade tillfälle att utvärdera en omstruktureringsplan och villkora avskrivningen av sina fordringar till dess genomförande, övervakat i vederbörlig ordning. Därmed uppfylldes inte det första formella villkoret, som är helt tillämpligt även på en bedömning i efterhand.

(135)

När det gäller verksamhetsplanens innehåll, lämnade de slovakiska myndigheterna inga uppgifter som skulle ha undanröjt kommissionens tvivel om att denna plan faktiskt var en sådan omstruktureringsplan som föreskrivs i riktlinjerna från 1999.

(136)

Kommissionen måste vidhålla sin slutsats, som den anförde i beslutet om att inleda det formella förfarandet. Den inlämnade verksamhetsplanen är en plan som enbart handlar om stödmottagarens akuta problem med den växande skulden till staten. I denna analyseras över huvud taget inte de omständigheter som ledde till stödmottagarens svårigheter, inte heller företagets dåvarande ekonomiska situation eller dess ekonomiska perspektiv. Eftersom en sådan analys saknades, föreslog stödmottagaren inte några konkreta åtgärder för att åtgärda svårigheternas orsaker. Den enda åtgärd som beskrivs närmare är den föreslagna ekonomiska omstruktureringen genom en uppgörelse med fordringsägarna.

(137)

I planen nämns över huvud taget inte det kapitaltillskott som stödmottagaren angivit som en av omstruktureringsåtgärderna. Inga uppgifter i akten tyder på att kapitaltillskottet från företaget Hydree Slovakia skulle uppfattas som en åtgärd för att säkerställa att stödmottagaren på lång sikt inte återgår till sin strategi att finansiera produktionen med sina mervärdes- och punktskatteskulder, vilket till slut ledde till dess svårigheter. De slovakiska myndigheterna bekräftade att kapitaltillskottet inte på något sätt minskar risken för en upprepning av de ekonomiska problemen. Dessa tvivel stärks om man beaktar att kapitaltillskottet uppgick till 21 miljoner SKK och omstruktureringsskulden utgjorde 644 miljoner SKK.

(138)

Kapitaltillskottet är i sig inget bevis på att marknaden skulle tro på att stödmottagarens långsiktiga lönsamhet återställs. Kommissionen konstaterar att stödmottagaren trots aktiva ansträngningar inte lyckades utverka något lån från en privatbank.

(139)

Kommissionen konstaterar vidare att stödmottagaren tvingades hyra ut produktionsmedel till konkurrenten Old Herold s. r. o., eftersom stödmottagaren förlorat sin licens för framställning av sprit och spritbaserade drycker. Orsaken var alltså inte att produktionen i fråga skulle gå med förlust och alltså kräva en omstrukturering. Faktum är att stödmottagaren efter förfarandet hade kunnat ansöka om en ny licens men inte gjorde det. Kommissionen konstaterar dock att stödmottagaren fortsätter sälja produkter som företaget Old Herold framställer med dennes utrustning och varumärke. Stödmottagaren planerar till och med att öka denna försäljning, enligt vad som sägs i årsredovisningen för perioden 29 april 2004 till 30 december 2004. Uthyrningen av produktionsmedlen kan därför inte betraktas som en omstruktureringsåtgärd, eftersom alla tillgängliga uppgifter visar att det inte var nödvändigt att omstrukturera denna del av produktionen.

(140)

För övriga föreslagna åtgärder i verksamhetsplanen kvarstår kommissionens tvivel. Dessa åtgärder ingår i normal affärsverksamhet och utgör helt enkelt inte några rationaliseringsåtgärder (försäljning av gammal utrustning eller fordon). De två föreslagna strukturåtgärderna beskrevs mycket vagt, utan närmare uppgifter om konkreta produkter eller tidsramar (nedläggningen av produktionen av olönsamma alkoholfria drycker och försäljningen av vissa fastigheter). De slovakiska myndigheterna bekräftade att de fastigheter som skulle säljas (administrationsbyggnaden, försäljningslokalen och rekreationsanläggningen) ännu inte hade sålts den 10 oktober 2005, dvs. denna planerade åtgärd genomfördes inte som angivits.

(141)

Det saknas en formell omstruktureringsplan och en riktig analys av problemen, av nödvändiga åtgärder för att lösa dessa och av marknadsvillkor och marknadsperspektiv. Kommissionen drar därför slutsatsen att stödmottagarens framlagda verksamhetsplan inte är en riktig omstruktureringsplan i den mening som avses i riktlinjerna från 1999 (37). Kommissionens tvivel om att stödmottagaren skulle återställa den långsiktiga lönsamheten har därför inte undanröjts.

(142)

Kommissionen drar slutsatsen att avsaknaden av en riktig omstruktureringsplan gör att dess tvivel på den långsiktiga lönsamheten kvarstår. Redan avsaknaden av en sådan leder till slutsatsen att stödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kommer dock också att analysera ett annat centralt kriterium i riktlinjerna från 1999, nämligen att stödet skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt.

(143)

Enligt punkt 40 i dessa riktlinjer skall stödbeloppet och stödnivån begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till stödmottagarens finansiella resurser. Stödmottagaren skall i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel.

(144)

Omstruktureringskostnaderna uppgick till 644 591 440 SKK (16,96 miljoner euro), vilket var den totala skuld som omstrukturerades genom uppgörelsen. Stödmottagaren betalade 35 % av denna summa, dvs. 225 607 028 SKK (5,93 miljoner euro).

(145)

De slovakiska myndigheterna har inte lämnat någon ytterligare förklaring när det gäller de tvivel som kommissionen har framfört på denna punkt. Stödmottagaren har förklarat sin finansiering av betalningen av den skuld som återstod efter uppgörelsen (se skäl 30). Enligt stödmottagaren uppgick dennes egna bidrag här till [mindre än 300] miljoner SKK ([mindre än 7,9] miljoner euro).

(146)

För det första anser kommissionen att stödmottagarens disponibla medel översteg den utestående skulden efter uppgörelsen. Detta innebär att stödet inte begränsades till vad som var absolut nödvändigt.

(147)

Viktigare är dock kommissionens slutsats att det lån som företaget Old Herold gav inte uppfyllde kravet på eget bidrag i riktlinjerna från 1999. Skuldförbindelser utgör ett löpande sätt att finansiera ett företags verksamhet. De utgör kortfristiga skulder som dock måste återbetalas. Bara om leverantörer tillåter längre betalningsfrister än vad som är praxis, får företaget ytterligare medel för en omstrukturering. Ett sådant uppskov är ett tecken på att marknaden tror på att lönsamheten kan återupprättas.

(148)

Stödmottagaren har aldrig visat att företaget Old Herolds betalningsuppskov skulle avvikit från normal affärspraxis mellan stödmottagaren och dennes leverantörer. En betalningsfrist på 40 dagar kan betraktas som normal affärspraxis, särskilt med tanke på att den beviljades efter uppgörelsen. Stödmottagaren hade då inte längre ekonomiska svårigheter. Huvudsyftet med uppgörelsen var just att hjälpa stödmottagaren ur dennes ekonomiska problem.

(149)

Kommissionen drar därför slutsatsen att denna längre betalningsfrist inte kan betraktas som en extern finansiering av omstruktureringen.

(150)

Utan detta uppskov skulle stödmottagarens egna bidrag i enlighet med riktlinjerna från 1999 uppgå till [mindre än 170] miljoner SKK ([mindre än 4,5] miljoner euro), dvs. utgöra [mindre än 27] % av omstruktureringskostnaderna.

(151)

Riktlinjerna från 1999 innehöll inga tröskelvärden för när stödmottagarens egna bidrag skall betraktas som väsentligt.

(152)

Mot bakgrund av kommissionens praxis vid tillämpningen av dessa riktlinjer och att kommissionens politik utmynnade i införandet av tröskelvärden i de nya riktlinjerna (38), anser kommissionen att stödmottagarens bidrag på [mindre än 27] % är ganska lågt. I enlighet med riktlinjerna från 1999 skulle ett sådant bidrag bara kunna godkännas, om alla övriga stödkrav uppfylldes. Kommissionen skulle då tvingas bedöma uppfyllandet av kriterier som huruvida företaget var verksamt i stödområdet, i vilken mån finansieringen avspeglar marknadens tilltro (utöver stödmottagaren och dennes aktieägare), företagets långsiktiga lönsamhet eller andra kännetecken för det konkreta fallet.

(153)

Mot bakgrund av ovanstående kan kommissionen i detta fall inte betrakta stödmottagarens eget bidrag som väsentligt. Den drar slutsatsen att dess tvivel på att stödmottagarens egna bidrag skulle vara väsentligt och att stödet skulle begränsats till vad som är nödvändigt inte har undanröjts.

(154)

Kommissionen drar slutsatsen att stödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden, varken som stöd till undsättning eller som stöd till omstrukturering. Dessutom gäller inte något av undantagen i EG-fördraget.

(155)

Kommissionen konstaterar att Slovakien olagligt beviljat en avskrivning av en skuld till förmån för Frucona Košice a.s., vilket strider mot artikel 87.3 i EG-fördraget. Detta stöd är inte är förenligt med den gemensamma marknaden enligt något av undantagen i EG-fördraget.

(156)

Även om skattekontorets avskrivning uppskjutits tills kommissionens förfarande avslutats, finner kommissionen att stödmottagarens fördel uppstod vid det tillfälle när skattekontoret beslöt att avstå från en del av sina fordringar och därmed ge ett stöd till stödmottagaren. I tiden skedde detta när uppgörelsen med borgenärerna trädde i kraft den 23 juli 2004. Stödmottagarens fördel i förhållande till konkurrenterna är det faktum att skattekontoret inte drev in sina skattekrav.

(157)

För återställande av den föregående situationen skall det statliga stödet återkrävas.