31.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 91/37

(1)

Genom en skrivelse av den 11 april 2005, registrerad den 19 april 2005, underrättade Slovakien kommissionen om sin avsikt att stödja en omstrukturering av företaget Konas s.r.o.. Slovakien lämnade ytterligare uppgifter i en skrivelse av den 30 juni 2005, registrerad den 12 juli 2005 och i en skrivelse av den 5 september 2005, registrerad den 8 september 2005, som var svar på kommissionens skrivelser av den 31 maj 2005 och 28 juli 2005.

(2)

Under denna skriftväxling framkom det att stödet i fråga hade införts i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. Stödet klassificerades därför som olagligt och fick det nya numret NN 66/2005.

(3)

Genom en skrivelse av den 9 november 2005 underrättade kommissionen Slovakien om sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.

(4)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärden i fråga.

(5)

De slovakiska myndigheterna lämnade kommentarer genom en skrivelse av den 13 december 2005, registrerad den 20 december 2005. Kompletterande uppgifter lämnades genom en skrivelse av den 3 januari 2006, registrerad den 10 januari 2006. Kommissionen mottog synpunkter från en berörda part (stödmottagaren) genom en skrivelse av den 30 november 2005, registrerad den 6 december 2005. Den lämnade dessa till Slovakien som fick tillfälle att yttra sig och vars synpunkter skickades genom en skrivelse av den 9 mars 2006, registrerad den 15 mars 2006.

(6)

Stödmottagare är företaget Konas s.r.o. som tillverkar maskiner och utrustning och främst är verksamt inom följande fyra marknadssegment: form- och pressverktyg, specialmaskiner, skyddskabiner och andra verkstadsprodukter. Det ligger i en region som har rätt till regionalstöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget.

(7)

Enligt uppgifter från de slovakiska myndigheterna finns det inom alla dessa marknadssegment både inhemska konkurrenter och konkurrenter från EU. Företaget ser möjligheter att exportera formverktyg.

(8)

Företaget Konas sysselsätter 37 personer, hade 2004 en omsättning på 19 miljoner SKK (500 000 euro) (3) och omsättningen under de tre första kvartalen 2005 var 15 miljoner SKK (395 000 euro). Enligt de slovakiska myndigheterna uppfyller stödmottagaren kriterierna på små företag.

(9)

Åtgärden i fråga avser avskrivningen av en skatteskuld genom skattekontoret i Lučenec (nedan kallad ”skattekontoret”), inom ramen för en så kallad uppgörelse med borgenärerna. Denna åtgärd regleras av lag 328/91 om konkurser och ackord (nedan kallad ”konkurslagen”).

(10)

En uppgörelse med borgenärer (nedan kallad ”ackord”) är ett förfarande som övervakas av domstol och liksom ett konkursförfarande syftar till att reda ut den ekonomiska situationen för företag på obestånd (4). Vid ett konkursförfarande avvecklas företaget och dess tillgångar antingen säljs till en ny ägare eller också läggs företaget ner. Vid ett ackord fortsätter dock företaget på obestånd sin verksamhet utan ägarbyte.

(11)

Ett ackordsförfarande inleds av företaget på obestånd. Syftet är att uppnå en överenskommelse med borgenärerna som innebär att företaget betalar en del av skulderna medan resten avskrivs. En sådan överenskommelse måste godkännas av berörd domstol.

(12)

Borgenärer med prioriterade fordringar, exempelvis panträtt, är förmånsberättigade. För att ett förslag till ackordsuppgörelse skall kunna godkännas måste samtliga förmånsberättigade borgenärer bifalla det, medan det för övriga borgenärer räcker med en kvalificerad majoritet. Förmånsberättigade borgenärer röstar för sig och har rätt att lägga in veto mot förslaget.

(13)

Förmånsberättigade borgenärer har en privilegierad ställning även vid ett konkursförfarande. Vid ett sådant förfarande bör intäkter från försäljning av tillgängliga tillgångar främst användas till att betala de förmånsberättigade borgenärernas fordringar. Om dessas samtliga fordringar inte kan täckas genom sådan försäljning, skall restbeloppet föras till de övriga borgenärernas fordringar. I den andra gruppen fördelas medlen proportionellt bland borgenärerna.

(14)

Enligt konkurslagen skall ett företag som begär en ackordsuppgörelse med borgenärerna till den berörda domstolen lämna en förteckning över åtgärder för en rekonstruktion av företaget och för den löpande finansieringen av verksamheten efter ackordet.

(15)

I lag 511/1992 om förvaltning av skatter och avgifter samt omorganisering av lokala uppbördsorgan (nedan kallad ”lagen om skatteförvaltning”) regleras indrivning av skatter, som syftar till att tillgodose statens skattekrav genom direkt försäljning av fast egendom, lösöre eller företaget som helhet.

(16)

Företaget Konas begärde den 15 juli 2003 hos berörd domstol att ett ackordsförfarande skulle inledas, vilket domstolen godkände genom beslut av den 25 mars 2004. Borgenärerna sammanträdde den 8 juni 2004 och biföll den omstrukturering av fordringarna som företaget Konas föreslagit. Domstolen bekräftade denna överenskommelse genom beslut av den 25 juni 2004, som trädde i kraft den 2 augusti 2004. Den avslutade formellt förfarandet genom ett beslut av den 20 oktober 2004. Nämnas bör dock att skattekontoret uppsköt avskrivningen tills kommissionens förfarande avslutats.

(17)

Borgenärerna kom överens med företaget Konas om följande ackord: att företaget Konas inom 90 dagar efter att uppgörelsen med borgenärerna trätt i kraft skulle betala 13,3 % av skulden och att borgenärerna skulle skriva av 86,7 % av den. Borgenärernas fordringar tillgodosågs alltså proportionellt. Vid uppgörelsen uppgick skattekontorets fordringar till 11 223 459 SKK (295 000 euro) och bestod av mervärdesskatt från och med tredje kvartalet 1995 till och med slutet av 1997, inklusive några månader av 1998 och 1999. Skattekontoret var den enda borgenären från den offentliga sektorn och gick med på att skriva av 9 730 739 SKK (256 000 EUR) av sina fordringar. De konkreta beloppen per borgenär anges i följande tabell:

Tabell 1

Uppgörelse om företaget Konas skulder (i SKK)

(18)

De slovakiska myndigheterna bekräftade att företaget Konas efter ackordet och inom dess tidsfrister uppfyllde alla sina förpliktelser mot de offentliga respektive privata borgenärerna.

(19)

Vid förfarandet var skattekontoret en förmånsberättigad borgenär och röstade som sådan för uppgörelsen. Skattekontorets privilegierade ställning berodde på att dess fordringar i samband med förfarandet, som uppgick till 10 147 939 SKK (267 051 EUR), hade säkrats i form av panträtt i företaget Konas tillgångar. Alla övriga borgenärer röstade för ackordsförslaget. Deras fordringar var däremot vanliga affärsmässiga fordringar utan säkerhet.

(20)

Till sin ansökan till berörd domstol om ett ackordsförfarande bifogade företaget Konas också en plan som bestod av två delar: dels en ekonomisk analys av företaget och organisatoriska åtgärder, dels åtgärderna för att återställa företagets ekonomiska stabilitet.

(21)

I planen beskrev företaget först sin ekonomiska situation och hävdade att även om det fortfarande var skuldsatt hade den ekonomiska situationen stabiliserats under åren före ansökan. Det drog vidare slutsatsen att dess kortfristiga fordringar och kontanta medel skulle täcka utestående skuld efter ackordet. Företaget lämnade följande beskrivning av sina organisatoriska insatser: uppbygge av reserver motsvarande skulden efter ackordet, styrning av kassaflödet under ackordsförfarandet för att hushålla med energi och materiel, betalning i tid av skatter och andra offentliga fordringar, aktivare marknadsföring, ökad försäljning till de lönsammaste kunderna, omvärdering av antalet anställda, begränsning av de sociala utgifterna under ackordsförfarandet, bättre maskinutnyttjande, sänkning av energiförbrukning och kostnader.

(22)

Utgifterna för den ekonomiska omstruktureringen uppgick till 12 050 896 SKK (317 000 euro), vilket är den skuld som företaget Konas omstrukturerade genom ackordet. I planen föreslog företaget Konas att det skulle täcka den utestående skulden på 1 602 769 SKK (42 000 euro) med kortfristiga fordringar (1 323 259 SKK eller 35 000 euro) och disponibla kassatillgångar (2 246 419 SKK eller 59 000 euro).

(23)

Enligt de slovakiska myndigheterna beslöt skattekontoret 1998–2000 om åtta indrivningar och utövade därmed sina befogenheter enligt lagen om skatteförvaltning. I april 2004 utfärdade skattekontoret en förteckning över företaget Konas utestående skulder vid tiden för ackordsförfarandet.

(24)

De slovakiska myndigheterna hävdade att de tills kommissionen avslutat förfarandet stoppat den avskrivningen av skulden som godkänts under ackordsförfarandet.

(25)

I sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget uttryckte kommissionen farhågor om att den omtvistade avskrivningen skulle innebära statligt stöd. Konkret ansåg kommissionen att skattekontorets agerande under ackordsförfarandet inte uppfyllde kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi. Särskilt konstaterade kommissionen att skattekontoret hade en annan rättslig ställning än övriga borgenärer, eftersom det hade prioriterade fordringar och kunde övergå till skatteindrivning. Kommissionen uttryckte tvivel om att ackordet, jämfört med ett konkursförfarande eller en skatteindrivning, gett staten bästa möjliga utdelning som borgenär till företaget Konas.

(26)

Kommissionen uttryckte vidare tvivel om att stöd skulle vara förenligt med den gemensamma marknaden om det betraktades som omstruktureringsstöd. Kommissionen uttryckte tvivel om att följande två huvudvillkor var uppfyllda: att det finns en omstruktureringsplan som inom rimlig tid återställer företagets långsiktiga lönsamhet och att stödet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt.

(27)

Som faktum anförde stödmottagaren att bokföringsvärdet av de tillgångar som ställts som säkerhet till skattekontoret per den 31 december 2003 uppgick till 3 254 000 SKK och per den 31 december 2004 uppgick till 3 001 000 SKK. Det handlade här om stödmottagarens enda fasta egendom och all produktion försiggick i den berörda byggnaden.

(28)

I sina synpunkter angav stödmottagaren att enligt vid uppgörelsen gällande slovakisk lag var åtgärden inte statligt stöd utan en frivillig överenskommelse med borgenärerna. Om kommissionen kom till en annan slutsats, skulle företaget Konas diskrimineras i förhållande till andra företag som ansökt om ackord före Slovakiens EU-anslutning och vars avskrivning av skulder inte betraktats som statligt stöd. Stödmottagaren tillägger att landets rättsregler efter anslutningen fortfarande inte överensstämmer med EU-rätten, och att det därför inte ens med bästa vilja kunde veta att det efter ackordet måste uppfylla ytterligare villkor.

(29)

Stödmottagaren anförde vidare att skatteskulden främst uppkommit till följd av oklara rättsregler.

(30)

Företaget hävdade att skattekontoret gjort en mer långtgående bedömning av dess situation än vad som skedde i den plan som förelades domstolen vid ackordsförfarandet.

(31)

I sina kommentarer till inledandet av det formella förfarandet menade de slovakiska myndigheterna att statligt stöd förekommer först när skattekrav avskrivs i statens räkenskaper.

(32)

De menade att skattekontoret när de biföll ackordsförslaget från Konas beaktade följande faktorer, som en borgenär i en marknadsekonomi delvis också skulle beaktat. För det första var vid ackordsförfarandet bokföringsvärdet av panträtten i fast egendom bara 3,2 miljoner SKK, medan de prioriterade fordringarna uppgick till 10,1 miljoner SKK. För det andra brukar ett konkursförfarande normalt ta lång tid och en försäljning av tillgångarna i den berörda regionen framstår som mycket problematisk. Skattemyndigheternas intäkter från konkurser under perioden 1997–2005 uppgick enligt statistiken till i genomsnitt 7 %. För det tredje tog skattekontoret hänsyn till vad en avveckling av företaget Konas skulle få för konsekvenser för arbetslösheten i regionen (cirka 40 % vid tillfället för ackordsuppgörelsen). Det beaktade då inte bara avskedanden på företaget Konas utan också på andra företag i regionen som är beroende av Konas och har cirka 400 anställda. Slutligen tog skattekontoret hänsyn till förväntade framtida skatteintäkter.

(33)

Beträffande skatteindrivning hävdade de slovakiska myndigheterna att skattekontoret under perioden 1998–2000 beslöt om åtta indrivningar mot företaget Konas och skrev ner företagets skatteskuld med 8 106 672,42 SKK till 11 223 459 SKK, som 2004 ingick i ackordsförfarandet. Sedan 2001 har företaget Konas betalt alla skatter både regelbundet och i tid.

(34)

Samtidigt förnekar de slovakiska myndigheterna inte att åtgärden innebär ett statligt stöd. De hävdar att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden i egenskap av omstruktureringsstöd.

(35)

De slovakiska myndigheterna ifrågasätter inte kommissionens slutsats om att avskrivningen av skulden vid ackordsförfarandet inte förutsatte ett genomförande av den plan som företaget Konas förelagt den berörda domstolen i enlighet med konkurslagen. För kommissionen lade de dock fram dokumentet ”Värdering av företaget vid ackordstillfället” (nedan kallat ”företagsvärderingen”) från januari 2005, som företaget Konas utarbetat och förelagt skattekontoret. De slovakiska myndigheterna hävdar att företagsvärderingen kan hjälpa kommissionen att bedöma om stödet begränsats till vad som var absolut nödvändigt.

(36)

I företagsvärderingen beskrivs först företaget Konas verksamhet från bildandet 1992 och information lämnas om omsättningen och rörelseresultaten under perioden 1993–2003.

(37)

Enligt företagsvärderingen berodde företaget Konas svårigheter på stora lån från produktionsstarten 1993, som produktionsvolymen inte kunde täcka. Under perioden 1994–1996 ökade företaget Konas skuld till framför allt skattekontoret, som sedan delvis drevs in och delvis blev föremål för uppskov, tills den slutligen efter ackordet delvis skrevs av och delvis betalades.

(38)

Företagsvärderingen innehåller också en kort marknadsanalys, med en beskrivning av konkurrenssituationen inom de fyra marknadssegment där företaget Konas är verksamt (6). I företagsvärderingen beskrivs företaget Konas ställning och framtidsperspektiv inom samtliga marknadssegment, med slutsatsen att tillväxtpotentialen främst finns inom tillverkningen av maskiner, skyddskabiner och andra verkstadsprodukter. Å andra sidan föreslås en minskning av tillverkningen av specialmaskiner och kundanpassade styckeprodukter (speciella reservdelar, brådskande reparationer). En ökad efterfrågan på dess produkter är beroende av utvecklingen av bilproduktionen i Slovakien och ett ökat intresse från EU-företagen, som rent allmänt förstärkts efter Slovakiens anslutning. Företaget Konas anser sig vara konkurrenskraftigt genom sin tekniska know-how som dock behöver förbättras ytterligare.

(39)

I företagsvärderingen nämns vidare att Konas inte har fullt kapacitetsutnyttjande, vilket bör åtgärdas genom en investering i en datorstyrd fräs. Följande tabell visar de åtgärder som vidtogs 2004–2008 i samband med den ekonomiska omstruktureringen.

Tabell 2

Omstruktureringsåtgärder enligt företagsvärderingen (i SKK)

(40)

Slutligen innehåller företagsvärderingen de rörelseresultat som företaget Konas förväntas uppvisa för 2005–2009, vilket visar att de vidtagna åtgärderna borde leda till ökad lönsamhet. Omsättningen skulle från 2005 öka med 10 % per år.

(41)

Enligt de slovakiska myndigheterna är företagsvärderingen från januari 2005. Uppenbarligen togs den fram i syfte att bedöma företaget Konas situation före ackordsförfarandet och analysera perspektiven efter detta.

(42)

Beträffande frågan om stödet begränsats till vad som var absolut nödvändigt, hävdade de slovakiska myndigheterna att företaget Konas kontanta medel den 31 mars 2004 uppgick till 3,9 miljoner SKK. Dessa var avsedda för löner (730 000 SKK), ackordets borgenärsfordringar (1 602 769 SKK) och avgifter för ackordsförfarandet (140 000 SKK).

(43)

En del av ärendets avgörande sakförhållanden avser tiden före Slovakiens anslutning till Europeiska unionen den 1 maj 2004, varför kommissionen först måste fastställa om den är behörig att agera när det gäller den berörda åtgärden.

(44)

De åtgärder som trädde i kraft före och inte är tillämpliga efter anslutningen kan kommissionen inte bedöma ens enligt den så kallade övergångsordningen enligt bilaga IV.3 i anslutningsakten från 2003. Den kan inte heller åberopa kapitel 88 i EG-fördraget. Varken enligt anslutningsakten eller EG-fördraget skall kommissionen granska dessa åtgärder eller har befogenhet att göra det.

(45)

Å andra sidan har kommissionen enligt fördraget befogenhet att granska de åtgärder som trädde i kraft efter anslutningen. För bedömningen av exakt när en viss åtgärd trädde i kraft är ett relevant kriterium det juridiskt bindande beslut varmed behöriga nationella myndigheter utlovar stöd (7).

(46)

Det var en behörig myndighet som beslöt att skriva av en del av skattekontorets fordringar i och med att skattekontoret den 8 juni 2004 biföll det ackord som företaget Konas föreslagit, vilket alltså skedde efter anslutningen.

(47)

Detta faktum gör att frågan om huruvida åtgärden äger giltighet efter anslutningen saknar grund.

(48)

Kommissionen har därför dragit slutsatsen att den är behörig att granska den berörda åtgärden i enlighet med artikel 88 i EG-fördraget.

(49)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(50)

Avskrivning av en skuld till ett offentligt organ som ett skattekontor, är en form av utnyttjande av statliga medel. Om åtgärden gynnar ett visst självständigt företag, så är den selektiv. Företaget är verksamt inom sektorn för tillverkning av maskiner och utrustning som omfattas av handel mellan medlemsstaterna.

(51)

I sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget uttryckte kommissionen farhågor om att åtgärden skulle snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen genom att ge stödmottagaren en fördel som denne inte kunnat uppnå på marknaden. Kommissionen tvivlar på att staten agerat mot stödmottagaren som en borgenär i en marknadsekonomi.

(52)

Det har konstaterats att överenskommelsen med borgenärerna innebar samma villkor för de privata borgenärerna som för skattekontoret. 13,3 % av skulden till borgenärerna skulle betalas inom föreskriven tid, vilket stödmottagaren också gjorde. Resterande 86,7 % skrevs av.

(53)

Skattekontorets rättsliga och ekonomiska situation före överenskommelsen med borgenärerna var dock fördelaktigare än för de privata borgenärerna. Det måste därför undersökas om skattekontoret utnyttjade alla tillgängliga medel för att få största möjliga utdelning för sina fordringar, som en borgenär i en marknadsekonomi skulle göra.

(54)

De slovakiska myndigheterna påpekar att de anser åtgärden vara statligt stöd. De medger att man under ackordet helt enkelt inte beaktade frågan om statligt stöd. Stödmottagaren hävdar själv att åtgärden handlar om en frivillig överenskommelse mellan borgenärerna och inte om statligt stöd.

(55)

Kommissionen kan inte godta argumentet att ett ackordsförfarande och ett beviljande av statligt stöd inte skulle kunna överlappa varandra (8). Det är inte den statliga åtgärdens syfte eller form utan dess verkningar som avgör om åtgärden och berörda statliga medel ger ett företag en fördel som det inte kunnat erhålla på marknaden.

(56)

Kommissionen kan inte godta stödmottagarens argument att företaget inte ens med bästa vilja kunnat veta att avskrivningen skulle kunna innebära statligt stöd. EU-reglerna om statligt stöd började gälla i Slovakien i och med lag 231/1999 om statligt stöd. I sitt svar på stödmottagarens synpunkter påpekade de slovakiska myndigheterna med all rätt att det före anslutningen inte var skattekontoret som var behörigt att bedöma om åtgärden innebar statligt stöd utan myndigheten för statligt stöd och att kommissionen var det efter anslutningen.

(57)

I sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget uttryckte kommissionen tvivel om att kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi skulle ha uppfyllts. Dessa tvivel har inte undanröjts.

(58)

För det första hade skattekontoret, till skillnad från övriga borgenärer, rätt att enligt lagen om skatteförvaltning ta initiativ till skatteindrivning genom försäljning av fast egendom, lösöre eller företaget som helhet.

(59)

Skattekontoret hade i praktiken flera gånger drivit in sina fordringar mot företaget Konas med hänvisning till denna rättsregel (se skäl 33) och företaget Konas skuld till skattekontoret hade minskat betydligt under perioden 1998–2000. I sina kommentarer till beslutet att inleda det formella förfarandet påpekade de slovakiska myndigheterna att skattekontoret sedan 2001 inte beslutat om fler indrivningar, eftersom företaget Konas betalt sina skatter både regelbundet och i tid. Det är dock inte klart varför skattekontoret avbröt indrivningen av företaget Konas skuld som uppstod före 2001. Denna skuld från tidigare år togs slutligen med i ackordsuppgörelsen 2003.

(60)

Dessutom konstaterar kommissionen att, enligt de slovakiska myndigheternas uppgifter i kommentarerna till beslutet att inleda det formella förfarandet, motsvarade bokföringsvärdet av panträtten i fast egendom (3,2 miljoner SKK) inte denna säkerhets fordringar (10,1 miljoner SKK). Detta innebär att den säkerhet som staten krävde var otillräcklig.

(61)

Om staten underlåter att hävda sina rättigheter enligt skatte- och sociallagstiftningen, kan detta enligt rättspraxis redan i sig utgöra lättnader av stödmottagarens skyldigheter (9). I praktiken tycks skattekontorets underlåtelse att hävda sina skattefordringar mot företaget Konas och den klart otillräckliga säkerheten för fordringarna i två år (2001 och 2002) innebära ett statligt stöd. Eftersom detta skedde före och inte efter anslutningen, har kommissionen inte befogenhet att bedöma om åtgärderna är förenliga med den gemensamma marknaden. Om dock en underlåtelse att hävda rättigheter redan innebär statligt stöd, kan man om skulden senare (delvis) skrivs av inte längre hänvisa till kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi.

(62)

Vid en skatteindrivning kan skattekontoret direkt sälja gäldenärens tillgångar (fordringar och andra omsättningstillgångar, lösöre, fast egendom). Stödmottagarens kontanta medel uppgick vid ackordet till 3,9 miljoner SKK (10). Stödmottagarens kontanta medel skulle redan ha överstigit skattekontorets intäkter från ackordet (1,5 miljoner SKK). Dessutom hade stödmottagaren kortfristiga fordringar med ett bokföringsvärde på 1,4 miljoner SKK och fast egendom med bokföringsvärdet 3 miljoner SKK.

(63)

Slutligen skulle en skatteindrivning inte ha inneburit några administrativa avgifter, som däremot krävs vid ett konkursförfarande. Det är ett förfarande som skattekontoret själv inleder och handlägger, varför det kan förutsättas ske snabbt.

(64)

Bristfälliga uppgifter gör dock att kommissionen inte kan bedöma intäkterna från ett konkursförfarande med en avveckling av företaget. Såvitt kommissionen vet övervägde varken företaget Konas eller skattekontoret en konkurs, varför inga beräkningar gjordes på detta.

(65)

Kommissionen drar därför slutsatsen att åtminstone en skatteindrivning av stödmottagarens tillgångar skulle lett till större intäkter än ackordet.

(66)

Slutligen konstaterar kommissionen att enligt rättspraxis (11) ekonomisk-sociala faktorer (som regional sysselsättning) faller utanför kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi, vilket också gäller förväntade framtida skatteintäkter. Skattekontoret kan inte jämföras med en affärspartner, exempelvis en leverantör med fordringar på stödmottagaren. Det är viktigt att nämna att en leverantörs fordringar principiellt skiljer sig från statliga fordringar. Eftersom en leverantörs relationer till ett företag på obestånd baseras på avtal, kan en leverantör bevisligen i vissa fall drabbas om denne förlorar kunden. Om företaget på obestånd avvecklas, måste leverantören hitta en ny kund eller ingå avtal med den nye ägaren. Riskerna är större, om leverantören är väsentligt beroende av företaget på obestånd. Statens relationer till ett företag på obestånd baseras däremot på offentlig rätt och beror därför inte av parternas vilja. Varje ny ägare av det avvecklade företagets tillgångar blir automatiskt skattskyldig. Dessutom är staten aldrig beroende av en enskild skattebetalare. Avslutningsvis är det viktigaste argumentet att staten vid skatteuttag inte styrs av vinsthänsyn och inte agerar affärsmässigt eller med affärsmässiga hänsyn. Analogin med en affärspartner är därför inte relevant.

(67)

Kommissionen drar slutsatsen att hänsyn till förlorade framtida skatteintäkter därför inte kan tas, när kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi tillämpas.

(68)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att kriteriet på en borgenär i en marknadsekonomi här inte uppfylldes, utan att staten gav stödmottagaren en fördel som denne inte kunnat uppnå på marknaden.

(69)

Kommissionen drar därför slutsatsen att den berörda åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(70)

Det statliga stödet till stödmottagaren motsvarar den skuld som skattekontoret avskrev vid ackordet, dvs. 9 730 739 SKK (256 000 euro).

(71)

Åtgärdens huvudsyfte är att stödja ett företag i svårigheter. I sådana fall kan undantaget enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget tillämpas, där statligt stöd tillåts för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter, om det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset och om vissa villkor är uppfyllda.

(72)

Stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter regleras av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (12) (nedan kallade ”de nya riktlinjerna”). Dessa ersätter de tidigare riktlinjerna från 1999 (13) (nedan kallade ”riktlinjerna från 1999”).

(73)

I övergångsreglerna i de nya riktlinjerna föreskrivs att de senare skall tillämpas på granskning av förenligheten med den gemensamma marknaden av alla undsättnings- eller omstruktureringsstöd som beviljas utan kommissionens godkännande (olagligt stöd). Detta gäller om stödet eller en del av det beviljades efter den 1 oktober 2004, alltså efter det att riktlinjerna offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (punkt 104 första stycket). Om det olagliga stödet emellertid beviljades före den 1 oktober 2004, skall granskningen företas på grundval av de riktlinjer som var tillämpliga när stödet beviljades (punkt 104 andra stycket).

(74)

Kommissionen konstaterar att skattekontoret godkände ackordet den 8 juni 2004 och att det trädde i kraft den 2 augusti 2004. Detta innebär att det olagliga stödet beviljades före den 1 oktober 2004. När stödet beviljades var därför riktlinjerna från 1999 tillämpliga.

(75)

Kommissionen drar slutsatsen att stödmottagaren är ett medelstort företag enligt kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (14).

(76)

Enligt punkt 5 c i riktlinjerna från 1999 anses ett företag befinna sig i svårigheter, om det uppfyller villkoren i nationell lagstiftning för att vara föremål för ett kollektivt insolvensförfarande.

(77)

Stödmottagaren var föremål för ett ackordsförfarande, som enligt konkurslagen är en av lösningarna för företag på obestånd. Stödmottagaren var därför berättigat till omstruktureringsstöd.

(78)

I sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget uttryckte kommissionen tvivel om att stödet skulle vara förenligt med omstruktureringsstöd enligt riktlinjerna från 1999, av de skäl som anfördes i avsnitt III.

(79)

Enligt riktlinjerna från 1999 skall omstruktureringsstöd förutsätta en realistisk och enhetlig omstruktureringsplan som syftar till att återställa företagets långsiktiga lönsamhet. Medlemsstaten skall förbinda sig att följa planen, som måste godkännas av kommissionen. Kan företaget inte genomföra planen, betraktas detta som missbruk av stöd.

(80)

Omstruktureringsplanen skall göra det möjligt för stödmottagaren att återställa den långsiktiga lönsamheten inom rimlig tid och utifrån realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten. I omstruktureringsplanen skall de omständigheter beskrivas som ledde till att företaget hamnade i svårigheter och lämpliga åtgärder skall anges för att lösa dessa problem. Omstruktureringsåtgärderna får inte begränsa sig till ett finansiellt stöd i syfte att återbetala lån och överbrygga tidigare förluster, utan att frågan om orsakerna till dessa förluster utreds.

(81)

I sitt beslut om att inleda det formella förfarandet uttryckte kommissionen tvivel om att skattekontoret villkorat sitt beslut om att avskriva företaget Konas skuld till genomförandet av en omstruktureringsplan av den typ som beskrivs i skäl 80. Dessa tvivel har inte undanröjts. Som bidragsgivare hade skattekontoret varken formell skyldighet eller rättighet att bedöma det åtgärdspaket som företaget Konas förelade den av ackordsförfarandet berörda domstolen (se skäl 20 och följande). Skattekontoret kunde alltså inte villkora avskrivningen till dessa i sin tur behörigen övervakade åtgärder. Det finns ingen direkt koppling mellan skattekontorets stöd och stödmottagarens föreslagna åtgärder. Kommissionen drar därför slutsatsen att det första formella villkoret inte uppfylldes.

(82)

När det formella förfarandet inletts, lade emellertid de slovakiska myndigheterna fram den företagsvärdering som beskrivs i skäl 35 och följande. I företagsvärderingen görs en klar analys av företaget Konas situation i samband med uppgörelsen med borgenärerna. Här beskrivs också de omständigheter som ledde till stödmottagarens svårigheter och hur de senare skall åtgärdas.

(83)

Omstruktureringen begränsar sig inte till en omstrukturering av skulderna. Stödmottagaren planerar införande av ny IT-teknik och positiva åtgärder inom utbildning och marknadsföring. I företagsvärderingen analyseras företaget Konas ställning och framtidsperspektiv inom de marknadssegment där det är verksamt.

(84)

Till skillnad från den åtgärdsförteckning som förelades domstolen, innehåller företagsvärderingen vad som krävs av en omstruktureringsplan enligt riktlinjerna från 1999. Kommissionen uppfattar i princip företagsvärderingen som en omstruktureringsplan för perioden 2004–2008, i syfte att återställa företaget Konas långsiktiga lönsamhet. Med hänsyn till företagets storlek är den också lämplig. Hela omstruktureringen startar med den ekonomiska omstruktureringens ackordsuppgörelse. Huvudproblemet för företaget Konas var faktiskt den skuld som uppstod under senare halvan av nittiotalet. Från 2001 betalar företaget Konas både regelbundet och i tid sina löpande fordringar enligt lag. Kommissionen har ingen anledning att betvivla att företaget Konas skulle kunna återställa den långsiktiga lönsamheten efter att ha genomfört företagsvärderingens åtgärder, inklusive en omstrukturering av skulderna.

(85)

Kommissionen konstaterar att företagsvärderingen formellt sett utarbetades efter det att en uppgörelse med borgenärerna hade säkerställts. Det är dock uppenbart att företagsvärderingen var direkt beroende av ackordsförfarandet. Företagsvärderingen förelades skattekontoret innan åtgärderna anmäldes till kommissionen, då de slovakiska myndigheterna ansåg att statligt stöd bara skulle föreligga om skatteskulderna avskrevs i de statliga räkenskaperna. Faktum kvarstår att skattekontoret som bidragsgivare inte formellt villkorade stödet till ett genomförande av planen.

(86)

I det konkreta fallet anser kommissionen att denna formella brist undantagsvis kan rättas till. Ett sådant undantag är för det första berättigat enligt punkt 55 i riktlinjerna från 1999. Enligt denna ställs lägre krav på små företag vid beviljande av omstruktureringsstöd och stödmottagaren är ett småföretag. Vidare är ett sådant undantag möjligt, eftersom det visserligen redan beviljade stödet ännu inte betalts ut till stödmottagaren (avskrivningen av skulden förutsätter en ytterligare rättslig handling från skattekontoret, vilket framgår av skäl 16). Kommissionen har därför beslutat att till sitt beslut foga följande villkor, i enlighet med artikel 7.4 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (15).

(87)

För det första skall de slovakiska myndigheterna se till att företagsvärderingen genomförs korrekt. För det andra skall de underrätta kommissionen om hur de skall se till att företagsvärderingen genomförs. Slutligen skall de bevilja stödet (dvs. avskriva fordringen i skattekontorets bokföring) först sedan de underrättat kommissionen om att de skall se till att företagsvärderingen genomförs och hur detta skall ske.

(88)

Enligt punkt 40 i riktlinjerna från 1999 skall stödbeloppet och stödnivån begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till stödmottagarens finansiella resurser. Därför skall stödmottagaren i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel.

(89)

I sitt beslut att inleda förfarandet enligt i artikel 88.2 i EG-fördraget uttryckte kommissionen tvivel om att detta kriterium uppfylldes. Tvivlen undanröjdes genom den information om stödmottagarens omstrukturering som fanns i företagsvärderingen.

(90)

Enligt denna uppgår omstruktureringskostnaderna till 23 050 896 SKK. Omstruktureringen finansierades delvis med företaget Konas kontanta medel (den utestående skulden efter ackordet på 1 602 769 SKK), delvis med banklån på 8 miljoner SKK utan statsbidrag. Dessa bidrag handlar uppenbart om stödmottagarens egna medel och externa medel utan statsbidrag och täcker cirka 42 % av omstruktureringskostnaderna. Kommissionen behöver inte fastställa om övriga finansieringskällor bevisligen utgör ett konkret bidrag till omstruktureringskostnaderna (i företagsvärderingen kallade ”egna medel” – se även tabell 2 i punkt 39).

(91)

Riktlinjerna från 1999 innehöll inga gränser för när stödmottagarens egna bidrag skall betraktas som väsentligt.

(92)

Mot bakgrund av kommissionens praxis vid tillämpningen av dessa riktlinjer och att kommissionens politik utmynnade i införandet av tröskelvärden i de nya riktlinjerna (16), anser kommissionen att bidraget på 42 % är väsentligt och att stödet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt.

(93)

För fullständighetens skull konstaterar kommissionen att enligt punkt 55 i riktlinjerna från 1999 skall det i samband med omstruktureringsstöd till småföretag i allmänhet inte krävas några uppvägande åtgärder. Sådana krävs inte, eftersom stödet i praktiken bara förorsakar en begränsad snedvridning av konkurrensen.

(94)

Kommissionen konstaterar att Slovakien olagligen tillåtit en avskrivning av företaget Konas skatteskuld vilket strider mot artikel 88.3 i EG-fördraget. Som omstruktureringsstöd är det dock förenligt med den gemensamma marknaden, på villkor att utbetalningen förutsätter ett genomförande av omstruktureringsplanen.