4.8.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/1

(1)

Den 10 juli 2007 behandlade rådet Österrikes uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2006–2010. En ny regering bildades i januari 2007 efter de allmänna val som hållits i oktober 2006, och den 29 mars 2007 lade den fram en samlad budget för parlamentet för 2007/2008. Samma dag, tre och en halv månad efter Österrikes tidsfrist den 15 december enligt uppförandekoden, lämnades det uppdaterade stabilitetsprogrammet in.

(2)

I det bakomliggande makroekonomiska scenariot förutspås att den reala BNP-tillväxten sjunker från ett högsta värde på 3,1 % år 2006 då konjunkturuppgången nådde sin kulmen till 2,5 % i genomsnitt för resten av programperioden. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter förefaller detta scenario vara baserat på något försiktiga tillväxtantaganden fram till 2008, eftersom aktuella uppgifter indikerar en kraftigare tillväxt. För programperiodens sista år verkar beräkningarna vara rimliga även om tillväxten är något högre än den genomsnittliga potentiella tillväxt som beräknats av kommissionens avdelningar. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller vara realistiska.

(3)

För 2006 uppgick underskottet i de offentliga finanserna till 1,1 % av BNP, jämfört med det mål på 1,7 % av BNP som angavs i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet. Denna förbättring jämfört med målsättningen förklaras av att konjunkturutvecklingen blev bättre än vad som förväntats. Även om inkomstkvoten minskade svagt i förhållande till det föregående året låg utfallet mer än en procentenhet över målet. En högre BNP-tillväxt än väntat bidrog till att utgiftskvoten sjönk jämfört med följande år. Ökningen av utgiftskvoten låg emellertid drygt 0,5 procentenhet över målet, vilket tyder på att budgetgenomförandet inte var så stramt som planerat.

(4)

Huvudmålet för strategin för de offentliga finanserna är att uppnå budgetbalans över konjunkturcykeln, skörda vinsterna av administrativa reformer och samtidigt höja utgiftsnivån inom flera områden. I förhållande till den tidigare uppdateringen utmärks den senaste uppdateringen av att tyngdpunkten i konsolideringen av de offentliga finanserna flyttats fram till programperiodens sista år. I det uppdaterade programmet beräknas de offentliga finansernas ställning förbättras från ett underskott på 1,1 % av BNP 2006 till ett överskott på 0,4 % 2010. Konsolideringen, vars tyngdpunkt ligger på programperiodens två sista år, planeras vara utgiftsbaserad, med en begränsning av socialutgifterna och en gradvis utfasning av vissa specifika utgifter som huvudinslag. Mot bakgrund av ett generellt sett något mindre gynnsamt makroekonomiskt scenario senareläggs i den nya uppdateringen den planerade korrigeringen ytterligare.

(5)

Senareläggningen av budgetanpassningen återspeglas också i det strukturella saldot (dvs. det konjunkturrensade saldot inklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder), beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden, vilket endast förbättras mycket långsamt från ett underskott på omkring 1 % av BNP 2006 till ett litet överskott först i slutet av programperioden. Enligt programmet påverkas anpassningsprofilen av inköp av militär utrustning mellan 2007 och 2009, som i programmet, i motsats till i kommissionens vårprognos, betraktas som en underskottsökande engångsåtgärd. Som i den tidigare uppdateringen av stabilitetsprogrammet är det medelfristiga mål för budgetställningen som läggs fram i programmet ett saldo i balans i strukturella termer. I programmet är emellertid målsättningen att i det närmaste uppnå det medelfristiga målet för de offentliga finanserna till 2009 och att överträffa det något under 2010, i stället för att uppnå det redan 2008 som i det tidigare programmet. Eftersom det medelfristiga målet för de offentliga finanserna är mer långtgående än minimiriktmärket (ett beräknat underskott på cirka 1,5 % av BNP), bör uppfyllande av målet skapa en tillräcklig marginal mot ett alltför stort underskott. Målet på medellång sikt ligger inom det intervall som angetts i pakten respektive uppförandekoden för de medlemsstater som deltar i eurosamarbetet eller i ERM II och avspeglar väl skuldkvoten och den genomsnittliga potentiella produktionstillväxten på lång sikt.

(6)

Riskerna i fråga om programmets budgetberäkningar förefaller i stort sett uppväga varandra för åren 2007 och 2008, men för 2009 och 2010 skulle budgetutfallen, trots rimliga makroekonomiska antaganden, kunna bli sämre än vad som beräknats. Utgiftskvoten förväntas faktiskt sjunka betydligt under två sista åren av programmet. Utfasningen av specifika utgifter, särskilt för militär utrustning, och utgiftsbesparingar i arbetslöshetsersättningar och pensioner, som ett resultat av 2004 års pensionsreform, bör bidra till att minska utgiftskvoten under de sista åren av programmet. Nya utgifter kan å andra sidan tillkomma på utbildnings-, FoU- och infrastrukturområdena under den kommande programperioden, medan de förväntade effektivitetsvinsterna inom den offentliga förvaltningen förblir osäkra. I programmet antyds slutligen möjliga ytterligare skattesänkningar som skulle finansieras genom de planerade utgiftsbesparingarna.

(7)

Mot bakgrund av denna riskbedömning är det möjligt att den finanspolitiska inriktning som redovisas i programmet inte är tillräckligt ambitiös för att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna med säkerhet skall kunna uppnås senast 2010 som planerat i programmet. I kommissionens vårprognos uppskattas det strukturella underskottet öka under 2007 och 2008. Under hela programperioden behålls emellertid en tillräcklig säkerhetsmarginal för att referensvärdet för underskottet på 3 % av BNP inte skall överskridas vid normala konjunktursvängningar. Takten i anpassningen mot programmets medelfristiga mål är otillräcklig och bör ökas, särskilt under 2007 och 2008, för att ligga i linje med stabilitets- och tillväxtpakten, som anger att riktmärket för den årliga takten i förbättringen av det strukturella saldot bör vara 0,5 % av BNP för euroområdet och medlemsstaterna i ERM II, samt att anpassningen bör vara större under goda ekonomiska tider och kan vara lägre under sämre ekonomiska tider. Närmare bestämt planeras endast en begränsad förbättring av det strukturella saldot mellan 2007 och 2009, då det förväntas råda goda ekonomiska tider i Österrike. Denna slutsats bekräftas även om man, som i programmet, betraktar inköpen av militär utrustning som en underskottsökande engångsåtgärd.

(8)

Den offentliga bruttoskulden beräknas ha minskat till 62,2 % av BNP under 2006, vilket fortfarande överstiger fördragets referensvärde på 60 % av BNP. I programmet beräknas skuldkvoten till 2008 sjunka under referensvärdet och därefter fortsätta att minska till 56,8 % av BNP under programperiodens sista år. Med hänsyn till riskbedömningen förefaller skuldkvoten i början av programperioden minska i tillräcklig takt ned mot referensvärdet och planeras nå referensvärdet senast 2007.

(9)

Den långsiktiga effekten på de offentliga finanserna av en åldrande befolkning i Österrike är lägre än EU-genomsnittet, med pensionsutgifter vars andel av BNP beräknas minska på lång sikt till följd av den betydande utgiftsbegränsning som 2004 års pensionsreform förväntas resultera i. Utgångsläget för de offentliga finanserna, med ett strukturellt primärt överskott, bidrar i väsentlig utsträckning till att dämpa de långsiktiga effekterna av en åldrande befolkning. Stigande överskott i det primära saldot på medellång sikt, som aviseras i programmet, liksom en ökad sysselsättningsgrad bland äldre arbetstagare skulle kunna bidra till att begränsa riskerna med avseende på de offentliga finansernas hållbarhet. På det hela taget förefaller risken för hållbarheten av Österrikes offentliga finanser vara låg.

(10)

Stabilitetsprogrammet innehåller en kvalitativ bedömning av de samlade effekterna enligt rapporten från september 2006 av genomförandet av det nationella reformprogrammet inom ramen för den finanspolitiska strategin på medellång sikt. Dessutom ger det viss information om de direkta budgetkostnader eller budgetbesparingar som de viktigaste planerade reformerna i det nationella reformprogrammet förväntas ge upphov till och konsekvenserna för de offentliga finanserna av de åtgärder som skisseras i det nationella reformprogrammet överensstämmer på det hela taget med dess budgetberäkningar. De åtgärder på de offentliga finansernas område som avses i stabilitetsprogrammet förefaller vara förenliga med de åtgärder som planeras i det nationella reformprogrammet. Särskilt anges förväntade besparingar till följd av administrativa reformer och ökade satsningar på FoU i båda programmen.

(11)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer delvis med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade riktlinjerna för perioden 2005–2008.

(12)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram innehåller programmet alla obligatoriska uppgifter och de flesta av de frivilliga uppgifterna (2).